Part kan få ersättning för kostnader i ärende hos Svea HovR om verkställighet av utländsk dom (I) respektive utländsk skiljedom (II).


Lagrum:
18 kap. rättegångsbalken (1942:740); 2 kap. 13 § lagen (1937:81) om internationella rättsförhållanden rörande dödsbo; 56 § lagen (1999:116) om skiljeförfarande

I

C. K ansökte i Svea HovR om förklaring enligt lagen (1937:81) om internationella rättsförhållanden rörande dödsbo att en av Landgericht Itzehoe, Tyskland, d. 23 mars 1998 meddelad dom är verkställbar i Sverige. Landgericht Itzehoe förpliktade i domen F. L. att till C. K betala visst kapitalbelopp jämte ränta samt förordnade därutöver om fördelningen av rättegångskostnader.

F. L. bereddes tillfälle att yttra sig men lät sig inte avhöra.

HovR:n (hovrättslagmannen Persson, hovrättsrådet Mellqvist, referent, och tf. hovrättsassessorn Edgren) anförde i beslut d. 12 jan. 2001: Domen har vunnit laga kraft och är verkställbar i Tyskland.

HovR:n finner att de i 2 kap. 12 § lag (1937:81) om internationella rättsförhållanden rörande dödsbo uppställda kraven för att domen skall få verkställas här i landet är uppfyllda. C. K:s ansökan skall därför bifallas på sätt som framgår av HovR:ns avgörande.

HovR:ns avgörande. HovR:n förklarar - med stöd av 2 kap. 12 § lagen (1937:81) om internationella rättsförhållanden rörande dödsbo - att en av Landgericht Itzehoe, Tyskland, d. 23 mars 1998 meddelad dom i mål 2 Ö 60/97 mellan å ena sidan C. K och å andra sidan F. L. är verkställbar här i landet.

F. L. förpliktas att utge ersättning till C. K för hennes rättegångskostnader med 15 000 kr, varav 10 500 kr utgör ombudsarvode och 4 500 kr ersättning för utlägg.

F. L. överklagade och yrkade att HD skulle förklara att den tyska domen inte är verkställbar i Sverige samt befria honom från skyldigheten att ersätta C. Ks kostnader i HovR:n eller i vart fall nedsätta honom ålagt kostnadsansvar.

Målet föredrogs.

HD (JustR:n Gregow, Lars K Beckman, referent, Svensson, Westlander och Pripp) fattade följande slutliga beslut: Skäl. F. L. har gjort gällande att det i flera avseenden förekommit grova rättegångsfel i HovR:n. Av utredningen framgår emellertid inte att det förekommit något rättegångsfel i HovR:n.

F. L. har vidare gjort gällande att den tyska domen är uppenbart oförenlig med grunderna för rättsordningen i Sverige, s.k. ordre public. Vad han anfört innebär emellertid inte att det kan anses föreligga hinder mot verkställighet.

På grund av det anförda skall överklagandet avslås i vad avser frågan om verkställighet. Det återstår emellertid att ta ställning till om F.L. är skyldig att utge ersättning till C. K för hennes kostnader i HovR:n.

I lagen (1937:81) om internationella rättsförhållanden rörande dödsbo finns inte någon bestämmelse om möjlighet för part att få ersättning av motparten för kostnader i ärende hos Svea HovR om verkställighet av utländsk dom. Frågan är inte heller reglerad i annan lagstiftning angående verkställighetsförklaring av Svea HovR. Någon bestämd praxis har inte utvecklats.

Reglerna i 18 kap. RB är direkt tillämpliga endast på kostnader i tvistemål. Enligt 32 § lagen (1996:242) om domstolsärenden får domstolen i ett ärende där enskilda är motparter till varandra med tillämpning av 18 kap. RB förplikta den ena. parten att ersätta den andra parten för dennes kostnader i ärendet. Ärendelagen är emellertid enligt 1 § inte tillämplig på ärenden som tas upp av HovR som första instans.

Vad nu anförts hindrar inte att reglerna i 18 kap. RB under vissa förutsättningar kan tillämpas även i ärenden som inte handläggs enligt ärendelagen (jfr NJA 1994 s. 33 och s. 749 samt i förstnämnda rättsfall gjorda hänvisningar till tidigare rättsfall).

En ansökan omverkställighetsförklaring hos Svea HovR föregås av en tvist mellan parterna som resulterar i ett avgörande som den förlorande parten underlåtit att fullgöra. När en ansökan om verkställighetsförklaring görs och motparten bereds tillfälle att yttra sig får mot denna bakgrund anses uppkomma ett sådant partsförhållande att bestämmelserna i 18 kap. RB bör tillämpas.

