Tolkning av kollektivavtal. Fråga om journalistavtalets bestämmelser om anställning innebär att den dispositiva regeln om rätt till tillsvidareanställning för vikarier i 5 § andra stycket lagen (1982:80) om anställningsskydd inte är tillämplig inom avtalsområdet.


Lagrum:
2 § och 5 § lagen (1982:80) om anställningsskydd

Parter:

Svenska Journalistförbundet; Svenska Tidningsutgivareföreningen

Nr 28

Svenska Journalistförbundet

mot

Svenska Tidningsutgivareföreningen.

BAKGRUND OCH YRKANDEN

Mellan Svenska Journalistförbundet (förbundet) och Svenska Tidningsutgivareföreningen (Tidningsutgivarna) föreligger kollektivavtal, det s.k. journalistavtalet. Tvist har uppkommit mellan parterna huruvida journalistavtalets bestämmelser om anställning innebär att den dispositiva regeln om rätt till tillsvidareanställning för vikarier i 5 § andra stycket lagen (1982:80) om anställningsskydd (anställningsskyddslagen) inte är tillämplig på avtalsområdet.

Tvisteförhandlingar har ägt rum utan att parterna har kunnat enas.

Det journalistavtal som gällde vid tiden för tvistens uppkomst löpte ut den 31 mars 2001. Parterna har därefter träffat ett nytt avtal som dock inte färdigställts vid tiden för huvudförhandling i målet. Parterna är ense om att talan skall avse det avtal som gällde vid tiden för tvistens uppkomst, avtalet för 1999-2001, men att utgången i målet skall vara avgörande för tolkningen även av det nya journalistavtalet.

Förbundet har yrkat att Arbetsdomstolen skall förklara att 5 § andra stycket anställningsskyddslagen var tillämplig inom journalistavtalets - kollektivavtal för redaktionspersonal under perioden den första oktober 1999 till den 31 mars 2001 - tillämpningsområde.

Tidningsutgivarna har bestritt yrkandet.

DE OMTVISTADE BESTÄMMELSERNA

I anställningsskyddslagen återfinns regler om anställningsavtalet i 4-6 b §§.

I 5 § första stycket anges i fem punkter i vilka fall avtal om tidsbegränsad anställning får träffas. Som exempel bland dessa kan här nämnas säsongsarbete, vikariat och tillfällig arbetsanhopning. Andra - tillika sista - stycket innehåller följande bestämmelse.

Om en arbetstagare har varit anställd hos arbetsgivaren som vikarie i sammanlagt mer än tre år under de senaste fem åren, övergår anställningen till en tillsvidareanställning.

Utöver vad som anges i 5 § innehåller anställningsskyddslagen ytterligare två möjligheter till tidsbegränsad anställning; överenskommen visstidsanställning enligt 5 a § och provanställning enligt 6 §.

Av 2 § anställningsskyddslagen framgår att det genom ett kollektivavtal får göras avvikelser från 5, 5 a och 6 §§.

Journalistavtalets bestämmelser om anställning har följande lydelse (delvis återgivna i utdrag).

§ 2

ANSTÄLLNING

MOM 1 Anställningsformer

Avtal om anställning enligt detta kollektivavtal skall träffas enligt något av följande alternativ:

Mom 1:1

Anställning tillsvidare.

Mom 1:2

Anställning för viss tid, viss säsong eller visst arbete i högst 12 månader om arbetsuppgifternas särskilda beskaffenhet föranleder sådan anställning (5 § punkt 1 lagen om anställningsskydd).

Efter särskild överenskommelse med journalistklubben kan sådan anställning avse längre tid än 12 månader.

Mom 1:3

Anställning som vikarie.

Med "vikarie" avses

- - - - -

Mom 1:4

Anställning på prov för högst sex månader. Provanställning får träffas

- med medarbetare med speciella ämneskunskaper om dennes journalistiska kvalifikationer är oprövade;

- om det föreligger särskilda skäl att pröva medarbetarens kvalifikationer mot bakgrund av ämnesområdets speciella krav;

- efter överenskommelse mellan företaget och journalistklubben om det föreligger andra särskilda skäl.

