En lagerarbetare, som även är facklig förtroendeman, har avskedats. Till stöd för att avskedandet är lagligen grundat har arbetsgivaren åberopat framför allt att arbetstagaren kört truck på arbetsplatsen sedan arbetsgivaren dragit in hans tillstånd att köra truck där. Fråga om arbetsgivaren genom avskedandet gjort sig skyldig till föreningsrättskränkning och om avskedandet är lagligen grundat.


Lagrum:
8 § lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet; 18 § lagen (1982:80) om anställningsskydd

Parter:

Handelsanställdas förbund; Biltema Sweden Aktiebolag

Nr 33

Handelsanställdas förbund

mot

Biltema Sweden Aktiebolag i Linköping.

Mellan Handelsanställdas förbund (förbundet) och Biltema Sweden AB (bolaget) gäller ett s.k. hängavtal som hänvisar till det mellan HAO Handelsarbetsgivarna och förbundet vid varje tillfälle gällande s.k. lageravtalet.

M.S., som är född år 1968, är medlem i förbundet. Han erhöll ett vikariat som lagerarbetare hos bolaget under våren 1992 och anställdes tills vidare i november samma år. Som lagerarbetare har M.S. i huvudsak arbetat med hantering av inkommande och utgående gods vid bolagets huvudlager i Torvinge i Linköping.

M.S. hade förtroendeuppdrag i den lokala fackklubb som bildades vid bolaget under år 1997. Inledningsvis hade han uppdrag som vice ordförande och huvudskyddsombud. Under hösten 1998 valdes han till ordförande i klubben.

Den 24 november 1999 avskedades M.S. Som skäl för avskedandet angavs bl.a. att M.S. brutit mot ett av säkerhetsskäl meddelat förbud för honom att köra truck. Tvist har uppstått dels om laga grund för avskedande förelegat, dels om bolaget har kränkt M.S:s föreningsrätt. Tvisteförhandlingar har ägt rum utan att parterna kommit överens.

Förbundet har yrkat att Arbetsdomstolen skall

1. ogiltigförklara bolagets avskedande av M.S.,

2. förplikta bolaget att till M.S. utge allmänt skadestånd med 150 000 kr för brott mot 7 och 8 §§ medbestämmandelagen och 150 000 kr för brott mot 18 § anställningsskyddslagen,

3. förplikta bolaget att till M.S. utge ekonomiskt skadestånd motsvarande utebliven lön från den 24 november 1999 till dagen för huvudförhandling i målet med sammanlagt 63 865 kr, samt

4. förplikta bolaget att till förbundet utge allmänt skadestånd med 100 000 kr.

På de allmänna skadestånden har förbundet yrkat ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för delgivning av stämning (den 17 mars 2000) tills betalning sker. På det ekonomiska skadeståndet har förbundet yrkat ränta enligt 6 § räntelagen på 4 350 kr från den 27 november 1999, på 9 570 kr från den 27 december 1999, på 17 840 kr från den 27 januari 2000, på 12 488 kr från den 27 augusti 2000 samt på 19 617 kr från den 27 januari 2001, allt till dess betalning sker.

Förbundet har förbehållit sig rätten att i mån av fullmakt väcka talan för eventuell ekonomisk skada som M.S. kan komma att drabbas av för tiden efter att huvudförhandling hållits i målet.

Bolaget har bestritt yrkandena. Inget skadeståndsbelopp har vitsordats som skäligt i och för sig, men bolaget har vitsordat underlaget för förbundets beräkning av det yrkade ekonomiska skadeståndet. De av förbundet framställda yrkandena om ränta har vitsordats i och för sig.

Parterna har yrkat ersättning för sina rättegångskostnader.

Till utveckling av sin talan har parterna anfört i huvudsak följande.

