Fråga om ansvar enligt yttrandefrihetsgrundlagen för innehållet på en webbplats.


Lagrum:
1 kap. 9 §, 4 kap. 1 § och 2 § andra stycket samt 6 kap. 2 § första stycket yttrandefrihetsgrundlagen (1991:1469); 3 kap. 13 §, 14 §, 15 §, 16 §, 17 § och 18 § lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden, i lydelsen före den 1 januari 2003

Blekinge tingsrätt

Justitiekanslern väckte åtal vid Blekinge tingsrätt mot B.B. och A.Ä. med följande ansvarsyrkande.

Yttrandefrihetsbrottet hets mot folkgrupp. Redaktionen för den tryckta periodiska skriften Den Svenske Nationalsocialisten tillhandahåller på begäran allmänheten upplysningar via Internet från en webbplats med adress www.den-svenske.com. På webbplatsen har för spridning till allmänheten tillhandahållits tre bilder enligt vad som anges närmare nedan. Det har inte varit möjligt för mottagaren att ändra innehållet i registret. De publicerade uppgifterna har till följd av det sagda omfattats av den s.k. databasregeln i 1 kap. 9 § YGL, varför föreskrifterna i yttrandefrihetsgrundlagen om radioprogram är tillämpliga på framställningen.

På webbplatsen, under rubriken ”Artikelarkiv”, har följande bilder förekommit.

a) en swastika i anslutning till underrubriken ”Yttre och inre miljö”,

b) en karikatyrbild i anslutning till underrubriken ”Judendom och sionism” och

c) en swastika i anslutning till underrubriken ”Övrigt”.

Var för sig och sedda i det sammanhang de förekommer innefattar bilderna hot mot eller missaktning för en folkgrupp eller annan sådan grupp av personer med anspelning på ras, nationellt eller etniskt ursprung eller trosbekännelse.

Bilderna a och b har förekommit från den 11 september 2001 till den 28 september 2002. Bilden c har förekommit från den 11 september 2001 till den 27 december 2002.

Det har saknats utgivare för webbplatsen. Det är i första hand B.B. och A.Ä. som har bedrivit sändningsverksamheten och sålunda haft en skyldighet att utse utgivare. Vid det förhållandet ansvarar de för det yttrandefrihetsbrott som har förekommit på webbplatsen.

B.B. och A.Ä. ansvarar även för det fall föreningen Nationalsocialistisk Front anses vara en juridisk person och därigenom ha bedrivit sändningsverksamheten eftersom de har haft en ledande ställning i föreningen.

Lagrum. 1 kap. 9 §, 4 kap. 1 §, 5 kap. 1 och 4 §§, 6 kap. 1, 2 och 4 §§ YGL samt 7 kap. 4 § 11 TF jämförd med 16 kap. 8 § BrB.

Tingsrätten (lagmannen Peter Rosén, samt rådmännen Roy Lindeberg och Lise-Lotte Bäckström) anförde i beslut den 13 oktober 2003:

A.Ä. har gjort gällande att åtalet mot honom skall avvisas, eftersom han inte har bedrivit någon sändningsverksamhet och därför inte har varit skyldig att utse någon utgivare för hemsidan.

Vidare har vid huvudförhandlingen såväl B.B. som A.Ä. gjort gällande att åtalet såvitt avser bilderna a) och b) skall avvisas då det inte kan anses styrkt att åtal väckts inom sex månader från den tidpunkt då dessa bilder togs bort från hemsidan.

Stämningsansökan i målet kom in till tingsrätten den 27 mars 2003.

Ansvarighetsfrågan

Åklagaren har i denna del som skriftlig bevisning åberopat bl.a. e-postmeddelanden mellan B.B. och G.L. samt utländska checkar utfärdade på order av A.Ä.

