Sedan en svarande vid tingsrätten åberopat en motfordran till kvittning och tingsrätten på invändning av käranden funnit fordringen vara preskriberad, har svaranden i hovrätten hänvisat till 10 § preskriptionslagen och gjort gällande rätt att kvitta oavsett preskription. Vad svaranden sålunda anfört i hovrätten har inte ansetts vara ett åberopande av en ny omständighet enligt 50 kap. 25 § 3 st. RB.


Lagrum:
50 kap. 25 § rättegångsbalken (1942:740)

Mellan å ena sidan L.H. och hennes numera avlidne make och å andra sidan Mjöbäcks Entreprenad AB träffades den 15 december 1989 ett avtal avseende uppförande av ett bostadshus. Byggnationen påbörjades under hösten 1990 och slutfördes i mars 1991. Den 19 april 1991 godkändes entreprenaden vid slutbesiktning. Den 16 mars 1993 genomfördes en garantibesiktning av byggnaden.

Borås tingsrätt

L.H. väckte talan vid Borås tingsrätt mot Mjöbäcks Entreprenad AB. Hon yrkade att tingsrätten skulle förplikta bolaget att till henne betala 557 800 kr jämte ränta enligt 2 och 5 §§ räntelagen på vissa belopp under angivna tider och därefter enligt 4 och 6 §§ räntelagen på hela kapitalbeloppet. Av det yrkade beloppet avsåg 450 000 kr åtgärdande av golvbjälklag, 12 000 kr åtgärdande av andra kvarstående fel och brister, 40 000 kr ersättning på grund av den besparing Mjöbäcks gjort genom att beställarna själva betalat visst material och arbete samt 55 800 kr ersättning för kostnader för flyttning och bostadshyra under den tid om fyra månader som beräknades åtgå för åtgärderna med golvbjälklaget.

Mjöbäcks bestred käromålet i dess helhet.

Mjöbäcks gjorde gällande en kvittningsgill motfordran mot L.H. avseende en förfallen, obetald slutfaktura om 115 880 kr jämte ränta.

L.H. bestred kvittningsyrkandet.

Tingsrätten (rådmännen Lars Arfvidson och Eva Olsson samt hovrättsfiskalen Daniel Bäckström) meddelade dom den 29 september 2004.

På anförda skäl fann tingsrätten att L.H. skulle tillerkännas ersättning för åtgärdande av golvbjälklag med 390 000 kr, för åtgärdande av andra fel och brister med 12 000 kr samt för hyres- och flyttkostnader med 40 000 kr. Tingsrätten ogillade hennes yrkande om avdrag på priset för entreprenaden på grund av egna betalningar av material och arbete.

Härefter anförde tingsrätten i domen följande.

Mjöbäcks har gjort gällande att bolaget, för det fall L.H:s talan till någon del vinner bifall, har en kvittningsgill motfordran i den ovan nämnda, ännu obetalda, slutfaktura om 115 880 kr som bolaget utfärdade den 26 april 1991. L.H. har gjort gällande att denna fordran är preskriberad och därför bestritt kvittning. Som tingsrätten ovan konstaterat är det här fråga om ett näringsidkare-konsumentförhållande. Preskriptionstiden för Mjöbäcks fordran på L.H. är därmed tre år. L.H. har under sanningsförsäkran uppgivit att hon fick kännedom om denna faktura först under 1996. Denna uppgift vinner visst stöd av vad H.A. uppgivit om att han under slutet av 1996 eller början av 1997 på L.H:s uppdrag kontaktade Mjöbäcks och därvid fick del av slutfakturan. Mjöbäcks har inte givit några närmare upplysningar om hur preskriptionsavbrott skett, än mindre åberopat någon bevisning för detta. Som tingsrätten tidigare konstaterat är det den som påstår att preskriptionsavbrott skett som har bevisbördan för sitt påstående. Mjöbäcks har inte visat att något preskriptionsavbrott skett före det den treåriga preskriptionstiden löpte ut våren 1994. Den fordran som upptagits i slutfakturan är därmed preskriberad. Mjöbäcks kvittningsinvändning skall ogillas.

L.H:s yrkande om ränta enligt 2 § bygger på synsättet att hon från början varit berättigad att innehålla betalning på grund av de ej åtgärdade felen och bristerna och att det vid bifall till käromålet är fråga om återgång av betalning. Tingsrätten har ovan funnit att den s.k. Minneslistan utgör del av avtalet mellan parterna. I punkten 8 i denna lista anges att köparen vid tvist inte får hålla inne någon del av köpesumman. L.H. har således inte varit berättigad att innehålla något belopp på grund av de inte åtgärdade felen och bristerna. Vad hon nu yrkar kan därför inte betraktas som en återgång av betalning. Ränta enligt 2 § räntelagen skall därför inte utgå.

