Det hinder mot godtrosförvärv av stöldgods som enligt 3 § lagen (1986:796) om godtrosförvärv av lösöre gäller till förmån för den bestulne ägaren har ansetts skola tillämpas även till förmån för den till vilken den bestulne har överlåtit egendomen.


Lagrum:
3 § lagen (1986:796) om godtrosförvärv av lösöre; 27 kap. 4 a § rättgångsbalken (1942:740)

Sedan en moped hade tagits i beslag från C.L., gjorde Svenska Konsumentförsäkringar AB anspråk på mopeden och begärde att den skulle lämnas ut till försäkringsbolaget. Svenska Konsumentförsäkringar AB gjorde gällande att mopeden hade stulits från en försäkringstagare hos bolaget och att bolaget hade trätt i försäkringstagarens ställe sedan försäkringsersättning hade betalats ut.

Allmän åklagare beslutade att lämna ut mopeden till Svenska Konsumentförsäkringar AB med i huvudsak följande motivering. Mopeden hade anmälts stulen. Sedan den 1 juli 2003 kan inte godtrosförvärv ske vad avser stöldgods. Eftersom det således var uppenbart att Svenska Konsumentförsäkringar AB hade bättre rätt till egendomen än C.L., skulle den lämnas ut till försäkringsbolaget.

Uddevalla tingsrätt

C.L. begärde rättens prövning av beslaget och beslutet om utlämnande. Han yrkade att beslaget skulle upphävas, liksom åklagarens beslut att mopeden skulle lämnas ut till Svenska Konsumentförsäkringar AB, i följd varav mopeden i stället skulle lämnas ut till honom i hans egenskap av rättmätig ägare till mopeden efter godtrosförvärv av densamma. Han gjorde gällande att han med hjälp av sin morfar B.F. hade gjort allt för att inte köpa en stulen moped.

Åklagaren, som även företrädde Svenska Konsumentförsäkringar AB, bestred yrkandena och yrkade att beslaget skulle bestå och att mopeden skulle lämnas ut till Svenska Konsumentförsäkringar AB.

Tingsrätten (rådmannen Ulf Klerfalk) anförde i slutligt beslut den 7 maj 2004:

Skäl för beslutet

I målet är utrett och ostridigt att C.L. före köpet gjort allt vad som krävs, och mer därtill, för att förvissa sig om att överlåtaren hade rätt att förfoga över mopeden och att C.L. därför gjort ett godtrosförvärv enligt 2 § godtrosförvärvslagen; det är vidare uppenbart att C.L. inte skulle ha köpt mopeden om inte B.F. fått den felaktiga uppgiften av polisen att mopeden inte var stöldanmäld.

Med ikraftträdande den 1 juli 2003 gjordes väsentliga ändringar i godtrosförvärvslagen som härefter i 3 §, såvitt nu är av intresse, stadgar:

”Även om förutsättningarna för godtrosförvärv enligt 2 § är uppfyllda, består ägarens rätt till egendomen, om egendomen har frånhänts honom genom att någon olovligen tagit den…”

Enligt förarbetena är innebörden härav att det inte längre skall vara möjligt att göra godtrosförvärv av stöldgods om ägaren har frånhänts egendomen på angivet sätt med påföljd att ägaren skall ha rätt att utan lösen få tillbaka egendomen oavsett god tro hos förvärvaren (prop. 2002/03:17 s. 36). Ägaren benämns i förarbetena även som ”den bestulne” (se t.ex. a. prop. s. 1). I den beslagsbestämmelse i RB, 27 kap. 4 a §, varå åklagarens beslut den 13 april 2004 att utlämna mopeden till Svenska Konsumentförsäkringar AB grundas, talas istället om ”målsäganden” som det skyddsvärda intresset och att det knappast är rimligt att, när det är uppenbart att målsäganden har bättre rätt till egendomen än den hos vilken beslaget gjorts, målsäganden skall behöva vänta på rättens avgörande i brottmålet för att få tillbaka sin egendom (a. prop. s. 30). I nyssnämnda lagrum nämns visserligen också den som trätt i målsägandens ställe, t.ex. ett försäkringsbolag och i förarbetena uttalas att även denne bör ha rätt att framställa anspråk på den beslagtagna egendomen och kunna få den utlämnad till sig (a. prop. s. 31). I sådana fall har beslaget ifråga naturligtvis vanligen gjorts hos tjuven eller hos en hälare.

Skyddsintresset enligt den nya bestämmelsen i 3 § godtrosförvärvslagen är alltså ägaren i egenskap av den bestulne. Även utlämnandebestämmelsen i 27 kap. 4 a § RB har primärt samma skyddsintresse; det är naturligtvis om den bestulne lagstiftaren ömmar när det talas om att målsäganden inte skall behöva vänta på tingsrättens avgörande i brottmålet för att få tillbaka sin egendom.

