Straffmätning för våldsamt upplopp i samband med EU-toppmöte. I och II.


Lagrum:
16 kap. 2 § brottsbalken (1962:700)

I

Allmän åklagare yrkade vid Göteborgs TR ansvar å J. P., född 1976, för följande gärningar:

1. Våldsamt upplopp. I anledning av EU-toppmötet och den amerikanske presidentens besök i Göteborg d. 14-16 juni 2001 har hållits ett stort antal demonstrationer och manifestationer. Vid flera olika tillfällen i centrala Göteborg har folksamlingar med förenat våld satt sig upp mot polismyndighet för att hindra dess ordningsupprätthållande funktioner och även gått till förenat våld mot personer, djur och egendom genom misshandel, stenkastning och skadegörelse.

Fredag förmiddag d. 15 juni 2001 har i Göteborg längs Kungsportsavenyn och på angränsande gator och platser flera folksamlingar vid flera tillfällen på olika platser, ibland samtidigt, gått till attack mot polismyndighet, enskilda och allmänna intressen, bland annat genom stenkastning.

J. P. har därvid maskerad under avsevärd tid på olika platser deltagit i flera av de våldsamma upploppen samt genom stenkastning försökt skada tjänstgörande polismän, polishästar, polishundar och polisfordon.

J. P. har även - ensam eller jämte andra - i anslutning till de våldsamma upploppen muntligen och genom sitt agerande ingett folksamlingarna, eller i vart fall delar av desamma, dess ordningsstörande uppsåt varför han är att bedöma som anstiftare.

J. P. har därtill genom gester och åtbörder tagit ledning av folksamlingarnas, eller i vart fall delar av desammas, förehavanden varför han är att bedöma som anförare.

Gärningarna är att bedöma som synnerligen allvarliga eftersom de ingår i upplopp som varit planerade, förberedda och organiserade. Till följd av upploppen har skador på såväl personer och djur som egendom uppkommit varjämte genomförandet av EU-toppmötet samt demonstrationer och manifestationer riktat mot detta försvårats.

2. Våldsamt upplopp. I anledning av - - - se åtalspunkt 1 st. 1 - - - och skadegörelse.

Fredag kväll d. 15 juni 2001 har i Göteborg vid Vasaplatsen och på angränsande gator och platser flera folksamlingar vid flera tillfällen på olika platser, ibland samtidigt, gått till attack mot framförallt polismyndighet, bland annat genom stenkastning mot polismän, polishästar, polishundar och polisfordon.

J. P. har därvid, tidvis maskerad, under avsevärd tid på olika platser deltagit i flera av de våldsamma upploppen genom att i vart fall springa med i folksamling som gått till attack.

J. P. har även - ensam eller jämte andra - i anslutning till de våldsamma upploppen muntligen och genom sitt agerande ingett folksamlingarna, eller i vart fall delar av desamma, dess ordningsstörande uppsåt varför han är att bedöma som anstiftare.

J. P. har därtill vid flera tillfällen på olika platser genom gester och åtbörder tagit ledningen av folksamlingarnas, eller i vart fall delar av desammas, förehavanden varför han är att bedöma som anförare.

Gärningarna är att bedöma som synnerligen allvarliga eftersom de ingår i upplopp som varit planerade, förberedda och organiserade. Till följd av upploppen har skador på såväl personer och djur som egendom uppkommit varjämte genomförandet av EU-toppmötet samt demonstrationer och manifestationer riktat mot detta försvårats.

Åklagaren yrkade förverkande jämlikt 36 kap. 3 § BrB av i beslagtagen egendom, basebollträn, batonger, slangbellor m.m.

Ansvar å J. P. yrkades vidare för bedrägeri enligt följande: J. P. har under tiden december 2000 till och med juli 2001 vilselett Försäkringskassan Västra Götalands län att till honom utbetala 500 kr per månad för mycket i bostadsbidrag, totalt 4.000 kr, honom eller annan till vinning och till motsvarande skada för det allmänna. - Vilseledandet har bestått i att J. P. vid ansökan om bostadsbidrag d. 28.11.00 försäkrat att han varit ensamstående trots att även annan person under aktuell tid bott i bostaden och delat hyran med J. P. I ansökan har han förklarat sig medveten om sin skyldighet att anmäla framtida förändringar.

Åtal mot J. P. för stöld ur en polisbil ogillades av TR:n och HovR:n. Skadeståndsanspråk framställdes av Polismyndigheten i Skåne m.fl. Dessa delar av målet behandlas ej vidare i detta referat.

TR:n (ordf. rådmannen Täcklind) anförde i dom d. 7 aug. 2001: Domskäl. Åtalspunkt 1.

Bakgrund.

Den 15 juni 2001 på förmiddagen höll Göteborgsaktionen 2001 en tillståndsgiven demonstration på Götaplatsen mellan kl. 09.00 och 10.30, varvid flygblad utdelades med uppmaning att man därefter skulle gå mot Svenska Mässan. En sådan marsch hade förbjudits av polismyndigheten. Vissa av demonstranterna maskerade sig nu och en folkmassa satte sig i rörelse på Berzeliigatan mot polis, som avspärrat Berzeliigatan mot Södra Vägen. Med hjälp av hästar försökte polisen stoppa folkmassan och driva den tillbaka mot Götaplatsen, där även poliser till fots befann sig, varvid poliserna här och på angränsande gator möttes av folk, som konfronterade dem bl.a. genom stenkastning. - J. P. har d. 15 juni 2001 på förmiddagen varit iklädd ett par blåsvarta jeans med uppvikta benslag och med en större, ljus märkeslapp baktill till höger nära linningen samt en svart träningsoverallsjacka med dubbla vita ränder från kragen ner utmed ärmarna.

Åklagaren har upplyst att skador för näringsidkare och fastighetsägare till följd av kastad gatsten och vandalisering under de våldsamma upploppen på Kungsportsavenyn och angränsade gator har beräknats till minst tre miljoner kr.

J. P. har förnekat åtalad gärning. Han har förnekat att han deltagit i våldsamt upplopp men har medgett att han kastat sten, dock utan att försöka skada någon eller något. Han har bestritt att det varit fråga om planerade, förberedda och organiserade upplopp. Vidare har han förnekat att han genom sitt agerande ingett folksamlingarna eller delar härav dess ordningsstörande uppsåt och att han genom gester och åtbörder tagit ledning av folksamlingarnas eller delar av desammas förehavanden. Han har således inte varit anstiftare eller anförare.

Åklagaren har åberopat fotografier avseende den förstörelse, som uppkommit på bl.a. busskurer, fastigheter och s.k. baja-major på Kungsportsavenyn samt utredning angående de gatstenar, som bröts upp på olika platser i Göteborg och kastades mot polis m.m. i samband med demonstrationer och upplopp d. 14-16 juni 2001. Härav framgår att gatstenarna är av två typer, varav den ena är 12x12 cm och väger 4,95 kg och den andra är 9x9 cm och väger 2,25 kg.

Vidare har åklagaren åberopat dels videofilm och fotografier avseende händelserna d. 15 juni 2001 under för- och tidig eftermiddag på Kungsportsavenyn och angränsande gator, dels fotografier av J. P. bl.a. vid 14-tiden samma dag samt vid andra tidigare tillfällen. På fotografierna är J. P. iförd ett par solglasögon med vitaktiga bågar och gula glas.

Åklagaren har därutöver som skriftlig bevisning åberopat fotografier av i J. P:s lägenhet i beslag tagen egendom. Denna omfattar den egendom, som yrkas i beslag, tidningsartiklar och fotografier avseende våldsamma gatudemonstrationer i Sverige och utomlands, information om och tips för demonstranter om olika våldsmetoder bl.a. i Terroristens handbok, våldsuppmanande texter samt råd och tips för den som grips av polisen. Ett av basebollträna har märkningen "AFA". Vidare har åklagaren åberopat fotografier av egendom, bl.a. fotografier och kabelbitar som återfunnits, bl.a. tillsammans med fotopåsar märkta I. O., i och kring en gömma i en skreva i närheten av J. P:s bostad.

På åklagarens begäran har vittnesförhör hållits med polisinspektörerna E. C. och H. F. angående i beslag tagen egendom, samt med kriminalinspektören S. A. i Västerås angående av J. P. under 1994 begånget våldsamt upplopp och visade sympatier för våldsbenägna ytterlighetsrörelser. Vidare har målsägandeförhör på åklagarens begäran hållits med polisassistenten Å. R. angående hennes iakttagelser av upploppen d. 15 juni 2001.

J. P. har uppgett: Han är politiskt intresserad och sympatiserar med AFA (Antifascistisk Aktion) och andra politiska organisationer. Han har i sin bostad på Hjällbo Lillgata 10 en hel del politisk litteratur, upprop och flygblad. Under EU-mötet hade ytterligare fyra personer tillgång till hans lägenhet. Den i hans lägenhet beslagtagna politiska litteraturen är hans, men han anser att beslagen av polisen valts ut med tanke på vad som kan vara av värde för nu ifrågavarande rättegång. Vissa av de föremål, som tagits i beslag, tillhör inte honom utan de personer, som bodde hos honom. Han har dock sett fyrverkeripjäserna. Basebollträna, varav ett är märkt AFA, utgör hans privata sportutrustning och den s.k. rånarluvan är hans vintermössa. Han har ingen som helst kännedom om de föremål som hittats ute i naturen och sedan beslagtagits. - Den 15 juni 2001 på förmiddagen cyklade han till Götaplatsen för att delta i Göteborgsaktionens protestmöte där. Han var inte förberedd på att något särskilt skulle ske. Han var iförd de av åklagaren angivna jeansen och träningsoveralljackan. Eftersom det gick ett rykte om att civila polismän vek upp byxbenen för att kännas igen och inte bli attackerade av sina kollegor, hade J. P. liksom många andra demonstranter vikit upp byxbenen. Han var först omaskerad men fick sedan låna en sjal för att dölja sin identitet. Anledningen till att han gjorde detta var att han anser att man skall kunna vara anonym i vissa sammanhang och inte behöva hamna på bild i massmedia. Sedan protestmötet avslutats gick han ned på en sidogata från Götaplatsen. Där pågick en otillåten demonstration, men det kände han inte till. Ridande kravallpolis gick där in i folksamlingar och motade bort folk. Människor fick panik och sprang åt olika håll. Han anser att det inte var något upplopp då. Några enstaka personer kastade några föremål långt ifrån honom. Det är han som syns på den av åklagaren åberopade videofilmen från Berzeliigatan-Götaplatsen d. 15 juni vid kl. 11. Han försökte då att medelst utsträckta händer lugna demonstranterna för att de inte skulle bli omkullsprungna men han tror inte att det var någon som lyssnade på honom. Det händelseförlopp som visats sedan på åklagarens videofilm är enligt hans uppfattning att betrakta som våldsamt upplopp. Det var dock i väldigt liten utsträckning som det kastades gatsten och flaskor. Han var på platsen men höll sig inte i massan. Han är inte säker på att den person, som åklagaren i olika sekvenser på filmen pekar ut som J. P., verkligen är identisk med honom. J. P. fortsatte nedåt Kungsportsavenyn, där det var våldsamt upplopp. Han ingick inte i någon folksamling utan höll sig i utkanten av dessa. Han hade vänner i demonstrationståget och han såg att polis slog på dem. J. P. var i några korta ögonblick framme och kastade några gatstenar men i övrigt förhöll han sig passiv. Han agerade inte tillsammans med någon annan och kastade inte stenarna för att skada polis eller polisiär egendom utan det var för att hans vänner befann sig i riskzonen. Han kastade avsiktligt stenen långt ifrån för att personer inte skulle skadas men för att distansen skulle hållas. Det förekom en chockattack från polisens sida och han kastade en gatsten mot en polispiket men han vet att det inte befann sig några människor i denna. Stenen träffade inte. Han slängde bara ifrån sig gatstenen i panik och sprang därifrån. Det var vid middagstid som han begav sig till Fritt Forum, där han sedan befann sig fram till kvällen. - Han vitsordar att han någon tid före EU-dagarna i Göteborg satt upp klistermärken med budskap från Reclaim the City och Syndikalisterna.

