Medlemskap i en juridisk yrkesförening och anställning som rättssakkunnig i Regeringskansliet har inte i sig ansetts medföra jäv för domare, även om målet har anknytning till föreningen eller lagstiftning vid vilken den rättssakkunniga medverkat.

Stockholms tingsrätt dömde den 17 april 2009 fyra personer för medhjälp till brott mot upphovsrättslagen genom medverkan i fildelningstjänsten The Pirate Bay.

Svea hovrätt

Samtliga tilltalade och några målsägande överklagade tingsrättens dom i Svea hovrätt.

Inför en planerad huvudförhandling i november 2009 upplyste hovrätten i en skrivelse parterna om vilka ledamöter som indelats samt om deras respektive engagemang i frågor med viss anknytning till målet.

Två av de tilltalade, P.S.K. och C.L., framställde var för sig invändning om jäv avseende två av rättens indelade ledamöter - hovrättslagmannen K.B. och hovrättsrådet U.I. De gjorde båda gällande att K.B:s medlemskap i Svenska Föreningen för Industriellt Rättsskydd (SFIR) respektive U.I:s tidigare medlemskap i Svenska Föreningen för Upphovsrätt (SFU) var omständigheter som grundade jäv. C.L. framförde vidare att U.I. hade andra immaterialrättsliga engagemang, vilket torde avse hennes tidigare uppgift som sekreterare i Föreningen Svensk Forms Opinionsnämnd och det förhållandet att hon tjänstgjort vid Justitiedepartementets enhet för immaterialrätt och transporträtt.

Hovrätten (hovrättslagmannen Göran Ewerlöf samt hovrättsråden Bertil Ahnborg, referent, och Katja Isberg Amnäs) anförde följande i beslut den 6 oktober 2009.

Skäl

Om jäv

Bestämmelser om domarjäv finns i 4 kap. 13 § RB. Paragrafen innehåller dels en uppräkning av särskilt angivna förhållanden - t.ex. släktskap till part eller domarens eventuella privata ekonomiska intresse i ett mål - som medför att en domare är jävig att handlägga ett mål (punkterna 1-9), dels en allmänt hållen bestämmelse - en generalklausul - om att en domare är jävig om det annars föreligger någon särskild omständighet som är ägnad att rubba förtroendet till hans eller hennes opartiskhet i målet (punkten 10). Det är den sistnämnda bestämmelsen som är aktuell vid prövningen av förevarande fråga.

Av betydelse för tolkningen av generalklausulen är artikel 6.1 i den Europeiska konventionen den 4 november 1950 angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (se t.ex. NJA 1998 s. 228). Europadomstolen har i sin rättspraxis urskiljt två element - krav på subjektiv opartiskhet, nämligen att varje domare faktiskt ska döma opartiskt, samt krav på objektiv opartiskhet, som innebär att det för en objektiv iakttagare inte får föreligga några legitima tvivel om domstolens opartiskhet. Domstolen ska med andra ord också upplevas som opartisk.

Ramen för hovrättens prövning utgörs av de omständigheter som har förts fram av de tilltalade.

U.I. och SFU m.m.

Enligt stadgarna för SFU har föreningen till ändamål att genom föredrag, diskussioner, publikationsverksamhet m.m. främja kunskapen om upphovsrätten och bidra till detta rättsområdes fortsatta utveckling. Enligt i målet åberopad information från SFU:s hemsida tar föreningen inte själv ställning i rättspolitiska frågor och svarar därför inte heller på remisser. Föreningen har enligt stadgarna till uppgift att söka kontakt med motsvarande internationella organisationer och uttrycker på sin hemsida att detta sker "för att främja svensk upphovsrätt genom anknytning till ett internationellt nätverk". SFU har ett antal stödjande medlemmar, bl.a. International Federation of the Phonographic Industry (IFPI), och är anslutet till den internationella föreningen Association Littéraire et Artistique Internationale (ALAI). Advokaten P.D., vilken är ombud i målet, sitter i SFU:s styrelse och det har även gjorts gällande att fler av ombuden i målet är medlemmar. Enligt föreningens verksamhetsberättelse för 2007 hade SFU 389 medlemmar vid årsskiftet 2007/ 08. Det har inte framkommit någonting som tyder på att SFU tagit ställning till de frågor som är föremål för prövning i målet.

