En arbetsgivare inleder ett förfarande för att avskeda en facklig förtroendeman genom att underrätta denne och varsla hans organisation om avskedande. Avskedandet kom därefter inte att fullföljas. Fråga om arbetsgivaren brutit bl.a. mot 8 § medbestämmandelagen och grunderna för anställningsskyddslagen.


Lagrum:
8 § lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet; 3 §, 4 § och 5 § lagen (1974:358) om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen

Parter:

Svenska Pappersindustriarbetareförbundet; Föreningen Sveriges Skogsindustrier; Klippan Aktiebolag

Nr 6

Svenska Pappersindustriarbetareförbundet

mot

Föreningen Sveriges Skogsindustrier och Klippan Aktiebolag i Lessebo.

Mellan Föreningen Sveriges Skogsindustrier och Svenska Pappersindustriarbetareförbundet (förbundet) gäller kollektivavtal. Klippan AB (bolaget) är medlem i Föreningen Sveriges Skogsindustrier.

Förbundets medlem B.K. är anställd hos bolaget och arbetar i dess handpappersbruk i Lessebo. Han har arbetat i den verksamheten sedan 1974. Sedan 1997 är han ordförande för förbundets avdelning vid bruket i Lessebo och arbetar heltid som facklig förtroendeman. Han är även arbetstagarledamot i bolagets styrelse.

På våren år 2000 beslutade bolagets styrelse om ett rationaliseringsprogram varefter bolaget inledde MBL-förhandlingar rörande de förändringar som detta skulle medföra för verksamheten. Styrelsens ordförande J.B. skrev den 6 juni 2000 ett brev till styrelsen och föreslog bl.a. att den personal som ansvarade för genomförandet av styrelsens rationaliseringsbeslut och som skulle delta i MBL-förhandlingarna inte skulle få ta ut semester som planerat utan skulle få skjuta upp semestern till dess beslutet satts i verket. Den 16 juni 2000 hölls ett styrelsesammanträde i bolaget. Då fattades ett beslut om att förhandlingarna om rationaliseringsåtgärderna skulle vara avslutade på ett för styrelsen godtagbart sätt innan någon som deltog i förhandlingsarbetet gick på semester. B.K. uttalade då att han ändå avsåg att ta ut sin semester, varvid J.B. fällde en kommentar som B.K. uppfattade som ett hot om uppsägning eller avskedande. J.B. begärde i ett brev till B.K. den 25 oktober 2000 att denne skulle återlämna den mobiltelefon som han tilldelats av bolaget. I samband med ett styrelsemöte den 31 oktober 2000 förklarade J.B. för B.K. att denne skulle avskedas om han inte lämnade en redovisning av sin övertid. Den 2 november 2000 varslade bolaget B.K. om avskedande. Bolaget angav tre skäl som grund för åtgärden. För det första menade bolaget att B.K. hade brutit mot aktiebolagslagens jävsregler genom att delta i ett beslut om en flisentreprenad som innehades av B.K:s morbror. För det andra ansåg bolaget att B.K. hade köpt möbler för avdelningens räkning utan att iakttaga bolagets inköpsrutiner. För det tredje menade bolaget att B.K. hade tagit ut övertid som han inte varit berättigad till. Samma dag avstängdes B.K. från arbetsplatsen. Det tilltänkta avskedandet kom inte att fullföljas.

Tvist har därefter uppkommit om huruvida bolagets åtgärder har kränkt B.K:s och förbundets föreningsrätt och om bolaget har brutit mot lagen om facklig förtroendeman och mot grunderna för anställningsskyddslagen. Tvisteförhandlingar har ägt rum utan att någon lösning har kunnat uppnås.

Yrkanden m.m.

Förbundet har i Arbetsdomstolen väckt talan mot arbetsgivarparterna och yrkat att domstolen skall förplikta bolaget att till förbundet utge allmänt skadestånd för brott mot medbestämmandelagen med 250 000 kr och för brott mot lagen om facklig förtroendeman med 75 000 kr. Vidare har förbundet yrkat att Arbetsdomstolen skall förplikta bolaget att till B.K. utge allmänt skadestånd för kränkning av föreningsrätten och för brott mot lagen om facklig förtroendeman med 200 000 kr samt för brott mot lagen om anställningsskydd med 100 000 kr. På samtliga belopp har förbundet yrkat ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för delgivning av stämning (den 2 januari 2001) till dess betalning sker.

Bolaget har medgett att utge allmänt skadestånd till förbundet med 3 000 kr och till B.K. med 3 000 kr för brott mot formalia enligt 5 § förtroendemannalagen i samband med att bolaget dels återkrävde en mobiltelefon från B.K. och dels avstängde honom från arbetet. I övrigt har bolaget bestritt käromålet. Ränteyrkandet har vitsordats som skäligt i sig. För det fall Arbetsdomstolen skulle finna att skadeståndsskyldighet föreligger i vidare mån än bolaget medgett har bolaget yrkat att skadestånden skall jämkas, i första hand till noll kronor.

Såväl förbundet som bolaget har yrkat ersättning för rättegångskostnader.

Föreningen Sveriges Skogsindustrier har förklarat att föreningen inte företräder eller biträder bolaget med anledning av denna tvist och att föreningen avstår från sin rätt att föra talan i målet.

Till utveckling av talan har parterna anfört i huvudsak följande.

Förbundet

Bolaget bedriver verksamhet i två fabriker, en belägen i Klippan och en i Lessebo. Bolaget är börsnoterat och har totalt ca 540 anställda, varav knappt 300 arbetar i Lessebo. I Lessebo tillverkas specialpapper.

Förbundets verksamhet är organiserad på ett sätt som skiljer sig från hur andra fackliga organisationer brukar vara organiserade. Förbundet bildar en avdelning på varje enskild arbetsplats. Varje avdelning arbetar direkt gentemot förbundets centrala ledning. Förbundet saknar alltså regional verksamhet. Förbundet har två avdelningar vid bolaget, dels avdelning 66 i Klippan med J.P. som ordförande och dels avdelning 94 i Lessebo med B.K. som ordförande. Avdelningarnas uppbyggnad skiljer sig sinsemellan.

I början av år 2000 befann sig bolaget i en ekonomisk kris. Som ett led i att åtgärda den situationen byttes hela bolagsstyrelsen ut. Den 3 mars 2000 tillträdde J.B. som ny styrelseordförande i bolaget. B.Ö. utsågs till ny verkställande direktör. En av de första åtgärderna för den nya styrelsen var att fatta beslut om att införa ett omfattande rationaliseringsprogram som skulle spara 20 miljoner kronor åt bolaget och medföra bl.a. uppsägningar av omkring 70 anställda. Förhandlingarna kring genomförandet av rationaliseringsprogrammet orsakade missnöje hos J.B. med avdelningens och då framförallt B.K:s sätt att bedriva förhandlingarna. Missnöjet riktade sig med andra ord mot B.K:s sätt att bedriva den fackliga verksamheten. J.B:s inställning har kommit till uttryck på flera olika sätt, bl.a. genom uttalanden och brev direkt till B.K. samt genom andra för honom ingripande åtgärder. J.B. har vidtagit åtgärderna i syfte att kränka B.K:s föreningsrätt. Åtgärderna har även inneburit ett intrång i avdelningens verksamhet. I det följande kommer uttalanden, brev och övriga åtgärder som förbundet åberopar i sammanhanget att redovisas i kronologisk ordning.

