I fastighet som tidigare utgjort makars gemensamma bostad har inskrivningsmyndigheten ansetts kunna bevilja inteckning utan frånskild makes samtycke endast om det är uppenbart att samtycke inte erfordras.


Lagrum:
22 kap. 4 § jordabalken (1970:994); 7 kap. 5 §, 6 § och 7 § samt 11 kap. 8 § äktenskapsbalken (1987:230); NJA 1968 s. 169

Inskrivningsmyndigheten i Hässleholm

T.S. ansökte hos Inskrivningsmyndigheten i Hässleholm om inteckning i den för honom lagfarna fastigheten Helsingborg Mossagården 7:13.

Inskrivningsmyndigheten förklarade ansökningen vilande med följande skäl.

Fastigheten har varit T.S:s enskilda egendom genom äktenskapsförord under hans äktenskap med S.S. Makarna skildes den 18 juni 1997. Enligt de ingivna handlingarna är ingen bodelning gjord beträffande fastigheten. Kravet på makesamtycke enligt 7 kap. 5 § ÄktB kvarstår till dess bodelning är gjord om fastigheten har utgjort makarnas gemensamma bostad (prop. 1986/87:1 s. 136, jfr Totties kommentar till ÄktB, s. 185 samt Göta hovrätts beslut den 14 november 2002, mål nr ÖÄ 458 -02). Av handlingarna framgår inte att fastigheten inte har utgjort makarnas gemensamma bostad eller att S.S. inte tänker påkalla att få ta över fastigheten (11 kap. 8 § ÄktB). Av ingivna handlingar framgår således inte att samtycke till inteckningen inte skulle behövas av T.S:s f.d. maka S.S. varför inteckningsansökan förklaras vilande enligt 22 kap. 4 § 3 p. JB.

Hovrätten över Skåne och Blekinge

T.S. överklagade i Hovrätten över Skåne och Blekinge. Han yrkade att hovrätten skulle upphäva inskrivningsmyndighetens beslut och återförvisa ärendet för beviljande av begärd inskrivningsåtgärd.

Hovrätten (hovrättsråden Staffan Anderberg och Jan E Ohlsson samt adjungerade ledamoten advokaten Claes Enhörning) anförde följande i beslut den 22 februari 2008.

Vad som förekommit i hovrätten föranleder ingen annan bedömning än den inskrivningsmyndigheten gjort.

Hovrätten fastställer inskrivningsmyndighetens beslut.

Högsta domstolen

T.S. överklagade och yrkade att HD skulle förklara att han ägde inteckna fastigheten Helsingborg Mossagården 7:13 utan samtycke eller annan åtgärd från S.S. samt återförvisa målet till inskrivningsmyndigheten för beviljande av sökt inteckningsåtgärd.

HD inhämtade yttrande från Lantmäteriet.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, rev.sekr. Karin Hellmont, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut.

Skäl

T.S. förvärvade år 1983 fastigheten Helsingborg Mossagården 7:13. Han gifte sig år 1994 och makarna skrev samma år äktenskapsförord med innebörden att all deras egendom skulle vara enskild egendom. Äktenskapet upplöstes år 1997 och den f.d. makan flyttade från fastigheten. Eftersom det inte fanns annat än enskild egendom förrättades inte någon bodelning. Frågan är nu om det tio år efter äktenskapsskillnaden krävs samtycke från den f.d. makan för att inskrivningsmyndigheten ska bevilja inteckning i fastigheten.

Enligt 22 kap. 4 § första stycket 3 JB ska ansökan om inteckning förklaras vilande om sökanden är gift samt det enligt ÄktB:s regler krävs samtycke till den sökta åtgärden och sådant samtycke eller annan tillåtelse inte har getts. Bestämmelserna ska tolkas mot bakgrund av att inskrivningsmyndigheten handlägger ett mycket stort antal ärenden och att granskningen huvudsakligen är av formell karaktär (jfr NJA 2009 s. 272).

