I samband med nedläggningen av en avdelning på ett företag blir åtta arbetstagare uppsagda på grund av arbetsbrist. Det är ostridigt att det vid uppsägningstillfället finns tre lediga heltidsbefattningar och en ledig befattning på halvtid. - Fråga om företaget fullgjort sin omplaceringsskyldighet enligt 7 § anställningsskyddslagen genom att vid ett stormöte informera arbetstagarna om de lediga befattningarna och uppmana dem att söka dessa. Även fråga om turordningsbrott och om arbetstagarna haft tillräckliga kvalifikationer för arbete som utförs av arbetstagare med kortare anställningstid än de i målet berörda arbetstagarna. Dessutom fråga om arbetstagarna gjort vad som skäligen kan krävas för att minska den ekonomiska skadan.


Lagrum:
7 § och 22 § lagen (1982:80) om anställningsskydd

Parter:

Sif; Livsmedelsföretagen; Samfood & Co Aktiebolag

Nr 75

Sif

mot

Livsmedelsföretagen och Samfood & Co Aktiebolag, båda i Stockholm.

Mellan Sif och Livsmedelsföretagen gäller kollektivavtal. Samfood & Co AB är genom sitt medlemskap i Livsmedelsföretagen bundet av kollektivavtalet.

U.Ö., M.M., K.S., H.C., J.A., G.A., I.A. och R.E. är medlemmar i Sif.

Samfood & Co AB ingår i Spirakoncernen. Efter olika sammanslagningar ingår bl.a. Lars Jönsson, Skåne Erik, Goman, Kronfågel m.fl. i koncernen. Verksamheten består av styckning, förädling och försäljning av rött kött (fläsk och nöt) samt vitt kött (kyckling). Försäljningen sker både under egna varumärken och för andra varumärkens räkning. Koncernen har länge gått med förlust och har under de senaste åren genomgått stora omorganisationer och nedskärningar. Hösten 2000 lades företagets orderavdelning i Fosie i Malmö ned. Verksamheten fördes över till orderavdelningen vid Kronfågels anläggning i Kristianstad. Därigenom uppstod arbetsbrist i Malmö. Personalen på orderavdelningen i Malmö, bl.a. U.Ö., M.M., K.S., H.C., J.A., G.A., I.A. och R.E. sades upp från sina anställningar. Tvist har uppkommit mellan parterna med anledning av uppsägningarna. De huvudsakliga tvistefrågorna gäller om uppsägningarna skall anses sakna saklig grund för att bolaget inte på ett riktigt sätt har fullgjort omplaceringsskyldigheten enligt 7 § andra stycket anställningsskyddslagen och, för det fall uppsägningarna anses sakligt grundade, om bolaget har brutit mot turordningsbestämmelserna i 22 § samma lag. Tvisten har varit föremål för såväl lokal som central förhandling utan att parterna kunnat enas.

Yrkanden m. m.

Sif har yrkat att Arbetsdomstolen skall förplikta Samfood & Co AB (bolaget) att till var och en av U.Ö., M.M., K.S., H.C., J.A., G.A., I.A. och R.E. i första hand utge 70 000 kr i allmänt skadestånd för brott mot 7 § LAS och i andra hand, för det fall Arbetsdomstolen inte skulle anse att företaget brutit mot 7 § LAS, utge 50 000 kr i allmänt skadestånd för brott mot 22 § LAS. På ovan angivna belopp har ränta yrkats enligt 6 § räntelagen från dagen för delgivning av stämning till dess betalning sker.

Vidare har Sif yrkat att Arbetsdomstolen skall förplikta bolaget att utge ekonomiskt skadestånd till

1) U.Ö. med 266 538 kr fördelade enligt följande

- lön 3 - 31 maj 2001, 20 451 kr

- lön juni 2001 - mars 2002, 21 890 kr per månad = 218 900 kr

- semesterersättning 27 187 kr

2) J.A. med 73 575 kr fördelade enligt följande

- lön 3 - 30 april 2001, 15 551 kr

- lön maj - juli 2001, 16 645 kr per månad = 49 935 kr

- semesterersättning 9 dagar, 8 089 kr

3) K.S. med 78 092 kr fördelade enligt följande

- lön 3 - 30 november 2001, 15 906 kr

- lön december 2001 - mars 2002, 13 460 kr per månad = 53 840 kr

- semesterersättning 12 procent av 69 746 kr, 8 346 kr

4) M.M. med 66 191 kr fördelade enligt följande

- lön 9 - 31 december 2001, 14 146 kr

- lön 1 januari - 12 mars 2002, 18 375 kr per månad = 43 999 kr

- lön 13 - 31 mars 2002, 1 100 kr

- semesterersättning 7 dagar, 6 946 kr

5) H.C. med 66 567 kr fördelade enligt följande

- lön maj - oktober 2001, 500 kr per månad = 3 000 kr

- lön november 2001, 16 645 kr

- lön december 2001, 4 000 kr

- lön januari och februari 2002, 16 645 kr per månad = 33 290 kr

- lön mars 2002, 2 500 kr

- semesterersättning 7 132 kr = 12 procent av 59 435 kr

6) I.A. med 160 542 kr fördelade enligt följande

- lön 3 - 31 maj 2001, 14 948 kr

- lön juni 2001, 16 000 kr

- lön juli 2001, 6 942 kr

- lön augusti 2001, 11 233 kr

- lön september 2001, 12 859 kr

- lön oktober 2001 - mars 2002, 16 000 kr per månad = 96 000 kr

- semesterersättning 20 dagar, 2 560 kr

7) R.E. med 114 214 kr fördelade enligt följande

- lön 3 - 30 november 2001, 19 302 kr

- lön december 2001 - mars 2002, 20 660 kr per månad = 82 640 kr

- semesterersättning 11 dagar, 12 272 kr

På samtliga belopp avseende ekonomiskt skadestånd yrkas ränta enligt 6 § räntelagen, såvitt avser månadslönerna från den 25:e i respektive månad till dess betalning sker och såvitt avser semesterersättning från den 16 april 2002 till dess betalning sker.

Sif har vidare yrkat att Arbetsdomstolen förbehåller Sif rätten att senare väcka ny talan om ekonomiskt skadestånd till U.Ö., M.M., K.S., H.C., J.A., I.A. och R.E.

Livsmedelsföretagen och Samfood & Co AB har bestritt käromålet i dess helhet. Yrkad ränta har vitsordats liksom beloppen för de ekonomiska skadestånden utom i följande avseenden.

- Beträffande U.Ö. vitsordas för perioden juni 2001-mars 2002 endast 167 993 kr eftersom hon deltagit i en kurs i början av år 2002 och då inte stått till arbetsmarknadens förfogande.

- Beträffande I.A. vitsordas för perioden oktober 2001 - mars 2002 inte något belopp eftersom hon tackat nej till ett erbjudet arbete i växeln på Samfood.

Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader.

Till utveckling av sin talan har parterna anfört i huvudsak följande.