Den 30 mars 2000 kallades B.K. till ett möte med J.B. och B.Ö. B.K. trodde att det rörde sig om ett vanligt möte och att även hans suppleant i bolagsstyrelsen, L.A., skulle delta men så var inte fallet. I stället utsattes B.K. för ett tukt- och förmaningstal. J.B. sade att denne visserligen var insatt i lagar och avtal men inför kommande förändringar i bolaget nu skulle "rätta in sig i ledet". Mötet var omstörtande för B.K. som insåg att uttalandena direkt riktade sig mot hans fackliga verksamhet. Förbundet har visserligen inte åberopat vad som förekom vid detta möte som en grund för käromålet men vill ändå framhålla vad som då hände för att visa att J.B. redan från början har riktat åtgärder mot B.K:s fackliga verksamhet.

Koncerngemensamma MBL-förhandlingar om rationaliseringsprogrammet inleddes den 6 april 2000. Därefter skulle förhandlingar på bruksnivå påbörjas i Lessebo. Ett antal förhandlingar hölls också, men den 4 maj upphörde dessa på grund av oenighet. Oenigheten hade sin grund bl.a. i att avdelningen, efter det att ett justerat protokoll från ett möte den 4 maj hade upprättats, skulle ta ställning till om den ville anlita en löntagarkonsult. Ett justerat protokoll från bolaget förelåg dock inte förrän den 5 juni. Den 6 juni fick B.K. ett brev från J.B., ställt till styrelsen. De viktigaste delarna av brevet hade följande lydelse.

"Det har nu förflutit 3 månader efter styrelsens beslut om rationaliseringsprogrammet. Ingen anställd har ännu konkret sagts upp och inget bemanningsschema i den nya produktionsorganisationen är fastställt. Denna tidsutdräkt är beklaglig men tyvärr i liknande situationer inte särskilt ovanlig.

- - -

Den personal som ansvarar för genomförandet av styrelsens beslut av den 3 mars 2000 och som deltar i eller kommer att delta i MBL-förhandlingar får ej ta ut semester som planerat utan får skjuta upp sin semester till dess styrelsens beslut av den 3 mars 2000 satts i verket.

För den händelse styrelsens beslut av den 3 mars ändå inte skulle ha satts i verket senast den 30 juli 2000 på sätt som styrelsen kan godta ges ordföranden tillsammans med VD mandat att snarast inleda förhandlingar om uppsägning av ytterligare 30 personer utöver beslutet den 3 mars 2000."

Vid ett styrelsemöte några dagar senare, den 16 juni 2000, visade B.Ö. en sammanställning som skulle utvisa hur avdelningen på olika sätt hade försenat rationaliseringsprogrammet. Därefter skällde J.B. ut avdelningen för att den inte samverkade på rätt sätt. Enligt honom bedrev avdelningen en mycket märklig facklig verksamhet. J.B. förklarade även, liksom i brevet av den 6 juni 2000, att semestern drogs in för dem som var berörda av förhandlingsverksamheten tills förhandlingarna hade avlöpt på ett för styrelsen tillfredsställande sätt. B.K. frågade vad som menades med "ett för styrelsen tillfredsställande sätt" men fick inget svar. B.K. förklarade att han ändå ämnade ta ut sin redan utlagda semester. J.B. svarade då "gör du det - den kan bli djävligt lång". Brevet och vad som förekom vid styrelsesammanträdet bekräftade B.K:s uppfattning att bolaget ansåg att han saboterade rationaliseringsprogrammet. B.K. upplevde att J.B:s uttalande vid sammanträdet var ett direkt hot om uppsägning eller avskedande för det fall han inte deltog i förhandlingarna under sin semester.

Den 25 oktober 2000 skrev J.B. bl.a. följande till B.K.

"Du uppmanas lämna tillbaka mobiltelefonen till företaget. Behöver Du ringa tjänstesamtal utanför arbetsplatsen får Du använda egen telefon och skicka räkning.

Mitt förtroende för Dig är rubbat genom Ditt oskick att handha företagets resurser enligt ovan. Vår besparingskampanj som hela styrelsen ställt sig bakom får ett löjets skimmer när en styrelsemedlem på detta sätt förslösar företagets medel för egen vinning."

Inför ett styrelsesammanträde den 31 oktober 2000 kallade J.B. in B.K. till ett samtal i enrum. J.B. förevisade B.K. två handlingar, dels en beställning av möbler, dels ett entreprenadkontrakt ingånget mellan bolaget och B.K:s morbrors företag T.J. Maskin AB. J.B. anklagade B.K. för att vara korrupt och för att utnyttja bolagets medel på ett oansvarigt sätt. J.B. anklagade dessutom B.K. för att ha tagit ut övertidsersättning på ett bedrägligt sätt. B.K. förklarade att möbelinköpet hade skett som betalning av ett skadestånd som bolaget var skyldigt avdelningen samt att en överenskommelse härom också hade träffats direkt med brukschefen U.B. B.K. förklarade vidare vari övertiden bestått och att den hade attesterats av personalchefen K.F. Slutligen förklarade B.K. att han inte hade insett att det förelegat en jävssituation vid det styrelsesammanträde då entreprenadkontraktet togs upp. J.B. svarade att B.K. skulle sägas upp eller avskedas om han inte sade upp sig själv. B.K. skulle få sex månadslöner om han slutade självmant. Om han inte gjorde det skulle J.B. gå ut med en pressrelease som skulle ta heder och ära av honom. J.B. sade också till B.K. att denne i förhandlingar drev saker in absurdum. Han sade också; "Du är superkorrupt din djävel. Jag råder dig att skaffa den bästa av advokater. Men du kommer i alla fall att åka åt helvete. Jag skall se till att även S.E. (förbundets ordförande, arbetsdomstolens anmärkning) förpassas dit".

Den 2 november 2000 blev B.K. varslad om avskedande samt upplystes om att han var avstängd från arbetet. Han fick lämna ifrån sig identitetshandlingar, passerkort, nycklar och den mobiltelefon han använde som hjälpmedel i den fackliga verksamheten. När B.K. förklarade att han ville hämta sina personliga ägodelar eskorterades han av personalchefen K.F. till avdelningens lokaler. B.K. upplystes om att han inte fick lämna avdelningens lokaler utan K.F:s samtycke.

Som skäl för avskedande angav bolaget tre omständigheter. För det första att B.K. hade tagit ut för mycket övertid i strid mot gällande avtal. För det andra att B.K. hade köpt möbler utan att följa bolagets inköpsrutiner och för det tredje att B.K. skulle ha varit jävig vid beslutet om flisentreprenaden.

Bolaget har genom de beskrivna åtgärderna kränkt B.K:s och förbundets föreningsrätt och brutit mot 3,4 och 5 §§ förtroendemannalagen. Bolaget har därigenom ådragit sig skadeståndsansvar gentemot såväl honom som förbundet.

Förbundet har följande inställning till de skäl som bolaget har åberopat som grund för åtgärden att varsla B.K. om avskedande.

