Fråga om en miljödomstol skall avvisa en ansökan av en miljö- och byggnämnd om utdömande av vite enligt miljöbalken på grund av att föreskriven ansökningsavgift inte har betalats.


Lagrum:
42 kap. 4 § och 47 kap. 4 § rättegångsbalken (1942:740); 10 § lagen (1996:242) om domstolsärenden; 1 §, 2 §, 3 § och 4 § förordningen (1987:452) om avgifter vid de allmänna domstolarna och bilagan till förordningen

Stockholms tingsrätt, miljödomstolen

Miljö- och byggnämnden i Eskilstuna kommun ansökte i tre skrivelser till Stockholms tingsrätt, miljödomstolen, om utdömande av vite.

Miljödomstolen förelade nämnden vid påföljd av avvisning att betala en ansökningsavgift om 450 kr per ansökan.

I yttrande över föreläggandet anförde nämnden i huvudsak följande. I Miljöbalkskommitténs delbetänkande SOU 2000:116 s. 97 f. uttalades att det gällande förfarandet i mål om utdömande av vite medförde problem både för domstolarna och de sökande myndigheterna. Kommittén gav som förslag i betänkandet bland annat att myndigheternas skyldighet att erlägga ansökningsavgift skulle tas bort. Genom SFS 2002:175 infördes en ändring i 20 kap. 3 § andra stycket MB som bland annat innebar att bestämmelserna i förvaltningsprocesslagen skulle tillämpas i miljödomstolarna vid prövning av utdömande av vite efter särskild ansökan av myndighet. Miljö- och byggnämnden tolkar denna lagändring på så sätt att lagstiftaren tagit bort möjligheten för miljödomstolarna att ta ut en ansökningsavgift i mål om utdömande av vite. I 42 kap. 4 § RB stadgas att en ansökan skall avvisas om betalning av ansökningsavgift inte skett. Någon motsvarande bestämmelse finns inte i förvaltningsprocesslagen och det förekommer inte heller några ansökningsavgifter i förvaltningsprocesser. Ansökningar om utdömande av vite kan därför inte, enligt miljö- och byggnämndens uppfattning, anses som ansökningar enligt 1 § förordningen (1987:452) om avgifter vid de allmänna domstolarna. Miljödomstolen saknar mot den bakgrunden stöd i nuvarande lagstiftning att ta ut ansökningsavgift i mål om utdömande av vite. Miljö- och byggnämnden har därför inte för avsikt att betala förelagd avgift, utan yrkar att ansökningarna om utdömande av vite skall tas upp till prövning utan att ansökningsavgift erlagts. Det skall framhållas att tillsynsmyndigheterna inte bara har en rätt, utan också en skyldighet att bedriva kontrollerande tillsyn genom myndighetsutövning, med de verktyg som MB tillhandahåller.

Miljödomstolen (rådmannen Henrik Löv och miljörådet Lars Berggren) anförde följande i beslut den 14 september 2005.

Skäl

Ansökningsavgift skall enligt förordningen (1987:452) om avgifter vid de allmänna domstolarna, vilken enligt dess 1 § även gäller miljödomstol, erläggas enligt en särskild avgiftslista. Enligt första punkten i avgiftslistan skall den som anhängiggör ett mål vid miljödomstol betala 450 kr i ansökningsavgift. Stat eller kommun är enligt 3 § i nämnda förordning inte befriade från att betala avgiften.

Miljöbalkskommittén har i SOU 2000:116 s. 98 f. föreslagit att kravet på ansökningsavgift skall tas bort i mål om utdömande av vite. I regeringens förslag, prop. 2001/02:65 s. 61 f. behandlas inte frågan om ansökningsavgift, utan regeringen delar utredningens bedömning i den del det avser tillämpning av det förenklade förfarandet i förvaltningsprocesslagen. Någon ändring i förordningen (1987:452) om avgifter vid de allmänna domstolarna är inte heller vidtagen. Miljödomstolen gör därför den bedömningen att ansökningsavgift alltjämt skall erläggas i mål om utdömande av vite.

Mot bakgrund av att några ansökningsavgifter inte tas ut vid förvaltningsdomstolarna i mål om utdömande av vite, finns det i förvaltningsprocesslagen (1971:291) inte någon reglering avseende denna fråga. Miljödomstolen är därför hänvisad, enligt 4 § i förordningen (1987:452) om avgifter vid de allmänna domstolarna, att tillämpa reglerna i 42 kap. 4 § RB om avvisning på grund av utebliven betalning av ansökningsavgift.

Miljödomstolen har förelagt Miljö- och byggnämnden i Eskilstuna kommun att, vid påföljd av avvisning, betala ansökningsavgift. Miljö- och byggnämnden har i yttrande uppgett att några ansökningsavgifter inte kommer att betalas.

Slut

Miljödomstolen avvisar miljö- och byggnämndens ansökningar om utdömande av vite.

Svea hovrätt, Miljööverdomstolen

Miljö- och byggnämnden överklagade i Svea hovrätt, Miljööverdomstolen, och yrkade att Miljööverdomstolen skulle undanröja miljödomstolens avvisningsbeslut samt återförvisa målen till miljödomstolen för prövning i sak. Nämnden utvecklade sin talan på i huvudsak samma sätt som vid miljödomstolen. Därutöver anförde nämnden att tre av landets fem miljödomstolar inte tar ut ansökningsavgifter i mål om utdömande av vite.