Sif

Bakgrund

Samfood producerar matvaror av rött och vitt kött för flera producenter bl.a. Goman, Kronfågel, Skåne Erik och Lars Jönsson. Försäljning av varorna sker till olika kategorier av kunder, bl.a. storhushåll, grossister och butiker. Varorna säljs dels under egna varumärken, dels under kundernas egna varumärken. Företagets försäljningsorganisation består av innesäljare och utesäljare. De förra är stationerade på ett kontor och arbetar med ordermottagning men även med kampanjförsäljning. I deras arbete ingår kundkontakter och aktivt säljande. Utesäljarna söker upp kunder på marknaden och arbetar bl.a. med kampanjförsäljning. I Fosie arbetade innesäljarna på två olika avdelningar, orderavdelningen och avdelningen Lego Industri. Arbetsuppgifterna på dessa båda avdelningar var likartade och kunde utföras av samtliga i målet berörda personer.

Omplaceringsskyldigheten

Hösten 2000 fördes förhandlingar i anledning av uppsägningar på grund av arbetsbrist. I dessa deltog från Sifs sida T.V. som arbetat inom bolaget sedan 1959. Från arbetsgivarsidan deltog bl.a. T.S., A.L. och P.D., vilka samtliga arbetat mycket kort tid inom bolaget. I vart fall T.S. saknade erfarenheter av köttbranschen och var placerad i Stockholm. Arbetsgivarrepresentanternas kunskaper om de anställda var knapphändiga vilket avspeglas i den åberopade omplaceringsutredningen. Uppgifterna i utredningen bygger på korta intervjuer med arbetstagarna. Intervjuerna hölls någon eller några dagar innan uppsägningstillfället den 2 november. Arbetstagarna kände inte till bakgrunden eller syftet med intervjuerna och några av dem intervjuades inte. Bristerna i utredningen framgår bl.a. när det gäller R.E. om vilken endast anges att han anställdes 920820 samt att han arbetat med telemarketing. R.E. har varit säljare sedan 1969 och arbetat inom koncernen sedan 1987 och blev inför omplaceringsutredningen inte tillfrågad om sina arbetslivserfarenheter.

Den 2 november 2000 fanns det i bolaget tre befattningar på heltid och en befattning på halvtid som var lediga. Vid ett stormöte den dagen uppmanades de uppsagda arbetstagarna att söka tjänsterna i konkurrens med andra anställda. Uppgifterna om befattningarna uppfattades som en allmän information och det stod inte klart för arbetstagarna att alternativet till de lediga tjänsterna var uppsägning. Bolaget borde ha erbjudit de berörda arbetstagarna omplacering till de lediga befattningarna utan något ansökningsförfarande.

Sammanfattningsvis har bolaget genom att inte på ett riktigt sätt genomföra någon omplaceringsutredning och genom att inte erbjuda de uppsagda arbetstagarna de lediga befattningarna vid äventyr att de skulle bli uppsagda brutit mot 7 § anställningsskyddslagen.

Brott mot turordningsreglerna

U.Ö., M.M., K.S., H.C., J.A., G.A., I.A. och R.E. hade samtliga tillräckliga kvalifikationer för de befattningar som vid uppsägningstillfället innehades av anställda med kortare anställningstid i företaget.

K.S. har arbetat länge i bolaget och har varit verksam inom hela produktionskedjan i charkbranschen. Han har arbetat med order i 15 år och bl.a. varit orderchef på Skåne Erik. Han kom genom sammanslagningar till Samfood 1998 och arbetade där som innesäljare. Han blev uppsagd den 2 november 2000 när orderavdelningen lades ned. K.S. är förbigången av A.K., A-L.O., A.L., A.L-T. och M.B.

M.M. började arbeta i livsmedelsbutik år 1974 och kom samma år till Samfood. Där arbetade hon med ekonomi. År 1991 började hon arbeta på avdelningen för storhushåll. Åren 1993-1995 var hon marknadsassistent, 1995-1999 arbetade hon med teleförsäljning och från år 1999 med lagerplanering på orderkontoret. Hon är förbigången av A.K., E.B., M-L.S. och A-L.O.

U.Ö. började arbeta som lönekontorist på Lars Jönsson år 1979. Hon har därefter arbetat med order och har varit orderchef . År 1997 kom hon till Samfood och orderkontoret i Fosie som säljare av charkvaror. Hon är förbigången av A-L.O., D.N., M.B.N. och M.R.

H.C. har arbetat som styckare och arbetat sig igenom hela produktionskedjan med bl.a. hamburgertillverkning. Han har sedan år 1992 arbetat som säljare på avdelningen storhushåll med inriktning på gatukök. Han är förbigången av M.B., A-L.O., A.H., D.N., M.R., J-A.A., P.A. och J-O.A.

J.A. har arbetat som styckare sedan år 1981. Han har arbetat sig igenom hela produktionskedjan. År 1994 började han arbeta som säljare på avdelningen för storhushåll. Han är förbigången av P.A., J-A.A., A-L.O. och J-O.A.

G.A. började arbeta år 1975 som butiksstyckare och har arbetat inom hela kedjan från slaktare till säljare. Han har varit regionchef och orderchef inom storhushåll och detaljhandel. Han är förbigången av J-A.A. och J-O.A.

I.A. började arbeta i butik år 1975. Hon har sedan år 1987 arbetat som innesäljare. Hon är förbigången av P.A., J-A.A., A-L.O. och J-O.A.

R.E. har arbetat som säljare sedan år 1969, varav de senaste 18 åren inom koncernen. Han har varit försäljningschef, regionchef och arbetat med anbud till storhushåll. Vid uppsägningstillfället arbetade han med teleförsäljning. Han är förbigången av P.A., J-A.A. och J-O.A.

Samtliga dessa personer har tillräckliga kvalifikationer för de arbeten som de personer som de är förbigångna av hade vid uppsägningstillfället. De har gedigna kunskaper inom branschen och skulle med acceptabel inlärningstid ha kunnat göra ett fullgott arbete.

Arbetsgivarsidan har i målet åberopat det s.k. omställningsavtalet, som är ett kollektivavtal som gäller mellan parterna. Under förhandlingarna hösten 2000 försökte Sif bl.a. genom att lämna förslag till olika omplaceringslösningar konstruktivt bidra till en bra lösning i den uppkomna situationen. Samfood skulle även med de arbetstagare som målet gäller ha haft möjlighet att uppnå de i omställningsavtalet omnämnda kriterierna ökad produktivitet, lönsamhet och konkurrenskraft.

Grunder och sammanfattning

Sif gör sammanfattningsvis gällande följande. Genom att inte genomföra en omplaceringsutredning på ett riktigt sätt samt genom att inte erbjuda de lediga befattningar som fanns till de övertaliga vid uttryckligt äventyr att de annars riskerade uppsägning har bolagets uppsägningar inte varit sakligt grundade. För det fall uppsägningarna skulle anses vara sakligt grundade har bolaget i vart fall brutit mot turordningsreglerna i 22 § anställningsskyddslagen genom att låta arbetstagare med kortare anställningstid behålla sina anställningar trots att de uppsagda arbetstagarna har haft tillräckliga kvalifikationer för deras befattningar.