Regler om samtycke beträffande förfaranden rörande makars egendom finns i 7 kap. 5 § ÄktB, de s.k. rådighetsinskränkningarna. I första stycket 1 föreskrivs att make inte utan den andra makens samtycke får bl.a. avhända sig eller låta inteckna fast egendom som utgör makarnas gemensamma bostad. Något undantag för egendom som är enskild till följd av äktenskapsförord finns inte. Kravet på samtycke kvarstår även efter äktenskapsskillnad till dess att bodelning har skett (NJA 1968 s. 169). Syftet är att egendom, som kan bli föremål för övertagande, ska finnas kvar när övertagandet blir aktuellt (prop. 1986/87:1 s. 63). Samtycke behövs inte om make inte kan lämna ett sådant eller då samtycke inte kan inhämtas inom rimlig tid, 7 kap. 7 §. Bevisbördan för att samtycke inte behövs vilar på sökanden (prop. 1986/87:1 s. 140 f.). Saknas erforderligt samtycke har domstol möjlighet att tillåta åtgärden, 7 kap. 8 §.

Enligt 9 kap. 1 § första stycket ÄktB ska bodelning ske med anledning av äktenskapsskillnad. Om makarna endast har enskild egendom behövs emellertid bodelning inte om ingen av dem begär att få överta bostad eller bohag från den andre. Någon tidsfrist för att framställa en sådan begäran finns inte.

Make har dock i vissa fall ansetts ha nöjt sig med en tidigare faktisk fördelning eller eftergett sin rätt att påkalla bodelning eftersom det gått lång tid utan att anspråk framställts. Omständigheter som är av betydelse för bedömningen är egendomens beskaffenhet, hur lång tid som förflutit samt sökandens förklaring till sitt dröjsmål (se NJA 2009 s. 437 med där gjorda hänvisningar).

Normalt ska bodelningsförrättare förordnas utan prövning av frågan om bodelning är behövlig (NJA 1997 s. 166). Förordnas en bodelningsförrättare är det sedan denne som ska ta ställning till eventuellt tvistiga frågor som har betydelse för bodelningen, t.ex. den behovs- och skälighetsprövning som ska göras om make begär att få överta den andres bostad, 17 kap. 6 § andra stycket ÄktB (se Tottie, Äktenskapsbalken och promulgationslag m.m., s. 545). Den som är missnöjd med bodelningsförrättarens beslut kan klandra bodelning genom att väcka talan vid tingsrätten, 17 kap. 8 §.

Frågan om en f.d. make har försuttit möjligheten att begära att få överta bostad från den andra maken är således av en sådan materiell karaktär att den inte bör ingå i inskrivningsmyndighetens formella granskning i inskrivningsärendet.

På grund av det anförda ska överklagandet avslås.

HD:s avgörande

HD avslår överklagandet.

HD (justitieråden Leif Thorsson, Severin Blomstrand, Torgny Håstad, referent, Anna Skarhed och Lena Moore) meddelade den 13 november 2009 följande beslut.

Skäl

T.S. förvärvade år 1983 fastigheten Helsingborg Mossgården 7:13. Han gifte sig år 1994 med S.S, och makarna skrev samma år äktenskapsförord med innebörden att all deras egendom skulle vara enskild. Äktenskapet upplöstes år 1997, och S.S. flyttade från fastigheten. Eftersom det inte fanns annan egendom än enskild förrättades inte någon bodelning. Frågan i målet är om det tio år efter äktenskapsskillnaden krävdes samtycke från S.S. för att inskrivningsmyndigheten skulle bevilja inteckning i fastigheten.

Enligt 22 kap. 4 § första stycket 3 JB ska ansökan om inteckning förklaras vilande, om sökanden är gift samt andra makens samtycke fordras enligt ÄktB:s bestämmelser och samtycke eller annan tillåtelse enligt ÄktB inte har getts.