S. A. har uppgett att han under en följd av år varit verksam som polis i Västerås med uppdrag att bekämpa rasism och extrema grupper, att han därvid kommit i kontakt med J. P., som bodde i Västerås i början av 1990-talet, att denne var aktiv inom AFA, där denne var en centralfigur, och i olika vänstergrupper, att denne deltog i våldsamt upplopp vid en ockupation av en byggnad, varvid polis attackerades med tillhyggen, bl.a. slangbellor med armstöd av det slag, som nu tagits i beslag från J. P. samt att denne har samhällshat och framstår som en drivande kraft och initiativtagare till olika aktioner.

Å. R. har bl.a. uppgett: Den 15 juni 2001 tjänstgjorde hon i en grupp, som bestod av cirka 35 kravallutrustade poliser, som på förmiddagen tillsammans med flera andra grupper befann sig i området Götaplatsen-Berzeliigatan-Södra Vägen. Polisen hade satt minibussar som spärr på Berzeliigatan för att hindra demonstranter att nå Svenska Mässan. Polismän i en annan grupp stod framför bussarna med Å. R:s grupp bakom sig. Vid omkring 10.30-tiden uppstod våldsamt upplopp. Demonstranter ryckte från Götaplatsen fram mot poliserna på Berzeliigatan men stannade plötsligt ett par meter från dem, varvid mörkklädda personer plötsligt dök upp i folkmassan och det blev ett tryck mot poliserna. Stenar och smällare sköts mot dem från folkmassan bakifrån och hennes grupp blev beordrad att rycka framåt. Sedan kom också polis till häst och demonstranterna drevs tillbaka mot Götaplatsen, varvid ett ganska kraftigt stenregn kom under ett par minuter mot poliserna. Efter det att aktivisterna kastat stenar och knallskott gick de på Götaplatsen fram mot poliserna, varav vissa hade hundar. Det kastades mer stenar mot poliserna. Hon själv fick på Götaplatsen omkring 10-15 stenar mot sig, vilket även de andra i poliskedjan fick. Hon fick ett stort blåmärke av en sten, som träffade hennes ena lår. Det var våldsamt upplopp. Folk fortsatte nedåt Kungsportsavenyn, där piketpolis attackerades. Det började brinna längre ner på gatan. Hennes grupp beordrades sedan till Södra Vägen-Parkgatan-Nya Allén dit gruppen tog sig via Kungsportsavenyn, där bränder pågick och skadegörelse hade skett. Aktivister hade barrikaderat sig bakom nedvälta s.k. baja-major. Vid Södra Vägen-Parkgatan blev flera polisbussar kraftigt attackerade av stenkastare. Hennes grupp, som ställde upp i kedja, utsattes för stenkastning och i vart fall en polis i närheten blödde. Ett staket blev nedrivet, varefter aktivisterna flydde in i Bältesspännarparken, varifrån det kom sporadiska stenar. Upploppet ebbade ut och aktivisterna begav sig till Fritt Forum, där de tog av sin maskering. När poliserna från Kungsparken kom till Sahlgrensgatan fick de backa för nya stenar som kastades, varvid bl.a. en bilruta krossades. Kommenderingen avbröts kl. 12 eller 12.30. - De stenar som kastades mot polisen var gatstenar. Det var de mörkklädda aktivisterna, som kastade. Det hela var overkligt och hon utvecklade ett tunnelseende för att undvika att bli skadad.

TR:ns bedömning

Våldsamt upplopp föreligger bl.a. i det fallet att en folksamling, med uppsåt att med förenat våld sätta sig upp mot polisen, går till förenat våld på person eller egendom. För att anses som deltagare i folksamlingens förehavanden kan man själv utöva våld eller visa att man är sympatisör med utövningen av våldet genom hotande eller upphetsande rop eller genom att springa med i en folkmängd som går till attack.

TR:n finner genom utredningen, främst Å. R:s utsaga, i målet klarlagt att våldsamt upplopp förelegat redan på Berzeliigatan vid 11-tiden d. 15 juni 2001.

Genom videofilmen finner TR:n utrett att J. P., klädd i ovan angivna mörka kläder och med ovan nämnda glasögon samt med nederdelen av huvudet maskerat men med sitt hår i långa, lockiga rastaliknande flätor synligt på ryggsidan, vid 11-tiden stått i korsningen Götaplatsen-Berzeliigatan, då folkmassan retirerade mot Götaplatsen, varvid han stående i gatan sträckt ut sina båda armar åt sidorna i axelhöjd och därefter sänkt dem. Såvitt framgår av filmen har inte någon i folkmassan reagerat inför detta.

TR:n finner inte bevisat att J. P. genom denna gest anstiftat till våldsamt upplopp genom att inge folkmassan ordningsstörande uppsåt, som därefter skall ha manifesterat sig hos den. Inte heller har det visats att han härigenom varit anförare för det våldsamma upploppet eller att han just då deltagit häri.

Det kan vidare konstateras att det våldsamma upploppet fortsatt på Götaplatsen och Kungsportsavenyn jämte närliggande gator fram till omkring kl. 12.30.

Av videofilmen och fotografier framgår i vart fall att J. P., som har en särskild gångstil och som är lätt igenkännbar genom ovan nämnd klädsel med de särpräglade glasögonen och sitt långa, speciella hår, tillsammans med ett stort antal andra maskerade aktivister på Kungsportsavenyn nedanför Stadsbiblioteket kastat gatsten på poliser och därefter, i korsningen med Engelbrektsgatan och på Södra Vägen vid korsningen med Parkgatan tillsammans med flera andra aktivister kastat gatsten mot polisfordon samt att han med gatstenar i händerna med ett flertal andra aktivister på Kungsportsavenyns norra del förskansat sig bakom nedvälta baja-major mot framryckande polis, som utsatts för stenkastning. Han kan inte, som han själv gjort gällande, anses ha handlat ensam och hans invändning att han inte haft avsikt att skada utan bara försökt värja några kamrater i fara kan lämnas utan avseende. Fastmer får anses styrkt att han haft för avsikt att i vart fall skada polisfordonen. Upploppet har haft till syfte att störa polisens uppgift att upprätthålla ordningen.

Sammanfattningsvis finner TR:n styrkt att J. P. genom ovan angivna agerande tillsammans med flera andra i en folksamling gått till förenat våld mot polis, polisfordon och annan egendom med sådant ordningsstörande uppsåt som kräves för ansvar för våldsamt upplopp. Däremot är inte visat att han härvid varit anstiftare eller anförare, även om han vid viss stenkastning synes ha agerat i de främre leden. Han skall därför dömas som deltagare i våldsamt upplopp.

Av utredningen i målet framgår att upploppen varit organiserade, förberedda och planerade, vilket J. P. måste ha varit väl medveten om, och att till följd härav skador på personer, djur och egendom uppkommit, varjämte genomförandet av EU-toppmötet samt demonstrationer och manifestationer häremot försvårats.

Det kan inte genom utredningen i målet anses styrkt att J. P. deltagit i planeringen av ifrågavarande våldsamma upplopp. Han har enligt vad som framkommit i målet negativ syn på polisen och sympatiserar med våldsyttringar av detta slag, har uppträtt maskerad och mörkklädd tillsammans med andra aktivister och har inte agerat på ett sätt som talar för att han ryckts med av andra på grund av stundens ingivelse.

Åtalspunkt 2

Bakgrund

Den 15 juni 2001 hade Reclaim the City planerat en icke- tillståndsgiven manifestation med bl.a. dans i Göteborg. Den kom att äga rum på Vasaplatsen på kvällen, där hög musik spelades. J. P., som uppehöll sig här och i närheten, hade nu samma klädsel som tidigare bortsett från att han bar en grå tröja eller jacka i stället för svart jacka. Han maskerade sig också efter någon tid genom att ta på en svart s.k. rånarluva.

J. P. har förnekat gärningen. Han har vitsordat att han på kvällen kan ha uppehållit sig på Vasaplatsen men har förnekat att han deltagit i något upplopp genom att springa med i folksamling, som gått till attack. Han har inte ingått i någon folksamling med ordningsstörande uppsåt. Han har förnekat att han muntligen eller genom sitt agerande ingett folksamlingarna eller delar därav dess ordningsstörande uppsåt eller att han med gester och åtbörder tagit ledning för folksamlingarnas eller delar av desammas förehavanden. Han har således inte varit anstiftare eller anförare. Han förnekar vidare att det varit fråga om planerade, förberedda och organiserade upplopp.

Åklagaren har som skriftlig bevisning åberopat videofilm och fotografier. På åklagarens begäran har vittnesförhör hållits med polisinspektörerna Y. C., L. O och H. K. samt målsägandeförhör med polisassistenten Å. R.

J. P. har uppgett: Det är han som syns på de av åklagaren åberopade bilderna från Vasaplatsen. Han hade gått i demonstration till Götaplatsen, där han bytte kläder med en annan person, varefter J. P. kom att ha en grå jacka. Han gick sedan till Vasaplatsen, dit han kom omkring kl. 20. Reclaim the City, som han sympatiserar med, hade där en manifestation. Några i folkmängden, som var narkotikapåverkade, började slåss och sprang ned mot en poliskedja men det var inte någon rusning mot poliserna. Han försökte då lugna bråkmakarna och gick fram till polisen för att be att dessa inte skulle släppas tillbaka. Sedan gick han själv tillbaka och pratade med olika bekanta. Polisen började nu bli alltmer provocerande och närmade sig. Han dansade och pratade med folk, som han avrådde från att kasta sten. Han gjorde lugnande, stoppande rörelser med armarna. Han gav inte några order eller instruktioner och i vart fall reagerade ingen. Slutligen, när det verkade bli våldsamt upplopp, maskerade han sig för att inte behöva bli med i media. Han försökte stoppa vad som såg ut som ett våldsamt upplopp, när polisen drog sina vapen. J. P. begav sig sedan från platsen, hittade den han bytt jacka med, bytte tillbaka till sin svarta jacka och cyklade hem. Han har inte sprungit med i någon folkmassa men han sprang mot de narkotikapåverkade bråkmakarna och försökte lugna ner, men det syns inte på videofilmen. När han med gester försökte få folk att lugna sig lydde de honom inte. Han försökte få en dialog och undvika stenkastning. När skottlossningen skedde på Vasagatan var han i hörnet mellan denna gata och Vasaplatsen. Han erkänner att han tidigare talat med den man, som blev skottskadad, men han minns inte om vad och vet inte om denne hade någon gatsten. - Den aktuella kvällen var det först bara några enskilda personer, som kastade sten, varefter det övergick i våldsamt upplopp vid 21-tiden.

