Fråga om tillämpning av 34 § andra och tredje stycket anställningsskyddslagen i en situation då en arbetstagare väckt talan om ogiltigförklaring av en uppsägning, och det är tvistigt om uppsägningen ägt rum vid det tillfälle som arbetstagaren påstår.

Parter:

A.T.; Twilfit Aktiebolag

Nr 57

A.T. i Stockholm

mot

Twilfit Aktiebolag i Nacka Strand.

Överklagade avgörandet: Stockholms tingsrätts, avd. 3, beslut den 25 januari 2008 i mål nr T 11974-07

Tingsrättens beslut, se bilaga.

A.T. har överklagat tingsrättens beslut och yrkat att Arbetsdomstolen ska upphäva beslutet samt fastställa att anställningen består fram till dess att tvisten är slutligt avgjord och att hon ska ha rätt till lön och övriga förmåner under tiden. Hon har anfört i huvudsak detsamma som vid tingsrätten men har även påstått att bolagets interimistiska yrkande, som framställts sent under processen, inneburit en otillåten taleändring och yrkat att det ska avvisas. Hon har vidare hävdat att tingsrätten inte bort ha fattat ett beslut med retroaktiv verkan samt påpekat att tingsrätten utgått från en av bolaget påstådd uppsägning som ligger utanför processens ram.

Bolaget har bestritt ändring och yrkat att tingsrättens beslut ska fastställas. Bolaget har vidhållit vad som anförts vid tingsrätten och tillagt i huvudsak följande. A.T. har inte visat att uppsägning skett den 19april 2007. Hon har inte inställt sig för arbete hos bolaget efter den 27 augusti 2007 eller antagit erbjudandet om ny anställning hos bolaget. Hennes anställning har därmed upphört den 27 augusti 2007. Det interimistiska yrkandet har inte framställts för sent. Ett sådant yrkande kan framställas när som helst under processen.

Bolaget har yrkat ersättning för sina rättegångskostnader.

Arbetsdomstolen har prövat frågan om interimistiskt förordnade efter föredragning.

Skäl

A.T. har yrkat att bolagets interimistiska yrkande ska avvisas. Något rättsligt hinder mot att framställa ett interimistiskt yrkande av nu aktuellt slag när som helst under målets handläggning finns inte, och ett sådant yrkande innebär ingen taleändring. Avvisningsyrkandet ska därför avslås.

I målet är parterna överens om att ett anställningsförhållande förelegat dem emellan, men tvistar däremot bl.a. om tidpunkten för uppsägningen av A.T. A.T:s talan i målet gäller ogiltigförklaring av en påstådd uppsägning den 19 april 2007. Bolaget har bestritt hennes talan och hävdat att uppsägning inte skett vid den påstådda tidpunkten utan vid ett annat tillfälle, den 15 maj 2007, och att uppsägningen i vart fall varit sakligt grundad, eftersom den föranletts av arbetsbrist. A.T. har vidhållit sitt påstående om när uppsägning ska ha skett, och har inte framställt något alternativt yrkande med anledning av bolagets inställning i frågan.

En central fråga i målet är således om Arbetsdomstolen interimistiskt, som tingsrätten gjort, som ett led i prövningen av bolagets yrkande om interimistiskt förordnande om att anställningen ska upphöra, även ska ta ställning i frågan om när uppsägning faktiskt ägde rum.

Vid tvister om giltigheten av en uppsägning upphör enligt 34 § andra stycket anställningsskyddslagen inte anställningen förrän tvisten slutligt avgjorts. Enligt sin ordalydelse förutsätter en tillämpning av denna regel att det föreligger ett anställningsförhållande mellan parterna och att arbetsgivaren har sagt upp arbetstagaren. Arbetsdomstolen har i sin praxis funnit att möjligheten att meddela interimistiska beslut enligt 34 § tredje stycket anställningsskyddslagen är begränsad till att gälla fall där prövningen avser frågan om det har förelegat saklig grund för uppsägning. Som ett undantag gäller att frågan om en ogiltighetstalan är preskriberad eller inte kan prövas interimistiskt (AD 1988 nr 120). Om det visar sig vara mer eller mindre klart att en ogiltighetstalan är preskriberad ska ett yrkande om anställningens upphörande bifallas (se AD 2002 nr 64 och 2005 nr 65).