Arbetsgivarparterna

Bakgrund

Spira är ett svenskt matbolag som marknadsför sina produkter under varumärken som Kronfågel, Goman, Samfood m.fl. Organisationen har de senaste åren genomgått stora nedskärningar. I januari 2000 hade Samfood 1 236 anställda. Antalet har nu minskat till 636 personer. Efter den i målet aktuella tidpunkten har flera anläggningar lagts ned, bl.a. anläggningen i Västerås och den sk. Hamnen. Detta genomgripande omstruktureringsarbete har påverkat omplaceringsmöjligheterna och har betydelse för de omplaceringserbjudanden man kunnat begära av bolaget.

Av bolagets anläggningar är tre aktuella i målet; Fosie i Malmö, Hamnen i Malmö, som numera lagts ned, samt Kronfågels anläggning i Kristianstad. Fosie i Malmö har i dag 350 anställda. Där styckas fläsk och nötkött och tillverkas t.ex. tärnat och strimlat kött, skivad smörgåsmat, bacon och rimmad skinka. I den numera nedlagda anläggningen i Hamnen skedde produktion och paketering av kött och fläsk samt viss färdigmat. Anläggningen i Kristianstad har 320 anställda. Där produceras färsk och fryst, marinerad och omarinerad kyckling under varumärkena Kronfågel och Ivars.

Omplaceringsskyldigheten

Hösten 2000 lades orderavdelningen vid anläggningen i Fosie ned. Verksamheten överfördes till orderavdelningen i Kristianstad. Inför nedläggningen fördes förhandlingar med Sif vid två tillfällen, den 24 och 31 oktober. Turordningslistor upprättades och överlämnades till Sif och låg till grund för diskussionerna under förhandlingarna. Man var vid förhandlingarna överens om vilka lediga befattningar som fanns. Innan uppsägningarna skedde den 2 november 2000 hölls ett stormöte med de anställda då de lediga befattningarna och kontaktpersoner för dessa presenterades. Arbetstagarna uppmanades att söka dessa befattningar. Vidare överlämnades en skriftlig information om dessa befattningar och kontaktpersonerna. Det var dels två befattningar som teamledare i Hamnen, dels befattningen som personalchef i Hamnen samt dels en befattning på halvtid i en personalbutik i Fosie. Ansökan avseende dessa befattningar skulle lämnas till A.L. senast den 9 november 2000. Utöver uppmaningen vid detta möte uppmanades H.C. och J.A. av chefen för Hamnen, M.N., att söka befattningarna som teamledare. De besökte anläggningen i Hamnen och fick närmare information om arbetet. De avstod dock från att söka dem eftersom det ingick helgarbete. Ingen av de i målet aktuella arbetstagarna sökte någon av de lediga befattningar som fanns. Genom att utreda vilka lediga befattningar som fanns att tillgå och genom att uppmana de berörda arbetstagarna att söka dessa har bolaget fullgjort sin omplaceringsskyldighet.

Brott mot turordningsreglerna

Vid anläggningen i Fosie fanns utöver den orderavdelning som skulle läggas ned även avdelningen Lego Industri. Arbetsuppgifterna på orderavdelningen och Lego Industri var emellertid inte likartade. Det fanns också ett antal utesäljare som arbetade under regionförsäljningschefen J-A.A. Det var J-O.A., P.A. och M.M-R. De hade kontor i sina bostäder och hade arbetsuppgifter som var helt skilda från arbetsuppgifterna på orderavdelningen. Utesäljarna ingick av tradition i samma turordningskrets som säljarna på orderavdelningen och Lego Industri, men i praktiken låg de utanför och diskuterades inte i samband med förhandlingarna. Inte heller de anställda på lönekontoret diskuterades i samband med förhandlingarna.

De anställda på orderkontoret var, med undantag av A.L-T. som ersatte J.T. på Lego Industri, inte tillräckligt kvalificerade för de befattningar som innehades av de personer de påstår sig vara förbigångna av.

Löneavdelningen - M.B.N. och D.N.

För nyanställning på löneavdelningen krävs kunskap bl.a. om begreppen inom lönehantering, om lagar och avtal avseende bl.a. semester och sjuklöner, om arbetstidsschema och olika ersättningar vid bl.a. skiftarbete. Dessutom krävs såväl kunskap som erfarenhet av det administrativa lönesystemet. Minimikraven vid nyanställning är att man haft tidigare erfarenhet av lönehantering samt sådan kunskap att man kan relatera till vedertagna begrepp inom ovannämnda områden. Varje löneadministratör är tilldelad en eller flera anläggningar/enheter som man arbetar självständigt med och där man handhar all lönehantering. Det kan noteras att det för den senast anställda på löneavdelningen krävdes sex månaders inlärning trots att hon hade arbetat med löneadministration tidigare och hade erfarenhet av lönesystemet.

Konsumentsälj/Utesäljare - J-A.A., P.A.

De personer som anställs som säljare hos Samfood får genomgå olika tester som utvärderas av en psykolog. Detta för att säkerställa att de besitter den säljtalang som krävs. J-A.A. har varit regionförsäljningschef vilket innebär chefsansvar för södra regionen inklusive bl.a. budgetuppföljning. P.A. är utesäljare och har en stor kompetens i fråga om butiksekonomi, space management och säljteknik. Han har varit säljare innan han började på Samfood och har stor kunskap i relationen mellan säljare och köpare samt besitter den fingertoppskänsla som krävs av en säljare.

Inköp - M.B. och M.R.

Inom inköp krävs stora kunskaper om produkter, inköpsrutiner och försäljning samt överblick av hela kedjan från inköp av djurkroppar till försäljning av färdiga produkter. Det krävs affärssinne och goda datorkunskaper framförallt i affärssystemet Movex. Både M.B. och M.R. har arbetat länge som inköpare och har väl inarbetade kontakter.

Planering - A.H.

Planeringsfunktionen är en viktig funktion inom företaget. Det är där det bestäms vad som skall produceras. Arbetet kräver mångårig erfarenhet. A.H. har tidigare varit produktionschef och har stor kännedom om produktionen och säljsidan. I befattningen ligger även att medverka i uppbyggnaden av system i Lotus Notes samt utformandet av kopplingar mellan Lotus Notes och Movex. Befattningen innebär också att man bygger upp och utvecklar produktionssystem mellan marknad och produktion.

Lego Industri - A-L.O., A.K. och A.L.

Dessa arbetstagare arbetar på avdelningen Lego Industri som Key Account Manager vilket innebär att de är produktchefer för viss kund och visst sortiment. För arbetet krävs kännedom om produkter och maskiner samt packningskännedom. De anställda på Lego Industri har en mycket nära kundkontakt. Eftersom avdelningens fortbestånd bygger helt på de under lång tid upparbetade personliga relationerna hade bolaget inte möjlighet att byta ut dessa personer utan risk för att tappa kunder. A-L.O. har en mycket inarbetad kontakt med ICA, som är en av Samfoods största kunder och som även uttryckt att den goda kundrelationen beror mycket på henne. Hon har produktionserfarenhet och även andra upparbetade kundrelationer. A.K. har också väl inarbetade kundrelationer. Han kan planeringssystemet mycket bra och har erfarenhet av produktion och styckning. A.L., som även han har väl inarbetade kundrelationer samt produktkunskap, handhar produktutvecklingen.

