En offentlig försvarare har först efter avslutad huvudförhandling åberopat ny bevisning, vilket föranlett en ny huvudförhandling. Försvararen har inte ansetts vara försumlig och ersättningen till försvararen har inte satts ned.

M.D.J. häktades och åtalades vid Malmö tingsrätt för grov kvinnofridskränkning, bestående i att han vid olika tillfällen hade misshandlat och hotat sin hustru J.A.M. M.D.J. förnekade vad åklagaren hade lagt honom till last och bestred av J.A.M. framställt yrkande om skadestånd.

Till offentlig försvarare för M.D.J. utsågs advokaten H.W.-N.

Ett av de tillfällen som åtalet avsåg gällde en händelse den 27 september 2007, då M.D.J. enligt gärningsbeskrivningen bl.a. hade slagit J.A.M. och knuffat in henne i ett vitrinskåp. Enligt J.A.M:s berättelse hade glasdörren till skåpet gått sönder och hon hade fallit till golvet och hamnat bland skärvorna. Enligt M.D.J. hade J.A.M. själv sparkat sönder glasdörren och senare suttit på golvet och strukit sig utefter benen med krossat glas. Som bevisning i denna del åberopade åklagaren ett rättsintyg av rättsläkaren K.D. samt vittnesförhör med denne. M.D.J. åberopade vittnesförhör med narkosläkaren N.D.

Tingsrätten (ordförande rådmannen Thed Adelswärd) fann i dom den 3 december 2007 åtalet för grov kvinnofridskränkning styrkt och dömde M.D.J. till fängelse 1 år samt ålade honom att utge skadestånd till målsäganden.

Hovrätten över Skåne och Blekinge

M.D.J. överklagade i Hovrätten över Skåne och Blekinge och yrkade ogillande av åtalet och J.A.M:s skadeståndstalan.

Även åklagaren överklagade och yrkade straffskärpning.

Hovrätten höll huvudförhandling i målet den 28 och 30 januari 2008. Vid förhandlingen ägde bl.a. vittnesförhör rum på begäran av åklagaren med K.D. samt på begäran av M.D.J. med N.D. och med glasmästaren P.D. Sedan förhandlingen avslutats beslöt hovrätten att dom skulle meddelas den 8 februari 2008 och att M.D.J. alltjämt skulle vara häktad.

I en skrivelse som kom in till hovrätten den 6 februari 2008 yrkade M.D.J. genom H.W.-N. att huvudförhandlingen i målet skulle återupptas och åberopade vittnesförhör med rättspatologen S.H.H. angående de skador som J.A.M. hade uppvisat efter händelsen den 27 september 2007. Åklagaren motsatte sig M.D.J:s begäran.

Hovrätten (hovrättsrådet Agneta Lindelöf, adjungerade ledamoten f.d. rådmannen Bengt-Åke Jönsson, tf. hovrättsassessorn Helena Tjörnstrand, referent, och en nämndeman) beslöt den 8 februari 2008 att målet skulle sättas ut till ny huvudförhandling och att M.D.J. alltjämt skulle vara häktad. Som skäl för beslutet anförde hovrätten följande:

Hovrätten avslutade huvudförhandling i målet den 30 januari 2008 och tillkännagav efter överläggning att dom i målet skulle meddelas den 8 februari 2008 samt att M.D.J. i avvaktan på domen skulle kvarbli i häkte.

M.D.J. har bl.a. anfört följande. Bevisningen har blivit tillgänglig först efter huvudförhandlingens slut och den måste anses få väsentlig betydelse för målets utgång. Eftersom målet befinner sig i hovrätten saknas normalt sett möjlighet att få den nya bevisningen prövad i högre instans. Målet rör ett allvarligt brott och en felaktig, fällande dom skulle få mycket allvarliga konsekvenser för honom, eftersom hans möjligheter att återgå till arbete då skulle komma att försvinna.

Åklagaren har anfört att ett förhör med S.H.H. inte kan förväntas få betydelse i målet, då rättsläkaren K.D. undersökt målsäganden och hörts om hennes skador samt annan bevisning i målet styrker att M.D.J. gjort sig skyldig till grov kvinnofridskränkning.

Den åberopade bevisningen får anses ha betydelse för utgången i målet. Skäl att enligt 46 kap. 17 § RB hålla fortsatt eller ny huvudförhandling föreligger därför. Detta betyder att den tidigare beslutade domen inte ska meddelas.

Hinder föreligger för hovrätten att i den nu aktuella sammansättningen företa målet till fortsatt huvudförhandling. Därav följer att målet ska sättas ut till ny huvudförhandling.

Skäl för fortsatt häktning av M.D.J. föreligger alltjämt.

