Tvist om uppsägning varit sakligt grundad alternativt om arbetsgivaren gjort sig skyldig till turordningsbrott. Domstolen kommer fram till att det inte varit fråga om en fingerad arbetsbrist men att arbetsgivaren brutit mot anställningsskyddslagens turordningsregler. Arbetsgivaren har inte visat att arbetstagaren saknar tillräckliga kvalifikationer för det fortsatta arbetet. Även fråga om rätt till skadestånd för förlust av semesterförmåner och fråga om förhandlingskravet enligt arbetstvistlagen varit uppfyllt.


Lagrum:
7 §, 22 § och 38 § lagen (1982:80) om anställningsskydd; 4 kap. 7 § lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister

Parter:

IF Metall; Aktiebolaget Transema Finmekaniska Verkstad

Nr 68

IF Metall

mot

Aktiebolaget Transema Finmekaniska Verkstad i Sundbyberg.

Bakgrund och yrkanden

Mellan Aktiebolaget Transema Finmekaniska Verkstad (bolaget) och IF Metall (förbundet) gäller kollektivavtal, s.k. hängavtal. Förbundets medlem S.H. har arbetat som montör i bolaget. Han sades upp från sin anställning den 31 mars 2005 under åberopande av arbetsbrist. Uppsägningen har lett till tvist mellan parterna. Efter tvisteförhandlingar har förbundet väckt talan mot bolaget.

Förbundet har i första hand yrkat att Arbetsdomstolen skall, för brott mot 7 § anställningsskyddslagen, förplikta bolaget att till S.H. utge allmänt skadestånd med 120 000 kr och ekonomiskt skadestånd med sammanlagt 61 456 kr, motsvarande lön med 40 990 kr och semesterersättning med 20 466 kr för perioden den 1 juli 2005-31 mars 2006.

Förbundet har i andra hand yrkat att Arbetsdomstolen skall, för brott mot 22 § anställningsskyddslagen, förplikta bolaget att till S.H. utge allmänt skadestånd med 100 000 kr och ekonomiskt skadestånd med sammanlagt 61 456 kr i enlighet med förstahandsyrkandet.

På de allmänna skadestånden har förbundet yrkat ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för delgivning av stämning, den 2 juni 2005, och på det ekonomiska skadeståndet enligt följande:

- på 10 184 kr från den 25 juli 2005,

- på 5 354 kr från den 25 augusti 2005,

- på 6 044 kr från den 25 september 2005,

- på 6 734 kr från den 25 oktober 2005,

- på 6 044 kr från den 25 november 2005,

- på 6 944 kr från den 25 december 2005,

- på 6 944 kr från den 25 januari 2006,

- på 7 624 kr från den 25 februari 2006 samt

- på 5 584 kr från den 25 mars 2006, allt till dess betalning sker.

Bolaget har i första hand yrkat att förbundets talan om brott mot 7 § anställningsskyddslagen skall avvisas och i andra hand bestritt talan. Talan om brott mot turordningsreglerna har bestritts. Några belopp avseende allmänt skadestånd har inte vitsordats som skäliga i och för sig. Beloppen avseende lön samt sättet att beräkna räntan har vitsordats som skäliga i och för sig. Om skadeståndskyldighet föreligger har bolaget bestritt att utge ersättning motsvarande semesterersättning, dock har beloppet vitsordats som skäligt i och för sig.

Parterna har yrkat ersättning för sina rättegångskostnader.

Parterna har till utveckling av sin talan anfört i huvudsak följande.

Förbundet

Allmänt om arbetet

Bolaget är ett verkstadsföretag som tillverkar och bearbetar funktionsdetaljer som ingår i större och mer komplexa maskiner. Bolaget har cirka 25 anställda. Verksamheten är uppdelad på två avdelningar: en monteringsavdelning och en avdelning för skärande bearbetning.

Avdelningen för skärande bearbetning är uppdelad på två enheter. Vid den ena enheten sker en manuell bearbetning och vid den andra enheten sker bearbetningen i s.k. NC-styrda maskiner. En NC-operatör har till arbetsuppgift att programmera maskinen för en viss bearbetning och sedan övervaka arbetsoperationen. Den bearbetade detaljen skall därefter behandlas för att avlägsna eventuella vassa kanter och skavanker. En sådan behandling kan antingen göras manuellt genom s.k. gradning, eller mekaniskt genom s.k. trumling.

De produkter som monteras vid monteringsavdelningen är magasin, X- och Y-vagnar, centreringar, C-60 och Z-fi. Dessa produkter ingår i större maskinutrustningar inom process- och tillverkningsindustrin och beställs av två olika företag, Mydata och Oden. Vid monteringen sammanfogas olika detaljer med hjälp av exempelvis skruvar, nitar eller lim till färdiga maskinelement. Till skillnad från s.k. skärande bearbetning är monteringsarbete till sin karaktär ett cykliskt arbete. Det innebär att när en montör har lärt sig monteringen av en viss detalj återkommer samma moment och handgrepp om och om igen. Monteringsarbete bedöms som enklare än skärande bearbetning eftersom det sistnämnda arbetet innebär att operatören ständigt ställs inför nya problem att lösa.

L.S., son till bolagets verkställande direktör B.S., var formellt ansvarig för arbetet vid monteringsavdelningen men tog inte aktiv del i arbetet eller i arbetsfördelningen. Det fanns alltså ingen daglig arbetsledning utan monteringsavdelningen var i stort sett självgående. En informell fördelning av arbetsuppgifterna fanns emellertid som innebar att vissa montörer företrädesvis arbetade med vissa produkter. Om efterfrågan på en viss produkt sjönk fick arbetsuppgifterna omfördelas mellan montörerna. För att verksamheten skulle ”gå runt” fick montörerna således vid behov alternera mellan olika arbetsuppgifter.