I 7 kap. 5 § första stycket 1 ÄktB föreskrivs att make inte utan den andra makens samtycke får avhända sig eller låta inteckna fast egendom som utgör makarnas gemensamma bostad. Något undantag för egendom som är enskild till följd av äktenskapsförord finns inte. Motsvarande samtycke krävs enligt tredje stycket normalt även om den fasta egendomen inte utgör makarnas gemensamma bostad men är giftorättsgods. Enligt 7 § behövs dock inte samtycke, om maken inte kan lämna sådant eller om samtycke inte kan inhämtas inom rimlig tid. Saknas erforderligt samtycke får domstol enligt 8 § tillåta åtgärden. Sådant tillstånd bör ges, om något godtagbart skäl mot åtgärden inte kommer fram (prop. 1986/87:1 s. 138 f.).

Av 11 kap. 8 § ÄktB framgår att den make som bäst behöver makarnas gemensamma bostad har rätt att få denna egendom i avräkning på sin lott, även om egendomen på grund av äktenskapsförord är enskild. En förutsättning för övertagandet i sådana fall är att övertagandet kan anses skäligt. Rätten att överta den gemensamma bostaden är personlig och upphör således alltid vid makens död.

Någon längsta tid för att efter äktenskapsskillnad begära övertagande av bostaden enligt 11 kap. 8 § ÄktB är inte angiven i lag. Rätten till övertagande är inte föremål för preskription. Beroende på omständigheterna kan rätten efter viss tid dock anses ha eftergetts (jfr NJA 1968 s. 169, 1993 s. 570 och 2009 s. 437). När rätten till övertagande ska anses eftergiven, är samtycke enligt 7 kap. 5 § första stycket 1 samma balk inte längre erforderligt.

Bestämmelsen om vilandeförklaring i 22 kap. 4 § JB har, trots ordalydelsen ("är gift"), ansetts tillämplig även när makarna inte längre är gifta, om fastigheten är giftorättsgods men bodelningen inte gjorts (NJA 1968 s. 169). Det måste antas att bestämmelsen kan tillämpas efter äktenskapsskillnad även beträffande gemensam bostad.

Prövningen enligt 22 kap. 4 § första stycket 3 JB av om det enligt ÄktB inte krävs samtycke är i vissa fall av enkel beskaffenhet, t.ex. när det av offentligt register framgår att maken är död eller det av ett läkarintyg framgår att maken på grund av sjukdom inte kan lämna samtycke. I andra fall är prövningen inte lika enkel, t.ex. när makens förståndsgåvor är något nedsatta eller maken för tillfället är oanträffbar eller en längre tid förflutit från äktenskapets upplösning.

Med hänsyn till att granskningen vid inskrivningsmyndigheten huvudsakligen är av formell karaktär bör kravet på bevis om samtycke efterges bara då det är uppenbart att samtycke inte erfordras. I övrigt bör ansökan om inskrivning förklaras vilande.

I förevarande fall har T.S. inte företett vare sig samtycke från S.S. eller tillstånd från rätten. Det är inte uppenbart att samtycke är obehövligt enligt 7 kap. 7 § ÄktB eller att S.S. saknar rätt att överta bostaden.

Överklagandet ska därför avslås.

HD:s avgörande

HD avslår överklagandet.

HD:s beslut meddelat: den 13 november 2009.

Mål nr: Ö 1089-08.

Lagrum: 22 kap. 4 § JB, 7 kap. 5, 6 och 7 §§ samt 11 kap. 8 § ÄktB.

Rättsfall: NJA 1968 s. 169, NJA 1993 s. 570 och NJA 2009 s. 437.

NJA 1968 s. 169; NJA 1993 s. 570; NJA 2009 s. 437

Rättsfall från Högsta domstolen
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
2009-11-13

Målnummer:
Ö1089-08