Fråga vad som avses med ”åtgärd för att säkerställa sökandens rätt” i 15 kap. 3 § RB.


Lagrum:
15 kap. 3 § rättegångsbalken (1942:740)

Hydraulkranar Sverige AB (Hydraulkranar) förde efter stämning vid Stockholms TR den talan mot Crane Building Sweden AB (Crane Building) som framgår av TR:ns här nedan återgivna protokoll.

TR:n (rådmannen Dahl) anförde i protokoll d. 13 okt. 2003:

TR:n antecknar följande.

Hydraulkranar har väckt talan mot Crane Building och yrkat att TR:n dels skall fastställa att Hydraulkranar inte häftar i skuld till Crane Building på grund av det arbete som Crane Building på Hydraulkranars uppdrag utfört på lastbilen med registreringsnummer SWY 961, dels förpliktar Crane Building att till Hydraulkranar utge lastbilen med registreringsnummer SWY 961 jämte därå monterad lyftkran av typ Fassi 1000 samt i övrigt med den byggnation som Crane Building utfört på lastbilen. Hydraulkranar har även yrkat att TR:n med stöd av 15 kap. 3 § RB förpliktar Crane Building att omedelbart utge lastbilen till Hydraulkranar.

Som grund för yrkandena har Hydraulkranar anfört följande. Enligt avtal med Hydraulkranar har Crane Building utfört arbete på den aktuella lastbilen. Hydraulkranar har till fullo betalt för de av Crane Building utförda arbetena genom kvittning av motfordran avseende avtalad förseningsavgift och ränta. Crane Building bestrider att full betalning skett och håller inne lastbilen till säkerhet för sin fordran. Eftersom det inte återstår något att betala för utförda arbeten föreligger inte någon retentionsrätt och Crane Buildings agerande länder Hydraulkranar till förfång. – Som grund för det särskilda yrkandet har Hydraulkranar anfört följande. Hydraulkranar har visat sannolika skäl för att bolaget till Crane Building betalat sin skuld för de utförda arbetena. Anspråket på betalning och skyldigheten att lämna ut lastbilen är föremål för rättegång. Det kan skäligen befaras att Crane Building genom att inte lämna ut lastbilen hindrar eller försvårar utövningen av Hydraulkranars rätt eller väsentligen förringar värdet av godset. Hydraulkranar ställer en bankgaranti på 405 300 kr som säkerhet för den skada som kan tillfogas Crane Building.

Crane Building har bestritt yrkandena och som grund anfört att Hydraulkranar inte har erlagt full betalning för utfört uppdrag. Vad gäller det särskilda yrkandet har Crane Building även anfört följande grunder för bestridandet. Hydraulkranar har inte visat sannolika skäl för sitt påstående om att deras skuld till Crane Building till fullo erlagts. Det kan inte skäligen befaras att Crane Building vare sig hindrar eller försvårar Hydraulkranars rätt eller att Crane Building väsentligen förringar värdet av godset. Den av Hydraulkranar ställda bankgarantin utgör sämre säkerhet för Crane Building än retentionsrätten, varför det särskilda yrkandet inte heller av detta skäl kan bifallas.

Handlingarna i målet genomgås varefter TR:n meddelar följande

Beslut.

Skäl.

Om någon visar sannolika skäl för att han mot någon annan har ett anspråk, som är eller kan antas bli föremål för rättegång eller prövning i annan liknande ordning, och det skäligen kan befaras att motparten genom att utöva viss verksamhet eller företa eller underlåta viss handling eller på annat sätt hindrar eller försvårar utövningen av sökandens rätt eller väsentligt förringar dess värde, får domstolen enligt 15 kap. 3 § 1 st. RB förordna om lämplig åtgärd för att säkerställa sökandens rätt.

Enligt andra stycket samma paragraf får en sådan åtgärd innebära förbud vid vite att utöva viss verksamhet eller företa viss handling eller annat föreläggande vid vite att beakta sökandens anspråk eller förordnande av syssloman eller meddelande av en föreskrift som är ägnad att på annat sätt förebygga intrång i sökandens rätt.

De angivna bestämmelserna medger inte endast att verkställighet av en blivande dom säkerställs utan också att sökanden i vissa fall genast kan faktiskt komma i åtnjutande av sin rätt. För att bestämmelserna skall vara tillämpliga krävs dock att yrkandet avser en lämplig åtgärd för att säkerställa sökandens rätt, dvs. en säkerhetsåtgärd för det anspråk som görs gällande (Peter Fitger, Rättegångsbalken I, 15:9 f.). I förevarande fall är det som yrkas – ett förpliktande för svaranden att utge lastbilen till käranden – inte en sådan åtgärd för säkerställande av sökandens rätt som avses i lagtexten. Hydraulkranars yrkande att rätten med stöd av 15 kap. 3 § RB skall förplikta Crane Building att omedelbart utge lastbilen till Hydraulkranar kan därför inte vinna bifall.