Hörd inför tingsrätten har B.B. uppgett i huvudsak följande. Under den i målet aktuella tiden var han propagandachef inom NSF och i denna roll var han bl.a. redaktör för skriften Den Svenske Nationalsocialisten och såg till att organisationen hade en hemsida på Internet. Han var även redaktör för hemsidan och var den som lade ut innehållet på nätet. Om någon annan person ville lägga ut material på hemsidan granskade han detta innan det publicerades. Det fanns ytterligare några personer inom redaktionen som hade möjlighet att ändra innehållet på hemsidan med hjälp av det särskilda verktyget FTP, men A.Ä. var inte en av dem. A.Ä. har aldrig haft något att göra med innehållet. B.B. var inte medveten om att det krävdes en ansvarig utgivare för hemsidan. Kort tid innan han blev föremål för husrannsakan kontaktade han Radio- och TV-verket för att höra om hemsidan behövde en registrerad ansvarig utgivare. Han fick då svaret att någon sådan inte var obligatorisk om servern var placerad utomlands. - Den server som han använde sig av är placerad i USA och domänen innehades av en person i USA vid namn G.L. Anledningen till att han använde sig av en utländsk server var att NSF:s hemsida flera gånger hade tagits bort då de använt sig av en svensk server. Han kände G.L. sedan tidigare och det var han som tog kontakt med denne angående utrymme på dennes domän. Den 23 februari 2001 fick han via e-post från G.L. ett kostnadsförslag för en webbplats. De skulle få de första tre månaderna gratis, därefter skulle de betala 20 USD i månaden. Efter att ha kontrollerat med A.Ä. att det fanns pengar skickade han den 28 februari 2001 via e-post en bekräftelse till G.L. Eftersom A.Ä. i sin egenskap av kassör behövde information om hur och till vem betalning skulle ske, tog han en kopia av e-postmeddelandet på en diskett, som han överlämnade till A.Ä. Det kan också ha varit så att han via Internet vidarebefordrade e-postmeddelandet till A.Ä. Av den anledningen har korrespondens mellan honom och G.L. även återfunnits på A.Ä:s dator. - Det var NSF som stod för kostnaden för hemsidan. Som propagandachef hade han ingen egen kassa utan han var tvungen att vända sig till A.Ä. för betalning. A.Ä. hade emellertid inget med beslutet om att skaffa webbplatsen att göra, utan hade som enda uppgift att sköta om betalningen för detta. Det var alltid B.B. som hade sista ordet i beslut som rörde propagandan. Endast om det inte hade funnits några pengar i kassan hade A.Ä. kunnat säga nej till anskaffandet av webbplatsen. - Den e-postadress med vilken korrespondensen med G.L. fördes hade A.Ä. inte tillgång till.

Hörd inför tingsrätten har A.Ä. uppgett i huvudsak följande. Han har hand om NSF:s ekonomi och i denna egenskap är det han som sköter betalningen av NSF:s räkningar. Om det inte finns tillräckligt med pengar, betalar han normalt först räkningarna med äldst förfallodag. Hans ansvarsområde är endast ekonomin och han har ingen beslutanderätt inom övriga områden. Endast om det saknas pengar i kassan kan han säga nej till en betalning. Om B.B. ville ha pengar för att genomföra ett projekt accepterade han detta. Det enda han kontrollerade var om det fanns erforderliga medel att tillgå. Eventuellt fick han skjuta på en annan betalning så att B.B:s projekt kunde finansieras. Beträffande den i målet aktuella hemsidan berättade B.B. för honom om betalningsvillkoren för denna. Han tyckte att det lät bra, men han hade inget med beslutet som sådant att göra. De 240 USD per år som webbplatsen skulle kosta betraktade han som en normal räkning. När han skulle betala, fick han beskedet att det vid utställande av utländska checkar inte gick att betala kontant utan att det krävdes att pengarna drogs från ett bankkonto. Han satte därför in NSF:s pengar på sitt eget konto för att kunna ordna detta. Det är därför hans namn finns angivet på de utländska checkarna. Att betalning skedde först i oktober berodde troligen på att han hade glömt bort att betala eller att det inte fanns några pengar att tillgå då fordran dessförinnan förföll till betalning. - Att korrespondens mellan B.B. och G.L. återfunnits även på hans dator berodde på att B.B. hade vidarebefordrat denna till honom, antingen via Internet eller genom att ge honom en diskett innehållande uppgifterna. Han behövde denna information för att veta hur han skulle gå till väga med betalningen. Han har aldrig tillhört redaktionen för tidningen eller hemsidan och han har inte haft någon möjlighet eller behörighet att påverka innehållet.

D.H., som hörts som vittne på A.Ä:s begäran, har uppgett bl.a. följande. Han har varit medlem i NSF sedan 1996 och ingår sedan 2001 i riksledningen. Han är även med i föreningsstyrelsen och ansvarar där för struktur- och organisationsfrågor. Varje styrelseledamot ansvarar själv för sitt ansvarsområde och står ensam för beslutsfattandet. Således var det endast B.B. som ansvarade för de åtgärder som skulle vidtas inom ramen för propagandaverksamheten. Övriga medlemmar och styrelseledamöter rättade sig efter hans beslut i sådana frågor. Hemsidan sköttes av B.B. Han tror inte att någon annan hade behörighet att ändra innehållet på hemsidan. Själv skickade han alltid det material han ville ha utlagt på hemsidan till B.B. A.Ä. har aldrig arbetat med hemsidan och inte heller tillhört redaktionen.

Tingsrätten gör följande bedömning.

Enligt 1 kap. 9 § YGL tillämpas grundlagens föreskrifter om radioprogram också när en redaktion för en tryckt periodisk skrift med hjälp av elektromagnetiska vågor på särskild begäran tillhandahåller allmänheten upplysningar ur ett register med upptagningar för automatisk databehandling. Detta gäller dock inte om den mottagande kan ändra innehållet i registret.