Foodservice - J-O.A. och M-L.S.

J-O.A. arbetar som säljare på Foodservice, en befattning som kräver god kunskap om foodservice-marknadens behov och möjligheter. Vidare krävs hög social kompetens och etablerad kontakt med såväl grossister som slutförbrukare inom segmenten fastfood, restauranger och offentliga storkök. M-L.S. arbetar med Fyrkanten-koncepten, är kontaktperson för Pressbyrån och handhar Sammy Kids Club. Hon ansvarar vidare för prisändringar samt utskrifter och distribution av prislistor.

Ekonomi/Reception - E.B.

E.B. har arbetat halvtid med fakturahantering och halvtid i receptionen. För detta arbete krävs ett utåtriktat sätt där man kan bemöta anställda och kunder på korrekt sätt. Det krävs också siffer- och ordningssinne för fakturahanteringen. Tjänsten har även inneburit administration av kontorsmaterial, posthantering samt omhändertagande av personal för att skapa trivsel.

H.C. anställdes den 29 maj 1978. Han har arbetat med styckning och efter en arbetsskada på orderkontoret. Han är enligt Sif förbigången av M.B., A-L.O., A.H., D.N., M.R., J-A.A., P.A. och J-O.A. Han har inte kompetens för någon av deras befattningar.

M.M. anställdes den 18 mars 1974 och är enligt Sif förbigången av A.K., E.B., M-L.S. och A-L.O. Hon har inte kompetens, eller passar inte, för någon av deras befattningar.

K.S. anställdes den 15 september 1969. Han är enligt Sif förbigången av A.K., A-L.O., A.L., A.L-T. och M.B. Eftersom A.L-T. först i samband med förhandlingarna fick befattningen på Lego Industri kan K.S. inte ha blivit förbigången av henne. I övrigt har han inte kompetens för någon av befattningarna.

U.Ö. anställdes den 23 september 1979. Hon är enligt Sif förbigången av A-L.O., D.N., M.B.N. och M.R. Hon har inte kompetens för någon av befattningarna.

R.E. anställdes den 30 augusti 1992 och har fem år extra i koncernen. Han är enligt Sif förbigången av P.A., J-A.A. och J-O.A. Han har inte kompetens för någon av befattningarna.

J.A. anställdes den 28 januari 1981. Han har arbetat som styckare och efter en arbetsskada som orderkontorist. Han är enligt Sif förbigången av P.A., J-A.A., A-L.O. och J-O.A. Han har inte kompetens för någon av befattningarna.

I.A. anställdes den 19 augusti 1987. Hon är enligt Sif förbigången av P.A., J-A.A., A-L.O. och J-O.A. Hon har inte kompetens för någon av befattningarna.

G.A. anställdes den 5 april 1994 och har nio år extra i koncernen. Han har tidigare arbetat som säljchef men klarade inte av det arbetet och blev omplacerad. Han är enligt Sif förbigången av J-A.A. och J-O.A. Han har inte kompetens för någon av befattningarna.

Grunder och sammanfattning

Arbetsgivarparterna gör sammanfattningsvis gällande följande. Bolaget har haft saklig grund för uppsägningen av de aktuella arbetstagarna. Bolaget har genom att utreda vilka lediga befattningar som fanns och genom att uppmana de berörda arbetstagarna att söka dem fullgjort sin omplaceringsskyldighet. Något brott mot turordningsreglerna har inte begåtts eftersom de uppsagda arbetstagarna saknade tillräckliga kvalifikationer för de befattningar som innehades av de personer som Sif anser att de har blivit förbigångna av. Bolaget anser sig vidare ha haft rätt att med stöd av kriterier som finns uppställda i omställningsavtalet säga upp arbetstagare som inte haft tillräckliga kvalifikationer för det kvarvarande arbetet.

Parterna har när det gäller frågan om ekonomiskt skadestånd anfört följande.

Arbetsgivarparterna

Något ekonomiskt skadestånd skall inte utgå till de berörda arbetstagarna eftersom de inte har försökt begränsa sin skada. Ingen av dem sökte de lediga befattningar som fanns. I.A. tackade dessutom nej till ett arbete på halvtid som hon erbjöds av bolaget under perioden oktober 2001 - mars 2002. Genom att inte direkt efter uppsägningarna anmäla sig till arbetsförmedlingen kan arbetstagarna inte anses ha stått till arbetsmarknadens förfogande. U.Ö., M.M. och I.A. har också deltagit i kurser under olika perioder. De har då inte stått till arbetsmarknadens förfogande.

Sif

Arbetstagarna i målet har inte försuttit sin rätt till ekonomiskt skadestånd. De har alla stått till arbetsmarknadens förfogande även om de inte direkt anmälde sig till arbetsförmedlingen. Det arbete I.A. erbjöds fanns inte kvar ända till mars 2002. Bolagets växel stängde och därmed upphörde det arbetet. När det gäller U.Ö., M.M. och I.A. har de även under den tid de deltagit i kurser stått till arbetsmarknadens förfogande och varit beredda att avbryta kursen om de skulle ha erbjudits arbete.

Domskäl

Tvisten

Hösten 2000 lade bolaget ned orderavdelningen vid sin anläggning i Fosie i Malmö. Därvid sades U.Ö., M.M., K.S., H.C., J.A., G.A., I.A. och R.E. upp från sina anställningar. Tvisten i målet gäller i första hand om dessa uppsägningar är sakligt grundade eller inte. Sif har i denna del gjort gällande att uppsägningarna inte är sakligt grundade för att bolaget dels inte på ett riktigt sätt har genomfört någon omplaceringsutredning, dels inte på ett tillfredsställande sätt erbjudit de berörda arbetstagarna de lediga befattningar som vid den tidpunkten ostridigt förelåg. För den händelse Arbetsdomstolen skulle finna att uppsägningarna är sakligt grundade har Sif i andra hand gjort gällande att bolaget i sammanhanget har brutit mot turordningsreglerna i 22 § anställningsskyddslagen i förhållande till alla de berörda arbetstagarna.

Utredningen i målet

Målet har avgjorts efter huvudförhandling. På Sifs begäran har hållits förhör under sanningsförsäkran med U.Ö., M.M., K.S., H.C., J.A., G.A., I.A. och R.E. samt vittnesförhör med Thomas Viderström, facklig representant för Sif vid företaget. På arbetsgivarparternas begäran har hållits vittnesförhör med förhandlingsansvariga A.L., vice verkställande direktören i Spira T.S., processledaren M.N., chefen för avdelningen Lego Industri R.N. och chefen för avdelningen Foodservice B.L. Arbetsgivarparterna har vidare åberopat viss skriftlig bevisning.

Arbetsdomstolen går först in på frågan om bolaget har fullgjort sina skyldigheter i fråga om omplacering.

