En tilltalad har dömts för rattfylleri, varvid tingsrätten har uttalat att åtalet varit styrkt. I domskälen har tingsrätten dock antecknat att brotten begåtts en annan dag än den som angetts i gärningsbeskrivningen. Sedan länsstyrelsen på grund av felet i gärningsbeskrivningen ansett sig inte kunna meddela slutligt beslut om körkortsåterkallelse, har riksåklagaren klagat över domvilla och gjort gällande att domen varit så oklar eller ofullständig att det inte framgått av den hur rätten dömt i saken eller i vart fall att det förekommit ett grovt rättegångsfel som kunnat antas ha inverkat på utgången. Riksåklagarens klagan över domvilla har avvisats, eftersom den med klagan åsyftade ändringen i domen inte ansetts omfattad av åklagares klagointresse.


Lagrum:
59 kap. 1 § rättegångsbalken (1942:740); 5 kap. 1 § körkortslagen (1998:488)

Allmän åklagare väckte vid Jönköpings tingsrätt åtal mot A.J. för grovt rattfylleri enligt 4 a § trafikbrottslagen (1951:649) med följande gärningsbeskrivning.

A.J. har den 1 december 2005 vid två tillfällen fört personbil på, och i anslutning till, länsväg 623 norr om Kulltorp, Gnosjö kommun, efter att ha förtärt alkoholhaltiga drycker i sådan mängd att alkoholkoncentrationen i hans blod under eller efter färden uppgått till 2,09 promille. - Brottet är grovt med hänsyn till den höga alkoholkoncentrationen.

A.J. förnekade att han gjort sig skyldig till grovt rattfylleri under invändning att han förtärt alkohol efter körningen.

Tingsrätten meddelade dom den 26 oktober 2006. I domskälen antecknade tingsrätten bl.a. följande.

I polisutredningen är tiden för brottet angiven till den 30 november 2005 kl. 22.50. Uppenbarligen syftar tidpunkten på den tid när polismännen kom till platsen. Blodprov togs från A.J., dels samma kväll kl. 23.42, dels den 1 december 2005 kl. 00.45. Enligt analys av det första blodprovet hade A.J. en alkoholkoncentration i blodet om 2,09 promille. Det senare blodprovet innehöll 1,96 promille alkohol.

Tingsrätten fann klarlagt att A.J. vid två tillfällen fört personbil på och i anslutning till länsväg 623 och att det efter körningarna hade uppmätts en alkoholhalt i A.J:s blod om 2,09 promille. På anförda skäl drog tingsrätten vidare slutsatsen att den alkoholmängd som efter provtagningarna uppmätts i A.J:s blod i sin helhet härrörde från alkoholförtäring som skett efter körningarna. Åtalet för rattfylleri var styrkt. På skäl åklagaren hade anfört var brottet att bedöma som grovt. A.J. dömdes för grovt rattfylleri till fängelse i en månad.

Sedan A.J. överklagat fastställde Göta hovrätt tingsrättens dom. Hovrättens dom, som meddelades den 11 april 2007, vann laga kraft.

Högsta domstolen

Riksåklagaren klagade över domvilla avseende hovrättens dom samt yrkade att HD skulle undanröja domen och besluta att ny handläggning skulle äga rum i hovrätten. Han anförde bl.a. följande.

I gärningsbeskrivningen hade åklagaren av förbiseende felaktigt angivit att körningarna ägt rum den 1 december 2005. Efter det att domen vunnit laga kraft anmälde Länsstyrelsen i Jönköpings län hos vederbörande åklagare att länsstyrelsen på grund av den felaktiga anteckningen i gärningsbeskrivningen inte kunde meddela slutligt beslut om återkallelse av A.J:s körkort. Åklagaren hemställde hos hovrätten med stöd av bestämmelsen i 30 kap. 13 § RB att domen skulle rättas. Hon fick beskedet att hovrätten inte kunde rätta felet och att åklagaren var hänvisad till resningsinstitutet. - Med hänsyn till länsstyrelsens inställning hade riksåklagaren funnit skäl att med åberopande av bestämmelserna om de särskilda rättsmedlen få till stånd en rättelse av det aktuella felet genom HD:s försorg. - Enligt riksåklagarens mening kunde därvid bestämmelserna om resning, i första hand de om resning till men för den tilltalade, inte anses tillämpliga. Riksåklagaren fortsatte:

Det faktum att åklagarens gärningsbeskrivning inte har justerats, och alltså inte avser rätt dag för gärningarna, kan däremot ha den konsekvensen att jag har fog för att hävda att domen är så oklar eller ofullständig att det inte framgår av den, hur rätten dömt i saken eller i vart fall att det i rättegången förekommit ett grovt rättegångsfel som kan antas ha inverkat på målets utgång. Med det synsättet torde bestämmelserna i 59 kap. 1 § punkterna 3 och 4 RB om klagan över domvilla vara tillämpliga.

Ärendet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, rev.sekr. Joanna Gerholm, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut.

Skäl

Bakgrund

A.J. är enligt tingsrättens domslut dömd för grovt rattfylleri till en månads fängelse. I åklagarens gärningsbeskrivning anges att de två rattfyllerigärningarna ägde rum den 1 december 2005. A.J. fullföljde talan varefter hovrätten fastställde tingsrättens dom. Hovrättens dom har vunnit laga kraft. I målet är upplyst att A.J. har verkställt den ådömda påföljden utanför anstalt genom s.k. intensivövervakning.

Riksåklagarens domvilloklagan har föranletts av att länsstyrelsen ansett sig förhindrad att meddela slutligt beslut om återkallelse av A.J:s körkort, eftersom A.J:s rattfyllerigärningar, enligt vad som framgår av tingsrättens domskäl och utredningen i målet, ägde rum den 30 november 2005.

Riksåklagaren har i sin klagoskrift justerat gärningsbeskrivningen enligt följande:

¿A.J. har den 30 november 2005 vid två tillfällen ¿¿

Föreligger domvilla enligt 59 kap. 1 § första stycket p. 3 eller 4 RB?

Bestämmelsen i 59 kap. 1 § första stycket p. 3 RB avser domslutet. Domskälen omfattas i det fall att de har betydelse när det gäller att fastställa vad domen sakligt sett innebär (se t.ex. Fitger, Rättegång, suppl. 38, sept. 2002, s. 59:10). Det råder dock ingen tvekan om hur det av hovrätten fastställda domslutet skall utläsas; A.J. har dömts för grovt rattfylleri till en månads fängelse.

Beträffande tidpunkten för rattfyllerigärningarna framgår av tingsrättens domskäl, som hovrätten anslutit sig till, att A.J. vidgått och rätten funnit styrkt att körningarna inträffade på kvällen den 30 november 2005. Tingsrättens domskäl kan inte anses tala för att rätten uppmärksammat det felaktiga datumet i gärningsbeskrivningen. Hade felskrivningen uppmärksammats måste kunna förutsättas att detta antingen hade föranlett ett påpekande till åklagaren, vilket hade medfört åtalsjustering, eller att åtalet hade ogillats. Tingsrättens redogörelse för när polis kommit till platsen och när de båda blodproven tagits och dessas olika resultat synes i stället ha skett mot bakgrund av att A.J. förnekade brott under invändande av att han förtärt alkohol först efter körningen. Hovrätten, liksom tingsrätten, har alltså av allt att döma av misstag dömt A.J. för rattfyllerigärningar som beträffande tidpunkten inte omfattas av åklagarens gärningsbeskrivning. Eftersom rättegångsfelet inte har avhjälpts genom åtalsjustering har domvilla enligt p. 4 i samma stadgande förekommit.

Föreligger ett klagointresse som riksåklagaren har att tillgodose?