Efter ny huvudförhandling meddelade hovrätten (hovrättslagmannen Eva Wendel Rosberg, hovrättsrådet Boel Havelius, referent, tf. hovrättsassessorn Camilla Gensmann och två nämndemän) dom den 28 mars 2008. Med ändring av tingsrättens dom ogillade hovrätten åtalet och J.A.M:s skadeståndstalan. En nämndeman var skiljaktig och fastställde tingsrättens dom.

Domskäl

Under rubriken Frågan om rättegångskostnader anförde hovrätten i domskälen bl.a.:

H.W.-N. har begärt ersättning av allmänna medel för sitt arbete i hovrätten med sammanlagt 121 162 kr.

Målet företogs till huvudförhandling i hovrätten den 28 och 30 januari 2008 och H.W.-N. åberopade härvid narkosläkaren N.D. för att denne skulle bemöta de slutsatser som K.D. dragit i sitt rättsintyg. Efter det att huvudförhandlingen avslutats den 30 januari 2008 beslutade hovrätten att M.D.J. skulle vara fortsatt häktad och dag för doms meddelande utsattes till den 8 februari 2008. H.W.-N. anmälde i en skrift till hovrätten den 6 februari 2008 att hon åberopade ny bevisning i hovrätten i form av förhör med den danske rättsläkaren S.H.H. Hon angav i sin begäran: "Som nämndes vid huvudförhandlingen har ingen rättsmedicinare i Sverige velat uttala sig om K.D:s rättsutlåtande. Efter avslutad huvudförhandling i hovrätten har jag förstått att uttalande från annan rättsmedicinsk expertis krävs för att vederlägga målsägandens uppgifter."

Hovrätten förordnade i beslut den 8 februari 2008 att målet skulle sättas ut till ny huvudförhandling. Målet har därför tagits om i ny sammansättning och denna huvudförhandling ägde rum den 25 och 27 februari samt den 5 mars 2008.

H.W.-N:s yrkade ersättning avseende arbete uppgår till 72 696 kr exklusive moms. Av hennes kostnadsräkningar framgår att 32 timmars arbete är hänförliga till den första huvudförhandlingen i hovrätten och 42 timmar 15 minuter till den andra förhandlingen.

Åklagaren har yttrat sig över försvararkostnaden och gjort gällande att ersättningen till H.W.-N. ska sättas ned på grund av att hon borde ha kontaktat S.H.H. redan i samband med den första huvudförhandlingen.

Hovrätten delar åklagarens uppfattning att H.W.-N. redan inför denna förhandling borde ha kontaktat S.H.H. Hennes underlåtenhet att göra detta har medfört att det blivit nödvändigt att hålla ny huvudförhandling i hovrätten. Detta bör föranleda att H.W.-N. inte ska tillerkännas fullt arvode avseende den andra huvudförhandlingen. Hovrätten gör bedömningen att hennes arvode i denna del bör sättas ned med ett belopp som motsvarar 20 timmars arbete. Vad som sagts innebär att arvodet till henne sammantaget bör bestämmas till 58 644 kr, vilket svarar mot arbetad tid i 54 timmar 15 minuter.

Domslut

I domslutet tillerkändes H.W.-N. för försvaret i hovrätten ersättning av allmänna medel med 91 097 kr, varav 58 644 kr avsåg arbete, 12 189 kr tidsspillan, 2 045 kr utlägg och 18 219 kr mervärdesskatt.

Högsta domstolen

H.W.-N. överklagade och yrkade ersättning för arbete i hovrätten med hela det belopp hon hade yrkat där.

Justitiekanslern motsatte sig inte ändring.

HD avgjorde målet efter föredragning.

Föredraganden, rev.sekr. Peder Bjursten, föreslog i betänkande följande beslut:

Skäl

Frågan i HD är vilken ersättning H.W.-N. skall tillerkännas som offentlig försvarare vid hovrätten. Åtalet mot hennes klient avsåg grov kvinnofridskränkning. Sedan H.W.-N:s klient, efter det att huvudförhandlingen avslutats, åberopat förhör med en tidigare inte åberopad dansk rättsläkare fick huvudförhandlingen i hovrätten tas om. Hovrätten ogillade i dom den 28 mars 2008 åtalet. H.W.-N. tillerkändes ersättning för 54 timmar och 15 minuters arbete i stället för yrkade 74 timmar och 15 minuter. Hovrätten fann att H.W.-N. borde ha åberopat förhör med den danske rättsläkaren redan vid den första förhandlingen i hovrätten och att hennes underlåtenhet i aktuellt avseende medförde att det blev nödvändigt att hålla en ny huvudförhandling i hovrätten.

Hovrätten har inte ifrågasatt att H.W.-N. lagt ned det arbete som hon yrkat ersättning för. Nedsättningen tycks vara föranledd av att hovrätten funnit H.W.-N. vara försumlig i det att hon inte åberopat förhör med den danske rättsläkaren i tidigare skede och därmed orsakat att ny huvudförhandling fick hållas.

