En f.d. advokat har dömts två gånger för brott, varav det första begicks för ca tolv år sedan och de senare, som var mindre allvarliga, för ca tre år sedan. Brottsligheten har ansetts inte ge tillräckligt underlag för en bedömning att personen inte uppfyller det krav på redbarhet som ställs på rättegångsombud.

Svea hovrätt

Företagsbilar i Stockholm Aktiebolag överklagade i Svea hovrätt en dom av Stockholms tingsrätt i ett mål angående fordran. I hovrätten uppkom frågan om bolagets ombud, jur. kand. J.P., var lämplig att vara ombud i målet. Frågan uppkom med anledning av att J.P. den 25 mars 2013 hade dömts av Svea hovrätt till villkorlig dom i förening med dagsböter för bokföringsbrott och osant intygande (B 902-11) och att han även dessförinnan, den 30 september 2003, hade dömts av Svea hovrätt till ett års fängelse för penninghäleri, grovt brott.

J.P. yttrade sig och anförde i huvudsak följande. Hovrätten har i beslut den 28 januari 2010 funnit att 2003 års dom inte utgör skäl för att avvisa honom som ombud. De brott som han nu fällts till ansvar för är inte grova och utgör varken oredlighets- eller förmögenhetsbrott. Brotten är inte av sådan beskaffenhet att de utgör skäl för att avvisa honom som ombud i målet. Hans lämplighet som ombud, med anledning av dessa brott, har prövats av hovrätten den 20 december 2011 varvid hovrätten inte fann skäl att avvisa honom som ombud. Det enda som har hänt härefter är att hovrätten dömt i mål B 902-11 och att domen vunnit laga kraft. Till följd av brottsanklagelserna har han åsamkats stora olägenheter både privat och i sin yrkesverksamhet. Efter att år 2007 ha återupptagit sin verksamhet som praktiserande jurist har han genom mycken möda lyckats restaurera sin rörelse och om han nu anses olämplig att vara ombud kommer det att få allvarliga konsekvenser för honom. I praktiken skulle det leda till att han blir tvungen att lägga ner sin rörelse.

Hovrätten (hovrättspresidenten Fredrik Wersäll, hovrättsrådet Birgitta Bylund Uddenfeldt, referent, och tf. hovrättsassessorn Daniel Brunson) anförde följande i beslut den 28 juni 2013.

Skäl

Som ombud får enligt 12 kap. 2 § första stycket RB inte brukas annan än den som rätten med hänsyn till redbarhet, insikter och tidigare verksamhet finner lämplig att vara ombud i målet.

Om ombudet står under åtal eller har dömts för brott bör rätten göra en bedömning av ombudets redbarhet efter förhållandena i det enskilda fallet. Stor hänsyn bör tas till brottets art och beskaffenhet samt till den tid som förflutit sedan straffet verkställts och den dömdes uppförande i tiden därefter (se NJA II 1943 s. 132 och NJA 2007 s. 650). I litteraturen har anförts att kravet på redbarhet får anses utesluta att den som dömts för ett grövre förmögenhetsbrott uppträder som ombud, såvida inte domen ligger långt tillbaka i tiden och ombudet sedan förhållit sig väl (Ekelöf, Rättegång II, 8 uppl. s. 82 f.).

Den brottslighet som J.P. fälldes till ansvar för i 2003 års dom begicks inom ramen för utövandet av advokatyrket och är av allvarligt slag. Domen föranledde även hovrätten att i ett flertal fall avvisa J.P. som ombud. Såväl gärningarna som domen ligger emellertid förhållandevis långt tillbaka i tiden och kan i sig inte utgöra skäl för att nu avvisa J.P. som ombud. J.P. har dock på nytt gjort sig skyldig till brott och dömdes, såsom angetts ovan, den 25 mars 2013 till villkorlig dom i förening med dagsböter. Sedan domen vunnit laga kraft löper en prövotid om två år. De brott, bokföringsbrott och osant intygande, som domen avser är i sig inte av allvarligare beskaffenhet men har när det gäller det förstnämnda, som bl.a. avsett hantering av klientmedel, anknytning till den verksamhet som J.P. bedriver. Mot den bakgrunden finner hovrätten vid en sammantagen bedömning att J.P. inte är lämplig att uppträda som ombud i målet. Han ska därför avvisas som ombud i målet.

Hovrätten avvisar J.P. som ombud i målet.

Högsta domstolen

Företagsbilar i Stockholm Aktiebolag och J.P. överklagade och yrkade att HD skulle upphäva hovrättens beslut.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, justitiesekreteraren Olle Bergsten, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut.

Skäl

Punkterna 1-3 överensstämmer i allt väsentligt med punkterna 1-3 i HD:s beslut.

När bör begångna brott föranleda avvisning?