HD har i rättsfallet NJA 1995 s. 152 uttalat att när en åklagares talan enligt domslutet vunnit bifall och brottsrubricering och lagrum överensstämmer med hans yrkanden, kan avgörandet vad gäller den gärning som domstolen funnit styrkt inte från rättslig synpunkt anses innebära en nackdel för honom. Det förhållandet att domen i sin helhet kunde komma att nyttjas som grund för talan i annat sammanhang (i t.ex. förvaltningsdomstol) ansågs inte böra tillåtas rubba denna princip. Vidare uttalades att det väl kan föreligga ett intresse av den allmänna domstolens bedömning i frågor om bl.a. ingripande i körkortsärenden men att det emellertid får anses ankomma på då berörda myndigheter att ombesörja utredning i mål av dessa slag och att åklagarens uppgift är att på det allmännas vägnar föra talan om ansvar för brott under allmänt åtal. Det ansågs inte åligga honom att tillgodose annat intresse i vidare mån än detta sammanfaller med det han själv har att beakta.

Av det sagda följer att riksåklagarens uttalade syfte med domvilloklagan - att få till stånd en fällande dom för grovt rattfylleri som enligt länsstyrelsens uppfattning kan ligga till grund för ett slutligt beslut om återkallelse av A.J:s körkort - inte innefattar ett klagointresse som han har att tillgodose. Riksåklagarens domvilloklagan skall därför avvisas.

HD:s avgörande

HD avvisar riksåklagarens domvilloklagan.

HD (justitieråden Gertrud Lennander, Leif Thorsson, referent, Severin Blomstrand, Per Virdesten och Stefan Lindskog) meddelade den 29 oktober 2008 följande beslut.

Skäl

A.J. dömdes av tingsrätten enligt domslutet för grovt rattfylleri till en månads fängelse. I åklagarens gärningsbeskrivning angavs att de två rattfyllerigärningarna ägde rum den 1 december 2005. A.J. överklagade domen. Hovrätten fastställde den, och hovrättens dom har vunnit laga kraft.

Riksåklagarens domvilloklagan har föranletts av att länsstyrelsen ansett sig förhindrad att meddela slutligt beslut om återkallelse av A.J:s körkort, eftersom A.J:s rattfyllerigärningar, enligt vad som framgår av tingsrättens domskäl och utredningen i målet, ägde rum den 30 november 2005.

HD har i rättsfallet NJA 1995 s. 152 uttalat att, när en åklagares talan enligt domslutet vunnit bifall och brottsrubricering och lagrum överensstämmer med hans yrkanden, avgörandet vad gäller den gärning som domstolen funnit styrkt inte från rättslig synpunkt kan anses innebära en nackdel för honom. Det förhållandet att domen i sin helhet kan komma att nyttjas som grund för talan i annat sammanhang (i t.ex. förvaltningsdomstol) ansågs inte böra tillåtas rubba denna princip. Vidare uttalades att det väl kunde föreligga ett intresse av den allmänna domstolens bedömning i frågor om bl.a. ingripande i körkortsärenden men att det fick anses ankomma på då berörda myndigheter att ombesörja utredning i mål av dessa slag. - Det förtjänar understrykas att detta uttalande syftar på en prövning av bevisvärde och inte på en automatiskt inträdande effekt (jfr 5 kap. 1 § andra stycket körkortslagen, 1998:488, där brottmålsdomen ges bindande verkan när det gäller frågan om brott föreligger; se Bergholtz i JT 1995-96 s. 444 ff., särskilt s. 448, och Fitger i De lege, årgång 2, 1992 s. 356). - I rättsfallet framhölls att åklagarens uppgift är att på det allmännas vägnar föra talan om ansvar för brott under allmänt åtal och att det inte kunde anses åligga honom att tillgodose annat intresse i vidare mån än detta sammanfaller med det han själv har att beakta.

Av det sagda följer att riksåklagarens uttalade syfte med domvilloklagan - att få till stånd en fällande dom för grovt rattfylleri som enligt länsstyrelsens uppfattning kan ligga till grund för ett slutligt beslut om återkallelse av A.J:s körkort - inte innefattar ett klagointresse som han har att tillgodose. Riksåklagarens klagan bör därför avvisas.

HD:s avgörande

HD avvisar riksåklagarens klagan över domvilla.

HD:s beslut meddelat: den 29 oktober 2008.

Mål nr: Ö 4187-07.

Lagrum: 59 kap. 1 § RB, 5 kap. 1 § körkortslagen (1998:488).

Rättsfall: NJA 1995 s. 152.

Rättsfall från Högsta domstolen
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
2008-10-29

Målnummer:
Ö4187-07