En grundskoleelev skadade sin ena hand i en bockningsmaskin under en lärarledd lektion i en gymnasieskolas lokaler. Fråga om gymnasieskolans rektor haft ett arbetsmiljöansvar för eleven samt om hon genom att underlåta att göra en riskinventering och riskbedömning gjort sig skyldig till arbetsmiljöbrott.


Lagrum:
3 kap. 8 § och 10 § brottsbalken (1962:700)

Karlskoga tingsrätt

Allmän åklagare väckte vid Karlskoga tingsrätt åtal mot I.B.P. för arbetsmiljöbrott enligt följande gärningsbeskrivning: Den 4 april 2000 genomgick T.J. (född 1985) industriutbildning på Letälvsskolan i Degerfors kommun. Under pågående lektion var han, tillsammans med ytterligare en elev, sysselsatt med att bocka plåt i en kantbockmaskin. Eleverna arbetade med varsitt arbetsstycke i samma maskin. T.J. kom därvid att sticka in högra handen i maskinen samtidigt som kamraten, som skötte manövreringen av densamma startade maskinen. Handen har därvid klämts och skadats så svårt att flera fingrar måste amputeras helt eller delvis. Skadan har medfört nedsatt rörlighet i kvarvarande fingrar samt en påtagligt inskränkt handfunktion. Skadan är bestående och inte ringa. - Arbetsgivaren skall fortlöpande undersöka arbetsförhållandena och bedöma riskerna för ohälsa och olycksfall i arbetet. Vid planering av ändringar i verksamheten skall arbetsgivaren bedöma och ta hänsyn till de följder ändringarna får för arbetsmiljön. Arbetsgivaren skall ta reda på om arbetstagarnas kunskaper om arbetet, dess risker och övriga arbetsförhållanden är tillräckliga för att arbetsmiljökraven skall kunna uppfyllas. (AFS 1996:6, 9 och 10 §§.) - Arbetsutrustning skall användas så att alla som använder utrustningen eller utsätts för risker från den i sitt arbete får betryggande säkerhet mot ohälsa och olycksfall. Arbetsutrustningen får endast användas för det ändamål och under de förutsättningar den är lämpad för. (AFS 1998:4, 5 och 7 §§.) - Arbetsuppgifter för minderåriga skall väljas med stor omsorg. Särskild hänsyn skall tas till den minderåriges fysiska och psykiska förutsättningar för arbetet. Betryggande säkerhet skall ges mot olycksfall. Den som anlitar en minderårig skall se till att arbetet sker under ledning och tillsyn av lämplig person samt försäkra sig om att det finns tillfredsställande rutiner för hur minderåriga skall introduceras och handledas. (AFS 1996:1, 2 §.) - Vid tidpunkten för skadan hade ingen riskinventering eller riskbedömning gjorts av maskinen, som saknade skyddsanordningar, eller av den använda arbetsmetoden. Den använda metoden, som varit ny för pojkarna har varit olämplig och inte anpassad till så unga elever. Pojkarna hade inte tidigare arbetat två vid maskinen och det arbetssättet har inte ens för yrkesutbildade varit tillrådligt i en maskin av förevarande typ. Det har ställts stora krav på samordning mellan eleverna vilket varit särskilt svårt för så unga personer som här varit i fråga. Det har vidare funnits brister med avseende på hur minderåriga skulle introduceras och handledas samt hur eleverna skulle informeras och instrueras om säkerhetsföreskrifter och vidare hur arbetsgivaren skulle förvissa sig om att eleverna tillgodogjort sig de instruktioner de fått. På grund därav har inte heller pojkarnas kunskaper om arbetet, dess risker och övriga arbetsförhållanden varit tillräckliga för att arbetsmiljökraven skall kunna uppfyllas. - Arbetsuppgiften för de minderåriga eleverna har därmed inte valts med den stora omsorg som krävts för att ge betryggande säkerhet mot olycksfall. - T.J:s handskada har orsakats av de redovisade bristerna i arbetsmiljön. - I.B.P. har som rektor vid Letälvsskolan och som företrädare för Degerfors kommun haft ansvaret för att verksamheten bedrivits enligt arbetsmiljölagstiftningens regler. Hon har därvid underlåtit att systematiskt planera, leda och kontrollera verksamheten på ett sätt som lett till att riskerna i verksamheten fortlöpande undersökts och åtgärder som föranletts av detta vidtagits. (AML 3 kap. 2 a §.) - I.B.P. har därmed, av oaktsamhet åsidosatt vad som i enlighet med arbetsmiljölagen ålegat henne till förebyggande av ohälsa eller olycksfall. I.B.P. har genom detta åsidosättande även av oaktsamhet orsakat T.J. kroppsskada.

