Fråga i mål om bedrägeribrott huruvida skada uppkommit för den vilseledde.


Lagrum:
9 kap. 1 § och 3 § brottsbalken (1962:700)

Solna tingsrätt

Allmän åklagare väckte vid Solna tingsrätt åtal mot A.K., född 1958, enligt 9 kap. 3 § BrB för grovt bedrägeri enligt följande gärningsbeskrivning:

A.K., som under 1998-januari 1999 varit arbetsledare för en av städsektionerna inom Solna kommun och från den 1 februari 1999 varit chef för kommunens städverksamhet, har i sin verksamhet som städledare respektive städchef på tjänstgöringsrapporter/tjänstgöringsuppgifter upptagit personer, som inte utfört något arbete åt kommunen. Genom de oriktiga tjänstgöringsrapporterna/tjänstgöringsuppgifterna har därefter företrädare för kommunen vilseletts att utbetala bruttolöner med sammanlagt 857 980 kr för mycket under 1998 och med sammanlagt 1 352 379 kr för mycket under 1999 - allt i enlighet med specifikation i bilaga 1. (Bilaga 1 här utesluten; den upptar för 1998 åtta namn och för 1999 17 namn på personer till vilka felaktiga belopp påstås ha utbetalats; red:s anm.) De sålunda på felaktiga grunder utbetalda nettolönebeloppen på sammanlagt ungefär 569 000 kr under 1998 och ungefär 897 000 kr under 1999 har av mottagarna eller dem närstående överlämnats till A.K.

Gärningarna har inneburit vinning för A.K. med nämnda belopp och skada för kommunen med sammanlagt ungefär 1 466 000 kr.

Brotten är grova då A.K. missbrukat sin förtroendeställning, upprättat och begagnat osanna urkunder samt då brotten pågått under lång tid, avsett betydande värde och inneburit synnerligen kännbar skada.

- - -.

Solna stad yrkade genom åklagaren att A.K. skulle förpliktas att till staden utge 2 210 359 kr i för högt utbetalda lönebelopp, 884 143 kr i därav föranledda personalomkostnader och 8 575 kr i därav föranledda administrativa omkostnader, sammanlagt 3 103 077 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 1 oktober 1999.

Tingsrätten (ordförande rådmannen Carl Eric Lawass) anförde i dom den 18 oktober 2002 bl.a.

Domskäl

Ansvar

- - -.

A.K. - - - har bestritt ansvar.

A.K. har erkänt att han på tjänstgöringsrapporter och tjänstgöringsuppgifter har tagit upp personer, som inte alls utfört något arbete eller som arbetat i mindre omfattning än vad som angivits. Det har dock inte skett i den omfattning som åklagaren angett. De angivna personerna eller dem närstående har överlämnat de pengar de uppburit från kommunen till honom. Han har sedan använt pengarna för att utbetala svarta löner till andra personer. Genom detta förfarande har han visserligen själv haft en vinning på cirka 250 000 kr men kommunen har inte vilseletts att betala för mycket lön och har inte heller lidit någon skada.

- - -.

Åklagarens sakframställning

A.K. arbetade tidigare som lokalvårdare hos Solna kommun. 1998 blev han städledare i kommunen. Det innebar att han var arbetsledare för 40-45 personer. Han hade till uppgift att ordna vikarier, anställa personer, kontrollera utförda arbeten och intyga att arbetsuppgifter var riktigt utförda. Under den tid som omfattas av åtalet fanns tre städområden i kommunen med varsin städledare. A.K. hade en särställning såtillvida att beställning av extrapersonal för samtliga städområden gick genom honom. Den 1 mars 1999 blev han formellt kommunens städchef men tillträdde i praktiken redan den 1 februari 1999. Han fick då ansvar för cirka 120 personer. Han stod för avtal och kundkontakter och attesterade städledarnas uppgifter om i vilken omfattning de anställda arbetat. Han hade ansvar för att skaffa fram personal för storstädningar och extrastädningar samt sjukvikarier. Han var politiskt verksam och satt i kommunfullmäktige. Han åtnjöt stort förtroende hos arbetskamrater och chefer. 1999 uppkom emellertid misstanke om att han bedragit kommunen genom att på tjänstgöringsrapporter och tjänstgöringsuppgifter ta upp personer som inte utfört något arbete. I kommunen fanns ett system där dessa handlingar skulle attesteras och som egentligen skulle omöjliggöra oegentligheter. Alla litade dock på A.K. T.ex. städledaren Y.B. och N.B., vilken efterträdde A.K. som städledare, skrev på attester på listorna fastän arbetstagarna var okända för dem. Originalen av listorna skickades till lönekontoret, varifrån utbetalningarna skedde, medan kopiorna behölls på städavdelningen. Utbetalningarna skedde till arbetstagarnas lönekonton eller i vissa fall per check. - A.K. greps den 18 oktober 1999, anhölls samma dag och var sedan frihetsberövad såsom anhållen och därefter häktad till den 30 november 1999. Under häktningstiden erkände han att han hade tagit upp vissa personer på listorna fastän de inte hade utfört något arbete åt kommunen. Enligt A.K. hade han börjat med detta 1997 och den första personen som tagits upp felaktigt hade varit T.M. När A.K. blivit städchef hade förfarandet ökat i omfattning. På lönekontoret, varifrån lönen hade utbetalats till de personer som fanns på tjänstgöringslistorna, hade lönelistor upprättats för 1998. Beträffande 1999 fanns en analyslista över löneutbetalningarna. Under häktningstiden hördes A.K. över dessa handlingar och fick berätta vilka personer som inte hade utfört något arbete. Städledarna hade därvid lämnat uppgifter om vilka personer som inte varit kända för dem. På grundval av hans uppgifter upprättades en förteckning för 1998 och en förteckning för 1999. Förteckningarna överensstämmer väsentligen med bilaga 1 till stämningsansökningen (- - -). C.P. hade enligt A.K. arbetat för kommunen, men åklagaren har bedömt detta som så osannolikt att samtliga utbetalningar till C.P. medtagits i bilaga 1. Sex personer, om vilka A.K. inte berättat något närmare vid förhören, har inte medtagits i bilagan.

