En arbetstagare har avskedats under påstående att denne utsatt en arbetskollega för sexuella trakasserier. Arbetsdomstolen finner att arbetstagaren gjort sig skyldig till upprepade grova sexuella trakasserier. Arbetsdomstolen uttalar att det finns anledning att liksom vid våld på arbetsplatsen anlägga ett strängt betraktelsesätt på ett sådant handlande. Avskedandet av arbetstagaren har bedömts som lagligen grundat.


Lagrum:
18 § lagen (1982:80) om anställningsskydd

Parter:

A.S.; Skånemejerier ekonomisk förening

Nr 54

A.S. i Malmö

mot

Skånemejerier ekonomisk förening i Malmö

samt

Skånemejerier ekonomisk förening i Malmö

mot

A.S. i Malmö.

Överklagade domen: Malmö tingsrätts, avd. 2, dom den 30 juni 2005 i mål nr T 5277-04

Tingsrättens dom, se bilaga.

A.S. har yrkat att Arbetsdomstolen, med ändring av tingsrättens dom, skall bifalla den av honom vid tingsrätten förda talan i dess helhet.

Skånemejerier ekonomisk förening (Skånemejerier) har yrkat att Arbetsdomstolen, med ändring av tingsrättens dom, skall lämna A.S:s förda talan utan bifall samt förplikta honom att utge ersättning för Skånemejeriers rättegångskostnader vid tingsrätten.

Part har bestritt motparts ändringsyrkanden.

Parterna har yrkat ersättning för sina rättegångskostnader i Arbetsdomstolen. A.S. har vidare, för det fall hans yrkanden avslås, yrkat att var part skall stå sin rättegångskostnad i enlighet med 5 kap. 2 § första stycket lagen om rättegången i arbetstvister.

Målet har avgjorts efter huvudförhandling. Vid denna har A.S. hörts på nytt under sanningsförsäkran. Förnyade vittnesförhör har hållits med L.D., A.N., K.A.P., K.P., F.H., B.J. och J.A. Förhören i tingsrätten med W.R. och J.B. har förebringats genom banduppspelning. A.S. har åberopat samma skriftliga bevisning som vid tingsrätten.

Parterna har åberopat samma grunder som vid tingsrätten och har till utveckling av sin talan i allt väsentligt anfört detsamma som finns antecknat i tingsrättens dom.

Domskäl

Tvisten i målet gäller främst frågan om avskedandet av A.S. har varit lagligen grundat. Som grund för avskedandet av A.S. har Skånemejerier anfört att han vid ett tjugotal tillfällen har utsatt K.A.P. för sexuella trakasserier genom att ta henne på brösten och på stjärten samt genom att använda ett grovt språk med sexuella anspelningar. A.S. har tillbakavisat påståendet om sexuella trakasserier och hävdat att avskedandet vidtogs utan laga skäl.

Därutöver har A.S. gjort gällande att Skånemejerier brutit mot 30 § lagen om anställningsskydd och därför skall utge ett allmänt skadestånd till honom. Skånemejerier har vitsordat att A.S. inte på sätt som föreskrivs i 30 § anställningsskyddslagen i förväg underrättats om avskedandet, men har gjort gällande att A.S. inte lidit någon skada.

Har Skånemejerier haft rätt att skilja A.S. från hans anställning?

A.S. har inför Arbetsdomstolen uppgett följande. Han har inte gjort sig skyldig till de sexuella trakasserier som Skånemejerier gör gällande. Han har som en vän lagt armen om K.A.P. vid något tillfälle. Jargongen vid arbetsplatsen var grov och det förekom att man använde könsord. K.A.P. har aldrig på något sätt visat att hon inte tyckte om A.S:s sätt mot henne.

