Att utlänning i Sverige har sådan honom tillhörig egendom som är avsedd för hans personliga bruk under en tillfällig vistelse här har inte ansetts grunda behörighet enligt 10 kap 3 § RB för svensk domstol att ta upp tvist om betalningsskyldighet för honom.

I ansökan om stämning till Södertälje TR yrkade Birgitta L förpliktande för medborgaren i Amerikas förenta stater David H med hemvist i Kalifornien att utge visst belopp till henne. Birgitta L yrkade att TR:n med stöd av 10 kap 3 § 1 st RB måtte uppta målet, eftersom David H vistades i Sverige på tillfälligt besök och hade egendom bestående i reskassa, nödigt handbagage och vissa mätinstrument vid sin tillfälliga bostadsadress i Södertälje. David H invände att TR:n inte var behörig att uppta målet.

TR:n (rådmannen Fröhling) anförde i slutligt beslut d 25 juni 1979: Birgitta L har gjort gällande att jämlikt 10 kap 3 § 1 st RB laga domstol för upptagande av hennes talan finns här i riket enär David H har egendom i Södertälje.

Ovan omförmälda lagrum får dock anses taga sikte på egendom som mer stadigvarande finns här i riket och inte sådan egendom som en till riket inrest utländsk medborgare medför för sitt personliga bruk under en tillfällig vistelse. Ett godtagande av Birgitta L:s ståndpunkt skulle innebära att detta forum i praktiken skulle finnas för alla till Sverige inresande personer utan hemvist härstädes, vilket uppenbarligen inte kan vara avsikten med stadgandet.

På ovan anförda grunder prövar TR:n lagligt avvisa Birgitta L:s talan.

Birgitta L anförde besvär i Svea HovR med yrkande att HovR:n måtte förklara TR:n behörig att ta upp hennes talan mot David H.

HovR:n (hovrättslagmannen Holmquist, hovrättsrådet Gyllenswärd, hovrättsassessorn Carlén och adj led Ivarsson, referent) fastställde i beslut d 12 sept 1979 det slut TR:ns beslut innehöll på följande

Skäl. Enligt 10 kap 3 § 1 st RB må den som inte äger känt hemvist inom riket i tvist rörande betalningsskyldighet sökas där honom tillhörig egendom finns. Väl föreskriver lagrummet inte någon uttrycklig begränsning med hänsyn till beskaffenheten av den egendom som är av betydelse för domstolsbehörigheten utan i princip avses egendom av vad slag som helst, förutsatt att den har förmögenhetsvärde. Åt stadgandet kan emellertid, som HD uttalat i rättsfallet NJA 1966 s 450, ej i alla lägen ges den vidsträckta räckvidd som synes följa av ordalagen. I förevarande fall kan TR:ns behörighet grundas endast å befintligheten av till riket högst tillfälligt införd egendom, avsedd för gäldenärens personliga bruk. HovR:n anser i likhet med TR:n att sådan egendom inte får tagas i betraktande vid stadgandets tillämpning (jfr Dennemark, Om svensk domstols behörighet i internationellt förmögenhetsrättsliga mål, s 160 ff). Det slut TR:ns beslut innehåller skall därför fastställas.

Birgitta L anförde besvär med yrkande att HD måtte förklara TR:n behörig att uppta tvisten.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Heino, hemställde i betänkande att HD måtte meddela följande beslut: Skäl. David H har hävdat att han till Sverige medfört endast personliga tillhörigheter såsom kläder och andra föremål som en turist eller resande i allmänhet brukar medföra och annat har ej heller visats. Anledning förekommer inte till antagande att dessa tillhörigheter haft annat än relativt obetydligt värde. Sådan egendom kan - oaktat David H inte äger hemvist inom riket - inte grunda behörighet oaktat David H inte äger hemvist inom riket - inte grunda behörighet enligt 10 kap 3 § RB för svensk domstol att ta upp tvist om betalningsskyldighet för David H. Som HovR:n funnit skall Birgitta L:s talan därför avvisas.

Slut. HD fastställer det slut vartill HovR:n kommit.

HD (JustR:n Gyllensvärd, Ulveson, Welamson, Sven Nyman och Bengtsson, referent) fattade följande slutliga beslut:

Skäl. Såvitt visats hade David H i Sverige inte annan honom tillhörig egendom än sådan som var avsedd för hans personliga bruk under en tillfällig vistelse här. Att denna egendom fanns i riket har inte grundat behörighet enligt 10 kap 3 § RB för svensk domstol att ta upp tvisten om betalningsskyldighet för David H. Birgitta L:s talan skall alltså avvisas.

Slut. HD fastställer det slut vartill HovR:n kommit.

Rättsfall från Högsta domstolen
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
1981-02-25

Målnummer:
Ö947-79