Tjänstemän vid Försäkringskassan har sagts upp under åberopande av att de handlagt ärenden trots att jäv förelegat samt gjort otillåtna slagningar i datasystemet. Arbetsdomstolen har funnit att tjänstemännen handlat i strid mot de föreskrifter som reglerar Försäkringskassans verksamhet. Mot bakgrund bl.a. av de informations- och utbildningsinsatser som Försäkringskassan vidtagit har Arbetsdomstolen även funnit att tjänstemännen måste ha varit medvetna om att de handlat felaktigt. Uppsägningarna har bedömts vara sakligt grundade.


Lagrum:
7 § lagen (1982:80) om anställningsskydd

Parter:

Fackförbundet ST; Staten genom Försäkringskassan

Nr 69

Fackförbundet ST

mot

Staten genom Försäkringskassan.

Bakgrund

Mellan Staten genom Försäkringskassan (Försäkringskassan) och Fackförbundet ST (förbundet) gäller varandra i allmänhet avlösande kollektivavtal.

Förbundets medlemmar E.L. och B.L. hade år 2004 varit anställda vid dåvarande Västra Götalands läns allmänna försäkringskassa sedan drygt 39 år. Förbundets medlem L.B. hade samma år arbetat i 27 år inom dåvarande Jönköpings läns allmänna försäkringskassa.

Västra Götalands läns allmänna försäkringskassa sade den 13 december 2004 upp E.L. och B.L. och avstängde dem samtidigt från arbetet. Den 14 december 2004 blev L.B. uppsagd från sin anställning vid Jönköpings läns allmänna försäkringskassa.

Från och med den 1 januari 2005 utgör de allmänna försäkringskassorna, Riksförsäkringsverket och Försäkringskassornas förbund en enda statlig myndighet, Försäkringskassan. Försäkringskassan är dessutom avvecklingsmyndighet för de avvecklade allmänna försäkringskassorna. Genom omorganisationen övergick E.L:s, B.L:s och L.B:s anställningar till Försäkringskassan i enlighet med 6 b § anställningsskyddslagen.

Med anledning av uppsägningarna har uppkommit tvist mellan Försäkringskassan och förbundet. Tvisteförhandling har förts mellan parterna utan att tvisterna har kunnat lösas.

Förbundet har väckt talan vid Arbetsdomstolen och har därvid yrkat att domstolen skall

1. förklara uppsägningarna av E.L., B.L. och L.B. ogiltiga, samt

2. förplikta staten genom Försäkringskassan att till envar av arbetstagarna utge allmänt skadestånd med 100 000 kr för brott mot 7 § anställningsskyddslagen och med 60 000 kr för brott mot 34 § andra stycket samma lag.

På de yrkade skadeståndsbeloppen har yrkats ränta enligt 6 § räntelagen från den 27 maj 2005 till dess betalning sker.

Försäkringskassan har bestritt käromålet i dess helhet. Inget belopp har vitsordats som skäligt i och för sig. Däremot har ränteberäkningen vitsordats.

Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader.

Till utveckling av sin talan har parterna anfört i huvudsak följande.

Försäkringskassan

Försäkringskassan använder i mycket stor omfattning datoriserade system. Sedan lång tid tillbaka finns flera register samlade i ett hjälpmedel som kallas TP-systemet. I TP-systemet kan tjänstemannen med hjälp av olika transaktionskoder få information, lägga in uppgifter samt göra beräkningar och utbetalningar m.m. I vissa typer av ärenden använder Försäkringskassan även ett annat ADB-system kallat ÄHS, som är ett ärendehanteringssystem med elektroniska akter. I ÄHS kan en handläggare göra en anteckning i en e-journal. I normalfallet sker handläggningen parallellt i TP-systemet och ÄHS. I TP-systemet kan man ta få fram en försäkringsbild, även kallad 030-bild, vilken innehåller namn, adress, taxerad inkomst m.m. Bilden innehåller ingen sekretessbelagd information. Vidare kan en handläggare göra uppdateringstransaktioner, dvs. transaktioner som ger möjlighet att lägga till information i systemen.

Försäkringskassan kan i efterhand med hjälp av s.k. loggning kontrollera vilka slagningar och inmatningar som utförts med behörighetskortet i TP-systemet och ÄHS. Varje tjänsteman vid Försäkringskassan har kvitterat ut ett behörighetskort. Till varje kort är knutet en teknisk behörighet som är beroende av de arbetsuppgifter som tjänstemannen har. Behörigheten varierar således beroende på tjänstemannens befattning och kan dessutom förändras från tid till annan.

Vid tidpunkterna för uppsägningarna var de allmänna försäkringskassorna i respektive län självständiga arbetsgivare. De allmänna försäkringskassorna var inte statliga myndigheter. De hade dock myndighetsutövande arbetsuppgifter inom socialförsäkringsområdet, och de anställda omfattades av bestämmelserna i lagen om offentlig anställning. Riksförsäkringsverket var tillsynsmyndighet för de allmänna försäkringskassorna. Vid inrättandet av Försäkringskassan övergick bl.a. de anställda i respektive läns allmänna försäkringskassor till den nya myndigheten i enlighet med 6 b § anställningsskyddslagen.

Försäkringskassan handlägger inom ramen för sin myndighetsutövning olika socialförsäkringsförmåner. I samband med detta arbete hanterar Försäkringskassans anställda stora mängder integritetskänslig information rörande enskildas hälsotillstånd och personliga förhållanden. Det är oerhört viktigt att den enskilde tjänstemannen iakttar vad som följer av lag och interna föreskrifter, så att allmänhetens förtroende för Försäkringskassan inte rubbas.

Försäkringskassans tjänstemän omfattas av jävsbestämmelserna i 11 och 12 §§ förvaltningslagen. I 11 § förvaltningslagen anges bland annat att den som skall handlägga ett ärende är jävig om saken angår honom själv eller hans make, förälder, barn eller syskon eller någon annan närstående. Enligt 12 § förvaltningslagen får den som är jävig inte handlägga ärendet. Vidare framgår det av samma lagrum att den som känner till en omständighet som kan antas utgöra jäv mot honom självmant skall ge det till känna.

Försäkringskassan har interna föreskrifter som särskilt behandlar bl.a. tjänstemannens rätt att hantera information inom ramen för sin anställning. Det bör också noteras att Försäkringskassan har en skyldighet att behandla samtliga ärenden och förfrågningar från försäkrade personer med likvärdig prioritet och servicenivå. Det får inte förekomma att någon försäkrad ges förtur vid kontakter med Försäkringskassan. Denna grundläggande skyldighet följer av 1 kap. 9 § regeringsformen. Jävsreglerna i förvaltningslagen är också ett utflöde av den nämnda bestämmelsen i regeringsformen.

Med hjälp av loggning har Försäkringskassan under senare delen av år 2004 upptäckt att E.L., B.L. och L.B. systematiskt och i mycket stor omfattning under en lång period sökt information - och i vissa fall även gjort inmatningar och utbetalningar - i Försäkringskassans datasystem i strid med tillämpliga lagar och interna föreskrifter. Loggningen utfördes under en period om 2 år och 9 månader under den tid då de var anställda i respektive försäkringskassa. Den slutsats som kan dras av loggningen är att de agerat på ett närmast vanemässigt sätt samt att det är sannolikt att detta pågått även innan loggningsperioden inleddes.

Försäkringskassan betraktar otillåten informationssökning som ett missbruk av behörigheten som dessutom kan utgöra dataintrång enligt 4 kap. 9 c § brottsbalken. Försäkringskassan har därför polisanmält E.L., B.L. och L.B. för dataintrång, alternativt tjänstefel.

Försäkringskassan har gjort en mängd anmälningar till Personalansvarsnämnden angående misstänkta dataintrång. Nämnden har beslutat avskriva en del av anmälningarna, men dessa fall kan inte jämföras med dem som är aktuella i målet.

E.L., B.L. och L.B. har i december 2004 sagts upp från sina anställningar av personliga skäl. De är arbetsbefriade under uppsägningstiden.

I det följande redovisas Försäkringskassans syn på vad som läggs var och en av de tre arbetstagarna till last.

E.L.

Försäkringskassan har utfört en internutredning om E.L:s användning av sitt behörighetskort. Utredningen inleddes sedan en annan handläggare på Försäkringskassan reagerat över att E.L. gjort anteckningar i sin dotters journal. Utredningen har sammanställts i en rapport, av vilken framgår följande. E.L. har vid två tillfällen matat in uppgifter om sig själv i Försäkringskassans datasystem, vilket har lett till två utbetalningar av sjukpenning till henne själv om totalt 19 831 kr netto. Vidare har hon under perioden den 1 januari 2002 - den 30 september 2004 vid några tillfällen handlagt sina två döttrars ärenden, bland annat genom att göra två anteckningar i en e-journal och ta fram en blankett. Därutöver har E.L. under samma period utfört sammanlagt 120 slagningar i TP-systemet avseende sig själv och sina två döttrar, varav 19 var uppdateringstransaktioner. De nämnda anteckningarna i e-journalen innebar att E.L. beträffande ena dottern meddelade handläggaren bl.a. att hon ”hoppas att Sara kan få pengar snarast” och beträffande den andra dottern bl.a. att ”Maria är frisk fr o m 030303. Önskar få resterande ersättning utbetalad snarast”.

Det bör framhållas att det i rättslig mening är fråga om handläggning när en arbetstagare registrerar eller matar in uppgifter i ett ärende. Vid handläggningen aktualiseras alltså de lagbestämmelser och interna föreskrifter som gäller vid Försäkringskassan.

Försäkringskassan gör gällande att E.L. har varit medveten om att hennes handlande står i strid med gällande regler. I denna del kan anföras följande.

Den dåvarande Försäkringskassan i Västra Götalands län lämnade efter en incident år 1999 särskild information till de anställda avseende myndighetens regler för dataregisterhantering. Incidenten gällde en handläggare som hade lämnat ut skyddad information från kassans register till en nazistorganisation. I samband med denna händelse, som också var mycket uppmärksammad i media, fördes det en livlig diskussion i frågor om jäv och hantering av dataregistren på kassans kontor i länet.