Vid årsskiftet 1998-1999 övervägde kommunen att lägga ut städningen på privata företag, något som skulle ske den 1 september 1999. A.K. hade lovats att därvid få överta en tredjedel - hälften av kommunens städverksamhet. För ändamålet anskaffade han av en bekant vid namn A.D. ett städföretag, Clean Out AB. A.K. har uppgett att han inte betalade något för bolaget. Han blev styrelseledamot i maj 1999 och övertog i praktiken verksamheten i augusti 1999, dessförinnan hade verksamheten skötts av den tidigare ägaren. Kommunens planer blev inte realiserade. Clean Out AB fick emellertid ändå uppdrag från kommunen utan upphandlingsförfarande. Ett avtal träffades om att bolaget skulle utföra papperskorgstömningen för ca 100 000 kr i månaden. Bolaget anlitade därvid C.P., som arbetade med tömningen under juli-september 1999 samtidigt som han enligt tjänstgöringslistorna skulle ha arbetat för kommunen.

De personer som uppbar ersättning från kommunen utan att utföra arbete överlämnade enligt vad A.K. berättade dessa pengar, själva eller genom makar, till honom. Han kom därvid att uppbära stora belopp. Dessutom kom ersättningarna till Clean Out AB att baseras på vad städningen hade kostat tidigare, belopp som blev alltför höga. För de förmenta arbetstagarna bestod fördelarna i att de fick fiktiva inkomster, som kunde ligga till grund för bl.a. pension, sjukersättning och arbetslöshetsersättning. Dessutom kunde flera, som var egenföretagare, förklara hur de kunde försörja sig utan att deras rörelser officiellt gav överskott.

Under häktningstiden berättade A.K. att han i vart fall tillgodogjort sig 1,2 miljoner kr. Han ändrade inte sina uppgifter om de felaktiga utbetalningarna. Han uppgav att han hade överfört pengar till Grekland genom att sätta in dem på ett konto vilket tillhörde fadern men som möjligen också disponerades av modern.

Sedan häktningen hävts ändrade A.K. sin berättelse och uppgav nu att han hade betalt ersättning till svart arbetskraft och att det hela i stort sett hade gått jämnt upp.

T.M. har under förundersökningen erkänt att han uppburit pengar utan att utföra något arbete åt kommunen.

- - -.

Vid husrannsakan hos A.K. påträffades handlingar, som utvisar att han haft tillgångar som vida överstiger vad som kunnat förklaras av hans redovisade inkomster. Under tiden 31 mars-12 oktober 1999 har han - vilket framgår av insättningskvitton - satt in 740 000 kr på ett grekiskt bankkonto. Det fanns två ifyllda insättningsavier, enligt vilka han planerade att sätta in ytterligare 49 000 kr respektive 51 000 kr på faderns konto. Enligt en anteckning, som torde avse behållning på dotterns konto, fanns på detta 448 340 kr. Handlingar påträffades vidare som utvisade att A.K. gjort aktieaffärer i Grekland. Han hade den 26 augusti 1999 aktier värda cirka 797 000 kr. I mars 1999 köpte han en ny BMW för 294 090 kr, varav han betalade 66 810 kr kontant. Han köpte en kapitalförsäkring för 250 000 kr. I Sverige hade A.K. en normal lön, som under tiden juli 1998-oktober 1999 uppgick netto till 12 000-15 000 kr i månaden (med undantag för en månad då nettolönen uppgick till 21 581 kr). Hans hustru förvärvsarbetade inte. - Om man summerar insättningar på det grekiska bankkontot, behållningen på dotterns konto, aktiernas värde, handpenningen på BMW:n och kapitalförsäkringen får man ett belopp på 2 304 000 kr, således 93 000 kr mera än som upptagits som vinning i gärningspåståendet. Man får då göra förbehåll för att det är okänt när pengarna på dotterns konto är insatta liksom när kapitalförsäkringen betalades.

