Ett rättshjälpsbiträde har lämnat in en kostnadsräkning som avsåg arbete i samband med överklagandet till hovrätten och senare ytterligare en räkning, som avsåg arbete under tiden efter det att prövningstillstånd hade meddelats. Hovrätten har, i samband med sitt avgörande av målet, av misstag tagit ställning bara till den sist ingivna räkningen. Hovrättens ersättningsbeslut har ansetts kunna kompletteras med stöd av 17 kap. 15 § andra stycket rättegångsbalken.

Svea hovrätt

I mål mellan N.A. och J.B. angående vårdnad m.m. avkunnade Svea hovrätt dom efter sammanträde för huvudförhandling den 22 maj 2012. I domen fastställde hovrätten ersättning enligt rättshjälpslagen åt advokaten A.F., som var ombud och biträde enligt rättshjälpslagen åt N.A., till 56 235 kr varav 42 778 kr för arbete.

Efter det att hovrättens dom hade vunnit laga kraft begärde A.F. rättelse av domen på så sätt att hon skulle tillerkännas ytterligare ersättning av allmänna medel för arbete med 5 465 kr.

Hovrätten (hovrättsråden Christina Jacobsson och Niklas Wågnert samt tf. hovrättsassessorn Jonas Brunberg, referent) anförde i beslut den 5 september 2012 följande.

A.F. har till stöd för sitt anspråk pekat på att den kostnadsräkning som gavs in vid huvudförhandlingen, enligt vilken hon tillerkändes begärd ersättning, avser arbete som lagts ned från en däri angiven tidpunkt och att den räkningen således inte omfattar det arbete som tagits upp i den kostnadsräkning som gavs in i samband med överklagandet.

Hovrättens dom har vunnit laga kraft. Frågan är om reglerna i 17 kap. 15 § RB om rättelse eller komplettering av en dom i tvistemål är tillämpliga i ett fall som det förevarande.

Enligt den nyssnämnda paragrafen får rätten besluta om rättelse i det fall en dom innehåller någon uppenbar oriktighet till följd av rättens eller någon annans skrivfel, räknefel eller liknande förbiseende. Vidare får rätten komplettera sitt avgörande om rätten av förbiseende underlåtit att fatta ett beslut som skulle ha meddelats i samband med en dom.

I den kostnadsräkning som A.F. gav in vid sammanträdet i hovrätten nämns inte något om att ersättning begärdes även enligt tidigare ingiven kostnadsräkning. A.F. uppmärksammade inte heller hovrätten på något annat sätt, när räkningen gavs in eller då domen avkunnades i hennes närvaro, om att det fanns ytterligare ersättningsanspråk.

Mot denna bakgrund kan enligt hovrättens mening beslutet om ersättning till A.F. inte sägas innehålla någon uppenbar oriktighet som kan rättas med stöd av bestämmelserna i 17 kap. 15 § RB. Det saknas vidare förutsättningar att enligt samma paragraf komplettera avgörandet. Hovrätten avslår därför A.F:s yrkande om ytterligare ersättning.

Högsta domstolen

A.F. överklagade och yrkade att HD, utöver den av hovrätten fastställda ersättningen, skulle tillerkänna henne 5 465 kr för arbete i samband med överklagande och begäran om prövningstillstånd i hovrätten.

N.A. förklarade i yttrande till HD att hon inte hade något att tillägga i målet.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, justitiesekreteraren Sara Norman, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut.

Skäl

Bakgrund

Överensstämmer i huvudsak med punkterna 1-5 i HD:s beslut.

Reglerna om rättelse i 17 kap. 15 § RB

Överensstämmer i huvudsak med punkterna 6-9 i HD:s beslut.

Bedömningen i detta fall

Av de två kostnadsräkningar som A.F. har gett in till hovrätten framgår att de avser olika tidsperioder. Den först ingivna kostnadsräkningen sträcker sig från den 25 juli 2011 till den 30 augusti 2011, då A.F. uppmanades av hovrätten att inför föredragning i frågan om prövningstillstånd komma in med en kostnadsräkning. Den andra kostnadsräkningen sträcker sig från den 15 september 2011, då prövningstillstånd meddelades, till den 22 maj 2012 då målet avslutades.