I målet får anses klarlagt att tidningen Den Svenske Nationalsocialisten utgör en tryckt periodisk skrift, att de i åtalet angivna bilderna är att anse som upplysningar direkt ur ett register med upptagningar för automatisk databehandling som med hjälp av elektromagnetiska vågor tillhandahållits allmänheten på begäran samt att de som mottagit upplysningarna inte kunnat ändra innehållet. Det bör vidare anmärkas att HD i ett fall som det nu aktuella ansett att YGL:s ansvarighetsregler är tillämpliga oberoende av att informationen förmedlats genom sändning från en server utanför Sverige (se NJA 2001 s. 445). Innehållet på den i målet aktuella hemsidan omfattas således av den s.k. databasregeln i 1 kap. 9 § YGL och föreskrifterna i grundlagen om radioprogram är tillämpliga bl.a. vad gäller ansvaret för eventuella yttrandefrihetsbrott.

Ansvaret för yttrandefrihetsbrott i ett radioprogram ligger enligt 6 kap. 1 § YGL på utgivaren och i andra hand, enligt 2 § samma kapitel, på den som var skyldig att utse utgivare. Utgivare skall enligt 4 kap. 1 § YGL utses av den som bedriver sändningsverksamheten och anmälas till Radio- och TV-verket (3 kap. 13 och 18 §§ lagen [1991:1559] med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden).

I målet är ostridigt att någon utgivare för hemsidan inte har utsetts och anmälts till Radio- och TV-verket. Ansvarig i ett sådant fall är den som bedrivit sändningsverksamheten. I lagförarbetena ges inte någon klar ledning för tolkningen av denna bestämmelse, i vart fall inte i de fall då databasregeln är tillämplig. Rent allmänt uttalas dock att det är den som ligger bakom själva programmet som är ansvarig för att en utgivare utses (se prop. 1990/91:64 s. 122).

I detta fall är det B.B. som träffat avtal med G.L. om en webbplats på dennes domän (webbhotell) och som i sin roll som redaktör kontrollerat och även rent faktiskt skött publiceringen på hemsidan. Han har också medgett att det varit han som bedrivit sändningsverksamheten och därmed varit skyldig att utse utgivare.

A.Ä. har förnekat att han tagit någon befattning med sändningsverksamheten utöver att han som ekonomiansvarig inom NSF bedömt att pengar skulle finnas till betalning för webbplatsen och att han sedermera sett till att betalning skedde till G.L. A.Ä:s uppgift att han i övrigt inte tagit några beslut rörande hemsidan och innehållet på denna vinner stöd av B.B:s och D.H:s utsagor och motsägs inte heller av den skriftliga bevisningen i målet. Med hänsyn härtill finner tingsrätten inte styrkt att A.Ä. vare sig formellt eller i praktiken tagit sådan befattning med publiceringen på hemsidan att det ankommit på honom att utse utgivare. Åtalet mot A.Ä. skall därför avvisas.

Preskriptionsfrågan

Kriminalinspektören B.A., som hörts som vittne på åklagarens begäran, har uppgett bl.a. följande. Ärendet aktualiserades genom en anmälan till Justitiekanslern den 11 september 2001. Han kopplades in i utredningen ett par veckor senare. Från det att han kopplades in gick han in och kontrollerade webbplatsen en gång i veckan för att se om det hade skett några förändringar. Vid en kontroll den 1 oktober 2002 upptäckte han att två av bilderna, a) och b), som funnits på hemsidan den 24 september 2002 var borttagna. Han begärde då s.k. ”pageinfo” från hemsidans server för att kontrollera exakt när den aktuella förändringen hade ägt rum. Enligt serverns tidsinställningar hade innehållet ändrats den 28 september 2002. Vid sina kontroller vidtog han alltid nödvändiga säkerhetsåtgärder. Han använde sig av två webbläsare, Netscape och Internet Explorer, och uppdaterade alltid dessa innan kontrollerna gjordes för att undvika att temporära filer på den egna datorns hårddisk skulle aktiveras. - Den 27 december 2002 upptäckte han att bild c), som funnits på hemsidan vid kontroll den 19 december 2002, var borttagen. Enligt servern hade förändringen skett den 21 december 2002.

Tingsrätten gör följande bedömning

Som anförts ovan är den s.k. databasregeln i 1 kap. 9 § YGL tillämplig på det material som funnits tillgängligt på den i målet aktuella webbplatsen, varav följer bl.a. att grundlagens föreskrifter om radioprogram skall tillämpas. Enligt 7 kap. 1 § andra stycket YGL skall åtal för yttrandefrihetsbrott i fråga om radioprogram väckas inom sex månader från det att programmet sändes. De i målet aktuella bilderna har fortlöpande hållits tillgängliga för allmänheten och preskriptionstiden bör i sådant fall börja löpa först då de tagits bort från webbplatsen. B.A. har i sitt vittnesmål uppgett att han från den server, vilken hanterade bl.a. den aktuella webbplatsen, fått uppgiften att bilderna a) och b) tagits bort den 28 september 2002. Något skäl att inte fästa tilltro till dessa uppgifter har inte framkommit i målet. Med hänsyn härtill finner tingsrätten utrett att åtal i denna del väckts inom den sexmånadersfrist som stadgas i 7 kap. 1 § andra stycket YGL.