E.L. har kvitterat ut behörighetskort till Försäkringskassans datasystem. På kvittenshandlingen undertecknad av E.L. anges att hon förbinder sig att använda behörighetskortet ”endast vid handläggning av tjänsteärenden och i den utsträckning som behövs för att fullgöra mina arbetsuppgifter.” Vidare har hon på samma handling bekräftat att hon ”läst och förstått ovanstående text” samt ”erhållit säkerhetsinformation” och lovat ”att följa de regler som gäller för behörighetskortet och dess användning”. Kvittenshandlingens innehåll är av största vikt. Kortet tilldelas den anställde i förtroende. Underskriften på kvittenshandlingen skall naturligtvis göras efter genomläsning av handlingens innehåll. Skulle det finnas några frågor angående handlingens innehåll och de regler som återges där, bör den anställde ställa dessa frågor till arbetsgivaren innan handlingen undertecknas. Försäkringskassan måste kunna förutsätta att en sådan skriftlig handling tas på stort allvar av den anställde.

Utbildning i frågor om jäv sker fortlöpande vid Försäkringskassans kontor. En specifik informationsåtgärd skedde under våren - sommaren 2000 då samtliga anställda vid Försäkringskassan Västra Götalands län fick en broschyr om behörighetskortet och dess användning. I broschyren finns klargörande information om innebörden av jävsbestämmelserna och om att den anställde inte har rätt att titta på vad som finns registrerat om vänner och bekanta och inte heller om sig själv.

Ett annat exempel på en särskild informationsåtgärd vid Försäkringskassans kontor vid Masthugget är ett informationsmöte vid kontoret under år 2002. Vid detta för personalen obligatoriska möte klargjordes vad de anställda får och inte får göra med sin behörighet till dataregistren. Det informerades särskilt om att handläggarna inte får gå in och titta på sig själva i registren, inte ens på en 030-bild. Det hölls också obligatorisk utbildning i sekretess- och jävsfrågor vid kontoret i Masthugget den 26 september 2003. Därvid diskuterades frågor om ”slagningar på sig själv” och handläggning av eget och anhörigas ärenden vid utbildningstillfället. E.L. var i tjänst denna dag.

E.L:s närmaste chef, M.W., gick under våren 2004 ut med ett informationsbrev till de anställda vid E.L:s enhet om hur dataregistren fick användas. Detta brev formulerades efter en särskild händelse. M.W. ville säkerställa att alla anställda på enheten än en gång fick en kort genomgång av vad som gällde för registeranvändningen. Informationsbrevet distribuerades till de anställda i deras respektive postfack. I brevet angavs det bland annat att man inte fick handlägga eget eller anhörigs ärende och att man inte heller fick titta på sig själv i registren.

Försäkringskassan ser särskilt allvarligt på de registreringar som E.L. utfört i Försäkringskassans datasystem den 16 september 2004. Registreringarna avsåg hennes egen sjukskrivningsgrad och ledde till utbetalning av sjukpenning till henne. Eftersom ärendet avsåg henne själv, måste E.L. ha insett att hon handlade helt i strid med gällande jävsregler. Detta gäller särskilt med hänsyn till att hon tre dagar före registreringarna, den 13 september 2004, hade avslutat Försäkringskassans interaktiva säkerhetsutbildning, steg 1 och 2. Utbildningen behandlar bl.a. frågor om jäv. I utbildningsmaterialet klargörs innebörden av jävsreglerna med olika exempel.

E.L. har som angivits ovan även gjort registreringar avseende sina två döttrar. I den interaktiva säkerhetsutbildningen klargörs att det inte är tillåtet att handlägga ärenden avseende släktingar eller vänner samt att oegentligheter och missbruk som upptäcks kan leda till arbetsrättsliga åtgärder eller polisanmälan.

I Försäkringskassan i Västra Götalands läns säkerhetspärm anges det att personal inte får använda sin behörighet i handläggning av ärenden som rör honom/henne själv eller i vilket jävssituation kan uppkomma. I pärmens innehåll framgår att behörigheten att utnyttja datasystem endast gäller rätt att utnyttja system för handläggning av tjänsteärenden och att behörighetskortet endast får användas vid handläggning av tjänsteärenden och i den utsträckning som krävs för att den anställde skall kunna fullgöra sina arbetsuppgifter. Säkerhetspärmen kan läsas på Försäkringskassans intranät. Det kan tilläggas att Försäkringskassans interna regler innebär att en anställds sjukpenningärende alltid skall handläggas vid ett annat kontor än det där handläggaren arbetar.

E.L. har varit väl medveten om innehållet i gällande regler. Hon svarade den 28 oktober 2004 - på arbetsgivarens direkta fråga om hon visste vilka regler som gällde avseende ärendehantering för närstående - att ”det är klart, det vet väl alla”. Hon uppgav även att utbetalningarna till henne själv skett av ”obetänksamhet”.

Sammanfattningsvis görs gällande att E.L. på ett flagrant och systematiskt sätt under en lång period har åsidosatt centrala förpliktelser i anställningen genom att bryta mot de lagar och interna föreskrifter som reglerar Försäkringskassans verksamhet. Det är särskilt allvarligt att E.L. gjort utbetalningar till sig själv. På grund härav har Försäkringskassan förlorat förtroendet för henne. Det har inte funnits några omplaceringsmöjligheter. Uppsägningen av E.L. har varit sakligt grundad.

B.L.

Försäkringskassan i Västra Götalands län har utfört en internutredning om B.L:s användning av sitt behörighetskort. Utredningen inleddes efter det att en kollega till B.L. reagerat över hennes felaktiga handläggning av en retroaktiv anmälan från sin dotter avseende tillfällig föräldrapenning. Utredningen har sammanställts i en rapport. Av rapporten framgår att B.L. under perioden den 1 januari 2002 - den 30 september 2004 gjort 54 uppdateringstransaktioner i ärenden avseende närstående personer och att hon för sina anhöriga vid sammanlagt åtta tillfällen rapporterat in en anmälningsdag som legat mer än två dagar bakåt i tiden. En av anmälningarna gällde en anmälningsdag som låg 24 dagar bakåt i tiden. Vidare framgår att B.L. under den angivna perioden har utfört sammanlagt 175 slagningar i TP-systemet avseende sig själv och närstående, inklusive de transaktioner som nyss nämnts. B.L. har även i fem fall verkställt utbetalningar av ersättning till närstående, varav ett fall avsåg sjukpenning och fyra fall avsåg tillfällig föräldrapenning. Därutöver har B.L. vid ett tillfälle fattat beslut om höjning av anhörigs sjukpenninggrundande inkomst. De utbetalda beloppen uppgår till totalt 7 216 kr netto.

Alldeles frånsett jävsfrågan kan konstateras att B.L. har handlagt de aktuella ärendena på ett felaktigt sätt. Vid retroaktiva inmatningar av uppgifter för tillfällig föräldrapenning skall det göras en särskild prövning av anledningen till att uppgifterna anmäls så sent och om de är korrekta. Därefter skall ett beslut fattas i frågan. Detta är mer väsentligt ju senare en uppgift registreras. De åtta registreringar som B.L. gjort för anhörigas räkning har som tidigare uppgivits skett mer än två dagar efter frånvaron. Vid en sådan sen anmälan skall en utredning göras och ett beslut fattas. Så har inte skett vid B.L:s handläggning.

Försäkringskassan gör gällande att B.L. har varit medveten om att hennes handlande står i strid med gällande regler. I denna del kan anföras följande.

Utbildnings- och informationsinsatser i behörighets- och jävsfrågor sker fortlöpande vid Försäkringskassans kontor. B.L. har vid tre tillfällen, den 25 november 1999, den 18 februari 2003 och den 10 september 2004, kvitterat ut behörighetskort till Försäkringskassans datasystem. På den senaste kvittenshandlingen, undertecknad av B.L., finns motsvarande text som redan redovisats beträffande E.L. I likhet med E.L. fick B.L. även en broschyr om behörighetskortet och dess användning under våren eller sommaren 2000.

Till följd av en incident på ett annat lokalkontor skickade B.L:s kontorschef, L.B.N., den 5 december 2003 ett e-postmeddelande till de anställda vid kontoret. I meddelandet informerades de anställda om att en kollega hade stängts av från sin tjänst och även polisanmälts eftersom kollegan handlagt ärenden för anhöriga och gjort frågetransaktioner på personer utan koppling till arbetet. L.B.N. kunde i det dåvarande e-postsystemet kontrollera att mottagarna hade öppnat hans meddelanden. Vid denna typ av informationsutskick hade han som rutin att kontrollera att samtliga anställda öppnat hans brev.

B.L. har under perioden den 23 augusti - den 1 september 2004 genomgått Försäkringskassans interaktiva säkerhetsutbildning, steg 1 och 2. Det är samma utbildning som E.L. genomgått. Vad som anges i utbildningsmaterialet har tidigare redovisats. På dåvarande Försäkringskassan i Västra Götalands län kontor i Borås fanns en sådan säkerhetspärm som tidigare har omnämnts.

Sammanfattningsvis görs gällande att, inte minst med beaktande av B.L:s långa anställningstid, hon måste ha varit väl insatt i de lagar och interna föreskrifter som reglerar Försäkringskassans verksamhet. Hon måste ha känt till att hon inte skall handlägga ärenden i vilka hon är jävig samt att omotiverade slagningar på sig själv eller närstående i registren inte var tillåtna. B.L. har på ett flagrant och systematiskt sätt under en lång period åsidosatt centrala förpliktelser i anställningen genom att bryta mot de lagar och interna föreskrifter som reglerar Försäkringskassans verksamhet. Särskilt allvarlig är den omständigheten att B.L. gjort utbetalningar till nära anhöriga. På grund härav har Försäkringskassan förlorat förtroendet för henne. Det har inte funnits några omplaceringsmöjligheter. Det föreligger därför saklig grund för uppsägning.

L.B.

Försäkringskassan har utfört en internutredning om hur L.B. har använt sitt behörighetskort. I L.B:s fall var det hennes anteckningar i e-journalen i anhörigas ärenden som var skälet till att en utredning inleddes. Utredningen har sammanställts i en rapport, av vilken framgår att L.B. har gjort fyra journalanteckningar i sin dotters föräldrapenningsärende. Hon har även under perioden den 1 januari 2002 - den 13 oktober 2004 utfört sammanlagt 603 slagningar i TP-systemet avseende sig själv, sin make, sin dotter och dotterns sambo. Hon har vidare under perioden september 2003 - oktober 2004 vid 15 tillfällen varit inne i dotterns föräldrapenning- eller sjukpenningärende, varav elva tillfällen har avsett transaktionsbilder för dottern i TP-systemet och ett tillfälle en transaktionsbild för dotterns sambo.