Övertiden

De centrala parterna har godkänt att fackligt arbete utom ordinarie arbetstid skall ersättas som övertid. B.K:s övertid har föranletts av att bolaget förlagt bl.a. förhandlingar, styrelsemöten och information utanför hans arbetstid. Övertiden beror således inte på B.K:s eget agerande. Dessutom har all övertid godkänts och attesterats av K.F. som även har varit närvarande vid de flesta förhandlingar som B.K. har deltagit i. K.F. har således löpande haft god insyn i B.K:s övertidsuttag.

Vad gäller den övertid som B.K. tog upp under den planerade semestern kan följande anföras. Semestern var avsedd att börja den 3 juli 2000. Den 30 juni 2000 förklarade U.B. att B.K. kunde ta semester som planerat. B.K. var dock, efter vad han uppfattade som J.B:s hot om avskedande, rädd för repressalier varför han krävde skriftligt besked från antingen J.B. eller B.Ö. om att han kunde påbörja sin semester. B.K:s erfarenhet var att J.B. tidigare hade underkänt vad linjeorganisationen bestämt. B.K. uppfattade det som att han var beordrad att arbeta övertid på sin semester. Den 3, 4, 5, 6 och 12 juli 2000 hölls fackliga förhandlingar i vilka även K.F. deltog. Redan den 3 juli 2000 förklarade B.K. för K.F. att han ämnade sätta upp övertid för den tid som han stannade kvar på arbetsplatsen under semestern. Mot detta hade K.F. ingenting att invända. Det var först genom intervention av S.E. som B.K. fick ett skriftligt besked om att han kunde ta ut sin semester.

Vad gäller övertiden vid sammankomsten den 15 augusti 2000 hade styrelsen kallat B.K. till denna. B.K. kom på grund av förhandlingar inte iväg till kräftfisket förrän kl 17.30 och tog upp övertid fram till det att han åt kypkorv med styrelsen kl 19.00. Hans inställning var att han beordrats att delta i de av bolaget arrangerade begivenheterna och att de rörde den fackliga verksamheten. För B.K. var det ingen underhållning att äta kypkorv och göra eget handpapper. Vad gäller den middag som ägde rum den 16 augusti 2000 tog B.K. upp tiden som övertid eftersom han ansåg att han var skyldig att delta i middagen.

J.B. har angripit omfattningen av B.K:s övertid. Det är således B.K:s fackliga verksamhet som J.B. har opponerat sig mot. Frågan om övertidens omfattning regleras i förtroendemannalagen. För det fall bolaget har haft synpunkter på omfattningen av B.K:s övertid, har det ålegat bolaget att påkalla förhandlingar med förbundet. Bolaget har inte rätt att bestraffa B.K. personligen genom att tillgripa åtgärder som uppsägning eller avskedande. Redan bolagets påstående att B.K. tagit upp oberättigad övertid, och därmed att övertiden är alltför omfattande, utgör en föreningsrättskränkning.

Möbelinköpet

B.K. har inte inhandlat möbler för bolagets medel. Det aktuella möbelinköpet har sin grund i ett beslut fattat i skyddskommittén den 2 september 1998. Då beslutades att stolar skulle köpas till avdelningens expedition. Expeditionen färdigställdes dock inte förrän under hösten år 2000. Bolaget var skyldigt att utge ett skadestånd till avdelningen på en summa om ca 70 000 kr. B.K. talade med U.B. om beslutet från skyddskommittén och föreslog att skadeståndet kunde användas till ett möbelinköp för avdelningens räkning. U.B. hade inte något att invända mot det. U.B. meddelade senare att han kontrollerat saken med C.B. och med ekonomiavdelningen. L.T. kontaktade därefter C.B. för att fråga var möblerna skulle inhandlas och fick svaret att bolaget hade ett avtal med KC Inredningar Sverige AB i Växjö. Köpet genomfördes av B.K. och L.T. Väl i Växjö ringde de upp K.F. för att ytterligare en gång få bekräftat att möbelinköpet var i sin ordning. K.F. bekräftade det. Att det har gått till på detta sätt visas av en beställningssedel daterad den 29 september 2000. På beställningssedeln anges C.B. som handläggare och B.K. som teknisk handläggare. Vidare framgår att ordernumret var 003650. Kontonumret har felaktigt angetts vara 656151. Beställningsordern har bolaget skickat till KC Inredningar Sverige AB. Eftersom K.F. är attestansvarig måste han ha attesterat beställningen innan den lämnade företaget. Att beställningsordern har skickats till möbelföretaget visas av en faktura därifrån daterad den 3 november 2000 och med avdelningen som adressat. Avdelningen har således följt bolagets gängse rutiner vid möbelinköpet. Att bolaget nu riktar repressalier mot B.K. för att han för avdelningens räkning har gjort ett möbelinköp kan inte vara annat än i föreningsrättskränkande syfte.

Jävssituationen

Bolaget kallade till ett styrelsesammanträde den 29 september 2000. Till kallelsen var bifogad en föredragningslista av vilken framgår att en rapport angående besparingsprogrammet skulle avhandlas på mötet. I en bilaga till föredragningslistan anges att styrelsemötet skulle behandla rationaliseringsprogrammet, lagerreduceringarna och det allmänna besparingsprogrammet. Det framgår också bl.a. att bolaget skulle rationalisera vedgårdshanteringen. B.K. uppfattade inte dessa handlingar som ett underlag för beslut. Han satt därför kvar när punkten kom upp och behandlades på styrelsemötet. Det redogjordes inledningsvis för hur bolaget skulle kunna rationalisera verksamheten samt "ta tillbaka" olika typer av entreprenadverksamheter. J.B. redogjorde därefter för bolagets möjligheter att spara en miljon kronor genom att dra in den flisentreprenad som fanns på företaget. Styrelsen beslutade därefter att låta B.Ö. genomföra denna rationalisering. Hela proceduren tog sammanlagt tre till fyra minuter. Det företag som innehade flisentreprenaden ägdes av B.K:s morbror. B.K. umgås inte med sin morbror privat och ansåg sig inte vara jävig i frågan. Jävsfrågor för styrelseledamöter regleras i 8 kap. 20 § aktiebolagslagen och i 14 § styrelserepresentationslagen. Arbetsgivaren disponerar inte över dessa bestämmelser i sin egenskap av arbetsgivare. Om bolaget vill ingripa med anledning av en jävssituation skall åtgärden riktas mot den fackliga organisationen och inte mot B.K. personligen. Att anföra jävssituationen som en av grunderna för avskedande av B.K. är ett direkt angrepp på hans fackliga verksamhet och därmed föreligger ett föreningsrättskränkande syfte.

Övrigt

Den 3 november 2000 förekom en överläggning angående avstängningen av B.K. varvid avdelningen lade tolkningsföreträde. Bolaget lät därefter B.K. återgå i tjänst. Genom avstängningen har B.K. hindrats i sitt uppdrag som facklig förtroendeman.

Varslet om avskedande var för B.K:s del, särskilt i hans egenskap av facklig förtroendeman, en mycket ingripande åtgärd. När de skäl som åberopats till grund för varslet är osakliga föranleder åtgärden allmänt skadeståndsansvar för brott mot grunderna för anställningsskyddslagen. Förbundet anser att själva åberopandet av dessa skäl som grund för avskedande i sig är att anse som en föreningsrättskränkning. Bolaget har använt åtgärden att varsla B.K. om avskedande i syfte att terrorisera honom.

