Fråga om resning i mål om betalningsföreläggande.


Lagrum:
32 kap. 8 § och 58 kap. 1 § rättegångsbalken (1942:740); Lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning; 6 kap. 11 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar; NJA 1989 s. 447

Kronofogdemyndigheten förpliktade genom utslag den 13 oktober 2010 Themco Ekonomiska förening att till Lifestyleurlaub Corp. betala 1 289 000 USD. I utslaget angavs att fordran avsåg konsulttjänster enligt faktura. Utslaget vann laga kraft.

Hovrätten över Skåne och Blekinge

Themco ansökte om resning i Hovrätten över Skåne och Blekinge. Till stöd för ansökningen åberopades i huvudsak att föreningen inte hade haft kännedom om målet hos Kronofogdemyndigheten samt att fakturan som låg till grund för ansökan om betalningsföreläggande var falsk.

Hovrätten (hovrättsråden Lars Clevesköld, referent, och Helén Andersson samt tf. hovrättsassessorn Réka Gödri-Mártis) anförde i beslut den 27 oktober 2011:

Themco har inte visat någon omständighet som kan föranleda resning i målet (jfr RH 1998:16).

Beslut

Hovrätten avslår resningsansökningen.

Högsta domstolen

Themco överklagade och yrkade att HD skulle bevilja resning avseende Kronofogdemyndighetens utslag och återförvisa målet till behörig instans för prövning i sak.

Lifestyleurlaub Corp. motsatte sig att resning beviljades.

HD förordnade i beslut den 2 december 2011 att vidare åtgärder för verkställighet av Kronofogdemyndighetens utslag inte fick ske.

Målet avgjordes efter föredragning.

HD (justitieråden Ann-Christine Lindeblad, Ella Nyström, Göran Lambertz, Agneta Bäcklund, referent, och Svante O. Johansson) meddelade den 12 september 2012 följande beslut.

Skäl

Bakgrund

1. I september 2010 ansökte Lifestyleurlaub hos Kronofogdemyndigheten om betalningsföreläggande mot Themco avseende 1 289 000 USD. Till ansökan fogades en faktura avseende konsulttjänster. Av fakturan, som var författad på tyska, framgick att den avsåg överenskommen ersättning för bildning och förvaltning av ett captivebolag, samt åtgärder för utbildning och coachning och att beloppet uppgick till 1 289 000 USD.

2. Ansökan om betalningsföreläggande delgavs Themco genom en s.k. särskild delgivningsmottagare enligt 6 kap. 11 § fjärde stycket lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar. Eftersom Themco inte kom in med något bestridande, meddelade Kronofogdemyndigheten utslag i enlighet med ansökan. Utslaget har vunnit laga kraft.

3. I november 2010 gav Themco in en klagan över domvilla och en ansökan om återställande av försutten tid till hovrätten, och anförde att föreningen inte hade delgetts betalningsföreläggandet på korrekt sätt. Hovrätten avslog Themcos klagan och ansökan, och HD beslutade i mars 2011 att inte meddela prövningstillstånd i målet.

4. Themco ansökte därefter i hovrätten om resning avseende Kronofogdemyndighetens utslag. Hovrätten har avslagit resningsansökan.

Vad som har åberopats

5. Themco har gjort gällande att fakturan utgör en falsk handling eftersom dess innehåll är oriktigt och fakturan inte motsvarar något verkligt rättsförhållande eller verkligt ekonomiskt krav. Föreningen har anfört att den aldrig har haft någon affärsrelation med Lifestyleurlaub, att Lifestyleurlaub inte har något krav mot föreningen och att Lifestyleurlaub var upplöst då fakturan upprättades och ansökan om betalningsföreläggande gavs in till Kronofogdemyndigheten. Themco har vidare gjort gällande att den särskilde delgivningsmottagaren inte underrättat föreningen om ansökan om betalningsföreläggande och att föreningen inte fick vetskap om utslaget förrän återvinningsfristen hade löpt ut.

6. Themco har som skriftlig bevisning åberopat bl.a. ansökan om betalningsföreläggande, polisanmälan avseende bedrägeri, utlåtanden, registreringshandlingar och behörighetshandlingar avseende Themco, Lifestyleurlaub och Lifestyleurlaub Corporation med säte i Florida, ett antal artiklar samt intyg från ställföreträdare för Themco.

Bedömningen i detta fall

7. Av 58 kap. 1 § första stycket 2 RB följer att resning får beviljas om en skriftlig handling som har åberopats till bevis har varit falsk och handlingen kan antas ha inverkat på utgången.

