Fråga om det förelegat saklig grund för uppsägning av en arbetstagare vid ett byggnadsföretag vilken, enligt vad utredningen visar, vid tre tillfällen vägrat att utföra arbetsuppgifter som det ålegat honom att utföra.


Lagrum:
7 § lagen (1982:80) om anställningsskydd

Parter:

Svenska Byggnadsarbetareförbundet; S.A. Byggnads Aktiebolag

Nr 58

Svenska Byggnadsarbetareförbundet

mot

S.A. Byggnads Aktiebolag i Västra Frölunda.

Mellan Svenska Byggnadsarbetareförbundet (förbundet) och S.A. Byggnads Aktiebolag (bolaget) gäller kollektivavtal, s.k. hängavtal. Hängavtalet hänvisar till vid varje tidpunkt gällande överenskommelse av kollektivavtalskaraktär mellan Sveriges Byggindustrier och Svenska Byggnadsarbetareförbundet. Mellan dessa parter gäller bl.a. ett riksavtal, byggnadsavtalet. I detta finns bl.a. en förhandlingsordning i vars § 10 a 3 finns regler om bl.a. när protokoll som förts vid förhandling skall justeras. Som en bilaga till byggnadsavtalet finns ett anställningsskyddsavtal, som såvitt gäller de i detta mål aktuella avseendena, innehåller regler som motsvarar reglerna i anställningsskyddslagen.

Bolaget, som vid den i denna tvist aktuella tiden hade fjorton kollektivanställda, bedriver verksamhet bestående i om- och tillbyggnader företrädesvis i Göteborgsområdet.

S-G.B. , som är medlem i förbundet, anställdes hos bolaget år 1989. Tvist har nu uppstått med anledning av att bolaget skilt S-G.B. från anställningen. Tvisteförhandlingar har förevarit utan att parterna kunnat enas.

Förbundet har yrkat att Arbetsdomstolen skall förplikta bolaget att

A. till S-G.B. utge

ekonomiskt skadestånd eller lön och semesterersättning med 12 287 kr,

allmänt skadestånd med 80 000 kr för den kränkning han utsatts för samt

allmänt skadestånd med 6 000 kr för formfel samt

B. till förbundet utge allmänt skadestånd med 15 000 kr för underlåtenhet att varsla och att justera protokoll i rätt tid.

På beloppen har yrkats ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för delgivning av stämning, den 14 augusti 2001, till dess betalning sker.

Bolaget har bestritt käromålet i dess helhet. Det ekonomiska skadeståndet har vitsordats som skäligt i sig. Såvitt gäller de allmänna skadestånden har bolaget som skäligt i sig vitsordat 5 000 kr för brott mot kollektivavtalets bestämmelser i vad avser uppsägningshandlingens innehåll och sättet för dess överlämnande samt 1 000 kr för uteblivet varsel och underlåtenhet att justera protokoll. I övrigt har bolaget inte vitsordat något allmänt skadestånd som skäligt i sig. Yrkad ränta har bolaget vitsordat som skälig i sig.

Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader.

Till utveckling av talan har parterna anfört i huvudsak följande.

Förbundet

Förbundets medlem S-G.B. har varit anställd i bolaget sedan år 1989. Han är en omvittnat skicklig yrkesman. Han har lidit av ryggproblem sedan år 1996 eller 1997 och har haft vissa besvär med arbetsuppgifter som belastar ryggen. Detta har varit känt för arbetsgivaren sedan 1997. Han har dessutom varit sjukskriven ett antal gånger på grund av ryggbesvären och även fått behandling för dessa.

I december månad år 2000 arbetade S-G.B. på bolagets arbetsplats Stora Torp. S-G.B:s uppgift var att sätta plywood på ett träskjul och att utföra vissa kompletteringsarbeten. När S-G.B. fredagen den 15 december 2000 kom till arbetsplatsen för att slutföra arbetet, var arbetskamraterna E.E. och F.S. där och utförde anläggningsarbeten. E.E. sade att S-G.B. skulle gräva ner två sliprar. S-G.B. förstod att det var stor risk att han skulle drabbas av ryggproblem om han tog sig an den uppgiften. Han framförde det till E.E., som sade att det fick S-G.B. ringa till S.A. om. S-G.B. ringde till S.A. och framförde att det fanns risk för ryggproblem om han utförde arbetet. S.A. svarade honom att han skulle utföra arbetet och om inte "skulle han få se vad som skulle hända på måndag." S-G.B. uppfattade det som ett hot och tog illa vid sig. Han gjorde ett nytt försök att kontakta S.A. . Då sade S-G.B. också att det fanns andra arbeten som han skulle slutföra. Han fick samma svar en gång till och tog mycket illa vid sig. Han åkte hem och efter ett telefonsamtal med förbundets avdelning i Göteborg sjukskrev han sig för resten av dagen, eftersom han kände sig mycket dålig. Han ringde till bolaget och meddelade detta.