Av de datumangivelser och arbetsredogörelser som finns på de ingivna kostnadsräkningarna framgår klart att den sist ingivna kostnadsräkningen inte inkluderar ersättning för det arbete som A.F. nedlagt före hovrätten meddelade prövningstillstånd, och att hennes fullständiga ersättningsanspråk i målet erhålles vid en summering av de båda kostnadsräkningarna. En jämförelse mellan kostnadsräkningarna och hovrättens beslut i ersättningsfrågan, ger således vid handen att detta innehåller en uppenbar oriktighet eftersom det inte motsvarar A.F:s totala ersättningsyrkande.

Det har inte framkommit någon omständighet som ger anledning att anta att hovrätten skulle ha fastställt en lägre ersättning åt A.F., än den som motsvarar hennes totala ersättningsyrkande i målet, av annan anledning än på grund av förbiseende. Med hänsyn härtill får förbiseendet anses vara av sådan karaktär att det är jämförbart med skrivfel eller räknefel. Förutsättningar för rättelse enligt 17 kap. 15 § RB föreligger därmed.

Hovrätten borde följaktligen ha bifallit framställningen om rättelse och härigenom ändrat den åt A.F. i domen fastställda ersättningen enligt rättshjälpslagen till 61 700 kr, så att ersättningen även omfattar den förbisedda kostnadsräkningen.

HD:s avgörande

Med ändring av hovrättens beslut förordnar HD om rättelse av hovrättens dom på så sätt att den ersättning enligt rättshjälpslagen som fastställts åt A.F. i hovrättens domslut p. 3 ändras till 61 700 kr. Det ankommer på hovrätten att vidta de åtgärder som HD:s beslut föranleder.

HD (justitieråden Ella Nyström, Ingemar Persson, Lars Edlund och Anders Eka) meddelade den 7 februari 2014 följande beslut.

Skäl

Bakgrund

1. A.F. var rättshjälpsbiträde åt N.A. i ett vårdnadsmål. Inför föredragningen av frågan om prövningstillstånd skulle meddelas i hovrätten lämnade A.F. på hovrättens uppmaning in en kostnadsräkning som avsåg arbete i samband med överklagandet. Hovrätten meddelade prövningstillstånd och kallade senare till huvudförhandling i målet. Vid ett sammanträde för huvudförhandling kom parterna överens och begärde att hovrätten skulle meddela dom i enlighet med deras överenskommelse. I samband med sammanträdets avslutande gav A.F. in ytterligare en kostnadsräkning. Hovrätten avkunnade sedan dom i parternas och ombudens närvaro.

2. Av de två kostnadsräkningar som A.F. gav in till hovrätten framgår att de avser olika tidsperioder. Den först ingivna räkningen tar upp arbete under tiden den 25 juli-den 30 augusti 2011. Den andra sträcker sig från den 15 september 2011, då prövningstillstånd meddelades, till den 22 maj 2012 då handläggningen av målet avslutades.

3. Enligt den skriftliga domen fastställde hovrätten ersättningen enligt rättshjälpslagen åt A.F. på grundval endast av den vid sammanträdet för huvudförhandling ingivna kostnadsräkningen. Någon motivering till beslutet i kostnadsfrågan lämnades inte i hovrättens dom. Domen vann laga kraft den 20 juni 2012.

4. Av handlingarna i målet framgår att A.F. den 24 augusti 2012 hörde av sig per telefon till hovrätten och begärde rättelse av domen på så sätt att hon skulle tillerkännas ytterligare ersättning av allmänna medel för arbete med 5 465 kr i enlighet med hennes första kostnadsräkning. A.F. påpekade att hennes andra kostnadsräkning avsåg arbete som hade lagts ned efter det att prövningstillstånd hade meddelats och att den räkningen således inte omfattade det arbete som hade tagits upp i den tidigare ingivna räkningen.

