Innehav av narkotika? 1 § narkotikastrafflagen.

Uppslagsord:
Innehav; Narkotika; Bilpassagerare; Narkotikabrott

Allmän åklagare yrkade vid Eksjö TR ansvar - förutom å Sonny B för grovt narkotikabrott - å Hans T, född d 19 febr 1954, och Bengt E, född d 11 nov 1953, för narkotikabrott enligt följande påstående beträffande de senare: Hans T och Bengt E har d 7 dec 1979 färdats i Hans T:s personbil till Skånes Fagerhult och därvid haft sällskap med Sonny B, som färdats i egen bil. Avsikten med resan var att Sonny B i Klippan skulle av en för Hans T och Bengt E okänd person inköpa cannabisharts för Hans T:s och Bengt E:s räkning. Hans T hade till Sonny B tidigare överlämnat 2 900 kr och Bengt E 2 500 kr utgörande förskottsbetalning för inköpet. - Hans T och Bengt E har från Skånes Fagerhult medföljt i Sonny B:s bil till Klippan, där Sonny B köpt ca 1 kg cannabisharts. Av denna kvantitet erhöll Hans T 100 g och Bengt E 80 g. Hela cannabispartiet placerades efter inköpet i Sonny B:s bil. Narkotikan togs av polisen i beslag i Skånes Fagerhult, då Sonny B, Hans T och Bengt E var på väg i Sonny B:s bil till Sonny B:s fästmö i Skånes Fagerhult. Härigenom har Hans T och Bengt E uppsåtligen köpt och innehaft cannabisharts som är narkotika.

Hans T och Bengt E bestred ansvar och gjorde gällande att de inte innehaft narkotika. TR:n (ordf rådmannen Jusélius) anförde i dom d 29 jan 1980 under Domskäl såvitt angick åtalet mot Hans T och Bengt E i allt väsentligt följande: Sonny B har uppgivit: - - - Vid resan d 7 dec 1979 till Skåne hade Sonny B med sig 20 000 kr och avsåg att köpa cannabis dels för egen del, dels för fyra andra personer, däribland Hans T och Bengt E. Av dessa fyra personer hade Sonny B mottagit förskottsbetalning. Hans T hade betalat 2 900 kr och Bengt E 2 500 kr. Från Sonny B:s bostad färdades Sonny B i sin bil samt Hans T och Bengt E i Hans T:s bil till Skånes Fagerhult, där de besökte Sonny B:s fästmö. Därefter åkte de tre männen samt fästmön i Sonny B:s bil till Klippan, där Sonny B talade med den person som skulle sälja narkotika till honom. Detta skedde vid Sonny B:s bil medan passagerarna satt kvar i denna. Säljaren förklarade att endast två personer - Sonny B och hans fästmö - fick följa med och hämta narkotikan. Hans T och Bengt E gick sin väg för att äta, medan Sonny B och hans fästmö följde med säljaren i dennes bil till en lägenhet där Sonny B betalade och mottog ett parti cannabis. Han kontrollerade inte mängden, som sedermera visade sig vara 941 g. Sonny B och hans fästmö blev sedan skjutsade tillbaka till Klippans centrum, där Hans T och Bengt E anslöt. Samtliga fyra personer anträdde i Sonny B:s bil återfärden mot Skånes Fagerhult med Sonny B som förare. Narkotikan fanns i en plastpåse som låg på golvet i bilen. Hans T och Bengt E satt i baksätet. Meningen var att de i Sonny B:s fästmös bostad i Skånes Fagerhult skulle dela upp narkotikan så att Hans T och Bengt E skulle få vad de beställt. Sonny B hade hos fästmön våg och vikter. Det var inget resonemang om narkotikan under färden. Man hade från början trott att priset skulle vara 29 kr per g, varför de belopp Hans T och Bengt E betalat skulle ha räckt till 100 resp 80 g. I Klippan visade det sig att Sonny B endast behövde betala 20 kr per g, varför han utgår från att Hans T och Bengt E skulle ha fått pengar tillbaka vid fördelningen. Innan Sonny B:s bil nådde fästmöns bostad hejdades den av polis, som beslagtog den oöppnade cannabispåsen.

