Fråga om åberops- och bevisbördans betydelse för edition.


Lagrum:
38 kap. 2 § rättegångsbalken (1942:740)

Berwik i Malmö AB väckte vid Stockholms TR talan mot WASA Försäkring Kreditmarknad AB (efter firmaändring WASA Kredit AB) och yrkade förpliktande för svaranden att utge 127 140 kr jämte ränta till Berwik.

WASA bestred käromålet.

Angående grunderna för parternas talan hänvisas till HD:s beslut.

I målet yrkade Berwik att TR:n skulle förelägga Neokapital AB att utge vissa handlingar, vilka är förtecknade under a-d) i HD:s beslut. WASA och Neokapital bestred editionsyrkandet. De anförde bl.a. att det var oklart vilka handlingar yrkandet avsåg och vilket bevisvärde de kunde ha i rättegången.

TR:n (tingsfiskalen Wahlstedt) anförde i beslut d. 18 aug. 1999: Den som innehar skriftlig handling, som kan antas äga betydelse som bevis, är skyldig att förete den (38 kap. 2 § RB).

Berwik har angivit vad som skall bevisas med de aktuella handlingarna. Handlingarna kan antas äga betydelse som bevis, dvs. de kan antas ha ett visst bevisvärde. TR:n anser inte att det krävs att Berwik måste ange vilket bevisvärde handlingarna må ha i rättegången.

Berwik har visserligen inte angivit exakt vilka handlingar som avses men angivit vissa kategorier av handlingar, vilket är tillräckligt. Jfr Fitger 38:6 ff. samt NJA 1998 s. 590 I och II.

Med hänsyn till vad som ovan anförts skall Berwiks editionsyrkande bifallas.

TR:n förpliktade Neokapital att senast d. 30 sept. 1999 till TR:n inge de handlingar som Berwik hade begärt.

WASA och Neokapital överklagade i Svea HovR och yrkade i första hand att Berwiks yrkande om editionsföreläggande skulle lämnas utan bifall, i andra hand att beslutet skulle ändras så att det endast omfattade den eller de skriftliga handlingar för vilka HovR:n fann förutsättningar för edition föreligga.

HovR:n (hovrättslagmannen Tersmeden, hovrättsrådet Frideen, referent, och hovrättsassessorn Hultgård) anförde i beslut d. 22 febr. 2000: HovR:n lämnar överklagandet utan bifall, dock att tiden för ingivande av handlingarna till TR:n bestäms till d. 22 mars 2000.

WASA och Neokapital överklagade och yrkade att Berwiks begäran om editionsföreläggande skulle ogillas.

Berwik bestred ändring.

HD avgjorde målet efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Landin, föreslog i betänkande följande beslut: Skäl. Berwik i Malmö AB --- se HD:s beslut --- fick verkställas.

Berwiks talan bygger på att Neokapital och WASA under kontraktstiden debiterat högre ränta än avtalat och att avtalet inneburit att räntan skulle ha förändrats i samma utsträckning som marknadsräntan och det allmänna ränteläget. Vilken ränta som faktiskt betalats av Berwik är ostridigt i målet men Berwik har ännu inte slutligt bestämt sig för vilken ränteparameter som skall användas för att bestämma omfattningen av den påstådda överdebiteringen. Berwik har inte i sin egen talan inkluderat frågan om Neokapitals refinansieringskostnad vid beräkningen av vilken överdebitering som skett. Däremot har WASA självt nämnt denna faktor som en av flera omständigheter som haft betydelse för räntesättningen. För det fall denna omständighet skulle ha någon sådan betydelse torde det därför med de grunder som parterna åberopat för sin respektive talan närmast ankomma på WASA att om bolaget så önskar till stöd för sitt bestridande av käromålet förebringa utredning om vilken refinansieringskostnad Neokapital haft för den omtvistade krediten. Med den av Berwik åberopade grunden för bifall till dess talan kan avtalets innebörd således prövas utan tillgång till de handlingar som angivits i det överklagade beslutet. Redan på grund härav skall yrkandet om editionsföreläggande inte bifallas. Härtill kommer att TR:n ännu inte tagit ställning till WASAS yrkande om avvisning resp. mellandom, varför yrkandet om editionsföreläggande även på grund härav inte bör bifallas (jfr NJA 1977 s. 254).

HD:s avgörande. Med ändring av HovR:ns beslut ogillar HD yrkandet om editionsföreläggande.