Söndagen den 17 december ringde S-G.B. till S.A. varvid de bestämde att mötas på bolagets kontor tisdagen den 19 december.

På kvällen den 18 december ringde S.A. till S-G.B. . S.A. sade att han hade tänkt igenom situationen och att det inte var någon mening med att fortsätta utan att S-G.B. fick sluta. S.A. uppmanade S-G.B. att komma till bolagets kontor och lämna tillbaka tjänstebil och verktyg. S.A. sade också att han skulle skicka en skriftlig uppsägningshandling. S-G.B. protesterade men S.A. stod på sig.

Den uppsägning som S-G.B. så småningom fick och som daterats den 18 december innehåller följande. "Härmed bekräftas uppsägning av (personnummer, uteslutet här) S-G.B:s anställning hos S.A. Byggnads AB på grund av personliga skäl." Vidare framgår det av handlingen att kopia sänts till förbundets avdelning 12 och till L.B., en anställd hos bolaget. Detta styrker att det den 18 december förekommit en kontakt vid vilken uppsägningen skett.

S-G.B. kontaktade fackföreningen för att få råd. Han fick beskedet att återlämna bil och verktyg när arbetsgivaren hade begärt det. Den 19 december åkte han till bolagets kontor och lämnade bilen och verktygen. Det sades inte mycket vid det tillfället.

S-G.B. tog på nytt kontakter med fackföreningen och den 21 december ogiltigförklarade han uppsägningen. Samma dag begärde förbundets avdelning av bolaget en skriftlig redogörelse för skälen för uppsägningen. I avdelningens begäran anges bl.a. att bolaget muntligt sagt upp S-G.B. . Bolaget lämnade en redovisning av grunderna för uppsägningen och S-G.B. bemötte dessa.

Tvisteförhandlingar hölls lokalt den 29 januari 2001 och centralt den 2 maj 2001. I protokollen har under rubriken faktiska omständigheter angetts att S.A. den 18 december muntligen skilde S-G.B. från anställningen med omedelbar verkan. Mot dessa uppgifter gjordes ingen invändning från bolagets sida vid justeringen av protokollen.

Först den 11 juli 2001 kom det av bolaget justerade protokollet från den centrala förhandlingen in till förbundet.

S-G.B. fick den 9 januari 2001 en ny anställning. Ogiltigförklaringen har därför frånfallits och i stället har ett yrkande om ekonomiskt skadestånd eller lön och semesterersättning framställts.

Bolaget har avskedat S-G.B. utan att ens saklig grund för uppsägning har förelegat. Bolaget har därigenom brutit mot § 17 anställningsskyddsavtalet, som - när det gäller grund för avskedande - överensstämmer med 18 § anställningsskyddslagen. Om Arbetsdomstolen inte skulle finna att det varit fråga om ett avskedande har S-G.B. i vart fall blivit uppsagd utan att saklig grund härför har förelegat. Bolaget har då brutit mot § 9 i anställningsskyddsavtalet, som - i fråga om saklig grund - överensstämmer med 7 § anställningsskyddslagen. Om Arbetsdomstolen skulle finna att S-G.B. blivit uppsagd har han i vart fall blivit befriad från att tjänstgöra under tiden den 18 december 2000 till den 9 januari 2001. Först den 28 februari 2001 skickade bolaget ett besked till S-G.B. om att han hade arbetsplikt. Då var det för sent. S-G.B. är berättigad till ekonomiskt skadestånd eller lön och semesterersättning för tiden den 18 december 2000 till den 9 januari 2001.

Bolaget har inte lämnat s.k. besvärshänvisning, dvs. inte angett vad S-G.B. hade att iaktta om han ville göra gällande att avskedandet eller uppsägningen var ogiltigt eller yrka skadestånd. Därigenom har bolaget brutit mot § 18 alternativt § 10 i anställningsskyddsavtalet, som i detta avseende ställer samma krav som 19 § respektive 8 § anställningsskyddslagen. Bolaget har inte heller överlämnat beskedet om avskedandet eller uppsägningen till S-G.B. personligen. Därigenom har bolaget brutit mot § 19 alternativt § 12 i anställningsskyddsavtalet, som i detta avseende ställer samma krav som 20 § respektive 10 § anställningsskyddslagen.

Bolaget har även genom att underlåta att underrätta S-G.B. och varsla förbundets avdelning om den tilltänkta åtgärden brutit mot § 26 i anställningsskyddsavtalet, som i detta avseende uppställer samma krav som 30 § anställningsskyddslagen.

Bolaget har genom att inte justera och återsända protokollet i tid brutit mot § 10 a 3 i byggnadsavtalet. Enligt den bestämmelsen gäller bl.a. att protokoll skall vara utsedda justeringsmän tillhanda inom en månad efter sista förhandlingssammanträdet och att protokollet skall vara justerat och motparten tillhanda senast inom en månad från mottagandet, om inte annat överenskommes.

