Fråga om en konkursborgenärs rätt till intervention i en rättegång om återvinning i konkurs där talan förs av en annan konkursborgenär.


Lagrum:
14 kap. 8 §, 9 § och 11 § rättegångsbalken (1942:740); 4 kap. 19 § konkurslagen (1987:672)

Södra Roslags tingsrätt

Vid Södra Roslags tingsrätt handlades i en rättegång dels ett mål mellan Föreningssparbanken AB (Banken), kärande, och Tryffeln AB (Tryffeln), svarande, dels ett mål mellan Tryffeln, kärande, och Banken, svarande.

Rörande bakgrunden till de båda målen anförde tingsrätten i dom den 6 juni 2000 bl.a.

Bygg & Bo i Saltsjöbaden AB (Bygg & Bo) registrerades med denna firma år 1986. Verksamheten skulle bestå i att förvalta fast egendom och värdepapper, idka handel med byggmaterial, bygga och reparera fastigheter samt idka därmed förenlig verksamhet.

- - -.

Bygg & Bo försattes i konkurs den 21 september 1993. Enligt förvaltarberättelsen torde obeståndstidpunkten i vart fall ha inträffat någon gång under år 1990.

Modern Förvaltning i Stockholm AB (Modern Förvaltning) registrerades den 27 augusti 1987. Bolagets verksamhet bestod av att äga, förvalta och bedriva handel med fast egendom samt aktier och andra värdepapper. I Modern Förvaltnings årsredovisning, avseende räkenskapsåret 1987-08-27-1988-06-30, anmäldes att bolaget efter räkenskapsårets utgång bl.a. förvärvat samtliga aktier i Bygg & Bo. Bygg & Bo var alltså fortsättningsvis att anse som ett dotterbolag till Modern Förvaltning. I efterföljande årsredovisning, avseende 1988-07-01-1989-06-30, uttalades att bolagets aktiekapital enligt balansräkningen var förbrukat, att styrelsen dock upprättat särskild kontrollbalansräkning, utvisande att det egna kapitalet var intakt samt att inga inköp eller försäljningar hade skett mellan de i koncernen ingående bolagen. - - -.

Modern Förvaltning försattes i konkurs den 16 september 1993. Av förvaltarberättelsen framgick bl.a. följande. Vid konkursutbrottet var bolaget registrerat för 16 betalningsanmärkningar och sju olika ansökningar om betalningsföreläggande. Konkursförvaltarens slutsats var att bolaget hamnat på obestånd någon gång under perioden februari 1990-mars 1991. - Denna konkurs är numera avslutad.

Redan i september 1985 hade Bygg & Bo öppnat ett s.k. företagskonto i Första Sparbanken (konto nr 14118828-4). Företagskontot var förenat med viss rätt för Bygg & Bo att utta löpande kredit. Bygg & Bo skötte inte företagskontot utan gjorde sig skyldig till flera övertrasseringar. På grund härav sades uttagna krediter upp till betalning den 11 juni 1991. Sedan vissa inbetalningar gjorts under år 1994 återstod ett obetalt kreditbelopp på 222 219 kr.

Vidare hade Bygg & Bo genom A.L. enligt ett skuldebrev den 4 januari 1989 tagit ett lån hos Första Sparbanken om 2 750 000 kr. Den 19 januari 1990 upprättades ett nytt skuldebrev på samma belopp. Även detta skuldebrev var undertecknat av A.L. Bygg & Bo betalade emellertid varken kapitalbelopp eller räntor, varför skuldebrevet av den 19 januari 1990 sades upp till omedelbar betalning den 30 augusti 1990.