HD (JustR:n Lennanderoch Håstad, referent) fattade följande slutliga beslut: Skäl. Berwik i Malmö AB köpte i september 1992 en buss av märket Neoplan av Neokapital AB enligt ett avbetalningskontrakt. Avbetalningskontraktet överläts med verkan från d. 1 jan. 1996 till WASA Försäkring Kreditmarknad AB, numera WASA Kredit AB. I augusti 1997 förtidsinlöste Berwik avbetalningskontraktet.

Vad gällde ränta under kontraktstiden fanns i avbetalningskontraktet en bestämmelse av bl.a. följande innehåll: "Ränta utgår efter en årlig räntesats på återstående kreditbelopp inklusive moms, vilken erläggs vid varje förfallodag. Skulle säljaren på grund av ändring i ränte- och/eller kostnadsläget besluta ändring för krediter av detta slag, ändras räntan omedelbart för denna kredit i motsvarande mån."

Berwik har vid TR:n väckt talan mot WASA med yrkande om att WASA skall förpliktas att till Berwik återbetala för mycket betald ränta under kontraktstiden. Under rubriken Grunder i stämningsansökan har Berwik åberopat att WASA och Neokapital aviserat ränta med ett högre belopp än som skulle ha utgått enligt kontraktets villkor. Berwik har därvid gjort gällande att villkoren innebar att den avtalade räntan under kontraktstiden skulle förändras i samma utsträckning som marknadsräntan och det allmänna ränteläget. Berwik har jämfört den ränta som faktiskt debiterats under kontraktstiden med förändringar i räntan för 90-dagars statsskuldväxlar (SSV 90-dagar), vilka enligt Berwikväl torde spegla förändringarna i det allmänna ränteläget och marknadsräntan, och därvid funnit att Berwik under avtalstiden erlagt sammanlagt 127 140 kr för mycket. Berwik har yrkat att WASA skall förpliktas att till Berwik utge det angivna beloppet jämte viss ränta.

WASA har bestritt käromålet och som skäl härför i första hand angivit att de principer som tillämpats vid räntesättningen innebär att avtalet följts, vilket bl.a. medför att kreditgivaren haft rätt att justera räntesatsen men inte någon skyldighet att företa förändringar. Neokapital har därför enligt WASA haft rätt att ensidigt besluta om att justera månadseller kvartalsbetalningar av den utestående krediten. Vidare kunde enligt WASA räntemarginalen fastställas och räntenivån fortlöpande justeras samt storleken av månads- eller kvartalsbetalningar bestämmas även med utgångspunkt i kreditgivarens kostnader, varför företagna räntejusteringar har kunnat ta sin utgångspunkt i dels kreditgivarens upplåningsvillkor, dels dennes hänsyn till konkurrenters prissättning, dels dennes egna personal- och administrationskostnader, dels ock kostnader till följd av faktiska och anteciperade kreditförluster. WASA har vidare angivit att WASA för egen del tillämpat s.k. Kl-certifikat 90 dagar som referensränta under den tid WASA varit Berwiks avtalspart.

Berwik har sedermera gjort nya beräkningar av vilken överdebitering som kan ha skett och vid jämförelse med Kl-certifikat 90 dagar kommit fram till att överdebiteringen varit 140 805 kr. Berwik har även gjort en motsvarande jämförelse med referensräntan STIBOR 3 månader och därvid funnit att överdebiteringen uppgått till ca 138 000 kr. Berwik har mot bakgrund av dessa jämförelser reserverat sig för vilken beräkning som skall läggas till grund för kravet och vilken eventuell justering som föranleds därav.

WASA har vidare invänt att bolaget inte kan vara skyldigt att återbära en eventuell överdebitering som uppburits av Neokapital.

I anslutning till WASAs invändningar har Berwik yrkat att Neokapital skall föreläggas att utge följande handlingar.

a) Samtliga lånehandlingar/skuldebrev och motsvarande handlingar avseende svenska lån och valutalån som Neokapital upptagit i bank under åren 1991-1996.

b) Pantsättningsavtal med den bank till vilken Neokapital pantsatt sina avtal till säkerhet för upptagna lån.

c) Internfakturor avseende räntekostnad mellan moderbolaget Svenska Neoplan AB och dotterbolaget Neokapital, vilka upprättats vid varje bokslut i Neokapital.

d) Överlåtelseavtal mellan Neokapital och WASA avseende bl.a. avbetalningskontraktet tecknat med Berwik.

TR:n biföll editionsföreläggandet, varefter WASA och Neokapital inte överklagade beslutet i rätt tid. HD beslutade dock d. 15 febr. 2000 i mål Ö 4307-991 att återställa den försuttna tiden att överklaga TR:ns beslut. Beslutet överklagades därefter inom föreskriven tid till HovR:n, som ej biföll överklagandet.

