Granskningsdispens i mål om skadegörelse.

Sundsvalls tingsrätt

Allmän åklagare väckte vid Sundsvalls tingsrätt åtal mot R.Ä.L., född 1991, för skadegörelse enligt följande gärningsbeskrivning: R.Ä.L. har den 8 februari 2009 i en områdeslokal på Bågevägen i Sundsvall genom att slå en knuten hand i en gipsvägg åstadkommit skada i denna. Reparationskostnaderna beräknas till i vart fall 2 000 kr.

Som målsägande upptog åklagaren Bostadsrättsföreningen Bosvedjan samt K.J.

Tingsrätten (ordförande rådmannen Leif Similä) anförde i dom den 9 mars 2009:

Domskäl

R.Ä.L. har medgivit de faktiska omständigheterna men bestritt ansvar med hänvisning till att han inte hade avsikt att skada väggen då slaget utdelades i ilska och det lika gärna kunde ha varit en betongvägg.

Utöver förhör med R.Ä.L. har målsägandeförhör hållits med K.J. Följande är utrett om bakgrunden till åtalet. K.J., boende i Bosvedjan, hade av bostadsrättsföreningen hyrt en lokal med anledning av att hennes dotter skulle ha fest. Det var lördag kväll och ungdomar hade samlats i lokalen. Även R.Ä.L., som flyttat till bostadsområdet, kom dit. Det visade sig att några ungdomar blivit av med egendom från sina ytterkläder. R.Ä.L. engagerade sig i saken och slog ett knytnävsslag mot en vägg som fanns i anslutning till en toalett. Det blev en buckla i väggen och R.Ä.L. gav på platsen 200 kr till K.J. för den uppkomna skadan, detta då hon i och med förhyrningen svarade för lokalen.

K.J. har även berättat följande. Hon hade precis lämnat lokalen då hon fick besked om stölderna. Då hon återvände försökte R.Ä.L. hjälpa henne att få ordning och söka reda ut stölderna. Han blev förbannad då man inte ville lyssna på honom och på henne och slog ett knytnävsslag in i väggen. Det blev en buckla i väggen med kanske 3 cm djup och 5-6 cm bredd. Det var en gipsvägg och från föreningen har man sagt att kostnaden för reparationen uppgår till 2 000-3 000 kr. På platsen sade R.Ä.L. att han tar på sig ansvaret för skadan.

R.Ä.L. har bekräftat att det var i ilskan för att ingen lyssnade på dem som han slog näven i väggen. Strax innan han slog var det någon i hans närhet som sade någonting i aggressivt tonläge till honom. En del av ungdomarna försökte gå iväg från lokalen, däribland ett par personer som han uppfattade som misstänkta för stölderna. Polis kom till platsen och så småningom fann man det stulna i en väska en bit från lokalen. Han skulle ha slagit knytnäven i väggen oavsett om den varit i betong eller annat material.

Tingsrätten finner genom R.Ä.L:s egna uppgifter klarlagt att han riktat ett avsiktligt slag mot väggen. Vad han berättat innebär också att han i den situation han befann sig i skulle ha slagit i väggen oavsett vilka konsekvenserna - skador på hans hand eller skador på väggen - blev. Han har därmed uppsåtligen, i vart fall genom s.k. likgiltighetsuppsåt, förorsakat de skador som uppkom på väggen och som närmare beskrivits av K.J. Någon närmare utredning om kostnaden för att åtgärda skadan, vilken kostnad i åtalet angivits till i vart fall 2 000 kr, har inte presenterats. Vid detta förhållande anser tingsrätten att en försiktig bedömning leder till en uppskattad kostnad avseende arbete och material (spackling och målning) om ungefär 1 200 kr. R.Ä.L. kan därmed inte undgå att dömas för skadegörelse.

På brottet ska följa böter, vilka till antalet ska bestämmas med beaktande av R.Ä.L:s ungdom. Varje dagsbot ska bestämmas till det lägsta beloppet.

Domslut

Tingsrätten dömde R.Ä.L. enligt 12 kap. 1 § BrB för skadegörelse till 40 dagsböter å 50 kr.

Hovrätten för Nedre Norrland

R.Ä.L. överklagade i Hovrätten för Nedre Norrland och yrkade ogillande av åtalet.

Hovrätten (hovrättsråden Ola Pettersson, referent, Karin Gustin och Jessica Lovén) meddelade den 27 april 2009 följande beslut:

Hovrätten meddelar inte prövningstillstånd. Tingsrättens dom står därför fast.

Högsta domstolen

R.Ä.L. överklagade hovrättens beslut och yrkade att HD skulle meddela tillstånd till målets prövning i hovrätten.

Riksåklagaren bestred ändring.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, rev.sekr. Maria Hallqvist, föreslog i betänkande följande beslut:

Skäl

R.Ä.L. åtalades vid tingsrätten för skadegörelse, varvid åklagaren påstod bl.a. att R.Ä.L. i en områdeslokal på Bågevägen i Sundsvall genom att slå en knuten hand i en gipsvägg åstadkommit skada i denna.

R.Ä.L. medgav de faktiska omständigheterna men bestred ansvar med hänvisning till att han inte hade avsikt att skada väggen, då slaget utdelades i ilska och det lika gärna kunde ha varit en betongvägg.

Av utredningen framgick att några ungdomar vid det aktuella festtillfället i lokalen hade blivit av med egendom från sina ytterkläder och att R.Ä.L. engagerade sig i saken. Han berättade under förhöret vid tingsrätten bl.a. att det var i ilskan för att ingen lyssnade på honom som han slog näven i väggen, att någon strax innan han slog hade sagt något i ett aggressivt tonläge till honom samt att han skulle ha slagit knytnäven i väggen oavsett om den var i betong eller annat material.

