Vid byte av biträde enligt rättshjälpslagen har domstol funnit sig ej kunna förordna den som part föreslagit. Då parten fortfarande varit i behov av och önskat biträdeshjälp har domstolen ansetts ej äga underlåta att förordna nytt biträde i samband med entledigande av tidigare biträde. 20 § 1 st och 21 § 1 st rättshjälpslagen samt 49 kap 4 § 7 RB.


Lagrum:
20 § 1 st. rättshjälpslagen (1972:429); 21 § 1 st. rättshjälpslagen (1972:429); 49 kap. 4 § 7 rättegångsbalken (1942:740)

I mål mellan Jan S och Berit S angående äktenskapsskillnad m m vid Eksjö TR var advokaten Dick Fredholm, Jönköping, förordnad till biträde enligt rättshjälpslagen åt Jan S. TR:n meddelade, efter deldom å äktenskapsskillnad, i dom d 20 mars 1981 förordnande om vårdnaden om parterns två barn.

Parterna å ömse sidor fullföljde talan i Göta HovR. I HovR:n begärde Fredholm, att han på grund av sjukdom måtte entledigas från uppdraget som biträde åt Jan S. Jan S anhöll i anledning härav att advokaten Gunnar Abrahamsson, Stockholm, skulle förordnas i Fredholms ställe.

HovR:n (lagmannen Ekblad, hovrättsrådet Lindstam, referent, samt adj led Sundström och Lindgren) anförde i beslut d 11 juni 1981: HovR:n entledigar Fredholm från uppdraget som biträde enligt rättshjälpslagen åt Jan S.

Enär anlitande av Abrahamsson kan antagas medföra avsevärt ökade kostnader lämnar HovR:n Jan S:s begäran om förordnande för Abrahamsson utan bifall.

Jan S anförde besvär och yrkade, att HD måtte förordna Abrahamsson att vara hans biträde enligt rättshjälpslagen. I andra hand besvärade sig Jan S, såsom hans talan fick förstås, över att han genom HovR:ns beslut kommit att stå utan biträde.

Domstolsverket bestred ändring.

Domstolsverket anförde bl a: Enligt domstolsverkets uppfattning föreligger det inte någon skyldighet för beslutsmyndigheten i rättshjälpsfrågor att ex officio ansvara för att viss förmån kommer den berättigade till del. Detta framgår indirekt vid en jämförelse mellan regleringen av domstols skyldighet i brottmål och domstolens befattning med förordnande av biträde enligt rättshjälpslagen. Då det gäller brottmål skall domstol enligt 21 kap 3 § 3 st RB tillse att den misstänkte har försvarare. Motsvarande bestämmelse finns inte då det gäller allmän rättshjälp. Då det gäller entledigande av biträde stadgas som enda förutsättning i rättshjälpslagen att skäl därtill skall förefinns. - Det får anses falla på Jan S:s eget ansvar att föra fram förslag som kan accepters ur kostnadssynpunkt.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Östling, hemställde i betänkande att HD måtte meddela beslut enligt följande: Skäl. Såsom HovR:n funnit kan anlitande av Abrahamsson antags medföra avsevärt ökade kostnader. Jan S:s begäran om förordnande av Abrahamsson som biträde enligt rättshjälpslagen kan därför inte bifallas.

Enligt 21 § 1 st 3 p rättshjälpslagen får biträde entledigas om skäl föreligger därtill. Fredholms uppgift att han på grund av sjukdom inte vidare kan biträda Jan S i målet får anses vara tillräckligt skäl för entledigande. Mot bakgrund härav kan HovR:ns åtgärd att entlediga Fredholm innan nytt biträde kunnat förordnas inte anses felaktig.

HD finner alltså ej skäl till ändring eller undanröjande av HovR:ns beslut.

HD anmärker att HovR:ns beslut givetvis inte innebär att Jan S gått förlustig rätten till biträde i angelägenheten. Det har framgått att HovR:n inte avsett att i målet vidtaga någon åtgärd, som för Jan S:s del kan föranleda omedelbart behov av biträde, innan Jan S beretts tillfälle föreslå nytt biträde som kan godtags.

Slut. HD fastställer HovR:ns beslut.

HD (JustR:n Westerlind, Brundin, Welamson, Hessler och Sven Nyman, referent) fattade följande slutliga beslut:

Skäl. Såsom HovR:n funnit kan Jan S:s begäran att få Abrahamsson till biträde ej bifallas.

Vad angår frågan, om HovR:n ägt underlåta att förordna nytt biträde för Jan S, är följande att märka.

Enligt 20 § 1 st rättshjälpslagen får biträde förordnas på sökandens begäran, om sökanden ej själv kan behörigen tillvarataga sin rätt, och enligt 21 § 1 st samma lag skall, om sökanden själv till biträde föreslagit någon som är lämplig, denne förordnas om ej hans anlitande skulle medföra avsevärt ökade kostnader eller i övrigt särskilda skäl föranleder annat.

Jan S:s begäran om biträdesförordnande i HovR:n har uppenbarligen ej kunnat så förstås att Jan S ej önskade biträde för den händelse Abrahamsson ej kunde förordnas. Ej heller torde skäl ha funnits till antagande att Jan S själv kunde tillvarataga sin rätt utan biträde.

Avfattningen av 21 § 1 st rättshjälpslagen ger väl ej direkt vid handen hur domstolen skall förfara om den av sökanden föreslagna personen ej kan förordns till biträde. Motsvarande bestämmelse i 5 § 3 st lagen om fri rättegång - vilken bestämmelse gällde från lagens tillkomst 1919 till utgången av 1947 - innehöll att avvikelse från parts förslag till rättegångsbiträde ej borde ske om inte särskilda skäl därtill fanns. Bestämmelsen gav alltså uttryck åt tanken att domstol i vissa fall kunde förordna annat biträde än parten önskat. Med giltighet från d 1 jan 1948 fick bestämmelsen en lydelse som motsvarar den nuvarande avfattningen av 21 § 1 st rättshjälpslagen. Såvitt framgår av motiven till ändringen (NJA II 1947 s 496) var avsikten inte att inskränka domstols möjligheter att förordna biträde. I sammanhanget må slutligen nämnas att 49 kap 4 § 7 RB innehåller en bestämmelse om fullföljdsrätt för bl a det fall att rätten som biträde förordnar annan än part föreslagit. (Motsvarande talerätt fanns enligt 16 kap 10 § äldre RB.)

Med hänsyn till det anförda finner HD att HovR:n i samband med entledigandet av Fredholm bort förordna nytt biträde för Jan S. Det bör ankomma på HovR:n att nu meddela sådant förordnande.

Slut. HD fastställer HovR:ns beslut såvitt därigenom Jan S:s begäran att få Abrahamsson till biträde lämnats utan bifall.

HD återförvisar målet i övrigt till HovR:n som har att förordna biträde för Jan S.

Rättsfall från Högsta domstolen
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
1981-10-05

Målnummer:
Ö876-81