Hans T har uppgivit: Vad Sonny B berättat om resan till Skåne är riktigt. Sålunda färdades Hans T, som avsåg att för eget bruk köpa 100 g cannabis för 2 900 kr, i sin bil med Bengt E som passagerare till Skånes Fagerhult, varifrån Sonny B, dennes fästmö, Hans T och Bengt E åkte i Sonny B:s bil till Klippan. Att Hans T och Bengt E följde med till Klippan, där Sonny B skulle köpa narkotika, berodde på att de ville äta och att det inte fanns något matställe i Skånes Fagerhult. Hur mycket narkotika Sonny B skulle förvärva visste Hans T inte. Han och Bengt E hade ingen kontakt med säljaren. Under återfärden hade Sonny B hand om narkotikan, som förvarades i en påse under framsätet. Bengt E och Hans T satt i baksätet. I Sonny B:s fästmös bostad skulle de få den narkotika de beställt av Sonny B.

Bengt E har förklarat sig instämma i Hans T:s uppgifter samt tillagt att Bengt E för sin del betalat 2 500 kr i förskott för 80 g cannabis, som var avsedd för eget bruk.

Utredningen ger vid handen att Hans T och Bengt E, efter att ha till Sonny B erlagt förskottsbetalning för narkotika som denne lovat anskaffa åt dem, medföljt i Sonny B:s bil från Skånes Fagerhult till Klippan, att Sonny B i Klippan för egen och andras del köpt närmare 1 kg cannabis samt att detta parti fraktats i samma bil, även nu med Sonny B som förare och de två andra männen som passagerare, från Klippan mot Skånes Fagerhult, där narkotikan varit avsedd att i Sonny B:s fästmös bostad delas upp så att Hans T och Bengt E kunnat få vad de beställt. Färden har avbrutits av polis, som gripit de åkande och beslagtagit narkotikan. Åklagaren har gjort gällande att Hans T och Bengt E gjort sig skyldiga till narkotikabrott genom att under bilfärden från Klippan mot Skånes Fagerhult inneha cannabis. Vid bedömande av om sådant innehav förekommit beaktar TR:n att Sonny B köpt det aktuella narkotikapartiet utan att Hans T eller Bengt E därvid medverkat eller ens varit närvarande samt att den narkotika som Hans T och Bengt E skulle förvärva ej under bilfärden avskilts för deras räkning. Med hänsyn till dessa omständigheter och då varken Hans T eller Bengt E såvitt visats under ifrågavarande bilfärd tagit befattning med narkotikan, utom möjligen såtillvida att de granskat den oöppnade påsen, kan ingendera av dem anses ha innehaft narkotika. Hans T och Bengt E skall därför frikännas.

Domslut. Åtalet mot Hans T och Bengt E ogillades.

Åklagaren fullföljde talan i Göta HovR och yrkade, såvitt angick Hans T och Bengt E, bifall till åtalet mot dem.

Hans T och Bengt E bestred ändring.

HovR:n (hovrättsrådet Maiander och hovrättsassessorn Florby, referent, samt nämndemännen Andersson och Larsson) anförde i dom d 25 mars 1980, såvitt angick Hans T och Bengt E:

Domskäl. Vad beträffar åtalet mot Hans T och Bengt E är utrett i huvudsak följande. Hans T och Bengt E har till Sonny B erlagt förskottsbetalning för cannabisharts som denne lovat att skaffa åt dem. De har därefter medföljt i Sonny B:s bil från Skånes Fagerhult till Klippan, där Sonny B skulle skaffa narkotikan. I Klippan har Sonny B - utan att Hans T och Bengt E varit närvarande - för bl a egen samt Hans T:s och Bengt E:s räkning köpt närmare ett kilo cannabisharts. Därefter har Hans T och Bengt E fått besked att affären var klar och att de skulle återvända till Skånes Fagerhult. Under återfärden har cannabispartiet förvarats i bilen, som förts av Sonny B med Hans T och Bengt E som passagerare. I vart fall Hans T har också sett ett prov på cannabishartsen. Innan de hunnit fram till Sonny B:s fästmös bostad i Skånes Fagerhult, där cannabispartiet skulle fördelas, har färden avbrutits av polis. Vid angivna förhållanden finner HovR:n att narkotikan måste anses ha varit i Sonny B:s, Hans T:s och Bengt E:s gemensamma besittning. Då Hans T och Bengt E således innehaft narkotika i de av åklagaren angivna mängderna, skall de fällas till ansvar för narkotikabrott.