Till säkerhet för Bygg & Bos samtliga dåvarande och kommande förpliktelser gentemot Första Sparbanken hade Modern Förvaltning och Bygg & Bo den 4 januari 1989 pantförskrivit två bostadsrätter, som de innehade, nämligen dels bostadsrätten till lägenhet nr 3 i Bostadsrättsföreningen Lägret 1 i Stockholm (Lägret) och dels bostadsrätten till lägenhet nr 3 i Bostadsrättsföreningen Baldershage 39 i Danderyd (Baldershage). Modern Förvaltning stod för Lägret och Bygg & Bo stod för Baldershage. Banken friställde emellertid en tid därefter panträtten i Baldershage bl.a. på grund av att Bygg & Bo sålde denna bostadsrätt.

- - -.

Anteckning om pantförskrivningen av bostadsrätten i Lägret 1 gjordes i bostadsrättsföreningens lägenhetsregister den 13 januari 1989.

Modern Förvaltning genom T.S. överlät den 25 september 1991 bostadsrätten i Lägret 1 till P.M. för 1,5 milj. kr. I överlåtelsehandlingen uttalades att lägenheten inte var pantsatt. P.M. överlät i sin tur bostadsrätten den 25 augusti 1992 för 1 milj. kr till Jämtvaror i Stockholm AB. Bolaget har bytt namn till Tryffeln AB (Tryffeln). Vid sistnämnda försäljningstillfälle var P.M. ende styrelseledamot och firmatecknare i Tryffeln.

P.M. är idag inte firmatecknare eller styrelseledamot i Tryffeln. T.S. är numera ende styrelseledamot och firmatecknare i Tryffeln.

Sparbanken Sverige AB, som stämde Tryffeln vid denna tingsrätt den 11 oktober 1993 (T 2271-93) angående rätt till betalning ur den ställda säkerheten i bostadsrätten, har härefter genom en fusion kommit att uppgå i Sparbankernas Bank. Denna bank har i sin tur fusionerats med Föreningsbanken till FöreningsSparbanken (Banken).

Tryffeln, å sin sida, stämde den 26 augusti 1994 Sparbanken Sverige vid Stockholms tingsrätt angående återvinning till Modern Förvaltnings konkursbo av pantförskrivningen av bostadsrätten i Lägret 1. Konkursförvaltaren förklarade att boet inte önskade gå in i rättegången.

I beslut den 18 november 1996 förordnade HD att Södra Roslags tingsrätts mål T 2271-93 och Stockholms tingsrätts mål skulle förenas i en rättegång vid Södra Roslags tingsrätt.

- - -.

Tingsrätten fastställde i sin dom den 6 juni 2000 att Banken för sina angivna fordringar hade rätt till betalning ur bostadsrätten till lägenhet nr 3 i Bostadsrättsföreningen Lägret 1 i Stockholm och ogillade Tryffelns återvinningstalan.

Svea hovrätt

Tryffeln överklagade i Svea hovrätt. Tryffeln försattes därefter i konkurs. Hovrätten biföll i beslut den 20 september 2001 konkursförvaltarens begäran att få överta konkursbolagets talan, vilket beslut vann laga kraft.

Tryffelns konkursbo och Banken anmälde att de träffat en förlikning och kommit överens om att vardera parten skall stå sina rättegångskostnader som upparbetats efter konkursutbrottet och hemställde att hovrätten skulle avskriva målet.

T.S. ansökte i hovrätten om att få inträda i rättegången - såvitt avsåg talan om återvinning - i första hand som part och i andra hand som intervenient. Som grund för sitt partsinträde angav han att han i egenskap av konkursborgenär i Modern Förvaltnings konkurs träffas av rättskraften i återvinningsmålet. Som grund för att få inträda som intervenient anförde T.S. dels att han är konkursborgenär i Modern Förvaltnings konkurs, dels att han som aktieägare i Tryffeln kommer att få utdelning i konkursen efter Tryffeln.

Tryffelns konkursbo och Banken yttrade sig över T.S:s ansökan.