A.K:s försvarares sakframställning

Åklagarens uppgifter om A.K:s arbetsförhållanden är väsentligen korrekta, dock blev han inte städchef förrän den 1 mars 1999 sedan Y.B. hade slutat i februari. A.K. ansåg att det var en bra idé att han kunde tjäna pengar samtidigt som kommunen inte gjorde någon förlust utan tvärtom fick mera städning för pengarna. Det var stor omsättning på personal, nya personer måste ständigt anställas och det var han som höll i anställningarna. Det som målet gäller är i huvudsak större städarbeten. Kostnaderna för dessa var ganska strikt budgeterade, och kostnaderna följdes också upp av kommunen. Han upptog på tjänstgöringslistor vissa personer - en del av dem som upptagits i bilaga 1 - som inte arbetade men ändå fick ersättningar från kommunen, vilka de vidarebefordrade till honom. Dessa personer fick ingen ersättning från något håll; det räckte med att de fick större sjukpenninggrundande inkomster, underlag för kontokortsansökningar m.m. Sedan anlitade han andra personer, till vilka han betalade svarta löner. Han har räknat ut att han på detta förfarande tjänade 250 000 kr. Det fanns inte så stora förtjänster att hämta för honom. Åklagarens påståenden om vad han skulle ha tillgodogjort sig tillbakavisas. Det konto som åklagaren omnämnt tillhör hans far. Hans föräldrar uppbär pension från Sverige men bor i Grekland. Under 1999 gick den grekiska börsen upp kraftigt. Han förmedlade andra personers pengar till Grekland för aktiespekulationer. - När misstankarna uppstod stoppades lönerna för ett antal personer, som misstänktes ej ha arbetat. De undrade varför de ej fick lön. - Polisingripandet var mycket pressande för A.K. Han förlorade sitt arbete och sina politiska uppdrag; han är numera också frånskild. Han konfronterades med vissa namn, som ej skulle ha arbetat för kommunen. Han fick inte möjlighet att berätta fullt ut. Först när han blivit i bättre psykiskt skick efter frigivandet har han orkat rätta till sina felaktiga uppgifter.

A.K:s berättelse

Konkurrensen i städbranschen var hård. Han hittade i slutet av 1997 eller början av 1998 på ett system som skulle vara så billigt som möjligt för kommunen, i syfte att städsektionen skulle överleva. Det var han som anlitade personal för storstädningar, extrastädningar, golvvård o.dyl., arbeten som företrädesvis utfördes på somrarna, och för anskaffande av sjukvikarier. Denna personal var timanställd. Han började 1998 med att på kommunens lönelistor föra upp personer, som inte hade arbetat som städare eller som hade arbetat i mindre omfattning än som angavs. Dessa personer betalade till honom den lön de erhållit utan att arbeta. Med dessa pengar ersatte han andra personer, som arbetade svart. Kommunens timlön låg på 75 kr medan han själv fick betala 50-55 kr svart. Förtjänsten låg emellertid i att han kunde pressa de svartanställda att godta ersättning för färre arbetstimmar än som skulle ha utgått enligt kommunens normer. För N.B. och Y.B., som skrev på tjänstgöringslistorna, var det viktigaste att arbetet blivit utfört. Däremot kunde de inte veta vem som arbetat med städningen. Själv fick han en vinst på 15-20 procent. Till att börja med tog han upp tre personer på listorna som inte hade arbetat men så småningom blev det många personer. T.M. var enligt vad polisens utredare sade till honom den första personen som stått felaktigt på tjänstgöringslistor. T.M. arbetade emellertid för kommunen hela tiden utom de sista tre-fyra månaderna, då han felaktigt stod på listorna. Utredarna pekade under tre-fyra förhör på många olika namn som skulle ha varit felaktigt upptagna på listorna. Han mådde dåligt under förhören och erkände mycket som var fel. Numera har han erinrat sig följande vad avser de personer som upptagits i bilaga 1.

- - -.

Bakgrunden till att han köpte Clean Out AB var att kommunen ville avveckla sin städverksamhet, varvid han hade fått en förfrågan om han ville fortsätta i privat regi. Kommunens företrädare hade sagt att det var bra om han i så fall hade ett bolag. Ändringsanmälan till Patent- och Registreringsverket gjordes i juni 1999 och någon gång i augusti tog han i praktiken över verksamheten från säljaren S.D. - C.P. arbetade 1999 på heltid med papperskorgstömningen för Clean Out AB men arbetade dessutom med städning för kommunen.

Han satsade pengar på affärer på den grekiska aktiemarknaden. Affärerna gick mycket bra. Han satte in pengar på faderns konto, varefter fadern hjälpte till att föra över pengar till aktiedepån. Vad gäller inbetalningarna av 740 000 kr kom 250 000 kr från hans vinster på förfarandet med den svarta arbetskraften. Hans syster betalade in cirka 120 000- 130 000 kr. Utomstående satsade genom honom pengar på den grekiska aktiemarknaden, A.E. 40 000 kr och V.P. 100 000 kr. Hans fru, som förvärvsarbetade, satte in 70 000 kr. Resten var hans egna tillgångar. Han hade fått ett kapital från sina föräldrar. De hade pension från Sverige på netto 18 000-19 000 kr i månaden. Hans syster tog hand om pensionen och skickade ner 10 000 kr i månaden till föräldrarna i Grekland. Resten fick han och hans syskon disponera.

