Småmålslagen. En tillämpning av undantagsbestämmelsen i 1 kap. 3 d § andra stycket rättegångsbalken kommer inte i fråga om de gemensamma momenten i det anhängiggjorda målet och de andra rättsförhållandena är begränsade liksom om det är ovisst om de andra rättsförhållandena kommer att aktualiseras. En part ska endast undantagsvis hindras att föra talan i förenklad form därför att någondera parten har andra liknande rättsförhållanden. - När det avgjorts att handläggningen ska ske i förenklad form, har den i handläggningsfrågan vinnande parten rätt till ersättning för rättegångskostnader bara enligt 18 kap. 8 a § rättegångsbalken.

Stockholms tingsrätt

Goutera AB väckte talan vid Stockholms tingsrätt mot A.A. och yrkade att A.A. skulle förpliktas att till bolaget betala 2 355 kr jämte ränta, avseende livsmedel som Fikonskålen Förvaltning AB hade köpt från Goutera AB. Som grund för sin talan gjorde Goutera gällande att A.A. hade varit styrelseledamot i Fikonskålen Förvaltning AB, som hade gått i konkurs, att A.A. i sin egenskap av styrelseledamot underlåtit att upprätta en korrekt kontrollbalansräkning trots att det i tiden före de omstämda köpen funnits skäl att anta att bolagets eget kapital understigit hälften av det registrerade aktiekapitalet samt att A.A. i anledning därav ådragit sig ett personligt betalningsansvar för omstämda fordringar.

Tingsrätten lade upp målet som ett förenklat tvistemål.

A.A. bestred käromålet och yrkade att målet skulle handläggas som ett ordinärt tvistemål. Som grund för yrkandet om handläggningsform åberopade han att bakomliggande tvist rörde högre värde än hälften av ifrågavarande basbelopp, subsidiärt att utgången av tvisten var av synnerlig betydelse för bedömningen av andra föreliggande rättsförhållanden.

Goutera AB bestred A.A:s yrkande om ändrad handläggningsform.

Tingsrätten (rådmannen Magnus Hjort) anförde följande i beslut den 21 maj 2008.

Vad A.A. har anfört till stöd för yrkandet om att allmänna tvistemålsregler ska tillämpas utgör inte tillräckliga skäl att frångå huvudregeln att målet ska handläggas som ett förenklat tvistemål. Hans yrkande härom avslås.

Svea hovrätt

A.A. överklagade beslutet i Svea hovrätt.

Hovrätten (hovrättsråden Lars Hesser och Birgitta Trägårdh, referent, samt tf. hovrättsassessorn Johan Klefbäck) beslutade den 26 augusti 2008 att inte meddela prövningstillstånd.

A.A. överklagade och yrkade att HD skulle bevilja tillstånd till målets prövning i hovrätten.

HD (justitieråden Johan Munck, Torgny Håstad, Ella Nyström, referent, Kerstin Calissendorff och Stefan Lindskog) meddelade den 2 april 2009 följande beslut.

Skäl

Frågan i hovrätten gällde huruvida målet vid tingsrätten skulle handläggas enligt 1 kap. 3 d § första stycket RB eller, på grund av undantagsregeln i andra stycket, enligt allmänna regler. Frågan om undantagsregelns tillämpningsområde har endast i ringa mån blivit belyst i rättspraxis (jfr rättsfallen NJA 1990 s. 152 samt RH 1980:53 och 1995:122). Det får anses vara av vikt för ledning av rättstillämpningen att frågan prövas av högre rätt. Tillstånd till målets prövning i hovrätten bör därför meddelas enligt 49 kap. 14 § 1 RB i lydelse före den 1 november 2008.

HD:s avgörande

Med ändring av hovrättens beslut meddelar HD tillstånd till målets prövning i hovrätten.