S.H:s arbetsuppgifter

S.H. anställdes som montör i bolaget år 2000 med placering vid monteringsavdelningen. Anställningen omfattade samtliga vid monteringsavdelningen förekommande arbetsuppgifter. S.H:s arbetsuppgifter bestod dock huvudsakligen av att utföra delmonteringar till artikeln magasin som levererades till kunden Mydata. Även andra monteringsarbeten kunde komma i fråga, t.ex. montering av X- och Y-vagnar och av produkten Big Reel samt centreringar. I viss utsträckning utförde S.H. också, på order från B.S., arbete på avdelningen för skärande bearbetning. Där arbetade han som bytbitare samt utförde andra arbetsuppgifter såsom gradning, trumling, packning och gängning. Det förhållandet att S.H. ibland utförde arbetsuppgifter på avdelningen för skärande bearbetning visar att det fanns ett behov av extra arbetskraft där. Det visar även att S.H. fick förtroendet av B.S. att utföra vissa arbetsuppgifter på denna avdelning.

Från och med år 2001 började efterfrågan på magasinen till Mydata att minska successivt. Bolaget blev snabbt medvetet om att S.H:s huvudsakliga arbetsuppgift skulle minska kraftigt i omfattning. Trots att S.H:s arbetsuppgifter minskade fick han inte möjlighet att i lika stor omfattning som övriga montörer alternera mellan olika monteringsarbeten eller pröva andra arbetsuppgifter. Med tiden fick han således allt mindre att göra och upplevde att han var undersysselsatt. Han vände sig då allt oftare till B.S. för att få nya arbetsuppgifter. Till en början rörde det sig om flera gånger per dag, men med tiden blev det alltmer sällan. Det enda svar han fick från B.S. var att han skulle fortsätta med att montera magasinen till Mydata. Bolaget utnyttjade således inte tiden till att introducera S.H. i för honom nya arbetsuppgifter. Inte heller gavs han möjlighet till den utbildning som bolaget ansåg krävdes för att han skulle klara av att utföra andra i bolaget förekommande arbetsuppgifter.

Uppsägningen av S.H.

I mars 2005 fördes lokala förhandlingar mellan parterna angående uppsägning av S.H. Bolaget anförde att det förelåg arbetsbrist avseende de arbetsuppgifter som S.H. utförde och att han saknade tillräckliga kvalifikationer för att utföra andra arbetsuppgifter. Under förhandlingarna framkom emellertid att det verkliga skälet för bolagets uppsägning var att bolaget ansåg att S.H. hade bristande kompetens och bristande förmåga att lära sig nya arbetsuppgifter. Klubben framförde att den inte delade bolagets uppfattning. Den framförde också att S.H. efter normal tid av inlärning skulle klara av flertalet av arbetsuppgifterna och att en uppsägning under alla omständigheter skulle utgöra ett turordningsbrott. I syfte att nå en konstruktiv lösning och undvika uppsägning föreslog klubben att S.H. till viss del kunde sysselsättas med städarbete i bolaget. Vid förhandlingarna erbjöd sig också klubbordföranden L-I.J, som tidigare hade hjälpt S.H. att komma in i nya arbetsuppgifter, att ytterligare introducera honom i arbetet vid avdelningen för skärande bearbetning. Det förslaget avslogs emellertid från bolagets sida. Parterna kom inte överens. S.H. sades upp den 31 mars 2005 på grund av arbetsbrist.

Klubben skickade en förhandlingsframställan till bolaget där man ogiltigförklarade uppsägningen med motiveringen att det inte förelåg arbetsbrist. Både vid den lokala och vid den centrala tvisteförhandlingen gjorde förbundet klart att man ansåg att det inte förelåg någon arbetsbrist i bolaget och att bolagets åtgärd att säga upp S.H. i själva verket var att hänföra till hans person. Samtliga de förhandlingar som förevarit mellan parterna har sålunda omfattat både en talan om skadestånd på grund av den felaktiga uppsägningen och en talan om skadestånd på grund av turordningsbrott. Talan om brott mot 7 § anställningsskyddslagen stödjer sig på väsentligen samma grund som talan om brott mot turordningsreglerna, varför det i vart fall är fråga om en tillåten ändring av talan i enlighet med 13 kap. 3 § rättegångsbalken.

S.H:s kvalifikationer

S.H. är utbildad mekaniker. Han har genomgått en treårig verkstadsskola på gymnasienivå. Han har cirka 30 års gedigen yrkeserfarenhet av monteringsarbete inom industrin. Efter utbildningen på verkstadsskolan började han år 1974 att arbeta med montering av sprängämnen inom försvarsindustrin. Arbetet, som var mycket finmekaniskt, bestod främst i att montera delar till jaktvapen och tändrörskomponenter till granater och ställde stora krav på bl.a. finmotorisk fingerfärdighet och hög precision eftersom det utfördes under mikroskop.

Vid utförandet av sina arbetsuppgifter på monteringen var S.H. alltid angelägen om att göra ett bra arbete. Han arbetade självständigt och utförde också arbetet på ett utmärkt sätt. Vad bolaget har påstått i fråga om ett par arbeten som S.H. utfört, dels monteringen av ett antal displayer, dels ett arbete där det ingick att montera kullager, skall inte läggas S.H. till last. Monteringen av displayerna utgjorde en udda arbetsuppgift som inte var en ordinarie arbetsuppgift på monteringsavdelningen. Kommunikationsproblem och en mycket bristfällig introduktion ledde till felklippning av produkten. Bolaget borde ha gett S.H. de instruktioner och det stöd som han behövde för att utföra en ny arbetsuppgift. Det kan konstateras att det dagligen begås tekniska fel i produktionen i bolaget. Mot den bakgrunden kan inte heller den omständigheten att S.H. haft sönder några kullager i samband med en montering anses vara något anmärkningsvärt fel av honom i utförandet av hans arbete.