Bolaget

Bolaget bedriver byggnadsarbeten på entreprenadbasis. Arbetena är av olika omfattning och bedrivs samtidigt på flera olika arbetsplatser. Bolagets ledning består av S.A. , som leder och fördelar arbetena genom att löpande lämna instruktioner om hur arbetet skall bedrivas. Bolagets verksamhet ställer stora krav på flexibilitet för att bolagets resurser skall kunna utnyttjas på ett företagsekonomiskt riktigt sätt. De anställda måste vara beredda att utföra sina arbetsuppgifter på olika arbetsplatser, att utföra från varandra skilda arbetsuppgifter och att vara varandra behjälpliga med olika göromål.

S.A. har vid olika tillfällen haft mycket svåra problem när det gällt att förmå S-G.B. att följa de instruktioner som lämnats. Dessa problem har accentuerats under anställningstiden och under november och december 2000 blivit mycket allvarliga.

Den 3 november vägrade S-G.B. trots uppmaning av bolagets arbetsledning att lägga grus runt ett kylrumshus på arbetsplatsen Isdala.

Den 8 november vägrade S-G.B. vid arbetsplatsen Sisjön att hjälpa grävmaskinisten J.G. att lägga ut en dräneringsslang trots att han uppmanats till det av arbetsledningen. S-G.B. lämnade i stället arbetsplatsen.

Den 8 december vägrade S-G.B. att utföra gjutning av ett golv vid arbetsplatsen Inägogatan, trots att han fick klara och entydiga order härom av arbetsledningen.

Samtliga dessa arbetsuppgifter måste i stället utföras av andra anställda hos bolaget. Vid dessa tillfällen har S-G.B. fått klara och entydiga arbetsorder av S.A. eller den eller dem han har anvisat. Sedan S-G.B. vägrat att utföra arbetsuppgifter har S.A. talat om för honom att hans vägran att utföra arbete inte kunde accepteras. Bolaget har försökt utreda och komma till rätta med de problem som S-G.B:s attityd inneburit genom att placera denne på arbeten som han kunde utföra ensam. Han har också disponerat en egen bil för att kunna arbeta ensam.

Den sista händelsen utspelade sig den 15 december på arbetsplatsen Stora Torp. På morgonen omkring klockan åtta ringde S-G.B. till S.A. och var aggressiv. Han svor och sade "jag gör inte sådana här jävla skitjobb". S-G.B. sade också att han inte ville utföra arbetet som innebar att han tillsammans med två andra anställda skulle bära två sliprar på plats. Han sade även att han inte skulle utföra arbetet ens om han fick hjälp av arbetskamrater. S-G.B. lämnade sedan arbetsplatsen. Något senare, omkring klockan elva, ringde S-G.B. åter till S.A. och berättade att han hade sjukskrivit sig samt att han befann sig i bostaden. S.A. uppfattade situationen så att S-G.B. vägrade utföra arbete som låg inom hans arbetsskyldighet. S-G.B. uppgav inga giltiga skäl för sin vägran att utföra arbetsuppgifterna.

På kvällen söndagen den 17 december ringde S-G.B. till S.A. och frågade var han skulle infinna sig för arbete på måndagen. S.A. svarade att, eftersom S-G.B. var sjukskriven, hade han inte planerat in något arbete för denne. Med detta avslutades telefonsamtalet.

Under måndagen den 18 december förekom ingen kontakt mellan S.A. och S-G.B. . S.A. tog däremot kontakt med förbundets avdelning 12 och kopplades då till ombudsmannen M.G. Han berättade om problemen och den oacceptabla situationen och bad om råd hur en uppsägningshandling skulle utformas. S.A. gjorde efter den information han fick från M.G. noteringar om hur han skulle skriva. Han åkte sedan till kontoret och lät skriva ut uppsägningshandlingen, som han samma dag sände till S-G.B:s hemadress.

På förmiddagen tisdagen den 19 december mötte S.A. S-G.B. , som då hade lämnat bil och nycklar och var på väg att lämna bolagets lokaler. De hälsade endast kort på varandra.

Bolaget har inte uppmanat S-G.B. att återlämna bil och nycklar. Detta har han gjort på eget initiativ. Denna inställning redovisade bolaget redan i anmärkningarna till protokollet från den lokala tvisteförhandlingen.

Det vitsordas att bolaget inte i rätt tid justerat och återsänt protokollet från den centrala förhandlingen den 2 maj 2001. Skälet till detta var att protokollet inte sändes till bolagets ombud utan till S.A. som var bortrest en längre tid. Protokollet justerades så snart S.A. återkommit.

S-G.B. har genom brevet den 18 december 2000 sagts upp av personliga skäl och bolaget har inte skilt honom från anställningen på ett sätt som är att jämföra med ett avskedande. Grunden för uppsägningen är att S-G.B. genom att vid flera tillfällen efter varandra vägra att utföra de order som lämnats honom och som avsett arbete som ligger inom hans arbetsskyldighet. Arbetsvägran har präglats av oresonlighet och allmän ovilja från S-G.B:s sida. Detta har lett till att bolaget måst anlita andra anställda för att utföra de arbetsuppgifter som ålagts honom. Detta har medfört ekonomisk skada för bolaget. Uppsägningen är sakligt grundad.