Omplaceringsskyldigheten

I denna del har Sif gjort gällande att bolaget dels inte på ett riktigt sätt har genomfört någon omplaceringsutredning, dels inte på ett tillfredsställande sätt har erbjudit de berörda arbetstagarna de lediga befattningar som vid den tidpunkten ostridigt förelåg. Bolaget har gjort gällande att det gjort vad som skäligen kan krävas såväl vad gäller omplaceringsutredning som i fråga om omplaceringserbjudanden.

Enligt 7 § andra stycket anställningsskyddslagen föreligger inte saklig grund för uppsägning om det är skäligt att kräva att arbetsgivaren i stället bereder arbetstagaren annat arbete hos sig. Enligt fast praxis skall arbetsgivaren göra en noggrann utredning av omplaceringsfrågan och därvid ta till vara de möjligheter till omplacering som kan finnas. Arbetsgivarens omplaceringsskyldighet omfattar inte befattningar som redan är besatta. Arbetsgivaren är inte heller skyldig att inrätta nya befattningar för att undvika uppsägningar. Underlåter en arbetsgivare att göra en omplaceringsutredning, eller föreligger det oklarhet om huruvida omplacering har kunnat ske, bör det normalt anses att omplaceringsskyldigheten inte är fullgjord. Endast när arbetsbristen berör ett flertal anställda kan en mer översiktlig bedömning i omplaceringsfrågan vara godtagbar (se AD 1984 nr 19 och AD 1984 nr 26). För det fall det finns lediga befattningar och därmed möjlighet till omplacering krävs det för att omplaceringsskyldigheten skall vara fullgjord i regel att arbetsgivaren erbjuder arbetstagarna dessa befattningar. För att undvika missförstånd är det lämpligt att erbjudandet lämnas skriftligen (se AD 1987 nr 2). Enbart ett internt kungörande av arbetstillfällen kan i regel inte betraktas som tillräckligt (se AD 1987 nr 93), men har i något fall som rört ett flertal anställda godtagits av Arbetsdomstolen (se AD 1984 nr 26, där det dock hör till bilden att de fackliga organisationerna vägrat föra diskussioner om enskilda anställda under förhandlingarna). Inte heller är det tillräckligt att uppmana de anställda att höra av sig med sina önskemål avseende omplacering utan att precisera vilka befattningar som är lediga (se AD 1988 nr 82).

I förevarande fall är det ostridigt att följande befattningar fanns lediga, nämligen två befattningar som teamledare på anläggningen i Hamnen, en befattning som personalchef i Hamnen och en befattning på halvtid i personalbutiken i Fosie.

De frågor Arbetsdomstolen i detta sammanhang har att pröva är dels om bolaget gjort en tillräcklig utredning av omplaceringsmöjligheterna, dels om bolaget tillräckligt tydligt har erbjudit de berörda arbetstagarna omplacering till föreliggande lediga befattningar.

När det gäller den faktiska utredning som gjorts av omplaceringsmöjligheterna har arbetsgivarparterna åberopat ett upprättat omplaceringsunderlag. I det anges när arbetstagarna anställdes, vad de har arbetat med, vad de kan tänka sig att arbeta med och i vissa fall vad de inte vill arbeta med. Av förhören med arbetstagarna och med A.L. har framkommit att uppgifterna är sammanställda av A.L. Till grund för uppgifterna låg korta samtal med arbetstagarna. Dessa samtal hölls strax innan mötet den 2 november. Vid samtalen frågade A.L. arbetstagarna vad de skulle vilja arbeta med om de fick välja och vad de inte ville arbeta med. Vidare har genom förhören med A.L. och Thomas Viderström framkommit att det vid de förhandlingar som förekom mellan bolaget och Sif den 24 och 31 oktober 2000 inför uppsägningarna fördes utförligare omplaceringsdiskussioner än vad som framgår av de åberopade protokollen från dessa förhandlingstillfällen. Eftersom arbetsgivarrepresentanterna var tämligen nya i bolaget var Sif behjälpligt med information om de anställda och deras kvalifikationer och bidrog aktivt med förslag till omplacering.

Det är ostridigt mellan parterna att arbetstagarna informerades om de tidigare nämnda lediga befattningarna på ett stormöte den 2 november 2000. Informationen var muntlig och arbetstagarna uppmanades att söka de lediga befattningarna. Såvitt framkommit av utredningen visades informationen också på en overheadbild och delades även skriftligen ut bland arbetstagarna. Av informationen framgick vilka befattningar som fanns lediga, namn på kontaktpersoner samt att ansökan skulle lämnas till A.L. senast den 9 november 2000. Av de i målet aktuella arbetstagarna var samtliga utom G.A. närvarande vid mötet. Denne hade semester och fick enligt egna uppgifter information om de lediga befattningarna genom sina arbetskamrater. Två av arbetstagarna, H.C. och J.A., kontaktades av M.N. angående befattningarna som teamledare i Hamnen. De besökte också anläggningen i Hamnen och informerades närmare om arbetet där.

Arbetsdomstolen gör i denna del följande bedömning.

En omplaceringsutrednings syfte är att utreda vilka möjligheter det finns att bereda arbetstagare som riskerar uppsägning annat arbete hos arbetsgivaren. Det innebär i första hand normalt att det måste utredas vilka lediga befattningar som kan föreligga hos arbetsgivaren. Det kan också finnas anledning att utreda berörda arbetstagares kvalifikationer för dessa lediga befattningar. I målet är som redan framgått ostridigt att det vid uppsägningstillfället förelåg tre heltids- och en halvtidsbefattning som var lediga. Det är också klart att bolaget informerat de berörda arbetstagarna om de lediga befattningarna samt utan att uppställa några restriktioner uppmanat dem att söka dessa. Ingen av de berörda arbetstagarna anmälde intresse för någon av de lediga befattningarna. Sif har inte heller gjort gällande att det skulle ha förelegat några ytterligare lediga befattningar som kunde ha använts för omplacering.

Som tidigare nämnts gäller som regel att ett tillgängligt arbete måste erbjudas arbetstagaren så att denne får ta ställning till omplaceringen. Bolaget har som framgått informerat berörda arbetstagare om att det fanns ett antal lediga befattningar samt uppmanat dem att söka dessa. Redan det förhållandet att de lediga befattningarna inte skulle ha räckt till för att omplacera alla de åtta arbetstagarna visar enligt Arbetsdomstolens mening att bolagets förfarande inte kan godtas i sammanhanget. Ingen av arbetstagarna kan ju anses ha erhållit ett erbjudande som inneburit att det enbart berodde på vederbörandes inställning om det skulle leda till fortsatt anställning. Bolaget kan sålunda i och för sig inte anses ha uppfyllt de krav som i detta sammanhang ställs på en arbetsgivare.