I målet föreligger den mycket originella situationen att J.B., i sin egenskap av styrelseordförande, har lagt sig i linjeorganisationens verksamhet. J.B. har i efterhand, i frågan om övertiden och möbelinköpet, underkänt åtgärder som linjeorganisationen tidigare har godkänt. Ett av företaget godkänt agerande kan aldrig vara saklig grund för uppsägning om inte arbetstagaren i samband med åtgärdernas utförande begått en brottslig gärning. I detta fall är det endast fråga om en vanlig och i normal utsträckning utförd facklig verksamhet.

De åtgärder bolaget riktat mot B.K. är flagranta brott mot föreningsrätten och syftar endast till att skrämma honom att följa bolagets vilja och därmed underlåta att utnyttja sin föreningsrätt. Det allmänna skadeståndet bör därför vara mycket kännbart. Arbetsdomstolen har under tidens lopp utdömt mycket högre skadestånd för brott mot anställningsskyddslagen än för brott mot föreningsrätten. Förbundet har därför gjort en uppräkning av skadeståndet för föreningsrättskränkning med ledning av de belopp som Arbetsdomstolen har dömt ut för brott mot anställningsskyddslagen. Den fackliga verksamheten har numera en utsatt ställning och ifrågasätts av arbetsgivare på ett annorlunda sätt än som skedde tidigare, vilket också gör att det är befogat med ett kännbart skadestånd.

Sammanfattningsvis gör förbundet gällande följande.

Bolaget har vidtagit följande åtgärder mot B.K. I ett brev den 6 juni 2000 hotade bolaget med att dra in semestern för den personal som ansvarade för genomförandet av styrelsens rationaliseringsbeslut och som deltog i MBL-förhandlingarna om detta. Den 16 juni 2000 drog bolaget faktiskt in semestern för B.K. Vid samma tillfälle hotades han med att han skulle skiljas från sin anställning om han ändå gick på semester. Den 25 oktober 2000 uppmanades B.K. att återlämna den mobiltelefon som han använde i den facklig verksamheten. I samband med styrelsesammanträdet den 31 oktober 2000 krävdes att han skulle säga upp sig själv under hot om att annars bli avskedad. Slutligen avstängde bolaget den 2 november 2000 B.K. från arbetet. Samma dag varslade bolaget avdelningen och underrättade honom om att han skulle avskedas. Dessa åtgärder har vidtagits i ett föreningsrättskränkande syfte och har även inneburit ett intrång i avdelningens verksamhet. Bolaget har hindrat B.K. i utövandet av hans uppdrag som facklig förtroendeman och även vidtagit ändringar av hans anställningsvillkor, utan att först ha varslat förbundet och underrättat B.K. två veckor innan bolaget vidtog åtgärderna. Bolagets agerande föranleder skadestånd enligt såväl medbestämmandelagen som förtroendemannalagen. Bolagets varsel och underrättelse om avskedande strider också mot grunderna för anställningsskyddslagen eftersom åtgärderna har varit utan grund. Även för detta bör bolaget åläggas att utge ett allmänt skadestånd.

Bolaget

I början av år 2000 befann sig bolaget i en allvarlig ekonomisk kris med stora lönsamhetsproblem. Situationen var så allvarlig att risk förelåg för nedläggning av verksamheten. För att försöka komma tillrätta med situationen tillsattes en ny styrelse. Arbetstagarledamöterna i styrelsen, B.K. och J.P., kvarstod dock i den nya styrelsen. Den 3 mars 2000 valdes J.B. till styrelseordförande. Samma dag utsågs B.Ö. till ny verkställande direktör för bolaget.

J.B. och B.Ö. höll flera möten med bolagets ledande personal. Syftet med mötena var att de skulle presentera sig själva och bekanta sig med personalen. Det var också därför som B.K. kallades till ett möte den 30 mars 2000. Det är inte riktigt att J.B. och B.Ö. då skulle ha utsatt B.K. för ett tukt- och förmaningstal.

I syfte att försöka få ordning på bolagets besvärliga ekonomiska situation beslutade styrelsen om ett rationaliserings- och besparingsprogram för att spara ca 20 miljoner kronor. Nödvändiga förändringar i bolaget med anledning av detta program föranledde en rad MBL-förhandlingar. Den 6 juni 2000 kom det till J.B:s kännedom att de förhandlingar som hade inletts i mars samma år ännu inte hade avslutats. Eftersom J.B. var angelägen om att de planerade besparingarna skulle kunna genomföras och att förhandlingarna därom skulle gå framåt och avslutas skrev han samma dag ett brev till styrelsen. Brevet var alltså inte ställt till B.K. personligen. I brevet föreslog J.B. att de personer som ansvarade för MBL-förhandlingarna inte skulle få ta semester förrän förhandlingarna var avslutade. Det var fråga om ett framskjutande av semestern och inte en indragning av den på det sätt som förbundet gjort gällande. B.K. deltog vid det styrelsemöte som ägde rum den 16 juni 2000 då styrelsen beslutade i semesterfrågan i huvudsaklig överensstämmelse med J.B:s förslag. B.K. reserverade sig inte mot beslutet och har även justerat protokollet från sammanträdet. Efter styrelsemötets avslutande fällde B.K. ett yttrande om att han ändå, trots beslutet som han själv varit med om att fatta, avsåg att ta ut sin semester som planerat. J.B. blev mycket förvånad över yttrandet och sade "gör du det - den blir lång". Uttalandet var endast en spontan reaktion från J.B:s sida och inte ett hot om att avskeda B.K.

Den 30 juni 2000 stod det klart att semestrarna inte behövde skjutas upp. Detta meddelade såväl U.B. som personalchefen C.J. till B.K. De önskade också B.K. trevlig semester. Den 14 juli erfor B.Ö. att B.K. inte hade gått på semester utan i stället varit kvar på arbetsplatsen och satt upp övertid. B.Ö. meddelade då B.K. att denne kunde gå på semester, vilket han också gjorde. Eftersom bolaget lade ner sin verksamhet för sommaren den 1 juli 2000, borde det ha varit uppenbart för B.K. att han kunde gå på semester. Om B.K. varit tveksam i frågan hade han kunnat ta kontakt med B.Ö. eller J.B. för att få situationen klargjord. I stället utnyttjade B.K. situationen genom att mer eller mindre ensam sitta kvar på arbetsplatsen och ta upp tiden som övertid. J.B., som fick reda på B.K:s agerande ungefär två veckor senare, ansåg att denne kvarblivit på arbetsplatsen mot bättre vetande och därför inte var berättigad till övertidsersättning för den tiden.