Syftet med provanställningen skall vara att denna efter prövotiden skall övergå till en tillsvidareanställning. Efter överenskommelse kan tiden förlängas med den tid under vilken medarbetaren eventuellt varit frånvarande under provperioden. Om provanställningen inte övergår till en tillsvidareanställning skall arbetsgivaren, på begäran av medarbetaren, motivera sitt ställningstagande.

Mom 1:5

Anställning på heltid som studiepraktikant högst för sex månader - - -

- - - - -

Mom 1:6

Anställning som aspirant enligt särskilt avtal. (Se aspirantavtalet sid 73)

MOM 2 Fortgående anställning

Anställning enligt mom 1:2-1:6 som fortsätter efter angiven eller överenskommen tid övergår i en tillsvidareanställning.

MOM 3 Uppsägningstid

- - - - -

MOM 4 Företrädesrätt

För visstidsanställd enligt mom 1:2-1:3, som uppnått en sammanlagd anställningstid om 18 månader under en tvåårsperiod, skall reglerna om företrädesrätt i lagen om anställningsskydd gälla även under pågående anställning. Vid konkurrens mellan sådan medarbetare och annan person som har företrädesrätt enligt lagen om anställningsskydd skall lagens regler gälla.

Anmärkning

Parterna konstaterar att förhandlingar mellan klubb och företag kan upptagas beträffande vikariesituationen vid företaget. Detta kan ske t ex då ett i förhållande till antalet tillsvidareanställda medarbetare oproportionerligt stort antal vikarier samtidigt är eller har varit anställda vid företaget.

Innan vikariat om minst tre månader tillsätts skall journalistklubben informeras. Om klubben så begär skall lokal förhandling om lönesättningen av vikarien äga rum.

Vikarier skall ges arbetsplatsintroduktion.

PARTERNAS UTVECKLING AV TALAN

Förbundet

Vid årsskiftet 1996/1997 beslutades om vissa förändringar i anställningsskyddslagen. En av dem var att ingripa mot ett överdrivet utnyttjande av vikarier på den svenska arbetsmarknaden. Det sattes därför en bortre gräns för långa vikariatskedjor genom regeln i 5 § andra stycket anställningsskyddslagen. Bestämmelsen trädde i kraft den 1 januari 2000, dvs. med tre års fördröjning från det att den beslutades. En förklaring till tidpunkten för ikraftträdandet var de stora vikariatsproblem som fanns på den offentliga sektorn. Lagregeln hade således varit känd för parterna på arbetsmarknaden i över tre år när den trädde i kraft.

Ingressen till § 2 mom 1 i journalistavtalet, "Avtal om anställning enligt detta kollektivavtal skall träffas enligt något av följande alternativ", tillkom år 1975 på förslag av förbundet. Avsikten med ingressen var att inskränka antalet varianter av anställningsformer på begränsad tid i förhållande till anställningsskyddslagen. Endast ett urval av de olika tidsbegränsade anställningarna som anställningsskyddslagen innehöll skulle tillämpas inom avtalsområdet. Huvudregeln enligt avtalet var tillsvidareanställning. Därutöver tilläts anställning för viss tid, viss säsong eller visst arbete i högst sex månader om arbetsuppgifternas särskilda beskaffenhet föranledde sådan anställning. Vissa vikariatstyper tilläts också genom en beskrivning av några situationer där vikariatsformen var tillämplig. Vidare fanns regler om aspirant- och elevanställningar.

Tillvägagångssättet att räkna upp de anställningsformer som skulle tillämpas fick till följd att det fanns anställningsformer som stannade utanför avtalet. Exempel på sådana var anställning för arbetsanhopning, som fortfarande inte har influtit i avtalet, och provanställning, som togs in i avtalet först år 1999. Inte heller överenskommen visstidsanställning enligt 5 a § anställningsskyddslagen har influtit i avtalet.

Genom journalistavtalet 1999-2001 tillkom flera vikariatstyper. Dessa beskrivs i mom 1:3 som då byggdes ut. Samtidigt infördes provanställning som en ny anställningsform i mom 1:4. Båda dessa förändringar skedde på Tidningsutgivarnas initiativ.