Den nämnda huvudregeln är dock inte helt undantagslös. Ett undantag gäller i fall då det kan påvisas att arbetstagaren inte skulle ha accepterat visst arbete, om han erbjudits detta (se domen 2000 nr 76 och 1980 nr 133). Av utredningen i detta mål har bl.a. följande framkommit. G.A. har förklarat att ingen av de lediga befattningarna passade honom. Ingen av de berörda arbetstagarna har ansett sig kunna acceptera den lediga halvtidsbefattningen i personalbutiken. När det gäller befattningarna som teamledare är utrett att H.C. och J.A. uttryckligen avböjde till dem riktade erbjudanden om sådan anställning. R.E. har förklarat att han på grund av ryggproblem inte kunde klara det arbetet. K.S. och I.A. har förklarat att de inte hade kompetens för det arbetet. Arbetsdomstolen har i fråga om övriga i målet berörda arbetstagare fått uppfattningen att ingen av dem faktiskt var intresserad av dessa befattningar, liksom att ingen av arbetstagarna var intresserad av befattningen som personalchef. Mot den bakgrunden drar Arbetsdomstolen slutsatsen att ingen av dessa arbetstagare skulle ha accepterat någon av de lediga befattningarna ens om de på ett riktigt sätt hade erbjudits dem. Även om det alltså kan riktas kritik mot bolagets agerande i omplaceringshänseende finner Arbetsdomstolen vid en samlad bedömning att uppsägningarna inte kan anses sakna saklig grund för att omplaceringsskyldigheten enligt 7 § andra stycket anställningsskyddslagen inte skulle vara uppfylld.

Det anförda innebär att bolaget får anses ha fullgjort sin omplaceringsskyldighet och att uppsägningarna av de berörda arbetstagarna har varit sakligt grundade. För denna situation har Sif i andra hand gjort gällande att bolaget i sammanhanget brutit mot turordningsreglerna i 22 § anställningsskyddslagen. Arbetsdomstolen övergår nu till denna fråga.

Brott mot turordningsreglerna

Av förarbetena till 1974 års anställningsskyddslag (prop. 1973:129 s. 158 f och s. 260), som är vägledande även vid tillämpningen av den nu gällande anställningsskyddslagen, framgår i huvudsak följande. Kravet på tillräckliga kvalifikationer bör inte avse annat än att arbetstagaren skall ha de allmänna kvalifikationer som normalt krävs av den som söker en sådan anställning som det är fråga om. En viss kortare inlärningsperiod får dock accepteras. Det krävs således inte att arbetstagaren fullständigt behärskar de nya arbetsuppgifterna från början utan endast att han eller hon har möjlighet att inom rimlig tid lära sig dem. Å andra sidan kan en arbetstagare inte göra anspråk på arbetsuppgifter som skulle kräva omskolning eller som kräver yrkesvana som denne inte besitter. Turordningsreglerna får inte ge till resultat att en arbetstagare får företrädesrätt till ett arbete som han eller hon inte kan sköta. En arbetsgivare som hävdar att en arbetstagare inte har tillräckliga kvalifikationer för ett visst arbete har bevisbördan för riktigheten i detta påstående.

Inledningsvis behandlar Arbetsdomstolen vad arbetsgivarparterna anfört om att de i sammanhanget har tillämpat det s.k. omställningsavtalets principer. Såvitt framkommit av utredningen i målet innebär åberopade delar av det åsyftade omställningsavtalet mellan SAF och PTK ett åläggande för berörda parter att vid en aktualiserad driftsinskränkning på endera partens begäran söka träffa överenskommelse om turordningen vid uppsägning, och att de därvid har ett gemensamt ansvar för att den arbetsstyrka som sammansätts gör det möjligt för företaget att uppnå ökad produktivitet, lönsamhet och konkurrenskraft. Det kan konstateras att någon överenskommelse om avvikelse från anställningsskyddslagens turordningsregler i detta fall inte har träffats mellan parterna. Därmed övergår domstolen till att behandla frågan om de berörda arbetstagarna har blivit förbigångna i turordningshänseende på det sätt som Sif har gjort gällande. Domstolen behandlar därvid de berörda arbetstagarna i enlighet med den placering i turordningshänseende som de haft enligt en i målet företedd LAS-turlista. Arbetsgivarparterna har genomgående gjort gällande att de uppsagda arbetstagarna inte har haft tillräckliga kvalifikationer för de befattningar som innehades av de personer som det gjorts gällande att de förbigåtts av.

K.S. har enligt Sif blivit förbigången av A.K., A.L., A.L-T., M.B. och A-L.O. Han har varit på orderavdelningen i 15-16 år och har arbetat med packningsverksamhet och varit chef för prismärkningen. M.B. arbetade med inköp av djurkroppar. Enligt Arbetsdomstolens mening får det förutsättas att det arbetet skulle ha krävt en så omfattande inskolning av K.S. att han inte kan anses ha haft tillräckliga kvalifikationer på det sätt anställningsskyddslagen föreskriver. Detsamma gäller enligt domstolens mening även A.L:s arbete, som såvitt framkommit förutom vad som normalt ankommer på en Key Account Manager också arbetade med produktutveckling. Såvitt framkommit har A.K., A.L-T. och A-L.O. arbetat som Key Account Manager. Enligt Arbetsdomstolens mening har utredningen inte visat att det arbetet på något mer avgörande sätt skiljer sig från arbetet på den nedlagda orderavdelningen. Arbetsgivarparterna har särskilt pekat på den till synes mycket väl utvecklade relationen mellan A-L.O. och ICA. Det är närmast självklart att ett byte av kontaktperson hos något av bolagen medför att en sådan relation kan behöva byggas upp på nytt. Detta kan dock inte anses utgöra en omständighet som skall medföra att andra arbetstagare anses sakna tillräckliga kvalifikationer för arbetet. Inget har framkommit som talar mot att K.S. med en rimlig inskolningstid skulle klara det arbetet. Det förtjänar i detta sammanhang framhållas att turordningsreglerna inte medger att en arbetsgivare med avvikelse från lagens turordning väljer den mest kvalificerade av två arbetstagare vid en uppsägning i en arbetsbristsituation (jfr AD 1993 nr 104). Det anförda innebär att Arbetsdomstolen anser att K.S. har förbigåtts av A.K., A.L-T. och A-L.O.

M.M. har enligt Sif blivit förbigången av A.K., M-L.S., E.B. och A-L.O. Hon har sedan början av 1990-talet arbetat med försäljning som marknadsassistent och telesäljare samt med lagerplanering. Som redan framgått har A.K. och A-L.O. arbetat som Key Account Manager. I linje med vad Arbetsdomstolen anfört beträffande K.S. får det förutsättas att M.M. i anställningsskyddslagens mening har haft tillräckliga kvalifikationer för det arbetet. Vad som i utredningen framkommit om M-L.S:s och E.B:s arbeten gör att domstolen kommer till samma bedömning. Det anförda innebär att domstolen anser att M.M. har förbigåtts av A.K., M-L.S., E.B. och A-L.O.