Förbundet

Bolaget grundades av S Å.L. som sedan dess varit verkställande direktör i bolaget. Bolaget säljer bil-, båt- och cykeltillbehör och dess affärsidé är att ha så korta leverantörskedjor som möjligt. Bolaget har fyra lager i Linköping och från dessa säljer bolaget olika produkter till en kedja av franchiseföretag runt om i Sverige. M.S. anställdes år 1992 som lagerarbetare vid bolagets huvudlager i Torvinge i Linköping. I början av anställningen vikarierade han vid det s.k. NAF-lagret som är beläget i en annan del av Linköping.

Svårigheten att bedriva facklig verksamhet hos bolaget

Verkställande direktören S Å.L. har varit oerhört engagerad i detaljfrågor i företagets verksamhet och någon delegation av beslutanderätt när det gäller fackliga frågor har i princip inte förekommit. Förtroendet för dem som arbetar inom bolaget har varit litet från S Å.L:s sida.

Bolaget var redan under 1970- och 1980-talen känt för att bedriva en dålig personalpolitik och det har varit mycket svårt att bedriva facklig verksamhet inom bolaget. De som arbetade fackligt kände sig förföljda. De upplevde att det var fullständigt meningslöst att engagera sig fackligt eftersom de inte gavs något som helst inflytande över de beslut som fattades i bolaget. Detta har fått till följd att omsättningen bland förbundets företrädare har varit mycket hög. Sedan år 1976 har elva klubbordförande eller andra företrädare avgått från sina fackliga uppdrag i bolaget.

Även ombudsmän på förbundets avdelning har haft mycket svårt att upprätthålla normala förbindelser med bolagets företrädare. Man har inte kunnat resonera på ett öppet och naturligt sätt, utan det har funnits en stängd attityd från bolagets sida. Bolaget har alltid visat en starkt avog inställning till förbundet som facklig organisation. Försök att upprätta en ordnad facklig verksamhet har genom bolagets agerande ständigt slagits sönder. Avdelningen har emellertid starkt prioriterat försöken att få igång en facklig verksamhet inom bolaget, eftersom det är ett av de största företagen inom avdelningens verksamhetsområde.

Under åren 1992-1996 var den fackliga verksamheten i bolaget mycket svag och de som var fackligt aktiva överlämnade till slut sin förhandlingsrätt till avdelningen. De orkade inte längre företräda sina arbetskamrater gentemot bolaget. De upplevde att deras fackliga roll endast bestod i att säga ja till de förslag som lades fram från bolagets sida. I princip beordrades de till förhandlingsbordet och fick föra förhandlingar utan att ha hunnit förbereda sig. Det var också vanligt att förhandlingsprotokoll var färdigskrivna redan före förhandlingarna.

År 1996 tog en grupp arbetstagare vid bolaget kontakt med ombudsmannen U.L. på förbundets avdelning i Linköping i syfte att få till stånd en förändring. Detta ledde till ett antal samtal mellan delar av personalen i bolaget och förbundets ombudsmän. Vid dessa samtal framkom att förhållandena inom företaget var under all kritik. Av anteckningar gjorda av U.L. under dessa samtal framgår bl.a. att arbetstagarna hade känt sig övervakade och de uttryckte farhågor för att deras bonus skulle utebli om de engagerade sig fackligt. Arbetstagarna vågade inte ha åsikter eller påpeka fel och brister inför arbetsledningen. Personalen pekade också på att informationen till de anställda var obefintlig samt uttryckte ett allmänt missnöje över företagsledningen när det gällde personalfrågor och annat.

För att komma till rätta med dessa missförhållanden beslutade några aktiva medlemmar tillsammans med U.L. att man åter skulle bilda en fackklubb hos bolaget. Det bestrids att, såsom bolaget gjort gällande, bolaget skulle ha tagit initiativ till upprättandet av den lokala klubben. Klubbens styrelse kom att bestå av bl.a. M.S., N.J., P.E.J. och Y.P. Dessa hade framför allt reagerat på att det delats ut skriftliga varningar till anställda utan föregående förhandlingar för att de pratat med varandra under arbetstid, att det uppställts krav på förstadagsintyg vid sjukskrivningar utan någon som helst förvarning eller diskussion med den enskilde eller förhandling med någon facklig representant och att fördelningen av arbetsuppgifter hade skett till fördel för släktingar och vänner till arbetsledningen.