K.A.P. har inför Arbetsdomstolen berättat i huvudsak följande. Hon började arbeta hos bolaget i augusti 2003. Det var hennes första anställning, och det var ett arbete vid sidan av hennes skolgång. Hon träffade på A.S. redan vid början av anställningen. Vid julen 2003 ändrade han beteende mot henne. Han började ta på hennes bröst och stjärt, oftast genom att han närmade sig henne bakifrån när ingen såg det. Detta inträffade oftare och oftare. Under tiden fram till avskedandet betedde A.S. sig på detta sätt uppskattningsvis mellan 15 och 20 gånger, varav hon har ett precist minne av fem tillfällen. Dessutom sade han grova saker med sexuell anspelning, som t.ex. att hennes pojkvän ”har slickat dej för mycket”. När hon sade ifrån mot honom flinade han bara. Hon mådde dåligt av det inträffade och har fortfarande mardrömmar.

Arbetsdomstolen finner i likhet med tingsrätten att det inte finns skäl att ifrågasätta K.A.P:s uppgifter. Domstolen anser det vara utrett att A.S. under en längre tid och vid åtminstone femton tillfällen utsatte henne för allvarliga trakasserier genom att ta henne på brösten och stjärten samt dessutom genom att använda ett grovt språk med sexuella anspelningar. Det är vidare utrett dels att A.S. var medveten om att hans handlande var ovälkommet, dels att han genom trakasserierna försatte K.A.P. i en situation som hon upplevde som mycket obehaglig.

Av förarbetena till 1974 års anställningsskyddslag (prop. 1973:129 s. 254 f.), som fortfarande har aktualitet, framgår bl.a. följande. Ett avskedande får tillgripas, om arbetstagaren har grovt åsidosatt sina åligganden mot arbetsgivaren. Det bör krävas att arbetstagaren gjort sig skyldig till ett sådant avsiktligt eller grovt vårdslöst förfarande som inte rimligen skall behöva tålas i något rättsförhållande. I förarbetena till 1982 års anställningsskyddslag framhålls följande. I fråga om tillgrepp och andra förmögenhetsbrott eller brottsligt förfarande i övrigt, närmare bestämt brott som begås i tjänsten eller som annars riktas mot arbetsgivaren eller begås på arbetsplatsen finns det anledning att tillämpa ett strängt betraktelsesätt över hela arbetsmarknaden. Våld eller hot om våld hör inte hemma i arbetsmiljön (se prop. 1981/82:71 s. 72).

A.S:s handlande faller inom vad som kallas sexuella trakasserier, dvs. det har varit fråga om sådant ovälkommet uppträdande av sexuell natur som har kränkt K.A.P:s integritet i arbetet (jfr 6 § andra stycket jämställdhetslagen). Begreppet sexuella trakasserier inrymmer beteenden av många olika slag och olika grad av allvarlighet, alltifrån trakasserande yttranden eller annat uppträdande till allvarligare integritetskränkningar. En arbetsgivare som får kännedom om att en arbetstagare anser sig ha blivit utsatt för sexuella trakasserier av en annan arbetstagare skall enligt 22 § jämställdhetslagen utreda omständigheterna kring de uppgivna trakasserierna och i förekommande fall vidta de åtgärder som skäligen kan krävas för att förhindra fortsatta trakasserier. Om arbetsgivaren då skiljer den trakasserande arbetstagaren från anställningen, torde det vid bedömningen av den åtgärden ofta vara av betydelse huruvida arbetsgivaren har sökt lösa problemen på annat sätt. Något krav på att arbetsgivaren skall ha sökt en alternativ lösning gäller dock inte i fall då det trakasserande handlandet har varit av sådant allvarligt slag att arbetstagaren kan anses ha grovt åsidosatt sina åligganden i anställningen.

Som har redovisats i det föregående har A.S. under en lång tid utsatt K.A.P. för grova sexuella trakasserier. Hans handlande innebar att han vid ett flertal tillfällen medvetet på ett allvarligt sätt kränkte hennes kroppsliga integritet. I sammanhanget bör beaktas att A.S. vid tiden för händelserna var omkring 36 år gammal, medan K.A.P. var endast 19 år gammal och relativt nyanställd vid Skånemejerier. Det har i fråga om A.S:s beteende inte framkommit några förmildrande omständigheter. Enligt domstolens mening finns det anledning att liksom vid våld på arbetsplatsen anlägga ett strängt betraktelsesätt på ett sådant handlande som A.S. gjort sig skyldig till. Detta gäller i all synnerhet när det som i detta fall har varit fråga om ett upprepat beteende av allvarligt slag.