De av L.B. gjorda anteckningarna i e-journalen har inneburit i huvudsak att hon har gjort sjukanmälan för dottern och anmält att dotterns sambo avsåg att ta ut föräldrapenning.

Försäkringskassan gör gällande att L.B. har varit medveten om att hennes handlande står i strid med gällande regler. I denna del kan anföras följande.

Under senare delen av år 2001 har M.K., dåvarande säkerhetssamordnare i Jönköping, hållit ett informationsmöte vid Jönköpingskontoret i relevanta frågor. Utbildningen var obligatorisk för de anställda vid kontoret. M.K. har vid detta tillfälle använt sig av ett bildspel som behandlat frågor om hanteringen av behörighetskortet och hur datasystemen får användas. Han har vid utbildningen tydliggjort att behörighetskortet endast skall användas för tjänsteärenden i vilka man är handläggare, att man inte får handlägga anhörigas ärenden samt att man som handläggare på Försäkringskassan inte får göra slagningar på sig själv eller anhöriga.

L.B. har vid två tillfällen, den 18 november 1999 och den 11 juni 2002, skriftligen kvitterat ut ett behörighetskort till Försäkringskassans datasystem. Kvittenshandlingarna har haft i stort sett samma utformning som de handlingar som undertecknats av E.L. och B.L.

I samband med kvittenserna under år 2002 har även en broschyr om behörighetskortet och dess användning delats ut till samtliga anställda. Under rubrikerna ”Värt att tänka på”, ”En fråga om förtroende” och ”Förvaltningslagen - jäv” klargörs att man inte får titta på vad som finns registrerat om vänner och bekanta, att man inte får använda information till annat än ärendehandläggning, att man skall överlämna ett ärende till någon annan om man är jävig samt att man får använda kortet endast vid handläggning av tjänsteärenden och i den utsträckning som krävs för utförandet av arbetsuppgifterna.

Vid kontoret i Jönköping hölls stormöten. Stormötena var obligatoriska för de anställda och hölls på i förhand bestämda tidpunkter en gång i månaden. Om en anställd inte kunde närvara, ålåg det den s.k. självplanerande gruppen att vidareförmedla den erhållna informationen. Dessutom hade den anställde ett eget ansvar att ta reda på vad som sades vid mötena. Det hölls ett stormöte angående användningen av Försäkringskassans dataregister och vad som var tillåtet och inte. Om L.B. var frånvarande vid detta möte, fanns det således flera mekanismer som skulle tillse att hon ändå nåddes av förmedlad information. Den relevanta informationen har förmedlats via inarbetade kanaler och kan inte ha undgått L.B. Information om dåvarande Jönköpings läns allmänna försäkringskassas syn på användningen av dataregistren har även funnits på kassans intranät. Som exempel kan nämnas att direktören vid Jönköpings läns allmänna försäkringskassa, Elisabeth Hamilton den 18 december 2003 på intranätet klargjorde att anställda inte hade rätt att titta på vad som fanns registrerat om vänner och bekanta, och inte heller om sig själv. Hon lämnade information om att ledningen samma dag hade beslutat om disciplinära åtgärder mot ett antal anställda som i registren tagit fram personlig information som inte varit knuten till ärendehandläggning.

Den säkerhetsansvarige vid dåvarande Jönköpings läns allmänna försäkringskassa, N.F., hade säkerhetsgenomgångar på kassans samtliga avdelningar under våren till och med hösten 2004. Genomgångarna berörde bland annat informationssäkerhet vid Försäkringskassan. I dåvarande Jönköpings läns allmänna försäkringskassas IT-policy, antagen den 7 maj 2001, anges bl.a. att en användare får inte använda system för handläggning av ärenden som berör handläggaren själv, eller där det finns en annan jävssituation.

Sammanfattningsvis görs gällande att L.B. måste ha varit väl insatt i de lagar och interna föreskrifter som reglerar Försäkringskassans verksamhet. Hon har känt till att omotiverade slagningar på sig själv eller närstående i registren inte var tillåtna och att hon inte haft rätt att göra anteckningar i e-journalen avseende dottern. L.B. har på ett flagrant och systematiskt sätt under en lång period åsidosatt centrala förpliktelser i anställningen genom att bryta mot de lagar och interna föreskrifter som reglerar Försäkringskassans verksamhet. På grund av detta har Försäkringskassan förlorat förtroendet för henne. Det har inte funnits några omplaceringsmöjligheter. Det har alltså förelegat saklig grund för uppsägningen av henne.

Frågan om arbetstagarna har blivit avstängda

Försäkringskassan har träffat överenskommelser med E.L., B.L. och L.B. att de skall vara arbetsbefriade under uppsägningstiden. De har alltså inte blivit avstängda av Försäkringskassan.

För det fall Arbetsdomstolen skulle finna att överenskommelse inte har träffats, vitsordar Försäkringskassan att det förelegat en situation där E.L., B.L. och L.B. varit avstängda och att avstängningarna grundar sig på samma omständigheter som föranlett uppsägningarna. Avstängningarna bör i så fall inte grunda något skadeståndsansvar. Försäkringskassan har förlorat förtroendet för arbetstagarnas sätt att hantera sina behörighetskort. De kan inte få förtroendet att på nytt tilldelas behörighet i myndighetens datasystem. Enligt Försäkringskassans mening föreligger det i vart fall särskilda skäl för avstängning såväl under uppsägningstiden som under tiden därefter.

Förbundet

Det är riktigt att E.L., B.L. och L.B. sökt information och gjort inmatningar i Försäkringskassans datasystem i viss utsträckning. Av vad som närmare kommer att framgå i det följande anser förbundet att de berörda arbetstagarna inte känt till att de agerat felaktigt. Vidare gör förbundet gällande att de berörda arbetsgivarna har uppvisat sådana brister i sin arbetsledning och i sina utbildningsinsatser att de inte har lyckats tydliggöra vad som avses med handläggning eller vilka regler som gäller i verksamheten. Förbundet anser att även ledningen för den nya statliga myndigheten Försäkringskassan har varit medveten om att det funnits otydliga regler i de tidigare allmänna Försäkringskassorna.

Som ytterligare belägg för att oklarheterna har varit tämligen omfattande har förbundet pekat på den kontroll beträffande otillåtet användande av datasystemet som genomfördes beträffande all anställd personal hos Försäkringskassan för perioden juni 2003 till juni 2004. Kontrollen gällde i första hand slagningar mot eget personnummer och resulterade i ett stort antal träffar. Den genomförda kontrollen gjordes i Försäkringskassans gamla organisation. Kontrollen skedde således under den period då Försäkringskassorna i varje län ännu var självständiga arbetsgivare. Det visade sig att problemet var olika utbrett i olika län. I Västra Götalands län, där E.L. och B.L. arbetar, var otillåtna slagningar i datasystemen mest omfattande. Även i Jönköpings län, där L.B. arbetar, visade det sig att ett stort antal av de anställda hade gjort slagningar på sig själva i olika omfattning. De arbetstagare som påträffades i kontrollen utreddes vidare med bland annat kontroll av slagningar på anhöriga. De grövsta fallen anmäldes därefter till Försäkringskassans personalansvarsnämnd. Västra Götalands län hade flest ärenden som gick vidare till personalansvarsnämnden. Utredningarna i Jönköpings län ledde till att 22 arbetstagare anmäldes till personalansvarsnämnden. Sedan Arbetsdomstolen meddelat domen 2005 nr 82, som rörde just otillåtna dataslagningar av en anställd vid Försäkringskassan i Hallands län, beslutade Försäkringskassan att avskriva ett 70-tal av de ärenden som hade anmälts till personalansvarsnämnden.

I det följande redovisas närmare förbundets syn på vad som läggs var och en av de tre uppsagda arbetstagarna till last.

E.L.

E.L. hade vid tidpunkten för uppsägningen varit anställd inom Försäkringskassan i Västra Götalands län i 39 år. Hon har innan hon blev anklagad för de händelser som nu läggs henne till last aldrig tidigare gjort sig skyldig till någon misskötsamhet i sin anställning. Den aktuella uppsägningen har inte heller föregåtts av någon varning eller tillsägelse. Försäkringskassans första åtgärd var att säga upp E.L. Hon blev dessutom avstängd från sin arbetsplats.

Försäkringskassan har grundat uppsägningen av E.L. på att hon under perioden den 1 januari 2002 - den 30 september 2004 har gjort slagningar på sig själv och sina två vuxna döttrar i Försäkringskassans datasystem. Det har också gjorts gällande att hon vid ett par tillfällen skall ha handlagt ärenden avseende sina anhöriga och sig själv och även gjort utbetalningar. Det skall dock noteras att inget av det som läggs E.L. till last har kommit att medföra att några felaktiga utbetalningar har ägt rum vare sig till henne själv eller till hennes två döttrar. Det har inte heller påståtts från Försäkringskassans sida att så skulle vara fallet.

E.L. har medgivit att hon har gjort slagningar i datasystemet på sig själv och sina döttrar. Hon kan dock inte vitsorda det exakta antal slagningar som arbetsgivaren gör gällande. Orsaken till detta är att vissa typer av slagningar kan registreras som mer än en när man gör loggningar i datasystemet. Det beror på att en viss slagning kan innebära att uppgifter hämtas på flera olika håll i datasystemet. Varje sådant hämtande av uppgifter registreras som en slagning.

En förklaring till att E.L. har gjort slagningar på sig själv är att hon under olika perioder under sin tjänstgöringstid har haft ansvar för introduktion av nyanställd personal på sin arbetsplats. I dessa sammanhang har hon ibland gjort slagningar i datasystemet på sig själv för att illustrera för de nyanställda vilka uppgifter man får fram från de olika bilderna. En hel del av de slagningar som bokförts på henne torde gå att hänföra till dessa introduktionsutbildningar. Det är också värt att notera att Försäkringskassans datasystem inte innehåller några fiktiva personer som skulle gå att använda i utbildningssammanhang. Alla slagningar som görs måste göras på verkliga personer. Att E.L. gjort slagningar på sitt eget personnummer har vidare förekommit i samband med driftstörningar i datasystemet. Slagning på eget personnummer har då gjorts för att kontrollera om datasystemet har kommit igång igen sedan det tillfälligt har varit ur funktion. Driftstörningar har under olika perioder varit relativt frekvent förekommande.