Till stöd för att målet vid tingsrätten skulle handläggas som ett ordinärt tvistemål anförde A.A. i huvudsak följande. Goutera AB:s talan grundar sig på att han ådragit sig ett personligt betalningsansvar för konkursbolagets förpliktelser. Skulle rätten finna ett sådant ansvar föreligga, skulle det avgörandet kunna ligga till grund för bedömningen av ett stort antal andra föreliggande rättsförhållanden där han var part. De rättsförhållanden som skulle kunna komma att aktualiseras var andra konkursborgenärers krav på ersättning med anledning av hans ställning i Fikonskålen Förvaltning AB. Det rörde sig om minst 42 borgenärer med krav på sammanlagt 1 112 000 kr.

Goutera AB bereddes tillfälle att yttra sig över A.A:s överklagande med avhördes inte.

Hovrätten (hovrättslagmannen Göran Karlstedt samt hovrättsråden Per Kjellström och Christian von Szalay, referent) anförde följande i beslut den 2 september 2009.

Skäl

Enligt 1 kap. 3 d § första stycket RB ska i dispositiva tvistemål, där värdet av vad som yrkas uppenbart inte överstiger hälften av basbeloppet, tingsrätten alltid bestå av en lagfaren domare. Allmänna regler för tvistemål ska dock, enligt andra stycket nämnda paragraf, tillämpas om en part första gången han för talan i målet yrkar det och därvid gör sannolikt att den bakomliggande tvisten endera rör ett högre värde eller att utgången annars är av synnerlig betydelse för bedömningen av andra föreliggande rättsförhållanden.

Hovrätten konstaterar inledningsvis att det inte påståtts några förhållanden som gör det sannolikt att den bakomliggande tvisten skulle röra andra värden än det som är föremål för tingsrättens prövning. Någon möjlighet att tillämpa allmänna regler för tvistemål grundat på första ledet andra stycket i ovannämnda paragraf föreligger således inte.

Frågan är om andra ledet i andra stycket i paragrafen är tillämpligt. Enligt sin ordalydelse är bestämmelsen begränsad till mål där utgången är av synnerlig betydelse för bedömningen av andra föreliggande rättsförhållanden. Av förarbetsuttalandena framgår också att fråga ska vara om sådana rättsförhållanden som konkret föreligger när rätten bestämmer handläggningsform (prop. 1973:87 s. 177).

Den talan Goutera AB för vid tingsrätten grundar sig på bestämmelserna om ansvarsgenombrott för bolagsföreträdare enligt aktiebolagslagen; närmare bestämt på det personliga betalningsansvar som åvilar styrelsens ledamöter för skulder som uppkommer för bolaget under tid som styrelsen underlåter att upprätta en kontrollbalansräkning.

De rättsförhållanden, som A.A. pekat på, för vilka utgången i tingsrättens mål skulle vara av synnerlig betydelse, är de som skulle kunna föreligga mellan bolagets övriga konkursborgenärer och A.A. på motsvarande grund som Goutera AB gjort gällande i målet. Som nämnts ovan lämnar ordalydelsen i 1 kap. 3 d § andra stycket RB emellertid inte utrymme för att beakta presumtiva rättsförhållanden. Enbart det förhållandet att A.A. varit styrelseledamot i Fikonskålen Förvaltning AB medför nämligen inte att rättsförhållanden redan uppkommit mellan honom och konkursbolagets borgenärer. Några andra omständigheter som medför att sådana rättsförhållanden ändå ska anses föreligga har inte heller åberopats. A.A. har därmed inte förmått göra sannolikt att utgången i målet vid tingsrätten är av synnerlig betydelse för bedömningen av andra föreliggande rättsförhållanden. Tingsrättens beslut ska därför stå fast.

Slut

Hovrätten fastställer tingsrättens beslut.

Högsta domstolen

A.A. överklagade och yrkade att HD skulle förordna att målet vid tingsrätten skulle handläggas i enlighet med allmänna tvistemålsregler.

Goutera AB bestred ändring.

Parterna yrkade ersättning för rättegångskostnader i HD.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, rev.sekr. Peter Syrén, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut.