Något annat har inte framkommit än att H.W.-N. haft svårigheter att hitta en rättsläkare som kunde vittna till hennes klients förmån och att hon först efter den första huvudförhandlingen fått kontakt med den danske rättsläkaren. Hovrätten har prövat H.W.-N:s begäran om återupptagande av målet och därvid funnit att den åberopade bevisningen fick anses ha betydelse för utgången i målet och att skäl därmed förelåg att enligt 46 kap. 17 § RB hålla fortsatt eller ny huvudförhandling. Att hovrätten ansett sig tvungen att hålla ny huvudförhandling med därav föranledda ökade kostnader bör inte läggas H.W.-N. till last.

H.W.-N:s överklagande skall alltså bifallas i enlighet med Justitiekanslerns inställning.

HD:s avgörande

HD ändrar på så sätt hovrättens beslut i dom att H.W.-N. tillerkänns ersättning av allmänna medel för arbete som offentlig försvarare i hovrätten åt M.D.J. med - utöver av hovrätten fastställt belopp - 27 025 kr, varav 5 405 kr avseende mervärdesskatt. Denna kostnad skall stanna på staten.

HD (justitieråden Gertrud Lennander, Severin Blomstrand, Ann-Christine Lindeblad, referent, Anna Skarhed och Lena Moore) meddelade den 25 februari 2009 följande beslut:

Skäl

H.W.-N. var offentlig försvarare för M.D.J., som i tingsrätten mot sitt nekande dömdes för grov kvinnofridskränkning till fängelse i ett år. Han överklagade domen och yrkade att åtalet skulle ogillas, varvid viss ny bevisning åberopades. Efter det att huvudförhandlingen i hovrätten avslutats, och hovrätten beslutat att M.D.J. skulle vara fortsatt häktad, åberopade H.W.-N. för sin huvudmans räkning ny bevisning i form av förhör med en dansk rättsläkare och begärde att huvudförhandlingen skulle återupptas. Hovrätten fann att den åberopade bevisningen var av betydelse för utgången i målet och att det därmed förelåg skäl att enligt 46 kap. 17 § RB hålla fortsatt eller ny huvudförhandling (jfr NJA 2005 s. 864). Hovrätten beslutade att målet skulle sättas ut till ny huvudförhandling eftersom det fanns hinder för hovrätten att i den aktuella sammansättningen företa målet till fortsatt förhandling. I dom den 28 mars 2008 ogillade hovrätten åtalet.

H.W.-N. yrkade i hovrätten ersättning för nedlagt arbete motsvarande 74 timmar och 15 minuter. Hovrätten tillerkände henne ersättning som svarade mot arbetad tid 54 timmar och 15 minuter och motiverade nedsättningen med att H.W.-N. borde ha åberopat förhöret med den danske rättsläkaren redan inför den första huvudförhandlingen i hovrätten och att hennes underlåtenhet att göra detta medförde att det blev nödvändigt att hålla en ny huvudförhandling i hovrätten.

Frågan i HD är vilken ersättning H.W.-N. skall tillerkännas som offentlig försvarare för arbete i hovrätten.

I uppdraget som offentlig försvarare ligger att med nit och omsorg tillvarata den misstänktes rätt och i detta syfte verka för sakens riktiga belysning. Försvararen bör, så snart ske kan, genom överläggning med den misstänkte förbereda försvaret och äger under förundersökningen och målets behandling vid rätten göra framställning och vidta åtgärd, som erfordras för tillvaratagande av den misstänktes rätt. (Se 21 kap. 7 och 8 §§ RB.) I uppdraget ingår bl.a. att kritiskt granska den bevisning som åberopas mot huvudmannen, påvisa luckor i denna och om det är möjligt lägga fram kompletterande material (jfr Fitger, Rättegångsbalken, med suppl. t.o.m. nov. 2008, s. 21:29).

En offentlig försvarare har rätt till skälig ersättning av allmänna medel för arbete, tidsspillan och utlägg som uppdraget har krävt. Ersättningen för arbete skall bestämmas med utgångspunkt i den tidsåtgång som är rimlig med hänsyn till uppdragets art och omfattning och med tilllämpning av den timkostnadsnorm som regeringen fastställer. (Se 21 kap. 10 § RB.) En försvarare kan enligt 31 kap. 4 § andra stycket RB bli skyldig att ersätta staten för kostnader som han genom vårdslöshet eller försummelse vållat, men ersättningen till försvararen bestäms även i sådant fall med tillämpning av 21 kap. 10 § RB efter vad som är skäligt. Den domstol som bestämmer ersättningen skall göra en noggrann prövning av kostnadsanspråket, och lagstiftaren har i flera lagstiftningsärenden betonat det angelägna i en effektiv kontroll (se t.ex. JuU 1980/ 81:17 s. 7 och JuU 1981/82:19 s. 18 samt prop. 1981/82:28 s. 17 f. och prop. 2004/05:41 s. 13 ff.).