Hovrätten (hovrättslagmannen Göran Ewerlöf, hovrättsråden Barbro Röst Andréasson, referent, och Mona Wildig samt tf. hovrättsassessorn Jens Wieslander) anförde i slutligt beslut den 3 juni 2002:

Skäl

T.S:s begäran om inträde i rättegången som part är inte lagligen grundad och kan därför inte bifallas. Tryffeln AB:s konkursbos talan förs av konkursförvaltaren. Det förhållandet att T.S. är aktieägare i Tryffeln AB medför inte att han har rätt att intervenera i rättegången. Föremålet för återvinningstalan är en pantförskrivning av en bostadsrätt. Bostadsrätten har, i september 1993, överlåtits av Modern Förvaltning AB. Även om återvinningstalan skulle bifallas innebär det inte att konkursboet tillförs någon egendom eller någon betalning. Med hänsyn till detta har T.S., i egenskap av konkursborgenär i Modern Förvaltning AB:s konkurs, inte visat sannolika skäl för att utgången av målet rör hans rätt.

Slut

1. Hovrätten lämnar T.S:s begäran om inträde som part utan bifall.

2. Hovrätten lämnar T.S:s begäran om inträde som intervenient utan bifall.

3. Hovrätten avskriver målet. Tingsrättens dom skall därför stå fast.

Högsta domstolen

T.S. överklagade och yrkade att HD med ändring av hovrättens beslut skulle i första hand tillerkänna honom ställning som part i målet vid Svea hovrätt och i andra hand tillerkänna honom rätt att intervenera självständigt i målet samt, med undanröjande av hovrättens avskrivningsbeslut återförvisa målet till hovrätten för fortsatt handläggning.

Banken och Tryffelns konkursbo bestred ändring.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, rev.sekr. Ewa Lindbäck, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut, såvitt nu är i fråga:

Skäl

Inträde i mål om återvinning i konkurs

Enligt 4 kap. 19 § andra stycket konkurslagen (1987:672) kan konkursborgenär påkalla återvinning genom att väcka talan vid allmän domstol. Konkursborgenärens talerätt är dock begränsad till de fall då konkursförvaltaren inte vill påkalla återvinning och inte heller ingå förlikning i saken.

T.S. har i hovrätten yrkat att han skall tillåtas att inträda i rättegången i första hand som part. Vare sig enligt konkurslagen eller enligt RB kan emellertid anses föreligga grund för T.S. att först i hovrätten inträda som part i rättegången. Yrkandet att få inträda som part i rättegången kan således inte bifallas.

HD övergår härefter till att pröva om T.S. borde ha tillåtits att inträda som intervenient i målet i hovrätten. T.S. har som grund härför anfört att han är konkursborgenär i Modern Förvaltning AB:s konkurs och att han därmed träffas av domens rättskraft.

Av 14 kap. 9 § RB följer att om någon, som inte är part i målet, påstår att saken rör hans rätt och visar sannolika skäl för sitt påstående, har han rätt att som intervenient på endera sidan delta i målet. Ansökan om intervention kan ske även i högre rätt och det förhållandet att tredje man överklagar ett avgörande i en process mellan två andra torde i allmänhet kunna ses som att han ansökt om intervention.

En dom i ett återvinningsmål som meddelats på talan av en konkursborgenär har rättskraft i förhållande till övriga taleberättigade oavsett utgången i sak. En annan konkursborgenär kan därmed på rättskraftsgrunden inträda i en återvinningsprocess som en annan borgenär initierat enligt 4 kap. 19 § andra stycket konkurslagen (se t.ex. Lehrberg, Processgemenskap, 2 uppl., s. 241 och Fitger, Rättegångsbalken, s. 14:32). Konkursborgenären som inträder i återvinningsprocessen får på grund därav också ställning som självständig intervenient enligt 14 kap. 11 § andra stycket RB och intar enligt bestämmelsen ställning av part, dock utan att vara part i formell mening.