Fingerad arbetsbrist

Uppsägningen av S.H., som skett under åberopande av arbetsbrist, har i själva verket skett av personliga skäl. Det har inte förelegat någon sådan arbetsbrist i verksamheten att det inte hade varit möjligt att bereda S.H. fortsatt anställning. Arbetsuppgiften att delmontera magasin till Mydata finns dessutom kvar i bolaget, om än inte i samma omfattning som för några år sedan.

Bolaget har under den långa tid som orderingången på produkten magasin till Mydata minskat medvetet underlåtit att ge S.H. andra monteringsuppgifter på monteringsavdelningen. Med sin långa yrkeserfarenhet har S.H. haft goda förutsättningar för att lära sig andra och nya arbetsuppgifter. Bolaget har emellertid medvetet underlåtit att introducera honom i andra och nya arbetsuppgifter samt att bistå honom med utbildning för att han skulle bli mera gångbar i verksamheten. En arbetsgivare har att tillse att de anställda vidareutvecklas och utbildas i nya arbetsuppgifter. Vidare har bolaget nyanställt två personer vid monteringsavdelningen, vilket ytterligare talar för att det inte varit fråga om någon arbetsbrist på monteringsavdelningen. Även den omständigheten att bolagets driftsinskränkning enbart tagit sikte på en enstaka arbetstagare talar för att uppsägningen i själva verket skett av personliga skäl.

Turordningsbrott

För det fall Arbetsdomstolen skulle finna att uppsägningen skett på grund av arbetsbrist görs i andra hand gällande att bolaget brutit mot turordningsreglerna i 22 § anställningsskyddslagen genom att säga upp S.H. Vid tidpunkten för uppsägningen fanns sex anställda vid monteringsavdelningen: H.G., L.R., S.H., M.S., J.N. och L.G. S.H. hade längre anställningstid än L.G., J.N. och M.S.

Det har inte, inom ramen för en turordning, krävts någon omplacering av S.H. för att bereda honom fortsatt arbete. Han hade kunnat fortsätta att arbeta med olika på bolaget förekommande arbetsuppgifter på monteringsavdelningen samt därutöver med vissa arbetsuppgifter vid avdelningen för skärande bearbetning. En sådan fördelning av arbetsuppgifterna hade inte utgjort en sådan väsentlig förändring av S.H:s arbete att en omplaceringssituation varit för handen med en tillhörande bedömning av om han haft tillräckliga kvalifikationer för fortsatt arbete i bolaget.

Om det krävts en omplacering har S.H. haft tillräckliga kvalifikationer för samtliga vid monteringsavdelningen förekommande arbetsuppgifter och därutöver för flera av de arbetsuppgifter som förekommer vid avdelningen för skärande bearbetning, åtminstone efter en skälig upplärningstid. S.H. har haft tillräckliga kvalifikationer för att utföra L.G:s, J.N:s och M.S:s arbete. Om det funnits brister i hans kvalifikationer har det ålegat bolaget att introducera honom i nya arbetsuppgifter och att ge honom möjlighet till utbildning.

Ekonomiska skadeståndet

Det ekonomiska skadeståndet skall täcka den verkliga inkomstförlust som arbetstagaren lider till följd av att han eller hon blivit felaktigt uppsagd. Den ekonomiska skada som S.H. lidit genom den felaktiga uppsägningen består i utebliven lön och semesterersättning, lön som han skulle ha fått om han inte blivit uppsagd. Av praxis från Arbetsdomstolen framgår att arbetstagaren även skall kompenseras för intjänade semesterförmåner. Det ekonomiska skadeståndet enligt 38 § anställningsskyddslagen begränsas av bestämmelsen i 39 § samma lag, vilken emellertid inte får någon tillämpning i förevarande fall.

Av yrkat belopp om 61 456 kr består 20 466 kr av ersättning motsvarande semesterersättning. Beloppet utgör förlorad semestersättning med 2 274 kr månatligen under perioden juli 2005-mars 2006. Lönebeloppet avser lön efter avdrag med ersättning från arbetslöshetsförsäkringen.

Sammanfattning av grunderna för talan

Uppsägningen av S.H., som skett under åberopande av arbetsbrist, har i själva verket skett av personliga skäl. Det har inte förelegat någon sådan arbetsbrist i verksamheten att det inte hade varit möjligt att bereda S.H. fortsatt anställning. Bolaget har således brutit mot 7 § anställnings-skyddslagen och är skyldigt att betala såväl allmänt som ekonomiskt skadestånd. Talan i den delen har varit föremål för förhandlingar mellan parterna och utgör i vart fall en tillåten taleändring, varför det inte föreligger grund för avvisning.

För det fall Arbetsdomstolen skulle finna att uppsägningen skett på grund av arbetsbrist görs i andra hand gällande att bolaget brutit mot turordningsreglerna i 22 § anställningsskyddslagen. Tre montörer har haft kortare anställningstid hos bolaget än S.H. Det har inte krävts någon omplacering för att bereda S.H. fortsatt arbete. Om det skulle ha krävts en omplacering har S.H. haft tillräckliga kvalifikationer för att utföra de arbetsuppgifter som de montörer utfört som varit anställda kortare tid hos bolaget än S.H. Bolaget är därmed skyldigt att utge såväl allmänt som ekonomiskt skadestånd till S.H.

Bolaget är skyldigt att som ekonomiskt skadestånd, enligt 38 § anställningsskyddslagen, även utge ersättning för förlorade semesterförmåner.