Enligt Arbetsdomstolens bedömande har A.S. genom sitt beteende grovt åsidosatt vad som ålegat honom som anställd. Skånemejerier har därför haft rätt att genom avskedande skilja A.S. från hans anställning. Tingsrättens dom i denna del skall alltså ändras så att A.S:s yrkanden om ogiltigförklaring av avskedandet och skadestånd avslås.

Åsidosättandet av 30 § anställningsskyddslagen

I målet är ostridigt att Skånemejerier avskedade A.S. utan att dessförinnan underrätta honom om den tilltänkta åtgärden. Det har i målet inte anförts någon omständighet som föranleder bedömningen att Skånemejerier bör undgå skadeståndsskyldighet för detta åsidosättande av anställningsskyddslagen. Tingsrättens dom i denna del skall därför fastställas.

Rättegångskostnader

Arbetsdomstolen finner beträffande rättegångskostnaderna inte skäl att utgå från annat än huvudregeln om förlorande parts skyldighet att ersätta motparten för rättegångskostnader.

Utgången i Arbetsdomstolen innebär att A.S. i allt väsentligt förlorat målet. Han skall därför utge ersättning för Skånemejeriers rättegångskostnader såväl vid tingsrätten som i Arbetsdomstolen. Vad Skånemejerier yrkat vid tingsrätten är skäligt. Om yrkat belopp i Arbetsdomstolen råder inte tvist.

Domslut

1. Med ändring av tingsrättens domslut under punkt 1 avslår Arbetsdomstolen A.S:s yrkande om ogiltigförklaring.

2. Med ändring av tingsrättens domslut under punkt 2 förpliktar Arbetsdomstolen Skånemejerier ekonomisk förening att till A.S. utge allmänt skadestånd med femtusen (5 000) kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 30 september 2004 till dess betalning sker. A.S:s övriga yrkanden om skadestånd avslås.

3. För det biträde Camilla Pahlman lämnat A.S. i Arbetsdomstolen fastställs ersättningen enligt rättshjälpslagen till femtiotusenetthundraåttiofyra (50 184) kr, varav 23 667 kr avser arbete, 10 905 kr tidsspillan, 5 995 kr utlägg och 9 617 kr mervärdesskatt.

4. Med ändring av tingsrättens domslut under punkt 4

a) befriar Arbetsdomstolen Skånemejerier ekonomisk förening från skyldigheten att utge ersättning för A.S:s rättshjälp vid tingsrätten, samt

b) förpliktar Arbetsdomstolen A.S. att ersätta Skånemejerier ekonomisk förening för dess rättegångskostnader vid tingsrätten med etthundraåttiofemtusenniohundrasextioåtta (185 968) kr, varav 171 000 kr avser ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen på det förstnämnda beloppet från dagen för tingsrättens dom till dess betalning sker.

5. Arbetsdomstolen förpliktar A.S. att ersätta Skånemejerier ekonomisk förening för dess rättegångskostnader i Arbetsdomstolen med nittiotvåtusensjuhundrafemtionio (92 759) kr, varav 69 000 kr avser ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen på det förstnämnda beloppet från dagen för denna dom till dess betalning sker.

Dom 2006-04-26, målnummer B-69-2005

Ledamöter: Michaël Koch, Sören Öman, Inga Jerkeman, Claes Frankhammar, Anders Hagman, Maud Jansson och Bo Almgren. Enhälligt.

Sekreterare: Ola Björstrand

BILAGA

Tingsrättens dom (ledamöter: Gunilla Zetterberg, Bodil Ryde och Ulla Larsson Ernefelt)

PARTERNAS TALAN M M

A.S. har varit anställd vid Skånemejerier sedan 2001. Enligt protokoll från ett sammanträde den 17 juni 2004 beslöt Skånemejerier att avskeda honom med omedelbar verkan. Han sjukskrevs den 22 juli 2004.