Övertiden

Vid en närmare översyn av B.K:s övertidsuttag framkom att han noterat 287,5 timmar i övertid under en tid av nio månader. Bolaget fann detta märkligt eftersom avdelningsordföranden vid bolagets enhet i Klippan under motsvarande tidsperiod endast noterat 52 timmars övertid. De båda fackliga förtroendemännen deltog i samma förhandlingar. J.B. kunde även konstatera att B.K. tagit ut övertid för frivilliga middagar som bolaget inbjudit till. Även för den frivilliga aktiviteten kräftfiske hade B.K. satt upp övertid. J.B. skrev den 1 oktober 2000 till B.K. för att få en förklaring till övertiden och besked om vem som hade beordrat den. B.K. efterkom dock inte J.B:s uppmaning. J.B. kontaktade då S.E.. Efter skriftväxling och telefonsamtal kom J.B. och S.E. överens om att ha ett möte den 27 oktober 2000 angående B.K:s övertid. Mötet blev dock inte av eftersom S.E. anmälde förhinder. Den 25 oktober 2000 skrev J.B. ytterligare ett brev till B.K. och påpekade att denne tagit upp övertid som inte förekommit och att han hade missbrukat sin mobiltelefon. Det hade nämligen kommit till bolagets kännedom att B.K. hade använt sin mobiltelefon inom bruket i stället för att söka upp personen i fråga eller begagna sig av den fasta telefonin. Vid ett tillfälle hade B.K. talat i mobiltelefonen med en anställd på bruket i 25 minuter, vilket är att se som ett missbruk av mobiltelefonen. I brevet uppmanades B.K. att lämna tillbaka mobiltelefonen. Inte heller detta brev renderade någon förklaring från B.K.

Jävssituationen

Vid ett sammanträde den 29 september 2000 beslutade bolagets styrelse att försöka nedbringa kostnaden för bolagets flishantering. Dåvarande flisentreprenad innehades av T.J. Maskin AB. Bolaget ansåg att en miljon kronor kunde sparas om ett anbudsförfarande avseende flishanteringen inleddes. Styrelsen uppdrog åt B.Ö. att minska kostnaden med en miljon kronor och inleda ett anbudsförfarande. Det visade sig senare att B.K. och T.J. var nära släkt. Trots detta anmälde B.K. inte jäv vid styrelsemötet utan deltog i beslutet. B.K. justerade även protokollet från styrelsesammanträdet utan att nämna något om sin släktskap med T.J. B.K. har genom den i förväg utskickade föredragningslistan med bilagor varit förberedd på att frågor om besparing om flishanteringen skulle kunna komma upp på styrelsemötet

Möbelinköpet

C.B. på inköpsavdelningen erhöll en icke attesterad orderbekräftelse från KC Inredningar Sverige AB. Av den framgick att bolaget hade beställt möbler för ca 80 000 kr inklusive mervärdesskatt. C.B. reagerade direkt på detta eftersom hon inte hade fått någon inköpsanmodan angående köpet. Den vanliga rutinen vid bolagets inköp är att C.B. får en attesterad inköpsanmodan. Det visade sig att B.K. hade frångått de gängse inköpsrutinerna och på eget bevåg inhandlat möblerna. B.K:s agerande läktes visserligen i efterhand genom att ordern attesterades av K.F., men det ursäktar inte B.K:s agerande.

Övrigt

Den 31 oktober 2000 tog J.B. upp frågorna om jäv, möbelinköpet och övertiden med B.K. Inledningsvis förnekade B.K. all kännedom om vem det var som innehade T.J. Maskin AB. Till slut vidgick han dock att T.J. var hans morbror. Att beslutet i praktiken inte var gynnande för B.K:s morbror saknar betydelse. Det är vanligt förekommande att ledamöterna vid styrelsemöten anmäler jäv, varför B.K. borde ha varit väl medveten om reglerna. Bolaget ser mycket allvarligt på jävssituationen som utgör ett brott mot 8 kap. 20 § aktiebolagslagen. Vad gällde möbelinköpet sade B.K. att avdelningen avsåg att betala hela möbelinköpet. Så blev senare också fallet vilket framgår av en faktura daterad den 3 november 2000 där avdelningen står som adressat. Vad gällde övertiden lämnade B.K. inte någon förklaring trots att han bereddes möjlighet till det. Det enda B.K. sade var att eftersom övertiden hade attesterats av K.F. så hade bolaget också godkänt övertiden. Bolaget menar att K.F. visserligen hade rätt att attestera övertid men att B.K. har fört K.F. bakom ljuset och tagit upp övertid som han inte var berättigad till. J.B. förklarade att om B.K. inte inkom med någon förklaring rörande vari övertiden bestod skulle bolaget varsla honom om avskedande den 2 november 2000.

Eftersom B.K. inte lämnade någon förklaring till övertiden varslades han om avskedande den 2 november 2000. Som skäl för avskedande angavs missbruk av övertid, jävssituationen och möbelköpet. Möbelinköpet var inte i sig så allvarligt att det ensamt kunde grunda ett avskedande, men i den situation som förelåg tog bolaget upp alla incidenter som B.K. varit inblandad i. I samband med varslet fråntogs B.K. sin mobiltelefon och stängdes partiellt av från Lessebo Bruk. B.K. har inte hindrats i sin fackliga verksamhet, eftersom han även efter den partiella avstängningen hade tillgång till sin fackexpedition och sin stationära telefon. Detta illustreras av att B.K. efter varslet, som skedde vid 12-tiden på dagen, stannade kvar på arbetsplatsen i en timme för att därefter kontakta den lokala fackliga ledningen. På eftermiddagen meddelade B.K. att avdelningen önskade förhandling fredagen den 3 november 2000 kl 09.30.

Den 3 november 2000 höll bolaget och avdelningen överläggningar varvid de kom överens om att avstängningen skulle upphävas och att B.K. skulle återfå mobiltelefonen. Måndagen den 6 november 2000 återkom B.K. till arbetsplatsen och fick tillbaka mobiltelefonen.

En central förhandling angående bolagets lagda varsel om avskedande genomfördes den 29 november 2000 varvid bolaget återtog varslet. Vid förhandlingen gav B.K. in en förklaring till övertiden i form av minnesanteckningar. Bolaget kunde inte acceptera förklaringen utan förbehöll sig i stället att återkomma med besked i frågan om övertiden. Den 21 december 2000 gav förbundet in stämningsansökan.

Bolaget har inte på något sätt avsett att kränka B.K:s föreningsrätt. De åtgärder som bolaget har vidtagit gentemot B.K. kunde under motsvarande omständigheter ha vidtagits mot vem som helst av de anställda. Bolagets åtgärder har inte sin grund i B.K:s fackliga verksamhet och utgör således inte någon föreningsrättskränkning. Anledningen till att bolaget varslade B.K. om avskedande är endast de skäl som angivits, dvs. felaktigt övertidsuttag, felaktigt inköp av möbler och deltagande i ett styrelsebeslut den 29 september 2000 trots att han var jävig. Bolaget har inte på något sätt terroriserat B.K. utan haft fog för uppfattningen att det förelåg en avskedandesituation. Bolaget stärktes ytterligare i sin uppfattning bl.a. genom att B.K. inte efterkom bolagets uppmaning att redovisa sin övertid. Bolaget har således inte begått något brott mot grunderna för anställningsskyddslagen för vilket det skulle kunna vara skadeståndsskyldigt gentemot B.K. Det bestrids att B.K. har getts försämrade anställningsförhållanden med anledning av sitt fackliga uppdrag. Bolaget har haft skäl att varsla B.K. om avskedande och att stänga av honom. Om bolaget skulle anses skadeståndsskyldigt skall skadeståndet jämkas, i första hand till noll kronor, eftersom B.K:s agerande i vart fall varit sådant att bolaget haft skälig anledning anta att grund för avskedande förelåg.