Bolaget

Avvisning av talan om brott mot 7 § anställningsskyddslagen

Vid de förhandlingar som ägde rum innan bolaget beslutade att säga upp S.H. diskuterades inga andra frågor än den uppkomna arbetsbristen i bolaget, S.H:s plats i turordningen samt hans avsaknad av tillräckliga kvalifikationer för andra arbetsuppgifter i verksamheten. I den lokala respektive centrala tvisteförhandlingen tillkom inget ytterligare än att förbundet ansåg att bolaget hade blandat ihop begreppet arbetsbrist med personliga skäl. Bolaget ställde sig mycket frågande till detta påstående och gav även uttryck för det i en protokollsanteckning till förhandlingsprotokollet från den centrala tvisteförhandlingen. Frågan om fingerad arbetsbrist har inte förhandlats i materiellt avseende. Eftersom frågan alltså inte förhandlats mellan parterna skall talan i den delen avvisas.

Allmänt om arbetsuppgifterna

B.S., som är VD för bolaget, övertog verksamheten redan år 1967. Bolagets verksamhet har förändrats kraftigt med tiden. Tidigare var det vanligt förekommande att bolaget fick beställningar på mycket långa serier av produkter, varvid det även fanns behov av att någon assisterade NC-operatören genom att arbeta som bytbitare. NC-operatören arbetar numera helt självständigt och det finns inte längre kontinuerligt behov av assistans i form av en bytbitare som utför arbetsuppgifter såsom gradning, trumling, packning och gängning. Arbetet på monteringen har också förändrats. Kraven på precision är i dag mycket större.

Arbetsbrist

S.H. anställdes i bolaget i februari 2000, inledningsvis med en provanställning om sex månader. Han placerades vid monteringsavdelningen och arbetade med monteringsuppgifter av enklare slag, framför allt med delmontering av magasin till Mydata. Denna arbetsuppgift bestod i princip av att lägga en plåtlåda över ett magasin och sätta fast den med en popnittång. Efterhand minskade dock beställningarna från Mydata i fråga om magasinen. Sammantaget handlade det om en minskad orderingång om 84 procent. Mot bakgrund av den kraftigt minskade orderingången från Mydata stod det så småningom klart att det uppstått en arbetsbrist i fråga om de arbetsuppgifter som S.H. utförde i bolaget. Den minskade orderingången från Mydata innebar en minskad verksamhet för bolaget som helhet. Minskningen från Mydata vägdes inte upp av andra tillkommande order. Bolaget vidtog då en omplaceringsutredning, i samråd med den fackliga organisationen, för att undersöka om det var möjligt att omplacera S.H. till andra arbetsuppgifter. Omplaceringsutredningen utmynnade i att det inte fanns några lediga arbeten att tillgå för S.H:s vidkommande.

Bolaget gjorde bedömningen att S.H. hade bristande förmåga att lära sig nya arbetsuppgifter. Det var därför ingen mening med att erbjuda honom utbildning. Den skulle ändå inte ha resulterat i att han erhållit tillräckliga kvalifikationer för de andra arbetsuppgifterna på avdelningen. Till det skall läggas att det inte förekommer några utbildningsinsatser alls i fråga om det monteringsarbete som bedrivs vid monteringsavdelningen i bolaget. Sammanfattningsvis tillbakavisas därför helt och hållet att det var brister hos S.H. som person som låg till grund för beslutet om uppsägningen. Bolaget har enbart åberopat S.H:s bristande kompetens och oförmåga att lära sig nya arbetsuppgifter i samband med att möjligheterna till en omplacering i verksamheten undersöktes.

Arbetsbristen var ett faktum och förutsättningen för att S.H. skulle kunna beredas fortsatt arbete var en omplacering. De arbetsuppgifter han utfört på monteringsavdelningen var så olika jämfört med dem som de övriga montörerna utförde varför en omplacering till någon annans arbetsuppgifter var nödvändig.

Den som senast anställts på monteringen var L.G. Han började sin anställning den 15 september 2004 och slutade, i januari 2006, på egen begäran. Ytterligare en anställd på monteringen har avgått med pension. Ingen av dessa två har ersatts med några nyanställningar. Arbetsbristen på monteringen har alltså fortsatt även efter uppsägningen av S.H.

Bristande kvalifikationer

Bolaget fann att en omplacering enligt turordningsreglerna inte var aktuell på grund av S.H:s bristande kvalifikationer.

Under de två år som föregick uppsägningen av S.H. hade bolaget låtit honom utföra andra arbetsuppgifter än de han huvudsakligen brukade utföra. Det föll inte väl ut. Det visade sig att S.H. inte hade den finmotorik eller den stresströskel som krävdes för de arbetsuppgifter som i övrigt fanns i verksamheten. Som exempel kan nämnas att bolaget vid ett tillfälle lät S.H. montera ett antal displayer. I samband med det arbetet hade han emellertid sönder 44 stycken displayer vilket ledde till ersättningskrav från beställaren med cirka 90 000 kr. Därutöver testades han till att utföra bl.a. ett monteringsarbete där ett delmoment bestod i att montera kullager. Det monteringsarbetet resulterade i att S.H. hade sönder ett antal kullager.

Det är riktigt att J.N., L.G. och M.S. hade kortare anställningstid än S.H. Med anledning av den bedömning som bolaget gjorde av S.H:s kvalifikationer stod det emellertid klart att det inte var en framkomlig väg att låta honom ta över någon av deras arbetsuppgifter. Bolagets uppfattning var att S.H. inte ens efter viss utbildning eller efter en skälig upplärningstid, hade haft möjlighet att utföra övriga arbetsuppgifter vid monteringsavdelningen. Monteringarna av de andra produkterna innebär att montören har hela ansvaret för produkten, från ritning till färdig produkt. Arbetet kräver noggrannhet, fingerfärdighet, yrkesskicklighet och stresstålighet. Arbetet med att delmontera magasin till Mydata är jämförelsevis enkelt och det är svårt att göra fel.