Bolaget vitsordar att uppsägningshandlingen inte innehåller de uppgifter som den skall innehålla enligt kollektivavtalet, att uppsägningshandlingen inte överlämnats till S-G.B. personligen, trots att inget hinder häremot förelegat, samt att underrättelse och varsel inte har lämnats. Bolaget vidgår också att det inte har justerat och återsänt protokollet från den centrala förhandlingen inom den tid som framgår av byggnadsavtalet. Dessa underlåtenheter har skett av förbiseende och har inte medfört någon risk för rättsförluster för S-G.B. . Skadestånd bör i vart fall inte utgå med mer än vad som vitsordats av bolaget.

Förbundet

Förbundet bestrider att S-G.B. gjort sig skyldig till någon arbetsvägran. Bolagets organisation är sådan att endast S.A. har kunnat ge S-G.B. arbetsorder. Om hans arbetskamrater gett honom arbetsuppgifter föreligger alltså ingen arbetsvägran. Om Arbetsdomstolen skulle komma fram till att det varit fråga om arbetsvägran, utgör denna ändå inte grund för avskedande eller uppsägning.

Domskäl

Förbundets medlem S-G.B. har varit anställd i bolaget sedan år 1989. Anställningen har ostridigt avslutats av bolaget. Parterna har dock skilda uppfattningar om hur detta gått till. Förbundet har gjort gällande i första hand att S-G.B. vid ett telefonsamtal med bolagets företrädare, S.A. , den 18 december 2000 blivit avskedad och i andra hand att han, som bolaget gjort gällande, blivit uppsagd samt att S-G.B. skilts från anställningen under omständigheter som inte ens utgjort saklig grund för uppsägning. Bolaget har gjort gällande att S-G.B. sades upp från sin anställning genom en handling som S.A. skrev den 18 december 2000 och samma dag skickade med post till S-G.B. samt att uppsägningen var sakligt grundad.

Målet har avgjorts efter huvudförhandling. Vid denna har på förbundets begäran hållits förhör under sanningsförsäkran med S-G.B. samt vittnesförhör med M.G. och L.J.K. På bolagets begäran har hållits förhör under sanningsförsäkran med S.A. samt vittnesförhör med E.E., F.S., T.W., J.G. och T.E. Förbundet har åberopat viss skriftlig bevisning.

Har S-G.B. blivit avskedad eller uppsagd?

Förbundet har alltså gjort gällande i första hand att bolagets företrädare S.A. vid ett telefonsamtal den 18 december 2000 avskedade S-G.B. . Enligt förbundet sade S.A. vid telefonsamtalet att det inte var någon mening med att fortsätta och uppmanade S-G.B. att återlämna bolagets bil och verktyg. Bolaget har bestritt att det förekommit något sådant samtal och uppgett att S-G.B. återlämnade bil och verktyg på eget initiativ.

S-G.B. har när han hörts i målet uppgett att ett sådant samtal som förbundet gjort gällande har ägt rum och S.A. har förnekat att något sådant samtal förekommit. Uppgift står alltså mot uppgift. Förbundet har pekat på innehållet i vissa handlingar, uppsägningshandlingen och förhandlingsprotokoll, som kan, men inte måste, förstås så att bolaget medgett att det förekommit ett telefonsamtal. Enligt Arbetsdomstolens mening kan det dock inte mot bolagets bestridande anses visat att det den 18 december 2000 förekommit ett telefonsamtal med sådan innebörd som förbundet påstått. Arbetsdomstolen utgår därför från att bolaget - som detta hävdat och som även förbundet gjort gällande för det fall att ett avskedande inte visas ha förekommit - sade upp S-G.B. från anställningen genom det den 18 december 2000 dagtecknade brevet.

Frågan är då om S-G.B., som bolaget påstått, gjort sig skyldig till arbetsvägran som utgör saklig grund för uppsägning.

Har S-G.B. gjort sig skyldig till arbetsvägran ?

Bolaget har gjort gällande att S-G.B. under november och december år 2000 vägrat att utföra arbetsuppgifter vid arbetsplatserna Isdala, Sisjön, Inägogatan och Stora Torp.

Isdala

Bolaget har gjort gällande att S-G.B. den 3 november, trots uppmaning, vägrat lägga grus runt ett kylrumshus på arbetsplatsen Isdala varför arbetet i stället fick utföras av en annan arbetstagare. Förbundets inställning är att S-G.B. inte har fått någon uttrycklig order av S.A. utan att det är andra arbetstagare som har gett honom arbetsuppgifter, varför det inte kan utgöra någon arbetsvägran.