Åklagaren åberopade följande lagrum: 3 kap. 10 § BrB jämförd med 1 kap. 3 §, 3 kap. 2 a § arbetsmiljölagen samt Arbetarskyddsstyrelsens författningssamling (AFS 1996:1) om minderåriga 2 §, Arbetarskyddsstyrelsens författningssamling (AFS 1996:6) om internkontroll av arbetsmiljön 9 och 10 §§ och Arbetarskyddsstyrelsens författningssamling (AFS 1998:4) om användning av arbetsutrustning 4 §.

Tingsrätten (ordförande rådmannen Tommy Eriksson) anförde i dom den 27 maj 2002:

Domskäl

I.B.P. har förnekat brott.

På begäran av åklagaren har T.J. hörts som målsägande och vittnesförhör ägt rum med B.J. och M.L.

På begäran av I.B.P. har A.H. och A.E. hörts som vittne.

Åklagaren har som skriftlig bevisning åberopat rättsintyg utvisande T.J:s skador. Internkontrollprogram samt delegationsordning för utvisande att I.B.P. är att betrakta som platschef med arbetsgivaransvar i arbetsmiljölagens mening.

I målet är utrett att T.J., som vid tillfället var elev på Stora Vallaskolan, på grund av skoltrötthet fått vara på industriutbildning på Letälvsskolan. Väl där har han arbetat med A.H. vid en bockningsmaskin. Vid maskinen har T.J. kommit att få handen klämd vilket medfört allvarlig skada.

T.J. har berättat att han och kamraten instruerats av B.J. under någon minut om hur maskinen fungerade. Det var B.J. som sade åt de båda att arbeta vid maskinen och utföra det arbete som gjordes. Han och kamraten skulle bocka metallbitar till ett cd-ställ. Vid något tillfälle kom en plåtbit att hamna snett. Då han skulle rätta till plåtbiten med handen måste kamraten ha tryckt ned maskinen med fotpedalen varför han fick handen i kläm.

I.B.P. har angett att hon tillträdde som rektor på skolan i januari samma år som händelsen inträffade. Hon hade tidigare under några månader varit tillförordnad rektor på skolan i flera omgångar. När hon tillträdde ägnade hon sig genast åt en del arbetsmiljöfrågor men de frågor som var av störst intresse att lösa inledningsvis var sådana av mera psykosocial natur. Hon var informerad av lärarna att några elever från Vallaskolan skulle deltaga i vissa lektioner men var inte närmare insatt i vad de gjorde. Detta sköttes av lärarna.

B.J. har angett att han med lärare på Vallaskolan kom överens om att några elever, bl.a. T.J. skulle få vara på Letälvsskolan. Han informerade rektorn om förhållandet. De båda pojkarna fick i uppdrag att bocka vid den aktuella maskinen. De skulle göra delar till ett cd-ställ. Delarna var mindre än vad maskinen var avsedd för varför man fick lägga en metallbit som stöd. Han instruerade pojkarna om hur maskinen fungerade och angav också vad som skulle vara faror. Han befann sig i närheten när olyckan ägde rum och ringde till ambulans.

M.L. har angett att hon inspekterat maskinen efter händelsen. Den är potentiellt farlig. Den omedelbara orsaken till att olyckan inträffat är att två personer arbetat vid den med så små arbetsstycken som var fallet. Hon bedömer det som så att olyckan ej skulle ha inträffat om riskinventering och riskbedömning gjorts.