A.S. har yrkat att tingsrätten ogiltigförklarar avskedandet samt förpliktar Skånemejerier att utge dels allmänt skadestånd med 200 000 kr dels ekonomiskt skadestånd med 20 700 kr motsvarande lön fr o m den 18 juni t o m den 21 juli 2004 och med 78 160 kr motsvarande skillnaden mellan lön fr o m den 22 juli 2004 t o m den 31 maj 2005 och den sjukersättning han erhållit under denna period om tio månader. I andra hand, för det fall tingsrätten skulle finna att Skånemejerier haft saklig grund för uppsägning, har han yrkat förpliktande för Skånemejerier att utge dels allmänt skadestånd med 100 000 kr, dels ekonomiskt skadestånd med 20 700 kr motsvarande lön fr o m den 18 juni t o m den 21 juli 2004 och med 31 264 kr motsvarande skillnaden mellan lön under uppsägningstiden fr o m den 18 juni t o m den 18 oktober 2004 och den sjukersättning han erhållit under perioden. Vidare har han yrkat allmänt skadestånd med 5 000 kr på grund av att han inte, i enlighet med 30 § lagen om anställningsskydd (LAS), erhållit underrättelse om avskedandet en vecka i förväg. Han har yrkat ränta enligt 6 § räntelagen på de allmänna skadestånden från den 30 september 2004 tills betalning sker och på de ekonomiska skadestånden från varje månadslöns förfallodag, d v s den 25:e i varje månad, tills betalning sker.

Skånemejerier har angett sin inställning enligt följande. Yrkandena bestrids. Den yrkade räntan vitsordas men inga kapitalbelopp. Det vitsordas att A.S. haft en uppsägningstid om fyra månader och att hans månadslön varit i genomsnitt 20 700 kr, vilket belopp kan ligga till grund för beräkning av ekonomiskt skadestånd i målet. Det vitsordas jämväl att skillnaden mellan lön och sjukersättning uppgick till 7 816 kr i månaden. För det fall Skånemejerier befinnes skyldig att utge allmänt skadestånd, skall beloppet jämkas på grund av A.S:s medvållande till 0 kr eller, i andra hand, till det belopp tingsrätten finner skäligt. Det i första hand yrkade ekonomiska skadeståndet kan inte lagligen bifalls, eftersom rättsföljden av att avskedandet förklaras ogiltigt är att A.S. får tillbaka sin anställning och därmed skall erhålla lön för perioden. Ekonomiskt skadestånd skall under inga förhållanden utgå för tiden efter den 21 juli 2004, eftersom A.S. då varit sjukskriven. Det är riktigt att Skånemejerier inte på sätt föreskrivs i 30 § LAS i förväg underrättat om avskedandet. A.S. har emellertid inte lidit skada, enär han erhållit lön under sju dagar efter avskedandet.

A.S. har förklarat sig inte kunna ange huruvida han erhållit lön under sju dagar efter avskedandet.

Parterna har till stöd för sin talan anfört följande.

A.S.

Hans arbete var förlagt till produktionsavdelningen vid Skånemejerier, oftast arbetade han på ”Tappen”. En stor andel av personalen var män. Jargongen bland personalen var grov och det förekom att man använde könsord. Ofta rörde man vid varandra, t ex genom att lägga armen om en arbetskamrat. En förman på produktionsavdelningen var K.P. K.P. hade lärt upp A.S. och de hade blivit goda vänner. A.S. hyste stor respekt för K.P. De samtalade med varandra dagen före den 17 juni 2004 och kom överens om att träffas under K.P:s semester.

K.P:s dotter K.A.P. arbetade på ”Returen”. Hon var avsevärt yngre än A.S. och han betraktade henne som en yngre syster. De träffades ibland, när han hade ärende till ”Returen” eller hon hade ärende till ”Tappen”. K.A.P. använde ofta ett grovt språk i sina samtal med A.S.