Det är riktigt att E.L. vid några tillfällen har gjort registreringar i systemet på sig själv och sina två döttrar. Hon har dock inte insett att detta kan rubriceras som handläggning eller utbetalning av ersättning. Hon har i dessa fall registrerat helt korrekta uppgifter, och arbetsmomenten har inte innehållit någon bedömning i egentlig mening. De slagningar som hon har gjort på sina döttrar har i samtliga fall ägt rum på uppmaning av dem.

Försäkringskassan har anfört som särskilt besvärande för E.L. att hon skall ha registrerats för två inmatningar av uppgifter avseende sig själv den 16 september 2004 efter det att hon under perioden den 8 - 13 september 2004 genomgått en interaktiv säkerhetsutbildning rörande bl.a. regler om jäv. Den förklaring som hon har lämnat till att hon gjorde detta är att hon under en period var sjukskriven på 75 procent av läkare men att hon trots detta valde att återgå i arbete på 50 procent innan läkarintyget hade löpt ut. För att hon inte skulle få ut för mycket pengar i sjukpenning och tvingas bli återbetalningsskyldig, ändrade hon uppgifterna på sig själv så att hon endast fick ut den korrekta halva sjukpenningen. Det var alltså fråga om en korrigering vid ett och samma tillfälle som i dataloggningen efteråt har markerats som två inmatningar. Eftersom brytdatum för den automatiska utbetalningstidpunkten var nära förestående ansåg hon inte att hon skulle ha hunnit överlämna den korrigeringen till den kollega vid kontoret i Hisingen som handlade hennes sjukfall. Hennes avsikt har således endast varit att hon skulle få ut rätt sjukpenning. E.L. reflekterade aldrig över möjligheten att hennes åtgärd skulle komma att registreras som att hon betalade ut sjukpenning till sig själv. Det är först i samband med Försäkringskassans utredning som hon blivit medveten om detta. E.L. har inte förstått att detta av hennes arbetsgivare skulle komma att betraktas som en allvarlig misskötsamhet. Hon ansåg att det viktigaste var att hon skulle få ut rätt belopp och inte för mycket pengar. Förbundet gör inte gällande att E.L:s agerande var korrekt, men anser att det mot bakgrund av hennes förklaring inte kan åberopas som en sådan allvarlig förseelse att den skulle utgöra grund för uppsägning.

Trots den långa anställningstiden kan E.L. inte erinra sig att hon någon gång har fått sådan information av arbetsgivaren att hon kan anses ha blivit medveten om hur allvarligt arbetsgivaren ser på slagningar på det egna personnumret eller den egna anhörighetskretsen.

E.L. har nu efteråt förstått att den interaktiva säkerhetsutbildning som hon genomgick under sommaren - hösten 2004 inte var tydlig i alla delar. I vissa fall har ordval som bör och undvika använts som inneburit att hon har uppfattat att det funnits ett visst handlingsutrymme trots att detta kanske inte varit avsikten. Av utdrag ur säkerhetsutbildningen framgår det t.ex. att man inte själv bör handlägga en släktings ärende. Vidare sägs det att ”du skall undvika att handlägga ärenden som angår dig själv eller någon närstående”. Detta ordval i kombination med E.L:s tolkning av begreppet handläggning har medfört att hon trots utbildningen inte förstått att hon gjort något fel. Hon har inte ansett att inmatningar av faktauppgifter utan någon bedömning eller prövning i ärendet har inneburit handläggning av ett ärende. Den interaktiva säkerhetsutbildningen genomfördes enskilt av var och en vid den egna datorn. Efter avslutad utbildning fördes det aldrig några diskussioner om eventuella oklarheter.

E.L. har vid ett möte den 28 oktober 2004 svarat att hon kände till vilka regler som gällde för ärendehantering av närstående. Denna uppgift är riktig. Hon har under alla sina tjänsteår trott att hon faktiskt kunde dessa regler. Uppgiften att E.L. vid mötet skulle ha medgivit att hon gjort sig skyldig till några felaktigheter bestrids.

Det är vidare riktigt att E.L. vid två tillfällen har gjort anteckningar i sina döttrars ärenden med viss text. Hon har inte ansett att ett meddelande till döttrarnas respektive handläggare har inneburit någon handläggning. Det har varit fråga om skriftliga meddelanden till döttrarnas handläggare som har gjorts i en särskild fristående meddelanderuta som finns i ÄHS. E.L. har lämnat dessa meddelanden helt öppet med angivande av sitt namn. Hon har i det ena fallet angivit att det rörde hennes dotter. Hon har inte varit medveten om att det varit otillåtet att lämna sådana meddelanden i anhörigas ärenden.

Det kan vitsordas att E.L. har haft möjlighet att få fram handlingar av integritetskänslig natur ur datasystemet beträffande sin dotter. Det bestrids dock att hon någonsin utnyttjat denna möjlighet. E.L. har en mycket god och förtrolig kontakt med båda sina döttrar och hon har aldrig känt behov av att göra några efterforskningar efter uppgifter i Försäkringskassans datasystem.

Förbundet bestrider att E.L. har fått fortlöpande information om Försäkringskassans säkerhetsrutiner och vilka regler som gäller för användningen av datasystemet. Utöver den i målet åberopade säkerhetsutbildningen hösten 2004 kan E.L. inte erinra sig att hon vid något tillfälle fått någon särskild utbildning i säkerhets- eller jävsfrågor under sin långa anställningstid. Broschyren ”Jag och mitt behörighetskort till datasystemet”, som dåvarande Försäkringskassan Västra Götalands län gett ut, har hon inget minne av att hon har sett före varslet om uppsägning.

När E.L. har förnyat sitt behörighetskort genom att kvittera ut ett nytt kort så har detta alltid skett hos en administratör. Hennes chef har aldrig varit personligen närvarande vid dessa tillfällen. Underskriften har setts som en formalitet och någon kontroll av att hon verkligen känt till eller förstått vilka regler som gäller har aldrig förekommit.

Försäkringskassan har även åberopat att regler om handläggning framgår av en säkerhetspärm för Försäkringskassan i Västra Götalands län. E.L. har inte haft vetskap om att en sådan pärm funnits eller om var den förvarats.

Det informationsbrev som E.L:s chef M.W. skall ha gått ut med våren 2004 kan E.L. inte erinra sig att hon nåtts av. En orsak till detta kan vara att hon under denna tid var helt eller delvis sjukskriven. E.L. kan inte heller erinra sig att hon har deltagit i den åberopade obligatoriska utbildningen i sekretess och jävsfrågor som J.M. höll den 26 september 2003.

Försäkringskassan har omnämnt ett informationsmöte som S-O.J. höll på kontoret i Masthugget år 2002. Inte heller detta informationsmöte kan E.L. erinra sig att hon deltagit i.

E.L. polisanmäldes av Försäkringskassan den 1 november 2005 angående misstanke om dataintrång tillika tjänstefel. Efter inledd förundersökning har 2:a åklagarkammaren i Göteborg den 16 maj 2005 beslutat att lägga ned förundersökningen med stöd av 23 kap. 4 a § första stycket 2 rättegångsbalken.

Sammanfattningsvis gör förbundet gällande att det kan anses klarlagt att E.L. i och för sig inte till alla delar har följt de bestämmelser och de regler som gäller för användning av Försäkringskassans datasystem.

Mot bakgrund av dels de förklaringar som E.L. har lämnat, dels de brister som har funnits i arbetsgivarens informations- och utbildningsinsatser om säkerhetsbestämmelser och jävsfrågor har det inte förelegat saklig grund för uppsägning av henne.

B.L.

Även B.L. har arbetat 39 år inom Försäkringskassan i Västra Götalands län. De senaste åren har hon arbetet vid kontoret i Borås. I hennes arbetsuppgifter ingår bl.a. att handlägga ärenden om tillfällig föräldra-penning. Inte heller hon har tidigare anklagats för någon misskötsamhet i anställningen. Hon har inte heller tidigare fått några påpekanden om att hon har arbetat på ett felaktigt eller otillåtet sätt. Försäkringskassans första åtgärd var även i hennes fall att hon blev uppsagd och avstängd från sin arbetsplats.

B.L. har lärt sig sina arbetsuppgifter genom den utbildning och handledning hon har fått genom att arbeta vid Försäkringskassan.

Det som läggs B.L. till last är att hon under perioden den 1 januari 2001 till den 30 september 2004 i stor omfattning har gjort slagningar och inmatningar i Försäkringskassans datasystem på sig själv och sina anhöriga. Det har inte gjorts gällande att någonting av det som läggs B.L. till last har resulterat i att några felaktiga ersättningsbelopp har blivit utbetalda. De inmatningar hon gjort på sina anhöriga har i samtliga fall rört sig om helt korrekta uppgifter.

Det är i huvudsak riktigt att B.L. har agerat på det sätt som Försäkringskassan har anfört. Det kan dock inte vitsordas att hon har gjort exakt det antal slagningar som hon har registrerats för. Skälen till detta är de samma som har åberopats beträffande E.L. B.L. tillstår alltså att hon i viss omfattning har matat in uppgifter och gjort slagningar på sina anhöriga inom det ansvarområde som ingår i hennes normala åligganden vid Försäkringskassan. De slagningar och inmatningar som hon har gjort har i samtliga fall skett på de anhörigas uppdrag och med deras tillåtelse.

B.L. har trots sin långa tjänstgöringstid hos Försäkringskassan inte till fullo förstått vilka regler som gällt för anhörigas ärenden och att det kunde betraktas som ett allvarligt fel att göra registreringar på sina anhöriga. Hon har levt i tron att detta var tillåtet så länge det endast handlade om normala registreringar av korrekta uppgifter. Hennes arbetsgivare har inte på ett tydligt sätt informerat om dessa regler.

De slagningar som B.L. har gjort på sig själv har i många fall gjorts i samband med utbildning. Det har skett efter uppmaning av dem som ansvarat för respektive utbildning. B.L. har ibland gjort slagningar på sitt eget personnummer i samband med driftstörningar i datasystemet. B.L. har uppfattat att det varit tillåtet att göra sådana slagningar på sitt eget personnummer. Det faktum att de anställda ibland har uppmanats att göra slagningar på sig själva i samband med att man genomgått utbildningar i olika moment i datasystemet har enligt förbundet i hög grad bidragit till att det blivit otydligheter i synen på vad som bedömts som tillåtet och vad som betraktats som förbjudet.

