Våld mot taxichaufför har bedömts som våld mot tjänsteman. Påföljden har bestämts till fängelse.


Lagrum:
17 kap. 1 § och 5 § brottsbalken (1962:700); Lagen (1975:688) om skydd för viss tjänsteutövning; 4 kap. 1 § och 2 § ordningslagen (1993:1617); 1 kap. 1 § och 3 § samt 2 kap. 1 § 1 st. yrkestrafiklagen (1998:490); NJA 2000 s. 116

Allmän åklagare yrkade vid Skövde TR ansvar å A. K, född 1952, för bedrägligt beteende och våld mot tjänsteman alt. misshandel enligt följande gärningsbeskrivning:

"A. K har d. 25 dec. 1999 i Skövde beställt och åkt taxi med taxichauffören T. S. från Mariestadsvägen till Lillegårdsvägen i Skövde utan att erlägga förutsatt kontant betalning med 68 kr.

När T. S. försökt att få betalt av A. K. har denne med våld förgripit sig på taxichauffören T. S. genom att sparka honom på benet och i bröstet samt utdela knytnävsslag i ansiktet på T. S. Misshandeln har medfört ömhet och svullnad hos T. S."

9 kap. 2 § 2 st. och 17 kap. 1 och 5 §§ alt. 3 kap. 5 § BrB åberopades. I målet framställdes anspråk på skadestånd. Den delen av målet beröres ej vidare i detta referat.

TR:n (ordf. rådmannen Lundberg) anförde i dom d. 22 maj 2000: A. K har varken kunnat erkänna eller förneka gärningarna då han inte har några minnen från den aktuella natten.

Domskäl. Hörd som målsägande har T. S. uppgett i huvudsak följande: Han arbetar som montör på Volvo, men har tidigare haft egen taxirörelse. Efter ett uppehåll på ett år började han arbeta extra med att köra taxi i december 1999 då han behövde pengar. Han har speciell körkortsbehörighet och taxilegitimation. - Den aktuella kvällen körde han en mörkblå Volvo märkt "Taxi Skövde" och med taxitaklampa. Han var klädd i marinblå byxor och vit skjorta samt "tomteslips" eftersom det var julhelg. Kläderna används endast när han kör taxi. - Han fick en beställning att hämta en kund vid Pub Royal. Kunden dök inte upp. Under tiden han väntade på kunden observerade han en kraftigt berusad man som blev avvisad av vakterna på puben. Mannen kom fram till honom och beställde en körning till Lillegårdsvägen 19. Normalt är han vaksam då det är berusade personer som beställer taxi, men mannen var propert klädd, ren och snygg, varför han accepterade körningen. När han kom fram till Lillegårdsvägen ville han ha betalt för körningen, som kostade 68 kr. Mannen började då att leta efter plånboken. Letandet pågick fem-sex minuter utan resultat. Han uppmanade mannen att leta där plånboken rimligen kunde vara, men rörde honom inte. Mannen klev därefter ur bilen, vilket även han gjorde. Han talade om för mannen att om denne inte betalade skulle han tillkalla polis. Kunden, som stod några meter från bilen, argumenterade och sade att han varken beställt eller åkt taxi. Under tiden viftade mannen med armarna varför han såg att mannen hade plånboken i bakfickan. När han talade om för mannen att plånboken fanns i bakfickan och uppmanade honom att ta fram den och betala kom mannen emot honom med viftande armar. Han uppfattade det som ett angrepp. Han höll mannen ifrån sig men attacken blev värre. De tappade balansen och hamnade på marken. Mannen låg på rygg och själv stod han på alla fyra över honom. Mannen sparkade, bet och drog honom i slipsen. Sparkarna träffade på smalbenen och i bröstkorgen. Han lyckades till slut knuffa undan mannen ut på en angränsande gräsmatta och ta sig till bilen för att anropa hjälp. Han satte sig på passagerarsätet men innan han fått kontakt med taxicentralen kom mannen fram till bilen och gick till angrepp. Han gick då ur bilen och fick bort mannen från bilen. Han satte sig på nytt på passagerarsätet och började anropa centralen då mannen åter gick till angrepp. Han försökte hålla mannen ifrån sig men fick ett antal knytnävsslag i ansiktet. Under det att han försökte hålla mannen ifrån sig kallade han på hjälp. När han ropat på hjälp gick han ur bilen och lyckades få upp mannens ena arm på ryggen. Mannen lugnade då ner sig. När polisen strax därefter kom till platsen ville mannen göra upp i godo. - Dagen efter skulle han kört taxi igen men varken orkade eller ville på grund av vad som hänt. Han hade av slagen erhållit en fläskläpp samt ett spräckt ögonbryn.