5. Hovrätten har i det överklagade beslutet kommit fram till att beslutet om ersättning åt A.F. inte kan sägas innehålla någon uppenbar oriktighet som kan rättas enligt 17 kap. 15 § första stycket RB. Hovrätten har vidare funnit att det saknas förutsättningar för att med stöd av 17 kap. 15 § andra stycket komplettera hovrättens dom.

Bestämmelserna i 17 kap. 15 § RB

6. Enligt 17 kap. 15 § första stycket RB får rätten besluta om rättelse om den finner att en dom eller ett beslut innehåller någon uppenbar oriktighet till följd av rättens eller någon annans skrivfel, räknefel eller liknande förbiseende. I paragrafens andra stycke finns en bestämmelse om komplettering av domstolsavgöranden. Denna innebär att om rätten av förbiseende har underlåtit att fatta ett beslut som skulle ha meddelats i samband med en dom eller ett slutligt beslut så får rätten inom sex månader efter det att avgörandet vann laga kraft komplettera avgörandet. Innan rättelse eller komplettering sker ska parterna ha fått tillfälle att yttra sig, om det inte är uppenbart obehövligt. Beslut om rättelse eller komplettering ska om möjligt antecknas på varje exemplar av det aktuella avgörandet.

Bestämmelsen i 17 kap. 15 § första stycket RB medger inte att rättelse sker

7. Reglerna om rättelse syftar till att erbjuda en snabb och enkel väg att rätta till uppenbara felaktigheter utan att överklagande till högre rätt behöver ske eller, i de fall då avgörandet har vunnit laga kraft, särskilda rättsmedel måste tillgripas. Med hänsyn till de intressen som bär upp rättskraftsinstitutet och instansordningen ska rättelse tillämpas restriktivt (se NJA 1990 s. 208).

8. En förutsättning för att rättelse ska få ske är att den aktuella oriktigheten är uppenbar. Vägledande förarbetsuttalanden saknas för hur detta krav ska tolkas. Med hänsyn till de rättssäkerhetsintressen som omger rättelseinstitutet bör det dock kunna ställas krav på att felet ska vara objektivt konstaterbart. Ofta torde ett rättningsbart fel framgå genom att det finns en skillnad mellan domskäl och domslut eller genom att det av något annan anledning är klart att det fattas något i avgörandet eller att detta på något annat sätt har blivit fel (se Peter Fitger m.fl., Rättegångsbalken, suppl. 45, dec. 2004, s. 17:72). Det kan emellertid inte anses vara ett krav att felet direkt ska framgå av enbart själva domen eller beslutet. Även fel som framgår vid en enklare jämförelse mellan avgörandet och handlingarna i målet bör kunna anses uppenbara.

9. För att rättelse av en uppenbar oriktighet ska få ske, krävs att denna har uppkommit till följd av rättens eller någon annans skrivfel, räknefel eller liknande förbiseende. Den vanligaste typen av rättningsbara fel torde vara avfattningsfel. Men även andra fel kan rättas. En oriktighet får däremot inte rättas när den har orsakats av att rätten eller någon annan har förbisett ett visst lagrum eller rättsfall eller tillämpat en sådan rättskälla fel eller underlåtit att beakta visst processmaterial som skulle ha lett till en annan bedömning av målet eller av en viss fråga (se NJA 1988 s. 104 och Peter Fitger m.fl., a.a. suppl. 74, april 2013, s. 17:73).

10. Det fel som hovrätten har begått är inte av det slaget att man kan tala om en uppenbar oriktighet till följd av ett skrivfel, ett räknefel eller ett liknande förbiseende. I stället förhåller det sig så att hovrätten av misstag har underlåtit att ta ställning till A.F:s hela ersättningsyrkande. Förutsättningar för rätttelse enligt 17 kap. 15 § första stycket RB saknas därmed.

Bestämmelsen i 17 kap. 15 § andra stycket RB medger att komplettering sker

11. Regeln i 17 kap. 15 § andra stycket RB om komplettering infördes genom lagstiftning år 1990 (se prop. 1989/90: 71). Tanken bakom kompletteringsregeln är att, på motsvarande sätt som när det gäller rättelse, överklagande eller tillämpning av särskilda rättsmedel i vissa fall ska kunna undvikas när rätten har glömt att fatta beslut i en fråga som inte hör till själva saken i ett mål. Genom ett kompletteringsbeslut kan man alltså, liksom vid rättelse, på ett förhållandevis enkelt sätt åstadkomma att ett ofullständigt avgörande blir komplett.