Den 17 juni 2004 blev A.S. kallad till ett möte med arbetsgivaren. Han fick inte veta vad mötet skulle gälla. Vid mötet var närvarande flera personer och han blev tillfrågad om han hade lagt armen om K.A.P. och om anledningen till att han ofta besökte ”Returen”. Han förklarade att han som en vän hade lagt armen om K.A.P. och att han, liksom andra, brukade göra det. Han framhöll att K.A.P. aldrig hade protesterat mot att han gjorde så. Vidare förklarade han att han för sina arbetsuppgifter ibland måste besöka ”Returen”. Mötet varade tio till femton minuter, varefter han fick beskedet att han var avskedad. Omkring en vecka senare fick han per post ett skriftligt meddelande om avskedandet.

Skånemejerier preciserade endast en händelse som orsak till avskedandet nämligen att han måndagen före den 17 juni hade lagt armen om K.A.P. Hon hade då vid ett tillfälle kommit fram till honom, varvid han lagt armen om henne och de börjat samtala om hennes far och hennes pojkvän. K.A.P. har aldrig påtalat eller på något sätt visat att hon inte tyckte om A.S:s sätt mot henne. Inte någon på hans arbetsplats har informerat angående sexuella beteenden på arbetsplatsen. Inte heller har någon upplyst honom om att han uppförde sig olämpligt eller varnat för att han genom sitt uppförande riskerade att bli uppsagd. Om så hade skett skulle han ha ändrat sitt beteende. Skånemejerier har inte gjort något försök att omplacera honom. Till följd av avskedandet har han drabbats av depression mot vilken han medicinerar. Han känner sig kränkt och lider av sömnsvårigheter och oföretagsamhet.

Skånemejerier.

K.A.P., som är född 1985, anställdes hos Skånemejerier hösten 2003. Detta var hennes första arbete. Hon är en tystlåten och försynt person som inte tar fula ord i sin mun. A.S. har på deras arbetsplats vid ett tjugotal tillfällen utsatt K.A.P. för sexuella trakasserier genom att ta henne på brösten och på stjärten och genom att använda ett grovt språk med sexuella anspelningar. T ex yttrade han en gång när hennes pojkvän, som också arbetade på Skånemejerier, var sjuk att ”det är nog för att han slickat din fitta för mycket”. Han har också ställt frågor om hennes pojkvän och deras sexliv. A.S. har gått förslaget tillväga genom att han tagit på henne endast när fadern, K.P., eller pojkvännen inte var närvarande och kunde iaktta hans handlande. K.A.P. har på allehanda sätt genom blickar och sitt kroppsspråk visat A.S. att hon ogillade hans beteende. Vid ett tillfälle har också K.P. tillrättavisat honom. Måndagen före den 17 juni - K.P. hade då semester - smög A.S. fram till K.A.P. och klämde henne på bröstet. K.A.P. vände sig till klubbordföranden B.J., som kontaktade avdelningschefen J.A. och arbetsgivaren beslöt att kalla till ett möte. Vid mötet medgav A.S. inledningsvis att han tagit K.A.P. på bröst och stjärt samt fällt oönskade yttranden men när han förstod att ett avsked kunde komma i fråga förnekade han att han uppfört sig så som påståtts. Under en paus tog den facklige ombudsmannen kontakt med sin organisation i Stockholm och fick beskedet att organisationen inte skulle ta sig an A.S:s sak, om det som påståtts om honom var riktigt.

Enligt arbetarskyddsstyrelsens författning angående kränkande särbehandling i arbetslivet och jämställdhetslagen ålåg det Skånemejerier att vidta åtgärder för att förekomma sexuella trakasserier. Mot bakgrund av bl a att A.S. under lång tid utsatt K.A.P. för kränkningar och K.A.P:s ålder hade en omplacering av A.S. inte fungerat. A.S:s handlande måste anses vara en grund för avskedande och i vart fall för uppsägning. Hans handlande kan inte bedömas som mindre klandervärt med hänsyn till jargongen på arbetsplatsen, jargongen var inte grövre eller värre än på andra arbetsplatser, och han har haft att respektera K.A.P:s uttalade vilja att få vara i fred för hans handlande. Det är riktigt att Skånemejerier inte före mötet den 17 juni 2004 påtalat hans uppförande mot K.A.P.

Skånemejerier förnekar att det finns ett orsakssamband mellan avskedandet och A.S:s sjukdom.