I avtalets § 2 mom 2, "Fortgående anställning", finns en regel om att vissa anställningar som fortsätter efter angiven eller överenskommen tid övergår i en tillsvidareanställning. Bestämmelsen tillkom år 1976. De anställningar bestämmelsen hänvisar till, och som på detta sätt kan övergå till tillsvidareanställningar, är samtliga tidsbegränsade anställningar. Bestämmelsen reglerar bara just den angivna situationen att den överenskomna tiden överskrids och ingenting annat. Den löser därför inte det problem med långa vikariatskedjor som 5 § andra stycket anställningsskyddslagen tar sikte på.

Bestämmelserna i § 2 mom 4 i avtalet innebär en komplettering av den företrädesrätt till återanställning som följer av 25 § anställningsskyddslagen. Lagens regler gäller alltså fortfarande men företrädesrätten har genom kollektivavtalets regler utvidgats för vissa tidsbegränsade anställningar. Enligt lagen gäller företrädesrätt till återanställning från den sista månaden i den tidsbegränsade anställningen, den s.k. varselmånaden, till och med nio månader efter anställningens upphörande. Enligt avtalsbestämmelsen får en visstidsanställd med 18 månaders anställning under de senaste två åren företrädesrätt från den dag då 18-månadersgränsen passeras. Den tidpunkten kan i vissa fall inträffa innan det är bara en månad kvar av den tidsbegränsade anställningen. I sådana fall har alltså arbetstagaren företrädesrätt enligt avtalet under en längre tid än vad som gäller enligt lagen. Vidare gäller företrädesrätten enligt avtalet även under pågående anställning. Finns det personer som har företrädesrätt direkt enligt 25 § anställningsskyddslagen och sådana som har den utvidgade rätten enligt mom 4 måste dock de senare vänta till dess att alla med laglig rätt har beretts tillfälle att tas in i verksamheten igen.

Sedan den nya lagregeln om tillsvidareanställning för vikarier i 5 § andra stycket anställningsskyddslagen blev känd - vid årsskiftet 1996/1997 - har Tidningsutgivarna inte tagit upp frågan om tillämpning av regeln på avtalsområdet i någon avtalsrörelse. Frågan diskuterades alltså varken vid tillkomsten av 1997-1998 års avtal, 1998-1999 års avtal eller inför avtalet 1999-2001. År 1999 tillsattes visserligen en arbetsgrupp rörande vikariernas situation. Bakgrunden till denna var emellertid att förbundet i flera förhandlingar hade påpekat problematiken med s.k. "utlasning". Det handlar om att arbetsgivarna i tidningsbranschen inte vill att vikarier skall få rätt till förtur på arbetsplatsen. För att undvika detta bestäms vikariaten för varje enskild arbetstagare till som längst 11 månader och tre veckor även om det kan förutses ett längre vikariatsbehov. På så sätt kan den enskilde arbetstagaren inte kvalificera sig till en återanställningsrätt. Förbundet ville åtgärda detta. Arbetsgivaren på sin sida ville behandla en problematik som gällde omskolning av journalister vid arbetsbrist. Det var dessa två frågor som arbetsgruppen skulle försöka lösa. Detta hade inget med regeln i 5 § andra stycket anställningsskyddslagen att göra och den regeln nämndes heller aldrig i detta sammanhang.

Först genom ett brev från Tidningsutgivarna till förbundet den 29 december 1999, dvs. två dagar före regelns ikraftträdande, fick förbundet klart för sig Tidningsutgivarnas inställning att parternas kollektivavtal innebar att 5 § andra stycket anställningsskyddslagen inte var tillämplig på avtalsområdet. Förbundet klargjorde genom ett svarsbrev den 4 januari 2000 att dess uppfattning var att den nya lagregeln fick fullt genomslag på avtalsområdet. I och med denna korrespondens var tvisten etablerad mellan parterna för första gången. Tidningsutgivarna har sedan dess vägrat att tillämpa vikariatsskyddet på de medlemmar i förbundet som har hamnat i den aktuella situationen.

Grunden för förbundets talan är sammanfattningsvis att förbundet inte vid något tillfälle har slutit journalistavtalet i avsikt att ersätta vad som finns intaget i 5 § andra stycket anställningsskyddslagen med några bestämmelser i avtalet.