Utgångspunkten vid bestämmande av ersättning för arbete till en offentlig försvarare är alltså den tidsåtgång som kan anses rimlig. Hovrätten har inte ifrågasatt att H.W.-N. lagt ned det arbete som hon yrkat ersättning för. Nedsättningen synes vara föranledd av att hovrätten funnit att H.W.-N. varit försumlig genom att hon inte åberopat förhör med den danske rättsläkaren i ett tidigare skede och att hon därmed orsakat att ny huvudförhandling fick hållas.

Även om det i princip åligger en försvarare att redan i överklagandet ange den bevisning som åberopas (51 kap. 4 § första stycket 5 RB) är utrymmet för att i brottmål komplettera bevisningen betydande. Om försvararen är försumlig i samband med angivande av bevisning kan detta emellertid inverka på bedömningen av vad som skall anses som skälig ersättning för arbete (jfr t.ex. NJA 1980 s. 234).

H.W.-N. har i HD anfört bl.a. följande. Inför huvudförhandlingen i tingsrätten försökte hon få någon annan rättsläkare än den av åklagaren åberopade att göra en bedömning när det gällde uppkomsten av målsägandens skador men fick svaret att en rättsläkare av kollegiala skäl inte uttalar sig om en annan rättsläkares slutsatser. Hon åberopade därför vittnesförhör med en erfaren läkare, vilken ofta kommit i kontakt med fysiska skador, och denne uttalade sig till hennes huvudmans fördel. Läkaren uttalade sig därvid också i fråga om uppkomna skador på en glasdörr. Eftersom åklagaren hävdade att läkaren saknade kompetens att uttala sig i det avseendet kontaktade hon inför överklagandet till hovrätten en glasmästare som gjorde bedömningar som låg i linje med vad hennes huvudman hela tiden hävdat, nämligen att målsägandens skador inte hade uppkommit på det sätt som målsäganden påstått. Både läkaren och glasmästaren hördes vid den första huvudförhandlingen i hovrätten. Hon bedömde att denna bevisning skulle vara tillräcklig för en frikännande dom. När hovrätten efter avslutad huvudförhandling beslutade att hennes huvudman skulle vara fortsatt häktad insåg hon att det förelåg hög sannolikhet för fällande dom och att hon måste hitta en rättsläkare utomlands som var beredd att uttala sig. Till slut fick hon kontakt med den danske rättsläkaren.

Om en försvarare under förundersökningen och målets behandling vid rätten har fullgjort sitt uppdrag i enlighet med vad som anges i 21 kap. 7 och 8 §§ RB, kan det inte läggas försvararen till last att denne åberopar kompletterande bevisning när han under processens gång inser att domstolen inte kommer att dela bedömningen att den redan åberopade bevisningen är tillräcklig för att väcka rimligt tvivel om huvudmannens skuld. Även om detta sker efter avslutad huvudförhandling med följd att fortsatt eller ny huvudförhandling måste hållas bör det i sig inte föranleda att ersättningen till försvararen sätts ned.

I förevarande fall har H.W.-N., då hon inte kunnat finna en rättsläkare i Sverige som ville bemöta de slutsatser som den av åklagaren åberopade rättsläkaren hade kommit fram till, åberopat annan bevisning som hon bedömde skulle vara tillräcklig för att väcka rimligt tvivel om huvudmannens skuld och därmed leda till en frikännande dom. Hennes åtgärder att efter den första huvudförhandlingen i hovrätten och hovrättens beslut i häktningsfrågan försöka finna en rättsläkare utomlands och, då hon lyckades med detta, begära att huvudförhandlingen skulle återupptas har varit påkallade för att ta tillvara huvudmannens rätt. Att hovrätten ansett sig tvungen att hålla ny huvudförhandling med därav föranledda ökade kostnader kan inte läggas H.W.-N. till last. Överklagandet skall alltså bifallas.

HD:s avgörande

HD ändrar på det sätt hovrättens beslut att H.W.-N. tillerkänns ytterligare ersättning av allmänna medel för försvaret av M.D.J. i hovrätten med 27 025 kr avseende arbete. Denna kostnad skall stanna på staten. I ersättningen ingår mervärdesskatt med 5 405 kr.

HD:s beslut meddelat: den 25 februari 2009.

Mål nr: Ö 2732-08.

Lagrum: 21 kap. 7, 8 och 10 §§ samt 31 kap. 4 § RB.

Rättsfall: NJA 1980 s. 234 och NJA 2005 s. 864.

NJA 1980 s. 234; NJA 2005 s. 864

Rättsfall från Högsta domstolen
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
2009-02-25

Målnummer:
Ö2732-08