Skäl

1. Målet i HD gäller om ett tvistemål till följd av tvisteföremålets låga värde ska handläggas i förenklad processform eller i ordinär form med stöd av den undantagsbestämmelse i 1 kap. 3 d § andra stycket RB som säger att allmänna tvistemålsregler ska tillämpas om utgången är av synnerlig betydelse för andra föreliggande rättsförhållanden.

2. Den ursprungliga tvisten mellan parterna handlar om att A.A. i sin egenskap av styrelseledamot i ett aktiebolag, som sedermera gick i konkurs, underlät att upprätta en kontrollbalansräkning när det fanns skäl för honom att anta att bolagets egna kapital understeg hälften av det registrerade aktiekapitalet. Goutera AB hävdar att så är fallet och har åberopat ett personligt betalningsansvar för A.A. innebärande att bolaget yrkat ersättning med drygt 2 300 kr jämte ränta avseende en livsmedelsleverans.

3. A.A. har gjort gällande att den rättsliga bedömningen av Goutera AB:s krav kommer att påverka hur andra konkursborgenärer agerar gentemot honom, eftersom grunden för bolagets talan är aktiebolagslagens regler om ansvarsgenombrott för styrelseledamöter. Vid ett bifall till Goutera AB:s talan finns det anledning att anta att konkursborgenärerna kommer att åberopa identiska associationsrättsliga grunder. Enligt konkursbouppteckningen rör det sig om minst 42 borgenärer med krav som sammanlagt överstiger en miljon kr. Huruvida de formellt har framställt något krav ännu saknar betydelse. Allmänna tvistemålsregler ska därför tillämpas i målet.

4. Goutera AB har hävdat att det, såvitt känt, inte finns några andra anspråk anhängiggjorda mot A.A. Det är omöjligt att förutse hur andra konkursborgenärer resonerar kring sina anspråk. Det är också oklart vilka borgenärer som med stöd av aktiebolagslagens regler om personligt betalningsansvar kan göra gällande krav mot A.A. Tvisteföremålets värde ska därför vara styrande för vilken processform som ska tillämpas.

5. Den nu aktuella bestämmelsen i RB har sitt ursprung i lagen (1974:8) om rättegången i tvistemål om mindre värden, den s.k. småmålslagen. Vid den lagens tillkomst angavs i förarbetena att det från allmän synpunkt var påkallat att från det förenklade förfarandet undanta mål som hade betydelse utöver det enskilda fallet. Här åsyftades tvister där ett domstolsavgörande utan att ha prejudikatintresse skulle ha betydelse för ett stort antal likartade fall. Vidare underströks att undantagsbestämmelsen i denna del endast syftade på sådana andra rättsförhållanden som konkret förelåg när rätten bestämde handläggningsform. Ett ev. prejudikatvärde för tänkta framtida rättsförhållanden saknade alltså betydelse (NJA II 1973 s. 743 och 748). När bestämmelsen överfördes till RB, där den först benämndes 1 kap. 3 a §, angavs uttryckligen att avgränsningen av "småmålen" skulle vara identisk med den i den upphävda småmålslagen (prop. 1986/87:89 s. 151).

6. Även om det inte har framställts några formella krav gentemot A.A. har det genom konkursbouppteckningens specificering av borgenärer och fordringsanspråk fixerats ett antal potentiella krav som kan komma att riktas mot honom i hans egenskap av styrelseledamot i det aktuella konkursbolaget. Trots att åtskilliga konkursborgenärer sannolikt inte kan hävda ett personligt betalningsansvar för A.A. har frågan med största säkerhet relevans för ett stort antal av dem. Härigenom får det anses föreligga konkreta rättsförhållanden för vilka utgången i tvisten mellan parterna kommer att ha synnerlig betydelse. Med hänsyn härtill ska målet vid tingsrätten handläggas i ordinär processform för tvistemål.

7. Vid denna utgång ska Goutera AB betala ersättning för A.A:s rättegångskostnader i hovrätten och tidigare i HD. Yrkade belopp är skäliga. Bolaget ska också betala ersättning för A.A:s rättegångskostnad i förevarande mål. Han får dock anses skäligen tillgodosedd med 10 000 kr i ombudsarvode.