B.L. uppges ha betalat ut sjukpenning till närstående i fem fall. Enligt hennes egen uppfattning är den uppgiften inte helt korrekt. Hon tillstår att hon har betalat ut sjukpenning i ett fall. I övriga fyra fall har det varit fråga om tillfällig föräldrapenning. När det gäller utbetalning av föräldrapenning följer man mer strikta regler och det finns inte utrymme för någon bedömning i egentlig mening.

Det har ansetts särskilt anmärkningsvärt att B.L. vid åtta tillfällen har matat in s.k. tillfälliga föräldrapenningdagar på sina anhöriga mer än två dagar tillbaka i tiden. Att inmatning av tillfällig föräldrapenning görs retroaktivt har förekommit relativt ofta på det kontor där B.L. arbetar. Hon har under årens lopp haft en hel del ärenden som hon matat in på detta sätt och hon har inte vid något tillfälle fått anmärkning av internkontrollen att detta skulle vara fel.

Försäkringskassans påståenden om att B.L. har erhållit fortlöpande utbildnings- och informationsinsatser gällande jävsfrågor och datasäkerhet bestrids. B.L. kan inte erinra sig ett enda muntligt möte i sådana frågor under sina 39 år vid Försäkringskassan.

B.L. har inget minne av att frågor om jäv och dataintrång diskuterades på hennes arbetsplats innan hon varslades om uppsägning. Hon har inget minne av att det funnits några tydliga regler om att det generellt sett skulle vara skillnad på att arbeta med ärenden för släktingar, vänner och bekanta i förhållande till andra personer. Den enda säkerhetsutbildning som B.L. genomgått är den interaktiva säkerhetsutbildningen som genomfördes sommaren - hösten 2004. Tyvärr genomförde hon denna säkerhetsutbildning under en stressig period med bland annat ett dödsfall i familjen. B.L. noterade att man i utbildningen använde ord som bör undvika handläggning av släktingars ärenden. Detta i kombination med att hon aldrig fått några påpekanden om sitt sätt att arbeta har bidragit till att hon inte till fullo förstod budskapet i utbildningen. Utbildningen genomfördes enskilt vid den egna datorn och det fördes aldrig några diskussioner efteråt om eventuella oklarheter.

Den broschyr som Försäkringskassan uppger att man distribuerat till all personal under våren - sommaren 2000 ”Jag och mitt behörighetskort till datasystemet” kan B.L. inte erinra sig att hon har mottagit och inte heller tagit del av före varslet om uppsägning. B.L. kan inte erinra sig att hon har läst ett e-postmeddelande från L.B.N. angående IT-säkerhet m.m.

Försäkringskassan har även åberopat att regler om handläggning framgår av en säkerhetspärm för Försäkringskassan i Västra Götalands län. B.L. har inte haft kunskap om att det har funnits en sådan pärm.

När B.L. har förnyat sitt behörighetskort genom att kvittera ut nytt kort har det alltid lämnats ut av en administratör. Underskriften har hon i första hand sett som en nödvändig formalitet. Det har aldrig ställts några frågor eller lämnats någon annan information än den som finns tryckt på blanketten. Inte heller den på blanketten befintliga informationen har gåtts igenom eller diskuterats. Hennes chef har inte varit personligen närvarande vid dessa tillfällen. Det behörighetskort som B.L. kvitterade ut den 10 september 2004 och som åberopats av Försäkringskassan lämnades ut på samma sätt som nu beskrivits.

Sammanfattningsvis vitsordar förbundet att B.L. inte till fullo följt de regler som gäller för användning av Försäkringskassans datasystem. Mot bakgrund av de förklaringar som B.L. har lämnat om varför hon har agerat som hon har gjort och mot bakgrund av de brister som förbundet anser att det funnits i arbetsgivarens information och utbildningsinsatser om säkerhetsbestämmelser och jävsfrågor har det inte förelegat saklig grund för uppsägning.

L.B.

L.B. har arbetat 27 år på Försäkringskassan i Jönköpings län. När L.B. blev anklagad för den misskötsamhet som har åberopats som grund för uppsägningen var det första gången under hennes anställning som hon blev anklagad för att ha misskött sig i arbetet. Försäkringskassans första åtgärd har varit att säga upp hennes anställningsavtal och hon har också blivit avstängd från sin arbetsplats.

Det som Försäkringskassan lagt L.B. till last som misskötsamhet är att hon under perioden den 1 januari 2002 till och med den 13 oktober 2004 har gjort ett stort antal slagningar i Försäkringskassans datasystem på sig själv och sina anhöriga. Vid fyra tillfällen har hon gjort anteckningar i en särskild meddelanderuta i sin dotters ärende. Det var i de fallen fråga om meddelanden som riktade sig till L.B:s dotters handläggare.

Det är riktigt att L.B. har gjort slagningar på sina anhöriga och i viss omfattning på sig själv. Förbundet kan dock inte vitsorda det exakta antal slagningar som Försäkringskassan har redovisat i sitt underlag. Skälen för förbundets inställning i den delen är desamma som har redovisats för E.L. och B.L.

Samtliga slagningar som L.B. har gjort på sina anhöriga har skett på de anhörigas uppdrag och därmed med deras vetskap och godkännande.

L.B. har inte känt till att hon inte fick göra journalanteckningar i sin dotters ärende. L.B. anser inte att en anteckning som görs i den särskilda meddelanderutan som finns i ett ärende innebär handläggning.

L.B. har vidare inte varit medveten om Försäkringskassans stränga syn på dataslagningar mot eget och anhörigas personnummer. Hon har trott att det varit tillåtet att göra sådana slagningar på sig själv och även på anhöriga, om de anhöriga bett om det. Hon anser att det har funnits uppenbara brister i arbetsgivarens information om dessa regler. L.B. har inte genomgått någon särskild utbildning om den typen av frågor. L.B. har vid ett flertal tillfällen under sin anställningstid fått utbildning om nyheter och förändringar i Försäkringskassans olika datasystem. Vid dessa tillfällen har hon ofta uppmanats att i studiesyfte göra slagningar på sitt eget personnummer för att bli bekant med nyheterna. Hon har också under senare år och vid ett flertal tillfällen under den period som kontrollen avser haft i uppdrag att vara handledare för nyanställd personal. Även i dessa sammanhang har hon använt sin egen databild för att lära ut hur datasystemen fungerar. Hon har även vid driftstörningar använt sitt eget personnummer i syfte att se om datasystemet åter kommit i funktion. L.B. har under sin långa anställningstid aldrig fått några påpekanden om att hon skulle ha använt Försäkringskassans datasystem på ett felaktigt sätt förrän hon mottog varslet om uppsägning.

Den IT-policy som antogs av Försäkringskassan i Jönköpings län den 7 maj 2001 och som kassan åberopat har L.B. aldrig tagit del av. Hon har ingen kunskap om att den har funnits och var den finns tillgänglig.

L.B. har under hela den tid då dataslagningarna gjorts varit sjukskriven till 50 procent. Det faktum att hon endast arbetat halvtid har medfört att hon bland annat aldrig har genomgått den interaktiva säkerhetsutbildning som övriga anställda genomgick under år 2004. L.B. har inte heller deltagit i någon av de säkerhetsgenomgångar som länets säkerhetsansvarige, N.F., har genomfört under år 2004. L.B. har inget minne av att hon deltagit i det informationsmöte som dåvarande säkerhetssamordnaren i Jönköpings län M.K. höll år 2001. En förklaring till detta kan vara att hon endast hade halvtidsnärvaro på sin arbetsplats. L.B. kan inte heller erinra sig att hon har tagit del av den information som skall ha lagts ut på Försäkringskassans intranät den 18 december 2003. På grund av sin halvtidstjänstgöring och alla helgdagar i kombination med semesteruttag och rehabilitering på Mösseberg var hon endast i tjänst ett fåtal dagar under perioden den 18 december 2003 - den 15 februari 2004.

När L.B. har kvitterat ut ett nytt behörighetskort har hon inte fått någon särskild genomgång av de bestämmelser om jäv och datasäkerhet som gäller. Kvittensen har setts som en formalitet. Det har heller aldrig delats ut något särskilt informationsmaterial om säkerhetsbestämmelser när kortet har kvitterats.

Försäkringskassan har i målet anfört att det i samband med att arbetstagarna senast kvitterade ut behörighetskort överlämnades en broschyr om behörighetsreglerna. Om en sådan broschyr har delats ut bestrider förbundet att Försäkringskassan har sett till att den nått samtliga arbetstagare.

Vid den överläggning som förbundet påkallade med dåvarande Försäkringskassan i Jönköpings län sedan L.B. varslats om uppsägning översändes en skrivelse till förbundet från förbundets arbetsplatsombud vid kontoret i Jönköping, L.P. Skrivelsen upptar 36 namnunderskrifter av anställda vid den enhet som L.B. tillhörde. I skrivelsen anges bl.a. att ingen av de 36 undertecknarna mottagit den informationsbroschyr angående behörighetskortets användning som skall ha delats ut under år 2002.

Förbundet vitsordar uppgiften att det under år 2002 hölls regelbundna stormöten i olika frågor på Försäkringskassan i Jönköping. L.B. har varit närvarande på många sådana möten, dock inte alla eftersom hon på grund av halvtidssjukskrivning hade mycket frånvaro. Hon kan inte erinra sig att hon under år 2002 var närvarande på något stormöte där det diskuterades vad som var tillåtet respektive otillåtet vid användningen av Försäkringskassans dataregister. L.B. kan inte heller erinra sig att hon har fått sådan information på annat sätt.

I samband med att L.B. varslades om uppsägning gjorde Försäkringskassan i Jönköpings län en polisanmälan beträffande den misskötsamhet som åberopades som grund för uppsägningen. Åklagarkammaren i Jönköping beslutade den 1 januari 2006 att lägga ned förundersökningen med stöd av 23 kap. 4 § andra stycket 2 rättegångsbalken.

Sammanfattningsvis vitsordar förbundet att L.B. inte till fullo följt de regler som gäller för användning av Försäkringskassans datasystem. Mot bakgrund av de förklaringar som L.B. har lämnat och de brister som har funnits i arbetsgivarens informations- och utbildningsinsatser om säkerhetsbestämmelser och jävsfrågor har det inte förelegat saklig grund för uppsägning av henne.