S-G.B. har uppgett att S.A. inte sagt till honom att lägga ut grus. S.A. har uppgett att han, kanske dagen före denna händelse, instruerat S-G.B. att denne skulle lägga tak på ett mindre kylrum som var under uppförande och lägga ut grus runt byggnaden. E.E. har uppgett att han från stadens fritidsförvaltning, åt vilken arbetet utfördes, fick ett telefonsamtal om att gruset inte var utlagt, att han då ringde till S-G.B. som sade att "jag gör inga sådana skitarbeten". F.S. har uppgett att han visade S-G.B. var det material som skulle användas fanns. S.A. har även uppgett att han efter denna händelse talade med S-G.B. , som då inte kunde ge något skäl för sitt handlande.

Ostridigt är alltså att S-G.B. inte utfört arbetsuppgiften att lägga ut grus. S-G.B. har förklarat detta med att han inte fått någon uttrycklig order av S.A. att göra detta, vilket dock S.A. uppgett att han fått. Även om man godtar S-G.B:s uppgift om att han inte fått någon uttrycklig order om detta framstår hans handlande som klandervärt. Det måste med hänsyn till vad som upplysts om hur bolagets verksamhet bedrivs ha framstått som självklart även för S-G.B. att han skulle vara behjälplig med och utföra de arbetsuppgifter som skulle utföras på den arbetsplats där han befann sig. S-G.B:s uttalande till E.E. talar också för att det fanns en motvilja hos S-G.B. att utföra vissa arbetsuppgifter.

Sisjön

Bolaget har gjort gällande att S-G.B. den 8 november vid arbetsplatsen Sisjön vägrat att hjälpa grävmaskinisten J.G. med att lägga ut en dräneringsslang samt att han i stället lämnade arbetsplatsen. Förbundet har gjort gällande att någon order inte getts av S.A. utan av annan arbetstagare.

S.A. har uppgett att han dagen före denna händelse gett S-G.B. klara besked om vad som skulle göras och att han skulle hjälpa grävmaskinisten. S-G.B. har uppgett att han bara visste att han skulle hålla i ett instrument vid arbetsplatsen och att han inte visste vad han i övrigt skulle göra. E.E. har uppgett att man ringde från det schaktföretag som grävmaskinisten arbetade åt och uppgav att det var en person på arbetsplatsen som inte ville arbeta. J.G. har uppgett att S-G.B. skulle hjälpa till med att lägga slang, "hålla höjden" och lägga ut matta samt att S-G.B. när han ombads göra det svarade att det gör jag inte och åkte från platsen. S.A. har uppgett att han efter denna händelse hade ett allvarligt samtal med S-G.B. som då lovade att bättra sig.

Enligt Arbetsdomstolens mening måste det även i detta fall ha framstått som självklart även för S-G.B. att han skulle vara behjälplig med de arbetsuppgifter som förekom på arbetsplatsen. Det framstår som otänkbart att S-G.B. skulle ha sänts till platsen endast för att hålla i ett instrument samtidigt som annan skulle behöva sändas dit för att biträda grävmaskinisten i övrigt. S-G.B:s uttalande till grävmaskinisten talar för att det närmast var S-G.B:s motvilja mot arbetsuppgifterna som låg bakom hans handlande.

Inägogatan

Bolaget har inledningsvis gjort gällande att S-G.B. den 8 december på arbetsplatsen Inägogatan underlåtit att utföra borttagning av s.k. finsats när en vattenskada i ett duschrum skulle åtgärdas. Under målets handläggning har dock bolaget ändrat inställning och gjort gällande att S-G.B. vägrat att utföra gjutning av ett golv.

S.A. har uppgett att han, efter det att avfuktning skett, bad S-G.B. åka till platsen och gjuta en s.k. grovsats men att denne inte utförde arbetet. S-G.B. har uppgett att han rivit väggar och bilat bort finsatsen, att det sedan skulle dröja ett tag, eftersom avfuktning skulle ske, samt att T.W. några dagar senare frågade om storleken på finsatsen och sedan göt den. T.W. har uppgett att S.A. ringde till honom och berättade att S-G.B. hade påbörjat arbetet men inte velat gjuta golvet.

Mot bakgrund av de olika uppgifter som lämnats från bolagets sida i denna del och att utredningen inte kan sägas ge helt klart besked om vad som förevarit, finner Arbetsdomstolen att det inte kan anses utrett att S-G.B. gjort sig skyldig till arbetsvägran i detta fall.

Stora Torp

Bolaget har gjort gällande att S-G.B. den 15 december på arbetsplatsen Stora Torp vägrat att vara behjälplig med att lägga två sliprar på plats. Förbundets inställning är att S-G.B. på grund av sina ryggbesvär inte kunde utföra arbetet.