Med hänsyn till vad som anförts ovan beslutade tingsrätten att åtalet mot A.Ä. skulle avvisas och att B.B:s invändning om rättegångshinder på grund av preskription skulle lämnas utan bifall.

Hovrätten över Skåne och Blekinge

Justitiekanslern överklagade i Hovrätten över Skåne och Blekinge och yrkade att hovrätten skulle förklara att A.Ä. var ansvarig för det yttrandefrihetsbrott som under tiden den 11 september 2001 till den 27 december 2002 kunde ha begåtts på hemsidan www.den-svenske.com.

A.Ä. bestred ändring.

Hovrätten (hovrättsrådet Torbjörn Nordenson, referent, samt hovrättsassessorerna Eva Mårtensson Serrander och Pernilla Arrland) anförde i beslut den 5 mars 2004:

Hovrättens skäl

I hovrätten har förekommit väsentligen samma utredning som vid tingsrätten. Omförhör har ägt rum med A.Ä., den medtilltalade B.B. samt med vittnet B.A.

De omhörda har i hovrätten lämnat i huvudsak samma uppgifter som vid tingsrätten, dock med följande tillägg eller ändringar.

A.Ä: Han var med och grundade Nationalsocialistisk Front (NSF) och sitter med i föreningens politiska ledning som sambandschef. Hans uppdrag i den politiska ledningen har inte inneburit att han fått inflytande över innehållet på den i målet aktuella hemsidan. Inte heller hans befattning som kassör i föreningen har gett honom sådant inflytande.

B.B: Han hör inte till NSF:s grundare men sitter med i föreningens politiska ledning där han har rollen som propagandachef.

Han tog bort bilderna som avses i punkterna a) och b) i stämningsansökan någon gång mellan den 24 och 28 september 2002. Förändringar på hemsidan sker ofta stegvis. Han minns inte hur det förhöll sig i det i målet aktuella fallet men det kan mycket väl vara så att han tog bort bilderna t.ex. den 25 september 2002 och att han sedan gjorde någon mindre förändring i texten den 28 september 2002.

B.A: Han kontrollerade den i målet aktuella hemsidan den 24 september och den 1 oktober 2002. Vid det första tillfället fanns bilderna a) och b) kvar medan de var borttagna den 1 oktober 2002. Enligt information hämtad från hemsidans server hade innehållet på hemsidan ändrats senast den 28 september 2002. Det har inte gått att få besked om vilken ändring som vidtogs då och inte heller om det skett andra förändringar på hemsidan under tiden mellan den 24 och 28 september 2002.

Hovrättens bedömning

Hovrätten finner, liksom tingsrätten, att innehållet på den i målet aktuella hemsidan omfattas av den s.k. databasregeln i 1 kap. 9 § YGL - i dess lydelse före den 1 januari 2003 - samt att ansvarig för yttrandefrihetsbrott som begås på hemsidan, då som i förevarande fall utgivare saknas, är den som bedriver sändningsverksamheten. A.Ä:s invändning att han inte har bedrivit någon sändningsverksamhet och därför inte är yttrandefrihetsrättsligt ansvarig för den åtalade gärningen är, enligt hovrättens mening, att se som en invändning i själva saken.

Det förhållandet att åtalet skall prövas enligt YGL medför att åtalspreskriptionsbestämmelsen i 7 kap. 1 § YGL - i dess lydelse före den 1 januari 2003 - är tillämplig. Till skillnad från motsvarande regel om åtalspreskription i BrB, som talar om bortfallande av påföljd, är bestämmelsen utformad som en föreskrift om att allmänt åtal skall väckas inom viss tid. Har åtalspreskription inträtt enligt den i målet tillämpliga bestämmelsen föreligger därmed rättegångshinder som föranleder att åtalet skall avvisas. Det sagda innebär också att det åligger även högre rätt att, oavsett yrkande från part, pröva frågan om åtalspreskription inträtt. Sådan prövning skall ske innan målet prövas i sak.

Av 7 kap. 1 § YGL framgår att åtal skall väckas inom sex månader från det ”programmet sändes”. Utredningen i hovrätten visar inte att bilderna a) och b) fanns kvar längre än till den 24 september 2002. Sexmånadersfristen gick därför ut den 24 mars 2003. Eftersom åtal väcktes först den 27 mars 2003 har detta, såvitt avser bilderna a) och b), skett för sent. Åtalet i den delen skall således avvisas på denna grund.

Åtalet i den del det avser bild c) har däremot, såvitt framgår av utredningen, väckts inom rätt tid och skall prövas i sak.