- - -.

Enligt förundersökningsprotokollet har han vid polisförhör sagt att han kommit över 1 till 1,2 miljoner kr. Detta kan ha avsett det totala värdet på aktierna. Vid ett nytt förhör, då han mådde bättre, sade han att han gjort en vinst på 200 000-250 000 kr.

- - -.

Det är omöjligt att alla de personer som åklagaren angett skulle ha stått felaktigt på lönelistorna. Kontroller gjordes av servicechefen S.A. och städchefen Y.B., och även på löneavdelningen gjordes rimlighetskontroller. Det förekom inga klagomål på städningen, som tvärtom berömdes för sin höga kvalitet. Budgeten hölls också.

- - -.

Tingsrättens överväganden

Åklagaren har påstått att A.K. på tjänstgöringsrapporter/tjänstgöringsuppgifter - i det följande sammanfattningsvis kallade tjänstgöringslistor - tagit upp personer, som inte utfört något arbete åt kommunen. Tingsrätten tolkar gärningsbeskrivningen såsom innefattande även personer vilka arbetat i mindre omfattning än vad som angetts. Genom förfarandet har enligt åklagaren kommunens företrädare vilseletts att utbetala bruttolöner enligt bilaga 1, vilket inneburit vinning för A.K. och skada för kommunen.

Vilka personer har inte arbetat? A.K. har erkänt att vissa av de personer som upptagits i bilaga 1 inte arbetat alls för kommunen, medan andra arbetat delvis och ytterligare andra arbetat fullt ut.

I målet har inte förebringats någon utredning som direkt utvisar att personerna i bilaga 1 arbetat enligt åklagarens påstående. - - -.

Mot den angivna bakgrunden finner tingsrätten att vad A.K. berättat vid huvudförhandlingen om vilka personer som tagits upp felaktigt på tjänstgöringslistorna får godtas.

Har kommunen vilseletts till felaktiga utbetalningar? De tjänstgöringslistor som A.K. upprättat har utvisat att personerna arbetat ett angivet antal timmar. Vissa av uppgifterna har varit felaktiga. Y.B. och N.B. har omvittnat att de haft stort förtroende för A.K. och att de därför undertecknat listorna utan att känna till om det varit de angivna personerna som utfört arbetena. På grundval av listorna har lön beräknats och utbetalats från lönekontoret. I den utsträckning listorna har varit felaktiga har A.K. vilselett kommunens företrädare att göra felaktiga löneutbetalningar.

Vinning och skada? Gärningarna har som A.K. också medgett inneburit vinning för honom. Vad gäller frågan om de också inneburit skada för kommunen är följande att beakta.

Några allvarligare klagomål på städningens kvalitet synes inte ha framförts. Några personer synes alltså verkligen ha utfört arbetena. Vilka dessa har varit är oklart; som åklagaren påpekat kan det t.ex. ha varit personer som varit anställda i kommunen eller i av kommunen anlitade städbolag, t.ex. Clean Out AB. Det finns emellertid också en beaktansvärd möjlighet att städningen utförts av personer, vilka A.K. anlitat mot svart betalning. Att A.K. under häktningstiden inte velat berätta om ett sådant arrangemang kan förklaras av att han velat skydda de personer han anlitat. Tingsrätten finner att påståendet om anlitandet av svart arbetskraft får godtas.

Åklagaren har hävdat att kommunen betalat ut ersättningar till utomstående personer och att det därmed i vart fall förelegat en skaderisk, som skall jämställas med skada. A.K. har genom sin försvarare invänt att skada ej inträtt, eftersom kommunens städbudget hållits och de arbeten, för vilka kommunen betalat, faktiskt utförts till belåtenhet. Det har varit fråga om ”betingsackord”. Synsättet bygger på att det vid angivna förhållanden varit ointressant för kommunen om någon arbetat de angivna timmarna.

Enligt tingsrättens mening bör avgörande för kompensationsfrågan vara om kommunen erhållit den arbetsinsats som den betalat för, oavsett vilka personer som utfört arbetet. Betalningen har avsett ett visst antal timmars arbete; om arbetena kunnat utföras snabbare borde detta ha kommit kommunen tillgodo, inte arbetstagarna (eller A.K.). Även om kommunens kontroll av antalet arbetade timmar varit bristfällig eller rentav obefintlig kan man inte därav dra slutsatsen att kommunen varit beredd att betala för flera timmar än som arbetats. A.K:s förfarande att på tjänstgöringslistor ta upp för många arbetade timmar bedöms alltså ha inneburit skada för kommunen.