Bolaget medger ett skadestånd på 3 000 kr vardera till förbundet och B.K. eftersom bolaget inte har iakttagit varselskyldigheten enligt 5 § förtroendemannalagen i samband med indragningen av mobiltelefonen och avstängningen av B.K.

Sammanfattningsvis gör bolaget gällande följande.

Bolaget har inte på något sätt kränkt B.K:s föreningsrätt. Vem som helst av de anställda i bolaget skulle under motsvarande omständigheter kunna ha utsatts för samma behandling. Bolagets åtgärder har inte heller inneburit något intrång i förbundets verksamhet eller hindrat B.K. i hans uppdrag som facklig förtroendeman. Det bestrids att åtgärderna skulle kunna vara ett brott mot grunderna för anställningsskyddslagen. Om Arbetsdomstolen skulle finna att skadeståndsskyldighet föreligger skall skadeståndet jämkas till noll kronor på grund av B.K:s eget agerande.

Domskäl

Tvisten

Den huvudsakliga tvistefrågan i målet gäller om bolaget genom att dels underrätta B.K. om att han skulle avskedas, dels varsla förbundet därom, har kränkt deras föreningsrätt. Därutöver föreligger tvist om huruvida bolaget även genom ett antal av förbundet angivna ytterligare omständigheter har kränkt förbundets och B.K:s föreningsrätt och brutit mot bestämmelserna i 3, 4 och 5 §§ förtroendemannalagen. Slutligen föreligger även tvist om huruvida bolagets underrättelse och varsel om avskedande kan medföra skyldighet för bolaget att utge allmänt skadestånd för brott mot grunderna för anställningsskyddslagen.

Utredningen

Målet har avgjorts efter huvudförhandling. På förbundets begäran har hållits förhör under sanningsförsäkran med B.K. och förbundets ordförande S.E. samt vittnesförhör med de fackliga förtroendemännen J.P., C.E., L.T. och T.S. På bolagets begäran har hållits förhör under sanningsförsäkran med styrelseordföranden J.B., verkställande direktören B.Ö., styrelseledamoten professor B.Ö. och brukschefen U.B. samt vittnesförhör med inköpsansvariga C.B., personalchefen i bolaget C.J., personalchefen i Lessebo K.F. samt informationschefen B.S. Parterna har också åberopat skriftlig bevisning.

Föreningsrättskränkning

I 7 § medbestämmandelagen definieras föreningsrätten som en rätt för arbetsgivare och arbetstagare att tillhöra en arbetsgivar- eller arbetstagarorganisation, att utnyttja medlemskapet och att verka för organisationen eller för att sådan bildas. En föreningsrättskränkning föreligger enligt 8 § samma lag om någon på arbetsgivar- eller arbetstagarsidan vidtar en åtgärd antingen till skada för någon på den andra sidan för att denne har utnyttjat sin föreningsrätt eller i syfte att få någon på den andra sidan att inte utnyttja sin föreningsrätt. Enligt 8 § andra stycket samma lag anges att en arbetsgivar- eller arbetstagarorganisation inte är skyldig att tåla en sådan kränkning av föreningsrätten som innebär ett intrång i dess verksamhet.

För att en föreningsrättskränkning skall anses föreligga krävs först och främst att det ifrågasatta handlandet kan beskrivas som en form av åtgärd. Det skall således vara fråga om en konkret och avgränsad aktivitet. Dessutom måste åtgärden syfta till att förmå någon att inte utnyttja sin föreningsrätt eller att ingripa mot någon för att denne har utnyttjat denna rätt. Arbetsdomstolen har sedan länge tillämpat en fördelning av bevisbördan i mål om föreningsrättskränkning. I mål om kränkning av arbetstagarpartens föreningsrätt innebär den praxis som utvecklats att det inledningsvis ankommer på arbetstagarparten att visa sannolika skäl för att en kränkning av föreningsrätten har förekommit. Om arbetstagarparten lyckas med detta är det därefter arbetsgivarens sak att styrka att denne haft skälig anledning till sin åtgärd oberoende av föreningsrättsfrågan (se bl.a. AD 1996 nr 67). I ett uppsägnings- eller avskedandefall krävs normalt att uppsägningen eller avskedandet är förenligt med reglerna i anställningsskyddslagen (se AD 1978 nr 36). Även underrättelse och varsel om avskedande kan anses utgöra en åtgärd som företagits i föreningsrättskränkande syfte (jfr AD 1987 nr 65).

Arbetsdomstolen konstaterar inledningsvis att det inte föreligger någon direkt tvist om huruvida vad förbundet har lagt bolaget till last skulle utgöra åtgärder i medbestämmandelagens mening. Arbetsdomstolen tar först upp frågan om förbundet har förmått visa sannolika skäl för att bolagets åtgärder är att se som en kränkning av föreningsrätten.

Arbetsdomstolen gör i denna del följande bedömning.

Bolaget har inlett ett förfarande för att avskeda B.K. Som skäl för avskedande har bolaget åberopat att denne missbrukat rätten till övertidsersättning, i samband med ett möbelinköp åsidosatt bolagets inköpsrutiner samt deltagit i ett styrelsebeslut trots att han varit jävig. Bolaget har gjort gällande att de vidtagna åtgärderna under motsvarande omständigheter skulle ha inletts mot vem som helst av de anställda, och att de inte på något sätt har föranletts av B.K:s fackliga verksamhet.

Av utredningen har framgått bl.a. att J.B. i ett e-postmeddelande till B.K. den 1 oktober 2000 gav uttryck för en kritisk inställning till hur B.K. bedrev det fackliga arbetet vid bolaget och hur han utförde sitt uppdrag som arbetstagarrepresentant i bolagets styrelse. Det har vidare framgått att J.B. den 25 oktober i ett brev till B.K. gav uttryck för uppfattningen att denne missbrukat dels rätten till övertidsersättning, dels användningen av den mobiltelefon bolaget ställt till hans förfogande. Det är också utrett att J.B. i samband med ett styrelsemöte den 31 oktober ifrågasatte B.K:s agerande som arbetstagarrepresentant i styrelsen samt i fråga om övertid och inköp av möbler för den fackliga avdelningens räkning.

B.K. var på heltid sysselsatt som facklig förtroendeman. Alla de skäl bolaget åberopat till stöd för att inleda ett förfarande att avskeda B.K. hänför sig till dennes fackliga verksamhet. Mot den bakgrunden finner Arbetsdomstolen att förbundet redan genom vad som återgivits i föregående stycke får anses ha visat sannolika skäl för att bolagets åtgärd att den 2 november underrätta och varsla om avskedande av B.K. har haft ett föreningsrättskränkande syfte. Bolaget kan därför undgå skadeståndsansvar bara om utredningen visar att det vid tidpunkten för underrättelsen och varslet hade befogad anledning till uppfattningen att ett avskedande av B.K. stod i överensstämmelse med anställningsskyddslagens regler. Stränga krav bör ställas på den bevisning som i en sådan situation åberopas av arbetsgivaren (se AD 1987 nr 65 och där åberopat förarbetsuttalande).

Som redan framgått har bolaget som skäl för åtgärden att underrätta och varsla om att B.K. skulle avskedas åberopat tre skilda omständigheter. Arbetsdomstolen behandlar var och en av dessa omständigheter under skilda rubriker.