S.A. har uppgett att S-G.B:s uppgift var att bygga en vägg på ett uthus och för detta behövdes en grundbjälke bestående av två sliprar som krävde en urschaktning på ca fem centimeter, att S-G.B. ringde honom och utan att ange någon förklaring sade att jag gör inte de här "jävla skitjobben", samt att han uppmanade S-G.B. att utföra arbetet vilket denne vägrade trots att E.E. och F.S., vilka befann sig på arbetsplatsen, erbjöd sig att hjälpa till. S-G.B. har uppgett att han vid telefonsamtal till S.A. sagt att det var på grund av ryggen som han vägrade att utföra arbetet, och att han ansåg sig utsatt för kränkande behandling och åkte hem. E.E. har uppgett att S-G.B. till honom sade att S.A. sagt att S-G.B. inte behövde göra sliperarbetet, att S.A. vid ett kontrollsamtal sade att detta var lögn samt att S-G.B. sade att han inte gör sådana "skitarbeten". F.S. har uppgett att S-G.B. inte sade något om problem med ryggen.

Enligt Arbetsdomstolens mening visar utredningen i denna del att S-G.B. vägrat att utföra arbetet med sliprarna. Han har i domstolen förklarat sitt handlande med att arbetet skulle kunna ha orsakat honom ryggbesvär. Utredningen får dock anses ge vid handen att S-G.B. inte vid händelsen angav något sådant skäl och Arbetsdomstolen anser sig därför kunna bortse från denna förklaring, särskilt som S-G.B:s yttranden till S.A. och E.E. ger vid handen att det även i detta fall var S-G.B:s motvilja mot arbetsuppgiften som låg bakom hans handlande.

Har bolaget haft saklig grund för uppsägningen?

Utredningen visar alltså att S-G.B. vid tre tillfällen gjort sig skyldig till arbetsvägran. Utredningen visar också att bolaget måst anlita andra för att utföra de arbetsuppgifter som S-G.B. vägrat att utföra. E.E. har uppgett att han fick köra från Kungsbacka för att lägga ut gruset vid arbetsplatsen Isdala. De arbetsuppgifter vid arbetsplatsen Sisjön som S-G.B. vägrade att utföra fullgjordes, enligt vad E.E. och F.S. uppgett, av dem sedan de fått bege sig till platsen. Uppenbarligen måste även arbetsuppgifterna vid arbetsplatsen Stora Torp ha utförts av andra anställda. En slutsats som måste dras av utredningen är att S-G.B. genom sitt handlande orsakat bolaget olägenheter och kostnader, även om kostnadernas storlek inte kan fastställas. Slutförandet av arbetena har också försenats vilket kan påverka förhållandet till beställarna. Utredningen visar även att andra anställdas arbetsförhållanden påverkats av S-G.B:s beteende och att han av andra anställda uppfattats som illojal.

Av förarbetena till lagen om anställningsskydd (prop. 1973:129 s. 124) framgår bl.a. följande. Vid bedömningen av om bl.a. ordervägran utgör saklig grund för uppsägning bör bedömningen inte inriktas så mycket på vad som förekommit i det enskilda fallet utan på de slutsatser om arbetstagarens lämplighet som kan dras av det inträffade. Först vid klart dokumenterad olämplighet bör kravet på saklig grund anses uppfyllt. En ordervägran bör inte utan vidare anses utgöra saklig grund för uppsägning. Omständigheterna i det enskilda fallet kan ha varit sådana att arbetstagaren haft skäl för sin vägran som det kan vara rimligt att ta hänsyn till. Om arbetstagarens ordervägran framstår som ett uttryck för en allmän ovilja att rätta sig efter arbetsgivarens anvisningar torde saklig grund få anses föreligga. I fall där arbetstagaren misskött sig framstår det som befogat att ta hänsyn till sådana omständigheter som att arbetstagaren varit anställd lång tid, att han inte tidigare misskött sig eller att vad som inträffat framstår som en tillfällig förlöpning från arbetstagarens sida.

Enligt Arbetsdomstolens mening framstår S-G.B:s handlande att vid tre tillfällen vägra att utföra arbetsuppgifter som ålegat honom åtminstone tillsammans som ett allvarligt åsidosättande av hans åligganden gentemot arbetsgivaren. Det har inte framkommit att S-G.B. har haft några sådana skäl för sin vägran som det finns anledning att ta hänsyn till. Av vad han yttrat i samband med de tre tillfällena framgår att hans handlande berott på att han hyst en allmän ovilja mot att utföra vissa arbetsuppgifter, som han inte ansett tillräckligt kvalificerade. S-G.B. har enligt vad utredningen visar orsakat arbetsgivaren olägenheter och ökade kostnader. Enligt Arbetsdomstolens mening bör S-G.B:s åsidosättande av sina skyldigheter gentemot arbetsgivaren typiskt sett kunna utgöra saklig grund för uppsägning.

Förbundet har emellertid också gjort gällande att bolaget inte klargjort för S-G.B. att han riskerade sin anställning genom sitt beteende, vilket enligt Arbetsdomstolens praxis kan krävas för att saklig grund för uppsägning skall anses föreligga. Enligt bolaget har dock S.A. klargjort för S-G.B. att hans arbetsvägran inte kan accepteras.

S.A. har uppgett att det förelegat stora problem med S-G.B. som inte velat göra som S.A. vill, att han haft åtskilliga samtal med S-G.B. om detta, att S-G.B. då lovat att bättra sig men det blivit tvärtom, samt att han efter de aktuella händelserna haft samtal med S-G.B. om dessa men att dessa samtal inte dokumenterats.