- - -

Domslut

Tingsrätten förpliktade Mjöbäcks att till L.H. betala 442 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen.

Hovrätten för Västra Sverige

Mjöbäcks överklagade i Hovrätten för Västra Sverige och yrkade att hovrätten skulle ogilla L.H:s vid tingsrätten förda talan.

Även L.H. överklagade och yrkade att hovrätten skulle förplikta Mjöbäcks att till henne utge ränta enligt 2 § räntelagen så som hon hade yrkat vid tingsrätten.

Parterna motsatte sig varandras ändringsyrkanden.

Målet föredrogs den 6 april 2005, varvid följande antecknades.

L.H. åberopade till stöd för sin talan vid tingsrätten att de fel och brister som noterats i fastigheten vid slutbesiktningen inte till fullo har avhjälpts av Mjöbäcks Entreprenad Aktiebolag (Mjöbäcks) och att hon därför är berättigad till ett skäligt prisavdrag. L.H. yrkade vid tingsrätten även ränta enligt 2 och 5 §§ räntelagen på belopp som betalats in till Mjöbäcks under 1990 och 1991. Mjöbäcks bestred käromålet i dess helhet och gjorde för egen del gällande en kvittningsgill motfordran mot L.H. avseende en förfallen, obetald slutfaktura om 115 880 kr jämte ränta.

Tingsrätten ogillade L.H:s ränteyrkande med motiveringen att det inte var fråga om sådan återgång av betalning som avses i 2 § räntelagen. När det gäller Mjöbäcks motfordran kom tingsrätten fram till att den var preskriberad och ogillade därför kvittningsinvändningen.

L.H. har i hovrätten uppgett att Mjöbäcks vägran att avhjälpa felen skall anses som en hävning av entreprenadavtalet i återstående delar, varför hon har rätt till ränta på belopp som skall återgå.

Mjöbäcks har i hovrätten anfört att bolaget - oavsett om och när preskription skulle ha skett - jämlikt 10 § preskriptionslagen har en rätt att använda sin motfordran till kvittning.

Parterna har gjort gällande att det som anförts angående hävning och tillämpning av 10 § preskriptionslagen utgör nya omständigheter i hovrätten och yrkat att de inte skall tillåtas.

L.H. har tillagt att hon redan vid tingsrätten gjort gällande att Mjöbäcks vägran att avhjälpa återstående fel i princip motsvaras av en hävning från Mjöbäcks sida av entreprenaden. Hon har till stöd för detta åberopat viss skriftlig bevisning samt vittnesförhör med advokaten M.M.

Mjöbäcks har yrkat att den av L.H. åberopade bevisningen avseende vilka omständigheter L.H. gjort gällande redan vid tingsrätten skall avvisas.

Hovrätten (hovrättsråden Kent Sundqvist och Eva Ahlquist samt tf. hovrättsassessorn Lucie Macek) meddelade den 11 april 2005 följande beslut.

Av tingsrättens dom kan inte utläsas att L.H. till stöd för sitt ovan berörda ränteyrkande har hävdat att Mjöbäcks hävt entreprenadavtalet i ej slutförd del. Om hon har framfört detta påstående kan hon därför inte antas ha gjort det på ett sådant sätt att tingsrätten uppfattade det. Hon har inte gjort gällande att det skulle ha begåtts något rättegångsfel. Hovrätten finner med hänsyn härtill att den bevisning som åberopats rörande vilka omständigheter L.H. gjort gällande redan vid tingsrätten inte bör tillåtas.

Hovrätten finner att det som parterna i enlighet med vad som nu berörts har anfört i hovrätten till stöd för yrkandena om ränta och kvittning utgör sådana nya omständigheter som avses i 50 kap. 25 § tredje stycket RB. Parterna har inte gjort sannolikt att de inte kunnat åberopa omständigheterna vid tingsrätten. De har inte heller annars haft giltig ursäkt att inte göra det. Hovrätten tillåter därför varken Mjöbäcks eller L.H. att åberopa ovan nämnda omständigheter till stöd för sin talan.

Hovrätten (hovrättslagmannen Sigvard Helin samt hovrättsråden Kent Sundqvist, Eva Lönqvist och Eva Ahlquist) anförde följande i dom den 18 maj 2005.

Hovrättens domskäl

Parterna har i hovrätten åberopat samma grunder som vid tingsrätten. De har utvecklat sin talan i enlighet med vad som redovisats i tingsrättens dom, dock att L.H. har godtagit det av tingsrätten bestämda avdraget för värdehöjande åtgärder. Samma skriftliga bevisning som i tingsrätten har åberopats.