När nu enskild godtroende privatpersons äganderätt står på spel som en följd av den nya kategoriska och undantagslösa lagstiftningen i 3 § godtrosförvärvslagen bör denna bestämmelse tolkas strikt enligt sin ordalydelse och utifrån ovannämnda skyddsintresse utan att tolkningsdata, till men för den enskilde, hämtas i den för undersökningsledare eller åklagare uppställda förfaranderegeln i 27 kap. 4 a § RB.

Skyddsintresset enligt 3 § godtrosförvärvslagen är ägaren i egenskap av den som frånhänts egendomen genom att någon olovligen tagit den ifrån honom, dvs. i förevarande fall A.W. Mopeden har inte frånhänts Svenska Konsumentförsäkringar AB och det förhållandet att åklagaren enligt annan lagstiftning (27 kap. 4 a § RB) haft rätt att fatta beslut att mopeden skall utlämnas till den som han (i själva verket utifrån ett komplicerat civilrättsligt ”bättre rätt-spörsmål”) uppfattar som ägare - i detta fall Svenska Konsumentförsäkringar AB - ändrar inte på det faktum att ägaren enligt lagtexten i 3 § godtrosförvärvslagen, i ett fall som det förevarande, är den bestulne.

Vid nu angivna förhållanden och då A.W. inte gör anspråk på mopeden bör undantaget i 3 § godtrosförvärvslagen inte anses tillämpligt i målet varför C.L. gjort ett godtrosförvärv enligt 2 § samma lag. Tingsrätten kan pröva även beslagsfrågan eftersom beslaget inte är hävt förrän åklagarens utlämnandebeslut vunnit laga kraft. C.L:s talan skall alltså bifallas.

Slutligt beslut

Tingsrätten upphävde beslaget samt förordnade att beslaget skulle bestå men att mopeden, sedan beslutet vunnit laga kraft, skulle lämnas ut till C.L.

Hovrätten för Västra Sverige

Åklagaren och Svenska Konsumentförsäkringar AB överklagade i Hovrätten för Västra Sverige och yrkade att hovrätten med ändring av tingsrättens beslut skulle fastställa dels beslaget av mopeden, dels beslutet att mopeden skulle lämnas ut till Svenska Konsumentförsäkringar AB.

C.L. bestred ändring.

Hovrätten (hovrättslagmannen Kjell Björnberg samt hovrättsråden Ann- Carin Glimstedt, referent, och Christer Ranch) anförde i beslut den 23 juni 2004:

Beslut

Det är ostridigt att mopeden olovligen tillgripits från ägaren A.W. C.L. har därefter förvärvat mopeden. A.W. har efter stölden erhållit försäkringsersättning från sitt försäkringsbolag och har överlåtit äganderätten till mopeden till Svenska Konsumentförsäkringar AB. Svenska Konsumentförsäkringar AB kräver nu att mopeden skall lämnas ut till bolaget. Mopeden har beslagtagits hos innehavaren C.L.

Hovrätten finner i likhet med tingsrätten att C.L. gjort vad som ankommer på honom för att göra ett godtrosförvärv enligt 2 § lagen (1986:796) om godtrosförvärv av lösöre. Sedan den 1 juli 2003 har möjligheten till godtrosförvärv av stulen egendom dock i praktiken upphört, såvida ägaren kräver tillbaka egendomen från innehavaren inom en i 3 § angiven tid.

Det råder inte tvist om att anspråket på mopeden framställts inom rätt tid. Fråga är i stället om Svenska Konsumentförsäkringar äger bättre rätt än C.L. till mopeden.

Den bestämmelse i RB, 27 kap. 4 a §, som reglerar förfarandet kring aktuell fråga har följande lydelse.

Om en målsägande eller någon som trätt i dennes ställe har framställt anspråk på det beslagtagna föremålet och det är uppenbart att han eller hon har bättre rätt till detta än den hos vilken beslaget har gjorts, får undersökningsledaren eller åklagaren innan åtal väckts besluta att föremålet skall lämnas ut till honom eller henne.

De materiella regler som rätten har att söka vägledning i om frågan om bättre rätt finns i lagen om godtrosförvärv av lösöre.