Med hänsyn till de problem som S-G.B:s handlande orsakat framstår det som mindre troligt att S.A. skulle ha underlåtit att ta upp dessa med S-G.B. , särskilt som dennes handlande också i hög grad påverkade andra anställdas förhållanden liksom förhållandet till andra företag och till beställare. Enligt Arbetsdomstolens mening måste det, även om några samtal inte dokumenterats, redan efter de två första aktuella händelserna ha stått klart för S-G.B. att arbetsgivaren inte kunde acceptera hans beteende. S-G.B. måste ju själv ha insett att han genom sitt handlande orsakade arbetsgivaren olägenheter och extra kostnader. Trots det har han inte förändrat sitt beteende. Med hänsyn härtill och till den ovilja mot att utföra vissa arbetsuppgifter som S-G.B. visat är det enligt Arbetsdomstolens mening inte antagligt att tillsägelser eller erinringar från arbetsgivarens sida efter händelsen den 15 december 2000 skulle ha lett till någon avgörande förbättring i S-G.B:s beteende. Vilka krav som kan ställas på att en arbetsgivare före en uppsägning skall varna arbetstagaren och erinra om att denne genom sitt handlande riskerar sin anställning bör naturligtvis också vara beroende av vad arbetstagaren låtit komma sig till last. Särskilt stränga krav på sådant bör inte ställas om arbetstagaren på ett allvarligt sätt vid upprepade tillfällen åsidosatt sina grundläggande och självklara skyldigheter enligt anställningsavtalet och arbetsgivaren inte gett arbetstagaren anledning att anta att arbetsgivaren accepterar arbetstagarens beteende.

Vid en samlad bedömning av vad som framkommit finner Arbetsdomstolen att bolaget haft saklig grund för uppsägningen av S-G.B. . Den omständigheten att S-G.B. har en för branschen osedvanligt lång anställningstid bör inte tillmätas någon större betydelse när det är fråga om upprepade fall av arbetsvägran.

Förbundets yrkanden om allmänt skadestånd för att S-G.B. avskedats eller sagts upp utan att saklig grund för uppsägning förelegat skall alltså avslås.

Övriga yrkanden

Förbundet har även yrkat ekonomiskt skadestånd eller lön och semesterersättning till S-G.B. för tiden från uppsägningen till dess han den 9 januari 2001 fick en ny anställning. I bolagets uppsägningshandling har uppsägningstiden inte angivits och av utredningen i målet framgår att bolaget först efter det att han fått ny anställning underrättade honom om att uppsägningstiden var fyra månader och att man ansåg honom arbetsskyldig under denna tid. Mot denna bakgrund bör saken betraktas så som förbundet gjort gällande, nämligen att bolaget får anses ha befriat S-G.B. från arbete under uppsägningstiden. Bolaget bör därför förpliktas ersätta S-G.B. för inkomstbortfallet under den period som yrkandet avser. Om beloppet råder inte tvist. Ersättningen bör med hänsyn till den bedömning som gjorts betraktas som lön och semesterersättning.

Av utredningen framgår att bolaget i förhållande till S-G.B. brutit mot bestämmelser i anställningsskyddsavtalet eller motsvarande bestämmelser i anställningsskyddslagen genom att inte lämna s.k. besvärshänvisning, inte överlämna uppsägningshandlingen personligen och inte underrätta honom i förväg om den tilltänkta åtgärden. Av utredningen framgår även att bolaget i förhållande till förbundet åsidosatt sin skyldighet enligt anställningsskyddsavtalet att varsla förbundet om den tilltänkta åtgärden och sin skyldighet enligt byggnadsavtalet att inom viss tid justera och återsända förhandlingsprotokoll. Den sistnämnda försummelsen har inte berott på någon ovilja mot att fullgöra skyldigheterna utan på att bolagets företrädare varit bortrest under den aktuella tiden. Bolagets underlåtenhet att i förväg underrätta S-G.B. och att varsla förbundet om uppsägningen framstår som betydligt allvarligare. Skadestånden bör bestämmas till de yrkade beloppen nämligen 6 000 kr till S-G.B. och 15 000 kr till förbundet.

Rättegångskostnader

Parterna har vunnit ömsom. Vad bolaget tappat får anses vara av ringa betydelse. Bolaget bör erhålla full ersättning för sina rättegångskostnader. Om beloppet råder ingen tvist.

Domslut

Med avslag på Svenska Byggnadsarbetareförbundet yrkande om allmänt skadestånd till S-G.B. för brott mot 17 § alternativt 9 § anställningsskyddsavtalet förpliktar Arbetsdomstolen S.A. Byggnads AB

att till S-G.B. utge

lön och semesterersättning med tolvtusentvåhundraåttiosju (12 287) kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 14 augusti 2001 till dess betalning sker och allmänt skadestånd med sextusen (6 000) kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 14 augusti 2001 till dess betalning sker

samt att till Svenska Byggnadsarbetareförbundet utge allmänt skadestånd med femtontusen (15 000) kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 14 augusti 2001 till dess betalning sker.