Y. C. har uppgett: Under EU-mötet hade hon spaningstjänst och hade specialbevakning på vissa personer, bl.a. J. P. Hon kände till hans utseende och hade blivit informerad om hans tidigare aktiviteter i liknande sammanhang. - Fredagen d. 15 juni 2001 arbetade hon tillsammans med L. O. På kvällen följde de efter några personer till Vasaplatsen, där det fanns mycket folk. Det spelades musik på hög volym. Efter ett tag ropade någon: "Alla rusar, alla rusar", varefter det skedde en rusning av en folkmassa ner mot Storgatan- Allén. Y. C. och L. O. tog sig in i ett hus vid Vasaplatsen och upp i en privat lägenhet, som hade balkong. Y. C. var först ut på balkongen, varifrån hon hade god utsikt över Vasaplatsen och kunde filma. L. O., som talade med lägenhetsinnehavaren, hade inte kommit ut på balkongen, när Y. C. satte på filmkameran samtidigt som hon såg sig omkring. Efter några minuter upptäckte hon J. P. längst fram i en hop om 20-30 personer vid Storgatan, vilka kastade sten mot poliser på Storgatan. Hon ropade att J. P. var där och flyttade över kameran åt hans håll. Hon såg att han hade sin högra hand uppe i luften och med den gjorde en rörelse, som hon tolkade som att han anförde gruppen i dess stenkastning. Hans gest hade effekt. Stenkastningen mot polisen pågick för fullt. Det kastades en hel del sten och en del måste ha träffat poliserna, som stod alldeles inpå. Det såg ut som om han pratade också men hon hörde inte vad han sade. Sedan backade han och när han var längst bak i gruppen gjorde han lugnande rörelser genom att hålla armarna utsträckta, gick några steg, upprepade rörelsen och såg sig omkring för att se att de andra hade uppfattat det. Han gick sedan tillbaka mot Storgatan, varvid han skymdes av en balkong. Ingen kastade sten då eftersom han hade lugnat dem. Han gick sedan runt på gräsplätten på Vasaplatsen och gatorna ikring. Han talade kort med olika personer och dansade emellanåt. Enligt vad hon uppfattade gav han instruktioner till en del personer. Han talade en längre stund med en flicka och den man som senare blev skjuten av polis. Det blev nu stenkastning mot restaurang Smaka. J. P. och mannen gick nu dit. Mannen tog fram en sten ur en ficka och kastade den. Ganska många personer kastade sten mot restaurangen och polisen, som var där. När stenkastarna vände tillbaka höll J. P. ut armarna som för att visa att han ville att de skulle fortsätta och inte vända tillbaka. Sedan vände han sig om och gjorde en rörelse liksom "Kom igen", men folk fortsatte att gå tillbaka. Något senare såg hon honom i korsningen med Vasagatan. Han hade nu maskerat sig med en mörk huva. Hela tiden rörde han sig runt. Folk gjorde rusningar åt olika håll. Därefter uppstod skjutsituationen en bit in på Vasagatan men den kunde hon inte se eftersom den var skymd av hus. Hon förlorade ögonkontakten med J. P. Hon har sedan sett av den av henne och L. O. inspelade videofilmen att han är en av de sista som återvände från platsen för skjutningen. Hon har i efterhand sett på olika filmer att de personer, som J. P. talade med var väldigt aktiva när det gällde våld. Det mesta av de händelser under kvällen som hon har beskrivit har kommit med på videofilmen, som hon och L. O. tog, men av det första tillfället när hon såg J. P. längst fram i gruppen, som han anförde vid stenkastning mot Storgatan, har nästan inte alls kommit med på videofilmen.

L. O. har uppgett: Hon tjänstgjorde på kvällen d. 15 juni 2001 tillsammans med Y. C. och utförde spaning bl.a. på J. P. De filmade och tog fotografier. När de kom till Vasaplatsen förekom en rusning av cirka 100 personer ner mot Storgatan. Sedan drog sig folkmassan tillbaka. L. O. kom ut på balkongen vid Vasaplatsen, sedan Y. C. ropat att hon hade upptäckt J. P. De följde sedan hans förehavanden och började filma. 25-30 personer kastade gatsten mot en poliskedja nere på Storgatan. Y. C. och L. O. hann inte med att filma denna sekvensen från början utan det är endast litet i slutskedet som kommit med på filmen. L. O. såg att J. P. drog sig tillbaka från folkmassan och att han med gester dämpade ned den. Folkmassan drog sig då tillbaka. Han gick in i parken på Vasaplatsen, där han rörde sig runt och samtalade med olika personer. Enligt hennes åsikt gav han instruktioner. Ca 10-15 minuter efter den första stenkastningen blev det ny stenkastning mot restaurang Smaka och den poliskedja som stod uppställd där. Det var återigen en upploppssituation. J. P. drog sig dit och gick bland stenkastarna och vinkade till dem. Han liksom peppade upp dem, varvid de kastade mer sten. Därefter dämpade han folkmassan. Han sade någonting och drog sig tillbaka. Då upphörde stenkastningen och folk gick tillbaka mot Vasaparken. J. P. verkade "föra" folkmassan. Han drog sig hela tiden till händelsernas centrum och hade en ledarroll i de två upploppen runt Vasaplatsen. L. O. såg inte att det fanns någon annan person som hade en lika framträdande och aktiv roll som J. P. Efter ytterligare 15-20 minuter iakttog hon honom i korsningen Aschebergsgatan-Vasaplatsen. Han maskerade sig då genom att dra på sig en svart huva. Det var mycket folk runt omkring som samtalade med honom men det hände inte något speciellt på ca 10 minuter. Sedan skedde skjutningen och L. O. tappade då bort J. P i folkmängden.

H. K. har uppgett: Under EU-mötet hade hon spaningstjänst och i hennes arbetsuppgifter ingick att filma och kontrollera några personers förehavanden, däribland J. P:s. - Fredagen d. 15 juni 2001 omkring kl. 19.30 upptäckte hon J. P. på Kungsportsavenyn på väg mot Götaplatsen. Det gick ett demonstrationståg dit men han gick vid sidan om det. Från Götaplatsen gick han efter att han samtalat med några personer vidare via Vasagatan till korsningen med Vasaplatsen, där han talade med olika personer bl.a. i parken. En poliskedja stod uppställd vid Storgatan. Plötsligt såg hon hur J. P., som stod framför en folkmassa, gjorde en rörelse framåt med bägge armarna i riktning mot Storgatan, varigenom han fick med sig ett sjok av folk och det blev en rusning av 100-200 personer mot poliserna. J. P. deltog själv i rusningen mot poliskedjan vid Storgatan där stenkastning vidtog. Han uttalade även någonting till folkmassan men H. K. kunde inte höra vad som sades men det är helt klart att det var han som fick hela folkmassan att börja rusa. Hon befann sig ca 10 m snett bakom J. P., när denne gjorde rörelsen med armarna, som enligt hennes åsikt innebar att de som fanns framför honom skulle springa ned mot poliskedjan. Han startade rusningen. Han försvann för henne i rusningen mot poliserna. Samtidigt kom en mindre täckt lastbil körandes och det spelades hög musik från denna. H. K, som stannade kvar på platsen, såg på ett avstånd av flera hundra meter, att det kastades gatsten mot poliskedjan längre ner. Ca 10 minuter senare såg hon J. P. komma gående från Storgatan mot Vasagatan. Han gick in i parken på Vasaplatsen. Under ca fem minuter gick han runt och talade med folk. Han gick sedan åter mot Storgatan och hon följde honom på håll. Det var ganska oroligt på platsen. Han försvann sedan bakom några buskar. Det uppstod nytt upplopp mot Vasaplatsen med stenkastning men hon kunde då inte se om J. P. deltog i detta. Hon tog sig upp till Universitetet och ställde sig vid trappan. Efter en stund kom J. P. dit. Han samtalade med några personer varefter han drog sig mot Götabergsgatan, varefter hon såg att han maskerade sig med en svart huva. Klockan var nu någon gång mellan 20.45 och 21.15. Hon tappade sedan bort honom igen. Det förekom ett flertal rusningar och skjutningen inträffade. Ca 10 minuter efter skotten kom J. P. tillbaka till Universitetets trappa och han var då fortfarande maskerad. Sedan försvann han igen. Härefter såg hon inte till honom mer under kvällen trots att hon var kvar en timma och gick in i Vasaparken, där hon sökte efter honom. Det var mycket folk i parken så hon är inte helt säker på att hon skulle ha upptäckt J. P. om han var där. - Under hela tiden fram till kl. 21.30 pågick småupplopp i närheten av Vasaplatsen. Hon tror att den tid hon observerade honom var mellan kl. 19.30 och 21.30.

Å. R. har uppgett: På kvällen omkring kl. 20 eller 21 tjänstgjorde hon i sin grupp bakom en annan polisgrupp som jämte andra poliser stod i kedjor utspridda i området från Vasaparken till Parkgatan. Det var mycket folk i Vasaparken, musik och oroligheter, som böljade fram och tillbaka. Folk sprang mot Vasagatan. Hennes grupp fick order att gå in i parken ned till spårvagnshållplatsen vid Vasagatan. När gruppen gjort det såg hon att det var full kalabalik på Vasagatan västerut, där aktivister kastade sten mot poliser. Ett skott avlossades, stenar ven och ambulanspersonal, som försökte hjälpa en skadad, som låg på Aschebergsgatan, fick skyddas av poliserna. Det förekom rusningar av folk mot Vasaparken, polis till häst sattes in och poliserna fick rycka framåt. När hon stod i en kedja vid den skadade på Aschebergsgatan såg hon hur bilrutor krossades på civila och polismålade fordon i korsningen med Engelbrektsgatan och att flera personer var framme och drog ut väskor och kläder. Hon kunde inte urskilja någon enskild, alla såg likadana ut.

TR:ns bedömning

Rörande händelserna vid Vasaplatsen på kvällen d. 15 juni 2001 finns det från första skedet omkring kl. 20.30 vittnesuppgifter och från senare skeden fram till något efter kl. 21.00 både vittnesuppgifter, videofilm och fotografier. Härtill kommer Å. R:s utsaga.

Det finns ingen anledning att ifrågasätta uppgifterna från vittnena som haft att specialbevaka J. P., som i vart fall när han var omaskerad varit lätt igenkännbar genom sin grå tröja eller jacka, sitt speciella hår och sitt särskilda sätt att röra sig.

För att någon skall kunna fällas till ansvar som anstiftare till våldsamt upplopp kräves att personen i fråga har ingett en folkmassa dess ordningsstörande uppsåt, varjämte folkmassan därefter i handling skall ha visat sådant uppsåt. Som anförare anses den som i ord eller gärning tar ledning av folksamlingens förehavanden vid våldsamt upplopp.

Genom vittnesuppgifterna från det första skedet vid omkring kl. 20.30 finner TR:n styrkt att J. P. i vart fall genom handrörelser förmått en folkmassa på 100-200 personer att rusa till attack mot en poliskedja vid Storgatan, att han själv rusat med i folkmassan dit, och att han sedan där med en handrörelse anfört stenkastning på nära håll mot polisen. Syftet har varit att störa polisens uppgift att upprätthålla ordning och våldsamt upplopp har således förelegat.

Sammanfattningsvis finner TR:n därför bevisat att J. P. varit anstiftare till våldsamt upplopp, som han också deltagit i genom att rusa med folkmassan till attack mot poliserna, samt att han varit anförare för det våldsamma upploppet genom att leda stenkastningen vid Storgatan. Åtalet för våldsamt upplopp skall därför i enlighet härmed bifallas i denna del.

Utredningen visar att upploppet utgjort ett led i planerade, förberedda och organiserade upplopp, som har lett till skador på personer, djur och egendom samt försvårat genomförandet av EU- toppmötet och lagliga demonstrationer och manifestationer mot detta, vilket J. P. måste ha varit väl medveten om.

Såvitt avser skedena därefter på och kring Vasaplatsen ger vittnesuppgifterna och den skriftliga bevisningen vid handen att J. P. flera gånger gjort lugnande rörelser med armarna, vilka anvisningar i vissa fall synes ha åtlytts av andra på platsen och att han samtalat med ett flertal personer på Vasaplatsen och i dess närhet. Y. C. har uppgett att han efter stenkastningen mot Smaka gjort en rörelse vars innebörd hon tolkat som "kom igen" men att ingen följt hans anvisningar. L. O. har uppgett att han vinkat och liksom "peppat" upp stenkastarna, som då fortsatt. Videofilmen ger inget entydigt svar på innebörden av vissa av hans gester och vilken reaktion som följt härpå.