4. En part har rätt att föra sin talan genom ombud. Som ombud får dock inte brukas annan än den som rätten med hänsyn till redbarhet, insikter och tidigare verksamhet finner lämplig. (Se 12 kap. 1-2 §§ RB.) De angivna kraven avseende ombudets egenskaper har i förarbetena motiverats med att i rättegången stora fordringar ställs på talans utförande (se NJA II 1943 s. 132). Kraven på ombudet får dock inte ställas högre än att parten även om ombudet avvisas har anledning att uppfatta att han eller hon får en rättvis rättegång (jfr NJA 2008 s. 760). När ombudets redbarhet är satt i fråga på grund av tidigare brottslighet bör avvisning ske endast om brottsligheten är sådan att den ger en beaktansvärd anledning att befara att ombudet kommer att agera ohederligt i rättegången, till förfång för parterna och domstolen.

5. När ett ombud dömts för brott ska en sammantagen bedömning av ombudets redbarhet göras efter förhållandena i varje särskilt fall, varvid stor hänsyn ska tas till bl.a. brottets art och beskaffenhet samt till hur lång tid som förflutit därefter och ombudets förhållanden under denna tid (se NJA 2007 s. 650 med hänvisningar). Enbart sådan brottslighet som vittnar om bristande redbarhet bör beaktas (jfr Peter Fitger m.fl., Rättegångsbalken, suppl. 57, november 2007, s. 12:5).

Bedömningen i detta mål

6. Det penninghäleri som J.P. dömdes för 2003 ger uttryck för bristande redbarhet och är särskilt allvarligt på grund av dess anknytning till hans verksamhet som advokat. Av den brottslighet som J.P. dömdes för 2013 är det främst det osanna intygandet som är av intresse för bedömningen. Av bokföringsbrottet, som begicks av oaktsamhet, går det inte att dra några egentliga slutsatser beträffande hans redbarhet.

7. Såväl domen 2003 som det brott J.P. där dömdes för ligger långt tillbaka i tiden. Efter det att han 2010 återföll i brott har det ändå funnits anledning att åter sätta hans redbarhet i fråga. Den då aktuella brottsligheten var emellertid av mindre allvarligt slag och sedan den begicks har förflutit mer än tre år, beträffande vilken tid det inte framkommit något att anmärka mot J.P:s förhållanden. Att den dom i vilken han fällts till ansvar för brotten vunnit laga kraft först nyligen får anses vara av underordnad betydelse. En sammantagen bedömning ger vid handen att det nu saknas beaktansvärd anledning att befara att J.P. kommer att agera ohederligt i rättegången. Hovrättens beslut ska därför upphävas.

HD:s avgörande

HD upphäver hovrättens beslut.

HD (justitieråden Göran Lambertz, referent, Johnny Herre och Martin Borgeke) meddelade den 30 oktober 2013 följande beslut.

Skäl

Bakgrund

1. J.P. dömdes den 30 september 2003 för penninghäleri till fängelse ett år. Brottet begicks år 2001. Det bedömdes som grovt och bestod i att J.P., som då var advokat, hade fört vidare pengar som hade åtkommits genom brott och satts in på hans företagskonto. Efter att ha avtjänat straffet och därefter verkat utomlands en tid, återvände J.P. till Sverige år 2007. Han har sedan dess arbetat som juristkonsult.

2. Den 25 mars 2013 dömdes J.P. av Svea hovrätt för bokföringsbrott och osant intygande till villkorlig dom och böter. Böterna skulle anses helt betalda genom att J.P. hade varit frihetsberövad i målet. Bokföringsbrottet bestod i ett oaktsamt åsidosättande av bokföringsskyldigheten. Det osanna intygandet avsåg en ändringsanmälan till Bolagsverket och syftade till att vilseleda en bank om ägarförhållandena i ett skuldbelastat bolag för att ett lån till dess moderbolag skulle kunna utverkas. Båda brotten begicks år 2010.

3. I det tvistemål där J.P. har blivit avvisad som ombud förde han Företagsbilars talan intill dess att hovrätten genom det överklagade beslutet avvisade honom som ombud i målet med hänvisning till att han inte uppfyllde kravet på redbarhet.

Hur bedöms kravet på redbarhet?

4. En part har rätt att föra sin talan genom ombud. Som ombud får dock inte brukas någon annan än den som rätten med hänsyn till redbarhet, insikter och tidigare verksamhet finner lämplig (12 kap. 2 § RB). De angivna kraven har i förarbetena motiverats med de anspråk som rättegången ställer på de personer som utför parternas talan. När ombudets redbarhet sätts i fråga på grund av brottslighet bör det, enligt förarbetena, bedömas i varje särskilt fall om personen kan anses redbar. Stor hänsyn bör därvid tas till vad det har rört sig om för brott och till den tid som har förflutit efter verkställighet av påföljden, liksom till den dömdes uppträdande under tiden därefter. (Se NJA II 1943 s. 132.) I ett äldre avgörande, NJA 1936 s. 605, beaktade HD även den tid som hade förflutit från gärningen.