Övertidsfrågan

Bolaget har lagt B.K. till last att denne tagit upp övertid som han inte varit berättigad till. Bolaget har i detta sammanhang framhållit bl.a. att J.B. vid upprepade tillfällen har försökt förmå B.K. att redogöra för övertiden, men att denne inte förrän vid en förhandling den 29 november 2000 lämnade en förklaring till övertiden i form av minnesanteckningar som bolaget dock inte kunde godta.

Enligt förbundet har den övertid som B.K. begärt ersättning för uppkommit som en följd av bolagets förläggning av olika aktiviteter utanför dennes arbetstid. Det har varit fråga om fackligt arbete utom ordinarie arbetstid, antingen i form av beordrade aktiviteter eller i form av nödvändigt för- och efterarbete. Förbundet har också framhållit att övertiden har godkänts och attesterats av K.F. som haft god löpande insyn i B.K:s övertidsuttag.

Arbetsdomstolen gör följande bedömning.

Utredningen har visat att B.K. tagit upp övertid i en utsträckning som avsevärt överstiger vad klubbordföranden vid bolagets enhet i Klippan har tagit upp. Någon närmare förklaring till detta förhållande har inte framkommit i målet. Av utredningen har framgått att bolagets noteringar om förhandlingar och andra aktiviteter inte ger täckning för all den övertid som B.K. tagit upp. B.K. har inför domstolen uppgivit att han har utfört fackligt arbete utom ordinarie arbetstid på de tider som han tagit upp som övertid, och att det antingen varit fråga om beordrade aktiviteter eller nödvändigt för- och efterarbete. Bolaget har ifrågasatt bl.a. den övertid som tagits upp i samband med ett kräftfiske och under den tid i början av juli 2000 då B.K. hade planerat att ha semester. Någon närmare utredning om vilka regler om övertidsersättning som gällde för B.K:s verksamhet vid bolaget har inte lämnats. Även om det kan synas egendomligt att B.K. inte besvarade J.B:s frågor om övertidsuttaget tidigare än som skedde kan domstolen konstatera att den förebragda utredningen inte ger något säkert underlag för ställningstagande i denna del. Det kan därför inte anses visat att B.K. har begärt ersättning för övertid utan att vara berättigad till det. Bolaget kan därmed i denna del inte anses ha haft befogad anledning att inleda ett förfarande för att avskeda B.K.

Möbelinköpet

Bolaget har lagt B.K. till last att denne inte följde bolagets rutiner för inköp i samband med ett inköp av möbler till den fackliga expeditionen på bolaget.

Av utredningen har framgått att B.K. inhandlat möbler till den fackliga expeditionen och att detta inköp inte har gått till på det sätt bolagets inköpsrutiner föreskriver. Det har också framkommit att B.K. hade kommit överens med brukschefen om att ett skadestånd som bolaget var skyldigt att erlägga till avdelningen skulle användas för inköpet samt att personalchefen förklarat att möblerna kunde köpas hos en av bolagets leverantörer. Även om bolagets normala rutiner för inköp åsidosattes i detta sammanhang finner Arbetsdomstolen uppenbart att vad som förekommit inte kan läggas B.K. till last som ett skäl för avskedande.

Jävssituationen

I denna del har bolaget lagt B.K. till last att han utan att anmäla jäv deltog i styrelsens behandling den 29 september 2000 av en fråga om att minska kostnaderna för bolagets flishantering. Styrelsen beslutade då att ge verkställande direktören i uppdrag att minska kostnaden för denna hantering med minst en miljon kronor. B.K:s morbror ägde det företag som sedan många år på entreprenad hade utfört detta arbete. Enligt bolagets mening innebar B.K:s agerande ett brott mot bestämmelserna i 8 kap. 20 § aktiebolagslagen.

Förbundet har anfört följande. B.K. umgås inte närmare med sin morbror och ansåg sig därför inte vara jävig vid behandlingen av frågan om flisentreprenaden. Han hade dessutom inte uppfattat föredragningslistan till styrelsesammanträdet som ett underlag för beslut angående flisentreprenaden. Om bolaget önskade vidta åtgärder med anledning av att B.K. varit jävig borde åtgärden ha riktas mot avdelningen och inte mot honom personligen.

Arbetsdomstolen gör följande bedömning.

Båda partssidorna har relativt utförligt uppehållit sig vid om B.K. borde ha insett att frågan om flishanteringen skulle behandlas och beslut fattas vid styrelsemötet den 29 september. Arbetsdomstolen finner dock inte anledning att gå närmare in på den frågeställningen. Det står klart att det inom ett bolag måste övervägas vilka åtgärder som kan vara lämpliga att vidta om det har förekommit en situation där en styrelseledamot har deltagit i ett beslut trots att han varit jävig. Det kan t.ex. behöva övervägas om en skadeståndstalan mot styrelseledamoten skall inledas. Det som ligger närmast till hands torde vara att överväga frågan om styrelseledamotens fortsatta uppdrag i styrelsen. När det gäller arbetstagarrepresentanter i ett bolags styrelse torde kontakter behöva tas med vederbörande fackliga organisation för att lösa den uppkomna situationen. Det kan visserligen inte helt uteslutas att en arbetstagarrepresentant som i styrelsearbetet har brutit mot jävsregler som en följd av detta också kan förlora sin anställning. Men det säger sig självt att det då måste röra sig om mycket allvarliga situationer. I den mån B.K:s agerande vid styrelsemötet den 29 september 2000 kan anses utgöra ett brott mot bestämmelserna i 8 kap. 20 § aktiebolagslagen är det enligt Arbetsdomstolens mening inte fråga om någon sådan situation som skulle kunna föranleda avskedande från anställningen i bolaget.

Sammanfattningsvis har Arbetsdomstolen inte funnit anledning att godta något av de tre av bolaget åberopade skälen till att underrättelse och varsel om avskedande av B.K. lämnades. I tydlighetens intresse bör framhållas att vad som åberopats inte heller sammantaget enligt domstolens mening kan anses utgöra godtagbara skäl för de vidtagna åtgärderna. I den bedömning domstolen gjort ligger också att bolagets på samma skäl grundade avstängning av B.K. inte heller kan godtas.

Det anförda innebär att bolagets åtgärd att underrätta och varsla om avskedande av B.K. samt avstängningen av honom skall anses ha vidtagits i sådant syfte som avses i 8 § första stycket medbestämmandelagen och därmed utgöra en kränkning av B.K:s föreningsrätt. Åtgärden har också inneburit ett intrång i förbundets verksamhet. Bolaget har således att utge allmänt skadestånd till såväl förbundet som B.K.

Förbundet har också gjort gällande att bolaget kränkt föreningsrätten och även brutit mot 3, 4 och 5 §§ förtroendemannalagen genom ett antal åtgärder under tiden den 6 juni - 31 oktober 2000. Det förbundet därvid gjort gällande är att bolaget i ett brev den 6 juni hotade med att dra in semestern för den personal som ansvarade för genomförandet av styrelsens rationaliseringsbeslut och som deltog i MBL-förhandlingarna om detta, att bolaget den 16 juni drog in utlagd semester för B.K. och hotade honom med att han skulle skiljas från sin anställning om han ändå gick på semester, att bolaget den 25 oktober uppmanade B.K. att återlämna den mobiltelefon som han använde i den fackliga verksamheten samt att bolaget i samband med styrelsesammanträdet den 31 oktober krävde att han skulle säga upp sig själv under hot om att annars bli avskedad.