Det är inte klarlagt vad J. P. yttrat vid samtalen i fråga. Att han enbart skulle ha försökt dämpa aktiviteter och förorda en dialog skulle innebära att han ändrat sinnelag helt från sitt eget våldsamma agerande tidigare under dagen och kvällen. Hans uppträdande i de nu aktuella, senare skedena på och kring Vasaplatsen talar starkt för att han haft en ledande roll i de uppkomna upploppen. TR:n finner sammantaget dock inte tillförlitligen styrkt att J. P. i dessa skeden genom muntliga instruktioner, lugnande gester, den av Y. C. beskrivna, pådrivande gesten, som inte åtlytts av någon, eller eljest har deltagit i våldsamt upplopp eller anstiftat eller anfört sådant. Åtalet mot J. P. kan därför inte bifallas avseende händelserna vid Vasaplatsen utöver det första, ovan behandlade skedet.

Åtalet för bedrägeri. J. P. vitsordade de faktiska omständigheterna men bestred ansvar för bedrägeri eftersom han saknat uppsåt. TR:n fann att J. P. haft bedrägeriuppsåt redan vid tiden för ansökan och att åtalet mot honom i denna del därför skulle bifallas.

Påföljden.

J. P. förekommer under tre avsnitt i belastningsregistret. 1995-05- 05 dömdes han av Svea HovR för olaga intrång och våldsamt upplopp, begångna 1994, till villkorlig dom och böter. 1998 har han dömts för hot mot tjänsteman - en polis - till böter.

Enligt vad som framkommit i målet har J. P. 1999 gripits i Tyskland misstänkt för upplopp i samband med att han deltagit i en demonstration av vänstergrupper mot högergrupper, varvid sammandrabbningar och bl.a. stenkastning förekommit.

Våldsamt upplopp är ett s.k. artbrott. Härtill kommer att det våldsamma upplopp, som han gjort sig skyldig till, är av allvarlig art och har högt straffvärde. Annan påföljd än fängelse kan inte komma i fråga.

Det våldsamma upplopp, som J. P. har gjort sig skyldig till under åtalspunkten 1 innefattar stenkastning vid flera olika tillfällen på polis eller polisfordon. Straffvärdet uppgår till minst ett års fängelse. Straffvärdet för gärningen i åtalspunkt 2, då han anfört och anstiftat det våldsamma upplopp mot poliserna, vilket bestått i rusning mot dem, i vilken han deltagit, och sedan stenkastning, uppgår till omkring tre år.

Domslut.

TR:n dömde J. P. enligt 9 kap. 1 § och 16 kap. 2 § BrB för bedrägeri och våldsamt upplopp till fängelse 4 år.

Åklagaren och J. P. överklagade i HovR:n för Västra Sverige. Åklagaren yrkade att åtalet för våldsamt upplopp skulle bifallas i sin helhet samt att straffet i vart fall skulle skärpas. J. P. yrkade att åtalet för våldsamt upplopp vid Vasaplatsen (åtalspunkten 2) skulle ogillas samt att straffet skulle sättas ned. Part bestred motparts ändringsyrkande.

HovR:n (hovrättslagmannen Frennered, hovrättsråden Nyström och Ranch, referent, samt nämndemannen Bager-Johansson) anförde i dom d. 24 okt. 2001: Domskäl. Beträffande åtalen för våldsamt upplopp har den muntliga och skriftliga bevisning som förebringades vid TR:n tagits upp på nytt i HovR:n. De vid TR:n hörda personerna har därvid hörts på nytt. Åklagaren har i HovR:n även åberopat nya videoinspelningar från händelserna såväl längs Kungsportsavenyn med angränsade gator som vid Vasaplatsen. På åklagarens och J. P:s begäran har vidare polismännen L. K. och C. L. hörts som nya vittnen i HovR:n angående sina iakttagelser vid Vasaplatsen.

De omhörda personerna har i huvudsak berättat i enlighet med vad som framgår av TR:ns dom med följande ändringar och tillägg.

J. P: De handrörelser som han gjorde på Kungsportsavenyn i korsningen med Berzeliigatan gjordes i avsikt att lugna folksamlingen. - De personer på Vasaplatsen som han vid TR:n kallade narkotikapåverkade har han senare förstått var nynazister eller fotbollshuliganer. Dessa personer har nämligen i efterhand framträtt på Internet. När han kom till Vasaplatsen såg han hur de slog sönder en mans bandspelare och misshandlade en holländsk flicka. Det uppstod två grupperingar som kom att stå i halvcirklar mot varandra. Den grupp som sympatiserade med Reclaim the City jagade nynazisterna från 7-Elevenaffären (i västra hörnet Vasaplatsen/Vasagatan) ner mot Storgatan och ropade då "nassesvin". Han hittade en av dem i en portgång och konfronterade denne, varvid han inte brukade våld men upplyste att de inte var välkomna att vistas på gatufesten. Han såg inte att någon blev knivskuren och misshandlade inte själv någon. När han uppmanade poliserna att inte släppa in nynazisterna igen på Vasaplatsen kastade någon en golfboll eller liknande med avsikt att träffa, inte polismännen utan nynazisterna som stod bakom poliskedjan. Den gest kan då gjorde var riktad mot nynazisterna eftersom han inte ville ha dem där. När nynazisterna inte kom tillbaka in på Vasaplatsen lugnade gatufestdeltagarna ner sig. - Att han på videon syns tala med den man som senare blev skjuten av polis beror på att han felaktigt trodde att det var denne som fått sin bandspelare sönderslagen. Han känner inte den mannen. - Det blev bråk vid restaurang Smaka (i västra hörnet Vasaplatsen/Storgatan) varvid det kastades två stenar i ett genombrytningsförsök. Han såg endast någon framför sig som kastade sten. Han tänkte på gatufestens bästa och hans tecken med armarna hade ingen annan innebörd än att han ville försöka avbryta stenkastningen. De personer som besökte gatufesten har för övrigt ett sådant synsätt att de inte skulle acceptera anvisningar från en ledare. När stenkastningen inte upphörde gjorde han en uppgiven gest med armarna och gick mot den bil där det spelades musik för att genom deltagande i dansen visa att det var "fånigt att bråka". - Han kan inte förklara varför han bytte kläder med en annan person före festen, det "kändes bättre". Han var inte en av dem som arrangerade festen. Av alla dem som var på platsen kände han 15-20 personer väl och i övrigt kände han igen representanter för olika organisationer. Han visste inte om festen hade tillstånd eller ej. Han kan inte vitsorda att han är den person som i slutet av videofilmen syns springande på Vasagatan i riktning mot Vasaplatsen. - Såvitt gäller filmen och stillbilderna från stölden ur polisbilen skulle den som tar väskorna på grund av sitt utseende kunna vara han, men det är det inte. Vid festen fanns det flera personer med samma frisyr som han.

Y. C: Redan i början av kvällen vid Vasaplatsen "kändes det i luften att det var något på gång". Hon började att filma från balkongen ca kl. 20.30. Det förekom flera rusningar mot poliskedjan vid Storgatan. Hon uppfattade inte att det fanns personer på platsen som "inte hörde till festen". Stenkastningen vid restaurang Smaka började 15-20 minuter efter stenkastningen mot poliserna på Storgatan. När J. P. senare maskerade sig med den svarta luvan pågick det redan stenkastning på Vasagatan. Hon såg inte J. P. kasta sten. - Hon uppfattade J. P. som en ledare av upploppen som försökte styra händelserna. Ibland lyckades han med detta, ibland "nappade inte" de andra deltagarna på hans anvisningar.

L. O: Den inledande rusningen skedde snett åt höger över Vasaplatsen mot Storgatan och hon såg bara slutskedet av den. Stenkastningen vid restaurang Smaka inträffade ca 10 minuter efter den första rusningen. Hon såg inte att det fanns fotbollshuliganer på platsen. Såväl vid rusningen mot Storgatan som vid stenkastningen i anslutning till restaurang Smaka fick hon intrycket av att J. P. styrde folkmassan framåt och bakåt samt att han "peppade" deltagarna.

H. K: I västra korsningen Vasagatan/Vasaplatsen pratade J. P. först med några vid gatuköket snett nedanför Universitetet. Han gick sedan tvärs över korsningen till hörnet vid 7-Elevenbutiken där det stod ca 20 personer som inledningsvis verkade lyssna på honom för att sedan påbörja rusningen mot Storgatan. Hon märkte inte att det fanns några högerextremister på platsen utan hon uppfattade att alla som deltog i rusningen hade ett gemensamt intresse. I det senare skedet, när hon tillfälligt tappat ögonkontakten med J. P. bland Vasaplatsens buskage, skedde det en rusning från Vasaplatsen i riktning mot Vasagatan. Hon iakttog då inte några poliser där och förstod inte varför man sprang.

De först i HovR:n hörda vittnena har uppgett i huvudsak följande.

L. K: Han tillhör hundpiketen i Värmland. På kvällen d. 15 juni 2001 ingick han i en kommendering som skulle tjänstgöra i Göteborg. Hans grupp bestod av ett befäl samt fyra hundförare med hundar. I kommenderingen ingick flera sådana grupper. De parkerade sina bilar på Storgatan i närheten av Vasaplatsen och beordrades att ställa upp sig vid den östra korsningen Vasaplatsen/Storgatan. Nästan på en gång kom några personer springande mot poliskedjan och ett befäl beordrade att de första av dem skulle släppas igenom. En av dem var blodig i ansiktet och verkade ha blivit misshandlad. Denne föreföll drogpåverkad och satte sig vid sidan av poliserna. Efter det att man släppt igenom några personer kom oroligheterna av sig något, men sedan började folkmassan som kommit fram till poliskedjan att kasta stenar, ölburkar och betongbitar. Föremålen kan inte ha varit avsedda för andra än poliserna och deras hundar. Senare kom ytterligare poliser till platsen och hundförarna beordrades då att skydda dessa poliser för angrepp. Han har under sina 37 år som polis aldrig varit med om sådana våldsamheter som de som förekom vid detta tillfälle.

C. L: Han ingick i samma hundgrupp som L. K. och stod närmast denne. Den blödande personen kom fram till dem just när de höll på att gruppera sig. Denne person - som möjligen hade sällskap av en annan person - yttrade på bruten svenska: "De är galna, titta vad de har gjort." Fem till tio personer släpptes igenom på order av troppchefen. Han uppfattade inte varför detta skulle ske. Dessa personer försvann ur hans synfält in på Storgatan och han uppfattade inte att de utgjorde något hot mot polismännen. Han märkte inte att någon person var framme för att prata med poliserna. På grund av den höga musiken från Vasaplatsen och hundskallen var det för övrigt omöjligt att konversera på vanligt sätt. Det förekom först rusningar fram och tillbaka på Vasaplatsen och sedan polispersonalen ställt upp sig i Storgatans längdriktning skedde rusning mot denna poliskedja. Deltagare i folkmassan försökte provocera polismännen samt hetsa och avleda hundarna. Som han uppfattade det, var syftet med detta att bryta poliskedjan. Folkmassan kastade stenar och ölburkar som verkade vara riktade mot poliserna. Hans hund träffades av en cementbit. Senare kom det ytterligare poliser till platsen och det blev nästan folktomt vid Storgatan. Han har varit polisman i 30 år men aldrig råkat ut för ett så besinningslöst våld som vid denna kommendering.

Åtalspunkten 1.

