En person som i sin bostad för annans räkning förvarar pengar får efter en tid vetskap om att pengarna härrör från narkotikabrott men vidtar inte någon åtgärd med pengarna. Fråga om förhållandena är sådana att underlåtenhet att agera för att avbryta förvaringen är straffbar som narkotikabrott.


Lagrum:
1 kap. 1 § första stycket narkotikastrafflagen (1968:64); 9 kap. 6 a § brottsbalken (1962:700)
NJA 2003 s 254 (nr 38)

Rättsfall från Högsta domstolen
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
2003-06-13

Målnummer:
B3660-02