Med hänsyn till att överklagandet i hovrätten återkallats beror en intervenients möjlighet att förhindra en avskrivning på de processuella befogenheter som tillkommer denne. Den självständige intervenienten torde nämligen behöva godta processen i det läge den befinner sig vid interventionsinträdet (se Fitger a.a. s. 14:42). Mot bakgrund av att saken är sådan att endast en dom kan ges för alla som har del i saken bör intervenienten tillerkännas samma processuella ställning som han skulle ha haft om det skulle ha förelegat speciell processgemenskap mellan interventen och intervenienten, såvida även den senare varit part från processens begynnelse (jfr Ekelöf/Boman, Rättegång II, 8 uppl., s. 205 f.). Detta innebär att en självständig intervenient kan överta talan ifall att interventen återkallar. Till detta kommer specifikt för återvinningsprocessen uttalandena i förarbetena till konkurslagen, att i de fall förvaltaren utnyttjat sin primära rätt till återvinningstalan och förvaltaren, utan att förlikning träffats, skulle vilja återkalla eller nedlägga sin talan, en enskild borgenär som inträtt i återvinningsprocessen vid sidan av förvaltaren, enligt grunderna för förslaget, bör fortsättningsvis kunna föra en självständig talan (se SOU 1970:75 s. 176 och jfr NJA 1988 s. 433).

Sammanfattningsvis följer av HD:s ovan förda resonemang att den som är konkursborgenär har rätt att som självständig intervenient inträda i en återvinningsprocess som påkallats genom väckande av talan av en annan konkursborgenär och har därmed samma processuella ställning som vid speciell processgemenskap enligt 14 kap. 8 § andra stycket RB.

Kravet i 14 kap. 9 § RB på att saken skall röra interventionssökandens rätt innefattar såväl det som han eller hon påstått om sin egen rättsställning som det han eller hon påstått om dess beroende av rättegångens föremål (se Fitger, Rättegångsbalken, s. 14:37). T.S. har emellertid inte visat sannolika skäl för sin påstådda rättsställning, dvs. han har inte visat sannolika skäl för att han är konkursborgenär i Modern Förvaltning AB:s konkurs. Hans överklagande kan således inte vinna bifall och hovrättens avskrivningsbeslut skall således stå kvar.

- - -.

HD:s avgörande

HD avslår överklagandet.

HD (justitieråden Svensson, Munck, Lennander, referent, Dahllöf och Nyström) meddelade den 19 maj 2005 följande slutliga beslut, såvitt nu är i fråga:

Skäl

Inträde i mål om återvinning i konkurs

Enligt 4 kap. 19 § andra stycket konkurslagen (1987:672) kan en konkursborgenär påkalla återvinning genom att väcka talan vid allmän domstol. Konkursborgenärens talerätt är dock begränsad till de fall då konkursförvaltaren inte vill påkalla återvinning och inte heller ingå förlikning i saken. Någon annan förutsättning för borgenärens talerätt uppställs inte i lagrummet, men det har framhållits att man möjligen överlag bör kräva att borgenären kan styrka inte bara att han har en fordran i konkursen utan även att väckt återvinningstalan har intresse för honom (jfr Walin m.fl., Konkurslagen s. 386).

T.S. har yrkat att han skall tillåtas att inträda i rättegången i första hand som part. Varken konkurslagen eller RB tillåter emellertid T.S. att först i hovrätten inträda i rättegången som part i formell mening. Yrkandet att få inträda som part i rättegången kan således inte bifallas.

Frågan är därefter om T.S. skall tillåtas att inträda som intervenient i målet.

Rätten att deltaga i en rättegång som intervenient regleras i 14 kap. RB. Av 11 § framgår att interventionen kan vara ordinär (osjälvständig) eller självständig. Vilken ställning en konkursborgenär kan erhålla vid intervention i ett återvinningsmål beror bl.a. på om talan förs av konkursförvaltaren eller av en annan borgenär i konkursen. I det fall som nu är aktuellt har Tryffeln, såsom borgenär i Modern Förvaltnings konkurs, påkallat återvinning till Modern Förvaltnings konkursbo genom att väcka talan mot banken. Fråga är således om inträde i en återvinningsprocess som initierats av en annan konkursborgenär.