12. Av förarbetena till bestämmelsen (se a. prop. s. 51) framgår att avsikten har varit att komplettering ska kunna ske genom att rätten fattar ett beslut i en bortglömd fråga. Exempelvis kan det röra sig om beslut i en interimistisk fråga, en fråga om säkerhetsåtgärder, frågor om rättegångskostnader eller rättshjälpsfrågor. I förarbetena behandlas inte den situation som nu är aktuell och som innebär att rätten vid beslut om ersättning enligt rättshjälpslagen har förbisett att ta ställning till en ingiven kostnadsräkning avseende en annan tid än det ersättningsanspråk som har prövats. Det får anses förenligt med bestämmelsens ordalydelse att låta möjligheten till komplettering omfatta även fall av detta slag. Det bör framhållas att bestämmelsen om komplettering, liksom för övrigt bestämmelsen om rättelse, är fakultativ, dvs. rätten får men behöver inte tillämpa den. I detta ligger att rätten i varje enskilt fall ska pröva om det är lämpligt att besluta om komplettering.

13. N.A. har inte fört fram någon invändning mot A.F:s yrkande. Inte heller i övrigt finns det något lagligt hinder mot att hovrättens dom kompletteras. Det bör ankomma på hovrätten att pröva de närmare förutsättningarna för komplettering i enlighet med A.F:s yrkande.

14. Hovrättens beslut bör därför undanröjas och målet visas åter till hovrätten för fortsatt behandling.

HD:s avgörande

HD undanröjer hovrättens beslut och visar målet åter till hovrätten för fortsatt behandling.

Justitierådet Martin Borgeke, referent, var skiljaktig och fastställde hovrättens beslut samt anförde:

Jag anser att rubriken före punkt 11 ska lyda Bestämmelsen i 17 kap. 15 § andra stycket RB medger inte att komplettering sker samt att HD:s skäl från och med punkt 12 ska ha följande lydelse.

12. Av förarbetena till bestämmelsen (se a. prop. s. 51) framgår att avsikten har varit att komplettering ska kunna ske genom att rätten fattar ett beslut i en bortglömd fråga. Exempelvis kan det röra sig om beslut i en interimistisk fråga, en fråga om säkerhetsåtgärder, frågor om rättegångskostnader eller rättshjälpsfrågor. Förarbetena ger klart intryck av att bestämmelsen tar sikte på fall i vilka något beslut i den aktuella frågan över huvud taget inte har fattats av domstolen. En tolkning som innebär att det är endast fall av detta slag som avses framstår också som naturlig. Skulle kompletteringsmöjligheten kunna användas för tillägg till av domstolen redan fattade beslut i olika frågor skulle den i vissa fall utgöra ett alternativ till rättelsemöjligheten. Eftersom möjligheten till komplettering inte på något sätt är inskränkt i fråga om innebörden av kompletteringsbeslutet skulle det i praktiken betyda att den restriktiva tillämpning av rättelseinstitutet som är avsedd, och som också är väl motiverad, skulle riskera att undergrävas. Att i form av komplettering fatta ett nytt beslut rörande ersättning till A.F., vilket i praktiken förutsätter en prövning av hela den av henne yrkade ersättningen, är alltså inte möjligt.

13. Det sagda innebär att hovrättens beslut ska fastställas.

Med hänsyn till utgången i målet i HD saknas det skäl att överväga andra möjligheter att tillgodose ändamålet med A.F:s talan här.

HD:s beslut meddelat: den 7 februari 2014.

Mål nr: Ö 4201-12.

Lagrum: 17 kap. 15 § RB.

Rättsfall: NJA 1988 s. 104 och NJA 1990 s. 208.

NJA 1988 s. 104; NJA 1990 s. 208
NJA 2014 s 29 (nr 14)

Rättsfall från Högsta domstolen
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
2014-02-07

Målnummer:
Ö4201-12