Hur stor är förmögenhetsöverföringen? A.K. har inledningsvis vid huvudförhandlingen angett att hans egen förtjänst på förfarandet varit cirka 250 000 kr. Senare har han modifierat detta till 200 000-250 000 kr, såsom han också uppgett vid ett polisförhör.

Utredningen om A.K:s ekonomiska förhållanden tyder på att han haft tillgång till betydande belopp utöver sin lön, och detta gäller även om man beaktar vad han anfört om inbetalningar av andra personer, uppgifter som vinner visst stöd av A.E:s och H.K:s vittnesmål. Även om det inte finns några säkra hållpunkter för beräkningen av vinningen får hållas för visst, att det belopp han angett inledningsvis vid huvudförhandlingen, cirka 250 000 kr, inte är för högt beräknat. Tingsrätten utgår i ansvarsdelen från att hans vinning och kommunens motsvarande skada har uppgått till nämnda belopp.

A.K. skall alltså dömas för bedrägeri. På av åklagaren angivna grunder skall brottet bedömas som grovt.

Påföljd

A.K. förekommer inte tidigare i belastningsregistret.

Det brott som han gjort sig skyldig till är allvarligt, särskilt med hänsyn till att han på ett grovt sätt missbrukat sin förtroendeställning inom kommunen. Straffvärdet är så högt, att fängelse bör väljas som påföljd om inte tungt vägande skäl talar i annan riktning.

Av personutredningen framgår följande: A.K. drabbades hårt av häktningstiden. Från december 1999 har han varit sjukskriven för nervösa problem. Han behandlas av dr P.L., som beskrivit hans symtom i ett intyg. Till följd av brottsmisstankarna förlorade han sin anställning och sina förtroendeuppdrag i kommunen. Han har separerat från sin hustru och lever nu med en mycket begränsad kontaktyta.

Som åklagaren också framhållit har utredningen dragit ut på tiden utan A.K:s förskyllan; under ett och ett halvt år har målet ”legat i träda”.

A.K. har varit frihetsberövad under tiden den 18 oktober-30 november 1999 och därefter underkastad reseförbud med anmälningsskyldighet till den 9 mars 2000.

Tingsrätten - som beaktar innehållet i 29 kap. 5 § och 30 kap. 4 § BrB - finner med hänsyn till det anförda att fängelse kan undvikas. Eftersom det saknas särskild anledning att befara att A.K. kommer att göra sig skyldig till fortsatt brottslig verksamhet bör påföljden bestämmas till villkorlig dom. A.K. åläggs att betala betydande skadestånd, varför han ej därjämte bör dömas till böter.

Enskilt anspråk

A.K. har bestritt kommunens talan och ej vitsordat att beloppen är riktiga. Han har dock vitsordat sätten att beräkna belopp och ränta.

Åklagaren har framhållit att kommunen önskar att skadeståndsfrågan prövas i befintligt skick.

Tingsrätten har såsom framgått ovan funnit att A.K. åsamkat kommunen skada med 250 000 kr. A.K. har inte haft någon erinran mot att vid skadeberäkningen tillkommer av kommunen innehållna preliminärskatter, personalomkostnader med fyrtio procent av bruttobeloppen samt administrativa omkostnader med 343 kr per manår. Preliminärskatterna kan beräknas till 125 000 kr och personalomkostnaderna till (40 % av 375 000) 150 000 kr. Med godtagande av A.K:s uppgifter om att vissa personer arbetat fullt ut skall ersättning för administrativa omkostnader utgå med (19 x 343) 6 517 kr. Han skall till kommunen betala 531 517 kr jämte ränta enligt yrkandet.

Domslut

Tingsrätten dömde A.K. enligt 9 kap. 3 § BrB för grovt bedrägeri till villkorlig dom och förpliktade honom att utge skadestånd till Solna stad med 531 517 kr jämte ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen (1975:635) från den 1 oktober 1999 tills betalning sker.

Svea hovrätt

A.K. överklagade i Svea hovrätt och yrkade att hovrätten skulle ogilla åtalet och Solna stads skadeståndstalan. Han vitsordade av tingsrätten utdömt skadeståndsbelopp som skäligt i och för sig.

Åklagaren och Solna stad bestred ändring.

Hovrätten (hovrättslagmannen Birgitta Widebäck, hovrättsrådet Bertil Ahnborg och tf. hovrättsassessorn Kajsa Nordström, referent, samt två nämndemän) anförde i dom den 2 oktober 2003:

Hovrättens domskäl

Samma skriftliga bevisning som vid tingsrätten har förebringats.

A.K., N.B. och Y.B. har hörts på nytt i hovrätten. A.K. har förtydligat sina uppgifter enligt följande. Allt arbete som han angett i tjänstgöringsrapporter och tjänstgöringslistor har utförts, dock ibland svart och inte alltid av de personer som tjänstgöringsuppgifterna gällt. Han har således inte - som tingsrätten funnit - tagit upp för många arbetade timmar på tjänstgöringslistorna, utan Solna stad har fått arbete utfört för det antal timmar som staden betalat för. - I övrigt har de hörda i allt väsentligt lämnat samma uppgifter som vid tingsrätten.