Hörd över åtalet har A. K. uppgett i huvudsak följande: Han hade skjutsat in dottern till Skövde och åkte därefter hem till en bekant. Där drack han två-tre starköl. Han åkte sedan med sin bekant till Pub Royal där han drack ytterligare några öl. Något mer minns han inte att han drack under kvällen. Han minns att han träffade några bekanta och att han eventuellt tänkt ta nattbussen hem. Därefter har han minnesluckor fram till att han blev väckt av vakthavande befäl i "fyllecellen" och att denne sa att han borde ringa taxi och se till att betala. Vakthavande befäl nämnde inget om någon misshandel. När han ringde Taxi Skövde fick han veta vad som hänt och försökte få tala med T. S. Denne ringde upp honom några dagar senare. - Han har ingen förklaring till det som hänt eller varför han skulle åka till Lillegårdsvägen 19.

Åklagaren har som skriftlig bevisning åberopat rättsintyg avseende T. S:s skador.

TR:n gör följande bedömning.

Den tilltalade har inte kunnat lämna någon redogörelse för vad som hänt under den aktuella kvällen. Målsäganden T. S. har däremot lämnat en detaljerad och trovärdig redogörelse för händelseförloppet. Det våld han uppger sig ha blivit utsatt för vinner stöd av rättsintyget. Hans berättelse skall därför läggas till grund för TR:ns bedömning.

Av T. S:s berättelse framgår att A. K. efter att ha åkt taxi från Pub Royal till Lillegårdsvägen vägrat att erlägga kontant betalning om 68 kr. A. K. skall därför fällas till ansvar för bedrägligt beteende.

Genom T. S:s uppgifter finner TR:n utrett att A. K. helt oprovocerat med våld förgripit sig på T. S. på det sätt åklagaren påstått. Våldet som bestått i sparkar och knytnävsslag har medfört ömhet och svullnad, men inga allvarligare skador. Fråga är då om gärningen är att bedöma som våld mot tjänsteman eller som misshandel.

Enligt 17 kap. 5 § BrB skall vad i 17 kap. 1 § BrB sägs också gälla den som enligt särskild föreskrift skall åtnjuta samma skydd som är förenat med myndighetsutövning. Sådan föreskrift har meddelats i lagen (1975:688) om skydd för viss tjänsteutövning. Däri anges att skydd enligt 17 kap. 5 § BrB skall tillkomma bl.a. trafiktjänsteman för vilken bestämmelserna i 4 kap. ordningslagen (1993:1617) gäller enligt vad som sägs i 2 § nämnda kapitel. Bestämmelserna i 4 kap. ordningslagen gäller bl.a. för sådan yrkesmässig trafik för persontransporter som avses i yrkestrafiklagen. Förare är att anse som trafiktjänsteman enligt 4 kap. 2 § ordningslagen. Vidare framgår av nämnda paragraf att bestämmelserna i kapitlet om trafiktjänstemän endast gäller den som genom att bära uniform eller märke eller på något annat sätt tydligt visar att han är trafiktjänsteman.

T. S. var vid händelsen verksam som förare hos ett företag som bedrev yrkesmässig trafik genom taxitrafik. Att han var taxichaufför, och därmed trafiktjänsteman, framgick klart av det faktum att det fordon han framförde var märkt taxi med lampa och emblem samt situationen i övrigt. T. S. åtnjöt därmed skydd enligt 17 kap. 5 § BrB i sin tjänsteutövning. Att angreppet skedde utanför bilen ändrar inte bedömningen då angreppet skedde i direkt anslutning till att T. S. utfört en körning där den tilltalade var kund samt att angreppet synes ha samband med att T. S. framfört krav på betalning för utförd körning, vilket ingår i hans tjänsteutövning. A. Ks förgripelse med våld mot T. S. skall på grund av det anförda bedömas som våld mot tjänsteman. Gärningen kan inte bedömas som ringa.

A. K förekommer inte tidigare i belastningsregistret och lever under välordnade förhållanden. Av yttrandet från frivårdsmyndigheten framgår följande: A. K har arbete och bostad. Han lever ensam och har gemensam vårdnad om sin dotter, åtta år gammal. Det har inte framkommit några indikationer på missbruk. Han har inte befunnits lämplig för samhällstjänst då han inte har tid för schemalagda arbetspass och något övervakarbehov föreligger inte.

Normalpåföljden för våld mot tjänsteman, ej ringa brott, är fängelse. Vad som framkommit rörande A. K:s personliga förhållanden föranleder inte att normalpåföljden bör frångås. Påföljden skall därför bestämmas till en månads fängelse.

Domslut. TR:n dömde A. K. enligt 9 kap. 2 § 2 st. och 17 kap. 1 och 5 §§ BrB för bedrägligt beteende och våld mot tjänsteman till fängelse 1 mån.