Hans T och Bengt E har tidigare lagförts för narkotikabrott, Hans T 1973 och Bengt E senast 1976. HovR:n finner hänsynen till allmän laglydnad påkalla att båda ådömes fängelse.

Domslut. Med ändring av TR:ns domslut dömde HovR:n envar av Hans T och Bengt E jämlikt 1 § narkotikastrafflagen för narkotikabrott till fängelse 1 mån.

Hovrättsrådet Lindstam var av skiljaktig mening och anförde: Lika med TR:n finner jag att Hans T och Bengt E icke kan fällas till ansvar. jag fastställer därför TR:ns dom i ansvarsfrågan beträffande Hans T och Bengt E.

Hans T och Bengt E sökte revision och yrkade envar att HD måtte med ändring av HovR:ns dom ogilla åtalet för narkotikabrott

eller bestämma påföljden till villkorlig dom.

Riksåklagaren bestred ändring och anförde i genmälet bl a följande:

Vad gäller frågan om Hans T:s och Bengt E:s förfarande innefattar brott kan först konstateras, att förfarande som innebär försök, förberedelse och stämpling till innehav av narkotika ej är straffsanktionerat. Ej heller är medverkan till narkotikabrott som avser innehav av narkotika straffbelagt jämlikt bestämmelserna i 23 kap BrB. Intresset i målet knyter sig därför till frågan om vad som utretts i målet kan anses konstituera ett innehav av narkotika för Hans T:s och Bengt E:s del.

Vad gäller frågan om innebörden av själva begreppet innehav i narkotikastrafflagens mening kan konstateras, att förarbetena, i den mån de uppehåller sig vid begreppet, främst berör frågan om kriminaliseringen av innehav (se bl a SOU 1967:41 s 70 ff). Frågan om den rättsliga bedömningen av begreppet innehav av narkotika har, som det synes, ej varit föremål för någon kommentar i förarbetena. Viss ledning för fastställandet av innebörden av begreppet ger onekligen det civilrättsliga besittningsbegreppet. Detta begrepp torde generellt kunna beskrivas som det faktiska innehavet av, eller den faktiska makten eller rådigheten över, en sak. En person anses ha besittning till en sak när han till sin förmån äger åberopa reglerna om besittningsskydd. Vid besvarande av frågan om sådant skydd förelegat för Hans T och Bengt E får beaktas, att Sonny B köpt det aktuella narkotikapartiet utan att Hans T eller Bengt E därvid medverkat eller ens varit närvarande samt att narkotikan, för vilken Hans T och Bengt E lämnat förskottsbetalning, inte avskilts för deras räkning. Dessa omständigheter talar för att något besittningsskydd inte uppkommit för Hans T och Bengt E. Om besittningsskydd i civilrättslig mening ej skulle vara för handen kan detta förhållande emellertid inte ensamt vara avgörande för frågan huruvida innehav enligt narkotikastrafflagen föreligger eller ej. Rättspraxis ger också vid handen, att domstolarna i brottmål är benägna att gå utöver vad som får anses gälla i enlighet med det civilrättsliga besittningsbegreppet. Även om besittningsskydd i detta fall ej skulle anses föreligga för Hans T och Bengt E är således därmed icke avgjort att innehav i straffrättslig mening skulle vara uteslutet. Domstolarna har att enligt sedvanliga tolkningsprinciper bestämma innebörden av begreppet innehav.

Målet avgjordes efter huvudförhandling.

HD (JustR:n Brundin, Erik Nyman, Palm, Ehrner, referent, och Rydin) beslöt följande dom:

Domskäl. Vad som förekommit mellan Sonny B, Hans T och Bengt E före inköpet av cannabispartiet visar att Sonny B förvärvade det till viss del för Hans T:s och Bengt E:s räkning. Härtill kommer att Hans T och Bengt E medföljde som passagerare i Sonny B:s bil från Klippan med vetskap om att hela partiet fanns i bilen och att det skulle vägas och delas upp vid framkomsten till Skånes Fagerhult. På angivna skäl måste Hans T och Bengt E anses ha innehaft narkotika i de kvantiteter som avses med åtalen. De skall därför fällas till ansvar för narkotikabrott.

Lika med HovR:n finner HD hänsynen till allmän laglydnad kräva att såväl Hans T som Bengt E ådöms fängelse.

Domslut. HD fastställer HovR:ns domslut.