HovR:n delar TR:ns uppfattning att det förelåg ett våldsamt upplopp redan på Berzeliigatan vid 11-tiden d. 15 juni 2001 och att detta upplopp fortsatte på Kungsportsavenyn och angränsande gator fram till omkring kl. 12.30. Därvid har beaktats också innehållet i den film från händelserna vid Berzeliigatan som har förevisats först i HovR:n.

Av den i HovR:n åberopade utredningen i denna del framgår att J. P. strax före det att upploppet började befann sig bland de svartklädda och maskerade personer som synes ha varit de mest aktiva i våldsamheterna samt att han senare befann sig i folksamlingen när han gjorde de i TR:ns dom beskrivna armrörelserna. Det nu sagda - sett mot bakgrund av J. P:s tidigare brottslighet, de fynd som gjordes vid husrannsakan i och i nära anslutning till hans hem samt hans våldsamma agerande bara några minuter senare, då han också själv hade maskerat sig - leder till att det kan uteslutas såväl att han befann sig på platsen endast som en passiv åskådare som att han tog avstånd från våldsamheterna. I stället får J. P. anses ha redan på Berzeliigatan - med full insikt om att det var fråga om ett våldsamt upplopp - deltagit i och sympatiserat med den folksamling som, med uppsåt att genom förenat våld sätta sig upp mot polismyndigheten, gick till förenat angrepp mot polismän, hundar och hästar. I enlighet med vad som har angetts i TR:ns dom har han vidare deltagit även i de fortsatta våldsamheterna längs Kungsportsavenyn och angränsande gator, varvid han själv vid flera tillfällen aktivt deltagit i stenkastning mot poliser och egendom. Han skall således dömas för deltagande i våldsamt upplopp under hela det händelseförlopp som avses i andra och tredje styckena av åtalspunkten 1.

De armrörelser som J. P. utförde i korsningen mellan Kungsportsavenyn och Berzeliigatan är tvetydiga och kan vid den för J. P. mest förmånliga tolkningen av dem inte anses utgöra tillräckligt bevis för att han anfört, än mindre anstiftat, det våldsamma upploppet. Såsom TR:n funnit har J. P. under det fortsatta händelseförloppet på Kungsportsavenyn och angränsande gator agerat i de främre leden. Han har därvid agerat anmärkningsvärt våldsamt. Inte heller dessa omständigheter utgör dock tillräcklig bevisning för att han varit anstiftare eller anförare av upploppet. Lika med TR:n finner HovR:n därför att åtalet enligt fjärde och femte styckena i åtalspunkten 1 skall lämnas utan bifall.

Åtalspunkten 2.

Vad först angår de inledande händelser som utspelades på Vasaplatsen efter det att J. P. hade kommit dit konstaterar HovR:n att H. K. har uppgett att hon uppfattade det så att J. P. förmådde ett tjugotal personer att påbörja en rusning norrut mot polismännen som hade ställt upp sig vid Storgatan och att därvid en större folksamling gick till förenat våld mot polismännen. J. P. har häremot invänt att upprinnelsen till detta händelseförlopp var ett bråk vid 7- Elevenbutiken med nynazister. Han och andra deltagare i manifestationen ville jaga bort dessa vilket enligt hans uppfattning var skälet till att en folkmassa kom i rörelse.

J. P:s uppgifter i denna del vinner visst stöd av vad polismännen L. K. och C. L. har berättat. Även de åberopade filmerna tyder på att det förekom bråk mellan olika grupper vid tillfället. Det kan därför inte uteslutas att H. K. missuppfattat upprinnelsen till den första rusningen. Hennes minnesbild av att poliskedjan stod uppställd vid Storgatan redan innan rusningen började motsägs även i viss mån av vad de nyssnämnda polismännen har uppgett och av vad förevisad film har gett vid handen härvidlag.

HovR:n har således att utgå från att den inledande rusningen över Vasaplatsen mot Storgatan berodde på att en folksamling - bestående av deltagare i manifestationen - ville attackera och från platsen avlägsna personer som enligt deras mening inte fick vara där. Att på detta sätt jaga bort personer som enligt deltagarna i folksamlingen hade en misshaglig uppfattning eller uppträdde olämpligt innebär inte i sig att folksamlingen satte sig upp mot myndighet. Mot bakgrund härav kan den nu behandlade, första rusningen norrut mot Storgatan inte bedömas som ett våldsamt upplopp. J. P:s agerande i denna inledande del av händelserna på Vasaplatsen kan därför inte anses utgöra vare sig deltagande i, anstiftan av eller anförande av ett sådant upplopp.

I fråga om det fortsatta händelseförloppet på Vasaplatsen gör HovR:n följande överväganden.

Av vittnesbevisningen och åberopat filmmaterial framgår: Den folksamling, som - på ovan angett sätt - hade rusat norrut mot Storgatan, stannade kvar i den östra korsningen Vasaplatsen/Storgatan även sedan de som jagats bort hade passerat poliserna. Deltagare i folksamlingen började därefter tämligen omgående att kasta stenar och andra föremål mot de poliser som befann sig där. Någon tid därefter förekom ytterligare, upprepad stenkastning från en folksamlings sida mot polispersonal på och vid Storgatan, bl.a. vid restaurang Smaka, och ännu något senare gick en folksamling på motsvarande sätt än en gång till förenat angrepp på polispersonal och egendom, nu vid Vasaplatsens södra del mot Vasagatan och på Vasagatan.

När det gäller bedömningen av om J. P. skall anses ha deltagit i dessa förehavanden på ett sådant sätt att han skall dömas för våldsamt upplopp bör enligt HovR:ns mening hela det nu beskrivna händelseförloppet ses i ett sammanhang.

Av vad som har anförts ovan kan annan slutsats inte dras än att folksamlingarnas syfte var att sätta sig upp mot polismyndighetens uppgift att upprätthålla ordningen, och att det var med sådant uppsåt som de gick till förenat våld på person och egendom. De nu aktuella händelserna vid Vasaplatsen är alltså att bedöma som våldsamt upplopp.

Utredningen visar att J. P. var närvarande på och vid Vasaplatsen från inledningen av den första rusningen, vilken - i enlighet med vad som sagts ovan - senare övergick i ett våldsamt upplopp, till efter det att den skottlossning som förekom på Vasagatan hade ägt rum. Vidare framgår att han befann sig i de främre leden redan när stenkastningen vid Storgatan började, att han deltog i den rusning som föregick stenkastningen vid restaurang Smaka, att han sedermera - efter att det våldsamma upploppet vid Vasaplatsens södra del hade börjat - maskerade sig med en s.k. rånarluva och att han därefter - iklädd denna maskering - uppehöll sig i omedelbar närhet av den plats på Vasagatan där skottlossningen ägde rum. Mellan de olika våldsamheterna rörde sig J. P. hela tiden på Vasaplatsen. Han tog inte avstånd från våldsutövningen, t.ex. genom att lämna platsen, utan i stället befann han sig ständigt i händelsernas centrum och i direkt anslutning till de platser där våldsamheter ägde rum. Hans egen våldsutövning några timmar tidigare samma dag och det förhållandet att han då och även - i det senare skedet - vid Vasaplatsen uppträdde maskerad gör att det kan hållas för visst att han sympatiserade med folksamlingarnas förehavanden. Genom att på sätt som nu redovisats ha närvarit och agerat vid och på Vasaplatsen skall J. P. anses ha deltagit i folksamlingarnas förenade våld på ett sådant sätt att han skall dömas till ansvar för våldsamt upplopp.

Såvitt härefter gäller frågan om han - som åklagaren påstått - agerat som anstiftare och anförare av våldsamt upplopp vid Vasaplatsen har HovR:n redan konstaterat att den inledande rusningen mot Storgatan inte utgjorde ett våldsamt upplopp. Den aggressiva gest med handen som J. P. gjorde på Storgatan - efter det att den inledande rusningen hade avslutats och övergått i ett våldsamt upplopp - har av vittnet Y. C. tolkats som att han anförde stenkastningen, medan J. P. har uppgett att gesten var riktad mot de nynazister som befann sig bakom poliskedjan. Det åberopade filmmaterialet utesluter inte att gesten hade den innebörd som J. P. har påstått. Det är därför inte tillförlitligen styrkt att han i detta skede anförde det våldsamma upploppet. Därefter uppehöll sig J. P. som tidigare sagts hela tiden i händelsernas centrum. Under sina förflyttningar på och vid Vasaplatsen samtalade han med ett flertal personer, av vilka några senare synes ha varit aktiva i våldsutövningen. Dessa förhållanden och hans armrörelser i samband med stenkastningen vid restaurang Smaka talar, som TR:n har funnit, med styrka för att han hade en ledande roll i upploppet. Emellertid är det inte klarlagt vad J. P. yttrade vid de olika samtalen och innebörden också av dessa armrörelser är tvetydig.

Inte heller beträffande upploppet vid Vasaplatsen kan det alltså anses vara med tillräcklig grad av säkerhet styrkt att J. P. agerade som anförare eller anstiftare, varför åtalet enligt fjärde och femte styckena också i denna åtalspunkt skall lämnas utan bifall.

- - -

Påföljden

HovR:ns bedömning ovan innebär,

såvitt avser åtalspunkten 1, att J. P. har gjort sig skyldig till våldsamt upplopp genom att ha deltagit i hela det händelseförlopp som åtalspunkten avser, dvs. även för deltagande i den inledande fasen (som TR:n inte har dömt honom för), och (i likhet med TR:n) att det inte är styrkt att han agerat i egenskap av anförare eller anstiftare;

såvitt avser åtalspunkten 2 att han har gjort sig skyldig till våldsamt upplopp genom att ha deltagit i hela det händelseförlopp som åtalspunkten avser med undantag för den inledande fasen (som TR:n har dömt honom för) men inklusive den avslutande fasen (som TR:n inte har dömt honom för), och att det inte är styrkt att han agerat i egenskap av anförare eller anstiftare (dvs. inte heller under den inledande tidsperiod där TR:n har dömt honom för sådant agerande).

För deltagande i våldsamt upplopp stadgas böter eller fängelse i högst fyra år. För de två våldsamma upplopp som ligger J. P. till last är maximistraffet därför fängelse i högst sex år (26 kap. 2 § 2 st. 2 BrB).

De två brotten är av allvarlig karaktär. Såväl det våldsamma upploppet på Kungsportsavenyn och angränsande gator som det vid Vasaplatsen var omfattande och organiserat och innefattade ett flertal våldsangrepp som ytterst äventyrade de politiska organens möjligheter att utöva sin verksamhet i konstitutionell ordning och i enlighet med demokratiska principer. Bägge upploppen innebar även att enskildas medborgerliga fri- och rättigheter kränktes. Upploppen ledde vidare till skador på person och egendom.

Mot bakgrund av det nu sagda har J. P:s deltagande i de två våldsamma upploppen ett förhållandevis högt straffvärde. Straffvärdet för den samlade brottslighet för vilken han nu döms motsvarar enligt HovR:ns mening fängelse i två och ett halvt år. Annan påföljd än fängelse kan därmed inte komma i fråga. Han skall således dömas till fängelse i två år och sex månader.

Domslut.

HovR:n ändrar TR:ns domslut i överklagade delar endast på så sätt att påföljden bestäms till fängelse 2 år 6 mån.

Nämndemannen Rydén var skiljaktig och fann såvitt gällde åtalet för våldsamt upplopp, i överklagade delar, att det som förevarit i HovR:n inte föranledde någon annan bedömning än den som TR:n gjort. Han dömde J. P. till den av TR:n bestämda påföljden, fängelse 4 år.

J. P. överklagade HovR:ns dom beträffande såväl skuld som påföljd. HD meddelade prövningstillstånd i påföljdsfrågan men fann inte skäl att meddela prövningstillstånd beträffande målet i övrigt, i följd varav HovR:ns dom i denna del stod fast.