TR:ns dom överklagades i Göta HovR av såväl åklagaren som A. K - Åklagaren yrkade att A. K skulle ådömas ett längre fängelsestraff.

A. K yrkade att HovR:n skulle bedöma åtalet för våld mot tjänsteman alt. misshandel som ringa misshandel eller, i andra hand, som våld mot tjänsteman, ringa brott, och bestämma påföljden till böter. För det fall HovR:n gjorde samma bedömning som TR:n i skuldfrågan yrkade han att påföljden bestämdes till villkorlig dom förenad med dagsböter eller med föreskrift om samhällstjänst.

Part bestred motparts ändringsyrkande.

HovR:n (hovrättslagmannen Carrick, hovrättsrådet Sunden, tf. hovrättsassessorn Lilja, referent, samt nämndemännen Andersson och Wesslund) anförde i dom d. 13 juni 2001: Domskäl. Skuldfrågan. Genom TR:ns dom är avgjort att A. K har gjort sig skyldig till bedrägligt beteende.

I HovR:n har A. K och T. S. hörts på nytt. De har därvid berättat i allt väsentligt detsamma som redovisats i TR:ns dom. Samma skriftliga bevisning som vid TR:n har förebringats i HovR:n.

Lika med TR:n finner HovR:n utrett att A. K med våld förgripit sig på T. S. på det sätt som åklagaren påstått. Fråga är om gärningen är att bedöma som våld mot tjänsteman eller misshandel.

Som TR:n funnit har T. S. i sin tjänsteutövning som taxiförare åtnjutit det skydd som avses i 17 kap. 5 § BrB. En förutsättning för ansvar för våld mot tjänsteman är emellertid att förgripelsen riktas mot någon i dennes myndighetsutövning och det är inte tillräckligt för ansvar att förgripelsen sker vid tjänsteutövning om inte denna i sig innefattar myndighetsutövning. Av 4 kap. 2 § ordningslagen (1993:1617) framgår att det skydd som en trafiktjänsteman åtnjuter uppkommer i samband med att denne upprätthåller ordning och säkerhet i trafiken, därvid denne anses vara i myndighetsutövning. Trafiktjänstemannen har enligt 4 kap. ordningslagen bland annat befogenhet att ge trafikanter och andra anvisningar eller tillsägelser som behövs för att ordningen och säkerheten i trafiken upprätthålls samt att avvisa den som är berusad från trafikföretagets färdmedel. HD har i liknande fall som det förevarande anfört att om tjänstemannens uppträdande och handlande väsentligen betingats av befogenheterna att upprätthålla ordning och säkerhet och gärningsmannen i samband därmed förgriper sig på trafiktjänstemannen är gärningen att bedöma som våld mot tjänsteman (NJA 1980 s. 421 I-III). Av utredningen framgår att T. S. accepterat A. K. som kund trots att denne var kraftigt berusad, att A. K utan uppmaning från T. S. lämnat fordonet samt att A. K. angripit T. S. i samband med att denne krävt betalning för färden. Det framgår däremot inte av utredningen att T. S. givit A. K. någon uppmaning eller anvisning av något slag som kan hänföras till hans egenskap av trafiktjänsteman. T. S. kan således inte anses ha varit i myndighetsutövning då A. K. angrep honom. Gärningen är följaktligen inte att bedöma som våld mot tjänsteman utan som misshandel. Gärningen kan inte bedömas som ringa.

Påföljdsfrågan. A. K har uppgett att hans arbete numera är reglerat och att han arbetar i Norge måndag-torsdag.

Den aktuella brottsligheten är av sådan art att påföljden normalt bör bestämmas till fängelse. A. K har samtyckt till att ådömas samhällstjänst. Han är tidigare ostraffad och synes leva under ordnade förhållanden. HovR:n anser att de allmänna förutsättningarna för villkorlig dom är uppfyllda och att A. K är lämplig för att utföra samhällstjänst. På grund härav och då brottens art och straffvärde inte medför hinder härför finns särskilda skäl att bestämma påföljden för A. K. till villkorlig dom med föreskrift om samhällstjänst. Om fängelse i stället hade valts som påföljd skulle HovR:n ha fastställt den av TR:n bestämda strafftiden, fängelse en månad, varför samhällstjänsten skall omfatta 50 timmar.

Domslut. HovR:n ändrar TR:ns dom på så sätt att HovR:n dömer A. K för misshandel enligt 3 kap. 5 § BrB och för bedrägligt beteende enligt i TR:ns dom angivet lagrum till villkorlig dom med föreskrift om samhällstjänst i 50 timmar. Om fängelse hade valts som påföljd skulle fängelse 1 mån. ha ådömts.

Riksåklagaren överklagade och yrkade att A. K skulle dömas för bedrägligt beteende och våld mot tjänsteman till fängelse.