HD:s avgörande

Med ändring av hovrättens beslut förordnar HD att målet vid tingsrätten ska handläggas i ordinär processform för tvistemål.

Goutera AB förpliktas att ersätta A.A. för rättegångskostnad dels i hovrätten och tidigare i HD med 13 750 kr, avseende ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 2 september 2009, dels i HD i förevarande mål med skäliga 10 000 kr, avseende ombudsarvode, jämte ränta enligt samma bestämmelse från dagen för HD:s beslut, allt till dess att betalning sker.

HD (justitieråden Marianne Lundius, Leif Thorsson, Severin Blomstrand, Torgny Håstad, referent, och Per Virdesten) meddelade den 9 juni 2010 följande beslut.

Skäl

1. Målet i HD gäller om ett tvistemål enligt 1 kap. 3 d § första stycket RB ska handläggas i förenklad processform till följd av tvisteföremålets låga värde eller i ordinär form med stöd av undantagsbestämmelsen i andra stycket, som föreskriver att allmänna tvistemålsregler ska tillämpas bl.a. om part gör sannolikt att utgången är av synnerlig betydelse för andra föreliggande rättsförhållanden.

2. Den materiella tvisten mellan parterna handlar om huruvida A.A. i sin egenskap av styrelseledamot i ett aktiebolag, som sedermera gick i konkurs, är personligen betalningsansvarig för Gouteras konkursfordran på ca 2 300 kr, därför att A.A. underlåtit att upprätta en kontrollbalansräkning när det fanns skäl för honom att anta att konkursbolagets egna kapital understeg hälften av det registrerade aktiekapitalet.

3. A.A. har gjort gällande att den rättsliga bedömningen av Gouteras krav mot honom kommer att påverka hur andra konkursborgenärer agerar gentemot honom, eftersom grunden för bolagets talan är aktiebolagslagens regler om personligt betalningsansvar för styrelseledamöter. Vid ett bifall till Gouteras talan finns det anledning att anta att övriga konkursborgenärer kommer att framställa krav med åberopande av identiska associationsrättsliga grunder. Enligt konkursbouppteckningen rör det sig om minst 42 borgenärer med krav som sammanlagt överstiger en miljon kr. Huruvida de formellt har framställt något krav ännu saknar betydelse. Enligt A.A. ska därför allmänna tvistemålsregler tillämpas i målet.

4. Goutera har hävdat att det, såvitt känt, inte finns några andra anspråk anhängiggjorda mot A.A. Det är omöjligt att förutse hur andra konkursborgenärer resonerar rörande sina anspråk. Det är också oklart vilka borgenärer som med stöd av aktiebolagslagens regler om personligt betalningsansvar kan göra gällande krav mot A.A. Enligt Goutera ska därför tvisteföremålets värde vara styrande för vilken processform som ska tillämpas.

5. Den nu aktuella bestämmelsen i RB har sitt ursprung i lagen (1974:8) om rättegången i tvistemål om mindre värden, den s.k. småmålslagen. Ett väsentligt syfte med den lagen var att parter ska våga väcka eller bestrida talan om mindre värden. Detta skulle åstadkommas genom ökad materiell processledning från domstolen, så att parterna inte behöver dra på sig kostnader för ett eget ombud, och genom en begränsning av ansvaret för motpartens rättegångskostnader. Vid småmålslagens tillkomst angavs i förarbetena att det från allmän synpunkt dock var påkallat att från det förenklade förfarandet undanta mål som har stor betydelse utöver det enskilda fallet. Med detta åsyftades tvister där ett domstolsavgörande utan att ha prejudikatintresse skulle ha betydelse för ett stort antal likartade fall. Det underströks att undantagsbestämmelsen i denna del endast syftade på sådana andra rättsförhållanden som konkret förelåg när rätten bestämde handläggningsform. En eventuell prejudikatverkan för tänkta framtida rättsförhållanden saknade alltså betydelse. (NJA II 1973 s. 743 och 748.) När bestämmelsen överfördes till RB, där den först benämndes 1 kap. 3 a §, angavs uttryckligen att avgränsningen av "småmålen" skulle vara identisk med avgränsningen i den upphävda småmålslagen (prop. 1986/87:89 s. 151).