Regeln i 34 § tredje stycket anställningsskyddslagen är således normalt sett tillämplig i de fall då det är ostridigt att en uppsägning har skett och parterna tvistar om huruvida uppsägningen var sakligt grundad eller inte. Det har inte ansetts att det bör komma i fråga att med en analogisk tillämpning av lagrummet interimistiskt ta ställning till om ett anställningsförhållande förelegat eller inte (se t.ex. AD 1998 nr 1). I en sådan situation kan emellertid en arbetstagare med stöd av bestämmelserna i 15 kap. 3 § rättegångsbalken under vissa särskilda förutsättningar utverka ett preliminärt beslut i frågan (AD 1990 nr 50).

Det som nu sagts innebär att det finns en rad tvistiga frågor i mål om uppsägning eller avskedande som det enligt Arbetsdomstolens praxis saknas stöd för att domstolen med tillämpning av de särskilda bestämmelserna i 34 och 35 §§ anställningsskyddslagen ska pröva interimistiskt. Det kan t.ex. gälla frågan om ett anställningsförhållande gällt tills vidare eller för viss tid (AD 1998 nr 152), om en arbetstagare blivit uppsagd eller avskedad (AD 1998 nr 34), om en arbetstagare blivit uppsagd vid viss påstådd tidpunkt och om ett avskedande över huvud taget ägt rum (AD 1990 nr 74). Om en sådan fråga är tvistig föreligger alltså oklarhet om anställningen över huvud taget består enligt 34 § andra stycket anställningsskyddslagen. Därmed föreligger inte heller, enligt Arbetsdomstolens mening, förutsättningar för att tillämpa regeln i 34 § tredje stycket om interimistiskt förordnande om att en anställning som pågår med stöd av regeln i andra stycket ska upphöra.

Ett yrkande om interimistiskt förordnande enligt 34 § tredje stycket kan alltså avslås på den grunden att tillämpningen av 34 § andra stycket är tvistig av de skäl som nämnts ovan, t.ex. att parterna tvistar om huruvida en anställningen upphört på grund av uppsägning eller på grund av att anställningstiden löpt ut. Det medför att frågan om anställningens bestånd under tiden för tvisten inte kommer att avgöras förrän målet slutligt avgörs och domstolen tar ställning till den tvistiga frågan. Om det då skulle visa sig att arbetstagaren inte blivit uppsagd utan att anställningen har upphört av andra skäl är inte 34 § andra stycket tillämplig. Men om den slutliga prövningen innebär att uppsägning skett, ska regeln i 34 § andra stycket tillämpas och anställningen ska anses ha bestått under tiden tvisten pågått med den skyldighet för arbetsgivaren att utge lön och andra anställningsförmåner som följer av bestämmelsen.

Ett avslag på ett yrkande om interimistiskt förordnande enligt 34 § tredje stycket anställningsskyddslagen i ett fall som det ovan nämnda innebär alltså inte att anställningen enligt 34 § andra stycket består under tvisten. Det innebär endast att domstolen inte tagit ställning till frågan om den sistnämnda bestämmelsens tillämplighet. Det betyder i sin tur att en arbetsgivare själv måste bedöma om han ska uppfylla de skyldigheter som kan följa av 34 § andra stycket anställningsskyddslagen eller inte.

I förevarande mål är det, som tidigare anförts, tvistigt om uppsägningen har skett den 19 april 2007, som A.T. påstått. Enligt bolagets mening har det över huvud taget inte skett någon muntlig uppsägning den 19 april 2007, utan en skriftlig uppsägning skedde den 15 maj 2007. Det råder således en oklarhet om det som skedde den 19 april 2007 ska ha verkan som en uppsägning. I enlighet med vad som sagts ovan är detta en tvistefråga som enligt Arbetsdomstolens mening inte bör prövas interimistiskt. Därmed är det inte på detta stadium klart om 34 § andra stycket anställningsskyddslagen är tillämplig i tvisten. Det finns då inte heller förutsättningar att utverka ett interimistiskt beslut med stöd av 34 § tredje stycket anställningsskyddslagen.

