Ocker?

Kristianstads tingsrätt

Allmän åklagare väckte vid Kristianstads tingsrätt åtal mot B.K. för ocker, grovt brott, enligt följande gärningsbeskrivning.

E.S., född 1949, lider sedan 1970-talet av en allvarlig psykisk sjukdom som hon vårdats för på psykiatriska kliniker vid olika tillfällen. Enligt behandlande läkare har sjukdomen medfört en störning av realitetsuppfattning, omdöme och förmåga till överblick, planering och ställningstagande till ekonomiska frågor och andra viktiga ställningstaganden.

B.K. har den 24 augusti 2009 förmått E.S. att för henne utfärda och underteckna en fullmakt att användas tills vidare i Swedbank.

B.K. har inom Kristianstads kommun under tiden den 19 oktober till den 11 november 2009, för att bereda sig orättmätig vinning, utnyttjat E.S:s oförstånd och på olika sätt förmått henne att utge gåvor om sammanlagt cirka 2 082 000 kr enligt följande:

1. Den 19 oktober 2009 har E.S. genom gåva överlåtit 400 aktier i Telia och 154 obligationer till ett värde av sammanlagt cirka 627 000 kr.

2. Den 29 oktober 2009 för B.K. via internet över 800 000 kr från E.S:s konto till sitt eget konto.

3. Den 11 november 2009 överlåter E.S. genom gåva fastigheten Dagsländan 6 i Kristianstad. Fastighetens taxeringsvärde 2009 uppgick till 655 000 kr.

Brottet är att bedöma som grovt med hänsyn till beloppen.

E.S. yrkade skadestånd av B.K. med 1 427 000 kr jämte ränta. E.S. yrkade vidare att gåvan av fastigheten skulle återgå.

Tingsrätten (ordförande rådmannen Ulf Ahlström) anförde i dom den 29 november 2011 följande.

Yrkanden och inställning, m.m.

- - -.

B.K. har erkänt att E.S. den 24 augusti 2009 utfärdat en fullmakt för henne att användas tills vidare i Swedbank, att E.S. till henne överlåtit aktier, obligationer och fastighet enligt vad åklagaren påstått till av denne påstådda värden samt att B.K. fört över 800 000 kr från E.S:s konto till sitt eget enligt vad åklagaren påstått. Hon har bestritt ansvar för brott och anfört följande. E.S. har varit vid gott förstånd och fullt medveten om sina handlingar när fullmakten utfärdades samt när gåvorna och överföringen gjordes. Denna har vid den tiden inte lidit av någon allvarlig psykisk störning. Transaktionerna har syftat till att skydda E.S. från andra släktingars påtryckningar att ge dem pengar. De överförda medlen har använts till uppförandet av ett hus, där avsikten varit att B.K. och E.S. skulle bo tillsammans. Skulle det vara visat att E.S. varit oförståndig, har B.K. saknat uppsåt till detta.

- - -.

Domskäl

E.S. och B.K. har vidtagit de ekonomiska och andra åtgärder som åklagaren påstått

Genom den skriftliga utredningen i målet samt vad B.K. och E.S. berättat vid huvudförhandlingen är följande visat.

E.S. och B.K. är syskon och uppvuxna i Polen. Båda bor i Sverige. Ytterligare en syster bor i Sverige, medan tre bröder bor i Polen.

E.S. kom till Sverige under tidigt 1970-tal, sedan hon gift sig med L.S. Denne avled den 8 november 2011. I bouppteckningen är hans tillgångar upptagna till 1 973 963 kr, varav 511 000 kr var taxeringsvärdet för fastigheten Kristianstad Dagsländan 6, där makarna varit bosatta. Skulderna uppgick till 42 418 kr. E.S:s tillgångar uppgick enligt bouppteckningen till 480 418 kr, och hon hade inga skulder. Enligt ett år 1994 upprättat testamente ärvde makarna varandra med ett sekundosuccessionsförordnande till förmån för den akademi vid Lunds universitet som hade till huvudsakligt ändamål att främja forskningen för psykiskt sjuka.

Den 8 juli 2009 undertecknade E.S. ett nytt testamente, som upprättats av bankjuristen A.B. och bevittnades av hennes bekante W.F. och dennes dotter K.F. I testamentet förordnas att all kvarlåtenskap ska tillfalla B.K. eller, om denna inte är i livet, dennas bröstarvingar.

Den 24 augusti 2009 utfärdade E.S. en fullmakt för B.K. att användas tills vidare i Swedbank. B.K. hade under hösten 2009 tillgång till E.S:s konto i Sparbanken 1826 genom dennas inloggning i datorbanken.

Den 19 oktober 2009 överlät E.S. genom gåva 400 aktier i Telia och 154 obligationer till ett värde av sammanlagt ca 627 000 kr till B.K.

Den 29 oktober 2009 förde B.K. via datorbanken över 800 000 kr från E.S:s konto till sitt eget konto. Av B.K:s och E.S:s uppgifter framgår att överföringen hade föregåtts av att B.K. hade frågat E.S. om denna godtog att hon förde över pengarna och att E.S. besvarat den frågan jakande.