Tidningsutgivarna

När anställningsskyddslagen trädde i kraft år 1974 tillämpades det synsättet att tidigare kollektivavtal inte skulle tillerkännas någon rättsverkan i den mån avtalsparterna inte hade för avsikt just att disponera över de dispositiva reglerna i lagen. I avtalsförhandlingarna år 1974 var förbundets inställning inte bara att de tidigare reglerna inte skulle gälla utan förbundet krävde dessutom att stora förändringar skulle göras i avtalet i förhållande till vad som föreskrevs i den nya dispositiva lagstiftningen. Beträffande vikarier föreslog förbundet bl.a. att tiden för vikariat efter överenskommelse med journalistklubben skulle kunna utsträckas till sammanlagt högst 15 månader och då bara om förlängningen avsåg vikariat för en och samma anställd. Förändringarna i 1974 års avtal utformades i stort sett enligt förbundets krav och föreslagna ordalydelse.

Redan i 1975 års avtalsrörelse återkom förbundet med nya krav i anställningsfrågan. Förbundet föreslog bl.a. ett helt nytt moment, 1 c, med följande lydelse.

c) Avtal om anställning skall träffas enligt något av följande alternativ:

anställning tills vidare;

anställning för viss tid, viss säsong eller visst arbete, dock högst sex månader, under förutsättning att det föranleds av arbetsuppgifternas särskilda beskaffenhet, samt anställning som semestervikarie i högst sex månader, efter överenskommelse med journalistklubben vid företaget. anställning som vikarie xx) i högst sex månader; dock kan vikariatet efter överenskommelse med journalistklubben utsträckas till längst 15 månader, om den tid som överstiger sex månader avser vikariat för en och samma person;

anställning som aspirant, fotografelev eller layoutelev i högst 18 månader (se särskilt avtal).

Alla anställningsöverenskommelser skall ske i samråd mellan företaget och journalistklubben.

Anställningar enligt punkterna 2-4 som fortgår efter angivna tider övergår i tillsvidareanställningar.

- - - - -

xx) Med vikarie avses medarbetare som anställts för att ersätta annan anställd medarbetare under dennes bortovaro.

Förbundets förslag kom att i stort sett ograverat föras in i 1975 års avtal. Det enda som inte infördes i avtalet var regeln om en begränsning av vikariat till högst 15 månader, dvs. efter överenskommelse med journalistklubben kunde vikariatstiden enligt 1975 års avtal bli längre än 15 månader.

År 1982 ändrades anställningsskyddslagen på ett stort antal punkter, bl.a. tillkom regler om provanställning. I 1981 års avtalsförhandlingar presenterade Tidningarnas Arbetsgivareförening, nuvarande Tidningsutgivarna, den 26 janu-ari 1981 en komplettering till sina avtalskrav med förslag bl.a. om att bestämmelser om provanställning skulle föras in i kollektivavtalet. Vidare yrkades att tidsbegränsningen om sex månader för vikariat skulle tas bort. Förslagen tillbakavisades av förbundet. Avtalet, som träffades i februari 1981, kom inte att innehålla några förändringar i dessa delar.

År 1982 fick sedan journalistavtalet i stort sett den formulering och uppbyggnad i de delar som berörs av denna tvist som avtalet hade fram till år 1999.

Frågan om tillämpningen av 5 § andra stycket anställningsskyddslagen berördes varken i avtalsförhandlingarna år 1999 eller dessförinnan. Det innebär dock inte att parterna inte har diskuterat tidsbegränsade anställningar under den här perioden. Dessa har varit föremål både för diskussion och regelrätta förhandlingar där förbundet har ställt krav på omfattande förändringar. Kraven har exempelvis gällt förändringar vad avser företrädesreglerna för tidsbegränsat anställda. Vidare skulle den arbetsgrupp som tillsattes vid 1999 års avtalsförhandlingar utreda vikariernas situation. Av förhandlingsprotokollet om journalistavtalet 1999-2001 framgår att parterna var överens om att arbetsgruppen särskilt skulle uppmärksamma frågor som rör förlängning av vikariat, tillämpningen av lagens regler om företrädesrätt samt innebörden av begreppet "tillräckliga kvalifikationer". Arbetsgruppen verkade under avtalsperioden men kunde inte enas om några förslag.