A.H. har angett att han och T.J. arbetade vid maskinen samtidigt. T.H. måste ha stuckit in handen när han med pedalen tryckt ned maskinen.

A.E. har berättat att om lärare vill placera elev på annan skola är det något som underställs en nämnd som följer upp hur placeringen går.

I målet är genom I.B.P:s uppgifter och genom delegationsordning utrett att I.B.P. har att bära arbetsgivaransvar enligt arbetsmiljölagen. Hon hade därutöver vetskap om att elever från Vallaskolan skulle finnas på hennes skola och var i följd därav ansvarig för att de särskilda försiktighetsåtgärder vidtas som är betingade härav. Det skulle emellertid krävas mera av aktsamhet av henne än vad som är motiverat om man skulle uppställa ett straffrättsligt ansvar å henne för oriktigt användande av utrustning. Såväl de båda pojkarna som B.J. har angivit hur den aktuella maskinen i förevarande situation använts. Av B.J:s uppgifter är utrett att maskinen var avsedd för större arbetsmaterial men att på hans order maskinen likväl brukats därigenom att ett metallstycke placerats så att bockning likväl kunnat ske. I.B.P. har ej varit medveten om att maskinen sålunda nyttjats och hon har skäligen haft att utgå att B.J. som erfaren på området ej skulle ha tillåtit att maskinen sålunda skulle brukats vare sig av elever på skolan eller av andra. Oavsett om riskinventeringar och bedömningar gjorts skulle dessa knappast vara ägnade förhindra sådant direkt olämpligt handhavande av maskinen. Vid detta förhållande finner tingsrätten att oaktsamhet ej kan läggas I.B.P. till last. Åtalet skall sålunda ogillas.

Domslut

Tingsrätten ogillade åtalet.

Göta hovrätt

Åklagaren överklagade i Göta hovrätt och yrkade att hovrätten skulle bifalla åtalet.

I.B.P. bestred ändring.

Hovrätten (hovrättsråden Ingmar Sundén, Klas Mogren och Ingrid Engqvist Lunning, referent, samt två nämndemän) anförde i dom den 16 april 2003:

Hovrättens domskäl

Samma skriftliga bevisning har åberopats som vid tingsrätten. I.B.P. har vidare åberopat ett utdrag ur Degerfors kommuns Delegationsordning och beslutsförteckning för grundskolan m.m.

T.J., I.B.P., B.J., M.L., A.H. och A.E. har hörts på nytt. På åklagarens begäran har vittnesförhör även hållits med R.P.

Hovrättens bedömning

Som rektor för Letälvsskolan har I.B.P. haft det formella ansvaret för arbetsmiljöfrågor vid skolan. Även om ansvaret för innehållet i T.J:s anpassade studiegång faller på grundskolans rektor, faller ansvaret för arbetsmiljöfrågor på den som faktiskt har haft någon möjlighet att besluta och genomföra åtgärder med avseende på t.ex. de maskiner som används vid utbildningen. I.B.P. hade vid det aktuella tillfället fungerat som vikarierande och tillförordnad rektor under cirka ett halvt år. Hennes förordnanden hade dock fram till den 17 februari 2000 förlängts endast månadsvis. I.B.P. hade redan som vikarierande rektor fått gripa sig an de akuta problem som förelåg i den psykosociala miljön på industriprogrammet, där eleverna uppträdde aggressivt och hotfullt mot lärarna. Hon kan därför, enligt hovrättens bedömning, inte lastas för att någon fullständig inventering av arbetsmiljön i skolan inte hade genomförts innan olyckstillfället. En inventering och riskbedömning av maskinen och dess skyddsutrustning hade i förevarande fall inte heller kunnat förhindra att maskinen på lärarens inrådan hanterades direkt olämpligt. Hovrätten finner följaktligen inte skäl att göra någon annan bedömning än den som tingsrätten har gjort. Tingsrättens dom skall därför fastställas.

Hovrättens domslut

Hovrätten fastställde tingsrättens dom.