Även på tjänstemannasidan hade man under ett antal år försökt starta en klubb hos bolaget men det hade varit mycket svårt. Man hade egentligen bara en fackligt aktiv, L.B., men när denne började på ett annat företag dog den fackliga verksamheten hos bolaget ut. Någon tjänstemannaklubb finns inte i dag i bolaget. Förbundet menar att detta förhållande har samma orsaker som problemen med att starta en klubb för förbundets medlemmar.

N.J. blev den förste ordföranden i den nybildade klubben och M.S. blev huvudskyddsombud. När N.J. avgick år 1998 tog M.S. över ordförandeskapet i klubben.

Det har inom klubben liksom mellan klubben och U.L. diskuterats i vilka former den fackliga verksamheten hos bolaget skall bedrivas för att förmå detta att iaktta vissa grundläggande regler och avtal inom arbetslivet och få bolagets företrädare att respektera den fackliga verksamheten. Man har härvid kommit fram till att det har funnits två strategier att välja mellan. Ett alternativ har varit att undvika konfrontationer och mer långsiktigt verka för att få till stånd förändringar. Denna strategi hade använts tidigare och även under den tid N.J. var ordförande i klubben utan att man hade uppnått de önskvärda förändringarna i bolagets attityd. Det andra alternativet var att på ett mera markant sätt ange vilka regler som gäller och vilka skyldigheter som åligger bolaget gentemot facket och de anställda. Detta skulle innebära större risk för konflikter men samtidigt sannolikt vara ett mer effektivt sätt att få bolaget att följa lagar och avtal. Under M.S:s ledning i klubben valdes från förbundets sida den senare strategin. Det var inte fråga om att det skulle drivas politiskt fackliga krav utan avsikten var bara att se till att bolaget fullgjorde sina skyldigheter enligt lag och avtal. Den valda strategin har medfört att vissa konflikter uppstått mellan bolagets företrädare och fackklubben. Bolaget har valt att uppfatta detta som att det uppstått låsta situationer vid förhandlingarna.

Bolagets agerande mot M.S.

Innan M.S. blev ordförande i klubben hade han under sin då sex år långa anställning hos bolaget inte fått en enda anmärkning för sättet att sköta sitt arbete. Efter att han tog över ordförandeskapet inträffade plötsligt en klar attitydförändring från bolagets sida. Företrädare för bolaget började provocera M.S. och leta fel hos honom. Han kände sig förföljd och pressad och mådde på grund härav dåligt såväl psykiskt som fysiskt.

M.S. hade liten erfarenhet av fackligt arbete när han tog över ordförandeskapet i klubben. Han genomgick emellertid utbildningar och fick på så sätt bra kunskaper om lagar och avtal på det arbetsrättsliga området. Från bolagets sida fanns emellertid inget intresse av att hjälpa M.S. och utnyttja det engagemang han hade för att skapa en fungerande facklig relation mellan de anställda och företagsledningen.

Bolaget har inte kunnat skilja mellan M.S:s roll som arbetstagare och hans roll som facklig företrädare. Bolagets inställning har varit att M.S. haft lydnadsplikt gentemot bolaget även i sin roll som facklig företrädare.