Genom journalistavtalet 1999-2001 fick Tidningsutgivarna efter ett antal år igenom en del av sina krav. Hela mom 1:3 i § 2 omarbetades rejält och ett antal tidsbegränsade anställningsformer tillfördes eller förtydligades. Fortfarande saknas dock bl.a. möjlighet till tidsbegränsad anställning på grund av tillfällig arbetsanhopning. Vidare är den möjlighet till provanställning som då infördes i avtalet ytterst begränsad i förhållande till lagen.

Den nu beskrivna bakgrunden visar att Tidningsutgivarna har haft fog för att anse kollektivavtalet som ett slutet system som uttömmande reglerar inte bara vilka anställningsformer som är tillåtna, utan även hur en anställning kommer till. Avtalets § 2 mom 1 innebär att paragrafen uttömmande reglerar dessa frågor. Tidningsutgivarna har därför uppfattat det som en självklarhet att en ändring i en dispositiv lagparagraf som parterna tidigare har disponerat över, i detta fall 5 § anställningsskyddslagen, inte blir gällande utan särskild överenskommelse därom. Dessutom innefattar regleringen i 5 § andra stycket anställningsskyddslagen en förändring av anställningsformen från tidsbegränsad anställning till tillsvidareanställning. Det är således inte bara en fråga om att den tidsbegränsade anställningen tilläggs en viss ny rättsverkan utan också om att anställningen blir av ett annat slag. Beträffande kollektivavtalets slutenhet måste dessutom § 2 i dess helhet beaktas. I mom 2 föreskrivs sålunda en rättsverkan av tidsbegränsade anställningar som innebär att om en sådan anställning fortsätter efter överenskommen tid övergår den till en tillsvidareanställning. Vidare bör reglerna om företrädesrätt i mom 4 beaktas liksom den anmärkning till mom 4 som gäller just vikariernas situation.

Sammanfattningsvis görs gällande följande till stöd för bestridandet av förbundets talan. Bestämmelsen i 5 § andra stycket anställningsskyddslagen i dess lydelse från den 1 januari 2000 är dispositiv. Parterna har genom att träffa kollektivavtal med det i § 2 angivna innehållet disponerat över 5 § andra stycket anställningsskyddslagen på så sätt att det utesluter möjligheten för en arbetstagare som vikarierat tre år de senaste fem åren att på den grunden bli tillsvidareanställd.

DOMSKÄL

Tvisten gäller huruvida journalistavtalets bestämmelser om anställning innebär att den dispositiva regeln om rätt till tillsvidareanställning för vikarier i 5 § andra stycket anställningsskyddslagen är tillämplig eller inte inom avtalsområdet.

Förbundets ståndpunkt är att bestämmelsen i 5 § andra stycket anställningsskyddslagen är tillämplig och att den således inte är bortavtalad genom journalistavtalets reglering. Enligt förbundet reglerar journalistavtalet i § 2 visserligen på ett uttömmande sätt vilka olika anställningsformer som är tillåtna inom avtalsområdet. Bestämmelsen i 5 § andra stycket anställningsskyddslagen innebär dock enligt förbundet endast att en redan befintlig anställningsform tillerkänns en ny rättsverkan, vilket inte omfattas av avtalets reglering.

Tidningsutgivarnas ståndpunkt är att journalistavtalet är ett slutet system som inte bara reglerar vilka anställningsformer som är tillåtna inom avtalsområdet utan också hur dessa kan komma till stånd. Till detta kommer enligt Tidningsutgivarna att bestämmelsen i 5 § andra stycket anställningsskyddslagen även innebär en förändring av anställningen från en tidsbegränsad anställning till en tillsvidareanställning och utgör därmed också en reglering av anställningsform. Avtalet innebär således enligt Tidningsutgivarna att parterna har disponerat över hela 5 § anställningsskyddslagen.

Målet har avgjorts efter huvudförhandling. Vid denna har på Tidningsutgivarnas begäran hållits vittnesförhör med förhandlingschefen B.D. och direktören B.S. Vidare har f.d. förbundsordföranden H.C. yttrat sig vid huvudförhandlingen.