Vad som förekommit i hovrätten beträffande L.H:s krav på ersättning för åtgärdande av fel och brister i byggnaden föranleder inte någon annan bedömning än den tingsrätten gjort. Hovrätten finner därtill, liksom tingsrätten, att den fordran som tagits upp i slutfakturan från Mjöbäcks är preskriberad. Mjöbäcks skall således förpliktas utge det av tingsrätten bestämda kapitalbeloppet till L.H.

Då det gäller L.H:s ränteyrkande gör hovrätten följande bedömning. Enligt 2 § andra stycket räntelagen utgår ränta på fordran, som avser återgång av betalning då avtal hävts till följd av kontraktsbrott eller på liknande grund, från den dag betalning erlades till och med den dag återbetalning sker. Bestämmelsen är främst tillämplig när ett köp går tillbaka, men kan även tillämpas på andra slag av avtal där återgång av erlagd betalning kommer ifråga, t.ex. då ett entreprenadavtal hävs. Regeln kan även analogivis tillämpas när en köpeskilling har betalats i sin helhet och det därefter blir bestämt att avdrag på köpeskillingen skall ske (jfr prop. 1975:102 s. 115 ff. samt rättsfallen NJA 1985 s. 352 och NJA 1988 s. 363). I detta fall har emellertid L.H. tillerkänts ersättning för ett belopp som motsvarar reparationskostnaderna vid tiden för stämningsansökan. Hon har därmed inte rätt att samtidigt utfå avkastningsränta enligt 2 § räntelagen på den ersättning hon beviljats. Hennes yrkande om sådan ränta skall därför ogillas.

Hovrättens domslut

Hovrätten fastställde tingsrättens domslut.

Högsta domstolen

Mjöbäcks överklagade hovrättens dom och beslut. Bolaget yrkade i första hand att HD skulle ogilla L.H:s talan och i andra hand att HD skulle återförvisa målet till hovrätten.

L.H. bestred ändring.

HD meddelade prövningstillstånd beträffande frågan om Mjöbäcks i hovrätten bort få åberopa att bolaget enligt 10 § preskriptionslagen hade rätt att använda sin motfordran till kvittning oavsett om preskription hade skett. Frågan om meddelande av prövningstillstånd rörande målet i övrigt förklarades vilande.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, rev.sekr. Natalie Kramer, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut.

Skäl

L.H. har i målet gjort gällande en fordran mot bolaget. Bolaget anförde vid tingsrätten bland annat att det hade en kvittningsgill motfordran mot L.H. L.H. bestred kvittningsyrkandet under åberopande av att bolagets motfordran var preskriberad.

Såvitt gäller kvittningsyrkandet fann tingsrätten att bolagets motfordran var preskriberad. Bolagets kvittningsinvändning ogillades.

När bolaget i hovrätten anförde att det, oavsett om och när preskription skulle ha skett, hade rätt att använda motfordran till kvittning enligt 10 § preskriptionslagen kan detta inte ges en annan innebörd än att bolaget anlagt en ny rättslig synpunkt på sin tidigare gjorda invändning om en kvittningsgill motfordran. Det möter inte något hinder att part i hovrätten ger uttryck åt nya rättsliga synpunkter på redan tidigare åberopade faktiska sakförhållanden.

Till följd av det anförda är bestämmelsen i 50 kap. 25 § tredje stycket RB inte tillämplig på bolagets åberopande. Det överklagade beslutet skall därför undanröjas i denna del. Vidare bör prövningstillstånd meddelas i målet i dess helhet, hovrättens dom undanröjas och målet återförvisas till hovrätten för fortsatt behandling.

HD:s avgörande

HD förklarar att Mjöbäcks Entreprenad Aktiebolag i hovrätten borde ha fått åberopa att det enligt 10 § preskriptionslagen (1981:130) har rätt att använda sin motfordran till kvittning oavsett om preskription har skett.

HD undanröjer hovrättens beslut, såvitt nu är i fråga, meddelar prövningstillstånd i målet i övrigt, undanröjer hovrättens dom och återförvisar målet till hovrätten för fortsatt behandling.

HD (justitieråden Blomstrand, Pripp, Lundius, referent, Nyström och Skarhed) meddelade den 8 maj 2006 slutligt beslut i enlighet med betänkandet.

HD:s beslut meddelat: den 8 maj 2006.

Mål nr: T 2416-05.

Lagrum: 50 kap. 25 § RB.

Rättsfall från Högsta domstolen
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
2006-05-08

Målnummer:
T2416-05