Högsta domstolen

Riksåklagaren överklagade och yrkade att HD skulle med ändring av hovrättens dom döma I.B.P. för arbetsmiljöbrott.

I.B.P. bestred ändring.

Målet avgjordes efter huvudförhandling.

HD (justitieråden Munck, Thorsson, Regner, Dahllöf, referent, och Nyström) meddelade den 24 februari 2004 följande dom:

Domskäl

Den fjortonårige grundskoleeleven T.J. från Stora Vallaskolan klämde och skadade svårt sin ena hand i en bockningsmaskin på Letälvsskolan i Degerfors den 4 april 2000. Olyckan inträffade när han och en annan elev från samma skola arbetade tillsammans vid maskinen under ledning av en yrkeslärare från Letälvsskolan, som är en gymnasieskola. När T.J. stack in handen i maskinen för att rätta till en vid tillfället använd anslagsplåt uppmärksammade skolkamraten inte situationen utan startade maskinen med påföljd att handen klämdes fast.

I.B.P. var rektor vid Letälvsskolan, och en central fråga i målet är om hon hade något ansvar för T.J:s arbetsmiljö när han arbetade vid bockningsmaskinen.

Enligt 3 kap. 2 § första stycket arbetsmiljölagen (1977:1160) skall arbetsgivaren vidta alla åtgärder som behövs för att förebygga att arbetstagaren utsätts för ohälsa eller olycksfall. Med arbetstagare likställs den som genomgår utbildning (jfr 1 kap. 3 § 1 samma lag). Det följer av 3 kap. 2 a § första stycket att arbetsgivaren skall systematiskt planera, leda och kontrollera verksamheten på ett sätt som leder till att arbetsmiljön uppfyller föreskrivna krav på en god arbetsmiljö. När det gäller maskiner skall dessa enligt 2 kap. 5 § vara så beskaffade och placerade och brukas på sådant sätt att betryggande säkerhet ges mot ohälsa och olycksfall. Arbetsgivaren skall vidare enligt 3 kap. 3 § första stycket se till att arbetstagaren får god kännedom om de förhållanden, under vilka arbetet bedrivs, och att arbetstagaren upplyses om de risker som kan vara förbundna med arbetet. Av bestämmelsen framgår också bl.a. att arbetsgivaren skall se till att endast arbetstagare som har fått tillräckliga instruktioner får tillträde till områden där det finns påtaglig risk för ohälsa eller olycksfall. I arbetsmiljölagstiftningen finns dessutom särskilda bestämmelser när fråga är om minderårigas arbete och utbildning (jfr bl.a. 5 kap. arbetsmiljölagen och Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter om minderåriga i AFS 1996:1).

Arbetsgivarens ansvar för arbetsmiljön bärs i första hand av den högste chefen. Delegering kan dock ske. I förarbetena till arbetsmiljölagen har understrukits vikten av att det vid delegering klargörs vem som i olika avseenden bär ansvaret för att arbetsmiljölagstiftningens bestämmelser följs (jfr prop. 1976/77:149 s. 373). HD har i dom den 5 februari 2004 i mål B 4471-02 framhållit att följden av en otydlig delegering är att ansvaret ligger kvar på den närmast högre nivån. Enligt domen kan dock underställda befattningshavare ha ett visst ansvar för säkerheten på arbetsplatsen om det även utan uttrycklig delegering följer med deras arbetsuppgifter eller ställning (jfr även NJA 1991 s. 247 och 1993 s. 245). På skolans område måste i enlighet härmed den lärare som i visst fall har den omedelbara tillsynen över eleverna även utan uttrycklig delegering normalt anses ha ett ansvar för dessas arbetsmiljö till den del denna är hänförlig under sådan tillsyn. Detta fritar emellertid inte högre befattningshavare från deras ansvar.