Beräkningen av det ekonomiska skadeståndet

Syftet med ett ekonomiskt skadestånd enligt 38 § anställningsskyddslagen är att försätta arbetstagaren i samma situation som om arbetsgivaren inte ådragit sig skadeståndsskyldighet. Mot den bakgrunden skall inte semesterersättning inräknas i det ekonomiska skadeståndet i förevarande fall eftersom det skulle innebära att S.H. blir överkompenserad. Något stöd för ersättningskravet finns varken i semesterlagen eller i 39 § anställningsskyddslagen. Bolaget kan således inte förpliktas att utge ett skadestånd som motsvarar mer än den lön som S.H. haft, med avräkning för den ersättning från arbetslöshetsförsäkringen som han uppburit.

Sammanfattning av grunderna för bolagets talan

Förbundets talan om brott mot 7 § anställningsskyddslagen skall i första hand avvisas enligt 4 kap. 7 § arbetstvistlagen. Talan i den delen har inte varit föremål för tvisteförhandlingar mellan parterna.

I andra hand skall talan om brott mot 7 § anställningsskyddslagen ogillas. Bolagets beslut att säga upp S.H. har grundat sig på en konkret arbetsbrist på grund av en kraftigt minskad orderingång av magasin till Mydata, som var S.H:s huvudsakliga arbetsuppgift. Efter vidtagen omplaceringsutredning har bolaget kunnat konstatera att det inte funnits några lediga arbeten att omplacera S.H. till.

Bolaget har inte heller brutit mot turordningsbestämmelserna i 22 § anställningsskyddslagen. Det har krävts en omplacering för att bereda S.H. fortsatt arbete. Han har dock inte haft tillräckliga kvalifikationer för att utföra de arbetsuppgifter som de arbetstagare utförde som hade kortare anställningstid hos bolaget än S.H.

Om Arbetsdomstolen finner att bolaget är skadeståndsskyldigt skall bolaget i vart fall inte förpliktas betala ersättning motsvarande semesterersättning, eftersom S.H. i så fall skulle överkompenseras.

Domskäl

Tvisten

Bakgrunden till tvisten i målet är att S.H. den 31 mars 2005 sades upp från sin anställning som montör hos bolaget. Som grund för uppsägningen anförde bolaget arbetsbrist. Förbundet har gjort gällande att uppsägningen av S.H. i själva verket varit grundad på skäl som är att hänföra till honom personligen och att det därför inte förelegat saklig grund för uppsägningen. I andra hand har förbundet gjort gällande att bolaget brutit mot turordningsreglerna i 22 § anställningsskyddslagen. Bolaget har i första hand yrkat att talan om brott mot 7 § anställningsskyddslagen skall avvisas, på grund av att förhandlingskravet inte är uppfyllt i den delen, och i andra hand bestritt att uppsägningen av S.H. varit grundad på skäl som hänför sig till honom personligen. Bolaget har även bestritt att det skulle ha brutit mot turordningsreglerna och anfört att S.H. inte hade tillräckliga kvalifikationer för att utföra de arbetsuppgifter som de montörer utförde som hade kortare anställningstid i bolaget än S.H. Förbundet har anfört att förhandlingskravet är uppfyllt varför någon grund för avvisning inte föreligger.

Utredningen i målet

Målet har avgjorts efter huvudförhandling. Vid denna har på förbundets begäran hållits förhör under sanningsförsäkran med S.H. och vittnesförhör med klubbordföranden L-I.J. På bolagets begäran har hållits förhör under sanningsförsäkran med bolagets verkställande direktör B.S. och vittnesförhör med den anställde i bolaget H.G. Parterna har också åberopat skriftlig bevisning.

Avvisningsfrågan

Enligt 4 kap. 7 § lagen om rättegången i arbetstvister får - med vissa undantag som inte är aktuella här - talan inte tas upp till prövning av Arbetsdomstolen förrän förhandling, som kan påkallas enligt medbestämmandelagen eller kollektivavtal, har ägt rum rörande tvistefrågan. Bolaget har hävdat att förhandling inte har ägt rum rörande frågan om påstått brott mot 7 § anställningsskyddslagen och att talan i den delen därför skall avvisas. Förbundet har uppfattningen att frågan om att S.H. sagts upp av personliga skäl har funnits med som en fråga vid förhandlingarna. Vidare har förbundet anfört att det föreligger en sådan identitet mellan de tvistefrågor som behandlats vid tvisteförhandlingarna och frågan om påstått brott mot 7 § anställningsskyddslagen att förbundet under alla förhållanden kunnat föra in frågan i målet inom ramen för en tillåten taleändring enligt 13 kap. 3 § rättegångsbalken.

Enligt fast praxis i Arbetsdomstolen (se t.ex. AD 2003 nr 32) bör det inte ställas något strängt krav på parterna i fråga om att vid förhandling precisera de skilda tvistefrågorna som ligger inom ramen för den händelse, åtgärd, avtalstillämpning eller dylikt som föranlett förhandlingen, särskilt när förhandlingen äger rum på det lokala planet. Vidare har domstolen uttalat att det ofta finns mindre anledning att se till hur de förhandlande parterna har preciserat sig i tal och skrift än till vad som enligt ett naturligt betraktelsesätt ligger inom ramen för förhandlingen med tanke på vad som utlöst denna.