I denna del gör Arbetsdomstolen följande överväganden.

Brevet den 6 juni är ställt till bolagets styrelse och inte till B.K. personligen. I brevet ger J.B. bl.a. uttryck för missnöje med att det beslutade rationaliseringsprogrammet ännu inte börjat genomföras och föreslår att styrelsen skall besluta att av MBL-förhandlingarna berörd personal får skjuta upp sin semester till dess programmet satts i verket. Enligt Arbetsdomstolens mening kan brevets innehåll inte anses kränka föreningsrätten eller stå i strid med förtroendemannalagen.

Vid styrelsesammanträdet den 16 juni fattade styrelsen beslut i huvudsaklig överensstämmelse med vad J.B. hade föreslagit i brevet daterat den 6 juni. B.K. deltog i styrelsebeslutet utan att reservera sig. Utredningen ger enligt Arbetsdomstolens mening inte stöd för förbundets påstående att B.K. i samband med styrelsemötet skulle ha hotats med avskedande om han inte efterkom beslutet att vid behov skjuta upp semestern. Vad som förekommit vid detta tillfälle kan enligt Arbetsdomstolens mening inte anses utgöra någon föreningsrättskränkning eller något brott mot förtroendemannalagen.

I brevet den 25 oktober uppmanades B.K. av bolaget att återlämna en mobiltelefon till bolaget. Av brevet framgår att anledningen till denna begäran var att bolaget ansåg att B.K. missbrukat användningen av telefonen. Såvitt framkommit finns inte anledning att ifrågasätta att bolagets åtgärd motiverades av uppfattningen att B.K. missbrukat användningen av mobiltelefonen. Mot bakgrund av att bolaget då genomgick ett strängt besparingsprogram kan Arbetsdomstolen inte finna att denna uppmaning, liksom inte heller det förhållandet att B.K. den 2 november faktiskt fick lämna ifrån sig telefonen, är att se som en föreningsrättskränkning eller i sig som något brott mot förtroendemannalagen. Här kan inskjutas att bolaget har medgett att utge skadestånd för brott mot 5 § förtroendemannalagen eftersom bolaget inte iakttog formaliereglerna i den bestämmelsen innan telefonen återtogs.

I samband med styrelsesammanträdet den 31 oktober krävde bolaget enligt förbundet att B.K. skulle säga upp sig själv under hot om att annars bli avskedad. Enligt bolaget förklarade J.B. vid detta tillfälle för B.K. att om denne inte redovisade sin övertid skulle han underrättas om avskedande den 2 november. Såvitt framkommit var bara B.K. och J.B. närvarande vid detta tillfälle. De har inför domstolen lämnat uppgifter som ger stöd för den egna partssidans uppfattning i denna del. Enligt Arbetsdomstolens mening kan utredningen inte anses ge stöd för att bolaget vid detta tillfälle skulle ha kränkt föreningsrätten eller brutit mot förtroendemannalagen.

Förbundet har också gjort gällande att avstängningen av B.K. är ett brott mot förtroendemannalagen. Att en avstängning av en facklig förtroendeman normalt innebär ett hinder för dennes utövande av det fackliga uppdraget torde stå klart. Utredningen i målet har visat att avstängningen kom att omfatta endast en begränsad tid. Arbetsdomstolen anser sig dock inte behöva gå närmare in på betydelsen av den omständigheten eftersom detta brott mot förtroendemannalagen får anses konsumerat av att avstängningen, som redan framgått, har utgjort en föreningsrättskränkning (jfr AD 1988 nr 162). Detta synsätt gör sig gällande även i den mån bolagets underrättelse och varsel kan anses utgöra brott också mot förtroendemannalagen. Arbetsdomstolen finner därför inte anledning att gå närmare in på den frågan.

Förbundet har slutligen gjort gällande att bolaget genom att underrätta och varsla om avskedande av B.K. även på ett skadeståndsgrundande sätt har brutit mot grunderna för anställningsskyddslagen. Enligt Arbetsdomstolens mening kan emellertid åtgärden att i enlighet med anställningsskyddslagens regler inleda ett förfarande för att skilja en arbetstagare från anställningen i sig inte utgöra något brott mot den lagen eller dess grunder.

Sammanfattning

Arbetsdomstolen har funnit att bolaget har kränkt B.K:s och förbundets föreningsrätt genom att underrätta och varsla om avskedande av honom utan att det förelegat enligt anställningsskyddslagen godtagbara skäl för åtgärden. Övriga av förbundet åberopade grunder för skadeståndsansvar har av domstolen underkänts eller ansetts konsumerade av föreningsrättskränkningen.

Skadeståndsfrågan

Bolaget har medgett att utge allmänt skadestånd med 3 000 kr vardera till förbundet och B.K. för underlåtenheten att iaktta formalia i enlighet med 5 § förtroendemannalagen innan bolaget återkrävde en mobiltelefon från B.K. och innan han avstängdes från arbetet.

För kränkningen av förbundets och B.K:s föreningsrätt har bolaget att utge allmänt skadestånd. Det är fråga om allvarlig kränkning av föreningsrätten. Vid bestämmandet av skadeståndets storlek beaktar Arbetsdomstolen att bolagets åtgärd för B.K. måste ha framstått som ett påtagligt och allvarligt menat hot om avskedande och därmed varit ägnad att i hög grad skada honom i hans egenskap av facklig förtroendeman.

Med beaktande av vad bolaget medgivit att utge som skadestånd bestämmer Arbetsdomstolen vid en samlad bedömning att bolaget skall utge allmänt skadestånd till såväl förbundet som B.K. med 80 000 kr.

Rättegångskostnaderna

Förbundet är i allt väsentligt vinnande part. Bolaget har därmed att utge ersättning för förbundets rättegångskostnader. Bolaget har överlämnat till Arbetsdomstolen att ta ställning till skäligheten av yrkat belopp. Arbetsdomstolen finner det yrkade beloppet vara skäligt.

Domslut

1. Arbetsdomstolen förpliktar Klippan AB att till B.K. utge allmänt skadestånd med åttiotusen (80 000) kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 2 januari 2001 till dess betalning sker.

2. Arbetsdomstolen förpliktar Klippan AB att till Svenska Pappersindustriarbetareförbundet utge allmänt skadestånd med åttiotusen (80 000) kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 2 januari 2001 till dess betalning sker.

3. Arbetsdomstolen förpliktar Klippan AB att ersätta Svenska Pappersindustriarbetareförbundet för rättegångskostnader med tvåhundratjugoentusensexhundranitton (221 619) kr, varav 173 456 kr avser ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för denna dom till dess betalning sker.

Dom 2002-01-23, målnummer A-212-2000

Ledamöter: Lars Johan Eklund, Charlotte Abrahamsson, Karin Isacsson, Mats Holmgren, Inger Mattsson Kasserud, Göte Larsson (f.d. bitr. förbundsordförande i Svenska Metallindustriarbetareförbundet; tillfällig ersättare) och Lennart Andersson (f.d. förhandlingschefen i Lärarförbundet; tillfällig ersättare). Enhälligt.

Sekreterare: Katarina Mannerbrink

Rättsfall från Arbetsdomstolen
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
2002-01-23

Målnummer:
A-212-2000