Enligt ett lokalt avtal har fackklubbens ordförande rätt att utföra fackligt arbete motsvarande två timmar per vecka. Förbundet tolkar avtalet så att denna tid avser interna möten m.m. i klubben och inte den tid som behövs för förhandlingsförberedelser, t.ex. i form av kontakter med medlemmarna inför förhandlingar. Bolaget har inställningen att den överenskomna tiden avser allt fackligt arbete. Denna inställning har medfört att M.S. har ifrågasatts när han lämnat sitt arbete för att t.ex. samtala med förbundets medlemmar inför förhandlingar. M.S. har mot den här bakgrunden mått dåligt varje gång han skall utföra något fackligt arbete. Han har känt sig trängd och bevakad. Han har vid ett flertal tillfällen blivit uppkallad och utskälld av företrädare för bolaget. I brev till avdelningen och klubbstyrelsen har M.S. angripits personligen för att han inte fullgjort sin arbetsskyldighet. Fullgör man inte sin arbetsskyldighet kan man bli uppsagd. Detta har medfört att M.S. utsatts för press varje gång han arbetat fackligt.

När M.S. ansökt om ledighet har bolaget konsekvent dröjt med besked och han har ofta fått avslag. Till andra arbetstagare har bolaget däremot lämnat besked omgående. Som exempel kan nämnas att en ansökan om två dagars semester som M.S. lämnade in en halv månad i förväg avslogs, medan en annan anställds semesteransökan avseende ungefär samma period beviljades trots att denna ansökan lämnades in med bara sex dagars varsel.

G.A. har i en skrivelse daterad den 24 augusti 1999 som företrädare för bolaget kritiserat M.S. för att denne försökt sänka takten på plockarbetet, att han skött städarbetet dåligt, att han under arbetstid ringt och medverkat i en musiktävling i radio samt att han kritiserat sommarvikarier för att hålla en för låg arbetstakt. G.A. var vid denna tid tillförordnad VD i bolaget och det är anmärkningsvärt att kritik mot en arbetstagare rörande t.ex. dennes sätt att sköta städuppgifter framförs på en så hög nivå. Det naturliga hade varit att kritiken framförts av t.ex. M.S:s närmaste förman. G.A. har i sin kritik blandat ihop M.S:s funktion som arbetstagare och hans funktion som facklig förtroendeman. Tidigare hade aldrig någon anmärkning riktats mot M.S. Vid den här tiden blev han utsatt för allvarlig kritik minst en gång per månad.

Efter att han tagit del av kritiken i brevet av den 24 augusti 1999 började M.S. må riktigt dåligt. Han vände sig till U.L. som rekommenderade honom att sjukskriva sig. Han gjorde så samt kontaktade övriga medlemmar i klubbstyrelsen. Alla var ense om att den kritik som hade framförts av G.A. borde ha riktats mot klubben och inte mot M.S. personligen. De bestämde sig för att bemöta kritiken och gjorde detta i en skrift daterad den 29 augusti 1999 som sedan delades ut till övriga anställda. Även om skriften undertecknades av enbart M.S. så stod hela klubbstyrelsen bakom den. I skriften bemöttes G.A:s kritik med en saklig genomgång av vad som verkligen hade skett och av bakgrunden till vad M.S. sagt.

Till följd av M.S:s offentliggörande av G.A:s kritik mot honom meddelade G.A. i ett brev till U.L. daterat den 30 augusti 1999 att bolaget hade beslutat sig för att inte längre förhandla med M.S. Av brevet framgår vidare att bolaget, om M.S. ändå skulle försöka delta i förhandlingar, skulle avbryta dessa och i stället påkalla centrala förhandlingar. I brevet angavs också att G.A. uppfattade M.S:s offentliggörande av handlingen av den 24 augusti 1999 närmast som uppvigling.

Även detta brev från G.A. visar att bolaget har blandat ihop M.S:s roll som arbetstagare och hans roll som facklig företrädare på ett sätt som står i strid med gängse normer på arbetsmarknaden och de principer som gäller för föreningsrätten.

Ett brev med väsentligen motsvarande innehåll som det nyssnämnda sändes dessutom till fackklubben.