Den 11 november 2009 överlät E.S. genom gåva fastigheten Kristianstad Dagsländan 6 till B.K. Fastigheten hade ett taxerat värde av 655 000 kr.

Samma dag undertecknade B.K. ett testamente, upprättat av A.B., i vilket följande förordnas. Vid B.K:s död ska all hennes kvarlåtenskap tillfalla hennes bröstarvingar. Lever E.S. vid B.K:s död, ska hon ha nyttjanderätt till fastigheterna Kristianstad Grobladet 1 och Kristianstad Dagsländan 6 under sin livstid mot erläggande av driftskostnader och andra löpande utgifter som kan belasta fastigheterna. Är Dagsländan 6 såld, ska E.S. få ett legat om 500 000 kr.

E.S. har på grund av psykisk sjukdom haft nedsatt omdömesförmåga

Genom förhöret med överläkaren i psykiatri M.O. och ett läkarintyg, utfärdat av överläkaren i psykiatri K.-Å.L. den 6 november 2008, framgår väsentligen följande om E.S:s psykiska hälsotillstånd.

E.S. lider av en psykisk sjukdom som stör verklighetsuppfattningen, omdömet och förmågan till överblick, planering och ställningstagande till bl.a. ekonomiska frågor. Sjukdomen är allvarlig och nedsätter i hög grad förmågan att ta vård om sig, sin egendom och sin ekonomi. Den uppträder i skov, som inte kan förutses.

E.S. vårdades för sjukdomen medan hon ännu bodde i Polen och har sedan hon kom till Sverige varit intagen i sluten vård för sjukdomen vid ett flertal tillfällen.

I slutet av 1970-talet förbereddes en ansökan om god man för E.S. i samband med att hon låg i skilsmässa med L.S. Makarna återförenades dock, och ansökan om god man gavs inte in, eftersom L.S. vid återföreningen återtog ansvaret för E.S:s ekonomi.

Sedan L.S. dött, aktualiserades åter frågan om god man för E.S., men B.K. åtog sig att ta hand om E.S., och ansökan om god man gavs därför inte in.

Efter L.S:s död fram till utgången av år 2009 hade E.S. följande kontakter med den psykiatriska vården och följande sjukskrivning.

19 november 2008-12 januari 2009 var hon inlagd för psykiatrisk vård. Hon var då gravt psykotisk.

3 februari 2009 blev hon sjukskriven med 100 procent (mot tidigare 50).

27 maj 2009 fick en sjuksköterska ett telefonsamtal om att E.S. var manisk.

6 augusti 2009 ringde E.S. och sade att hon mådde bra.

14 september 2009 hade E.S. ett samtal med en sjuksköterska och visade tecken på psykos.

6 oktober 2009 var E.S. på läkarbesök tillsammans med B.K. Hon klarade sig inte själv i hemmet, hade svårt att följa resonemang och gav ett splittrat intryck.

28 november 2009 hade E.S. ett telefonsamtal med en sjuksköterska. Hon var inte i balans, och sjuksköterskan betonade att hon måste ta sin medicin.

15 december 2009 var E.S. upprörd och hade ett lugnande samtal med läkare.

När E.S. inte är inne i ett skov kan hon vid en ytlig, men knappast vid en närmare kontakt verka frisk och är inte välfungerande i gängse mening.

I sina skov avviker E.S. kraftigt från vad som kan anses normalt genom sin klädsel och sitt uppförande.

Av ett registerutdrag framgår att tingsrätten den 3 juni 2010 utsåg M.K. som förvaltare för E.S. med uppdraget att bevaka dennas rätt och förvalta dennas egendom. Förordnandet gäller fortfarande.

Sammanfattningsvis har E.S. under år 2009 haft en allvarlig psykisk sjukdom, som kraftigt satt ned hennes förmåga att ta till vara sina ekonomiska intressen. M.O. har i sitt förhör uttalat att hon är tämligen säker på att E.S. inte förstår konsekvenserna av juridiska ställningstaganden. Tingsrätten bedömer att E.S. under år 2009 - liksom både tidigare och senare - haft en så bristande omdömesförmåga att hon i augusti-november 2009 handlat i oförstånd när hon skänkt bort sin egendom till B.K.

B.K. har fr.o.m. september 2009 insett E.S:s bristande omdömesförmåga

E.S. har haft sin sjukdom i skov. Det finns inget i utredningen som ger vid handen att en person utan psykiatrisk kompetens måste ha insett graden av E.S:s oförstånd, när hon inte haft ett skov - inte heller en nära anhörig som B.K. Under E.S:s skov måste däremot de som mött henne ha insett att de haft att göra med en person med kraftigt nedsatt omdömesförmåga. Visserligen har A.B. träffat E.S. under en period när denna enligt den medicinska utredningen haft ett skov utan att, enligt vad hon uppgett vid huvudförhandlingen, ha sett några tecken på avvikelse från det normala, men med hänsyn till vad M.O. uppgett om E.S:s beteende under sina skov är A.B:s uppgift i detta avseende inte tillförlitlig och kan lämnas utan avseende.