5. I rättsfallet NJA 2007 s. 650 lade HD de angivna utgångspunkterna till grund för sin bedömning. Den aktuella personen hade drygt fyra år tidigare dömts för skattebedrägeri, skattebrott och grovt bedrägeri till fängelse ett år. Brotten hade begåtts mer än tio år före HD:s avgörande. Det hade inte kommit fram att personen hade gjort sig skyldig till någon mer brottslighet, förutom trafikförseelser. Enligt HD utgjorde vid en sammantagen bedömning den tidigare brottsligheten inte tillräckliga skäl att avvisa personen som ombud i målet.

6. Kravet på redbarhet för rättegångsombud har sin grund i att verksamheten vid domstolarna måste kunna bedrivas på ett korrekt och ändamålsenligt sätt så att goda förutsättningar skapas för riktiga avgöranden. Att verksamheten kan bedrivas så har stor betydelse för samhällets funktion men också för de enskilda parterna. Det är viktigt att upprätthålla respekten för domstolens auktoritet och förtroendet för rättsväsendet i stort.

7. Bristande redbarhet kan ha samband med att personen i fråga har gjort sig skyldig till brottslighet av ett slag som ger anledning att betvivla att han eller hon svarar mot de krav som ställs på ett ombud. Har personen dömts vid mer än ett tillfälle för brottslighet av det angivna slaget är redbarhetskravet ofta inte uppfyllt.

Bedömningen i detta fall

8. Det penninghäleri som J.P. dömdes för år 2003 ger tydligt uttryck för bristande redbarhet. Brottet var allvarligt, särskilt med hänsyn till dess anknytning till hans verksamhet som advokat. Brottsligheten ligger emellertid tolv år tillbaka i tiden och kan inte i sig föranleda att J.P. nu ska avvisas som ombud (jfr NJA 2007 s. 650).

9. J.P. har emellertid dömts på nytt år 2013. Av brottsligheten i den domen är det främst det osanna intygandet som har betydelse för bedömningen av hans redbarhet. Det av oaktsamhet begångna bokföringsbrottet inverkar endast obetydligt på saken.

10. Det osanna intygandet vittnar utan tvivel om en bristande redbarhet, även om brottet i sig är ett bötesbrott. Det har emellertid förflutit ca tre år sedan detta brott begicks. Utredningen visar inte att det under dessa år har riktats några anmärkningar mot J.P. av betydelse för bedömningen av hans redbarhet. Att domen har vunnit laga kraft först nyligen har underordnad betydelse. Det agerande från hans sida som framgår av domen är inte sådant att det leder till bedömningen att J.P. inte nu uppfyller kravet på redbarhet.

11. Vid prövningen måste emellertid även den tidigare brottsligheten beaktas. Betydelsen av den för bedömningen av J.P:s redbarhet i dag har minskat avsevärt efter den tid som har förflutit. Domen från år 2003 kan nu inte tillmätas annat än mindre betydelse.

12. Sammantaget saknas det tillräckligt underlag för bedömningen att J.P. inte uppfyller redbarhetskravet i 12 kap. 2 § RB. Hovrättens beslut ska därför upphävas.

HD:s avgörande

HD upphäver hovrättens beslut.

Justitieråden Kerstin Calissendorff och Anders Eka var skiljaktiga och anförde.

Vid bedömningen av om kravet på redbarhet är uppfyllt kan hänsyn tas till såväl straffbara som andra förfaranden (jfr Peter Fitger m.fl., Rättegångsbalken, suppl. 74, april 2013, s. 12:12). Utöver vad som framgår av majoritetens beslut anser vi därför att ytterligare omständigheter bör beaktas vid bedömningen av om J.P. är olämplig att uppträda som ombud i målet.

Hovrätten har, utöver de brott J.P. dömts för, funnit utrett att han har medverkat till att för skens skull upprätta ett köpekontrakt som getts ett osant innehåll. Handlingen, som antedaterades, upprättades i syfte att bättra på möjligheten för en klient att få kredit.

Sammantaget är omständigheterna enligt vår mening sådana att J.P. med hänsyn till kravet på redbarhet i 12 kap. 2 § RB inte får brukas som ombud i målet. Vi anser således att hovrättens beslut ska fastställas.

HD:s beslut meddelat: den 30 oktober 2013.

Mål nr: Ö 3474-13.

Lagrum: 12 kap. 2 § RB.

Rättsfall: NJA 1936 s. 605 och NJA 2007 s. 650.

NJA 1936 s. 605; NJA 2007 s. 650
NJA 2013 s 904 (nr 14)

Rättsfall från Högsta domstolen
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
2013-10-30

Målnummer:
Ö3474-13