Yrkandet om ett interimistiskt förordnande hade därför bort avslås på denna grund. Ett beslut om avslag hade alltså inte medfört att A.T:s anställning kommit att bestå efter uppsägningstidens utgång. Det hade endast inneburit att tingsrätten inte hade tagit ställning till frågan om anställningen enligt 34 § andra stycket anställningsskyddslagen skulle bestå tills dess tvisten slutligt avgjorts. Om domstol därefter vid den slutliga prövningen av målet skulle finna att A.T. faktiskt blivit uppsagd genom bolagets handlande den 19 april 2007 kan däremot regeln i 34 § andra stycket anställningsskyddslagen bli tillämplig i enlighet med vad som anförts ovan.

Tingsrätten borde således inte ha gjort en interimistisk prövning av frågan om vid vilken tidpunkt uppsägningen av A.T. ägde rum. Det kan här även anmärkas att om ett interimistiskt beslut meddelas kan det enligt praxis (se AD 1984 nr 7) inte ges retroaktiv verkan på det sätt som tingsrätten har gjort. Frågan om tingsrätten bort i sitt beslut utgå från en uppsägning som A.T. som kärande inte gjort gällande i målet anser sig domstolen, med den bedömning som nu gjorts, inte behöva gå in på.

Mot bakgrund av det ovan anförda finner Arbetsdomstolen att A.T:s yrkande om att Arbetsdomstolen ska förordna att anställningen ska bestå fram till dess att tvisten är slutligt avgjord och att hon ska ha rätt till lön och övriga förmåner under tiden ska avslås.

Tingsrättens beslut står därmed fast. Enligt Arbetsdomstolens mening innebär tingsrättens beslut i sak inte annat än ett konstaterande av att anställningen ostridigt upphört i och med A.T:s sista dag som anställd. Beslutet har emellertid utformats som ett interimistiskt förordnande, som får antas grunda sig på den - enligt vad Arbetsdomstolen funnit - felaktiga förutsättningen att det är klarlagt att 34 § andra stycket anställningsskyddslagen är tillämplig. Arbetsdomstolen saknar dock möjlighet att, med hänsyn till hur parterna utformat sin talan i målet, upphäva tingsrättens beslut.

Eftersom överklagandet avslås ska A.T. ersätta bolaget för dess rättegångskostnader i Arbetsdomstolen. Yrkat belopp är skäligt.

Arbetsdomstolens ställningstagande

1. Arbetsdomstolen avslår A.T:s avvisningsyrkande.

2. Arbetsdomstolen avslår A.T:s överklagande.

3. Arbetsdomstolen förpliktar A.T. att ersätta Twilfit AB för dess rättegångskostnader i Arbetsdomstolen med åttatusen (8 000) kr, avseende ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen från denna dag till dess betalning sker.

Beslut 2008-06-18, målnummer B-20-2008

Ledamöter: Inga Åkerlund, Karl Olof Stenqvist och Kjell Eriksson. Enhälligt.

Sekreterare: Helene Lindström

BILAGA

Tingsrättens beslut (ledamot: Bertil Olgård)

Det antecknas följande.

A.T. har den 24 april 2007 ansökt om stämning på Twilfit AB med yrkande om att tingsrätten bland annat skall förklara en av Twilfit AB den 19 april 2007 företagen uppsägning av henne ogiltig.

A.T. har som grund för sin talan åberopat att Twilfit AB åsidosatt samtliga formkrav för en uppsägning enligt LAS, att en uppsägning skall vara sakligt grundad och att Twilfit AB inte angivit någon grund för uppsägningen. A.T. har gjort gällande att arbetsbrist inte förelegat i den butik hon arbetat i. Vidare har A.T. åberopat att Twilfit AB gjort sig skyldigt till brott mot turordningsreglerna och inte heller gjort några försök att omplacera henne till en annan tjänst. A.T. har i yttrande, vilket inkom till tingsrätten den 21 januari 2008, därjämte åberopat att uppsägningen inte varit sakligt grundad eftersom någon arbetsbrist inte förelegat.

Twilfit AB har bestritt käromålet och för egen del yrkat att tingsrätten interimistiskt skall besluta att A.T:s anställning upphört den 15 augusti 2007 eller vid den senare tidpunkt som rätten bestämmer.