U.Ö. har enligt Sif blivit förbigången av M.B.N., A-L.O., D.N. och M.R. Hon har under lång tid arbetat med orderarbete och har varit orderchef samt hos Samfood arbetat med bl.a. kundregister och prislistor. I linje med vad Arbetsdomstolen i det föregående anfört finner domstolen att U.Ö. får anses ha haft tillräckliga kvalifikationer för A-L.O:s arbete som Key Account Manager. M.B.N. och D.N. arbetade båda på lönekontoret. Deras arbete förutsätter kunskap om bl.a. lönebegrepp, lagar och avtal om t.ex. semester och sjuklön, samt erfarenhet av ett administrativt lönesystem. Även om U.Ö. åren 1979-1982 arbetade på ett lönekontor i charkuteribranschen gör Arbetsdomstolen bedömningen att hon inte kan anses ha haft tillräckliga kvalifikationer för deras arbete. Samma bedömning gör domstolen i fråga om M.R:s arbete med inköp av djurkroppar. Det anförda innebär att domstolen anser att U.Ö. har förbigåtts av A-L.O.

H.C. har enligt Sif blivit förbigången av M.B., A-L.O., A.H., D.N., M.R., P.A., J-A.A. och J-O.A. Han har varit styckare och har under relativt lång tid arbetat på orderavdelningen med försäljning till storhushåll. I linje med tidigare redovisade bedömningar finner Arbetsdomstolen att H.C. inte i anställningsskyddslagens mening kan anses ha haft tillräckliga kvalifikationer för M.B:s och M.R:s arbete med inköp av djurkroppar. Detsamma gäller D.N:s arbete på lönekontoret. Att H.C. enligt uppgift har en viss ekonomutbildning ändrar inte den bedömningen. Han kan inte heller enligt domstolens mening anses ha haft tillräckliga kvalifikationer för A.H:s arbete som planeringschef och J-A.A:s arbete som regionförsäljningschef. Däremot får han enligt domstolens bedömning anses ha haft tillräckliga kvalifikationer för A-L.O:s arbete som Key Account Manager, P.A:s arbete som utesäljare och J-O.A:s arbete som säljare på Foodservice. Det anförda innebär att domstolen anser att H.C. har förbigåtts av de sist nämnda.

J.A. har enligt Sif blivit förbigången av A-L.O., P.A., J-A.A. och J-O.A. Han har varit styckare och har sedan år 1994 arbetat på orderavdelningen med försäljning till storhushåll. Arbetsdomstolen gör motsvarande bedömning för hans del som i fråga om H.C. Domstolen anser alltså att J.A. inte kan anses ha haft tillräckliga kvalifikationer för J-A.A:s arbete som regionförsäljningschef, men att han har förbigåtts av A-L.O., P.A. och J-O.A.

I.A. har enligt Sif förbigåtts av A-L.O., P.A., J-A.A. och J-O.A. Hon har sedan år 1987 arbetat som innesäljare/ordermottagare. Arbetsdomstolen gör motsvarande bedömning för hennes del som i fråga om J.A. Domstolen anser alltså att hon inte har haft tillräckliga kvalifikationer för J-A.A:s arbete som regionförsäljningschef, men att hon har förbigåtts av A-L.O., P.A. och J-O.A.

R.E. har enligt Sif förbigåtts av P.A., J-A.A. och J-O.A. Han har sedan år 1969 arbetat som utesäljare, regionchef och som försäljningschef. Enligt Arbetsdomstolens mening får han anses ha haft tillräckliga kvalifikationer för såväl P.A:s, J-A.A:s som J-O.A:s arbete. Det innebär att domstolen anser att han har förbigåtts av dem.

G.A. har enligt Sif förbigåtts av J-A.A. och J-O.A. Han har sedan år 1984 arbetat som säljare, utesäljare, säljledare och varit chef för orderkontoret. Enligt Arbetsdomstolens mening får han anses ha haft tillräckliga kvalifikationer för såväl J-A.A:s som J-O.A:s arbete. Det innebär att domstolen anser att han har förbigåtts av dem.

Skadestånd

Den bedömning Arbetsdomstolen i det föregående gjort innebär att bolaget får anses ha brutit mot turordningsbestämmelserna i 22 § anställningsskyddslagen beträffande samtliga i målet berörda arbetstagare. Det betyder att alla dessa arbetstagare har förlorat anställningen i strid mot anställningsskyddslagens regler. Arbetstagarna är därmed i princip berättigade till allmänt och ekonomiskt skadestånd.

När det gäller det allmänna skadeståndet finner Arbetsdomstolen yrkade belopp vara skäliga. Ränta på de allmänna skadestånden har yrkats från dag för delgivning av stämning. I målet har inte närmare framkommit när bolaget fick del av stämningen. Svaromålet är daterat den 30 augusti 2001 och i brist på närmare utredning utgår domstolen i detta sammanhang från att bolaget fick del av stämningen senast den dagen.

Först under huvudförhandlingen i målet framkom att Sif yrkade ekonomiskt skadestånd inte bara till U.Ö. och J.A. utan även till K.S., M.M., H.C., I.A. och R.E.

Arbetsgivarparterna har riktat följande invändningar mot Sifs yrkande om ekonomiskt skadestånd till de berörda arbetstagarna. Ingen av arbetstagarna har rätt till något ekonomiskt skadestånd eftersom de inte har sökt begränsa sin skada. Till stöd för sin ståndpunkt har arbetsgivarparterna anfört dels att ingen av arbetstagarna sökte någon av de lediga befattningar som faktiskt förelåg, dels att ingen av dem under den aktuella tiden har stått till arbetsmarknadens förfogande. I anslutning till det sist nämnda har arbetsgivarparterna närmare anfört följande. Ingen av arbetstagarna anmälde sig till arbetsförmedlingen direkt efter uppsägningstillfället utan i flertalet fall först långt senare, i vissa fall omkring ett år senare. I.A. har även tackat nej till ett erbjudet halvtidsarbete för att i stället delta i en kurs. U.Ö. och M.M. har under en del av den aktuella tiden deltagit i en kurs och kan då inte anses ha stått till arbetsmarknadens förfogande.

Arbetsdomstolen har tidigare vid flera tillfällen haft att ta ställning till frågan om hur aktiv en arbetstagare, som blivit på ett oriktigt sätt skild från sin anställning, måste vara i sina försök att minska den ekonomiska skadan genom att söka annan anställning (se t.ex. AD 2000 nr 105 och där angivna rättsfall). Vad domstolen uttalat i angivna avgöranden är tillämpligt även i nu förevarande fall. Det ankommer alltså på en arbetstagare som kräver ekonomiskt skadestånd avseende utebliven lön att vara aktiv för att begränsa skadans omfattning genom att söka annat arbete. Om arbetstagaren inte gör det kan rätten till ekonomiskt skadestånd jämkas eller helt falla bort. Det avgörande är om det vid en bedömning av omständigheterna i det enskilda fallet kan anses skäligt att jämka det ekonomiska skadeståndet av det skälet att arbetstagaren inte har varit tillräckligt aktiv i att söka nytt arbete. Den som anmält sig som arbetssökande hos arbetsförmedlingen torde normalt anses ha uppfyllt vad som kan krävas i detta avseende.