Under remissbehandlingen av Utredningens om nya regler om godtrosförvärv betänkande Vindikation av stöldgods (SOU 2000:56) anfördes av en remissinstans att den som har trätt i målsägandens ställe, t.ex. ett försäkringsbolag, bör ha rätt att framställa anspråk på det beslagtagna föremålet och få det utlämnat till sig. I lagrådsremissens lagförslag hade 27 kap. 4 a § RB ovan angivna lydelse och lagrådet föreslog ingen annan lydelse. Däremot lämnades vissa synpunkter på förslaget till 3 § lagen om godtrosförvärv. (Jfr prop. 2002/03:17 s. 31, 41 f. och 61 f.) Denna bestämmelsen gavs följande lydelse.

Även om förutsättningarna för godtrosförvärv enligt 2 § är uppfyllda, består ägarens rätt till egendomen, om egendomen har frånhänts honom genom att någon olovligen tagit den eller - - -. Kräver ägaren inte tillbaka egendomen från innehavaren inom sex månader från det att han fick eller måste antas ha fått kännedom om dennes innehav, får förvärvaren dock äganderätten till egendomen.

I 27 kap. 4 a § RB talas visserligen om ”målsägande eller den som trätt i dennes ställe” och i 3 § lagen om godtrosförvärv om ”ägaren” men frågan är om dessa olika uttryck har olika innebörd. Det kan enligt hovrättens mening inte ha varit lagstiftarens mening att göra någon skillnad för möjligheten till godtrosförvärv enligt 3 § lagen om godtrosförvärv om det är den som frånstulits egendomen som kräver tillbaka denna från innehavaren, eller om det är den som förvärvat äganderätten till egendomen genom överlåtelse från den rättmätige ägaren efter tillgreppet. Den första meningen av 3 § handlar i och för sig om den ägare som frånhänts egendomen varför den följande meningen kan uppfattas så, att man där också avser just denne ägare. Men utformningen av den senare meningen utesluter samtidigt inte att den är avsedd att ta sikte på envar som är ägare till egendomen och kräver att få denna. Sett i belysning av innehållet i 27 kap. 4 a § RB framstår den sistnämnda tolkningen som åsyftad även om den språkliga utformningen av bestämmelsen kunde ha varit bättre.

Vid denna tolkning finner hovrätten att C.L. inte har gjort ett godtrosförvärv av den aktuella mopeden. Eftersom de faktiska omständigheterna är ostridiga är det uppenbart att Svenska Konsumentförsäkringar AB har bättre rätt till mopeden. Åklagarens beslut att lämna ut mopeden till Svenska Konsumentförsäkringar var således riktigt. Beslaget av mopeden skall till följd härav hävas i enlighet med 27 kap. 8 § RB.

Med undanröjande av tingsrättens beslut fastställer hovrätten åklagarens beslut den 13 april 2004 - - - att lämna ut en moped - - - till Svenska Konsumentförsäkringar AB och häva beslaget av mopeden.

Högsta domstolen

C.L. överklagade och yrkade att HD, med ändring av hovrättens beslut, skulle fastställa tingsrättens beslut att mopeden skulle lämnas ut till C.L.

Riksåklagaren och Svenska Konsumentförsäkringar AB bestred ändring.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, rev.sekr. Tommie Börjesson, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut.

Skäl

C.L. har förvärvat en moped som därefter visade sig vara stulen. Den bestulne ägaren har överlåtit mopeden till Svenska Konsumentförsäkringar AB (försäkringsbolaget). Försäkringsbolaget har framställt anspråk på mopeden i den ordning som avses i 27 kap. 4 a § RB. Därefter har åklagare beslutat att mopeden skall lämnas ut till försäkringsbolaget.

Det har inte framkommit annat än att C.L. uppfyllt förutsättningarna för att göra ett godtrosförvärv enligt 2 § lagen (1986:796) om godtrosförvärv av lösöre. Sedan den 1 juli 2003 gäller dock enligt 3 § samma lag att ägarens rätt till egendomen består om den frånhänts denne genom bl.a. stöld även om dessa förutsättningar är uppfyllda. Frågan i målet är om denna regel är tillämplig även för det fall det är någon som trätt i den bestulne ägarens ställe som gör anspråk på egendomen.

Enligt 3 § första meningen lagen om godtrosförvärv av lösöre består ägarens rätt till stulen egendom även om förutsättningarna för godtrosförvärv enligt lagens 2 § är uppfyllda. Lagtextens lydelse ger därvid inte uttryck för att den bestulne ägarens rätt att förfoga över egendomen är begränsad på något sätt. För det fall den bestulne ägaren överlåter egendomen bör därför överlåtelsen omfatta även skyddet mot godtrosförvärv. Av den andra meningen i 3 § följer att ägaren måste kräva tillbaka egendomen inom en viss angiven tid för att inte förlora sin rätt till den. Av lagtextens lydelse kan inte anses följa något krav på att det måste vara den bestulne ägaren som kräver tillbaka egendomen. Ett sådant krav kan därför framställas av en ny ägare som trätt i den bestulne ägarens ställe.