K.A.P. har på grund av A.S:s beteende mot henne blivit rädd för att möta honom och vågar inte längre ens gå ned i tvättstugan ensam och har känt sig föranlåten att skaffa skyddat telefonnummer.

Parterna har fordrat ersättning för rättegångskostnader. A.S. har yrkat att, om käromålet lämnas utan bifall, tingsrätten med stöd av 5 kap 2 § lagen om rättegången i arbetstvister förordnar att vardera parten skall bära sin rättegångskostnad. Skånemejerier har bestritt yrkandet och hävdat att förutsättningar att tillämpa stadgandet inte föreligger i detta mål.

DOMSKÄL

A.S. har hörts under sanningsförsäkran. Som vittnen har hörts W.R., L.D., J.B. och A.N. på A.S:s begäran samt K.A.P., K.P., F.H., B.J. och J.A. på Skånemejeriers begäran.

A.S. har åberopat skriftlig bevisning jämte fotografier.

Det är utrett att A.S. avskedades i samband med ett möte med arbetsgivaren den 17 juni 2004 på grund av att han utsatt K.A.P. för sexuella trakasserier. A.S. har förnekat att han sexuellt trakasserat K.A.P.

Tingsrätten har emellertid inte funnit anledning att ifrågasätta K.A.P:s uppgifter, vilka i viss mån stöds av K.P:s vittnesmål. Hennes uppgifter vinner också stöd i det förhållandet att A.S. enligt vad F.H., B.J. och J.A. omvittnat, vid mötet den 17 juni 2004 till en början inte förnekade att han berört K.A.P. otillbörligt. Genom K.A.P:s uppgifter är därför följande utrett. K.A.P. började arbeta på Skånemejerier i augusti 2003. Hon gick då ännu i skolan och arbetade på lediga dagar, alltså lördagar och skollov. A.S. har vid minst fem tillfällen tagit eller klämt henne över brösten. Oftast kom han bakifrån och klämde eller strök över hennes bröst för att sedan avlägsna sig med ett flin. En gång passerade han mellan henne och en arbetskamrat med vilken hon samtalade och strök henne över brösten. Hon bad honom flera gånger att sluta och hon försökte undvika honom. A.S. rörde henne aldrig när hennes far eller pojkvän var i närheten. Dock råkade fadern en gång få se hur A.S. rörde henne över brösten, varvid fadern hötte med fingret. A.S. har också ställt frågor om hennes och hennes pojkväns sexuella samliv. En gång påstod han, när pojkvännen var sjuk att ”han har slickat dig för mycket”. Måndagen före den 17 juni 2004 sedan A.S. ånyo tagit henne på brösten ringde hon hem till fadern, enligt K.P. grät hon, och berättade vad hon utsatts för, varpå K.P. rådde henne att tala med arbetsledaren. K.A.P:s önskan var att arbetsgivaren skulle ge A.S. en tillsägelse. K.A.P. har inte, som A.S. påstått, satt sig i hans knä och tagit honom i skrevet. Efter avskedandet mådde hon inte bra och fick psykologbehandling. Hon led av sömnsvårigheter och hade mardrömmar. Vidare vågade hon inte bege sig ensam till Malmö av rädsla för att stöta på A.S. Inte heller ville hon vara ensam i t ex tvättstugan eller cykelstallet.

Det beteende som A.S. enligt ovan visat mot K.A.P. är inte godtagbart. A.S. har haft att rätta sig efter K.A.P:s tillsägelse och detta gäller oavsett jargongen på arbetsplatsen. K.A.P:s eget uppförande mot A.S. har, enligt vad som framkommit i målet, inte varit sådant att hans beteende kan anses förklarligt.

Enligt tingsrättens mening har A.S. emellertid inte genom sitt handlande så grovt åsidosatt sina skyldigheter att det finns grund för avskedande. Vad så gäller frågan om arbetsgivaren haft saklig grund för uppsägning skall beaktas att det anses åligga en arbetsgivare som har att hantera en situation där en arbetstagare visat misskötsamhet att först söka lösa problemen på annat sätt än att skilja arbetstagaren från anställningen. A.S., som ostridigt inte blivit tillrättavisad av Skånemejerier före avskedandet, har förklarat att han skulle ha ändrat sitt beteende efter en tillrättavisning. Anledning saknas ifrågasätta denna uppgift. På grund härav finner tingsrätten att det inte förelegat saklig grund för uppsägning. Avskedandet skall därför förklaras ogiltigt.