I ett brev daterat den 3 september 1999 från G.A. till M.S. framfördes på nytt kritik mot M.S. på ett flertal punkter. Brevet skrevs efter att M.S. hade kontaktat ett företag, som bolaget hade planerat att hyra in personal från, för att efterhöra om företaget hade kollektivavtal med förbundet. I brevet uppmärksammade G.A. M.S. på att denne måste följa de regler som gällde om han ville undvika att bolaget tog upp en förhandling om att skilja honom från hans anställning. Detta brev sändes också till U.L. tillsammans med ett följebrev i vilket G.A. bl.a. uttryckte att han gett upp möjligheterna till fortsatt samarbete med M.S.

Redan under våren 1999 hade företrädare för bolaget varit i kontakt med U.L. på avdelningen i syfte att försöka bli av med M.S. som ordförande i klubben.

Det är mot den nu lämnade bakgrunden man måste se de efterföljande händelserna med truckolyckan och avskedandet av M.S.

Truckolyckan den 7 oktober 1999 och därpå följande händelser

Den 7 oktober 1999 körde M.S. på en pall som stod i en av gångarna i lagerlokalen. M.S., som tidigare varit huvudskyddsombud, ansåg att pallen varit placerad på ett farligt sätt. Han ville därför rapportera olyckan så att åtgärder skulle kunna vidtas som förhindrade liknande olyckor i framtiden. Rapporten ledde också till att ett skydd sattes upp på platsen för olyckan så att det inte längre går att ställa pallar där på det sätt som hade skett vid olyckstillfället.

När M.S. kom till lagerchefen J.I. för att rapportera olyckan började denne omedelbart att angripa M.S. M.S. anklagades för att vara vårdslös och omdömeslös. Det normala efter en olycka av det här slaget brukade vara att man, utan att det fanns någon egentlig rutin utarbetad för rapportering och liknande, vidtog åtgärder och reparerade vad som eventuellt gått sönder. I detta fall sattes det emellertid ut ett särskilt sammanträde till dagen därpå för att behandla olyckan. M.S. var vid det här laget, mot bakgrund av bolagets tidigare behandling av honom, psykiskt fullständigt slut. Han befann sig i en oerhört pressad situation och detta var man från bolagets sida medveten om. Enligt den tillbudsrapport som upprättades hade M.S. under sammanträdet sagt att han önskade att en riktigt stor olycka skulle ske så att företaget lärde sig något. M.S:s uppfattning är att han uttryckte sig på det sättet att bolaget skulle komma att få lära sig av olyckor om det inte ändrade sig och vidtog åtgärder. Bolaget har således gjort en felaktig tolkning av hans uttalande. Han har vägrat att ta tillbaka uttalandet eftersom han inte har uttryckt sig på det sätt som bolaget påstår. På grund av uttalandet betraktade bolaget honom som en säkerhetsrisk. Ingen av de fackligt aktiva som var med vid mötet hade dock uppfattat att M.S. verkligen ville att en olycka skulle ske. Efter sammanträdet fortsatte M.S. att köra truck som vanligt i en månad, och han har alltjämt kvar sitt truckkörkort.

Från bolagets sida har påståtts att M.S. inte sökte upp G.A. när denne kallade på honom i anledning av truckolyckan. M.S. försökte dock vid tre tillfällen få kontakt med G.A., men denne var inte anträffbar.

I ett brev till U.L. daterat den 22 oktober 1999 redogjorde G.A. för olyckan den 7 oktober och M.S:s uttalande, såsom bolaget hade uppfattat detta. I brevet beskrevs M.S. som en säkerhetsrisk och det framhölls att företaget kunde råka illa ut om M.S. blev inblandad i fler olyckor. Även i detta brev hotades M.S. med uppsägning. Av intresse är vidare att G.A. i brevet konstaterade att alla arbetsuppgifter på lagret förutsatte att arbetstagaren hade rätt att köra truck.