J. P. yrkade att fängelsestraffet skulle nedsättas väsentligt.

Riksåklagaren bestred ändring.

Målet avgjordes efter huvudförhandling.

HD (JustR:n Gregow, Inger Nyström, Thorsson, Lundius, referent, och Dahllöf) beslöt följande dom: Domskäl. I anledning av EU-toppmötet och den amerikanske presidentens besök i Göteborg d. 14-16 juni 2001 hölls det ett stort antal demonstrationer och manifestationer, varvid folksamlingar i centrala Göteborg vid flera olika tillfällen med förenat våld satte sig upp mot polismyndigheten och hindrade dess ordningsupprätthållande funktioner samt gick till förenat våld mot personer, djur och egendom genom misshandel, stenkastning och skadegörelse.

Åtalet mot J. P. avser upploppen d. 15 juni 2001, dels mitt på dagen längs Kungsportsavenyn med angränsade gator, dels på kvällen vid Vasaplatsen med angränsande gator och platser. Enligt HovR:ns dom har J. P. vid båda tillfällena gjort sig skyldig till våldsamt upplopp. Vid det första tillfället har han redan på Berzeliigatan - med full insikt om att det var fråga om ett våldsamt upplopp - deltagit i och sympatiserat med den folksamling som, med uppsåt att genom förenat våld sätta sig upp mot polismyndigheten, gått till förenat angrepp mot polismän, hundar och hästar. Vidare har han deltagit i de fortsatta våldsamheterna längs Kungsportsavenyn och angränsande gator, varvid han själv vid flera tillfällen aktivt deltagit i stenkastning mot poliser och egendom. Vid det andra tillfället har J. P. befunnit sig i de främre leden när stenkastningen vid Storgatan började och deltagit i den rusning som föregick stenkastningen vid restaurang Smaka samt sedermera - efter det att det våldsamma upploppet vid Vasaplatsens södra del hade börjat - maskerat sig med en s.k. rånarluva och därefter iklädd denna maskering uppehållit sig i omedelbar närhet av den plats på Vasagatan där skottlossning ägde rum. J. P. har hela tiden befunnit sig i händelsernas centrum och i direkt anslutning till de platser där våldsamheter ägt rum.

För våldsamt upplopp gäller en vid straffskala som omfattar gärningar från förhållandevis lindrig svårhetsgrad till mycket allvarlig och farlig brottslighet. Inom straffskalan skall straffet bestämmas efter brottets straffvärde, varvid enligt 29 kap. 1 § BrB särskilt skall beaktas den skada, kränkning eller fara som gärningen inneburit, vad den tilltalade insett eller borde ha insett om detta samt de avsikter eller motiv som han haft. Vid våldsamt upplopp är därvid såväl avsikten med folksamlingens aktion som syftet med den tilltalades egna åtgärder av betydelse.

Riksåklagaren har i denna del anfört. De våldsamma upploppen d. 15 juni 2001 var inledningsvis mycket konkret inriktade mot EU- toppmötet genom att aktivisterna försökte ta sig till Svenska Mässan där delegaterna fanns. Flera polismän och demonstranter skadades. En polisman fick armen avslagen i samband med upploppen på Berzeliigatan och en demonstrant skottskadades och en polisman fick en skallbasfraktur i samband med upploppen runt Vasaplatsen. Egendom skadades i samband med det våldsamma upploppet på Kungsportsavenyn till ett värde om 4 miljoner kr, polismyndighetens och Göteborgs kommuns egendom oräknad. De våldsamma upploppen ledde till att mötet mellan stats- och regeringschefer inom Europeiska unionen inte till fullo kunde genomföras på det sätt som hade planerats, varför upploppen skadade de mellanfolkliga förbindelserna inte bara för Sverige utan även för de andra medlemsstaterna. En annan effekt av upploppen var att de lagliga och fredliga demonstrationer som ordnades i Göteborg inte kunde genomföras på planerat sätt. De våldsamma upploppen innebar en synnerligen allvarlig kränkning av de grundlagsfästa rättigheterna yttrandefrihet, mötesfrihet och demonstrationsfrihet.

J. P. har gjort gällande att han inte deltagit i upploppen på Berzeliigatan och att upploppen på Kungsportsavenyn inte var inriktade på EU-toppmötet eftersom demonstrationen då hade upplösts. Han har vidare anfört att händelserna på Vasaplatsen ej haft något att göra med EU-toppmötet utan varit en fest arrangerad under temat "Reclaim the Streets".

Båda upploppen har varit omfattande och innefattat ett flertal våldsangrepp. De har lett till såväl person- som egendomsskador.

De våldsamma upploppens faktiska inverkan på genomförandet av EU- toppmötet synes ha varit av begränsad art. De har ändock - utöver en synnerligen allvarlig kränkning av den allmänna ordningen - inneburit en kränkning av det allmänna rättsliga intresset att skydda de samhälleliga funktioner som avses bli säkerställda genom upprätthållande av den allmänna ordningen.

J. P:s invändning att upploppen inte haft något att göra med EU- toppmötet kan lämnas utan avseende med hänsyn till att upploppen på Kungsportsavenyn har ägt rum i direkt anslutning till upploppen på Berzeliigatan och att upploppen vid Vasaplatsen, oavsett att en fest under temat "Reclaim the Streets" ägde rum där, ingått i en serie av upplopp samma dag som EU-toppmötet ägde rum.

Med hänsyn till de våldsutövande folksamlingarnas agerande och den allmänna kännedomen i Göteborg om förhållandena i samband med EU- toppmötet och de våldsamma upplopp som förekommit måste folksamlingarnas avsikt med aktionerna ha omfattat ovan nämnda omständigheter.

J. P. måste också ha varit medveten om de i föregående stycken angivna omständigheterna och han har med denna insikt särskilt vid Götaplatsen/Kungsportsavenyn i de främsta leden angripit polismän och polisegendom med stenkastning och med samma insikt deltagit i en rusning mot polisen på gatorna i anslutning till Vasaplatsen.

Med beaktande av vad som ovan anförts och då särskilt J. P:s agerande vid upploppet vid Götaplatsen/Kungsportsavenyn får straffvärdet för den samlade brottsligheten innefattande även bedrägeribrottet anses uppgå till fängelse ett år åtta månader. Påföljden skall alltså bestämmas till fängelse ett år åtta månader.

Domslut. HD ändrar HovR:ns dom på det sättet att påföljden för J. P. bestäms till 1 år 8 mån.

II

Allmän åklagare yrkade vid Göteborgs TR ansvar å E. I, född 1971, för våldsamt upplopp enligt följande gärningsbeskrivning:

"I anledning av - - - se gärningsbeskrivningen under åtalspunkt 1 första stycket i det under I refererade målet - - - och skadegörelse.

E. I. har d. 15 juni 2001 vid Aschebergsgatan nedanför Vasaparken i Göteborg omkring klockan 21.00-21.30 maskerad deltagit i det våldsamma upploppet samt genom stenkastning försökt skada tjänstgörande polismän och polisbilar. En av de stenar han kastat har träffat en civil polisbuss.

Genom att i en folksamling kasta en av de första stenarna i detta skede av de våldsamma upploppen, vilken följts av flera från andra deltagare, är E. I. att bedöma som anstiftare och/eller anförare.

Gärningarna är att bedöma som synnerligen allvarliga eftersom de ingår i upplopp som varit planerade, förberedda och organiserade. Till följd av upploppen har skador på såväl personer som egendom uppkommit varjämte genomförandet av EU-toppmötet samt demonstrationer och manifestationer riktat mot detta försvårats."

16 kap. 2 § BrB åberopades.

TR:n (ordf. rådmannen Krantz) anförde i dom d. 19 juli 2001: Domskäl. Skuldfrågan.

E. I. har förnekat brott. Han har vidgått att han under ett tiotal sekunder befann sig i en folksamling som satte sig upp mot polismyndigheten och därvid från Vasaparken kastade gatstenar mot på Aschebergsgatan uppställda polisbilar. Han har emellertid hävdat att han inte deltog i stenkastningen och inte heller på annat sätt uttryckte någon sympati för folksamlingens förehavanden.

Åklagaren har redogjort för en utredning om de två typer av gatsten som förekommer i Göteborg och som brutits upp och kastats under de olika upplopp som ägde rum i samband med den amerikanske presidentens besök och EU-toppmötet. Den ena typen väger 2,25 kg och den andra 4,95 kg. En manlig och en kvinnlig polisman har på prov kastat dessa gatstenar för att klarlägga hur långt stenarna kan kastas. Den manlige polismannen har med ansats kunnat kasta iväg den lättare gatstenen drygt 15 meter och den tyngre gatstenen ungefär hälften så långt.

På åklagarens begäran har vittnesförhör ägt rum med polismännen B. S. och A. L., som båda tjänstgjorde som civilklädda spanare vid tiden för den åtalade händelsen. På E. I:s begäran har vittnesförhör ägt rum med hans fästmö, J. A. Hon var inte närvarande vid tiden för den åtalade händelsen och har därför endast kunnat uttala sig om E. I:s karaktärsegenskaper.

Av utredningen framgår att E. I. då han greps i anledning av den åtalade händelsen var iförd gymnastikskor, jeans samt en blå s.k. munktröja. På tröjans baksida finns en vit cirkel omgiven av en svart ring som innesluter seriefiguren Homer Simpson med bandyklubba i händerna. Ovanför respektive under cirkeln är tröjan försedd med texten "höjdenhooligans" och "ruddalen" utförd med ålderdomligt teckensnitt. På tröjans framsida finns ett mindre klubbemblem för Höjdens bandyklubb.

Närmare hörd över åtalet har E. I. berättat bl.a. följande.

Han är uppvuxen i Västerås men bosatt i Göteborg sedan några år tillbaka. Alltsedan barndomen har han ett stort intresse för bandy. Genom medlemskap i supporterklubben Höjdenhooligans, en supporterklubb för Höjdens bandyklubb med 25-30 medlemmar, träffar han andra bandyentusiaster. Flertalet av medlemmarna i supporterklubben är innehavare av en likadan munktröja som den han bar vid gripandet. Såväl namnet på supporterklubben som klubbtröjans logotyp innefattar en medveten skämtsamhet, eftersom bandyentusiaster är kända för sitt fredliga sinnelag. Vid sidan av bandyintresset är han intresserad av musik och beundrare av musikgruppen Looptroop. Han saknar intresse för politik och har inte någon bestämd uppfattning om EU. Genom att läsa klisterlappar anbragta på centrala ställen i Göteborg hade han erfarit att Looptroop skulle spela fredagen d. 15 juni i samband med att organisationen Reclaim the streets arrangerade en manifestation mot EU-toppmötet i Göteborg.