Bedömningen av avskedandet bör medföra att Skånemejerier förpliktas utge allmänt skadestånd till A.S. Dock bör skadeståndets storlek påverkas av det förhållandet att A.S. avskedats till följd av att han på sin arbetsplats uppträtt på ett sätt som inte är godtagbart. Skadeståndet bör bestämmas till 80 000 kr.

Skånemejerier har ostridigt underlåtit att jämlikt 30 § LAS i förväg underrätta A.S. om avskedandet. Skånemejerier bör därför utge allmänt skadestånd som skäligen kan bestämmas till yrkat belopp, 5 000 kr.

Beträffande kravet på ekonomiskt skadestånd har F.H. uppgivit att Skånemejerier betalat ut lön till A.S. även för en vecka efter avskedandet.

Efter avskedandet har inte förelegat något anställningsförhållande. A.S. bör därför vara berättigad att nu kräva ersättning för mistad lön i form av ekonomiskt skadestånd. Sådan ersättning skall med beaktande av nyss nämnda utbetalning av lön för en vecka bestämmas i vart fall för tiden till den 22 juli 2004.

Fr o m den 22 juli 2004 har A.S. varit sjukskriven och erhållit sjukersättning. Han har sålunda inte under denna tid stått till arbetsgivarens förfogande. A.S. har gjort gällande att sjukskrivningen är en följd av att hans mentala hälsa påverkats av avskedandet och att Skånemejerier därför bör ersätta honom för inkomstförlusten. I denna del har, förutom A.S., kuratorn A.N. hörts. Vidare har A.S. åberopat en den 10 maj 2005 daterad och av en legitimerad psykolog utförd Redovisning av arbetspsykologisk utredning, vilken redovisning är ett led i en individuell sysselsättningsplanering. Enligt vad som härvid framkommit är A.S:s mentala hälsa påverkad, bl a visar han tecken på nedstämdhet och koncentrationssvårigheter, och har han uppgivit att han på grund av avskedandet känner sig kränkt och orättvist behandlad. Tingsrätten finner dock inte att den förebringade utredningen är tillräcklig för att den slutsatsen skall kunna dras att det föreligger ett adekvat orsakssamband mellan avskedandet och A.S:s mentala ohälsa. Vid bedömningen av frågan om det är skäligt att låta Skånemejerier utge ersättning för ifrågavarande inkomstförlust kan, enligt tingsrättens mening, inte bortses från att avskedandet var föranlett av ett klandervärt beteende från A.S:s sida. Sammantaget finner tingsrätten att Skånemejerier inte bör åläggas att betala ersättning för inkomstförlust under sjukskrivningstiden.

Det ekonomiska skadeståndet bör med hänsyn till vad som upptagits ovan bestämmas till 15 525 kr.

Skånemejerier bör bedömas som tappande part och förpliktas utge ersättning för A.S:s rättshjälp.

DOMSLUT

1. Tingsrätten förklarar Skånemejeriers avskedande av A.S. ogiltigt.

2. Tingsrätten förpliktar Skånemejerier att till A.S. utge

a) allmänt skadestånd med 85 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen (1975:635) från den 30 september 2004 tills betalning sker och

b) ekonomiskt skadestånd med 15 525 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 25 juli 2004 tills betalning sker.

3. Tingsrätten fastställer ersättning enligt rättshjälpslagen åt Camilla Pahlman till 58 124 kr, varav 55 755 kr för arbete, 1 733 kr för tidsspillan och 636 kr för utlägg.

4. Skånemejerier skall utge ersättning för A.S:s rättshjälp med 58 124 kr enligt fördelning som görs av Rättshjälpsmyndigheten.

Rättsfall från Arbetsdomstolen
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
2006-04-26

Målnummer:
B-69-2005