I enlighet med vad som sagts i det föregående skall ansvar för eventuella yttrandefrihetsbrott i förevarande fall utkrävas av den som bedriver sändningsverksamheten. Som tingsrätten anfört ger lagförarbetena inte någon klar ledning för tolkningen av bestämmelsen. Utöver vad tingsrätten anfört i frågan menar hovrätten att tolkningen bör ta sin utgångspunkt i att YGL bygger på principen om ensamansvar, dvs. att endast en person kan göras ansvarig för innehållet i en grundlagsskyddad framställning. Detta ansvar har i YGL utformats som ett successivt ansvar i den meningen att det i första hand ålagts den som står närmast brottet. Först om ansvar inte kan utkrävas av denne övergår ansvaret till annan i en i lagen bestämd ansvarskedja (jfr prop. 2001/02:74 s. 32). Även när ansvar skall sökas hos den som bedriver sändningsverksamhet bör principen om ett successivt ensamansvar vara vägledande. Därvid bör i första hand den som haft ett avgörande inflytande över framställningens offentliggörande och innehåll anses bedriva sändningsverksamheten och därmed kunna åläggas ett yttrandefrihetsrättsligt ansvar.

Såvitt framgår av utredningen i målet har A.Ä., till skillnad från B.B., inte tagit del i det redaktionella arbetet med hemsidan eller på annat sätt haft något inflytande över dess innehåll. Han har inte heller haft något bestämmande inflytande över publiceringen av artiklar på hemsidan utan hans befattning med denna synes ha inskränkt sig till att han på order av B.B. skött betalningen för servertjänsten. Enligt hovrättens mening kan A.Ä. mot denna bakgrund inte anses ha bedrivit sändningsverksamheten och han kan därför inte göras ansvarig för det i målet påstådda yttrandefrihetsbrottet. Prövningen av åtalet, såvitt det avser bild c), borde därför ha utmynnat i en förklaring att A.Ä. inte är ansvarig för eventuella yttrandefrihetsbrott.

När, som skett här, tingsrätten avvisat ansvarstalan i stället för att pröva den i sak föranleder detta vanligen att avvisningsbeslutet undanröjs och att målet återvisas till tingsrätten för ny prövning. Då ett ogillande av påståendet om ansvarighet skulle ha grundats på samma prövning som den som legat till grund för avvisningsbeslutet och då det i förevarande fall varken sakligt sett eller i rättskraftshänseende föreligger någon skillnad mellan dessa avgörandeslag saknas skäl att återvisa målet, utan överklagandet bör även i denna del avslås (jfr NJA 2003 s. 25).

Hovrättens avgörande

Hovrätten, som tillämpade 1 kap. 9 § och 7 kap. 1 § 2 st. YGL i dess lydelse före den 1 januari 2003, avslog överklagandet.

F.d. hovrättspresidenten Bo Broomé var av skiljaktig mening på sätt framgår av följande yttrande.

När ansvaret för yttrandefrihetsbrott i databasverksamhet enligt 1 kap. 9 § YGL inte kan utkrävas av en utgivare övergår det enligt 6 kap. 2 § första stycket YGL på ”den som är skyldig att utse utgivare”. Utgivare utses enligt 4 kap. 1 § YGL av ”den som bedriver sändningsverksamheten”, varmed i detta fall får förstås databasverksamheten.

Den databasverksamhet som det är fråga om i målet är sådan som enligt 1 kap. 9 § YGL anges som knuten till en redaktion för en tryckt periodisk skrift. Det kan med hänsyn till detta tänkas ligga nära till hands att som ansvarig för att en utgivare utses betrakta en eller flera medlemmar i redaktionen eller någon annan som har kontrollen över den information som hålls tillgänglig för allmänheten på hemsidan. De uttalanden som under förarbetena har gjorts om vem som är skyldig att utse utgivare (se prop. 1990/91:64 s. 122 f., jfr Bertil Wennberg m.fl., Yttrandefrihetsgrundlagen, 3:e uppl., s. 63 f.) tar visserligen i första hand sikte på sändningar i ljudradio och teve men bör i viss mån kunna vara vägledande också beträffande databasverksamhet. Uttalandena tyder på att ansvaret att sörja för att utgivare utses är att söka på delvis annat håll än som nyss sades, närmast hos den eller de fysiska personer eller den juridiska person som organisatoriskt och ekonomiskt och, vanligen, i enlighet med en övergripande målsättning utöver den rent ekonomiska bär upp verksamheten. Det finns anledning att göra en jämförelse med ansvarskedjan enligt TF i fråga om periodisk skrift. Saknas ansvarig utgivare, går ansvaret över på tidningens ägare, inte på dess redaktion eller andra som svarat för innehållet i eller uppläggningen av skriften.