Enligt 14 kap. 9 § RB har den som inte är part i rättegången, men påstår att saken rör hans rätt och visar sannolika skäl för sitt påstående, rätt att inträda som intervenient. Kravet på att den som vill intervenera skall visa sannolika skäl för att han har rätt att deltaga i rättegången innefattar såväl det som interventionssökanden påstår om sin egen rättsställning som det han påstår om dess beroende av rättegångens föremål (se Fitger, Rättegångsbalken s. 14:37).

Hovrätten får anses ha godtagit T.S:s uppgift att han är konkursborgenär i Modern Förvaltnings konkurs. Anledning saknas att frångå detta ställningstagande. T.S. har vidare som grund för sin rätt att deltaga som intervenient anfört att han i sin egenskap av sådan borgenär träffas av återvinningsdomens rättskraft.

En dom i ett återvinningsmål som meddelats på talan av en konkursborgenär har rättskraft i förhållande till övriga taleberättigade oavsett utgången i sak. En annan konkursborgenär kan därmed på rättskraftsgrunden inträda i en återvinningsprocess som den förstnämnde borgenären (interventen) har initierat enligt 4 kap. 19 § andra stycket konkurslagen (se t.ex. E. Lehrberg, Processgemenskap, 2 uppl. 2000, s. 241 och Fitger, a.a. s. 14:32). Den konkursborgenär som inträder i återvinningsprocessen (intervenienten) får på grund av rättskraftseffekten också ställning som självständig intervenient enligt 14 kap. 11 § andra stycket RB och skall behandlas som part, dock utan att vara part i formell mening. Mellan interventen och intervenienten råder i sådant fall en sådan speciell processgemenskap som anges i 14 kap. 8 § andra stycket RB.

Skulle interventen vilja återkalla sitt överklagande, något som varit aktuellt i förevarande fall, beror möjligheten för en intervenient att förhindra en avskrivning på de processuella befogenheter som tillkommer denne. Den självständige intervenienten måste nämligen i princip godta processen i det läge den befinner sig vid interventionsinträdet (jfr Fitger, a.a. s. 14:42). Eftersom saken är sådan att endast en dom kan ges för alla som har del i saken, bör intervenienten tillerkännas samma processuella ställning som han skulle ha haft om han tillsammans med interventen väckt den ifrågavarande återvinningstalan och alltså varit part från processens begynnelse (jfr Ekelöf/Boman, Rättegång II, 8 uppl. 1996, s. 205 f.). Detta innebär att en självständig intervenient kan överta talan om interventen återkallar. (Jfr för det fall att återvinningstalan påkallats av förvaltaren SOU 1970:75 s. 176 och NJA 1988 s. 433.)

Det anförda innebär således att den som är konkursborgenär har rätt att som självständig intervenient inträda i en återvinningsprocess som väckts av en annan konkursborgenär och med denne ingå i en sådan speciell processgemenskap som anges i 14 kap. 8 § andra stycket RB, allt under förutsättning att han kan visa att hans interventionstalan har ett berättigat intresse för honom.

Det föreligger mycket speciella förhållanden i det nu aktuella återvinningsmålet på grund av att T.S. inte bara är företrädare för Tryffeln AB utan dessutom själv i flera hänseenden företrätt Modern Förvaltning vid transaktioner av betydelse i målet. Mot denna bakgrund kan T.S. inte anses ha visat sannolika skäl för att återvinningsmålet rör Hans rätt på ett sådant sätt att han har ett berättigat intresse i saken. Hans överklagande kan därför inte vinna bifall. Hovrättens avskrivningsbeslut skall således stå fast.

- - -.

HD:s avgörande

HD avslår överklagandet.

HD:s beslut meddelat: den 19 maj 2005.

Mål nr: Ö 2554-02.

Lagrum: 14 kap. 8, 9 och 11 §§ RB samt 4 kap. 19 § konkurslagen (1987:672).

Rättsfall: NJA 1988 s. 433.

Rättsfall från Högsta domstolen
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
2005-05-19

Målnummer:
Ö2554-02