Fyra dagar härefter, dvs. den 26 oktober 1999, beslutade skyddskommittén, bestående av lagerchefen J.I., huvudskyddsombudet M.R. och fastighetsskötaren J.E., att rekommendera bolaget att dra in M.S:s tillstånd att köra truck. Den 3 november 1999 utfärdades en skriftlig varning till M.S. med anledning av truckolyckan och hans uttalande dagen efter olyckan. Den 4 november 1999 beslutade bolaget att M.S. tills vidare skulle fråntas sitt tillstånd att köra truck.

Efter att M.S. hade avstängts från truckkörning körde han inte heller truck på lagret till vilket han trodde att förbudet var begränsat. Han blev förflyttad till godsmottagningen och där används truckar på ett något annorlunda sätt än på lagret. Truck används i princip bara för att flytta pallar korta sträckor. Den 5 november 1999 sorterade M.S. ut olika produkter som hade levererats till bolaget på pallar. Han använde därvid en mindre truck, en s.k. ledstaplare, som han trodde att han fick köra. Han använde denna i huvudsak bara till att lyfta upp pallarna till en mer arbetsvänlig höjd under tiden han höll på med sorteringsarbetet. M.S. körde över huvud taget inte någon annan typ av truck.

Efter det att G.A. hade fått kännedom om att M.S. kört truck sade han i telefon till vice ordföranden i fackklubben, P.E.J., att "nu klipper vi honom för ordervägran".

Samma dag avstängdes M.S. från arbetet med hänvisning till att han hade kört truck på godsmottagningen och fyra dagar senare varslades han om avskedande.

Bolaget har i en handling daterad den 9 november 1999 uppgett att avskedandet av M.S. omedelbart hade föranletts av att han framfört truck på arbetsplatsen trots att han av säkerhetsskäl fråntagits den rätten. Därutöver påstods bl.a. att M.S. trots uppmaning vägrat inställa sig hos chef eller arbetsledare, att det förelegat grava samarbetssvårigheter på grund av hans oförmåga att kontrollera sitt temperament, att M.S. gjort sig skyldig till upprepad misskötsel och uppvisat ett ohyfsat beteende, att han misskött sina rasttider samt att han i ilska hade kastat en plockorder.

Vad bolaget sålunda lagt M.S. till last är till största delen inte belagt. Vad som har åberopats utgör inte grund för avskedande eller ens skäl för uppsägning. I själva verket har bolaget blandat ihop M.S:s roll som lagerarbetare med hans roll som facklig företrädare. Avskedandet framstår mot bakgrund av det anförda som en åtgärd för att hindra honom i hans fackliga verksamhet och utgör därmed en kränkning av hans föreningsrätt.

Förbundet gör sammanfattningsvis gällande att bolaget i strid med 18 § anställningsskyddslagen och 7-8 §§ medbestämmandelagen har avskedat M.S. trots att inte ens saklig grund för uppsägning förelegat. Bestämmelserna skall tolkas i ljuset av artikel 11 i Europakonventionen och § 2 i lageravtalet. Avskedandet skall därför ogiltigförklaras och bolaget åläggas skyldighet att betala skadestånd till såväl M.S. som förbundet.

Bolaget

Biltema Sweden AB grundades år 1963 av S Å.L. som fram till hösten 2000 ägde bolaget. S Å.L. har inte längre några intressen i bolaget. Bolaget importerar och försäljer bil-, båt- och cykeltillbehör m.m. till en egen franchisekedja och verksamheten är förlagd till Linköping. Försäljningen av bolagets produkter sker i butik och genom postorder. I dagsläget har bolaget 25 butiker. Postorderverksamheten såldes för några år sedan. Bolaget sysselsätter drygt 130 personer, varav omkring 70 är lagerarbetare. Det finns fyra lager i Linköping och den administrativa enheten är förlagd till Torvingelagret där M.S. arbetat. På bolagets lager i Torvinge arbetar omkring 35 lagerarbetare.