Avstängningarna av arbetstagarna

Försäkringskassan har stängt av E.L., B.L. och L.B. från arbetet. Avstängningsbesluten fattades före den 1 januari 2005 av den dåvarande allmänna Försäkringskassan i Västra Götalands län respektive den dåvarande allmänna Försäkringskassan i Jönköpings län när det gäller L.B.

E.L., B.L. och L.B. accepterade inledningsvis att de blev arbetsbefriade med lön under tid då utredningen om deras påstådda misskötsamhet pågick. I den tvisteförhandling som genomfördes efter uppsägningarna med den nya statliga myndigheten Försäkringskassan yrkade förbundet att avstängningarna skulle upphöra. Försäkringskassan invände då att arbetstagarna ingått överenskommelse om att de skulle vara arbetsbefriade under uppsägningstiden och vägrade därför att återinsätta arbetstagarna i tjänst.

Förbundet bestrider att det finns några överenskommelser om arbetsbefrielse under uppsägningstiden eller sedan tvist om uppsägningarnas giltighet uppkommit. Försäkringskassans vägran att återinsätta arbetstagarna i tjänst i enlighet med förbundets yrkande är enligt förbundet att se som en avstängning som strider mot bestämmelserna i 34 § andra stycket anställningsskyddslagen. Förbundet bestrider att det skulle föreligga godtagbara skäl för avstängningarna.

Domskäl

Den 13 december 2004 blev E.L. och B.L. uppsagda från sina anställningar vid dåvarande Västra Götalands allmänna försäkringskassa. Den 14 december 2004 blev L.B. uppsagd från sin anställning vid dåvarande Jönköpings allmänna försäkringskassa. Uppsägningarna gjordes av personliga skäl. Den huvudsakliga tvisten i målet gäller frågan om det förelegat saklig grund för uppsägningarna. Vidare tvistar parterna om Försäkringskassan har åsidosatt anställningsskyddslagen genom att avstänga arbetstagarna.

Som skäl för uppsägningarna har Försäkringskassan åberopat att E.L., B.L. och L.B., trots att de känt till att det varit otillåtet, har sökt information och gjort inmatningar i Försäkringskassans datasystem. Enligt Försäkringskassan har de tre berörda arbetstagarna därvid åsidosatt centrala förpliktelser i anställningen genom att bryta mot de lagar och interna föreskrifter som reglerar Försäkringskassans verksamhet.

Förbundet har vitsordat att E.L., B.L. och L.B. har sökt information och gjort inmatningar i Försäkringskassans datasystem i viss utsträckning men bestritt att det förelegat saklig grund för uppsägningarna.

De omständigheter som Försäkringskassan har åberopat till stöd för uppsägningarna av E.L., B.L. och L.B. är likartade. E.L., B.L. och L.B. har dock arbetat vid olika kontor och de närmare omständigheter som Försäkringskassan har åberopat som grund för respektive uppsägning skiljer sig åt arbetstagarna emellan. Arbetsdomstolen kommer därför att i skilda avsnitt behandla vad utredningen visar om E.L:s, B.L:s och L.B:s handlande. Därefter kommer Arbetsdomstolen att behandla frågan om det förelegat saklig grund för uppsägningarna. Avslutningsvis kommer Arbetsdomstolen att gå in på yrkandena om skadestånd på grund av avstängning.

Utredningen i målet

Målet har avgjorts efter huvudförhandling. Vid denna har på förbundets begäran hållits förhör under sanningsförsäkran med E.L., B.L. och L.B. Vidare har på förbundets begäran hållits vittnesförhör med handläggaren I.E., f.d. handläggaren R-M.A., samt samordnarna G.S., S.M., K.S. och L.P. På Försäkringskassans begäran har hållits vittnesförhör med handläggaren I.S., kontorschefen L.B.N., säkerhetssamordnaren S-O.J., sektionschefen M.W., försäkringskonsulten J.M., förvaltningsjuristen H.L., säkerhetsansvarige M.K., enhetschefen K.R., verksamhetsledaren E.E., försäkringskonsulten A.E., juristen A.M. samt handläggaren N.F. Parterna har åberopat skriftlig bevisning.

E.L.

Försäkringskassan har gjort gällande att E.L. vid två tillfällen har matat in uppgifter om sig själv avseende sin egen sjukpenning i Försäkringskassans datasystem, vilket har lett till två utbetalningar av sjukpenning till henne om totalt 19 831 kr netto. Vidare menar Försäkringskassan att hon under perioden januari 2002 - september 2004 vid några tillfällen handlagt ärenden som rört hennes två döttrar, bl.a. genom att göra två anteckningar i en e-journal och ta fram en blankett. Därutöver har Försäkringskassan gjort gällande att E.L. under den angivna perioden har utfört sammanlagt 120 slagningar i TP-systemet avseende sig själv och sina två döttrar.

Förbundet har vidgått att E.L. gjort slagningar i TP-systemet på sig själv och sina döttrar men har inte kunnat vitsorda det exakta antalet slagningar. Vidare har förbundet vitsordat att E.L. matat in uppgifter om sig själv i Försäkringskassans datasystem. Enligt förbundet är det dock missvisande att redovisa detta som två inmatningar, eftersom det är fråga om en inmatning vid ett och samma tillfälle som i dataloggningen efteråt har markerats som två. Förbundet har även medgett att E.L. vid två tillfällen gjort anteckningar i sina döttrars ärenden.

Enligt Arbetsdomstolens mening visar utredningen i målet klart att de slagningar i TP-systemet som E.L. gjort står i strid med de föreskrifter som reglerar Försäkringskassans verksamhet. Arbetsdomstolen anser att det inte finns anledning att avgöra exakt hur många slagningar i TP-systemet som E.L. har gjort.

Det står vidare klart att E.L:s åtgärder avseende sitt eget sjukpenningärende står i strid med gällande regler. E.L. har framhållit att hennes åtgärd innebar att hon fick ut ett lägre belopp som sjukpenning än som annars skulle ha blivit fallet. Domstolen kan emellertid inte se att detta förhållande har någon betydelse för bedömningen av hennes regelbrott. En annan sak är att regelbrottet givetvis hade varit ännu allvarligare om hon dessutom hade tillämpat sjukpenningreglerna på ett felaktigt sätt, särskilt om det hade varit till hennes fördel. Vad gäller anteckningarna i e-journalen har E.L. tillfört sakuppgifter i sina döttrars ärenden. Det betyder att hon rent faktiskt har vidtagit handläggningsåtgärder i dessa ärenden trots den jävssituation som förelegat. Vidare innebär anteckningarna att E.L. i strid med gällande regler har använt sin behörighet till datasystemet för annat ändamål än att utföra sina arbetsuppgifter.

Sammantaget kan således konstateras att E.L. i ett stort antal fall agerat i strid med de föreskrifter som reglerar Försäkringskassans verksamhet.

Frågan är då om E.L. har haft kännedom om gällande regler och alltså varit medveten om att hon handlat på ett felaktigt sätt. Det bör i den frågan först konstateras att E.L:s arbetsuppgifter har bestått i myndighetsutövning. En befattningshavare med sådana arbetsuppgifter har enligt domstolens mening ett eget ansvar för att hålla sig informerad om de regler som gäller. Detta gäller inte bara de materiella reglerna, som i detta fall exempelvis bestämmelser om sjukpenning och liknande, utan även regler om formerna för beslutsfattandet. Till detta kan läggas att i varje fall de grundläggande principer som gäller i fråga om jäv vid myndighetsutövning är sådana att de ligger i linje med den allmänna rättskänslan och att det därför inte behöver vara avgörande när och på vilket sätt myndigheten har gett utbildning eller lämnat information till arbetstagaren om reglerna. Den omständigheten att Försäkringskassan tillämpar en ordning innebärande att försäkringshandläggarnas egna sjukpenningärenden skall handläggas vid ett annat kontor än det egna utgör i sig ett klargörande besked om vikten av jävsbestämmelserna.

Det kan konstateras att utredningen i målet visar att Försäkringskassan har genomfört olika utbildnings- och informationsinsatser vid kontoret i Masthugget. Ett exempel är det informationsbrev som M.W., vilkens uppgifter Arbetsdomstolen inte finner skäl att ifrågasätta, uppgett att hon under våren 2004 delat ut i varje anställds postfack. Av brevet framgick att det inte var tillåtet att handlägga eget eller anhörigs ärende och att man inte heller fick göra slagningar på sig själv i systemet. Av utredningen framgår vidare att det vid kontoret under sommaren 2004 genomfördes en s.k. interaktiv säkerhetsutbildning med hjälp av datasystemet samt att även E.L. genomgick denna. I utbildningsmaterialet beskrivs bl.a. olika jävssituationer och vad som därvid gäller. Förbundet har gjort gällande att utbildningsmaterialet inte tydligt klargjorde vad som var tillåtet respektive förbjudet. Förbundet har därvid pekat på att det i materialet förekommer ord som ”undvika” och ”bör”, vilka enligt allmänt språkbruk onekligen kan uppfattas närmast som en rekommendation. Det får dock enligt domstolens mening anses framgå av utbildningsmaterialets innehåll som helhet att en handläggare inte skall handlägga sin egna eller släktingars ärenden. Vidare anges klart att behörighetskortet får användas enbart vid handläggning av tjänsteärenden och i den utsträckning som behövs för arbetsuppgifterna. Detta kan E.L. inte rimligen ha undgått att förstå. Av utredningen framgår att hon trots detta endast tre dagar efter att ha avslutat utbildningen vidtog åtgärden att ändra uppgifter om sin egen sjukpenning. E.L:s uppgift om att hon aldrig reflekterade över att hennes åtgärd skulle innebära att hon vidtog en handläggningsåtgärd i sitt eget ärende framstår inte som trovärdig.

Genom utredningen i målet har domstolen fått intrycket att slagningar i TP-systemet på eget personnummer kan ha ansetts tillåtliga i varje fall i samband med utbildning. Oavsett hur det ligger till med den saken kan konstateras att det av E.L:s egna uppgifter framgår att hon gjorde en del av slagningarna på eget personnummer i annat syfte, nämligen för att kontrollera handläggningen av sitt eget ärende vid Försäkringskassan. E.L. måste enligt domstolens mening ha varit medveten om att sådana slagningar var otillåtna. Detsamma gäller de slagningar hon gjorde på sina anhörigas personnummer.