I detta fall ger enligt Arbetsdomstolens mening redan innehållet i protokollet från tvisteförhandlingarna sammantaget med vad som framgår av förhandlingsframställan stöd för slutsatsen att förbundet vid förhandlingen hävdade som sin uppfattning att uppsägningen av S.H. i själva verket varit grundad på skäl som är att hänföra till honom personligen. Kravet på tvisteförhandling har alltså varit uppfyllt även för den del av talan som avser brott mot 7 § anställningsskyddslagen. Förbundets talan skall därmed i sin helhet tas upp till prövning.

Har uppsägningen varit grundad på personliga skäl?

Arbetsbrist utgör normalt sett saklig grund för uppsägning. Det är därvid ytterst arbetsgivarens bedömning av behovet av att genomföra exempelvis en inskränkning eller omorganisation av verksamheten som får bli avgörande för frågan huruvida arbetsbrist skall anses föreligga. Detta innebär att en domstol normalt inte har att gå närmare in på frågor om det berättigade från företagsekonomisk, organisatorisk eller därmed jämförlig synpunkt i en av arbetsgivaren beslutad personalinskränkning (se prop. 1973:129 s. 123 och prop. 1981/82:71 s. 65). Situationen är emellertid en annan om arbetsgivaren visserligen har angett arbetsbrist som grund för uppsägningen, men i själva verket haft andra skäl för denna, s.k. fingerad arbetsbrist. I ett sådant fall har domstolen att pröva tillåtligheten av uppsägningen utifrån den verkliga grunden.

Bolaget har anfört att skälen till uppsägningen av S.H. var följande. S.H:s huvudsakliga arbetsuppgift bestod i att delmontera magasin till Mydata, en förhållandevis enkel monteringsuppgift. Orderingången på denna produkt minskade och sammantaget blev det fråga om en minskning om drygt 80 procent. Det uppstod således arbetsbrist såvitt avsåg de arbetsuppgifter som S.H. utförde. Några andra lediga arbeten fanns inte som han kunde omplaceras till. På grund av bristande kvalifikationer kunde han inte heller omplaceras till någon annans arbetsuppgifter på monteringsavdelningen.

Förbundet har anfört följande. Bolaget har inte visat att det förelåg arbetsbrist i bolaget även om det är riktigt att orderingången på produkten magasin till Mydata minskade. Trots att orderingången minskade nyanställde bolaget personal för att utföra andra monteringsuppgifter samtidigt som S.H. var undersysselsatt. Bolaget underlät medvetet att låta S.H. utföra andra monteringsuppgifter och att ge honom den eventuella introduktion och utbildning som det skulle ha krävt. Uppsägningen av S.H. har därför i själva verket varit grundad på skäl som är att hänföra till honom personligen.

Det är ostridigt att orderingången på den produkt som utgjorde S.H:s huvudsakliga arbetsuppgift minskade kraftigt. Utredningen i målet får anses utvisa att den minskade orderingången medförde att personal behövde sägas upp. Av utredningen framgår också att efter uppsägningen av S.H. har ytterligare två anställda på monteringen slutat utan att dessa ersatts. Enligt Arbetsdomstolens mening får det anses klarlagt att uppsägningen skett i en arbetsbristsituation. Förbundet synes dock mena att bolaget medvetet låtit denna arbetsbrist drabba just S.H., att bolaget när orderingången från Mydata successivt minskade medvetet underlät att ge S.H. möjlighet att lära sig utföra andra monteringsuppgifter och att skälen till uppsägningen därför är att hänföra till honom personligen. Klubbordföranden L-I.J har berättat följande. Bolaget var i början nöjd med S.H:s arbetsinsatser men under år 2003 och framför allt under år 2004 framställdes S.H. som ett problem. L-I.J förstod emellertid aldrig vad som närmare avsågs. L-I.J har vidare berättat att S.H. blev mer och mer utfryst genom att han inte tilldelades nya arbetsuppgifter. Även om bolaget agerat som förbundet påstått kan inte domstolen komma till någon annan slutsats än att en faktisk arbetsbristsituation förelegat. Som Arbetsdomstolen anfört ett flertal gånger saknar det betydelse, om arbetsbrist faktiskt föreligger, att arbetsgivaren även ansett att anställningen borde avslutas av skäl som är att hänföra till arbetstagaren personligen (jfr AD 2000 nr 31 och där gjorda hänvisningar).

Arbetsdomstolens slutsats är således att uppsägningen av S.H. skett på grund av arbetsbrist och att bolaget därmed inte gjort sig skyldigt till brott mot 7 § anställningsskyddslagen. Frågan är då om bolaget ändå ådragit sig skadeståndsskyldighet genom brott mot anställningsskyddslagens turordningsregler.

Brott mot turordningsreglerna?

I målet är ostridigt att det vid monteringen arbetade tre montörer, M.S., J.N. och L.G., som alla hade kortare anställningstid i bolaget jämfört med S.H. Förbundet menar att bolaget genom att säga upp S.H., som alltså hade längre anställningstid, brutit mot anställningsskyddslagens turordningsregler. Förbundet har anfört följande. De olika monteringsuppgifterna på monteringsavdelningen var så lika att det inte behövde vidtas någon omplacering av S.H., med därmed följande prövning av tillräckliga kvalifikationer för andra arbetsuppgifter. Om en omplacering krävts så har S.H. haft tillräckliga kvalifikationer för de arbetsuppgifter som de tre andra montörerna utfört, i vart fall efter en skälig upplärningstid. Bolaget har anfört att det krävts en omplacering till andra arbetsuppgifter och att S.H. saknat tillräckliga kvalifikationer för dessa arbetsuppgifter.