Såväl Letälvsskolans som Stora Vallaskolans rektorsområde hör under Barn- och utbildningsnämnden i Degerfors kommun. Nämnden har den 26 maj 1999 utfärdat ”Internkontrollprogram för arbetsmiljön”. Av programmet följer bl.a. att förvaltningschefen har det övergripande ansvaret för arbetsmiljöarbetet samt att varje chef - rektor, avdelningschef och konsulent - ansvarar för arbetsmiljön inom eget verksamhetsområde enligt utfärdad delegationsordning. Delegationsordningen innebär att rektor bl.a. har ansvar för att verksamheten planläggs och bedrivs med beaktande av arbetsmiljölagens krav på ”betryggande säkerhet” och en ”tillfredsställande arbetsmiljö”. Vidare skall rektor ansvara för ansvarsområdets övergripande organisation samt planering och uppföljning av arbetsmiljöarbetet. Rektor har enligt delegationsordningen dessutom ansvaret för att berörda arbetsledare fortlöpande får den information, utbildning och de instruktioner som behövs för att förebygga olycksfall och ohälsa samt för att förskolechefer/bitr. rektorer genomför kartläggning av brister/risker inom respektive ansvarsområde och att handlingsplan därefter upprättas.

Av de kommunala bestämmelserna om delegation framgår således uttryckligen att I.B.P. som rektor för Letälvsskolan hade ett ansvar för arbetsmiljön inom det egna verksamhetsområdet. Uttrycket ”eget verksamhetsområde” måste anses syfta på verksamheten inom den gymnasieskola där I.B.P. var rektor. I det nu aktuella fallet var det fråga om verksamhet inom ramen för s.k. anpassad studiegång som bedrevs i skolans lokaler med deltagande av elever från ett annat rektorsområde och en annan skolform. I 3 kap. 6 § arbetsmiljölagen föreskrivs emellertid att, när två eller flera samtidigt driver verksamhet på ett gemensamt arbetsställe, dessa skall samråda och gemensamt verka för att åstadkomma tillfredsställande skyddsförhållanden. Var och en av dem skall också se till att han inte genom sin verksamhet eller sina anordningar på det gemensamma arbetsstället utsätter någon som arbetar där för risk för ohälsa eller olycksfall. Det synsätt som har kommit till uttryck i denna bestämmelse måste anses ha tillämpning i ett fall som det förevarande.

Av utredningen i målet i den här delen framgår bl.a. följande. Som rektor för Letälvsskolan hade I.B.P. godtagit att det i skolan bedrevs förutom gymnasieutbildningen också undervisning ett par gånger i veckan för de båda grundskoleeleverna med anpassad studiegång från Stora Vallaskolan. Hon hade fått viss information om T.J. och hans skolkamrat, godtagit att en yrkeslärare vid Letälvsskolan hade hand om undervisningen samt instruerat sin personal om att undervisningen skulle ske separerad från undervisningen på gymnasieskolan och ledas av minst en lärare. I.B.P. hade däremot inte något inflytande över utbildningens innehåll, eftersom det gällde elever från en annan skola som inom ramen för anpassad studiegång undervisades i Letälvsskolans lokaler.

I och med att I.B.P. lät Letälvsskolans lärare, lokaler och maskiner stå till förfogande för den aktuella grundskoleverksamheten måste hon anses ha haft ett ansvar även för grundskoleelevernas säkerhet, när de fick undervisning i skolans lokaler. Hon måste därmed anses ha haft ett ansvar för att T.J. och hans skolkamrat inte på Letälvsskolan utsattes för risk för ohälsa eller olycksfall, även om det inte ankom på henne att se till att deras utbildning planerades och genomfördes under hänsynstagande till sådana risker som hade anknytning till deras ålder och andra individuella förutsättningar.