Han bestämde sig för att tillsammans med några kamrater i supporterklubben besöka Looptroops konsert. Framåt kvällen samlades han och tre kamrater, av vilka åtminstone en var iförd likadan munktröja som han själv, hos en av dem. Han drack en halvflaska starksprit och några folköl men blev inte nämnvärt påverkad av förtäringen. Han och kamraterna satte sig på en spårvagn för att åka till Grönsakstorget. Till följd av de demonstrationer som pågick i de centrala stadsdelarna stannade emellertid spårvagnen redan vid Järntorget. Ett stort demonstrationståg var på väg in mot centrum. Han frågade en av demonstrationsdeltagarna var Looptroop skulle spela och fick svaret att demonstrationståget förmodligen ledde till spelningen. Han och kamraterna anslöt sig därför till demonstrationståget. Vid Vasaplatsen utbröt oroligheter. Demonstranter började kasta stenar och andra föremål mot polisen. Han och hans kamrater ställde sig vid pressbyråkiosken och kunde därifrån se hur demonstranterna ömsom motade poliskedjan bakåt genom stenkastning och ömsom retirerade bakåt för polismakten. För att inte riskera att hamna mellan polisen och stenkastande demonstranter sprang han och hans kamrater längre in i Vasaparken. Han stannade upp och drack en medhavd folköl. Från sin position kunde han se att en tårgas- eller rökbomb hade briserat neråt Aschebergsgatan. Han kunde också se att stenkastning pågick mot på Aschebergsgatan parkerade polisbilar. Efter en stund gick han längre in i Vasaparken för att leta efter sina kamrater som hade kommit bort. Han stannade upp och kastade vatten bakom en buske. Härefter samtalade han en stund med en hysterisk flicka, som berättade att skottlossning hade förekommit. En stund senare talade han också med en uniformerad polisman beväpnad med sköld. Han drog sig därefter åter i riktning mot Aschebergsgatan. Han såg att en folksamling åter kastade stenar. Eftersom han inte kunde se mot vilket mål stenarna var riktade, gick han av nyfikenhet fram till folksamlingen och kunde därvid se att stenarna var riktade mot på Aschebergsgatan parkerade polisbilar. Han gick då omedelbart från folksamlingen. En kort stund därefter beslöt han sig för att lämna Vasaparken och bege sig hemåt. Han greps emellertid av polisen utanför Vasa sjukhus. Det är uppenbart att polismännen var osäkra på om de hade gripit rätt person. I polisbilen bad de honom nämligen att luta sig framåt så att de kunde se tröjans baksida. De pratade också om att de hade iakttagit seriefiguren Bart Simpson, som i den tecknade serien är son till Homer Simpson.

B. S. och A. L. har berättat bl.a. följande. De arbetade tillsammans i Vasaparken. Ibland var de åtskilda men höll då telefonkontakt. B. S. uppmärksammade att tre personer, varav två var iförda likadan munktröja som den som E. I. bar vid gripandet, vid några bänkar strax väster om universitetsbyggnaden grävde upp gatstenar. B. S. gjorde A. L. uppmärksam på vad han iakttagit. De kom överens om att följa de tre männens förehavanden. Härvid enades de om att koncentrera sin uppmärksamhet på den kraftigaste av de två männen som bar munktröja med seriefiguren Bart Simpson på baksidan av tröjan. Denne var nämligen genom sin kraftiga kroppskonstitution såväl lätt att följa som enkel att särskilja från den andre tröjbäraren. Förutom tröjan hade mannen en grönaktig halsduk för ansiktet. Gemensamt och utan att någonsin släppa mannen med blicken iakttog de följande förehavanden av mannen.

Bland de första i en folksamling som sprang nerför Vasaparkens slänt mot Aschebergsgatan kastade mannen först en gatsten och därefter ytterligare en gatsten mot de på Aschebergsgatan uppställda polisbilarna. En av dessa stenar träffade en civil polisbuss, som vid tillfället dock var försedd med en dekal med texten "polis", strax nedanför ena skjutdörrens fönsterruta. De har inte fog för att påstå att mannen kastade den första stenen. Däremot är de säkra på att mannen kastade en av de tre första stenarna. Dessa följdes av att folksamlingen säkert kastade bortemot 100 gatstenar mot polisbilarna. Mannen sprang därefter in i Vasaparken och hämtade fler stenar. Cirka fem minuter senare sprang mannen åter i en folksamling ner mot slänten och kastade sten mot polisbilarna. Beväpnade polismän hade nu kommit till platsen. De befann sig bortom polisbilarna. Enligt B. S. befann sig polismännen på sådant avstånd att de kunde ha träffats. A. L. har för sin del hävdat att polismännen befann sig på sådant avstånd att de inte var utsatta för risk att träffas av stenarna. Ingen av dem är säker på att ha sett mannen kasta någon sten i den andra angreppsvågen, men han sprang i vart fall med. De har inte något intryck av att mannen hade en ledarroll. Efter stenkastningen drog sig folksamlingen över Engelbrektsgatan till den del av Vasaparken som är belägen väster om Molinsgatan. Där iakttog de att mannen demaskerade sig genom att ta av halsduken som han bar för ansiktet. De följde efter mannen och grep honom en stund senare uppe vid Vasa sjukhus. Anledningen till att de inte ingrep tidigare är att man inte vågar ingripa när man befinner sig "i fiendeland". Mannen visade sig vara E. I. De iakttog inte att någon tårgas- eller rökbomb briserade och inte heller att E. I. drack öl eller talade med någon flicka eller med någon uniformerad polisman. Ingen av dem är närmare bekant med den tecknade serien Simpson och de har därför ända fram tills de vid huvudförhandlingen upplysts om rätta förhållandet varit övertygade om att seriefiguren på E. I:s tröja föreställer Bart Simpson.

TR:n gör följande överväganden.

TR:n finner till en början klarlagt att en folksamling på av åklagaren angiven plats och tidpunkt har satt sig upp mot polismyndigheten för att hindra dess ordningsupprätthållande funktioner och därvid gått till förenat våld genom att kasta gatstenar mot på Aschebergsgatan uppställda polisbilar och vid en andra anfallsvåg även mot ditkommenderade polismän, låt vara att utredningen inte ger belägg för att sistnämnda stenar riskerade att träffa sina mål. Ett våldsamt upplopp har sålunda ägt rum. Frågan blir då om E. I. har deltagit i folksamlingens förehavanden. För att anses som deltagare i folksamlingens förehavanden behöver man inte själv ha utövat våld, men man måste ha visat sig vara sympatisör med utövningen av våldet, t.ex. genom springa med i en folksamling som går till attack.

Genom sin särpräglade klädsel och sin kraftiga konstitution har E. I. ett sådant signalement att han får antas ha varit relativt lätt att följa även under sådana tumultartade förhållanden som var för handen. Den omständigheten att polismännen inte iakttagit en del av de förehavanden i Vasaparken som E. I. har redogjort för kan, om dessa förehavanden alls ägt rum, förklaras av att polismännens inledande iakttagelser av E. I. mycket väl kan ligga senare i tiden. Genom uppgifterna från de båda polismännen, som båda har varit särskilt avdelade för den ifrågavarande uppgiften, finner TR:n ställt utom allt rimligt att E. I. har deltagit i folksamlingens förehavanden dels genom att i en första anfallsvåg springa med folksamlingen och kasta åtminstone två gatstenar mot polisbilarna, dels genom att i en andra anfallsvåg i vart fall springa med i den folksamling som gått till attack mot polisbilarna och polismännen. Härigenom har E. I. gjort sig skyldig till våldsamt upplopp.

Åklagaren har hävdat att E. I. har varit att bedöma som anstiftare och eller anförare för det våldsamma upplopp som han deltagit i. Som grund härför har åklagaren påstått att E. I. har kastat en av de första stenarna i den första anfallsvågen. Genom polismännens uppgifter finner TR:n visserligen klarlagt att så är fallet. I sammanhanget måste emellertid också beaktas att de båda polismännen inte gjort några andra iakttagelser som tyder på att E. I. haft en ledande roll. En samlad bedömning leder därför TR:n till slutsatsen att E. I. inte är att bedöma som anförare eller anstiftare.

Påföljdsfrågan

E. I. förekommer inte i belastningsregistret.

Av utredningen om E. I:s personliga förhållanden framgår att han är skötsam och lever under goda sociala förhållanden. Ingenting tyder på att han tidigare visat någon sympati för grupper som förespråkar våld för politiska syften.

Straffet för den som döms för våldsamt upplopp utan att vara anförare är böter eller fängelse i högst fyra år. Inom straffskalan ryms alltså ganska bagatellartade förseelser och mycket allvarliga brott.

Rättspraxis är mycket sparsam när det gäller straff för våldsamt upplopp. De fall som närmast liknar den situation som nu är under TR:ns prövning har avsett husockupationer. Vid dessa har en folksamling, som medfört stenar och andra föremål som skulle användas mot polisen vid en förväntad avhysning, olovligen trängt in i ett hus och barrikaderat sig där. Påföljden för dem som åtalats har i några fall bestämts till ett kort fängelsestraff eller till en mildare påföljd.

Även om det våld som förekommit i de angivna fallen har varit allvarligt skiljer sig enligt TR:ns uppfattning dessa situationer från det våldsamma upplopp i vilket E. I. deltagit. Det har inte begränsats till området runt en enskild byggnad utan upploppet har ägt rum i de centrala delarna av en större stad, där polisens resurser var hårt ansträngda till följd av redan inträffade och på andra håll pågående våldsamma upplopp. Sistnämnda förhållanden får anses ha varit kända för deltagarna i det nu aktuella våldsamma upploppet. Straffvärdet för att delta i ett våldsamt upplopp av denna typ måste anses vara avsevärt högre än för tidigare nämnda våldsamma upplopp i samband med husockupationer.

Den brottslighet som E. I. deltog i var relativt utdragen såtillvida att två angreppsvågor förekom, varvid ett stort antal gatstenar kastades mot parkerade polisbilar och vid den andra anfallsvågen även mot polismän, låt vara att de förhöll sig på sådant sätt att de inte riskerade att träffas. Även om E. I. inte är övertygad om att vara anstiftare eller anförare, har han haft en ledande roll såtillvida att han har kastat en av de första gatstenarna i den första anfallsvågen. Brottet är av sådan art att annan påföljd än fängelse inte kan väljas. Strafftiden bör bestämmas till tio månader.

Domslut. TR:n dömde E. I. enligt 16 kap. 2 § BrB för våldsamt upplopp till fängelse 10 mån.

Såväl åklagaren som E. I. överklagade TR:ns dom i HovR:n för Västra Sverige. Åklagaren yrkade att straffet skulle skärpas. E. I. yrkade att åtalet skulle ogillas, i andra hand att påföljden skulle bestämmas till villkorlig dom med föreskrift om samhällstjänst. Åklagaren bestred E. I:s ändringsyrkanden.

HovR:n (hovrättslagmannen Levén, hovrättsrådet Thimfors, tf. hovrättsassessorn Tauson samt nämndemännen Lundqwist och Segle) anförde i dom d. 22 jan. 2002: Domskäl. I HovR:n har E. I., B. S. och A. L. hörts på nytt samt har på försvarets begäran en videoupptagning av händelserna vid Vasaparken och dess närhet spelats upp. Den vid TR:n åberopade skriftliga bevisningen har förebringats också här.

E. I. har lämnat samma uppgifter som för honom antecknats i TR:ns dom, dock med de avvikelserna att han i HovR:n berättat dels att samtliga hans tre kamrater bar en likadan munktröja som han hade på sig, dels att den sköldutrustade person som han talade med i Vasaparken inte var polisman. E. I. har beskrivit två av kamraterna som betydligt mindre än han och den tredje vännen som stor, men - till skillnad från honom - vältränad och inte överviktig.

B. S. och A. L. har om sina iakttagelser och åtgärder före stenkastningen mot polisbilarna berättat i enlighet med vad som för dem antecknats i TR:ns dom. A. L. har emellertid förklarat sig vara osäker på om E. I:s ansikte var täckt av den halsduk denne bar. Båda vittnena har, med anledning av E. I:s påstående om kamraternas klädsel, hävdat att den tredje personen i E. I:s sällskap hade på sig en jacka av annan modell och med andra motiv än de två andra; den var enligt vittnena av vindtyg och märkt med texten "IFK Göteborg".