M.S. anställdes den 6 april 1992 som lagerarbetare. Han arbetade till en början på det s.k. NAF-lagret men flyttades sedan över till Torvingelagret. M.S:s arbetsuppgifter bestod i allmänt lagerarbete, såsom plockning, ordermottagning och truckkörning. Bolaget har ett flertal olika trucktyper och den typ M.S. huvudsakligen använde var en s.k. expeditionstruck. Han har även använt s.k. skjutstativtruckar och det var en sådan truck han körde när han råkade ut för olyckan den 7 oktober 1999.

Bolagets inställning till fackligt arbete

Det bestrids att det skulle vara svårt att bedriva fackligt arbete i bolaget och att bolaget har en avog inställning till fackliga organisationer. Bolaget har tvärtom goda relationer både till förbundet och facket på tjänstemannasidan. Förhandlingar har alltid förts i ett gott klimat. De problem som funnits har varit hänförliga till M.S. som person och inte till hans roll som facklig förtroendeman.

Det ses som en fördel att det finns en lokal klubb i bolaget eftersom det därigenom blir enklare att uppfylla bolagets skyldigheter enligt medbestämmandelagen och kollektivavtal. Det bestrids att den lokala klubben startades på initiativ av bl.a. M.S. Initiativet till att starta fackklubben togs av G.A., bolagets nuvarande VD, som då var inhyrd konsult i bolaget. När G.A. kom till bolaget år 1997 fanns ingen lokal klubb och det visade sig vara svårt att intressera arbetstagarna för att bilda en sådan. Han kontaktade därför U.L. på förbundets avdelning i Linköping just i syfte att en klubb skulle bildas. U.L. kontaktade i sin tur N.J. på Torvingelagret. Detta ledde till att en klubb bildades i november 1997 och N.J. valdes till ordförande.

M.S:s tid som ordförande och bolagets syn på honom som person

Sedan N.J. hade fått en befattning som biträdande lagerförman ansågs han inte längre lämpad som klubbordförande utan ordförandeskapet gick över till M.S.

Inledningsvis ansåg bolaget att det fungerade bra även med M.S. som ordförande i klubben. Han hade fått utbildning och han hade en stark vilja att utföra ett bra fackligt arbete. Han fick den hjälp han behövde från bolagets sida och han lyckades få igenom många bra förslag vid förhandlingarna. Under M.S:s ordförandeskap uppkom dock med tiden störningar i samspelet mellan bolaget och facket. M.S. brusade lätt upp vid förhandlingarna när facket inte fick igenom sina krav och låste sig sedan i de fortsatta diskussionerna. Från bolagets sida ville man ha ett effektivt arbete och en bra dialog med facket men det fungerade inte på grund av M.S. som person.

Även arbetsledningen och arbetskamraterna har fått uppleva M.S:s hetsiga humör. När det på grund härav har uppkommit relationsstörningar måste bolaget ha haft rätt att försöka lösa problemen utan att M.S. kunnat gömma sig bakom sin roll som facklig förtroendeman.

M.S:s temperament försvårade samarbetet mellan bolaget och klubben och G.A. försökte flera gånger diskutera saken med M.S. G.A. vände sig också vid upprepade tillfällen till förbundet för att få hjälp att hantera situationen. Detta skedde inte alls i syfte att påverka M.S:s ställning som facklig förtroendeman. Från bolagets sida har man naturligtvis varit fullt medveten om att ordföranden tillsätts av den lokala klubben och det har inte vid något tillfälle uttryckts någon vilja från bolagets sida om att bli av med M.S. som klubbordförande.

Naturligtvis får klubbordföranden arbeta fackligt mer än två timmar per vecka på det sätt förbundet anfört. Emellertid är det bolagets uppfattning att M.S. ibland när han lämnat arbetet har hänvisat till fackligt arbete medan det i själva verket rört sig om något annat skäl. Han har också vid flera tillfällen lämnat arbetet utan att informera förmannen om anledningen härtill.