B.B. tycks i och för sig ha varit den drivande kraften bakom upprättandet av och publiceringen på den aktuella webbplatsen. Han har emellertid i hovrätten framhållit att publiceringen på hemsidan var av grundläggande vikt för NSF:s utåtriktade propaganda. B.B. har varit en av fyra ledamöter i vad som angetts som NSF:s styrelse och ingått i sammanslutningens politiska ledningsgrupp. Detsamma är dock förhållandet med A.Ä., som f.ö. har varit engagerad i organisationen sedan dess bildande år 1994. A.Ä. har som ekonomiansvarig för NSF haft att ge klartecken till de utgifter som var förknippade med den nya webbplatsen. Det får anses uteslutet att han skulle ha gjort detta om han inte varit införstådd med och gett sin anslutning till databaspubliceringen som ett betydelsefullt inslag i propagandaverksamheten.

Enligt min mening har databasverksamheten, liksom den tidningsverksamhet som den anknöt till, bedrivits av de personer som har stått i spetsen för NSF, vare sig denna utgör en juridisk person eller inte. Det är hos dessa som ansvaret har legat att utse utgivare för databasverksamheten. A.Ä. har i denna personkrets haft ett sådant bestämmande inflytande att han, i varje fall vid sidan om B.B., haft att sörja för att uppgiften blev fullgjord. Därmed kan han heller inte undgå att svara för yttrandefrihetsbrott i publiceringen, när ett sådant inte kan utkrävas av en utgivare. A.Ä. bör alltså förklaras ansvarig för eventuellt yttrandefrihetsbrott i bilden c) enligt åtalet.

Högsta domstolen

Justitiekanslern överklagade och yrkade att HD skulle förklara att A.Ä. ansvarade enligt 6 kap. YGL för innehållet på hemsidan www.den-svenske.com under den tid som omfattades av åtalet.

A.Ä. bestred ändring.

Justitiekanslern justerade i HD gärningsbeskrivningen så att han tilllade att uppgift om utgivare i vart fall inte hållits tillgänglig för allmänheten på föreskrivet sätt.

Målet avgjordes efter huvudförhandling.

HD (justitieråden Munck, Lennander och Blomstrand) meddelade den 14 oktober 2004 följande beslut:

Skäl

I HD har A.Ä. och B.B. hörts på nytt.

Den bild som åtalet mot A.Ä. numera avser har tillhandahållits allmänheten av redaktionen för den tryckta periodiska skriften Den Svenske Nationalsocialisten via Internet på en webbplats med adress www.den-svenske.com. Som hovrätten funnit har framställningen omfattats av den s.k. databasregeln i 1 kap. 9 § YGL i lydelsen före den 1 januari 2003. Härav följer att YGL:s regler om radioprogram skall tillämpas på framställningen. Frågan i HD är om A.Ä. är ansvarig för eventuellt yttrandefrihetsbrott som bilden innefattar.

Ansvaret för yttrandefrihetsbrott i ett radioprogram ligger i första hand på utgivaren (6 kap. 1 § första stycket YGL). Om det inte fanns någon behörig utgivare när brottet förövades ligger ansvaret i stället på den som är skyldig att utse utgivare (2 § första stycket 1). Enligt 4 kap. 1 § andra stycket YGL utses utgivaren av den som bedriver sändningsverksamheten. Regler om vem som är behörig att vara utgivare, med hänsyn till bl.a. medborgarskap, hemvist och ålder, finns i 2 § samma kapitel. Uppgift om vem som är utgivare skall enligt sistnämnda lagrum vara tillgänglig för allmänheten. Dessutom anges i 4 kap. 4 § andra stycket att uppgift om utgivaren av radioprogram skall hållas tillgänglig för allmänheten enligt vad som närmare föreskrivs i lag. I lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden finns bestämmelser om att den som utser utgivare skall anmäla till Radio- och TV-verket vem som har utsetts (3 kap. 18 § jämförd med 13-15 §§, i lydelsen före den 1 januari 2003).

Av utredningen framgår att det på den ifrågavarande webbplatsen fanns uppgift om en ansvarig utgivare, F.S. Varken F.S. eller någon annan ansvarig utgivare var emellertid anmäld till Radio- och TV-verket. Beträffande den tryckta tidningen Den Svenske Nationalsocialisten var F.S. anmäld som utgivare och B.B. har uppgett att han tillsammans med övriga i redaktionen, efter att ha fått F.S:s godkännande, hade beslutat att F.S. skulle vara utgivare även för webbplatsen. B.B. har vidare anfört att han utgick från att det inte krävdes anmälan särskilt för webbplatsen. Liksom vid tingsrätten har han påstått att han av företrädare för Radio- och TV-verket vid ett telefonsamtal fått uppgiften att någon utgivare inte behövde anmälas eftersom servern var placerad utomlands.