Av förarbetena till 1974 års anställningsskyddslag (prop. 1973:129 s. 158 f och s. 260), som är vägledande även vid tillämpningen av den nu gällande anställningsskyddslagen, framgår i huvudsak följande. Det är uppenbart att turordningsreglerna inte får ge det resultatet att en arbetstagare skall ha företrädesrätt till ett arbete som han inte kan sköta. Som villkor för att en arbetstagare skall få stanna kvar i arbetet måste därför gälla, antingen att arbetstagaren får behålla sina arbetsuppgifter eller - om detta inte är möjligt - att han eller hon ges ett arbete för vilket han eller hon har tillräckliga kvalifikationer. Kravet på tillräckliga kvalifikationer enligt förarbeten och fast praxis i Arbetsdomstolen innebär att arbetstagaren skall ha de allmänna kvalifikationer som normalt krävs av den som söker en sådan anställning som det är fråga om. En viss kortare inlärningsperiod får dock accepteras. Det krävs således inte att arbetstagaren fullständigt behärskar de nya arbetsuppgifterna från början utan endast att han eller hon har möjlighet att inom rimlig tid lära sig dem. Å andra sidan kan en arbetstagare inte göra anspråk på arbetsuppgifter som skulle kräva omskolning eller som kräver yrkesvana som denne inte besitter. En arbetsgivare som hävdar att en arbetstagare inte har tillräckliga kvalifikationer för ett visst arbete har bevisbördan för riktigheten i detta påstående.

Arbetsdomstolen anser att det finns skäl att direkt pröva frågan om S.H. haft tillräckliga kvalifikationer för de övriga arbetsuppgifter som funnits på monteringsavdelningen.

Bolaget har anfört följande. De arbetsuppgifter som S.H. utfört har varit av mycket enkel beskaffenhet och har inte krävt särskilt stor yrkesskicklighet. Det har i och för sig inte funnits något att anmärka på hans utförande av dessa arbetsuppgifter. De övriga arbetsuppgifter som utförs på monteringsavdelningen är av mer komplicerad natur och innehåller flera moment. Det arbetet innebär också att montören har att ta ansvar för tillverkningen av produkten från början till slut, från ritning till färdig produkt. För arbetsuppgifterna krävs stor fingerfärdighet, noggrannhet och stresstålighet, egenskaper som S.H. saknar. Han hade inte ens efter en normal inlärningsperiod kunnat kvalificera sig för att utföra dessa arbetsuppgifter. S.H. har dessutom prövat på andra monteringsuppgifter och då visat att han inte klarade av dem.

S.H. har berättat följande. Han är utbildad mekaniker. Han har genomgått en treårig verkstadsskola på gymnasienivå. År 1974 började han att arbeta med montering av sprängämnen inom försvarsindustrin. Han arbetade där till slutet av år 1998. Arbetet bestod främst i att montera delar till jaktvapen och tändrörskomponenter till granater. Uppgifterna ställde krav på bl.a. stor finmotorisk fingerfärdighet och hög precision eftersom de utfördes under mikroskop. Arbetet på bolaget med montering av magasin till Mydata bestod av montering av åtta olika modeller och innefattade ca 100 olika komponenter. Han utförde alltså andra moment än att bara ”sätta på lådan” på produkten. Han arbetade då tillsammans med M.S. som anställts efter honom. Han har även hjälpt till med att montera vissa andra av bolagets produkter och även utfört uppgifter på avdelningen för skärande bearbetning.

S.H. har således som huvudsaklig syssla i bolaget arbetat med montering av magasin till Mydata och utfört dessa arbetsuppgifter utan anmärkningar och till belåtenhet. Parterna har givit en något olika beskrivning av arbetsuppgifternas svårighetsgrad och komplexitet, men Arbetsdomstolen finner inte anledning att betvivla bolagets uppgifter om att de varit enklare än övriga monteringsuppgifter. Fråga är om S.H. hade tillräckliga kvalifikationer för att utföra dessa andra arbetsuppgifter, specifikt de arbeten som någon av de tre montörer utförde som hade kortare anställ-ningstid än S.H.

Bolagets VD, B.S., har berättat att de tre andra montörerna kan betydligt mer och att de framför allt är mer stresståliga än S.H. Han har vidare uppgivit att han gjorde bedömningen att S.H. nog skulle klara av att göra vissa delmoment i övriga monteringar men inte klara av helheten och att denne inte heller har förmåga att efter viss tid lära sig det. H.G., som har arbetat på företaget i 37 år bl.a. på monteringen, har uppgivit att han anser att S.H. inte är tillräckligt noggrann och inte heller har tillräckligt tålamod för att kunna utföra de kvarvarande monte-ringsuppgifterna och att han ställer sig tveksam till om S.H. skulle kunna lära sig de arbetsuppgifterna.

B.S:s och H.G:s uppgifter ger således bilden av att S.H. inte skulle ha klarat av att utföra de andra monteringsuppgifterna och att han inte ens skulle ha kunnat lära sig att utföra dem. Bolaget har anfört att den bedömningen är grundad på bl.a. den erfarenhet bolaget hade om hur S.H. misskött två arbetsuppgifter. Av utredningen i målet framgår att S.H. misslyckades vid utförandet av vissa arbetsmoment med LCD-skärmar, efter att som han själv uppgivit fått bristfälliga instruktioner av bolagets chaufför som också deltar i produktionen ibland. Det är också utrett att en produkt med kullager som S.H. monterat spruckit och att han ett halvår därefter fått kritik för detta.