För bedömningen av E.L:s handlande bör vidare beaktas att hon har en mycket lång anställningstid hos Försäkringskassan och uppenbarligen har varit väl insatt i det regelsystem avseende försäkringar m.m. som hon har haft att tillämpa i sitt arbete. I sammanhanget är det även av betydelse att E.L. intygat att hon tagit del av och förstått den information som funnits på kvittenshandlingen för behörighetskortet. Slutligen kan konstateras att det genom utredningen får anses visat att E.L. i samband med Försäkringskassans utredning inledningsvis vidgick att hon vetat om att det var otillåtet att göra som hon gjort.

Mot bakgrund av det anförda drar domstolen den slutsatsen att E.L. måste ha varit medveten om att hon genom sina åtgärder åsidosatte gällande regler om jäv m.m. Till de sammanfattande övervägandena i uppsägningsfrågan återkommer domstolen i det följande.

B.L.

Försäkringskassan har anfört att B.L. under perioden januari 2002 - september 2004 vidtagit 54 uppdateringstransaktioner i ärenden avseende närstående personer. Vidare har Försäkringskassan gjort gällande att B.L. vid sammanlagt åtta tillfällen i strid mot gällande bestämmelser rapporterat in en anmälningsdag för sina anhöriga som legat mer än två dagar bakåt i tiden. En av anmälningarna gällde en anmälningsdag som låg 24 dagar bakåt i tiden. Vidare skall B.L. under perioden januari 2002 - september 2004 ha utfört sammanlagt 175 slagningar i TP-systemet avseende sig själv och närstående, inklusive de 54 transaktioner som nämnts ovan. B.L. skall även i fem fall ha verkställt utbetalningar av ersättning till närstående. Vid ett tillfälle har hon också fattat beslut om höjning av en anhörigs sjukpenninggrundande inkomst.

Förbundet har medgivit att B.L. har agerat i huvudsak på det sätt som Försäkringskassan har gjort gällande. Förbundet har dock inte kunnat vitsorda det exakta antal slagningar som B.L. har registrerats för. Skälet till detta är desamma som har angetts avseende E.L:s slagningar.

Arbetsdomstolen anser att det inte heller i B.L:s fall finns anledning att avgöra exakt hur många otillåtna slagningar i TP-systemet som har förekommit. Det står under alla förhållanden klart att hon har gjort sådana slagningar vid ett mycket stort antal tillfällen. Utredningen utvisar vidare att B.L. vid åtta tillfällen rapporterat in en anmälningsdag för sina anhöriga som legat mer än två dagar bakåt i tiden, att hon i fem fall har verkställt utbetalningar av sjukpenning till närstående samt att hon vid ett tillfälle har fattat beslut om höjning av anhörigs sjukpenninggrundande inkomst. Av utredningen framgår också klart att B.L:s inmatningar, utbetalningar och slagningar har gjorts i strid mot föreskrifter som reglerar Försäkringskassans verksamhet.

Förbundets uppfattning är emellertid att B.L. inte förstod innebörden av förbudet mot att handlägga anhörigas ärenden. B.L. har inför domstolen förklarat att begreppet handläggning enligt hennes uppfattning inte avsåg inhämtande av information i datasystemet utan endast beslut eller verkställande av utbetalning. Vad B.L. uppgett kan dock inte förklara varför hon i fem fall faktiskt har verkställt utbetalning till nära anhöriga. B.L:s uppfattning om innebörden av begreppet handläggning är inte heller förenlig med att hon i ett fall fattat beslut om höjning av en anhörigs sjukpenninggrundande inkomst.

Arbetsdomstolen har i det föregående angett att en befattningshavare med myndighetsutövande arbetsuppgifter har ett eget ansvar för att hålla sig informerad om de regler som gäller. Detta är tillämpligt även i B.L:s fall.

Även B.L. genomgick den interaktiva säkerhetsutbildning som har berörts i det föregående avsnittet. Som domstolen tidigare har berört får det anses framgå av utbildningsmaterialet som helhet att en handläggare inte får handlägga sina egna eller släktingars ärenden. B.L. genomgick utbildningen under augusti-september 2004. Kort därefter registrerade hon en anmälan från en av sina döttrar angående tillfällig föräldrapenning. B.L. har inför domstolen uppgett att hon förstod att hon kanske inte hade rätt att göra anmälan, men att hon inte hann kontrollera den saken. Mot bakgrund inte minst av den genomgångna utbildningen anser domstolen att B.L. måste ha varit medveten om att hon handlade i strid med gällande regler.

Utredningen även i denna del av målet ger visst belägg för att det i utbildningssituationer kan ha ansetts tillåtligt att göra slagningar på sig själv i TP-systemet. Av de slagningar som B.L. gjort var det dock endast ett mycket litet antal som kan ha förekommit i sådana situationer. L.B.N., vars uppgifter Arbetsdomstolen inte finner skäl att ifrågasätta, har uppgett att han den 5 december 2003 sände ut ett e-postmeddelande till samtliga anställda vid kontoret i Borås. Av meddelandet skall ha framgått att en medarbetare, som handlagt ärenden för anhöriga och gjort slagningar utan koppling till arbete, hade stängts av från sin tjänst och även polisanmälts. L.B.N. har uppgett att han hade som rutin att kontrollera att e-postmeddelandet nått fram till samtliga anställda. Det finns mot den bakgrunden skäl att anta att B.L. tog del av e-postmeddelandet. Det kan tilläggas att det i målet är ostridigt att B.L. vid tre tillfällen kvitterat ut behörighetskort till Försäkringskassans datasystem och då har bekräftat att hon läst den text som återgivits i det föregående avsnittet av domskälen.

Mot bakgrund av det anförda drar domstolen den slutsatsen att B.L. måste ha varit medveten om att hon handlat i strid med de föreskrifter som reglerar Försäkringskassans verksamhet. Till de sammanfattande övervägandena i uppsägningsfrågan återkommer domstolen i det följande.

L.B.

Som skäl för uppsägningen av L.B. har Försäkringskassan gjort gällande att hon i strid mot de lagar och interna föreskrifter som reglerar Försäkringskassans verksamhet gjort fyra journalanteckningar i sin dotters föräldrapenningsärende. Vidare har hon utfört sammanlagt 603 slagningar i TP-systemet avseende sig själv samt sin make, dotter och dotterns sambo samt vid 15 tillfällen varit inne i dotterns föräldrapenning- eller sjukpenningärende.

Förbundet har medgett att L.B. har gjort slagningar på sina närmast anhöriga och i viss omfattning på sig själv. Förbundet har även i hennes fall förklarat att det exakta antalet slagningar som Försäkringskassan har påstått inte kan vitsordas.

Arbetsdomstolen anser att det inte heller i L.B:s fall finns anledning att avgöra exakt hur många otillåtna slagningar i TP-systemet som har förekommit. Av utredningen framgår att det i alla händelser har varit fråga om ett mycket stort antal slagningar avseende L.B. själv samt hennes make, dotter och dotterns sambo. Det är ostridigt att L.B. vid fyra tillfällen gjort anteckningar i e-journalen i dotterns föräldrapenningsärende. De slagningar och anteckningar i e-journalen som L.B. gjort har stått i strid med de föreskrifter som reglerar Försäkringskassans verksamhet.

Frågan blir då om L.B. har varit medveten om att hon åsidosatt gällande regler. Det kan då först konstateras att L.B. på samma sätt som E.L. och B.L. har haft ett eget ansvar för att hålla sig informerad om innebörden av de regler som gäller.

Försäkringskassan har i målet gjort gällande att frågor kring jäv m.m. diskuterats vid vissa av de stormöten som hölls varje månad vid kontoret i Jönköping. L.B. har inför domstolen förklarat att hon inte har något minne av detta. Inte heller K.S. och L.P. har sagt sig kunna minnas någon diskussion om sådana frågor. Mot detta står de uppgifter som lämnats av K.R. Han har inför domstolen förklarat att det vid flera möten diskuterades frågor kring jäv m.m. Hans uppgifter stöds till viss del av M.K., som berättat att han hållit ett informationsmöte om sådana frågor under år 2001. Domstolen anser det vara styrkt att det vid Jönköpingskontoret har förekommit möten med diskussioner om jäv och slagningar i datasystemet. Det framstår enligt domstolens mening som osannolikt att L.B. inte skulle ha varit närvarande vid något av dessa möten. Utredningen i målet får dessutom anses utvisa att information från dessa möten ofta har förmedlats vidare till medarbetare som inte varit närvarande vid mötena. Till detta kommer att information om jäv m.m. alltid har funnits tillgänglig på myndighetens intranät.

Försäkringskassan har gjort gällande att det har delats ut en broschyr om behörighetskortet och dess användning till samtliga anställda. L.B., K.S. och L.P. har uppgett att de inte tagit del av denna. Förbundet har åberopat en skrift av vilken det framgår att 36 medarbetare vid det kontor där L.B. är anställd har intygat att de inte mottagit broschyren. Det kan mot denna bakgrund inte anses visat att L.B. faktiskt tog del av broschyren.

Däremot framgår av utredningen att direktören vid Försäkringskassan Elisabeth Hamilton den 18 december 2003 sände ut ett meddelande på intranätet med klargörande information om att anställda ”inte har rätt att t.ex titta på vad som finns registrerat om vänner och bekanta, inte heller om dig själv”. A.E. har omvittnat att L.B. varit i tjänst den 22, 29 och 30 december 2003 samt att meddelandet publicerades på förstasidan på intranätet. Det saknas skäl att ifrågasätta A.E:s uppgifter om detta. Vad L.B. anfört om att hon inte har sett meddelandet framstår enligt domstolens mening inte som trovärdigt. Detta gäller inte minst mot bakgrund av att meddelandet enligt vad som framkommit sändes ut med anledning av en uppmärksammad händelse som engagerade medarbetarna vid kontoret.

Beträffande det mycket stora antal slagningar L.B. gjort i TP-systemet visar utredningen att nästan hälften av dem har avsett hennes eget personnummer. Beträffande dessa slagningar har L.B. uppgett att hon gjort en del av dem för att kontrollera om hennes handläggare skött hennes ärende. Det förekommer i målet inte något belägg för att sådana slagningar skulle ha ansetts som tillåtliga vid Jönköpingskontoret. Detsamma gäller de slagningar L.B. gjort på anhöriga.