Den omständigheten att I.B.P. i enlighet härmed hade ett ansvar för T.J:s arbetsmiljö innebär emellertid inte utan vidare att hon är straffrättsligt ansvarig för den skada som han drabbats av. I denna del gäller frågan om I.B.P. har orsakat T.J:s handskada genom att av oaktsamhet åsidosätta vad som i enlighet med arbetsmiljölagen ålegat henne till förebyggande av olycksfall. Riksåklagaren har därvid lagt I.B.P. till last att hon som rektor brustit i sitt arbetsmiljöansvar och gjort gällande att det fanns ett orsakssamband mellan denna försummelse och handskadan. Försummelsen påstås ha bestått i att hon inför T.J:s utbildning vid skolan inte gjort någon riskinventering och riskbedömning av det aktuella utbildningsprogrammet inklusive lokalerna och maskinen. Enligt Riksåklagaren har hon inte heller förvissat sig om att läraren ifråga hade tillräcklig utbildning och kunskap för att ta emot minderåriga elever från en annan skola i enlighet med arbetsmiljölagstiftningens krav.

I.B.P. har i den här delen anfört bl.a. följande. Hon förordnades som rektor för Letälvsskolan i mitten av januari samma år som olyckan inträffade. Dessförinnan hade hon haft några kortare vikariat som rektor för skolan. Det fanns flera styrplaner för skolans verksamhet. Hon gick igenom planerna. Det fanns också en aktuell plan för arbetsmiljöarbetet och dessutom var en översyn inplanerad. De enda signaler hon fick på arbetsmiljöområdet vid den aktuella tiden var att det förelåg akuta psykosociala problem mellan lärare och elever på industriprogrammet. En stor del av hennes första tid som rektor togs därför i anspråk för att hantera dessa frågor. Hon visste att det inte hade förekommit några olyckor eller olyckstillbud vid bockningsmaskinen, som hade köpts in år 1988 och då rekommenderats av tillverkaren som en lämplig maskin för undervisning. Vidare hade hon försäkrat sig om att T.J. och hans skolkamrat skulle tas om hand och undervisas av minst en av skolans yrkeslärare. Den lärare som vid det aktuella tillfället hade hand om utbildningen av T.J. var en erfaren yrkeslärare som hade arbetat på skolan sedan år 1986 och som hade utbildning i frågor om pedagogik och arbetsmiljö. Efter olyckan beslutade hon i samförstånd med lärare och företagshälsovården att införa restriktioner för användningen av bockningsmaskinen. Bl.a. beslutades att endast en elev i taget fick arbeta vid maskinen om inte arbetsmomentet krävde två personer, men då skulle den andra personen vara lärare/instruktör och sköta maskinens manöverpedal.

En orsak till olyckan får anses ha varit att T.J. och hans skolkamrat fick arbeta samtidigt vid den i sig farliga bockningsmaskinen.

Vid en samlad bedömning av omständigheterna i målet kan konstateras att I.B.P. efter några kortare vikariat blev fast förordnad som rektor vid Letälvsskolan endast några månader före olyckan. Under sin första tid som rektor granskade hon de styrplaner som fanns för skolans verksamhet och noterade bl.a. att det fanns en aktuell arbetsmiljöplan. Det ligger i sakens natur att arbetsmaskiner kan vara farliga vid olämplig eller felaktig användning. Det fanns emellertid inte några tecken på att säkerhetshöjande åtgärder behövde vidtas just beträffande bockningsmaskinen eller vid användningen av denna; maskinen hade använts av elever sedan år 1988 och några olyckor eller olyckstillbud hade inte inträffat. I.B.P. måste dessutom anses ha haft fog för att anta att maskinen under en erfaren yrkeslärares ledning skulle användas på ett också för T.J. betryggande sätt.

Det kan vid nu angivna förhållanden inte anses styrkt att I.B.P. har gjort sig skyldig till sådan oaktsamhet som bör föranleda ansvar enligt 3 kap. 8 § BrB. Hon kan därför inte heller fällas till ansvar för arbetsmiljöbrott enligt 3 kap. 10 § samma balk.

Domslut

HD fastställde hovrättens domslut.

HD:s dom meddelad: den 24 februari 2004.

Mål nr: B 2011-03.

Lagrum: 3 kap. 8 och 10 §§ BrB.

Rättsfall: NJA 1991 s. 247, NJA 1993 s. 245 och NJA 2004 s. 34.

Rättsfall från Högsta domstolen
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
2004-02-24

Målnummer:
B2011-03