Den medicinska utredningen ger vid handen att E.S. haft ett skov från och med mitten av september 2009. Fullmakten den 24 augusti 2009 är utfärdad ungefär tre veckor före detta skov.

W.F., som kände E.S. sedan tidigare, har berättat att hon uppträdde fullt normalt vid undertecknandet av testamentet den 8 juli 2009. Vad han uppgett motsägs inte av den medicinska utredningen. Det får antas att E.S. vid det tillfället inte varit i ett sådant tillstånd att B.K. måste ha insett att hon haft nedsatt omdömesförmåga, även med beaktande av det nära släktskapet mellan B.K. och E.S. Från den 8 juli 2009 till utfärdandet av fullmakten har det gått ungefär en och en halv månad.

Dessa tidsmässiga samband är sådana att någon säker slutsats i frågan om B.K. måste ha insett att E.S. hade nedsatt omdömesförmåga den 24 augusti 2009 inte kan dras. Inte heller ger utredningen underlag för slutsatsen att B.K. måste ha insett att det funnits en betydande risk för att E.S. då haft en nedsatt omdömesförmåga. Det nu sagda gäller även med beaktande av att B.K. och E.S. är syskon.

När gåvorna och överföringen gjorts i september till november 2009, har E.S. emellertid haft ett skov av sin sjukdom, och det måste B.K. ha insett. Detta gäller särskilt som B.K. är E.S:s syster och har haft dennas sjukdomshistoria klar för sig. Därmed har B.K. insett att E.S. under den tiden haft en så nedsatt omdömesförmåga att denna handlat oförståndigt i ockerbestämmelsens mening.

B.K. har vid rättshandlingar begagnat sig av E.S:s bristande omdömesförmåga till att bereda sig de förmåner åklagaren påstått och har haft uppsåt till detta

Undertecknandet av en fullmakt att användas i Swedbank har inte i sig utgjort en rättshandling. De 800 000 kronorna har emellertid förts över sedan B.K. påverkat E.S. att muntligen skänka dem till henne. Visserligen har överföringen utförts av B.K., inte av E.S. Den har emellertid utförts med stöd av fullmakten, som E.S. utfärdat i oförstånd. B.K. har vid utnyttjandet av fullmakten insett att E.S. handlade med bristande omdömesförmåga. B.K. har därigenom vid en rättshandling uppsåtligen begagnat sig av E.S:s bristande omdömesförmåga till att bereda sig förmånen av mottagandet av de 800 000 kronorna.

Gåvorna av fastigheten, aktierna och obligationerna har utgjort rättshandlingar. B.K. har vid dessa rättshandlingar uppsåtligen begagnat sig av E.S:s bristande omdömesförmåga till att bereda sig förmånen av mottagandet av fastigheten, aktierna och obligationerna.

När E.S. tidigare inte haft någon som hjälpt henne med hennes ekonomiska angelägenheter, har fråga om godmanskap aktualiserats. Hennes ekonomi har fungerat endast när hon fått hjälp av andra personer med den. Utredningen ger vid handen att hon väsentligen har saknat insikt i sina ekonomiska angelägenheter. Att hon själv skulle ha kommit på tanken att föra över sin fastighet, sina aktier och sina obligationer till B.K. framstår därför som mycket osannolikt. De 800 000 kronorna har, som framgår ovan, förts över efter påverkan av B.K., vilket talar för att det gått till på samma sätt vid de andra tillfällena. Av B.K:s egna uppgifter framgår att de medel som förts över till henne varit avsedda att användas vid uppförandet av ett hus på en henne tillhörig fastighet i Åhus, där hon skulle bo och bedriva näringsverksamhet. Det direkta intresse som B.K. därmed haft i överföringen av i vart fall aktierna och obligationerna talar ytterligare mot att överföringen skulle ha initierats av E.S. I stället får det genom utredningen i målet anses visat att B.K. förmått E.S. till rättshandlingarna (jfr HD:s avgörande NJA 1981 s. 718).

De förmåner B.K. berett sig har stått i uppenbart missförhållande till de förmåner hon själv gett E.S. B.K. ska därför dömas för ocker

B.K. har tagit hand om E.S. och skrivit ett testamente, i vilket hon föranstaltar om ett i viss mån subventionerat boende för E.S. alternativt ett legat om 500 000 kr i händelse av sin död. Värdet av dessa förmåner ska ställas mot värdet av den egendom som förts över från E.S. till B.K.

Den överförda egendomen har haft ett sammanlagt värde som med råge överstigit två miljoner kr.

De förmåner B.K. berett sig har därmed stått i uppenbart missförhållande till de förmåner hon själv gett - och planerat att ge - E.S.

Vad B.K. anfört om att hon velat skydda E.S. mot andra släktingars försök att tillskansa sig dennas egendom har ingen betydelse i målet; vad B.K. själv har gjort sig skyldig till är just vad hon påstått att dessa andra släktingar avsett att göra.

B.K. ska därför dömas för ocker.

Ockret ska bedömas som grovt. Straffvärdet är sex månaders fängelse

Ockret avser mycket betydande belopp. Det ska därför bedömas som grovt.

