En hovrätt har under löpande överklagandetid fastställt ett beslut om besöksförbud. Klaganden har därefter, men innan klagotiden löpt ut, begärt sammanträde inför rätten. Hovrättens förfarande har föranlett återförvisning till hovrätten.


Lagrum:
6 a §, 19 § och 21 § lagen (1988:688) om besöksförbud; 14 § lagen (1996:242) om domstolsärenden; 50 kap. 28 § och 55 kap. 15 § andra stycket rättegångsbalken (1942:740)

Kammaråklagare Ulrika Rågland vid 3:e åklagarkammaren i Malmö meddelade den 17 mars 2005 besöksförbud enligt 1 § lagen (1988:688) om besöksförbud för B.G., född 1952, innebärande förbud för honom att under ett år besöka eller på annat sätt ta kontakt med eller följa efter C.B.

B.G. begärde att Malmö tingsrätt skulle pröva beslutet och yrkade att beslutet om besöksförbud skulle upphävas.

C.B. bestred genom åklagaren ändring av beslutet.

Tingsrätten fastställde i beslut den 10 maj 2005 beslutet om besöksförbud.

Hovrätten över Skåne och Blekinge

B.G. överklagade i Hovrätten över Skåne och Blekinge och yrkade att beslutet om besöksförbud skulle upphävas.

Hovrätten (hovrättsråden Cecilia Gilljam, referent, och Lars Elmqvist samt hovrättsassessorn Susanne Björkman Ragnarson) fastställde i beslut den 25 maj 2005 tingsrättens beslut.

Den 30 maj 2005 inkom till hovrätten från B.G. begäran om sammanträde inför rätten.

Högsta domstolen

B.G. överklagade och yrkade att HD skulle upphäva besöksförbudet. Han motsatte sig att målet skulle återförvisas till hovrätten.

Riksåklagaren förklarade sig inte motsätta sig att HD undanröjde det överklagade beslutet och återförvisade målet till hovrätten för förnyad handläggning där.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, rev.sekr. Katarina Delin, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut:

Skäl

Tingsrättens beslut fick i enlighet med lag och meddelad fullföljdshänvisning överklagas senast den 31 maj 2005. I överklagande som inkom till tingsrätten den 16 maj 2005 yrkade B.G. att beslutet skulle upphävas i enlighet med tidigare anförda grunder samt tillade att han gjort en närmare angiven polisanmälan. I beslut den 25 maj 2005 fastställde hovrätten tingsrättens beslut.

B.G. har inte i sin överklagandeskrift begärt anstånd eller på annat sätt förutskickat att han avsett att inkomma med komplettering (jfr NJA 1996 C 64 och 1995 C 67). En klagande bör dock i princip kunna komma in med komplettering till sista dagen för överklagande. Ett överklagande bör därför som huvudregel inte prövas förrän efter klagofristens utgång. Det kan undantagsvis finnas skäl att dessförinnan pröva ett överklagande, t.ex. om detta annars skulle komma att bli meningslöst. Enbart det förhållandet att ett ärende enligt lag generellt sett skall handläggas skyndsamt, som föreskrivs i 6 a § lagen (1988:688) om besöksförbud, utgör inte skäl att frångå huvudregeln. I det aktuella ärendet har det inte funnits något skäl för hovrätten att pröva överklagandet före klagofristens utgång.

B.G:s begäran om muntlig förhandling har inkommit inom klagofristen, men efter det att hovrätten avgjort ärendet där. Hovrättens förfarande att avgöra ärendet före klagofristens utgång har således medfört att B.G.s begäran om muntlig förhandling inte har prövats.

Handläggningen i domstol av överklaganden i ärenden om besöksförbud regleras i lagen (1988:688) om besöksförbud och lagen (1996:242) om domstolsärenden. Vid överklagande av ett avgörande i ett domstolsärende kan RB:s regler om undanröjande och återförvisning i tvistemål vara analogiskt tillämpliga (se prop. 1995/96:115 s. 122).

Enligt 19 § lagen om besöksförbud skall sammanträde inför rätten alltid hållas om någon part begär det. En rätt till muntlig förhandling vid domstol i ärenden som gäller en parts civila rättigheter och skyldigheter eller anklagelser för brott kan också grundas på artikel 6 i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, under förutsättning att det rör sig om en reell och seriös tvist. Rätten till förhandling gäller i princip även i överinstans (se Danelius, Mänskliga rättigheter i europeisk praxis, 2 uppl. 2002 s. 182-188). Undantag kan gälla om de grunder som anförts till stöd för överklagandet är av rent rättslig art eller rättsligt irrelevanta, eller om parten har avstått från att framställa en begäran om muntlig förhandling (se t.ex. NJA 1994 s. 602 och s. 544).