Innan Arbetsdomstolen går närmare in på bedömningen i denna del kan konstateras att ingen av de berörda arbetstagarna såvitt framgått av utredningen kan anses ha varit kvalificerad för befattningen som personalchef. Den lediga halvtidsbefattningen i personalbutiken kan med hänsyn till sin begränsade omfattning under rådande omständigheter inte anses ha varit ett skäligt alternativ för någon av de berörda arbetstagarna. Domstolen bortser därför i detta sammanhang från dessa befattningar.

Arbetsdomstolen gör i övrigt följande bedömning i denna del.

Arbetsdomstolen vill i detta sammanhang framhålla vikten av att uppsagda arbetstagare tidigt anmäler sig som arbetssökande till arbetsförmedlingen och även i övrigt är aktiva för att erhålla ny anställning. Av utredningen i målet har framgått att de berörda arbetstagarna har anmält sig som arbetssökande till arbetsförmedlingen. Som arbetsgivarparterna framhållit har de gjort det först relativt lång tid efter att de blivit uppsagda. Särskilt mot bakgrund av att de har varit arbetsbefriade under större delen av uppsägningstiden kan detta tyckas anmärkningsvärt. De har samtliga vid förhör under sanningsförsäkran inför Arbetsdomstolen uppgivit att de även innan anmälan till arbetsförmedlingen sökt olika annonserade arbeten. Utredningen ger inte anledning att ifrågasätta dessa uppgifter. Enligt Arbetsdomstolens mening får arbetstagarna vid en samlad bedömning i princip anses ha gjort vad som är rimligt att kräva för att begränsa den ekonomiska skadans omfattning. När det gäller två av arbetstagarna, nämligen H.C. och J.A., gör domstolen dock en annan bedömning. De får båda anses ha blivit erbjudna arbete som teamledare i Hamnen men har av olika skäl tackat nej till anställning. Utredningen i målet har inte visat att de kan anses ha haft fog för att avstå från dessa anställningar. Vid detta förhållande får de anses ha försuttit sin rätt till ekonomiskt skadestånd för att bolaget åsidosatt deras turordning i samband med uppsägningarna i november 2000.

När det gäller M.M., U.Ö. och I.A. har av utredningen framgått att de under en del av den i målet aktuella tiden har deltagit i utbildning genom Trygghetsrådets försorg. I.A. har därvid avböjt att fortsätta en vikariatsanställning på halvtid för att i stället delta i utbildningen. Det finns enligt Arbetsdomstolens mening inte någon anledning ifrågasätta att de skulle ha avbrutit utbildningen för den händelse de skulle ha erhållit ett skäligt erbjudande om anställning. De får därför även under kurstiden anses ha stått till arbetsmarknadens förfogande.

Sammanfattningsvis har Arbetsdomstolen således funnit följande. H.C. och J.A., som var kvalificerade för teamledartjänsterna, borde ha accepterat dessa anställningar. Genom att inte göra det har de inte begränsat sin skada och är därför inte berättigade till ekonomiskt skadestånd. K.S., M.M., U.Ö., I.A. och R.E. får anses ha stått till arbetsmarknadens förfogande och i övrigt gjort vad som kan begäras av dem för att begränsa sin skada. Vid den bedömningen har arbetsgivarparterna vitsordat skäligheten av yrkade belopp.

Rättegångskostnader

Arbetsdomstolens prövning i målet innebär att Sifs yrkande om skadestånd för att de berörda arbetstagarna skulle ha sagts upp utan saklig grund skall avslås, men att yrkandena om allmänt skadestånd för turordningsbrott skall bifallas beträffande alla de berörda arbetstagarna samt att yrkandena om ekonomiskt skadestånd skall bifallas rörande fem av de sju arbetstagare för vilka sådant skadestånd har yrkats. Vid denna utgång får Sif anses ha haft framgång i sådan utsträckning att arbetsgivarparterna skall utge ersättning för rättegångskostnaderna i dess helhet. Yrkat belopp är vitsordat.

Domslut

1. Arbetsdomstolen förpliktar Samfood & Co AB att betala allmänt skadestånd till var och en av K.S., M.M., U.Ö., H.C., J.A., I.A., R.E. och G.A. med femtiotusen (50 000) kr, jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 30 augusti 2001 till dess betalning sker.

2. Arbetsdomstolen förpliktar Samfood & Co AB att betala ekonomiskt skadestånd jämte ränta enligt 6 § räntelagen såvitt avser varje månadsbelopp från den 25:e i respektive månad till dess betalning sker och såvitt avser semesterersättning från den 16 april 2002 till dess betalning sker, till

a) U.Ö. med tvåhundrasextiosextusenfemhundratrettioåtta (266 538) kr ( lön för 3 - 31 maj 2001 med 20 451 kr, lön för juni 2001 - mars 2002 med 21 890 kr per månad samt semesterersättning med 27 187 kr)

K.S. med sjuttioåttatusennittiotvå (78 092) kr (lön för 3 - 30 november 2001 med 15 906 kr, lön för december 2001 - mars 2002 med 13 460 kr per månad samt semesterersättning med 8 346)

c) M.M. med sextiosextusenetthundranittioen (66 191) kr ( lön för 9 - 31 december 2001 med 14 146 kr, lön för januari - februari 2002 med 18 375 kr per månad, lön för mars 2002 med 8 349 samt semesterersättning med 6 946 kr)

d) I.A. med etthundrasextiotusenfemhundrafyrtiotvå (160 542) kr (lön för 3 - 31 maj 2001 med 14 948 kr, lön för juni 2001 med 16 000 kr, lön för juli 2001 med 6 942 kr, lön för augusti 2001 med 11 233 kr, lön för september 2001 med 12 859 kr, lön för oktober 2001 - mars 2002 med 16 000 kr per månad samt semesterersättning med 2 560 kr)

e) R.E. med etthundrafjortontusentvåhundrafjorton (114 214) kr (lön för 3 - 30 november 2001 med 19 302 kr, lön för december 2001 - mars 2002 med 20 660 kr per månad samt semesterersättning med 12 272 kr).

3. Sif förbehålls rätt att för K.S., U.Ö., M.M., I.A. och R.E. senare väcka talan beträffande ekonomisk skada som kan ha uppkommit efter den 31 mars 2002.

4. Arbetsdomstolen förpliktar Livsmedelsföretagen och Samfood & Co AB

att med hälften vardera ersätta Sif för dess rättegångskostnader med etthundranittiofemtusenetthundrafemtio (195 150) kr, varav 128 000 kr avseende ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen på det förstnämnda beloppet från dagen för denna dom till dess betalning sker.

Dom 2002-06-19, målnummer A-113-2001

Ledamöter: Lars Johan Eklund, Per Sundberg (hovrättsassessor; tillfällig ersättare), Karin Isacsson, Peter Ander, Anders Hagman, Nils Lang (f.d. avtalsombudsmannen i Svenska Kommunalarbetareförbundet; tillfällig ersättare) och Karl-Erik Svensson. Enhälligt.

Sekreterare: Ulrika Kvarnsjö

Rättsfall från Arbetsdomstolen
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
2002-06-19

Målnummer:
A-113-2001