Beträffande L.B:s kännedom om gällande regler är det slutligen av intresse vad N.F. och A.E. har uppgett inför Arbetsdomstolen om vad som förekom under internutredningen. Enligt dem förklarade L.B. att hon visste om att hon inte hade rätt att göra anteckningar i e-journalen. Att L.B. uppfattades av dem på detta sätt stöds av vad som anges i utredningsrapporten. Till detta kommer K.R:s uppgifter om att L.B. i samband med ett möte den 20 oktober 2004 sade att hon vetat om att hon agerat felaktigt genom att göra anteckningarna i e-journalen. Enligt K.R. sade L.B. även att hon förstått att hon inte haft rätt att göra slagningar på sig själv och sina anhöriga, men att hon inte förstått vilka konsekvenser hennes handlande kunde få. Det saknas skäl att ifrågasätta de nu redovisade uppgifterna av N.F., A.E. och K.R.

Enligt domstolens mening bör slutligen även beaktas att L.B. vid två tillfällen skriftligt kvitterat ut ett behörighetskort och i samband därmed har bekräftat bl.a. att hon läst och förstått att behörighetskortet endast fick användas vid handläggning av tjänsteärenden och i den utsträckning som behövs för att fullgöra hennes arbetsuppgifter.

Mot bakgrund av det anförda anser Arbetsdomstolen att det får anses styrkt att L.B. känt till att hon agerat i strid mot de bestämmelser som reglerar Försäkringskassans verksamhet. Domstolen övergår med detta konstaterande till att göra en sammanfattande bedömning i uppsägningsfrågan.

Saklig grund för uppsägning?

Prövningen av huruvida en uppsägning på grund av arbetstagarens personliga förhållanden är sakligt grundad innefattar ytterst en avvägning mellan arbetstagarens intresse av att få ha anställningen kvar och arbetsgivarens intresse av att upplösa anställningsförhållandet som följd av någon omständighet. Enligt Arbetsdomstolens mening måste bedömningen i detta fall göras mot bakgrund av att E.L., B.L. och L.B. haft arbetsuppgifter som innefattat myndighetsutövning. Det är självklart av stor vikt att offentliga tjänstemän följer de lagar och interna instruktioner som gäller för verksamheten. För myndigheten som sådan och ytterst för medborgarna i samhället är det ett väsentligt intresse att en befattningshavares opartiskhet och saklighet inte med fog skall kunna ifrågasättas.

Vad gäller de slagningar E.L., B.L. och L.B. gjort på sig själva och sina anhöriga framstår varje enskild slagning som relativt obetydlig. Det stora antalet slagningar innebär dock att det sammantaget har varit fråga om vanemässigt begångna förseelser av allvarlig karaktär. De anteckningar i e-journaler som E.L. och L.B. har gjort utgör allvarliga åsidosättanden av gällande regler. Även E.L:s inmatning av uppgifter i sitt eget sjukpenningärende förtjänar allvarlig kritik. Detsamma gäller B.L:s åtgärder att verkställa ersättning av sjukpenning till närstående, registrera närståendes anmälningar och höja en uppgift om en sjukpenninggrundande inkomst. Att E.L:s, B.L:s och L.B:s handlande inte har kommit att medföra några felaktiga utbetalningar kan enligt domstolens mening inte föranleda någon annan bedömning av deras handlande.

Av utredningen i målet kan inte dras annan slutsats än att syftet med E.L:s, B.L:s och L.B:s otillåtna slagningar i datasystemet främst har varit att kontrollera sina egna och anhörigas ärenden vid Försäkringskassan. Det har enligt domstolens mening i målet inte framkommit någon omständighet som skulle kunna ursäkta detta handlande. Det inträffade kan knappast förklaras på något annat sätt än att de tre arbetstagarna brast i respekt för gällande regler. Att de har långvariga anställningar bakom sig kan mot den bakgrunden inte tillmätas betydelse för bedömningen.

Sammantaget är E.L:s, B.L:s och L.B:s företeelser av sådant slag att det inte kan begäras att Försäkringskassan har dem kvar som handläggare. Det är ostridigt att det inte funnits några möjligheter att omplacera dem. Saklig grund för samtliga uppsägningar har därför förelegat. Förbundets yrkanden om ogiltigförklaring av uppsägningarna och om allmänt skadestånd skall därför avslås.

Har de tre arbetstagarna varit avstängda i strid mot anställningsskyddslagen?

Bestämmelsen i 34 § andra stycket anställningsskyddslagen innebär att en uppsagd arbetstagare inte får avstängas från arbete på grund av de omständigheter som har föranlett uppsägningen annat än om det finns särskilda skäl.

I målet är ostridigt att E.L., B.L. och L.B. inledningsvis accepterade att de blev arbetsbefriade med lön under den tid då utredningen om deras förehavanden pågick. Vid den tvisteförhandling som genomfördes efter uppsägningarna yrkade förbundet att den pågående avstängningen skulle upphöra. Försäkringskassan invände därvid att alla tre arbetstagarna har träffat överenskommelser om att de skall vara arbetsbefriade under uppsägningstiden och vägrade därför att gå med på att återinsätta arbetstagarna i tjänst. Förbundet bestred att några sådana överenskommelser träffats.

Förbundet har i målet gjort gällande att Försäkringskassans vägran att återinsätta E.L., B.L. och L.B. är att se som otillåtna avstängningar. Försäkringskassan har bestritt detta påstående men har, för den händelse domstolen skulle finna att några överenskommelser inte träffats, vitsordat att det förelegat en situation där E.L., B.L. och L.B. varit avstängda.

E.L., B.L. och L.B. har inför domstolen förnekat att de träffat några överenskommelser om att de skulle vara arbetsbefriade under uppsägningstiden. Det förekommer i målet ingen utredning som vederlägger deras uppgifter. Enligt Arbetsdomstolens mening är det inte styrkt att överenskommelser träffats på det sätt Försäkringskassan gjort gällande i denna del. Det betyder att domstolen har att utgå från att E.L., B.L. och L.B. har varit avstängda.

Fråga är då om det i anställningsskyddslagens mening har förelegat särskilda skäl för avstängningarna. Försäkringskassan har anfört att förtroendet för E.L., B.L. och L.B. har gått förlorat när det gäller deras hantering av behörighetskort. De tre arbetstagarna kunde därför enligt Försäkringskassan inte på nytt tilldelas behörighet i myndighetens datasystem. Vidare har Försäkringskassan anfört att det har funnits skäl att stänga av E.L., B.L. och L.B. med hänsyn till förtroendet mellan Försäkringskassan och de försäkrade. Förbundet har bestritt att det föreligger särskilda skäl.

Det måste betraktas som ett befogat intresse för Försäkringskassan att vid misstankar om brott mot de föreskrifter som reglerar Försäkringskassans verksamhet stänga av tjänstemän från sådana arbetsuppgifter som innefattar myndighetsutövning. Av utredningen framgår att det inte funnits några arbetsuppgifter vid Försäkringskassan som inte innefattar myndighetsutövning och som E.L., B.L. och L.B. i stället hade kunnat utföra under uppsägningstiden. Det får därför enligt Arbetsdomstolens mening anses ha förelegat sådana särskilda skäl som avses i 34 § andra stycket anställningsskyddslagen. Förbundets yrkanden i denna del skall därför avslås.

Sammanfattning, rättegångskostnader

Arbetsdomstolens ställningstagande i det föregående innebär att förbundets samtliga yrkanden skall avslås. Vid denna utgång skall förbundet förpliktas att ersätta Försäkringskassan för rättegångskostnader. Försäkringskassan har yrkat sådan ersättning med 620 169 kr, varav 589 000 kr avser ombudsarvode och 31 169 kr avser utlägg. Förbundet har inte velat vitsorda det yrkade beloppet utan har överlämnat till Arbetsdomstolen att bedöma dess skälighet. Arbetsdomstolen anser att utredningen i målet visserligen har varit omfattande men att målet ändå sammantaget inte har varit av sådan beskaffenhet att det av Försäkringskassan yrkade beloppet avseende ombudsarvode framstår som skäligt. Arbetsdomstolen anser att ersättningen till Försäkringskassan i den delen bör bestämmas till 400 000 kr. Det yrkade beloppet avseende ersättning för utlägg får anses vara skäligt.

Domslut

1. Arbetsdomstolen avslår Fackförbundet ST:s yrkanden.

2. Fackförbundet ST skall ersätta staten genom Försäkringskassan för dess rättegångskostnader i målet med fyrahundratrettioentusenetthundrasextionio (431 169) kr, varav 400 000 kr avseende ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för denna dom till dess betalning sker.

Dom 2006-06-14, målnummer A-101-2005

Ledamöter: Michaël Koch, Ulla Erlandsson, Berndt Molin, Agne Werneskog (f.d. direktören i Almega Tjänsteförbunden; tillfällig ersättare)och Henry Sjöström (skiljaktig).

Sekreterare: Ola Björstrand

Ledamoten Henry Sjöströms skiljaktiga mening

Jag delar inte majoritetens uppfattning att det förelegat saklig grund för uppsägning av E.L. Detta baserar jag på följande.

E.L. har varit anställd hos Försäkringskassan i 39 år. Någon kritik från arbetsgivaren för misskötsamhet har tidigare inte riktats gentemot E.L. Enligt min mening måste den långa anställningstiden och tjänstgöring utan några som helst anmärkningar väga tungt vid bedömningen om saklig grund för uppsägning förelegat.

E.L. har genom sitt handlande åsidosatt gällande regelsystem. Detta har emellertid inte lett till att några felaktigheter har uppstått i ärendehandläggningen. Hennes agerande syftade till att dels lämna sakupplysningar om närstående, dels förhindra att en i sak omotiverad utbetalning till henne själv gjordes från Försäkringskassan. De slagningar som E.L. har gjort i datasystemet avseende sina egna personuppgifter har i stor utsträckning gjorts i samband med utbildning av nyanställda och vid driftstörningar i systemet.

Jag anser att förtroendet för E.L. inte kan ha rubbats mer än i ringa omfattning vare sig hos arbetsgivaren eller hos allmänheten.

Dessutom har E.L. inte varit medveten om de konsekvenser som avsteg från gällande regelsystem skulle kunna medföra.

Detta leder enligt min mening sammantaget till att saklig grund för uppsägningen av E.L. inte har förelegat.

Överröstad i denna del är jag i övrigt ense med majoriteten.

Rättsfall från Arbetsdomstolen
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
2006-06-14

Målnummer:
A-101-2005