Hovrätten instämmer i tingsrättens bedömning att A.K. genom felaktiga tjänstgöringsuppgifter vilselett Solna stad att göra felaktiga löneutbetalningar samt att detta inneburit vinning för honom själv.

När det gäller frågan om Solna stad genom förfarandet åsamkats skada gör hovrätten följande överväganden. Något annat är inte visat i målet än att arbete utförts under det antal timmar staden betalat för. En stor del av detta arbete har dock varit s.k. svart arbete. Svart arbete saknar legalt marknadsvärde och omfattas inte av rättsordningens skydd. Det kan därför inte ersätta lagenligt arbete. Solna stad har således fått något utan värde i stället för det lagenliga arbete staden betalat för. Staden har därigenom åsamkats skada. Att städningen de facto utförts saknar betydelse i detta sammanhang. Skadans storlek uppgår i vart fall till det belopp tingsrätten funnit.

A.K. skall således dömas för bedrägeri, som av de skäl tingsrätten anfört är att bedöma som grovt.

Skäl saknas att frångå tingsrättens bedömning i påföljdsfrågan. Vid ovan nämnd utgång i skulddelen skall tingsrättens domslut fastställas även beträffande skadestånd.

Hovrättens domslut

1. Hovrätten fastställer tingsrättens domslut.

- - -.

Högsta domstolen

A.K. överklagade och yrkade att åtalet skulle ogillas och att Solna stads skadeståndstalan skulle lämnas utan bifall.

Riksåklagaren och Solna stad bestred ändring.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, rev.sekr. Christer Thornefors, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande dom:

Domskäl

A.K. var under 1990-talet anställd inom Solna kommuns städverksamhet. Under år 1998 var han en av tre städledare och i mars 1999 befordrades han till städchef med ansvar för hela verksamheten. Denna bedrevs kommersiellt på den öppna marknaden. I A.K:s uppgifter ingick att för kommunens räkning anlita den personal som behövdes i verksamheten. För städverksamheten fanns en separat budget. Kommunens kunder fakturerades på vanligt sätt.

Åklagaren har väckt åtal mot A.K. för grovt bedrägeri under påstående bl.a. att A.K. i sin verksamhet som städledare och städchef på tjänstgöringsrapporter har fört upp personer som inte har utfört något arbete åt kommunen, varigenom företrädare för kommunen har vilseletts att under 1998 och 1999 betala bruttolöner till dessa personer med närmare angivna belopp. Av beloppen har de utbetalda nettolönebeloppen lämnats över till A.K.

A.K. har av domstolarna dömts för grovt bedrägeri till villkorlig dom och förpliktats att till Solna kommun betala skadestånd med 531 517 kr. Han har yrkat att åtalet ogillas och att kommunens skadeståndstalan lämnas utan bifall.

A.K. har erkänt att han på de listor som legat till grund för kommunens löneutbetalningar för vissa personer har fört upp fler timmar än de arbetat och i andra fall har tillfört namnen på personer som över huvud taget inte har utfört något arbete åt kommunen. Städarbetet i fråga har i stället utförts av andra personer som A.K. har anlitat och betalat med s.k. svart lön. De löner som kommunen felaktigt, efter avdrag för preliminär skatt, har betalat till de personer som angetts på tjänstgöringslistor har, enligt A.K., lämnats över till honom och använts för betalning av den svarta arbetskraften.

För bedrägeri döms, enligt 9 kap. 1 § BrB, den som medelst vilseledande förmår någon till handling eller underlåtenhet, som innebär vinning för gärningsmannen och skada för den vilseledde eller någon i vars ställe denne är. Om gärningsmannen missbrukat allmänt förtroende, använt falsk handling eller om gärningen avsett betydande värde eller inneburit synnerligen kännbar skada kan brottet enligt 3 § i samma kapitel bedömas som grovt.

Hovrätten har funnit att A.K. genom de uppgifter som denne lämnat om anställda har vilselett Solna kommun att felaktigt betala ut lön till vissa personer, att vinning har uppkommit för denne med omkring 250 000 kr men att arbete faktiskt har utförts under det antal timmar som kommunen betalat för. I frågan huruvida skada har uppkommit för kommunen uttalade hovrätten, att en stor del av arbetet varit svart arbete, vilket saknar legalt marknadsvärde och inte omfattas av rättsordningens skydd, och då detta arbete inte kan ersätta lagenligt arbete har Solna kommun i stället för det lagenliga arbete som kommunen har betalat för fått någonting utan värde. Därigenom har Solna kommun, enligt hovrätten, orsakats skada.

Det förhållandet att hovrätten, utan att åklagaren har justerat gärningsbeskrivningen eller frågan har berörts under huvudförhandlingen, har funnit utrett att arbete har utförts under det antal timmar som kommunen betalat lön för innebär inte, vilket A.K. hävdat, att hovrätten har dömt över annan gärning än den för vilken talan om ansvar förts i behörig ordning. Bestämmelsen i 30 kap. 3 § RB blir således inte tillämplig i målet.