Svenska Byggnadsarbetareförbundet skall ersätta S.A. Byggnads AB för rättegångskostnader med åttiotretusen (83 000) kr avseende ombudsarvode jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för denna dom till dess betalning sker.

Dom 2002-05-08, målnummer A-119-2001

Ledamöter: Hans Tocklin, Charlotte Abrahamsson, Palle Landin (skiljaktig), Carl Magnus Pontén, Göran Gräslund, Inger Öhrn Karlsson, Jarl Karlsson

Sekreterare: Karina Hellrup

Ledamoten Palle Landins skiljaktiga mening.

I målet är klarlagt att S-G.B. vid minst tre tillfällen inte utfört arbetsuppgifter, som ålegat honom enligt anställningsavtalet. Detta beteende är klandervärt särskilt som S-G.B. måste ha insett att hans beteende orsakat bolaget olägenheter och merkostnader. Det är i målet inte visat eller helt utrett att Arbetsgivarens representant S.A. vid sina samtal med S-G.B. tydligt klargjort att dennes anställning var i fara om han inte ändrade sitt beteende. Mot bakgrund härav och S-G.B:s långa anställningstid hos bolaget framstår uppsägningen som en alltför ingripande åtgärd med anledning av det inträffade.

Arbetsdomstolen har i en nyligen avgiven dom 2002 nr 44 mycket ingående behandlat frågan om hur viktigt det är med tydlighet från arbetsgivarens sida gentemot arbetstagaren i samband med tilltänkta åtgärder, som medför allvarliga konsekvenser för arbetstagaren. I domen anförs bl.a. följande:

" I förarbetena till LAS framhålls det som naturligt att en arbetsgivare erinrar arbetstagaren om att ett missförhållande enligt arbetsgivarens uppfattning har betydelse för anställningsförhållandets bestånd. Lagstiftarens tanke är att en uppsägning ej skall komma att framstå som överraskande eller omotiverad., och därför bör sådana tillsägelser och varningar ingå som ett led i arbetsgivarens handläggning av förseelser på arbetsplatsen som kan leda till uppsägning. Arbetsdomstolen har i sin praxis också lagt stor vikt vid att arbetsgivaren agerar på detta sätt när saklig grund-frågan är tvistig. Som arbetsdomstolen anförde i domen 1986 nr 160 måste naturligtvis de närmare krav som bör ställas på ett klargörande av det slag som här avses ytterst bedömas med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet, men som regel måste det emellertid erfordras att arbetstagaren erhållit åtminstone en otvetydig varning om att hans anställning är i fara."

Som framgår av utredningen har bolaget i förhållande till S-G.B. brutit mot bestämmelser i anställningsskyddsavtalet eller motsvarande bestämmelser i anställningsskyddslagen genom att inte lämna s.k. besvärshänvisning, inte överlämna uppsägningshandlingen personligen och inte underrätta honom i förväg om den tilltänkta åtgärden. Av utredningen framgår även att bolaget i förhållande till förbundet åsidosatt sin skyldighet att varsla förbundet om den tilltänkta åtgärden. Detta åsidosättande från företagets sida har också i sig bidragit till att det för S-G.B. inte framstått som helt klart att arbetsgivaren avsåg att säga upp honom på grund av hans vägran att utföra vissa arbetsuppgifter. Och genom att inte varsla förbundet om den tilltänkta åtgärden har möjligheten försatts att via överläggningar mellan arbetsgivare och den fackliga organisationen förhandla fram ett alternativ till uppsägningen.

Även denna fråga behandlas utförligt i AD-domen 44/02, i vilken bl.a. anförs följande:

" Av 30 § första stycket LAS framgår att en arbetsgivare som vill säga upp en arbetstagare på grund av omständigheter som hänför sig till arbetstagaren personligen skall underrätta arbetstagaren om detta minst två veckor i förväg. Är arbetstagaren fackligt organiserad, skall arbetsgivaren samtidigt med underrättelsen varsla den lokala arbetstagarorganisation som arbetstagaren tillhör. Av andra stycket samma lagrum följer att arbetstagaren och den lokala arbetstagarorganisationen som arbetstagaren tillhör har rätt till överläggning med arbetsgivaren om den åtgärd som underrättelsen och varslet avser ; en förutsättning härför är dock att en överläggning begärs senast en vecka efter det att underrättelsen eller varslet lämnades. Har överläggning begärts får, enligt lagrummets tredje stycke, arbetsgivaren ej verkställa uppsägning förrän överläggningen har avslutats."

Enligt min mening är alltså bolagets uppsägning av S-G.B. inte sakligt grundad.

Överröstad i denna del är jag i övrigt ense med majoriteten.

Rättsfall från Arbetsdomstolen
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
2002-05-08

Målnummer:
A-119-2001