Slut. TR:n ogillar Hydraulkranars yrkande att rätten med stöd av 15 kap. 3 § RB skall förplikta Crane Building att till Hydraulkranar omedelbart utge lastbilen med registreringsnummer SWY 961.

Hydraulkranar överklagade beslutet i Svea HovR och yrkade i själva saken att HovR:n skulle bifalla säkerhetsåtgärd enligt 15 kap. 3 § RB.

Crane Building bestred ändring av TR:ns beslut.

HovR:n (hovrättsråden Holmqvist och Mohammar, referent) lämnade i slutligt beslut d. 24 okt. 2003 utan egna skäl överklagandet utan bifall.

Hovrättsrådet Nyman var skiljaktig och anförde: Ändamålet med bestämmelserna i 15 kap. 3 § RB var i lagrummets ursprungliga lydelse inte endast att skapa en möjlighet att säkerställa en blivande doms verkställighet utan också att redan under rättegången provisoriskt ordna det stridiga rättsförhållandet. Förutsättningarna att tillämpa paragrafen i det sistnämnda syftet vidgades genom lagändringar 1981. I samband därmed uttalades i motiven (prop. 1980/81:84 s. 230) att bestämmelsen avsågs medge inte endast att verkställigheten av blivande dom eller annan exekutionstitel säkerställs utan också att sökanden genast skall kunna komma i åtnjutande av sin rätt. Det angavs att ett sådant provisoriskt ordnande av parternas rättsförhållande innan saken prövats av domstol inte bör ske utan starka skäl och att parternas motstridiga intressen därvid bör vägas mot varandra.

Det är tydligt att ett förpliktande för Crane Building att omedelbart lämna ut lastbilen inte är en säkerhetsåtgärd, utan ett sätt att redan innan dom i målet provisoriskt ordna parternas rättsförhållande. Till skillnad från TR:n anser jag att bestämmelserna i 15 kap. 3 § RB uppenbart är avsedda att kunna tillämpas även för detta ändamål. Några principiella hinder mot ett bifall till Hydraulkranars yrkande om förpliktande för Crane Building att omedelbart lämna ut lastbilen finns därför inte. Huruvida förutsättningar i övrigt föreligger att bifalla Hydraulkranars yrkande bör prövas av TR:n som första instans. Jag vill således upphäva det överklagade beslutet och visa målet åter till TR:n för erforderlig handläggning. Överröstad i denna del är jag i övrigt ense med majoriteten.

Hydraulkranar överklagade och yrkade i själva saken bifall till sitt i HovR:n fullföljda yrkande om säkerhetsåtgärd.

Crane Building bestred ändring.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Börjesson, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut: Skäl. Hydraulkranar har anlitat Crane Building för att utföra vissa arbeten på en lastbil. Parterna är oense om Crane Building alltjämt har någon fordran med anledning av utfört arbete som ger det bolaget rätt att utöva retentionsrätt i lastbilen. Hydraulkranar har i ansökan om stämning yrkat att det skall fastställas att bolaget inte häftar i skuld till Crane Building och att detta bolag skall förpliktas att utge lastbilen. Till detta har knutits ett yrkande om att Crane Building enligt 15 kap. 3 § RB omedelbart skall förpliktas att utge samma lastbil.

Civilprocessuella säkerhetsåtgärder enligt 15 kap. 1–3 §§ RB har ofta som ändamål att säkerställa möjligheten att verkställa en blivande dom. Med stöd av 15 kap. 3 § RB kan domstolen även meddela en åtgärd som innebär att en kärande genom ett provisoriskt ordnande av ett rättsförhållande genast kommer i åtnjutande av den rätt som en väckt talan avser. För att en åtgärd enligt lagrummet skall meddelas krävs till en början att den som begärt åtgärden visat sannolika skäl för sitt anspråk och att det skäligen kan befaras att motparten hindrar eller försvårar utövningen av sökandens rätt eller väsentligt förringar dess värde. För det fall åtgärden innebär att käranden genast kommer i åtnjutande av sin rätt krävs dessutom att domstolen vid en avvägning mellan parternas motstående intressen finner att den motiveras av starka skäl (se prop. 1980/81:84 s. 230 och NJA II 1943 s. 186). Crane Buildings intresse av retentionsrätten som en påtryckning för att fordran bolaget anser sig ha rätt till betalas utan dröjsmål eller inledande av en process måste således uppvägas av starka skäl. Vid intresseavvägningen skall även hänsyn tas till hur sannolikt det är att käromålet kommer att bifallas och graden av risk för att anspråket saboteras. Svårigheter att återställa det ursprungliga förhållandet för det fall käromålet sedermera ogillas skall också beaktas (se Ekelöf i Rättegång III, 6 uppl. s. 18).