Som domstolarna funnit har A.K. genom det förfarande som han använt vilselett företrädare för Solna kommun att till vissa angivna personer felaktigt betala ut löner. Något påstående om att dessa personer gjort en vinning finns inte i målet (jfr bestämmelsen i 23 kap. 7 § BrB). Genom att lönebeloppen har lämnats vidare till A.K. har vinning uppkommit för honom med omkring 250 000 kr.

Frågan i målet är i första hand huruvida någon skada har uppkommit för Solna kommun genom A.K:s handlande.

Rekvisitet i bestämmelsen om bedrägeri, att skada skall ha uppkommit för den vilseledde, innebär inte att gärningen måste ha orsakat en faktisk skada. För att skada skall anses föreligga är det tillräckligt att det vid tidpunkten för gärningen fanns en beaktansvärd risk för att slutlig förlust skulle uppstå (se NJA II 1940 s. 329 och rättsfallet NJA 1988 s. 701).

I en avtalsrelation som innefattar ömsesidiga prestationer uppkommer, naturligt nog, ingen skada om prestationerna är lika mycket värda (jfr rättsfallet NJA 1938 s. 193 och ett äldre tyskt rättsfall berört i Strahl, Om rekvisiten skada och vinning vid förmögenhetsbrott s. 101). Däremot föreligger skada om motprestationen är mindre värd än den vilseleddes prestation eller om denne i något avseende kan sägas inte ha fått valuta för de pengar han har betalat (se t.ex. rättsfallen NJA 1941 s. 547 och NJA 1942 s. 379).

I målet är utrett att Solna kommun inte har betalat lön för fler timmar än den svarta arbetskraft som A.K. anlitat faktiskt har arbetat samt att några anmärkningar inte har riktats mot arbetet. Vidare finns anledning att utgå från att kommunen har betalat lön enligt gällande avtal och att möjligheterna har varit små att, inom ramen för den seriöst bedrivna verksamhet som kommunen varit hänvisad till, kunna reducera dessa kostnader. Annat har alltså inte framkommit än att kommunen har fått full kompensation för de vederlag som kommunen har betalat för städarbetet i fråga.

A.K:s uppgifter i målet kan inte uppfattas på annat sätt än att han med var och en av de personer som han anlitat svart för städarbetet har kommit överens om att lönen inte skulle redovisas till beskattning. Huruvida dessa personer i sina självdeklarationer ändock har redovisat inkomsterna är inte utrett. Det är således inte möjligt att säkert avgöra huruvida allt arbete har utförts svart. A.K:s uppgifter talar dock för att huvuddelen av inkomsterna har lämnats obeskattade.

Frågan är då om arbetet, till följd av att det har utförts av arbetskraft som har avlönats svart ändock inte, jämfört med lagligen avlönat arbete, har utgjort full kompensation för betalningen.

Allmänt gäller att narkotika som omsätts illegalt och sexuella tjänster som tillhandahålls mot betalning i vissa fall anses sakna legalt marknadsvärde (se Holmqvist m.fl. Brottsbalkskommentaren s. 9:38). Rättsfallet NJA 2002 s. 322 gällde en tvist om del av betalningen för arbete, enligt ett entreprenadavtal om uppförande av ett småhus, som skulle ske svart. HD fann att hinder inte föreligger mot att pröva tvister om svart betalning i allmän domstol. Av avgörandet följer att betalning som enligt avtal mellan parter skall ske utan att ersättningen deklareras till skattemyndigheten inte kan anses sakna legalt marknadsvärde.

Då kommunen således i utbyte mot utbetalade vederlag har fått fullgoda prestationer kan kommunen inte anses ha lidit en direkt skada.

Har det då funnits en beaktansvärd risk för att slutlig förlust skulle uppstå för kommunen?

I A.K:s arbetsuppgifter hos Solna kommun ingick att för kommunens räkning engagera personal till städverksamheten. Även när A.K. anlitat de personer som mot svart betalning har utfört arbete för kommunens räkning har han alltså, trots att han handlat i strid mot anställningsavtalet, företrätt kommunen.

För de allra flesta arbetstagare torde det inte, totalt sett, innebära någon klar fördel att uppbära lönen svart. Inkomsterna blir inte pensionsgrundande och utgör inte heller underlag för rätten till t.ex. sjukpenning och arbetslöshetsersättning. Ofta saknas också ett godtagbart skydd mot arbetsskador för den som arbetar svart. Mer uttalade är i stället de ekonomiska fördelarna för arbetsgivarna, som när de betalar svart lön undgår att erlägga lagstadgade avgifter till samhället. För vissa personer är det en realitet att de måste acceptera att lönen betalas svart om de över huvud taget skall få ett arbete.

Det kan inte uteslutas att någon av de personer som A.K. anlitat svart under arbetets utförande skulle ha kunnat råka ut för ett olycksfall och därför har haft anledning att rikta ekonomiska krav mot kommunen som arbetsgivare. Inte heller kan det ses som ett särskilt långsökt antagande att vissa personer, efter det att de utfört arbetet, har kommit att anse att ersättning borde utgå enligt gällande kollektivavtal och av det skälet vänt sig mot kommunen med krav. Med det förfarande som A.K. valt får det därför anses ha funnits en beaktansvärd risk för att Solna kommun, på grund av A.K:s handlande, skulle ha kunnat drabbas av en slutlig förlust som uppgått till inte oväsentliga belopp.