Twilfit AB har till stöd för sitt interimistiska yrkande åberopat följande. På grund av försämrad lönsamhet hade arbetsbrist uppstått hos bolaget i Stockholms kommun. Den 19 april 2007 ägde förhandlingar rum med facket varvid man kom överens om en turordningslista för Stockholms kommun. Butikschefen K.H. ringde därefter upp bland annat A.T. och informerade om vad som hade beslutats och vad som skulle komma att ske. Samtalet skedde enbart i informationssyfte och för att förhindra ryktesspridning. Någon uppsägning av A.T. skedde således inte vid detta samtal. Först den 27 april 2007 skrevs alla uppsägningshandlingar på av Twilfit AB och under den kommande veckan skickades handlingarna ut till de berörda anställda. Den 3 maj 2007 skickades handlingarna med post till A.T. men handlingarna kom i retur. A.T. sades upp den 15 maj 2007 då uppsägningshandlingarna och ett erbjudande om ny tjänst i Twilfit ABs butik i Fältöversten överlämnades till A.T. personligen av K.H. A.T. vägrade emellertid att ta emot handlingarna. Den 11 juni 2007 sände Twilfit AB på nytt uppsägningshandlingarna och erbjudandet om en ny tjänst till A.T. men brevet hämtades inte ut utan kom tillbaka till Twilfit AB. Handlingarna skickades i rekommenderat brev.

Twilfit AB har vidare åberopat följande. En förutsättning för att 34 § LAS skall vara tillämplig är att arbetstagaren åberopar att uppsägningen skett utan saklig grund och anger skälen därför. Ogiltighetstalan kan inte föras om uppsägningen angrips enbart på grund av formella brister eller för att den strider mot turordningsregler. Eftersom någon ogiltighetstalan inte kan anses föras i detta mål, är 34 § LAS inte tillämplig. A.T. för vidare talan mot en uppsägning som Twilfit AB inte känns vid. A.T. sades inte upp muntligen per telefon den 19 april 2007 såsom hon påstår utan den 15 maj 2007. Twilfit AB betraktar A.T. som uppsagd per den 15 maj 2007. När A.T. gav in stämningsansökan var hon således ännu inte uppsagd. Även av denna anledning kan någon ogiltighetstalan inte föras enligt 34 § LAS eftersom det inte finns någon uppsägning att föra talan mot. A.T. arbetade hos Twilfit AB till och med den 27 augusti 2007 och har erhållit lön fram till detta datum.

Twilfit AB har åberopat följande omständigheter i frågan om uppsägningen föranletts av verklig arbetsbrist. På grund av Twilfit ABs försämrade lönsamhet förelåg arbetsbrist i bolagets butiker i Stockholms kommun. I butikerna i Stockholms kommun sades 24 av totalt ca 50 anställda upp. Twilfit AB hade tittat på behovet för varje butik, tillämpat principen "sist in först ut" och tillämpat en gemensam turordningslista för Stockholms kommun. Uppsägningarna hade föregåtts av förhandlingar med fackförbundet Handelsanställdas Förbund, med vilket Twilfit AB har kollektivavtal. Twilfit AB och fackförbundet var helt överens om turordningen. Samtliga som sades upp erbjöds nya tjänster. A.T. erbjöds en tjänst som omfattade fem timmar, vilken hon dock inte antog. A.T. hade ett anställningsavtal vilket omfattade 10 timmar per vecka.

A.T. har vidhållit att hon sagts upp den 19 april 2007 och att uppsägningen var behäftad med formella brister. Hon har vidare i yttrande anfört att uppsägningen gjorts utan att saklig grund förelegat. Hon har bestritt att det skulle skett en uppsägning av henne den 15 maj 2007. Hon befann sig antagligen överhuvudtaget inte på arbetsplatsen denna dagen. Den 15 maj 2007 var en tisdag och hon arbetade enbart under helger.

Twilfit AB har åberopat skriftlig bevisning.

Efter genomgång av handlingarna meddelar tingsrätten följande

BESLUT (att meddelas den 25 januari 2008 kl 11.00)

Enligt 43 § 2 st LAS är huvudregeln att, om tvist uppkommer om en uppsägnings giltighet, anställningen inte upphör förrän tvisten har slutligt avgjorts. Enligt tredje stycket kan dock domstolen, för tiden intill det slutliga avgörandet, besluta att anställningen skall upphöra vid uppsägningstidens utgång eller vid den senare tidpunkt som domstolen bestämmer. Ett sådant förordnande om att anställningen skall upphöra kan enligt förarbetena (prop 1973:129 s 278) meddelas om det framstår som mer eller mindre uppenbart att uppsägningen är sakligt grundad. Bevisbördan för att så är fallet vilar på arbetsgivaren. Den bevisningen är självfallet lättare att lägga fram i en arbetsbristsituation än vid uppsägning av personliga skäl.