Vad B.B. anfört om att han tillsammans med övriga i redaktionen hade utsett F.S. till utgivare även för webbplatsen vinner starkt stöd av att denne på webbplatsen angavs vara ansvarig utgivare, särskilt som både B.B. och F.S. tillhörde redaktionen och uppgiften således måste antas ha lämnats i samförstånd dem emellan. Det finns inte anledning att betvivla att B.B. enligt den inom sammanslutningen Nationalsocialistisk Front rådande arbetsfördelningen hade behörighet att utse utgivare för webbplatsen. En utgångspunkt vid bedömningen måste därför vara att F.S. utsetts att vara utgivare. Det har inte gjorts gällande annat än att F.S., som hade accepterats som utgivare för den tryckta tidningen, uppfyllde behörighetskraven för att vara utgivare även för webbplatsen. Inte heller finns det anledning att anta att denne utsetts till utgivare för skens skull.

YGL:s ordalydelse ger inte stöd för bedömningen att avsaknaden av anmälan till Radio- och TV-verket får den betydelsen att det inte skall anses ha funnits någon behörig utgivare och att utgivaransvaret redan på den grunden övergått på den som bedrev sändningsverksamheten. (Jfr ordalydelsen av 8 kap. 1 § TF som lägger ansvaret för periodisk skrift i första hand på den som var anmäld som utgivare.) Den av Justitiekanslern i första hand åberopade punkten 1 i 6 kap. 2 § första stycket YGL är därmed inte tillämplig.

I HD har emellertid Justitiekanslern i andra hand gjort gällande att ansvaret övergått på A.Ä. eftersom uppgift om vem som var utgivare inte har hållits tillgänglig för allmänheten på föreskrivet sätt (6 kap. 2 § första stycket 3 YGL). Justitiekanslern har därvid hänvisat till att utgivare inte hade anmälts till Radio- och TV-verket.

Föreskriften i 4 kap. 4 § andra stycket YGL om att uppgift om utgivaren av radioprogram skall hållas tillgänglig för allmänheten enligt vad som närmare föreskrivs i lag är tillämplig även när det gäller sådan databasverksamhet som avses i 1 kap. 9 § YGL. De föreskrifter i lag som åsyftas finns i den tidigare nämnda lagen med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden. I den lagen anges inte uttryckligen att Radio- och TV-verket skall hålla anmälda uppgifter om utgivare för databaser tillgängliga för allmänheten, men en sådan föreskrift skulle ha varit överflödig eftersom detta följer av TF:s regler om allmänna handlingars offentlighet.

Enligt den före den 1 januari 2003 gällande regleringen skulle, vid sådan databasverksamhet som avses i 1 kap. 9 § YGL, sändningen avslutas med en uppgift om vem som utsett utgivaren och, om ställföreträdare för utgivaren tjänstgjort, uppgift om vem ställföreträdaren var (3 kap. 18 § jämförd med 16 § föreskriftslagen i lydelsen före den 1 januari 2003). Denna från lagen (1982:460) om ansvarighet för närradio hämtade ordning byggde på tanken att en enskild som ansåg sig kränkt skulle kunna få kännedom om vem han skulle vända sig till för att få tillgång till en inspelning eller utskrift av sändningen och att han, om det inte angavs att en ställföreträdare tjänstgjort, skulle kunna vara förvissad om att ansvaret vilade hos den ordinarie utgivare som var anmäld hos myndighet (jfr prop. 1981/82:92 s. 16 och prop. 1990/91:179 s. 45 ff.). När det i 6 kap. 2 § första stycket 3 YGL anges att ansvaret för yttrandefrihetsbrott ligger på den som är skyldig att utse utgivare, om uppgift om utgivaren inte har hållits tillgänglig för allmänheten på föreskrivet sätt, måste detta således före den 1 januari 2003 för här aktuella fall antas ha syftat på att den föreskrivna skyldigheten att göra anmälan till Radio- och TV-verket inte iakttagits och att följaktligen det offentliggörande som var avsett att ske genom en sådan anmälan inte kommit till stånd. Av grundlagsmotiven framgår att regeln i punkt 3 ansetts motiverad av att de medier som YGL tar sikte på kan begagnas under former som gör det svårare att spåra utgivaren än i fråga om periodiska tryckta skrifter (prop. 1990/91:64 s. 126).

Även om det skulle ha varit önskvärt att den sålunda åsyftade ordningen kommit till tydligare uttryck, får den anses förenlig med lagtexten. Det bör emellertid anmärkas att denna ordning med verkan fr.o.m. den 1 januari 2003 övergivits så till vida att det vid databasverksamhet av här aktuellt slag numera skall lämnas uppgift om utgivare eller i förekommande fall ställföreträdare i samband med själva tillhandahållandet av information ur databasen. Numera får således bestämmelsen i 6 kap. 2 § första stycket 3 YGL antas ta sikte på att det brustit i fråga om sådant uppgiftslämnande. Den omständigheten att föreskrifterna om hur uppgift om utgivare skall hållas tillgänglig för allmänheten har ändrats ger ej upphov till sådant val mellan gammal och ny lag som avses i 5 § andra stycket lagen (1964:163) om införande av brottsbalken.

