Resning. Då rättstillämpning, som legat till grund för underrätts avgörande i brottmål, befunnits uppenbart strida mot lag, har på ansökan av den tilltalade resning beviljats utan prövning av frågan, huruvida en riktig rättstillämpning skulle leda till samma eller till ett för den tilltalade förmånligare resultat.


Lagrum:
35 kap. 1 § brottsbalken (1962:700); 19 kap. 1 § 2 st. aktiebolagslagen (1975:1385)

Skellefteå TR meddelade d 29 maj 1979 dom i mål mellan allmän åklagare och ingenjören Einar N angående överträdelse av aktiebolagslagens (1975:1385) låneförbud. Domen vann laga kraft.

Einar N ansökte i HD om resning i målet.

Riksåklagaren bestred bifall till ansökningen.

Ärendet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Nilsson, hemställde i betänkande att HD måtte meddela följande beslut: Einar N har som grund för resning åberopat att gärningen ägt rum under tid då äldre aktiebolagslag (1944:705) gällde och att han inte fått del av åtalet inom då gällande preskriptionstid.

Riksåklagaren har bl a anfört: I målet - - - se HD:s beslut - - - således preskription ej inträtt.

Enligt tidigare aktiebolagslag var påföljden för överträdelse av låneförbudet böter eller fängelse, varför preskriptionstiden i enlighet med 4 § BrB:s promulgationslag och 35 kap 1 § BrB var 2 år. I den nya aktiebolagslagen (1975:1385), som trädde i kraft d 1 jan 1977, leder påföljdsbestämmelsen för ifrågavarande brott till samma preskriptionstid. Enligt 19 kap 1 § 2 st sistnämnda lag får emellertid utan hinder av reglerna i 35 kap 1 § BrB påföljd ådömas om åtal för brottet delgivits den misstänkte inom 5 år från brottet. I övrigt upptogs låneförbudet i sak oförändrat i den nya aktiebolagslagen. Beträffande innebörden av den till låneförbudet knutna straffsanktionen uttalade departementschefen i förarbetena till denna lag (prop 1975:103, s 575) att fullbordat brott får anses föreligga, när utbetalning sker av otillåtet lån.

Av utredningen i målet, främst av det i TR:n hörda vittnets uppgifter, framgår inte annat än att beloppet 15 000 kr uttogs ur bolaget under 1976. Brottet var därför preskriberat då Einar N d 15 febr 1979 delgavs stämningen.

På grund av det anförda beviljar HD enligt 58 kap 2 § 4 RB resning samt prövar lagligt att, med upphävande av TR:ns dom, ogilla åtalet.

HD (JustR:n Hult, Welamson, Hessler, referent, Nordenson och Jermsten) fattade följande slutliga beslut: Einar N får anses som grund för resning ha åberopat, att ifrågavarande utbetalning från bolaget till honom skett under år 1976 samt att, om utbetalningen skall betraktas som lån från bolaget, förseelsen preskriberats enligt de bestämmelser som gällde vid tidpunkten för utbetalningen.

Riksåklagaren har anfört bl a: I målet kan dagen för utbetalande av beloppet 15 000 kr ej anges. Utredningen får emellertid anses ge vid handen, att Einar N under hela det aktuella räkenskapsåret som lön uttagit a-contobelopp vid skilda tillfällen. Sådana a-contouttag omfattas ej av låneförbudet. Beloppen har uttagits i tron att bolaget förmått utbetala dessa som lönekostnad. Vid räkenskapsårets utgång - d 30 juni 1977 - har det emellertid visat sig att så inte var fallet. Av uttagna belopp har 15 000 kr därför i räkenskaperna upptagits som lån. Med anledning härav görs gällande att lånetransaktionen inte kommit till stånd förrän efter räkenskapsårets utgång. Eftersom Einar N delgavs stämning i målet d 15 febr 1979 har således preskription ej inträtt.

TR:n har i sin dom anfört, att det vid den straffrättsliga bedömningen av det ifrågavarande förfarandet torde sakna betydelse, huruvida lånetransaktionen skall anses företagen före eller efter d 1 jan 1977, vid det förhållandet att enahanda låneförbud som nu stadgas gällde redan före sagda datum. TR:n synes emellertid härvid ha förbisett, att preskriptionstiden är olika allt efter om förseelsen anses begången före eller efter d 1 jan 1977.

Såsom uttalas i förarbetena till 1975 års aktiebolagslag (prop 1975:103 s 575) föreligger fullbordat brott mot låneförbudet, när utbetalning av otillåtet belopp sker. Om utbetalning av det belopp varom nu är fråga skett under år 1976, var förseelsen enligt den allmänna bestämmelsen om preskription av åtal för brott, på vilket ej kan följa svårare straff än fängelse 1 år, preskriberad vid tidpunkten för delgivning av stämning i målet (35 kap 1 § BrB och 4 § 1 st lagen om införande av BrB). Anses utbetalning åter ha skett först efter 1977 års ingång, gäller enligt 19 kap 1 § 2 st aktiebolagslagen (1975:1385) en preskriptionstid av 5 år, och preskription beträffande gärning som är att betrakta som överträdelse av låneförbudet har då ej inträtt.

Till grund för TR:ns dom ligger sålunda en rättstillämpning som uppenbart strider mot lag. Den sökta resningen skall därför beviljas. Prövningen av frågan vid vilken tidpunkt ifrågavarande utbetalning ägt rum samt därav möjligen föranledd prövning av utbetalningens art bör ske i TR:n.

På grund av vad sålunda anförts prövar HD lagligt förordna att målet skall ånyo upptagas av TR:n.

Litteratur: Welamson, Rättegång VI, 2 uppl 1978, s 223.

Rättsfall från Högsta domstolen
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
1982-04-14

Målnummer:
Ö225-81