Som bakgrund till tvistefrågan ligger följande förhållanden. Bestämmelsen i 5 § anställningsskyddslagen om att den arbetstagare som under mer än tre år under de fem senaste åren har varit anställd hos en arbetsgivare som vikarie automatiskt får en tillsvidareanställning trädde i kraft den 1 januari 2000. Denna lagändring hade dock beslutats långt dessförinnan, nämligen under höstriksdagen 1996 (SFS 1996:1424). Bestämmelsen är dispositiv enligt reglerna i 2 § anställningsskyddslagen, dvs. avvikelser från bestämmelsen kan göras i kollektivavtal. Sedan den nya lagregeln sålunda blev känd har förbundet och Tidningsutgivarna träffat två kollektivavtal förutom det nu omtvistade avtalet som gällde för tiden 1999-2001. I inget av dessa avtal, som i § 2 innehåller regler om anställning, bl.a. regler om vikariat, har tagits in några regler med samma eller förändrat innehåll som den nytillkomna bestämmelsen i 5 § anställningsskyddslagen.

Vid tillkomsten av den nya bestämmelsen i 5 § anställningsskyddslagen infördes inte någon särskild övergångsbestämmelse som tog sikte på hur äldre kollektivavtal skulle förhålla sig till den nya dispositiva bestämmelsen. Frågan om det omtvistade journalistavtalet, som alltså inte innehåller någon motsvarande bestämmelse som den nya lagregeln, innebär att denna inte är tillämplig mellan parterna får således avgöras genom en sedvanlig tolkning av kollektivavtalet.

Det är ostridigt i målet att frågan om den aktuella lagbestämmelsens tillämpning på avtalsområdet över huvud taget inte har berörts under de avtalsförhandlingar som ägt rum efter det att lagbestämmelsen beslutades. I den mån de avtalsslutande parterna har reflekterat över denna fråga synes de fram till tvistens uppkomst ha utgått från, eller hoppats på, att deras respektive tolkning i saken är den som gäller. Det har inte heller framkommit något om parternas avsikter med de ännu tidigare avtalen avseende frågan hur kollektivavtalet i aktuella delar rent allmänt förhåller sig till tillkommande eller ändrade dispositiva regler i anställningsskyddslagen. Någon gemensam partsavsikt som kan bilda grund för ett ställningstagande i tolkningsfrågan går alltså inte att fastställa.

Förbundet har till stöd för sin ståndpunkt framhållit att det inte avgett någon viljeförklaring av innebörd att den nytillkomna regeln i anställningsskyddslagen skulle avtalas bort. Det förhållandet att frågan inte har berörts vid avtalsförhandlingarna bör därför enligt förbundet drabba arbetsgivarparten och avtalet således tolkas i enlighet med förbundets ståndpunkt. Förbundets resonemang härvidlag synes emellertid förutsätta att dess ståndpunkt i tolkningsfrågan är den riktiga, nämligen att avtalets innebörd är den att en regel av det slag som finns i 5 § andra stycket anställningsskyddslagen inte omfattas av avtalets reglering och därför måste aktivt avtalas bort för att inte bli gällande.

Det hittills anförda föranleder slutsatsen att ledning för tolkningen av kollektivavtalet får sökas i avtalets ordalydelse i förening med dess allmänna uppbyggnad och systematik.

Till en början kan därvid konstateras att bestämmelserna i avtalets § 2, som har rubriken "Anställning", väl täcker in området för den dispositiva reglering i anställningsskyddslagen som under rubriken "Anställningsavtalet" finns i

5-6 §§. Innehållet i avtalsbestämmelserna bekräftar i vissa stycken enbart innehållet i lagtexten medan åter andra innehåller i förhållande till lagtexten avvikande bestämmelser, ofta i form av till förmån för arbetstagarsidan inskränkande skillnader i möjligheterna till visstidsanställningar. Vidare framgår att vissa regler som finns i lagen inte alls är berörda i avtalet, t.ex. reglerna i 5 a § om överenskommen visstidsanställning. Av utredningen framgår att de ändringar i avtalstexten som skett över tiden i vissa fall har aktualiserats mot bakgrund av förändrade regler i anställningsskyddslagen. Det har emellertid inte framkommit annat än att avtalet vid varje tid tillkommit som ett resultat av reella förhandlingar mellan parterna. Det kan t.ex. noteras att reglerna om provanställning infördes först genom det omtvistade avtalet trots att lagen redan år 1982 gav en sådan möjlighet och arbetsgivarsidan återkommande ställt krav därom. Det nu anförda tyder enligt Arbetsdomstolens mening på att avtalet har den innebörden att det inom ramen för lagens dispositiva bestämmelser uttömmande reglerar de inom avtalsområdet tillåtna anställningsformerna och vad som närmare gäller för dessa.