I vissa fall då ett provisoriskt ordnande av ett rättsförhållande yrkas är avsikten att någon skall förbjudas eller avkrävas att göra någonting kontinuerligt. I sådana fall innebär exempelvis ett vite vid sidan av anspråket ett säkerställande av att kontinuiteten upprätthålls. I detta fall avser dock den yrkade åtgärden fullgörelse av en engångsprestation av en lös sak, vilket i sig självt innebär ett säkerställande av Hydraulkranars sökta rätt. Möjligheten att enligt 15 kap. 3 § RB meddela en åtgärd som innebär att en kärande genast kommer i åtnjutande av sin rätt är emellertid tillämplig även på en åtgärd av sådant slag (se Ekelöf i a.a. s. 16 ff. och i Festskrift till Engströmer s. 13 f. och 36 ff.).

Hydraulkranar har gjort gällande att den bankgaranti som ställts är en godtagbar säkerhet för det belopp som Crane Building krävt och därför utgör en självständig grund för att utsläcka retentionsrätten genom en analog tillämpning av 49 § konsumenttjänstlagen (1985:716). Liknande regler finns för en del särskilda situationer även i kommersiella förhållanden, se t.ex. 15 § lag (1991:351) om handelsagentur och 39 § lag (1914:45) om kommission. Det finns dock ingen generell civilrättslig regel med denna innebörd enligt svensk rätt (se Hasselrot i Pant- och retentionsrätt s. 91 f., Rodhe i Obligationsrätt s. 409 och Tiberg i Kreditsäkerhet i fartyg s. 235). Med avseende på frågan om åtgärden i målet är en säkerhet som anses godtagbar dock ägnad att försvaga Crane Buildings intresse av rententionsrätten.

HD finner i motsats till underinstanserna att 15 kap. 3 § RB är tillämplig på den yrkade åtgärden. Då de övriga förutsättningarna enligt lagrummet inte har prövats av underinstanserna bör det ankomma på TR:n att på nytt pröva åtgärden med utgångspunkt i den bedömning HD nu gjort.

HD:s avgörande. HD undanröjer TR:ns och HovR:ns beslut samt visar målet åter till TR:n.

HD (JustR:n Lars K. Beckman, Munck, Lennander, referent, Victor och Lindeblad) fattade följande slutliga beslut: Skäl. Hydraulkranar har anlitat Crane Building för att utföra vissa arbeten på en lastbil. Parterna är oense om huruvida Crane Building alltjämt har någon fordran med anledning av utfört arbete som ger det bolaget rätt att utöva retentionsrätt i lastbilen. Hydraulkranar har i ansökan om stämning yrkat att det skall fastställas att bolaget inte häftar i skuld till Crane Building och att detta bolag skall förpliktas att utge lastbilen.

I samband härmed har Hydraulkranar även yrkat att Crane Building enligt 15 kap. 3 § RB skall förpliktas att omedelbart utge lastbilen. Till stöd för det yrkandet har Hydraulkranar anfört att Hydraulkranar har ett oundgängligt behov av att lastbilen omedelbart utlämnas till bolaget. Hydraulkranar har också, inom ramen för yrkandet enligt nämnda bestämmelse, framfört ett antal ytterligare argument med avseende på Crane Buildings retentionsrätt.

Den fråga som nu skall besvaras är om Hydraulkranars yrkande under åberopande av 15 kap. 3 § RB avser en sådan åtgärd för säkerställande av sökandens rätt som åsyftas i den bestämmelsen.