Miljööverdomstolen (hovrättspresidenten Johan Hirschfeldt, hovrättslagmannen Ulf Bjällås samt hovrättsråden Anders Holmstrand och Marinette Andersson, referent) anförde följande i beslut den 13 januari 2006.

Skäl

Miljööverdomstolen finner, på av miljödomstolen anförda skäl, att ansökningsavgift skall erläggas i mål om utdömande av vite.

Av 4 § förordningen (1987:452) om avgifter vid de allmänna domstolarna följer att ansökningsavgift skall betalas när målet inleds. I förvaltningsprocesslagen (1971:291) finns inte någon bestämmelse om avvisning vid utebliven betalning av ansökningsavgift. Förvaltningsprocesslagens bestämmelser om avvisning utgör dock inte någon fullständig reglering av frågan om i vilka fall ansökningar som handläggs enligt den lagen kan avvisas. Bestämmelser om avvisning på grund av utebliven betalning av ansökningsavgift finns i 42 kap. 4 § och 47 kap. 4 § RB samt i 10 § lagen (1996:242) om domstolsärenden. Enligt grunderna för dessa lagrum bör avvisning kunna ske på grund av utebliven betalning av ansökningsavgift även i mål som handläggs enligt förvaltningsprocesslagen.

Miljödomstolen förelade nämnden att, vid påföljd av avvisning, betala ansökningsavgift. Nämnden uppgav att några ansökningsavgifter inte kommer att betalas. Vid dessa förhållanden var miljödomstolens avvisningsbeslut riktigt.

Slut

Miljööverdomstolen avslår överklagandet.

Högsta domstolen

Miljö- och byggnämnden överklagade och yrkade, som det fick förstås, att HD skulle undanröja miljödomstolens avvisningsbeslut samt återförvisa målen till miljödomstolen för prövning i sak.

Motparten bereddes tillfälle att inkomma med svarsskrivelse men lät sig inte avhöra.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, rev.sekr. Peder Munck, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut.

HD:s avgörande

HD fastställer Miljööverdomstolens beslut.

HD (justitieråden Lennander, Blomstrand och Håstad) meddelade den 22 september 2006 slutligt beslut i enlighet med betänkandet.

Justitieråden Pripp, referent, och Lundius var skiljaktiga och anförde:

Efter förslag i prop. 2001/02:65 gäller sedan den 1 juli 2002 att förvaltningsprocesslagen (1971:291) skall tillämpas i miljödomstolarna vid prövning av fråga om utdömande av vite efter särskild ansökan av myndighet (se 20 kap. 3 § andra stycket MB). Propositionens förslag i denna del motsvarade det förslag som miljöbalkskommittén hade lagt fram i sitt delbetänkande Uppföljning av miljöbalken, SOU 2000:116. I detta betänkande föreslogs även att kravet på ansökningsavgift i mål av detta slag skulle tas bort och ett förslag till en ändring i förordningen (1987:452) om avgifter vid de allmänna domstolarna med denna innebörd fanns också intaget i betänkandet. Någon sådan ändring i denna förordning har de nya bestämmelserna i MB emellertid inte föranlett.

Att en avgiftsskyldighet fortsatt skulle komma att gälla för ansökningar av nu aktuellt slag innebär en ordning som tidigare varit främmande för förvaltningsprocessens del, nämligen att avgiftsbelägga ansökningar varigenom mål eller ärenden anhängiggörs. Eftersom det får anses ingå i den kommunala nämndens tillsynsskyldighet att i förekommande fall hos domstol följa upp ett av nämnden förelagt vite för att få detta utdömt, kan det ifrågasättas om inte en skyldighet för nämnden att betala ansökningsavgift enligt 8 kap. 5 § RF kräver lagstöd.

I den proposition som förelades riksdagen togs inte upp vare sig frågan om avgift för ansökan eller frågan om avvisning i de fall föreskriven ansökningsavgift inte har erlagts. Det är oklart vad detta beror på. Att det inte lades fram något lagförslag för riksdagen om att domstolen skulle kunna avvisa en ansökan när ansökningsavgift inte erlagts, talar närmast för att propositionen skulle uppfattas så att regeringen hade för avsikt att följa miljöbalkskommitténs förslag, dvs. att ta bort avgiftsskyldigheten. Som redan sagts har emellertid så inte skett. En föreskrift som ger en domstol möjlighet att avvisa en ansökan på grund av att en föreskriven ansökningsavgift inte har betalats utgör en föreskrift som enligt 11 kap. 4 § RF obligatoriskt skall ges i lag. Det lagstöd för en avvisning som grundlagen sålunda kräver saknas i förevarande fall. Oavsett om miljö- och byggnämnden är skyldig att betala ansökningsavgift eller inte, skall Miljööverdomstolens beslut att avvisa nämndens ansökningar därför enligt vår mening upphävas och nämndens ansökningar tas upp av miljödomstolen för fortsatt handläggning.

HD:s beslut meddelat: den 22 september 2006.

Mål nr: Ö 611-06.

Lagrum: 42 kap. 4 § RB, 10 § lagen (1996:242) om domstolsärenden, 1-4 §§ förordningen (1987:452) om avgifter vid de allmänna domstolarna och bilagan till förordningen.

Rättsfall från Högsta domstolen
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
2006-09-22

Målnummer:
Ö611-06