Att U.I. tidigare har varit medlem i en förening vars uttalade syfte är att med olika medel främja kunskapen om upphovsrätt och bidra till rättsområdets utveckling utgör inte en omständighet som ensam kan vara ägnad att rubba förtroendet till hennes opartiskhet. Inte heller den omständigheten att vissa av ombuden i målet är medlemmar i SFU kan anses ha någon egentlig påverkan vid bedömningen av U.I:s opartiskhet. För att en anknytning till en aktör som inte är part i målet ska kunna medföra att en domare blir jävig måste enligt hovrättens bedömning krävas en betydligt närmare, och mycket mer personlig relation (jfr Tiby, Domarjäv s. 215 och även Fitger, Kommentar till rättegångsbalken s. 4:33). Det har i övrigt inte framkommit någonting avseende U.I. eller hennes engagemang i SFU som ger anledning att betvivla hennes faktiska eller upplevda opartiskhet i målet. U.I:s tidigare engagemang i Föreningen Svensk Forms Opinionsnämnd, som uttalar sig i frågor angående upphovsrättsligt skydd för brukskonst, är i detta mål helt perifert. Inte heller hennes tidigare anställning vid Justitiedepartementet grundar jäv. Vid en samlad bedömning ska invändningen om jäv mot henne därför avslås.

K.B. och SFIR

SFIR har enligt sina stadgar till ändamål att främja förståelse för vikten av ett väl utvecklat industriellt rättsskydd i vidaste bemärkelse, internationellt och nationellt, inbegripet skydd för uppfinningar, mönster och design, varumärke, firma, ursprungsangivelse och ursprungskännetecken samt andra närstående immateriella rättigheter liksom ett effektivt rättsskydd mot otillbörlig konkurrens, att sprida kännedom om gällande lagstiftning och rättspraxis på området samt att verka för en vidareutveckling av det industriella rättsskyddet, nationellt och internationellt, och en anpassning av detta till den industriella och kommersiella utvecklingens krav. Föreningen fullföljer, enligt stadgarna, sitt ändamål genom att "bedriva informations-, utbildnings- och policyverksamhet i form av bl.a. föredrag, föreläsningar och diskussioner vid sammankomster med föreningens medlemmar samt kurser, seminarier och andra former av kommunikation för i första hand medlemmarna men även öppna för andra intresserade". SFIR avger remissvar i immaterialrättsliga frågor och vill, enligt information tillgänglig på föreningens hemsida, genom sin verksamhet bidra till en ändamålsenlig och enhetlig utveckling av lagstiftning och rättstillämpning på området, såväl i Sverige som internationellt. C.L. har i målet särskilt pekat på det remissvar som SFIR avgav 2001 med anledning av "Ds 2001:13 E-handelsdirektivet - genomförande av direktivet 2000/31/EG om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster". Han har härvid bl.a. gjort gällande att SFIR i sitt remissvar intagit samma ståndpunkt som åklagaren och målsäganden gör gällande i målet angående den straffrättsliga tillämpningen. Det har vidare gjorts gällande att flera av ombuden i målet ingår/ har ingått bland SFIR:s ca 700 medlemmar.

Vad som framkommit om SFIR visar enligt hovrättens mening att föreningen är en aktiv debattör och aktör i upphovsrättsliga frågor. De mer allmänna ståndpunkter som föreningen ger uttryck för inbegriper bl.a. ett väl utvecklat upphovsrättsligt skydd, en vidareutveckling av detta skydd samt en enhetlig utveckling av lagstiftning och rättstillämpning på området. Att en domare är medlem i en förening som på ett visst rättsområde allmänt tar ställning på detta vis kan inte i sig anses medföra att domaren ska anses jävig att handlägga mål inom samma rättsområde.

En utgångspunkt i svensk rätt är att politiska eller ideologiska motsättningar mellan en domare och en part i allmänhet inte utgör tillräckligt konkreta förhållanden för att de ska anses grunda jäv (se t.ex. Ekelöf och Edelstam, Rättegång, Första häftet, 8 uppl. 2002, s. 148). Jäv kan emellertid föreligga om domaren representerar en förening eller sammanslutning som har ett direkt intresse av utgången i målet, med vilket menas framför allt ett ekonomiskt intresse men även t.ex. en organisations intresse av att bibehålla en viss ställning i samhället (se NJA 1978 s. 464). Jäv kan också föreligga om domaren eller föreningen särskilt har engagerat sig i den sak som målet gäller (Tiby, Domarjäv, s. 215).