6. Såväl småmålslagens allmänna syfte som ordet "synnerlig" framför "betydelse" talar för en starkt restriktiv användning av undantagsbestämmelsen. En tillämpning av denna bör inte komma i fråga om de gemensamma momenten i det anhängiggjorda målet och de andra rättsförhållandena är begränsade liksom om det är ovisst om de andra rättsförhållandena kommer att aktualiseras. En part ska endast undantagsvis hindras att föra talan i förenklad form därför att någondera parten har andra liknande rättsförhållanden.

7. A.A. har inte gjort sannolikt att utgången i målet mellan honom och Goutera är av synnerlig betydelse för andra föreliggande rättsförhållanden.

8. Målet ska alltså handläggas i förenklad form.

9. Vid denna utgång ska A.A. ersätta Goutera för rättegångskostnad i HD, dock enligt 18 kap. 8 a § RB endast för vad som motsvarar kostnaden för en timmes rättslig rådgivning enligt rättshjälpslagen. Mervärdesskatt är inte en kostnad för Goutera och ska därför inte ersättas.

HD:s avgörande

HD avslår överklagandet.

A.A. förpliktas att ersätta Goutera AB för rättegångskostnad i HD med 1 134 kr.

Referenten, justitierådet Torgny Håstad tillade för egen del:

Enligt Fitger, Rättegångsbalken m.m., anges vid 18 kap. 8 a § beträffande det sjätte stycket att om ett mål inledningsvis handläggs i ordinär form men efter överklagande blir ett småmål, bör samtliga kostnader bedömas enligt 18 kap. 8 a § RB. Om ett mål inledningsvis skulle ha handlagts som ett småmål men senare bli föremål för ordinär handläggning, skulle enligt Fitger 18 kap. 8 a § inte gälla. Det betyder att den part som begär handläggning i förenklad form vid framgång endast kan få obetydlig ersättning för sina rättegångskostnader avseende handläggningsordningen, även om dessa är avsevärda, medan den som begär handläggning i ordinär form vid framgång får alla sina därtill hänförliga rättegångskostnader ersatta av motparten. En sådan haltande ordning är minst sagt svårsmält. Den öppnar också en möjlighet för en resursstark part att under åberopande av 1 kap. 3 d § andra stycket skrämma motparten, så att denne återkallar sin talan. Om tvisteföremålet inte överstiger hälften av basbeloppet bör en part emellertid, i enlighet med lagens ändamål, våga bestrida ett yrkande om ändrad handläggningsform. Om yrkandet vinner bifall och handläggningen därför ska ske i ordinär form, bör den part som begärt handläggning i förenklad form ha rätt att genast återkalla sin talan eller medge motpartens yrkande utan att hans ansvar för rättegångskostnaderna blir större än vad som följer av 18 kap. 8 a §. Alternativet för att undvika att parterna tävlar på olika villkor i själva handläggningstvisten vore att tillerkänna den som vinner i handläggningsfrågan full ersättning för rättegångskostnaderna i den delen, även om avgörandet innebär att målet ska handläggas i förenklad form. Denna lösning är emellertid sämre för en resurssvag part.

Utgående från vad som nu anförts rörande ersättning för rättegångskostnader om motparten hade vunnit - en situation som inte är aktuell i detta mål - anser jag att Goutera, som begärt ersättning för rättegångskostnader med 13 125 kr avseende ombudsarvode, får nöja sig med ersättning för en timmes rättslig rådgivning enligt rättshjälpslagen.

HD:s beslut meddelat: den 9 juni 2010.

Mål nr: Ö 4261-09.

Lagrum: 1 kap. 3 d § och 18 kap. 8 a § RB.

Rättsfall från Högsta domstolen
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
2010-06-09

Målnummer:
Ö4261-09