Beträffande de åtalade gärningarna har vittnena såsom vid TR:n berättat om E. I:s två stenkast mot polisbilarna. Enligt A. L. drog sig E. I. efter det första kastet inåt parken och återkom kort därefter med nästa kast. Båda polismännen har vidare uppgett att sedan uniformerade poliser närmat sig platsen för stenkastningen, E. I. tillsammans med många andra rusade genom Vasaparken och över Engelbrektsgatan till parkområdet på andra sidan den gatan. Enligt B. S. tog E. I. där bort halsduken från sitt ansikte. B. S. har vidare berättat att en folkhop därefter rörde sig tillbaka över Engelbrektsgatan mot polisbilarna och de avancerande polismännen och att E. I. sprang i den hopen, dock utan att kasta någon sten. A. L. däremot har sagt att E. I. inte deltog i den folkmassans agerande. Vardera vittnet har förklarat sig ha haft E. I. under ständig uppsikt till dess han greps.

Såsom TR:n funnit är det utrett att vid tillfället en folksamling med ordningsstörande uppsåt gått till förenat våld mot polisbilar och polismän. Avgörande för utgången i skulddelen blir alltså också i HovR:n frågan om E. I. deltagit i folksamlingens förehavande. Åklagarens bevisning till stöd för påståendet därom utgörs i första hand av vittnesuppgifterna av B. S. och A. L. Det saknas skäl att ifrågasätta riktigheten av vittnenas samstämmiga uppgifter om att den iakttagne mannen deltagit i folksamlingens agerande. Frågan blir i stället om de båda polismännen gripit den person vars gärningar de berättat om eller om de, som försvaret hävdat, begått ett misstag vid gripandet.

Till stöd för antagandet att ett misstag förekommit har från försvarets sida hänvisats till de speciella omständigheterna vid Vasaparken, vilka försvårade möjligheterna för vittnena att säkert identifiera enskilda personer. Det har därvid sagts att det rådde ett närmast kaotiskt tillstånd bland den stora folksamlingen i området, där många bar liknande, mörk klädsel, varav ytterligare tre personer hade likadana munktröjor som E. I. Vidare har försvaret anmärkt att vittnena inte kunnat återge vad E. I. enligt egen uppgift gjort i anslutning till stenkastningen samt att han vid gripandet inte haft någon halsduk.

Vid prövningen av tillförlitligheten i utpekandet av E. I. som gärningsman skall inledningsvis föras fram att såväl B. S. som A. L. har flerårig erfarenhet av spaningsarbete och att de den aktuella dagen hade som särskild uppgift att finna och gripa personer som begick brott mot allmän ordning; de var alltså redan från början inriktade på sådana gärningar som åtalet avser. Till detta kommer att vittnena för sina närmare iakttagelser valde ut en man som genom sin kroppskonstitution och klädsel klart avvek från andra på platsen. Den bevakade personen var därigenom lätt igenkännlig för poliserna, och enligt uppgift följde båda honom fortlöpande och på mycket nära håll ända till gripandet. E. I. har i HovR:n berättat att hans tre kamrater bar likadana tröjor som han själv, men redan av E. I:s egna uppgifter framgår att kamraternas utseende i övrigt var olikt hans. En risk för förväxling med någon av kamraterna får därför anses utesluten. Den omständigheten att vittnena, vid sidan av de brottsliga gärningarna, inte kunnat redovisa detaljer i E. I:s agerande leder inte till att deras utpekande av denne bör ifrågasättas; det är snarare naturligt att poliserna, som de själva påpekat, lagt på minnet endast sådant som var av vikt för brottsutredningen. Som TR:n framhållit skall i det sammanhanget också sägas att åtminstone några av de händelser som E. I. återgett kan ha inträffat före de första vittnesobservationerna av honom. Med hänsyn bl.a. till B. S:s uppgift att E. I. demaskerade ansiktet efter stenkastningen ger inte heller det förhållandet att E. I. såvitt känt var utan halsduk vid gripandet anledning till tvivel om riktigheten i utpekandet. HovR:ns slutsats blir följaktligen att den man de båda polismännen berättat om är E. I.

Genom vittnenas i den delen samstämmiga uppgifter finner HovR:n i likhet med TR:n bevisat att E. I. deltagit i folksamlingens förehavande genom att i ett första skede springa med folksamlingen och kasta två gatstenar mot polisbilarna. Vid prövningen av påståendet om E. I:s medverkan i en andra anfallsvåg är bevisläget ett annat. B. S. har visserligen som sin uppfattning uttryckt att E. I. sprungit med en folkhop mot framryckande poliser, men eftersom A. L:s uppgifter inte ger utrymme för ett sådant deltagande kan påståendet därom inte anses styrkt. E. I. skall alltså dömas för våldsamt upplopp som omfattar ett något mindre deltagande än det TR:n funnit utrett.

Trots att en del av åklagarens gärningspåståenden underkänts i HovR:n motiverar brottets art och straffvärde det fängelsestraff som TR:n bestämt.

Domslut. HovR:n fastställer TR:ns domslut.

E. I. överklagade HovR:ns dom beträffande såväl skuld som påföljd. HD meddelade prövningstillstånd i påföljdsfrågan men fann inte skäl att meddela prövningstillstånd beträffande målet i övrigt, i följd varav HovR:ns dom i denna del stod fast.

E. I. yrkade strafflindring. Riksåklagaren bestred ändring.

Målet avgjordes efter huvudförhandling.

HD (JustR:n Inger Nyström, Thorsson, Lundius, referent, och Dahllöf) beslöt följande dom: Domskäl. I anledning av - - - se HD:s dom i det under I refererade målet - - - stenkastning och skadegörelse.

Åtalet mot E. I. avser upploppet d. 15 juni 2001 vid Aschebergsgatan nedanför Vasaparken. Enligt HovR:n har E. I. deltagit i en folksamling som med ordningsstörande uppsåt gått till förenat våld mot polisbilar och polismän genom att han i ett första skede sprungit med folksamlingen och kastat två gatstenar mot polisbilar.

För våldsamt upplopp - - - se HD:s dom st. 3 i det under I refererade målet - - - egna åtgärder av betydelse.

Riksåklagaren har i denna del anfört. De våldsamma upploppen d. 15 juni 2001 var inriktade mot EU-toppmötet. Flera polismän och demonstranter skadades under dagen. I samband med upploppen runt Vasaplatsen skottskadades en demonstrant och en polisman fick en skallbasfraktur. Konfrontationerna vid Vasaplatsen var så allvarliga att de ledde till att polisen avlossade varningsskott och sedan övergick till verkningseld. De våldsamma upploppen kan inte ses isolerade var för sig utan skall betraktas som ingående i ett sammanhang. De ledde till att mötet mellan stats- och regeringschefer inom Europeiska unionen inte till fullo kunde genomföras på det sätt som hade planerats, varför upploppen skadade de mellanfolkliga förbindelserna inte bara för Sverige utan även för de andra medlemsstaterna. En annan effekt av upploppen var att de lagliga och fredliga demonstrationer som ordnades i Göteborg inte kunde genomföras på planerat sätt. De våldsamma upploppen innebar en synnerligen allvarlig kränkning av de grundlagsfästa rättigheterna yttrandefrihet, mötesfrihet och demonstrationsfrihet.

E. I. har gjort gällande att han inte är politiskt intresserad, att han inte har några synpunkter på Europeiska unionen och att han befunnit sig vid Vasaparken enbart för att lyssna på Looptroops, ett band från hans hemstad, samt att händelserna på Vasaplatsen inte hade något samband med EU-toppmötet. Han har också gjort gällande att det inte fanns några polismän vid polisbussarna där han uppehöll sig.

Det våldsamma upploppet vid Vasaparken ägde rum på kvällen d. 15 juni efter det att våldsamma upplopp ägt rum såväl tidigare på dagen på Berzeliigatan och Kungsportsavenyn som dagen före vid bl.a. Hvitfeldtska gymnasiet. E. I. har enligt egen uppgift i vart fall känt till att det förekommit upplopp under föregående dag. Att E. I. inte är intresserad av politik saknar betydelse såvitt avser hans insikt i folksamlingens avsikter och hans sympatiserande med folksamlingens ordningsstörande uppsåt.

De våldsamma upploppens faktiska inverkan på genomförandet av EU- toppmötet synes ha varit av begränsad art. De har ändock - utöver en synnerligen allvarlig kränkning av den allmänna ordningen - inneburit en kränkning av det allmänna rättsliga intresset att skydda de samhälleliga funktionerna som avses bli säkerställda genom upprätthållande av den allmänna ordningen. Upploppet vid Vasaplatsen var både omfattande och våldsamt och ledde till förutom egendomsskador framför allt allvarliga personskador.

Med hänsyn till den våldsutövande folksamlingens agerande och den allmänna kännedomen om förhållandena i Göteborg i samband med EU- toppmötet och de våldsamma upplopp som förekommit måste folksamlingens avsikt med aktionen på Vasaplatsen och angränsande gator ha omfattat ovan nämnda omständigheter.

Likaså måste E. I., som anlände till Vasaplatsen när upploppen hade inletts och som kände till vad som förekommit i vart fall föregående dag ha varit medveten om allvaret i situationen jämte övriga i föregående stycken angivna omständigheter. E. I. har med insikt härom solidariserat sig med folksamlingen och deltagit i en rusning samt kastat sten mot polisbilar.

Med beaktande av vad som ovan anförts får straffvärdet för E. I:s brottslighet anses uppgå till fängelse sex månader. Att deltaga i våldsamt upplopp och därvid göra sig skyldig till våldshandlingar är ett brott av sådan art att påföljden bör bestämmas till fängelse, om inte särskilda omständigheter föreligger. Några sådana omständigheter finns inte i detta fall. Påföljden skall alltså bestämmas till fängelse sex månader.

Domslut. HD ändrar HovR:ns dom på det sättet att påföljden för E. I. bestäms till fängelse 6 mån.

JustR Gregow var av skiljaktig mening på sätt framgår av följande yttrande: "Jag ansluter mig till majoritetens bedömning att ett brott av det slag som HovR:n funnit E. I. övertygad om har ett straffvärde om fängelse sex månader.

E. I. har uppgivit att han befunnit sig vid Vasaparken enbart för att lyssna på Looptroops, ett band från hans hemstad.

Av den utredning som förebragts om E. I:s personliga förhållanden framgår bl.a. följande.

E. I. är skötsam och lever under goda sociala förhållanden. Han saknar intresse för politik och har inte någon bestämd uppfattning om Europeiska Unionen. Det finns inte något stöd för att han skulle ha visat sympati för grupper som förespråkar våld för politiska syften. Han är tidigare ostraffad. Med anledning av den åtalade gärningen var han frihetsberövad under 26 dagar. - E. I. har under olika perioder arbetat inom vårdsektorn. Före åtalet hade han studerat på Komvux under fem terminer i syfte att sedan kunna utbilda sig vidare, eventuellt på Chalmers tekniska högskola. Studierna hade gått mycket bra. Under frihetsberövandet mådde han psykiskt dåligt och de fortsatta studierna på Komvux har alltsedan dess gått mycket dåligt.

Såsom framgår av HD:s dom d. 29 april 2002 i mål B 4580-01 (se numera NJA 2002 s. 198) är en gärning som består i att delta i våldsamt upplopp och därvid själv göra sig skyldig till våldshandlingar ett brott av den arten att påföljden bör bestämmas till fängelse, om inte särskilda omständigheter föreligger.

Med hänsyn till vad som i det föregående angetts om E. I:s personliga förhållanden och med beaktande även av omständigheterna i övrigt finns det enligt min mening skäl för att E. I. bör erhålla annan påföljd än fängelse. Jag bestämmer därför påföljden för det brott som HovR:n funnit E. I. övertygad om till villkorlig dom."

HD:s domar i de båda målen meddelades d. 6 nov. 2002 (målen nr B 4160-01 och B 779-02).

Rättsfall från Högsta domstolen
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
2002-11-06

Målnummer:
B779-02