B.K. har visserligen uppsåtligen begagnat sig av E.S:s bristande omdömesförmåga till att bereda sig orättmätig vinning med betydande belopp. Vid bedömningen av straffvärdet måste emellertid även beaktas att hon tagit hand om E.S. och vidtagit åtgärder för att denna skulle kunna ha ett bra liv även för den händelse att hon dog. Med beaktande av detta stannar straffvärdet vid minimistraffet för grovt ocker, sex månaders fängelse.

Påföljden ska bestämmas till villkorlig dom och dagsböter

Grovt ocker är inte ett brott vars art talar för att påföljden ska bestämmas till fängelse. B.K. är tidigare dömd endast för trafikbrott. Påföljden kan därför stanna vid en villkorlig dom, som med hänsyn till det förhållandevis höga straffvärdet ska förenas med ett kännbart bötesstraff. Det saknas anledning att beakta utgången av prövningen av det enskilda anspråket vid bestämmandet av bötesstraffet, eftersom det enskilda anspråket helt avser egendom som överförts till B.K. från E.S. och därmed inte påverkar B.K:s grundläggande ekonomiska situation.

Det enskilda anspråket ska bifallas

- - -.

Domslut

Tingsrätten dömde B.K. för ocker, grovt brott, enligt 9 kap. 5 § 1 st. och 3 st. BrB till villkorlig dom och 115 dagsböter å 60 kr. De enskilda anspråken bifölls.

Hovrätten över Skåne och Blekinge

Åklagaren och B.K. överklagade i Hovrätten över Skåne och Blekinge. Åklagaren yrkade att påföljden skulle bestämmas till fängelse. B.K. yrkade att åtalet och E.S:s talan skulle ogillas.

Part motsatte sig sådan ändring av tingsrättens dom som motparten hade yrkat.

Hovrätten (hovrättsråden Staffan Anderberg och Björn R. le Grand, referent, samt nämndemannen Marie Saltarski) anförde i dom den 28 augusti 2012 följande.

Hovrättens domskäl

Ansvarsfrågan

Hovrätten, som tagit del av samma utredning som tingsrätten, gör samma bedömningar som tingsrätten när det gäller att E.S. och B.K. vidtagit de ekonomiska och andra åtgärder som åklagaren påstått.

Transaktionerna innebar överföringar av förmögenhetsvärden på i vart fall 2 082 000 kr från E.S. till B.K.

Klarlagt är också att överföringen av 800 000 kr den 29 oktober 2009 skedde sedan B.K. fört saken på tal. Någon direktverkande bevisning som talar för att B.K. tog initiativet också till gåvorna av värdepapper och fastighet har emellertid inte lagts fram. Bakom överföringen av värdepapper låg, som E.S. och B.K. får förstås, att B.K. skulle ta hand om E.S. Ytterligare motiv för överföringen var att E.S. ville förhindra att hon under inverkan av sjukdom förde över tillgångarna till någon annan släkting och att hon ville hindra att tillgångar efter henne och tidigare avlidne maken L.S. efter hennes död tillföll en stiftelse där hon befarade att de skulle komma att användas till annat än det som var stiftelsens ändamål. Sistnämnda två skäl låg enligt deras uppgifter också bakom gåvan av fastigheten. Idén till denna synes enligt E.S:s uppgifter ha varit hennes egen. Stöd för att så var fallet utgör också A.B:s uppgifter om bl.a. den tvekan B.K. gav uttryck för inför att ta emot fastigheten och tillkomsten av det testamentariska förordnande som B.K. därför gjorde samma dag till förmån för E.S.

När det sedan gäller om E.S. handlade i oförstånd gör hovrätten följande bedömning.

Det är utrett att E.S. sedan lång tid och under år 2009 led av psykisk sjukdom. M.O. har - som redovisats i tingsrättens dom - förklarat sig vara tämligen säker på att E.S. inte förstår konsekvenserna av juridiska ställningstaganden. Bedömningen får antas vara inte begränsad till när E.S. drabbas av skov men är i sin generella utformning inte närmare underbyggd.

M.O:s bedömning av om E.S. under hösten 2009 hade ett skov grundas på journalanteckningar; hon hade ingen personlig kontakt med E.S. då. Det knappa underlaget för bedömningen inverkar negativt vid uppskattningen av bevisvärdet av M.O:s utsaga. Vidare talar A.B:s uppgifter mot att E.S. vid denna tid hade ett skov. A.B. hade träffat E.S. redan inför bouppteckningsförrättningen i februari 2009. E.S. hade då gett tydligt uttryck för sin önskan om att skriva ett nytt testamente till förmån för sin syster eller i andra hand systerns barn. Från den medicinska utredningen kan nämnas att E.S. då nyss hade skrivits ut från sjukhuset efter att ha blivit färdigbehandlad efter ett skov. A.B. har berättat att hon inte kände den minsta tvekan om E.S:s hälsotillstånd och inte heller gjorde detta när hon i juli och november 2009 biträdde E.S. med upprättande av testamente respektive gåvobrev avseende fastigheten. A.B:s uppgifter tyder på att hon i sin yrkesroll då ägnat uppmärksamhet åt den rättshandlandes psykiska status.