Vid tingsrätten prövades ärendet på handlingarna. Med hänsyn härtill och till vad som ovan anförts om rätt till förhandling, kan det förutsättas att hovrätten skulle ha hållit förhandling i ärendet om B.G:s begäran därom hade prövats. När en part har haft rätt till muntlig förhandling kan ett åsidosättande av denna rätt antas ha inverkat på målets eller ärendets utgång. I det aktuella ärendet saknas positivt stöd för att anta att utgången skulle ha blivit densamma om förhandling hade hållits. Det rättegångsfel som hovrättens förfarande att pröva B.G:s överklagande under löpande klagofrist har inneburit får således anses ha inverkat på ärendets utgång. Felet kan inte utan väsentlig olägenhet avhjälpas i HD utan bör föranleda undanröjande och återförvisning enligt grunderna för 50 kap. 28 § och 55 kap. 15 § andra stycket RB.

HD:s avgörande

Med undanröjande av hovrättens beslut visar HD ärendet åter till hovrätten för fortsatt behandling.

HD (justitieråden Lennander, Håstad, Lindeblad, referent, Nyström och Virdesten) meddelade den 21 oktober 2005 följande beslut:

Skäl

Tingsrättens beslut fick i enlighet med lag och meddelad fullföljdshänvisning överklagas senast den 31 maj 2005. I överklagande som inkom till tingsrätten den 16 maj 2005 yrkade B.G. att beslutet skulle upphävas i enlighet med tidigare anförda grunder samt tillade att han gjort en närmare angiven polisanmälan. I beslut den 25 maj 2005 fastställde hovrätten tingsrättens beslut.

Omfattningen av prövningen av ett överklagande bestäms av klagandens ändringsyrkande, vilket - inom ramen för talan i tidigare instans - får justeras fram till klagotidens utgång men i princip inte därefter (jfr NJA 1966 s. 525, 1970 s. 478, 1981 s. 683 och 1996 s. 455). Ett överklagande bör bl.a. av detta skäl som huvudregel inte prövas förrän efter klagotidens utgång. Det kan undantagsvis finnas skäl att dessförinnan pröva ett överklagande, t.ex. om detta annars skulle komma att bli meningslöst. Enbart det förhållandet att ett ärende enligt lag generellt sett skall handläggas skyndsamt, som föreskrivs i 6 a § lagen (1988:688) om besöksförbud, utgör inte skäl att frångå huvudregeln. I det nu aktuella fallet har det inte funnits något skäl för hovrätten att pröva överklagandet före klagotidens utgång.

B.G:s begäran om sammanträde inför rätten har inkommit inom klagotiden, men efter det att hovrätten avgjort ärendet där. Hovrättens förfarande att avgöra ärendet före klagotidens utgång har således medfört att B.G:s begäran om sammanträde inte har prövats.

Handläggningen i domstol av överklaganden i ärenden om besöksförbud regleras i lagen om besöksförbud och i lagen (1996:242) om domstolsärenden. Vid överklagande av ett avgörande i ett domstolsärende kan RB:s regler om undanröjande och återförvisning i tvistemål vara analogiskt tillämpliga (se prop. 1995/96:115 s. 122).

Enligt 19 § lagen om besöksförbud skall sammanträde inför rätten alltid hållas om någon part begär det. Bestämmelsen gäller för handläggningen vid tingsrätten. Hovrätten skall enligt 14 § lagen om domstolsärenden i princip hålla sammanträde om det begärs av enskild part. Det är bara om ärendet inte skall prövas i sak, om avgörandet inte går parten emot eller om ett sammanträde på grund av någon annan särskild omständighet inte behövs som hovrätten kan avslå en begäran om muntlig förhandling.

Vid tingsrätten prövades ärendet på handlingarna. Med hänsyn härtill och till vad som gäller om rätt till förhandling, kan det förutsättas att hovrätten skulle ha hållit förhandling i ärendet om B.G:s begäran därom hade prövats. När en part har haft rätt till muntlig förhandling är utgångspunkten att ett åsidosättande av denna rätt har inverkat på målets eller ärendets utgång. Det saknas stöd för att anta att utgången skulle ha blivit densamma om förhandling hade hållits. Det rättegångsfel som hovrättens förfarande att pröva B.G:s överklagande under löpande klagotid har inneburit får således anses ha inverkat på utgången. Felet kan inte utan väsentlig olägenhet avhjälpas i HD utan bör föranleda undanröjande och återförvisning enligt grunderna för 50 kap. 28 § och 55 kap. 15 § andra stycket RB.

HD:s avgörande

Med undanröjande av hovrättens beslut återförvisar HD målet till hovrätten för fortsatt behandling.

HD:s beslut meddelat: den 21 oktober 2005.

Mål nr: Ö 2398-05.

Lagrum: 6 a, 19 och 21 §§ lagen (1988:688) om besöksförbud, 14 § lagen (1996:242) om domstolsärenden, 50 kap. 28 § och 55 kap. 15 § andra stycket RB.

Rättsfall: NJA 1966 s. 525, NJA 1970 s. 478, NJA 1981 s. 683 och NJA 1996 s. 455.

Rättsfall från Högsta domstolen
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
2005-10-21

Målnummer:
Ö2398-05