Enligt Arbetsdomstolens mening ger även ordalydelsen i ingressen till § 2 mom 1 i avtalet, "Avtal om anställning enligt detta kollektivavtal skall träffas enligt något av följande alternativ", stöd närmast för den ovan anförda tolkningen. Parterna synes också vara ense så långt som att avtalet är uttömmande i fråga om vilka typer av anställningsformer som är möjliga. Således är parterna ense om att överenskommen visstidsanställning inte är möjlig inom avtalsområdet även om detta inte står direkt utskrivet i avtalstexten. Förbundet har emellertid gjort gällande att motsvarande tolkning inte kan göras med avseende på bestämmelsen i 5 § andra stycket anställningsskyddslagen eftersom denna bestämmelse enligt förbundet bara reglerar en speciell rättsverkan av en redan tillåten anställningsform. Någon närmare utveckling av hur denna åtskillnad mellan olika bestämmelser skall göras har inte lämnats av förbundet. Inte heller har förbundet närmare belyst på vilket sätt skillnaden enligt förbundets mening framgår av avtalet eller av samspelet mellan avtalet och den dispositiva lagregleringen. Klart är emellertid att det inte hos avtalsparterna föreligger någon gemensam avsikt om innebörden av avtalet som överensstämmer med denna förbundets ståndpunkt.

Av betydelse för tolkningsfrågan är också att parterna i mom 2 om "Fort-gående anställning" har avtalat att en tidsbegränsad anställning som fortsätter efter angiven eller överenskommen tid övergår i en tillsvidareanställning. Avtalet innehåller alltså i detta moment en bestämmelse som inte tar sikte på de tidsbegränsade anställningsformerna som sådana utan på en viss rättsverkan av att dessa inte avbryts vid utgången av den bestämda anställningstiden. Vidare är av intresse att avtalet med avseende på vikariat innehåller en mycket utförlig reglering. Således ges i § 2 mom 1:3 en detaljerad definition av begreppet "vikarie" som innefattar ett närmare angivande av förutsättningarna för när vikariatsanställningar kan förekomma. Vid sidan härav behandlas särskilt vikariernas situation i mera allmänna ordalag i anmärkningen till mom 4 som innehåller bestämmelser om företrädesrätt till återanställning.

Mot bakgrund av det nu anförda framstår det enligt Arbetsdomstolens mening som naturligt att den omstridda bestämmelsen i anställningsskyddslagen för att bli tillämplig inom avtalsområdet borde ha uttryckts direkt i avtalet. Någon bestämmelse av detta slag finns emellertid inte i avtalet. Denna omständighet föranleder mot den angivna bakgrunden slutsatsen att kollektivavtalet bör tolkas på det sätt som Tidningsutgivarna har hävdat. Journalistavtalets bestämmelser om anställning innebär således att den bortre gräns för vikariatsanställningar som följer av 5 § andra stycket anställningsskyddslagen inte gäller på avtalets område.

Förbundets talan skall alltså avslås. Några yrkanden om ersättning för rättegångskostnader att ta ställning till för domstolen föreligger inte.

DOMSLUT

Arbetsdomstolen avslår Svenska Journalistförbundets talan.

Dom 2002-02-20, målnummer A-39-2001

Ledamöter: Carina Gunnarsson, Brita Swan, Christer Måhl, Mats Holmgren, Charlott Richardson, Margareta Zandén och Jarl Karlsson. Enhälligt.

Sekreterare: Ulrika Stenbeck Gustavson

Rättsfall från Arbetsdomstolen
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
2002-02-20

Målnummer:
A-39-2001