Gåvorna kan emellertid i sig synas tala för att E.S. var oförståndig. Hennes önskan att förfoga över sina tillgångar så att det av henne och tidigare avlidne maken gjorda förordnandet om efterarv inte till någon del skulle kunna verkställas utan tillgångarna i stället tillföras hennes släktingar kan dock i och för sig vara förståelig. E.S:s motiv att undandra vissa arvingar egendom liksom att hindra oönskade transaktioner under skov i sjukdomen är inte heller oförnuftiga. Det som gör att rättshandlingarna kan uppfattas som anmärkningsvärda är att de förväntade motprestationerna från B.K. - såsom att hon skulle tillhandahålla E.S. boende och omsorg - inte är rättsligt säkerställda. Tyngden av åtagandet på ett mänskligt plan och systrar emellan är dock svår att bedöma.

Rättshandlingarna är alltså inte i sig så oförnuftiga och främmande att de bevisar att E.S. handlade i oförstånd. När M.O:s och A.B:s uppgifter ställs mot varandra är det inte utrett att E.S. vid tiden för rättshandlingarna hade ett skov. M.O:s uppgifter är inte heller tillräckliga för att ensamma eller i förening med vad som följer av rättshandlingarnas innehåll ställa utom rimligt tvivel att E.S. handlade i oförstånd.

Åtalet ska således ogillas.

E.S:s talan

E.S:s talan om skadestånd respektive bättre rätt grundas på de påstådda brotten. Åtalen ogillas och grund för bifall till E.S. föreligger därför inte.

Hovrättens domslut

Hovrätten ändrade på så sätt tingsrättens domslut att hovrätten ogillade åtalet och E.S:s talan.

F.d. rådmannen Nils Gerleman var skiljaktig i ansvarsdelen och bestämde påföljden till fängelse 1 år 6 månader. Han anförde vidare följande.

Jag ansluter mig till tingsrättens bedömning i skuldfrågan.

I påföljdsfrågan gör jag följande bedömning. Förmögenhetsöverföringarna har omfattat betydande värden och har medfört att E.S., som tidigare var relativt välbärgad, blivit helt utblottad. Brottet har begåtts mot en närstående som, till följd av att B.K. efter L.S:s död sagt sig vilja ta hand om henne, inte fått en god man utan råkat i en beroendeställning till B.K. Det står för mig klart att B.K. vid brottet inte bara har utnyttjat E.S:s oförstånd utan även hennes skyddslösa ställning (29 kap. 2 § p. 3 BrB). Mot bakgrund av nu anförda försvårande omständigheter finner jag att straffvärdet motsvarar fängelse 1 år 6 månader. Till följd härav bör annan påföljd än fängelse inte komma ifråga.

Nämndemannen Karl Axel Axelsson var skiljaktig i ansvarsdelen och fastställde i den delen tingsrättens dom.

Högsta domstolen

Riksåklagaren och E.S. överklagade. Riksåklagaren yrkade att HD skulle döma B.K. för ocker, grovt brott, och bestämma påföljden till fängelse. E.S. yrkade bifall till sina yrkanden om skadestånd och bättre rätt till fastigheten.

B.K. motsatte sig att hovrättens dom ändrades.

Riksåklagaren justerade gärningsbeskrivningen genom att lägga till, dels i tredje stycket första meningen "eller beroende ställning" efter "oförstånd", dels i andra och tredje styckena "eller påverkat" efter "förmått".

Målet avgjordes efter huvudförhandling.

HD (justitieråden Kerstin Calissendorff, Göran Lambertz, referent, och Johnny Herre) meddelade den 20 december 2013 följande dom.

Domskäl

Åtalet och domstolarnas bedömningar

1. B.K. åtalades för att under tiden den 19 oktober-11 november 2009 ha utnyttjat sin syster E.S:s oförstånd för att bereda sig orättmätig vinning genom att på olika sätt förmå systern att utge gåvor om sammanlagt ca 2 082 000 kr. Det rörde sig om tre transaktioner. Dessa avsåg dels aktier och obligationer till ett värde av sammanlagt ca 627 000 kr, dels ett penningbelopp om 800 000 kr som fördes över från E.S:s konto till B.K:s och dels en fastighet i Kristianstad med ett taxeringsvärde år 2009 om 655 000 kr. E.S. framställde, genom sin förvaltare och målsägandebiträdet, enskilda anspråk med åtalet som grund.

2. B.K. dömdes i tingsrätten för ocker, grovt brott. De enskilda anspråken bifölls och det förordnades att ett tidigare meddelat kvarstadsbeslut skulle i viss angiven omfattning bestå. I hovrätten frikändes B.K. på den grunden att det inte var bevisat att E.S. hade handlat i oförstånd. De enskilda anspråken avslogs som en följd av detta.