I det aktuella fallet har framkommit att SFIR i ett remissvar 2001 givit uttryck för mer direkta åsikter i frågor med nära anknytning till målet. SFIR tog bl.a. ställning för utvidgade ansvarsregler för s.k. tjänsteleverantörer. Remissvaret ingick i den förberedelse som ledde fram till lagen (2002:562) om elektronisk handel och andra informationssamhällets tjänster. I målet torde ingå att ta ställning till nämnda lags bestämmelser avseende bl.a. ansvarsfrihet för tjänsteleverantörer. Enligt reglerna om jäv gäller att en domare som tidigare givit uttryck för en uppfattning om hur ett visst juridiskt problem, en rättsfråga, bör bedömas, inte är jävig att döma i ett mål där samma rättsfråga återigen aktualiseras. (Se Fitger, Kommentar till rättegångsbalken, s. 4:34 a. Jämför även RÅ 2005 ref. 1.) Motsatsen skulle innebära att en domare annars skulle vara förhindrad att döma i ett mål där en rättsfråga ska prövas som domaren tidigare bedömt i ett annat mål. I speciella fall, där en domare aktivt har tagit befattning med saken i en annan egenskap än som domare, kan tänkas att jävsproblematiken blir svårare. Europadomstolen har exempelvis i fallet Procola mot Luxemburg (avgjort 1995-09-28; se SvJT 1995 s. 773) ansett att kravet på en opartisk domstol inte har varit uppfyllt när fyra av fem ledamöter tidigare aktivt yttrat sig över regler de senare haft att pröva. Det har i målet inte ens gjorts gällande att K.B. på något sätt deltagit vid utarbetandet av remissvaret eller har någon närmare anknytning till det utöver att hon är medlem i SFIR. Med hänsyn till det nu sagda kan remissvaret som sådant inte anses vara ägnat att rubba förtroendet till K.B:s. opartiskhet i målet.

Även om SFIR får uppfattas som en förening som i första hand ser till rättighetshavares intressen och rättigheter, har det inte framkommit några konkreta omständigheter som tyder på att SFIR har ett särskilt intresse av utgången i just detta mål eller att SFIR engagerat sig i de konkreta frågor som ska prövas i målet. Det allmänna intresse som SFIR kan tänkas ha av att motverka intrång i immateriella rättigheter ligger väl i linje med vad som följer av grundlag (s kap. 19 § RF) och i övrigt av svensk lag på området. Att K.B. som medlem i föreningen får anses dela detta intresse medför enligt hovrättens bedömning inte att det finns skäl för en objektiv bedömare att betvivla hennes opartiskhet vid prövningen av de bevis- och rättsfrågor hon ställs för som domare i målet.

K.B:s medlemskap i SFIR medför inte heller, enligt samma resonemang som för U.I. ovan, att hon har någon sådan närmare anknytning till en annan aktör i målet att hon av den anledningen kan anses jävig.

Det har i övrigt inte framkommit någonting avseende K.B. eller hennes engagemang i SFIR som ger anledning att betvivla hennes faktiska eller upplevda opartiskhet i målet. Vid en samlad bedömning ska invändningen om jäv mot henne därför avslås.

Slut

Hovrätten avslår P.S.K:s och C.L:s invändning om jäv.

Högsta domstolen

C.L. överklagade och yrkade att HD med undanröjande av hovrättens beslut skulle bifalla hans jävsinvändning mot hovrättslagmannen K.B. och hovrättsrådet U.I.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, rev.sekr. Ove Nilsson, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut.

HD:s avgörande

HD fastställer hovrättens beslut.

HD (justitieråden Severin Blomstrand, Torgny Håstad, referent, Per Virdesten, Stefan Lindskog och Johnny Herre) meddelade den 12 maj 2010 följande beslut.

Skäl

1. Stockholms tingsrätt har i ett mål om fildelning (Pirate Bay) dömt ett antal personer för medhjälp till brott mot upphovsrättslagen. Inför handläggningen av överklaganden i sak till hovrätten har fråga uppkommit om vissa hovrättsdomare är jäviga. Det har påståtts att jäv föreligger beträffande hovrättslagmannen K.B. därför att hon är medlem i Svenska Föreningen för Industriellt Rättsskydd och beträffande hovrättsrådet U.I. därför att hon varit medlem i Svenska Föreningen för Upphovsrätt och haft andra immaterialrättsliga engagemang. Med det sistnämnda torde avses att U.I. varit sekreterare i Föreningen Svensk Forms Opinionsnämnd och tjänstgjort vid Justitiedepartementets enhet för immaterialrätt och transporträtt. Hovrätten har ogillat jävsinvändningarna, varefter besluten har överklagats till HD.