Till följd av det anförda skall A.K. dömas för bedrägeri. På de skäl som hovrätten angett skall brottet bedömas som grovt. Något skäl att bestämma påföljden till annat än villkorlig dom finns inte.

A.K. har förpliktats att till Solna kommun utge ersättning för för högt utbetalade löner jämte på dessa belöpande kostnader med 531 517 kr. Då någon direkt skada inte har uppstått för kommunen skall kommunens skadeståndstalan lämnas utan bifall.

Domslut

HD fastställer hovrättens domslut, utom såvitt avser förordnandet att A.K. skall förpliktas att utge skadestånd till Solna kommun. Detta yrkande lämnas utan bifall.

HD (justitieråden Munck, Victor, Håstad, Lindeblad, referent, och Nyström) meddelade den 7 juli 2006 följande dom:

Domskäl

A.K. var under 1990-talet anställd inom Solna kommuns städverksamhet. Under år 1998 var han en av tre städledare och i mars 1999 befordrades han till städchef med ansvar för hela verksamheten. Denna bedrevs kommersiellt på den öppna marknaden. I A.K:s uppgifter ingick att för kommunens räkning anlita den personal som behövdes i verksamheten. För städverksamheten fanns en separat budget. Kommunens kunder fakturerades på sedvanligt sätt.

Åtalet mot A.K. avser att han i sin verksamhet som städledare och städchef på tjänstgöringsrapporter har fört upp personer som inte har utfört något arbete åt kommunen, varigenom företrädare för kommunen har vilseletts att under åren 1998 och 1999 betala bruttolöner till dessa personer med närmare angivna belopp varefter de utbetalade nettolönebeloppen lämnats över till A.K. Enligt åtalet har kommunens utbetalningar inneburit vinning för honom själv och skada för kommunen.

För bedrägeri döms, enligt 9 kap. 1 § BrB, den som medelst vilseledande förmår någon till handling eller underlåtenhet, som innebär vinning för gärningsmannen och skada för den vilseledde eller någon i vars ställe denne är.

Som domstolarna funnit har A.K. genom sitt förfarande vilselett företrädare för Solna kommun att till vissa angivna personer felaktigt betala ut löner, vilket medfört vinning för honom själv.

A.K. har bestritt ansvar för bedrägeri på den grunden att kommunen inte lidit någon skada eftersom han använt de belopp som överlämnats till honom till att avlöna s.k. svart arbetskraft som utan anmärkning från kommunens kunder utfört städarbetet under det antal timmar som kommunen betalat för. Kommunen har därför enligt honom erhållit full kompensation för löneutbetalningarna.

Hovrätten har funnit att arbete har utförts under det antal timmar som kommunen betalat för men att svart arbete saknar legalt marknadsvärde och inte omfattas av rättsordningens skydd samt därför inte kan ersätta lagenligt arbete, varför Solna kommun i stället för det lagenliga arbete som kommunen har betalat för fått någonting utan värde och därigenom orsakat skada. Denna ståndpunkt kan inte godtas.

Enligt de avtal som A.K. för kommunens räkning slutit med de personer som faktiskt utfört det aktuella städarbetet skulle emellertid detta ersättas med lägre belopp än vad som skulle följa av en tillämpning av de normer som kommunen annars använde för beräkning av ersättning för utfört arbete. Genom A.K:s handlande har Solna kommun således vilseletts att betala ut ersättning som inte motsvaras av de faktiska kostnaderna för det utförda arbetet. Härigenom har också skada uppkommit för kommunen. Det saknar för den bedömningen betydelse att de av kommunen utbetalade beloppen inte har varit högre än vad som normalt skulle ha utgjort ersättning för det utförda arbetet och att det inte kan antas att någon annan företrädare för kommunen än A.K. skulle ha varit beredd att godta att svart arbetskraft utnyttjades för att utföra arbete för kommunens räkning. (Jfr NJA 1982 s. 863.)

Till följd av det anförda skall A.K. dömas för bedrägeri. På de skäl som hovrätten anfört skall brottet bedömas som grovt. Såsom målet här föreligger till bedömning finns inte skäl för ändring av den påföljd som hovrätten bestämt.

A.K. har vitsordat skäligheten av det av hovrätten utdömda skadeståndet.

Hovrättens domslut skall således fastställas.

Domslut

HD fastställer hovrättens domslut.

HD:s dom meddelad: den 7 juli 2006.

Mål nr: B 4126-03.

Lagrum: 9 kap. 1 och 3 §§ BrB.

Rättsfall: NJA 1982 s. 863, NJA 2002 s. 322 och NJA 2004 s. 682.

Rättsfall från Högsta domstolen
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
2006-07-07

Målnummer:
B4126-03