I förevarande fall har F. L. beretts tillfälle att yttra sig i HovR:n men inte låtit sig avhöra. Detta bör inte medföra att han undgår ansvar för sökandens kostnader i HovR:n. Skäl att nedsätta det av HovR:n bestämda beloppet föreligger inte.

På grund av det anförda skall överklagandet avslås även i vad avser kostnader i HovR:n.

HD:s avgörande. HD avslår överklagandet.

II

Genom en i Nevada, USA, d. 22 juli 1999 meddelad Partial Award (delskiljedom) och d. 19 juni 2000 meddelad Final Award ålades Sydsvensk Produktutveckling AB (SPU) och J. A. bl.a. att betala American Pacific Corporation (AMPAC) visst skadestånd och kostnader i skiljeförfarandet.

I ansökan i Svea HovR yrkade AMPAC att HovR:n skulle bevilja verkställighet av meddelad skiljedom - Final Award och Partial Award - mellan AMPAC och, å andra sidan, SPU och J. A.

SPU och J. A. motsatte sig ansökningen och yrkade att HovR:n skulle vägra verkställighet.

Parterna yrkade ersättning för kostnader i Hovkn, AMPAC med 213 223 kr.

HovR:n (hovrättslagmannen Sjögren samt hovrättsråden Thorsen, referent, och Matz) meddelade beslut i ärendet d. 21 mars 2001. HovR:n fann på anförda skäl att AMPAC:s ansökan om verkställighet av skiljedomen skulle bifallas.

I frågan om fördelning av kostnader i förfarandet anförde HovR:n: Lagstiftaren har eftersträvat att reglerna om verkställighet av utländsk skiljedom i sak skall överensstämma med New York-konventionen. Regler om fördelning av kostnader saknas och har inte varit föremål för särskild behandling i samband med tillkomsten av den nya lagen om skiljeförfarande. Inte heller finns det något stöd för att tillämpa rättegångsbalkens eller ärendelagens regler analogt på förfarandet. Det kan inte anses strida mot artikel 6 i Europakonventionen, som skall garantera en part rätt till en rättvis rättegång, att inte ålägga en part att betala en motparts kostnader. AMPAC:s kostnadsyrkande kan därför inte bifallas.

HovR:ns beslut. HovR:n förordnar, med tillämpning av 53 § lagen (1999:116) om skiljeförfarande, att en mellan American Pacific Corporation och å andra sidan Sydsvensk Produktutveckling AB och J. A. i Las Vegas, Nevada, USA meddelad skiljedom, Partial Award d. 22 juli 1999 och Final Award d. 19 juni 2000, i mål nr 81.153.002696, är verkställbar i Sverige som svensk domstols lagakraftägande dom, om inte HD efter överklagande av HovR:ns beslut förordnar annat.

American Pacific Corporations yrkande om ersättning för kostnader lämnas utan bifall.

HovR:ns beslut överklagades av såväl Sydsvensk Produktutveckling AB (SPU) i konkurs och J. A. som American Pacific Corporation (AMPAC).

SPU i konkurs och J. A. yrkade att HD, med ändring av HovR:ns beslut, skulle vägra verkställighet av de skiljedomar som åberopats av AMPAC. I beslut d. 5 juni 2001 avslog HD överklagandet av SPU i konkurs och J. A.

AMPAC yrkade att HD, med ändring av HovR:ns beslut, skulle tillerkänna AMPAC ersättning för rättegångskostnad i HovR:n med där yrkat belopp eller, i andra hand, med 150 000 kr, avseende ombudsarvode, jämte ränta.

SPU i konkurs och J. A. bestred ändring. AMPAC yrkade ersättning för kostnader i HD. Målet föredrogs.

Föredraganden, RevSekr Wollsen, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut: Skäl. Enligt 53 § lagen (1999:116) om skiljeförfarande skall en utländsk skiljedom erkännas och verkställas i Sverige om inte några i lagen särskilt angivna processuella hinder föreligger däremot. Ansökan om verkställighet görs hos Svea HovR vars beslut om bifall kan omprövas av HD.

Lagen om skiljeförfarande innehåller inga bestämmelser om ersättning för kostnader i exekvaturförfarandet och frågan har inte heller berörts i lagens förarbeten. Varken lagen (1996:242) om domstolsärenden eller RB:s bestämmelser är direkt tillämpliga på handläggningen av förevarande ärendetyp.