8. Den faktura som påstås vara förfalskad har getts in av Lifestyleurlaub i målet om betalningsföreläggande, och Kronofogdemyndigheten har i utslaget som grund för yrkandet hänvisat till fakturan. Den får anses åberopad som bevis i målet om betalningsföreläggande (jfr NJA 2002 C 60).

9. Enligt bestämmelsen krävs att handlingen kan antas ha inverkat på målets utgång. Ett utslag enligt lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning skiljer sig från en ordinär tvistemålsdom på det sättet att utgången enbart är beroende av ett processuellt faktum; att gäldenären inte i rätt tid har bestritt ansökan om betalningsföreläggande. Kronofogdemyndighetens prövning rymmer inte någon vidare materiell prövning än vad som krävs enligt 23 § lagen om betalningsföreläggande och handräckning. Följaktligen har det inte heller ställts upp något krav på att sökanden till ansökan ska foga skriftlig utredning till stöd för det yrkade beloppet.

10. Fakturan kan därför inte sägas ha tillagts något bevisvärde i målet om betalningsföreläggande. Den har inte heller inverkat på det förhållandet att föreningen underlåtit att bestrida föreläggandet. Fakturan har alltså inte inverkat på målets utgång. Mot den bakgrunden föreligger inte skäl att medge resning enligt 58 kap. 1 § första stycket 2 RB, och det gäller oberoende av om fakturan var falsk eller inte.

11. Enligt 58 kap. 1 § första stycket 3 RB får resning beviljas om part åberopar någon omständighet eller något bevis som inte tidigare har förebragts, och dess förebringande sannolikt skulle ha lett till en annan utgång. Det krävs då dessutom enligt paragrafens andra stycke att parten gör sannolikt att han eller hon inte vid den domstol som har meddelat domen eller genom fullföljd från denna har kunnat åberopa omständigheten eller beviset, eller annars haft giltig ursäkt att inte göra det. Themco har gjort gällande att föreningen inte kände till målet om betalningsföreläggande.

12. En part mot vilken ett utslag i mål om betalningsföreläggande har meddelats och som kan visa att han eller hon haft laga förfall för sin underlåtenhet att bestrida ansökningen kan beviljas resning med det laga förfallet som ny omständighet. Om det laga förfallet fortsatt under hela återvinningsfristen, får det anses föreligga giltig ursäkt för att inte ansöka om återvinning av utslaget. (Jfr NJA 2003 s. 410.)

13. Laga förfall är, då någon genom avbrott i den allmänna samfärdseln, sjukdom eller annan omständighet, som han inte bort förutse eller rätten annars finner utgöra giltig ursäkt, har hindrats att fullgöra vad som har ålegat honom (32 kap. 8 § RB). Om en särskild delgivningsmottagare enligt 6 kap. 11 § fjärde stycket lagen om ekonomiska föreningar illojalt och i strid med givna instruktioner underlåter att informera behörig ställföreträdare om en delgivning av ett föreläggande från domstol, kan det grunda laga förfall under förutsättning att det inte finns anledning att anta att föreningen ändå fått kännedom om föreläggandet (jfr NJA 1989 s. 447).

14. Den särskilde delgivningsmottagaren har delgetts ansökan om betalningsföreläggande. Den utredning som åberopats kan inte anses visa att delgivningsmottagaren, som Themco påstått, underlåtit att informera de behöriga ställföreträdarna för föreningen om att ansökan delgetts honom. Themco har således inte visat laga förfall för sin underlåtenhet att bestrida ansökan. Eftersom Themco får anses ha haft kännedom om de invändningar som kunnat framställas mot kravet, saknar de omständigheter och bevis som föreningen i övrigt åberopat betydelse för prövningen i denna del.

15. Mot bakgrund av vad som nu har anförts ska resningsansökan avslås.

HD:s avgörande

HD avslår överklagandet.

HD:s förordnande den 2 december 2011 ska inte längre gälla.

HD:s beslut meddelat: den 12 september 2012.

Mål nr: Ö 5396-11.

Lagrum: 32 kap. 8 § och 58 kap. 1 § RB, lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning, 6 kap. 11 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar.

Rättsfall: NJA 1989 s. 447, NJA 2002 C 60 och NJA 2003 s. 410.

NJA 1989 s. 447; NJA 2003 s. 410; NJA 2011 s. 884; NJA 2002 C 60
NJA 2012 s 555 (nr 14)

Rättsfall från Högsta domstolen
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
2012-09-12

Målnummer:
Ö5396-11