Tingsrätten fann att det genom R.Ä.L:s egna uppgifter var klarlagt att han hade riktat ett avsiktligt slag mot väggen. Vad han hade berättat innebar också att han i den situation han befann sig skulle ha slagit i väggen oavsett vilka konsekvenserna - skador på hans hand eller skador på väggen - blev. Enligt tingsrätten hade han därmed uppsåtligen, i vart fall genom s.k. likgiltighetsuppsåt, förorsakat de skador som uppkom på väggen och som närmare beskrivits av ett i målet hört vittne; vittnet hade berättat att det uppstått en buckla i gipsväggen med kanske 3 cm djup och 5-6 cm bredd.

Hovrätten har inte meddelat prövningstillstånd.

Den 1 november 2008 ändrades bestämmelsen i 49 kap. 14 § RB om förutsättningarna för beviljande av prövningstillstånd i hovrätt. Bestämmelsen har härigenom fått en obligatorisk utformning, vilket innebär att prövningstillstånd ska ges så snart någon av dispensgrunderna är uppfylld (se prop. 2004/05:131 s. 184). Ändringarna innebär vidare att de tidigare grunderna för prövningstillstånd - ändringsfall, som samtidigt fått en ny lydelse, prejudikatfall och extraordinära fall - har kompletterats med en ny tillståndsgrund. Prövningstillstånd ska enligt denna meddelas om det inte utan att sådant tillstånd meddelas går att bedöma riktigheten av det slut som tingsrätten kommit till. Tillståndsgrunden för sådana granskningsfall har tillkommit mot bakgrund av att det ibland kan vara svårt att på grundval av innehållet i en tingsrättsdom bedöma om det finns skäl att ändra tingsrättens avgörande. Prövningstillstånd bör kunna meddelas inte bara där det finns en konkret anledning att betvivla riktigheten av tingsrättens avgörande utan också i vissa andra fall där tingsrättens avgörande framstår som svårbedömt. (Se a. prop. s. 186.) Så kan vara fallet inte bara i omfattande eller komplicerade mål utan även om de egentliga domskälen är ofullständiga, kortfattade eller på annat sätt oklara med avseende på de rättsliga resonemangen eller bevisvärderingen (se a. prop. s. 186 och 260 f., SOU 1995:124 s. 168 och Heuman, Kravet på prövningstillstånd för att hovrätten skall bedöma ett tvistemål, JT 2007-08 s. 604; jfr rättsfallen NJA 2002 s. 35 och 2002 s. 133).

För att någon ska kunna dömas för att med uppsåt ha begått en viss gärning måste uppsåt föreligga i förhållande till alla gärningsmoment, i förekommande fall även effekten. Bedömningen av om någon handlat med det av tingsrätten tillämpade likgiltighetsuppsåtet ska göras i två steg. För att sådant uppsåt ska anses föreligga i förhållande till en viss effekt krävs sålunda dels att gärningsmannen vid gärningstillfället insåg att det förelåg en risk för att gärningen skulle medföra en sådan effekt, dels att gärningsmannen var likgiltig i förhållande till att effekten skulle förverkligas. Att gärningsmannen borde ha insett att det förelåg en risk för effekten är inte tillräckligt. Det måste vara fråga om ett medvetet risktagande. (Se t.ex. rättsfallen NJA 2002 s. 449, 2004 s. 176 och 2009 s. 149.) Om det första ledet inte är uppfyllt saknas det anledning att pröva det andra (se rättsfallet NJA 2005 s. 732).

Av tingsrättens domskäl framgår inte att tingsrätten har prövat frågan om R.Ä.L. insåg att det förelåg en risk för att den aktuella väggen skulle skadas när han i och för sig avsiktligen riktade ett slag mot den. Tingsrätten har således inte redovisat sin bedömning av båda de led som måste vara uppfyllda för att R.Ä.L. ska kunna anses ha handlat med likgiltighetsuppsåt i förhållande till effekten av sitt agerande. Under sådana omständigheter går det inte att bedöma riktigheten av det slut som tingsrätten har kommit till, och grund föreligger alltså att meddela granskningsdispens.

Vid denna bedömning - och då ingen dispensgrund är överordnad någon annan - har HD inte anledning att gå in på frågan om det finns anledning att meddela ändringsdispens.

Tillstånd till målets prövning i hovrätten ska därför meddelas.

HD:s avgörande

Med ändring av hovrättens beslut meddelar HD tillstånd till målets prövning i hovrätten.

HD (justitieråden Leif Thorsson, Severin Blomstrand, referent, Torgny Håstad, Anna Skarhed och Lena Moore) meddelade den 6 oktober 2009 slutligt beslut i enlighet med betänkandet.

HD:s beslut meddelat: den 6 oktober 2009.

Mål nr: Ö 2449-09.

Lagrum: 49 kap. 14 § RB.

Rättsfall: NJA 2002 s. 35, NJA 2002 s. 133, NJA 2002 s. 449, NJA 2004 s. 176, NJA 2005 s. 732 och NJA 2009 s. 149.

NJA 2002 s. 35; NJA 2002 s. 133; NJA 2002 s. 449; NJA 2004 s. 176; NJA 2005 s. 732; NJA 2009 s. 149

Rättsfall från Högsta domstolen
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
2009-10-06

Målnummer:
Ö2449-09