HD har i rättsfallen NJA 1994 s. 33 och s. 749 med hänvisning till de principer som kommit till uttryck i tidigare rättspraxis, fastslagit att RB:s regler om rättegångskostnader, utan att vara direkt tillämpliga, ändå kan tillämpas i ärenden där ett partsförhållande föreligger och det på grund av intressemotsättningar mellan parterna föranletts handläggning enligt de för tvistemål gällande principerna. Enligt vad HD uttalat i NJA 1994 s. 749, skall dock ersättning normalt inte utgå för kostnader som är hänförliga till själva ansökningen i ett ärende, eftersom denna ju kan komma att lämnas obestridd och i så fall huvudprincipen om att vardera parten skall stå sin kostnad är att tillämpa.

En ansökan om verkställighet av utländsk skiljedom får inte bifallas utan att motparten beretts tillfälle att yttra sig. Redan genom motpartens möjlighet att inkomma med invändningar mot en begärd verkställighet har ett förhållande parterna emellan uppkommit vari intressemotsättningar kan visas föreligga.

I förevarande ärende har SPU i konkurs och J. A. i sitt yttrande över AMPAC:s ansökan framställt en rad invändningar mot den sökta verkställigheten och därvid åberopat såväl skriftlig som muntlig bevisning samt begärt förhandling i HovR:n. AMPAC har av HovR:n förelagts att yttra sig över motparternas invändningar och viss ytterligare skriftväxling har därutöver förekommit. Båda parter yrkade ersättning för sina kostnader i HovR:n.

Även om verkställighetsprövningen endast hänfört sig till processuella invändningar har ärendet i HovR:n på grund av de motsättningar som förelegat mellan parterna, kommit att utvecklas till en med hantering av tvistemål jämförbar handläggning. Förutsättningar föreligger därför att förordna om ersättning för sökandens kostnader i HovR:n.

Kostnader i ett ärende om exekvatur uppkommer ofta redan inledningsvis då ännu inte några motsättningar kunnat konstateras. Mot bakgrund av exekvaturförfarandets internationella karaktär, de inte sällan omfattande kostnaderna för översättning av dokument samt av att juridiskt biträde ofta påkallas finner HD att ersättning bör utgå även för kostnader som hänför sig till själva ansökan om verkställighet.

Med hänsyn till utgången av målet i sak samt till att anledning saknas att ifrågasätta storleken av yrkade kostnadsbelopp, skall motparterna förpliktas ersätta AMPAC:s kostnader i dess helhet i såväl HovR:n som HD.

HD:s avgörande. Med ändring---se HD:s beslut---mars 2001 till dess betalning sker.

Sydsvensk Produktutveckling AB --- se HD:s beslut--- betalning sker.

HD (JustR:n Gregow, Lars K. Beckman, referent, Svensson, Westlander och Pripp) fattade följande slutliga beslut: Skäl. HD har i beslut d. 5 juni 2001 avslagit överklagande av Sydsvensk Produktutveckling AB i konkurs och J. A., i följd varav HovR:ns beslut angående verkställighet skall stå fast.

Reglerna om erkännande och verkställighet av utländsk skiljedom m.m. (52-60 §§ lagen om skiljeförfarande) innehåller inte någon bestämmelse om möjlighet för part att få ersättning av motparten för kostnader i ärende hos Svea HovR om verkställighet av utländsk skiljedom.

Frågan är inte heller reglerad i annan lagstiftning angående verkställighetsförklaring av Svea HovR. Någon bestämd praxis har inte utvecklats. Reglerna i 18 kap, RB --- se 5-7 st. i HD:s beslut i det under I refererade målet - - -18 kap. RB bör tillämpas.

I förevarande fall har AMPAC i HD som grund för sitt andrahandsyrkande preciserat hur stor del av kostnaderna i HovR:n som är direkt hänförlig till själva ansökningen respektive skriftväxlingen i HovR:n. Motparterna bör emellertid förpliktas att utge ersättning med hela det av AMPAC yrkade beloppet.

Vid denna utgång skall AMPAC även erhålla ersättning för kostnader i HD.

HD:s avgörande. Med ändring av HovR:ns beslut förpliktas Sydsvensk Produktutveckling AB i konkurs och J. A. att solidariskt ersätta American Pacific Corporation för kostnader i HovR:n med 213 223 kr, varav 174 375 kr avser ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen från d. 21 mars 2001 till dess betalning sker.

Sydsvensk Produktutveckling AB i konkurs och J. A. förpliktas att solidariskt ersätta American Pacific Corporation för kostnader i HD med 14 400 kr, avseende ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för HD:s beslut till dess betalning sker.

HD:s beslut i de båda målen meddelades d. 12 nov. 2001 (målen nr Ö 599-01 och Ö 1245-01).

Rättsfall från Högsta domstolen
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
2001-11-12

Målnummer:
Ö599-01