Frågan i målet

3. Enligt 9 kap. 5 § första stycket BrB ska den dömas för ocker som vid ett avtal eller någon annan rättshandling begagnar sig av någons "trångmål, oförstånd, lättsinne eller beroende ställning" till att bereda sig en förmån som står i uppenbart missförhållande till vederlaget, eller för vilken något vederlag inte ska utgå. Frågan i målet är om B.K. har begagnat sig av oförstånd hos E.S., eller av en beroende ställning som E.S. hade i förhållande till B.K., för att bereda sig en sådan förmån.

Utredningen

4. E.S., som är född år 1949, är änka och har inga barn. Hon lider av en psykisk sjukdom som uppträder i skov. Hennes omdömesförmåga är nedsatt även då hon inte är som mest påverkad av sjukdomen. Frågan om förordnande av en god man för henne har aktualiserats vid ett par tillfällen, bl.a. i samband med att hennes make avled i november 2008. Läkaren M.O. har förklarat sig vara tämligen säker på att E.S. inte förstår konsekvenserna av juridiska ställningstaganden.

5. E.S. och hennes make hade genom ett inbördes testamente gjort ett förordnande till förmån för en stiftelse vid Lunds universitet. E.S. upprättade ett nytt testamente till B.K:s förmån sommaren 2009. Enligt B.K. var det också E.S:s vilja att föra över egendom till henne. Tanken var enligt B.K. att hon och dottern skulle bo tillsammans med E.S. och att B.K. skulle ta ansvaret för systern, inklusive systerns ekonomi. E.S:s man hade bett B.K. om detta strax innan han dog. B.K. hade alltid haft en nära relation till makarna S., och de litade på henne.

6. B.K. och systern skulle låta bygga ett hus tillsammans på en tomt som B.K. köpte. De 800 000 kr som fördes över till hennes konto var avsedda för fastigheten, liksom ca 400 000 kr av värdepapperens värde. Själv har hon lånat ungefär 800 000 kr till husbygget. De var överens om att hon skulle stå som ägare. Men om någon av fastigheterna skulle säljas skulle E.S. enligt B.K. kompenseras med 500 000 kr. B.K. upprättade också ett testamente enligt vilket E.S. skulle få ett legat om 500 000 kr om B.K. skulle avlida före henne. Husbygget kom en bit på väg och en grund har anlagts. Bygget försenades enligt B.K. av olika orsaker och avbröts i och med att tingsrätten beslutade om kvarstad på B.K:s egendom.

7. Att äganderätten till E.S:s fastighet och till alla värdepapperen fördes över till B.K. berodde enligt henne på att E.S. ville ha det så. Anledningen var dels att E.S. inte ville fullfölja det sekundosuccessionsförordnande som fanns i makarnas inbördes testamente, dels att E.S. ville skydda sig mot påtryckningar från släktingar om gåvor. Två av bröderna i Polen hade enligt B.K. försökt få pengar av E.S.

8. E.S. har vid förhör inte i alla delar kunnat förklara sina handlingar och avsikter tydligt. Men hon har klart uttalat att hon litade på sin syster, som lovade att ta hand om henne hela livet, att hon själv ville föra över sina tillgångar till systern av i huvudsak de skäl som B.K. har angett, och att det inte är någon annans sak hur hon använder sina pengar. Hon har också uttalat att B.K. inte har gjort henne någon orätt, och även i övrigt har hon ställt sig på B.K:s sida.

9. A.B., som tjänstgjorde på banken, hjälpte E.S. att upprätta bouppteckningen efter hennes make liksom E.S:s och B.K:s testamenten och gåvobrevet avseende fastigheten. Hon träffade därför E.S. vid ett antal tillfällen under år 2009. A.B. har förklarat att E.S. var tydlig med att hon ville föra över tillgångar till B.K., att det inte var något tvivel om att denna vilja var genuin och att det inte syntes några tecken på påverkan från B.K:s sida. A.B. har även i viss mån bekräftat de uppgifter som har lämnats om E.S:s önskemål att föra över sin egendom till systern snarare än att låta förordnadet i det inbördes testamentet gälla, och om E.S:s förhållande till sina bröder.

Ocker

10. Den straffrättsliga bestämmelsen om ocker finns som framgått i 9 kap. BrB, som har rubriken "Om bedrägeri och annan oredlighet". I förhållande till grundformen av bedrägeri skiljer sig ocker på så sätt att gärningsmannen inte vilseleder den som blir utsatt för brottet. I stället är det karakteristiska att gärningsmannen utnyttjar ("begagnar sig av") ett redan föreliggande förhållande till att bereda sig en ekonomisk förmån på visst sätt.

11. Med oförstånd avses i detta sammanhang bristande omdömesförmåga i allmänhet eller beträffande sådana rättshandlingar som den som är föremål för prövning (jfr NJA 1927 s. 655, NJA 1939 s. 583 och NJA 1942 s. 163). Beroende ställning kan vara ett ekonomiskt beroendeförhållande, t.ex. i en anställning. Men det kan enligt rättslitteraturen också vara ett beroende i förhållande till en make eller en vårdare. Också den som är underkastad ett psykologiskt maktförhållande kan befinna sig i en beroende ställning enligt ockerbestämmelsen. (Se Nils Jareborg och Sandra Friberg, Brotten mot person och förmögenhetsbrotten, 2010, s. 206; jfr NJA 1939 s. 157.)