A. K bestred ändring.

Målet avgjordes efter huvudförhandling.

HD (JustR:n Gregow, Svensson, Lennander, Westlander, referent, och Pripp) beslöt följande dom: Domskäl. I enlighet med TR:ns i denna del inte överklagade dom skall A. K. dömas för bedrägligt beteende. Våldsbrottet är inte överklagat i skuldfrågan utan endast i frågan om det skall bedömas som våld mot tjänsteman eller misshandel.

Den som med våld förgriper sig på någon i hans myndighetsutövning skall enligt 17 kap. 1 § BrB dömas för våld mot tjänsteman. Detsamma skall enligt 17 kap. 5 § gälla om någon förgriper sig med våld mot den som enligt särskild föreskrift skall åtnjuta samma skydd som är förenat med myndighetsutövning.

Sådant skydd som avses i 17 kap. 5 § BrB skall enligt lagen (1975:688) om skydd för viss tjänsteutövning tillkomma bl.a. trafiktjänsteman för vilken bestämmelserna i 4 kap. ordningslagen (1993:1617) gäller enligt vad som sägs i 2 § nämnda kapitel. Enligt 4 kap. 1 § ordningslagen gäller bestämmelserna i kapitlet bl.a. sådan yrkesmässig trafik för persontransporter som avses i yrkestrafiklagen (1998:490) och enligt 2 § förstås med trafiktjänsteman bl.a. förare. Vidare gäller bestämmelserna endast den som genom att bära uniform eller märke eller på något annat tydligt sättvisar att han är trafiktjänsteman.

Enligt 1 kap. 1 § yrkestrafiklagen avses med yrkesmässig trafik sådan trafik som bedrivs med bl.a. personbilar och innebär att fordon och förare mot betalning ställs till allmänhetens förfogande för transporter av personer eller gods. Enligt 1 kap. 3 § kan yrkesmässig trafik drivas som taxitrafik, varmed avses sådan yrkesmässig trafik för persontransporter med personbil eller lätt lastbil som inte är linjetrafik. Enligt 2 kap. 1 § får yrkesmässig trafik drivas endast av den som har trafiktillstånd.

T. S. hade trafiktillstånd och han bedrev vid det aktuella tillfallet som förare sådan yrkesmässig trafik för persontransporter som avses i yrkestrafiklagen. Genom att den bil som han körde var märkt "Taxi Skövde" och försedd med taxitaklampa och genom sin klädsel visade han tydligt att han var taxiförare. Han var således en sådan trafiktjänsteman för vilken bestämmelserna i 4 kap. ordningslagen gäller enligt vad som sägs i 2 § nämnda kapitel. Till följd härav åtnöjt han enligt lagen om skydd för viss tjänsteutövning och 17 kap. 5 § BrB samma skydd som enligt 1 § samma kapitel är förenat med myndighetsutövning. Det innebär att det våld som A. K utövade mot T. S. skall bedöma som våld mot tjänsteman.

Våld mot tjänsteman är ett brott av sådan art att det föreligger en stark presumtion för att påföljden skall bestämmas till fängelse. Bestämmelsen i 17 kap. 1 § BrB värnar främst intresset av att de befattningshavare som utövar för det allmänna viktiga funktioner, t.ex. inom rättsväsendet, inte skall hindras från att fullgöra dessa. Vad gäller dem som enligt 5 § samma kapitel enligt särskild föreskrift skall åtnjuta samma skydd som är förenat med myndighetsutövning har beträffande taxiförare i lagstiftningssammanhang påtalats deras arbetssituation och att de löper särskild risk för övergrepp från allmänhetens sida. (Se t. ex. NJA II 1948 s. 303, 305 och 307 samt prop. 1992/93:210 s. 212.)

Den av A. K förövade gärningen framstår som en engångsföreteelse och det saknas anledning att befara att han, som tidigare är ostraffad, skulle komma att göra sig skyldig till fortsatt brottslighet. Med hänsyn härtill och till vad som blivit upplyst om A. K:s personliga förhållanden skulle därför en villkorlig dom förenad med en föreskrift om samhällstjänst i och för sig framstå som en lämplig påföljd. För att frångå den starka presumtionen för att påföljden skall bestämmas till fängelse fordras emellertid att det föreligger särskilda omständigheter. Några sådana är inte för handen. Påföljden skall därför bestämmas till fängelse. Det finns inte skäl att frångå den av TR:n bestämda strafftiden på en månad.

Domslut. Med ändring av HovR:ns dom fastställer HD TR:ns domslut. HD:s dom meddelades d. 12 dec. 2001 (mål nr B 2732-01).

NJA 2000 s. 116; NJA 1984 s. 898

Rättsfall från Högsta domstolen
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
2001-12-12

Målnummer:
B2732-01