2. Bestämmelser om jäv finns i 4 kap. 13 § RB. I punkterna 1-9 nämns vissa konkreta omständigheter som medför jäv. I punkt 10 anges att en domare är jävig, om eljest särskild omständighet föreligger som är ägnad att rubba förtroendet till domarens opartiskhet i målet.

3. Med partiskhet förstås att domaren låter partsställningen påverka utgången av målet. Skulle domaren vara beredd att döma på samma sätt även om partsställningen varit den omvända, är domaren inte partisk.

4. Fastän punkten 10 i 4 kap. 13 § RB handlar om partiskhet, måste punkten tolkas så att den även omfattar annan särskild omständighet som inverkar på domarens oberoende i målet. Denna tolkning stöds av artikel 6 Europakonventionen, som gäller som lag i Sverige. Enligt nämnd artikel ska var och en vid prövningen av hans civila rättigheter och skyldigheter eller av en anklagelse mot honom för brott vara berättigad till en förhandling inför en oavhängig och opartisk domstol. Med oberoende eller oavhängighet förstås att domaren inte får ha sådana bindningar, eller sådan nytta eller sådant obehag av en viss utgång i målet, att det påverkar domarens ställningstagande.

5. I sammanhanget kan noteras att i 8 § lagen (1999:116) om skiljeförfarande endast talas om att en skiljeman ska vara opartisk. I linje med hur jävsbestämmelser brukar formuleras i olika skiljedomsreglementen anses bestämmelsen ändå innebära ett krav inte bara på opartiskhet utan också på oberoende (jfr Lindskog, Skiljeförfarande En kommentar, 2005, s. 440 f.).

6. Som framgår av 4 kap. 13 § 10 RB räcker det inte att domaren faktiskt är opartisk och oberoende. Det får inte heller föreligga någon särskild omständighet som är ägnad att rubba förtroendet för hans opartiskhet och oberoende. Detsamma gäller enligt Europadomstolens praxis, enligt vilken det krävs såväl att varje domare faktiskt ska döma opartiskt och vara oavhängig som att det för en objektiv iakttagare inte får finnas några legitima tvivel om domstolens opartiskhet och oberoende (jfr Danelius, Mänskliga rättigheter i europeisk praxis, 2007, s. 182). Av det anförda följer att det inte är tillräckligt att en part saknar förtroende för domaren; det måste finnas en rimlig grund för partens åsikt.

7. En domare har inför rättegången självfallet ofta en åsikt om en rättsfråga som aktualiseras i målet. Detta medför inte att han är partisk, om han är beredd att följa sin övertygelse oberoende av vem som gynnas av tillämpningen. För att domaren dessutom ska vara oberoende måste han vara beredd att utan sidoblickar ompröva sin åsikt, ifall målet föranleder detta.

8. I svensk praxis har det ansetts inte utgöra jäv att en domare i ett lagstiftningsärende eller i en dom i ett annat mål eller i ett rättsvetenskapligt sammanhang uttryckt en åsikt i en rättsfråga som aktualiseras i målet.

9. Europadomstolens dom i målet McGonnell mot Förenade Konungariket (nr 28488/95, den 8 februari 2000, ECHR 2000-II) rörde ett fall där styresmannen på Guernsey, the Bailiff, först hade medverkat vid utarbetandet av en plan (DDP6) och därefter dömt i ett mål om avvikelse från planen.

10. En domares tidigare deltagande i ett lagstiftningsärende som rättssakkunnig i Regeringskansliet kan inte anses i sig utgöra en sådan direkt medverkan (direct involvement) att den är ägnad att rubba förtroendet för domarens oberoende i ett mål där lagstiftningen aktualiseras.

11. Med hänsyn till det ovanstående och i övrigt på de av hovrätten anförda skälen är ingen av de i överklagandet åberopade omständigheterna ägnad att rubba förtroendet för K.B:s eller U.I:s opartiskhet och oberoende i målet.

12. Överklagandet ska därför avslås.

HD:s avgörande

HD avslår överklagandet.

HD:s beslut meddelat: den 12 maj 2010.

Mål nr: Ö 5095-09.

Lagrum: 4 kap. 13 § RB.

Rättsfall: Europadomstolens dom i målet McGonnell mot Förenade Konungariket, no. 28488/95, den 8 februari 2000, ECHR 2000-II.

Rättsfall från Högsta domstolen
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
2010-05-12

Målnummer:
Ö5095-09