12. För att gärningsmannen ska anses ha begagnat sig av någon annans trångmål, oförstånd, lättsinne eller beroende ställning i förhållande till honom eller henne krävs att det är gärningsmannens utnyttjande av den minskade motståndskraften hos den andre som föranleder att rättshandlingen vidtas (se NJA II 1942 s. 403). I kravet ligger vid benefika rättshandlingar (t.ex. gåva eller förordnande i testamente) att gärningsmannen med utnyttjande av situationen på något sätt har förmått eller påverkat den andre att företa rättshandlingen (se NJA 1981 s. 718).

13. Vad gäller kravet på förmån fordras, om det inte är fråga om en rent benefik rättshandling, att det rör sig om en förmån som "står i uppenbart missförhållande till vederlaget". Rekvisitet kommenteras inte i förarbetena till straffbestämmelsen, och vad som är ett "uppenbart missförhållande" har inte behandlats i vägledande rättspraxis från HD annat än i fråga om s.k. kreditocker (se andra stycket i 9 kap. 5 § BrB; jfr bl.a. NJA 1941 s. 44, NJA 1963 s. 195, NJA 1964 s. 213 och NJA 1995 s. 430; jfr även Tore Almén och Rudolf Eklund, Lagen om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område, 9 uppl., s. 118 f., rörande den civilrättsliga ockerbestämmelsen i 31 § avtalslagen).

HD:s bedömning

14. Det finns inte någon utredning som visar att B.K. förmådde eller påverkade E.S. att till henne lämna gåvorna den 19 oktober 2009 av aktier och obligationer eller den 11 november 2009 av fastigheten i Kristianstad. Ingen av dessa gåvor kan därför föranleda ansvar för ocker (jfr NJA 1981 s. 718).

15. Frågan är då om överföringen av de 800 000 kr från E.S:s till B.K:s konto innebar att B.K. gjorde sig skyldig till ocker.

16. Av vad som framgått av utredningen har B.K. i enlighet med sitt åtagande i förhållande till E.S:s make svarat för den dagliga omsorgen om E.S. och för hennes ekonomi. Av M.O:s vittnesmål framgår visserligen att sjukdomen innebar att E.S. hade nedsatt omdömesförmåga. Som hovrätten har funnit är det dock inte utrett att E.S. vid tiden för överföringen hade ett skov av sin sjukdom. Som hovrätten vidare har funnit är det inte heller ställt utom rimligt tvivel, vare sig genom M.O:s uppgifter ensamma eller i förening med vad som följer av rättshandlingens innehåll, att E.S. handlade i oförstånd i ockerbestämmelsens mening.

17. Sedan B.K. hade tagit över ansvaret för omsorgen om E.S. och för hennes ekonomi var E.S. beroende av sin syster för både sina ekonomiska och sina personliga förhållanden. Hon får därmed anses ha befunnit sig i en sådan beroende ställning i förhållande till B.K. som avses i ockerbestämmelsen. Frågan är då om B.K. begagnade sig av E.S:s beroende ställning samt om den ifrågavarande rättshandlingen innebar en förmån för B.K. som stod i ett uppenbart missförhållande till vederlaget.

18. Av utredningen framgår att B.K., som hade fullmakt att sköta E.S:s betalningar från hennes bankkonto, frågade E.S. om hon godtog att 800 000 kr fördes över från E.S:s konto till B.K:s. Genom rättshandlingen uppnåddes de önskemål som E.S. får anses ha gett uttryck för, nämligen att skapa förutsättningar för en gemensam bostad för systrarna, undvika att förordnandet om efterarv kunde verkställas och skapa skydd mot oönskade påtryckningar från släktingar. Mot bakgrund av detta kan det inte anses visat att det var E.S:s beroende ställning som föranledde eller påverkade hennes beslut att godta att B.K. gjorde överföringen. B.K. kan därför inte anses ha begagnat sig av E.S:s beroende ställning för att skaffa sig en förmån.

19. Beträffande frågan om det rörde sig om en förmån i uppenbart missförhållande till vederlaget är att märka att pengarna överfördes för förvärv av en fastighet som skulle användas av systrarna gemensamt. I vilken mån E.S. avsågs ha någon äganderätt till fastigheten, s.k. dold samäganderätt, har inte avhandlats i målet. Det som har sagts om att E.S. skulle kompenseras om någon av fastigheterna såldes, eller om B.K. skulle avlida före henne, talar i viss mån för att det fanns en sådan avsikt. Det är därför, och även med beaktande av B.K:s åtagande att ta hand om sin syster, inte klarlagt att det rörde sig om en sådan orättmätig vinning för B.K. att förmånen stod i ett uppenbart missförhållande till vederlaget.

20. Något ocker har därför inte förekommit heller i denna del. B.K. ska således frikännas och hovrättens domslut fastställas.

Övriga frågor

21. Med den angivna utgången ska E.S:s yrkanden om skadestånd och bättre rätt till fastigheten avslås. - - -.

Domslut

HD fastställer hovrättens domslut.