Mot B.S:s och H.G:s uppgifter står de uppgifter som klubbordföranden L-I.J lämnat. Han har beskrivit S.H. som flitig och ambitiös, så energisk att man till och med behövde säga till honom att ta rast. Han har vidare berättat följande. Han har instruerat S.H. för uppgifter i NC-maskinen. Han blev då imponerad av dennes färdigheter med maskinen och anser att S.H. inte visade någon osäkerhet inför uppgifterna, vilket skulle ha kunnat vara naturligt för den som är ovan. S.H. har inte visat på någon oförmåga till inlärning eller låg stresströskel. I sina kontakter med S.H. har han inte upplevt något som talar för att denne inte skulle ha kunnat lära sig de övriga monterings-uppgifterna på monteringsavdelningen. Till detta kommer de uppgifter som lämnats i målet om att S.H. inte ens fått pröva på att utföra andra arbetsuppgifter när orderingången från Mydata sjönk.

Sammantaget ger de uppgifter som lämnats i målet en motsägelsefull bild av S.H:s möjligheter att efter i vart fall en inlärningsperiod kunna utföra de på monteringsavdelningen kvarvarande monteringsuppgifterna. Enligt Arbetsdomstolen ger inte vad som kommit fram i utredningen om de två arbetsuppgifter som S.H. under sina fem år i bolaget kritiserats för, belägg för att han inte skulle ha kunnat lära sig nya arbetsuppgifter. Av utredningen i målet får också anses utrett att han till skillnad från de övriga montörerna inte fått alternera mellan olika monteringsuppgifter och att bolaget således inte hade någon närmare erfarenhet av hans förmåga att utföra de andra monteringsuppgifterna på avdelningen.

I målet är upplyst att S.H. var placerad på en egen monteringsstation på mellanplanet medan de övriga på monteringen arbetade på det övre planet i huset. S.H. har alltså inte arbetat tillsammans med de övriga på monteringen. Både S.H. och H.G. har berättat att de inte arbetat tillsammans. B.S. har uppgivit att han grundat sina omdömen om S.H. på vad han hört av de andra arbetstagarna på monteringen och att han litade på deras omdöme. Mot denna bakgrund kan det ifrågasättas om bolaget närmare utrett vilka kvalifikationer S.H. haft och vilka förutsättningar som förelegat för honom att lära sig nya arbetsuppgifter, särskilt mot bakgrund av de uppgifter som L-I.J. lämnat.

Arbetsdomstolens samlade bedömning är, mot bakgrund av vad som ovan redovisats, att bolaget inte lyckats visa att S.H. inte ens efter en sedvanlig upplärningsperiod skulle ha kunnat klara av att utföra någon av de tre andra montörernas arbetsuppgifter. Det är därmed i målet inte visat att S.H. saknade tillräckliga kvalifikationer för deras arbetsuppgifter. Bolaget har således brutit mot turordningsreglerna i anställningsskyddslagen. Bolaget är därför skyldigt att utge allmänt och ekonomiskt skadestånd till S.H.

Skadestånd

När det gäller allmänt skadestånd finner Arbetsdomstolen att 50 000 kr är ett skäligt belopp.

Förbundet har därutöver yrkat ekonomiskt skadestånd för perioden den 1 juli 2005-31 mars 2006 med 61 456 kr, avseende förlust av dels lön med 40 990 kr, dels semesterersättning med 20 466 kr. Om lönebeloppet råder inte tvist. Det är däremot tvistigt huruvida S.H. även har rätt till skadestånd för förlust av semesterförmåner.

Det ekonomiska skadeståndet avser att täcka den faktiska förlust som har drabbat S.H. under en sammanhängande period om nio månader till följd av att han inte fått fortsätta sin anställning hos bolaget. Enligt Arbetsdomstolens mening kan det inte innebära någon överkompensation att utifrån den tid som yrkandena i detta fall avser i förlusten också räkna in vad som under motsvarande tid skulle ha intjänats i semesterersättning (se AD 1999 nr 21, jfr AD 1984 nr 54). Lönebeloppen, inklusive semesterersätt-ningen, har vitsordats som skäliga i sig. Yrkandet om ekonomiskt skadestånd till S.H. skall alltså bifallas.

Rättegångskostnader

Vid denna utgång får förbundet anses som huvudsakligen vinnande part. Bolaget skall därför förpliktas utge ersättning för förbundets rättegångskostnader. Om beloppet råder inte tvist.

Domslut

1. Aktiebolaget Transema Finmekaniska Verkstad skall till S.H. betala 50 000 kr i allmänt skadestånd, med ränta enligt 6 § räntelagen från den 2 juni 2005 till dess betalning sker.

2. Aktiebolaget Transema Finmekaniska Verkstad skall till S.H. betala 61 456 kr i ekonomiskt skadestånd, med ränta enligt 6 § räntelagen enligt följande: på 10 184 kr från den 25 juli 2005, på 5 354 kr från den 25 augusti 2005, på 6 044 kr från den 25 september 2005, på 6 734 kr från den 25 oktober 2005, på 6 044 kr från den 25 november 2005, på 6 944 kr från den 25 december 2005, på 6 944 kr från den 25 januari 2006, på 7 624 kr från den 25 februari 2006 samt på 5 584 kr från den 25 mars 2006, allt till dess betalning sker.

3. Aktiebolaget Transema Finmekaniska Verkstad skall till IF Metall betala ersättning för IF Metalls rättegångskostnader med etthundratjugotretusensjuhundrafemtionio (123 759) kr, varav 120 000 kr avser ombudsarvode, med ränta enligt 6 § räntelagen på det förstnämnda beloppet från dagen för denna dom till dess betalning sker.

Dom 2006-06-07, målnummer A-102-2005

Ledamöter: Cathrine Lilja Hansson, Charlotte Abrahamsson, Gunilla Upmark, Maria Nygren, Ulla Lönnqvist Endre, Jörgen Andersson (f.d. enhetschefen i Landsorganisationen; tillfällig ersättare) och Lars E. Rabenius. Enhälligt.

Sekreterare: Maria Wiklund

Rättsfall från Arbetsdomstolen
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
2006-06-07

Målnummer:
A-102-2005