I en handling daterad samma dag som TR:ns beslut om editionsföreläggandet men inkommen till TR:n påföljande dag yrkade WASA bl.a. att TR:n i första hand skulle avvisa Berwiks talan såvitt avser för mycket betald ränta som uppburits av Neokapital. I andra hand gjorde WASA gällande att TR:n genom mellandom skulle avgöra frågan huruvida WASA överhuvudtaget hade någon återbetalningsskyldighet för ränta som uppburits av Neokapital.

HD förordnade i beslut d. 20 mars 2000 att HovR:ns beslut tills vidare inte fick verkställas.

Berwik har som grund för editionsföreläggandet bl.a. anfört att överlåtelseavtalet under d) kan klargöra om WASA övertagit samtliga rättigheter och skyldigheter enligt avbetalningskontraktet.

WASA och Neokapital har mot editionsyrkandet i huvuddrag invänt att de efterfrågade handlingarna inte är tillräckligt identifierade, att de inte har något värde som bevis med hänsyn till hur Berwik angivit sina grunder, att handlingarna skulle ge en oskälig och oproportionerlig insyn i Neokapitals kundförhållanden och att TR:n ännu inte tagit ställning till huruvida Berwiks talan mot WASA delvis skall avvisas eller huruvida det genom mellandom skall avgöras om WASA har något ansvar för en överdebitering gjord av Neokapital.

Enligt 38 kap. 2 § RB är den som innehar skriftlig handling, som kan antas äga betydelse som bevis, skyldig att förete den. Av en hänvisning till 36 kap. 6 § framgår att handlingen dock inte behöver företes ifall därigenom skulle uppenbaras yrkeshemlighet, om ej synnerlig anledning förekommer att handlingen företes.

Vad WASA och Neokapital invänt om att de begärda handlingarna inte skulle vara tillräckligt identifierade eller att de skulle ge en oacceptabel insyn i Neokapitals kundförhållanden utgör inte hinder mot ett bifall till editionsyrkandet.

Eftersom förvärvaren av rättigheter enligt ett avbetalningskontrakt i regel endast år bunden av avbetalningsköparens invändningar (se 27 § skuldebrevslagen) men inte behöver återbära vad överlåtaren mottagit, kan det antas äga betydelse som bevis huruvida WASA vid förvärvet från Neokapital åtagit sig att svara för Neokapitals skyldigheter mot Berwik. Den under d) angivna handlingen skall därför utges av Neokapital.

De under a-c) angivna handlingarna avser Neokapitals egna upplåningskostnader. Att dessa kostnader aktualiserats i målet beror på att WASA åberopat att en ökning av kreditgivarens egna upplåningskostnader utgör en avtalsenligegrund för räntehöjning, något som Berwik därefter synes ha godtagit. Aberops- och bevisbördan för att Neokapital faktiskt haft ökade upplåningskostnader får anses åvila WASA (kreditgivaren). Så länge WASA inte påstått att Neokapital eller WASA haft ökade egna upplåningskostnader och inte heller konkretiserat ett sådant påstående, kan en utredning av Neokapitals faktiska upplåningskostnader inte antas ha betydelse som bevis i målet. Yrkandet om utgivande av de handlingar som angivits under a-c) skall därför ogillas.

HD:s avgörande. HD ändrar på det sätt HovR:ns beslut att Neokapital befrias från skyldigheten att utge de i editionsyrkandet under a-c) upptagna handlingarna.

HD upphäver beslutet att TR:ns föreläggande under d) tills vidare inte får verkställas.

JustR Thorssonvar skiljaktig och gillade betänkandet.

JustR:n Nyström och Regnervar skiljaktiga i fråga om edition av handlingarna under a-c) och anförde: De under a-c) angivna handlingarna avser Neokapitals egna upplåningskostnader. Att dessa kostnader aktualiserats i målet beror på att WASA åberopat att en ökning av kreditgivarens egna upplåningskostnader utgör en avtalsenlig grund för räntehöjning, något som Berwik därefter synes ha godtagit. Eftersom Berwiks talan numera får anses innefatta att Neokapital inte haft egna upplåningskostnader som gett fog för gjorda ränteändringar, kan handlingarna under a-c) antas äga betydelse som bevis i målet. De skall därför utges av Neokapital.

HD:s beslut meddelades d. 30 jan. 2002 (mål nr Ö 1016-00).

1 NJA 2000 s. 75.

Rättsfall från Högsta domstolen
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
2002-01-30

Målnummer:
Ö1016-00