Justitieråden Ella Nyström och Martin Borgeke var skiljaktiga och ändrade på det sättet hovrättens domslut att de dömde B.K. för ocker till villkorlig dom och 200 dagsböter på 30 kr. De anförde följande.

Vi instämmer i vad majoriteten anför under punkterna 1-15. Vi delar således majoritetens bedömning vad avser gåvorna den 19 oktober 2009 och den 11 november 2009. Under rubriken HD:s bedömning anser vi att domskälen från och med punkten 16 bör lyda på följande sätt.

16. Av utredningen framgår att B.K. frågade E.S. om E.S. godtog att 800 000 kr överfördes från E.S:s konto till B.K:s konto. Kravet på att B.K. ska ha förmått eller påverkat E.S. att företa rättshandlingen är därmed uppfyllt i denna del.

17. Det överförda beloppet om 800 000 kr skulle enligt B.K. användas till ett husbygge på en tomt som B.K. köpte. Avsikten var att E.S., om och när hon ville, skulle kunna bo i huset tillsammans med B.K. och B.K:s dotter. Någon säkerställd rätt till egendomen skulle E.S. dock inte få. Även om det vägs in vad som har uppgetts om systrarnas mellanhavanden i övrigt anser vi det visat att överföringen om 800 000 kr innefattade en sådan förmån för B.K. som stod i uppenbart missförhållande till vederlaget.

18. Med "oförstånd" avses bristande omdömesförmåga i allmänhet eller beträffande sådana rättshandlingar som är aktuella. Av utredningen i denna del framgår att E.S. har lidit av en psykisk sjukdom som stör verklighetsuppfattningen, omdömet och förmågan till överblick, planering och ställningstagande till bl.a. ekonomiska frågor. E.S. har vid flera tillfällen vårdats på psykiatrisk klinik för sin sjukdom. Fram till dess hennes man L.S. dog år 2008 var det han som skötte makarnas ekonomi. I samband med planer på skilsmässa i slutet av 1970-talet förbereddes en ansökan om god man för E.S. Eftersom äktenskapet fortsatte gavs ansökan emellertid inte in. Frågan om ett godmanskap aktualiserades på nytt efter L.S:s död. Men eftersom B.K. åtog sig att ta hand om E.S. förordnades inte heller nu någon god man för E.S.

19. Av ett läkarintyg som är utfärdat i mars 2011 framgår att E.S. på grund av sin sjukdom har behov av god man bl.a. för att sörja för sin egendom och ekonomi. E.S. har nu förvaltare. Överläkaren M.O. har som sin tämligen säkra uppfattning uttalat att E.S. inte förstår konsekvenserna av juridiska ställningstaganden.

20. Med hänsyn till denna utredning och då rättshandlingens karaktär - att utan några rättsliga garantier skänka bort en avsevärd del av förmögenheten - inte talar i någon annan riktning måste slutsatsen dras, att E.S. vid det aktuella tillfället handlade i oförstånd. Detta gäller fastän det inte har kommit fram något annat än att E.S. hade en god relation till B.K.

21. B.K. har i egenskap av yngre syster till E.S. haft full kännedom om E.S:s psykiska tillstånd. Hon har också haft full insikt i rättshandlingens innebörd och om orsaksförhållandet mellan E.S:s tillstånd och rättshandlingen. Kravet på uppsåt är därmed uppfyllt.

22. Med denna bedömning behöver det inte prövas om B.K. på ett straffbart sätt har utnyttjat E.S:s beroende ställning.

23. B.K. ska således dömas för ocker. Med hänsyn främst till beloppets storlek är brottet att bedöma som grovt.

24. Brottet har ett straffvärde som motsvarar fängelse ett år (se NJA 2013 s. 654), vilket talar för att påföljden bör bestämmas till fängelse. Det har emellertid nu gått mer än fyra år sedan brottet begicks (se 29 kap. 5 § första stycket 7 och 30 kap. 4 § första stycket BrB). Visserligen har B.K. i april 2009 dömts för grovt rattfylleri till fängelse en månad. Men påföljden bör ändå bestämmas till villkorlig dom med ett högt bötesstraff.

I övriga frågor är vi ense med övriga ledamöter.

HD:s dom meddelad: den 20 december 2013.

Mål nr: B 4262-12.

Lagrum: 9 kap. 5 § BrB.

Rättsfall: NJA 1927 s. 655, NJA 1939 s. 157, NJA 1939 s. 583, NJA 1941 s. 44, NJA 1942 s. 163, NJA 1963 s. 195, NJA 1964 s. 213, NJA 1981 s. 718 och NJA 1995 s. 430.

NJA 1939 s. 157; NJA 1939 s. 583; NJA 1941 s. 44; NJA 1942 s. 163; NJA 1927 s. 655; NJA 1963 s. 195; NJA 1964 s. 213; NJA 1981 s. 718; NJA 1995 s. 430
NJA 2013 s 1130 (nr 14)

Rättsfall från Högsta domstolen
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
2013-12-20

Målnummer:
B4262-12