På grund av det anförda och då uppgiften att F.S. utsetts till utgivare inte hade anmälts till Radio- och TV-verket är den som bedrev sändningsverksamheten för webbplatsen ansvarig för det yttrandefrihetsbrott som kan ha begåtts genom information från denna. Vad som nu har sagts gäller oberoende av att uppgiften om att F.S. var utgivare i detta fall hade angetts på själva webbplatsen.

Av utredningen framgår att sändningsverksamheten har bedrivits av sammanslutningen Nationalsocialistisk Front, vare sig denna sammanslutning är att anse som en juridisk person eller inte. När YGL:s ansvarskedja utpekar en sammanslutning som ansvarig för ett yttrandefrihetsbrott får enligt vanliga principer om s.k. företagaransvar bedömas vilken eller vilka fysiska personer som skall svara för brottet. Ingenting hindrar därvid att flera personer - t.ex. samtliga styrelseledamöter - kan vara att anse som ansvariga. Å andra sidan kan en tydlig funktionsfördelning ha skett inom sammanslutningen på sådant sätt att endast någon eller några av dem som tillhört styrelsen eller annars stått i spetsen för sammanslutningen bör hållas ansvariga (se t.ex. Thornstedt, Företagarens straffansvar, 1976 s. 32 ff.).

A.Ä. och B.B. har i detta hänseende uppgett att en strikt funktionsfördelning iakttagits mellan de ledande inom Nationalsocialistisk Front som bl.a. innebar att B.B. ansvarade för propagandaverksamheten - däribland, med hjälp av bl.a. F.S., utgivandet av den tryckta periodiska skriften Den Svenske Nationalsocialisten och hanteringen av webbplatsen - medan A.Ä. enbart hade hand om ekonomiska frågor. Hovrätten får med stöd av bl.a. vittnesbevisning anses ha godtagit denna uppgift, och det finns inte sådana synnerliga skäl som avses i 55 kap. 14 § RB för att frångå hovrättens bedömning. A.Ä. får anses ha haft fog för att utgå från att B.B. hade den kompetens som behövdes för att hantera webbplatsen. Vid angivna förhållanden finns det inte förutsättningar för att förklara även A.Ä. ansvarig enligt YGL för innehållet på den aktuella webbplatsen.

HD:s avgörande

HD avslår överklagandet.

Referenten, justitierådet Nyström, med vilken justitierådet Virdesten instämde, var av skiljaktig mening i fråga om motiveringen och anförde:

Jag anser att skälen från och med det åttonde stycket bort lyda på följande sätt:

Föreskriften i 4 kap. 4 § andra stycket YGL om att uppgift om utgivaren av radioprogram skall hållas tillgänglig för allmänheten enligt vad som närmare föreskrivs i lag är tillämplig även när det gäller sådan databasverksamhet som avses i 1 kap. 9 § YGL. De föreskrifter i lag som åsyftas finns i den tidigare nämnda lagen med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden. Den enda uttryckliga föreskrift som lagen i tillämplig lydelse innehåller om hur uppgift om utgivare skall hållas tillgänglig för allmänheten gäller för programföretag som bedriver sändningar med tillstånd av regeringen. Hos ett sådant företag skall det föras ett register med anteckning om utgivare och registret skall vara tillgängligt för allmänheten (3 kap. 1 §). Föreskriften är inte tillämplig på det nu aktuella fallet.

En anmälan till Radio- och TV-verket om utgivare innebär att uppgiften därigenom blir offentlig, men ansvaret för att den anmälda uppgiften hålls tillgänglig för allmänheten i enlighet med TF:s regler om allmänna handlingars offentlighet åvilar verket. I sammanhanget kan anmärkas att det före den 1 januari 2003 inte fanns någon regel i föreskriftslagen om att Radio- och TV-verket skulle föra register innehållande uppgifter om utgivare. Som bestämmelsen i 6 kap. 2 § första stycket 3 YGL avfattats kan den efter ordalagen inte anses täcka det fallet att ansvaret för yttrandefrihetsbrott påstås ha övergått till den som haft att utse utgivare på grund av att utgivare inte har anmälts till Radio- och TV-verket. Någon annan bedömning föranleds inte av uttalandet i grundlagsmotiven att regeln i punkten 3 är motiverad med hänsyn till att de medier som avses här kan begagnas under former som gör det svårare att spåra utgivaren än i fråga om periodiska tryckta skrifter (prop. 1990/91:64 s. 126).

Vid angiven bedömning kan A.Ä. inte förklaras ansvarig enligt YGL för innehållet på den aktuella webbplatsen.

HD:s beslut meddelat: den 14 oktober 2004.

Mål nr: Ö 1562-04.

Lagrum: 1 kap. 9 §, 4 kap. 1 §, 4 kap. 2 § 2 st. och 6 kap. 2 § 1 st. YGL, 3 kap. 13-18 §§ lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden, i lydelsen före den 1 januari 2003.

Rättsfall från Högsta domstolen
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
2004-10-14

Målnummer:
Ö1562-04