Såsom A.T:s ogiltighetstalan måste förstås riktar den sig i första hand mot den omständigheten att hon skilts från sin anställning. Parterna är således överens om att uppsägning skett men har olika uppfattning om tidpunkten för uppsägningen och om uppsägningen varit sakligt grundad. Mot denna bakgrund finner tingsrätten sig oförhindrad att pröva inte endast den uppsägning som A.T. påstår har skett den 19 april 2007 utan även den uppsägning som Twilfit AB påstår har skett den 15 maj 2007.

Vad först gäller Twilfit ABs invändning att 34 § LAS inte skulle vara tillämplig på den uppsägning som är föremål för prövning i målet på grund av att uppsägningen inte angrips på andra grunder än att den skulle strida mot turordningsreglerna eller vara behäftad med formella brister, framgår av handlingarna i målet att A.T. som grund för sin talan har åberopat bland annat att arbetsbrist inte förelegat. Twilfit ABs invändning att 34 § LAS inte skulle vara tillämplig skall därför lämnas utan avseende.

Vad sen gäller Twilfit ABs invändning att A.T. inte kan föra talan om ogiltighet mot uppsägningen av den 19 april 2007 eftersom Twilfit AB inte vill kännas vid denna uppsägning, är tidpunkten för uppsägningen av A.T. en av tvistefrågorna i målet och utgör således ett element i själva saken. Twilfit ABs invändning att A.T. inte kan föra ogiltighetstalan mot uppsägningen som hon påstår har skett den 19 april 2007 lämnas fördenskull utan avseende.

Vad gäller tidpunkten för uppsägningen av A.T. finner tingsrätten, vid en samlad bedömning av vad som hittills förekommit i målet, att det framstår som mindre sannolikt att A.T. skulle ha sagts upp från sin anställning under ett telefonsamtal på kvällen den 19 april 2007. Det framstår fastmer som troligt att A.T. under samtalet informerades om vad som skulle komma att hända framöver med hennes anställning. Utredningen ger istället stöd för Twilfit ABs uppgifter om händelseförloppet vid uppsägningen av A.T. och övriga anställda, varför tingsrätten preliminärt gör bedömningen att uppsägningen av A.T. ägde rum den 15 maj 2007 och inte den 19 april 2007.

Vad slutligen gäller frågan huruvida arbetsbrist och därmed saklig grund för uppsägning av A.T. förelegat, framgår av utredningen att uppsägningen av A.T. och ett 20-tal andra anställda hos Twilfit AB i Stockholms kommun föranletts av ekonomiska överväganden. Uppsägningarna föregicks av förhandlingar med Handelsanställdas förbund och förhandlingarna ägde rum den 19 april 2007. Förhandlingarna ägde således rum med anledning av att det förelåg arbetsbrist hos Twilfit AB. Det framgår vidare att samtliga som sades upp av Twilfit AB erbjöds nya tjänster och att A.T. tackade nej till en ny tjänst.

Under nu angivna omständigheter framstår det enligt tingsrättens mening som mer eller mindre uppenbart att uppsägningen av A.T. föranletts av reell arbetsbrist och därmed varit sakligt grundad. Av Twilfit ABs uppgifter framgår att A.T:s anställning pågick till och med den 27 augusti 2007. Twilfit ABs interimistiska yrkande skall därför bifallas på så sätt att A.T:s anställning skall anses ha upphört per den 27 augusti 2007.

Slut

Tingsrätten förordnar, för tiden intill målet slutligen avgjorts, att A.T:s anställning hos Twilfit AB upphört den 27 augusti 2007.

AD 1984 nr 7; AD 1988 nr 120; AD 1990 nr 50; AD 1990 nr 74; AD 1998 nr 1; AD 1998 nr 34; AD 1998 nr 152; AD 2002 nr 64; AD 2005 nr 65

Rättsfall från Arbetsdomstolen
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
2008-06-18

Målnummer:
B-20-2008