Den nu anförda tolkningen får anses stämma överens med regleringens allmänna syften. Av förarbeten till 27 kap. 4 a § RB framgår att dess tillkomst i hög grad motiverades av att 3 § lagen om godtrosförvärv av lösöre innebar en inskränkning av utrymmet för godtrosförvärv av egendom som åtkommits genom brott (se prop. 2002/03:17 s. 29 f.). Av förarbetena framgår vidare att avsikten varit att 3 § lagen om godtrosförvärv av lösöre skall vara tillämplig också då ett försäkringsbolag, som trätt i den bestulne ägarens ställe, gör anspråk på stulen egendom (se prop. 2002/03:17 s. 41).

Högsta domstolen finner att 3 § lagen om godtrosförvärv av lösöre är tillämplig i målet. Det är därmed uppenbart att försäkringsbolaget har bättre rätt till mopeden än C.L. och överklagandet skall därför lämnas utan bifall.

HD:s avgörande

HD lämnar överklagandet utan bifall.

HD (justitieråden Lennander, Blomstrand, referent, Lundius, Nyström och Virdesten) meddelade den 5 november 2004 följande beslut:

Skäl

I 27 kap. 4 a § första stycket RB föreskrivs följande beträffande föremål som har tagits i beslag. Om målsäganden eller någon som har trätt i dennes ställe har framställt anspråk på det beslagtagna föremålet och det är uppenbart att han eller hon har bättre rätt till detta än den hos vilken beslaget har gjorts, får undersökningsledaren eller åklagaren innan åtal väckts besluta att föremålet skall lämnas ut till honom eller henne.

Bestämmelsen infördes samtidigt som lagen (1986:796) om godtrosförvärv av lösöre ändrades i syfte att avskaffa möjligheten till godtrosförvärv av stöldgods (se prop. 2002/03:17). I den lagens tredje paragraf föreskrivs nu att, även om förutsättningarna för godtrosförvärv enligt 2 § i lagen är uppfyllda, ägarens rätt till egendomen består, om egendomen har frånhänts honom bl.a. genom att någon olovligen har tagit den. Dock får förvärvaren äganderätt till egendomen, om ägaren inte kräver tillbaka egendomen från innehavaren inom sex månader från det att han fick eller måste antas ha fått kännedom om dennes innehav.

C.L. köpte i oktober 2003 en moped, som togs i beslag i februari 2004. Svenska Konsumentförsäkringar AB gjorde anspråk på mopeden med stöd av en överlåtelse från den ursprunglige ägaren och den 13 april 2004 beslutade åklagaren att mopeden skulle lämnas ut till försäkringsbolaget.

I målet är ostridigt att mopeden har stulits från den ursprunglige ägaren och att försäkringsbolaget har framställt krav på egendomen inom den sexmånadersfrist som föreskrivs i 3 § lagen om godtrosförvärv av lösöre. Frågan i målet är om det hinder mot godtrosförvärv av stöldgods som enligt den paragrafen gäller till förmån för den bestulne ägaren, skall tillämpas även till förmån för försäkringsbolaget när bolaget har övertagit den bestulnes rätt.

Paragrafens lydelse ger inte uttryck för att den bestulne ägarens rätt att förfoga över egendomen skulle vara begränsad på så sätt att skyddet mot godtrosförvärv upphör när han överlåter egendomen. Med tanke på bestämmelsens syfte - att omöjliggöra godtrosförvärv av stöldgods - kan en sådan innebörd inte heller vara avsedd. Om den bestulne ägaren överlåter egendomen, bör därför överlåtelsen innefatta även skyddet mot godtrosförvärv. Kravet att återfå egendomen måste då också kunna framställas av den nye ägare som har trätt i den bestulnes ställe. Att inte bara målsäganden utan även den som har trätt i dennes ställe nämns uttryckligen i 27 kap. 4 a § RB bör inte föranleda något motsatsslut vid tolkningen av 3 § lagen om godtrosförvärv av lösöre.

Av det anförda följer att det är uppenbart att försäkringsbolaget har bättre rätt till mopeden än C.L. Överklagandet skall därför lämnas utan bifall.

HD:s avgörande

HD lämnar överklagandet utan bifall.

HD:s beslut meddelat: den 5 november 2004.

Mål nr: Ö 3282-04.

Lagrum: 3 § lagen (1986:796) om godtrosförvärv av lösöre, 27 kap. 4 a § RB.

Rättsfall från Högsta domstolen
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
2004-11-05

Målnummer:
Ö3282-04