Enligt 15 kap. 3 § RB får domstolen, om någon visar sannolika skäl för att han mot någon annan har ett anspråk, som är eller kan antas bli föremål för rättegång eller prövning i annan liknande ordning, och det skäligen kan befaras att motparten genom att utöva viss verksamhet eller företa eller underlåta viss handling eller på annat sätt hindrar eller försvårar utövningen av sökandens rätt eller väsentligt förringar dess värde, förordna om lämplig åtgärd för att säkerställa sökandens rätt. Paragrafens andra stycke innehåller vissa exempel på sådana åtgärder. För att en åtgärd enligt lagrummet skall beviljas krävs, förutom att käranden visar sannolika skäl för sitt anspråk och antagliggör en ”sabotagerisk”, att han ställer säkerhet för eventuell skada (se 6 § i samma kapitel).

Huruvida bestämmelsen i 15 kap. 3 § RB även kan användas i det primära syftet att käranden genast skall komma i åtnjutande av den rätt han hävdar i målet, och om säkerhetsåtgärden helt enkelt kan bestå i att svaranden redan under processen tvingas fullgöra den förpliktelse som käranden för talan om, framgår inte omedelbart av lagtexten. Avgörande blir därför hur bestämmelsen skall tolkas.

I sin ursprungliga lydelse, före den lagändring som skedde år 1981, innehöll bestämmelsen en reglering av två olika situationer. Den första förelåg då det skäligen kunde befaras att motparten genom att utöva viss verksamhet eller företaga eller underlåta viss handling eller genom annat sitt förhållande hindrade eller försvårade domens verkställande eller väsentligt förringade dess värde för parten. Domstolen kunde då bl.a. förordna om åtgärd som ansågs erforderlig för att säkerställa partens rätt. Den andra förelåg då ett sådant förordnande i annat fall var för parten av synnerlig vikt och det ej lände motparten till väsentligt förfång. I den sistnämnda situationen hade åtgärden till ändamål att provisoriskt ordna det stridiga rättsförhållandet mellan parterna redan under rättegången. I förarbetena anfördes att det måste beaktas att ett dylikt provisoriskt avgörande av tvistefrågan kunde medföra betydande skada och olägenhet för svaranden, om kärandens talan sedermera skulle ogillas. Det borde därför i dessa fall ske en avvägning mellan parternas olika intressen. (NJA II 1943 s. 186.)

Vid 1981 års lagändring utgick den mening som innehöll det senare huvudfallet. I stället ändrades kravet på att ”domens verkställande” skulle hindras eller försvåras till ett krav på att ”utövningen av sökandens rätt” skulle hindras eller försvåras. I förarbetena anfördes att bestämmelsen avsågs medge inte endast att verkställigheten av en blivande dom eller annan exekutionstitel säkerställdes utan också att sökanden genast skulle kunna komma i åtnjutande av sin rätt. Vidare framhölls att det även utan en särskild föreskrift var tydligt att ett provisoriskt ordnande av rättsförhållandet mellan parterna, innan saken hade prövats av domstolen eller i annan ordning, inte borde ske utan starka skäl. Parternas motstridiga intressen borde i sådant fall vägas mot varandra. (Prop. 1980/81:84 s. 230.)

Då ett förordnande blir aktuellt rör tvisten ofta en förpliktelse som innefattar ett kontinuerligt beteende från motpartens sida. Bestämmelsen är emellertid även tillämplig då förpliktelsen fullgörs genom en engångsprestation. (Jfr Ekelöf, Rättegång, tredje häftet, 6 uppl. 1994, s. 16 ff.; jfr även dens. i Festskrift för Engströmer, 1943, s. 13 f. och 36 ff.)

Det nu återgivna får anses innebära att 15 kap. 3 § RB är avsedd att tolkas så, att motparten kan anses hindra eller försvåra utövningen av sökandens rätt redan genom att utöva den rätt som han i målet gör gällande att han har, t.ex. såsom i förevarande fall en retentionsrätt, och att en åtgärd för att säkerställa sökandens rätt kan bestå i att han erhåller den prestation som han yrkar i målet. En sådan tolkning är inte oförenlig med bestämmelsens ordalydelse.

Hydraulkranars yrkande att Crane Building skall förpliktas att omedelbart utge lastbilen avser således en sådan åtgärd som åsyftas i 15 kap. 3 § RB. Då de övriga förutsättningarna enligt lagrummet inte har prövats av domstolarna bör det ankomma på TR:n att på nytt pröva yrkandet med utgångspunkt i den bedömning HD nu gjort.

HD:s avgörande. HD undanröjer TR:ns och HovR:ns beslut samt visar frågan om säkerhetsåtgärd åter till TR:n.

HD:s beslut meddelades d. 18 dec. 2003 (mål nr Ö 4190-03).

Rättsfall från Högsta domstolen
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
2003-12-18

Målnummer:
Ö4190-03