Det är riktigt att det inte längre finns någon lokal tjänstemannaklubb i bolaget. Detta beror på att det inte finns något fackligt intresse bland de tjänstemän som finns kvar i bolaget sedan postorderverksamheten flyttades över till ett franchiseföretag för två år sedan. Samarbetet mellan den lokala klubben på tjänstemannasidan och bolaget har dock alltid fungerat bra och förhandlingsklimatet har varit positivt.

Det finns visst fog för kritiken mot bolaget rörande nepotism och bristfällig information. Dessa problem var dock hänförliga till vissa lagerförmän i bolaget som, sedan bolagsledningen fått kännedom om missförhållandena, inte längre finns kvar i bolaget. Den nuvarande ledningen kan inte lastas för dessa förhållanden. Påståendet från förbundets sida om att M.S. har förföljts av bolagsledningen bestrids. Det har inte ställts större krav från bolagets sida på M.S. än på andra arbetstagare.

M.S:s hetsiga humör har visat sig vid flera tillfällen. Vid ett tillfälle beordrades han att utföra en s.k. tilläggsorder. M.S., som ansåg att det aktuella varuhuset borde ha beställt varorna i huvudordern, knycklade ihop tilläggsordern och slängde den i papperskorgen. En annan arbetstagare plockade upp ordern och utförde arbetet.

Bolaget anser vidare att M.S. har misskött sina raster. Ofta har detta skett med motiveringen att han skulle utföra fackligt arbete utan att närmare uppge vad detta arbete bestod i.

M.S. har även försökt hålla ned arbetstakten för sommarvikarier genom att ställa sin truck i vägen och därigenom hindra dem från att utföra sitt arbete i den takt de själva velat.

Den 26 augusti 1999 ägde ett samtal rum mellan G.A. och M.S. om bolagets kritik mot honom. G.A. hade sammanställt kritiken i en handling som överlämnades till M.S. Kritiken mot M.S. riktades inte mot honom i egenskap av facklig förtroendeman utan avsåg honom som person och var inte tänkt att bli offentlig. Bolaget fann det därför ytterst anmärkningsvärt när M.S. någon dag senare stod vid ingången till arbetsplatsen och delade ut handlingen tillsammans med en skriftlig kommentar till kritiken till sina arbetskamrater.

Truckolyckan den 7 oktober 1999 och därpå följande händelser

Den 7 oktober 1999 var M.S. i sin truck på väg till en lagerplats. Två arbetskamrater stod och pratade i den gång M.S. skulle köra in i. I stället för att sänka farten och be kamraterna flytta på sig blev M.S. arg och körde in i nästa gång där den aktuella pallen stod. Pallen stack ut 30-40 cm i lagergången och det fanns utrymme för att passera utan att köra på den. Enligt bolagets uppfattning är det mycket märkligt att M.S. inte såg pallen. När M.S. körde på pallen åkte den in i ett pallställage. Bultarna som fäster ställaget i golvet slets därvid av och ett ben böjdes kraftigt. Hela sektionen höll på att välta och det var ren tur att gods inte föll ner.

Efter olyckan sökte M.S. upp huvudskyddsombudet M.R. och de gick till lagerchefen J.I. för att anmäla olyckan i enlighet med de föreskrifter som finns inom företaget. Med vid detta möte var även logistik controllern X.X. M.S. var mycket upprörd och menade att det var bolagets fel att olyckan hade hänt eftersom man inte byggt ut lagret. Olyckan inträffade sent på eftermiddagen varför J.I. beslutade att tillbudsrapporteringen skulle fortsätta dagen därpå. Vid den fortsatta tillbudsrapporteringen den 8 oktober 1999 var M.S. till en början ganska lugn men blev sedan arg på nytt. Han hävdade åter att det var bolagets fel att olyckan hade skett och han uttalade att han önskade att en riktig olycka skulle ske så att företaget lärde sig. På fråga om han verkligen menade detta vidhöll han sitt uttalande. J.I. beslutade då att ta upp det inträffade vid nästa skyddskommittémöte som skulle äga rum den 26 oktober 1999.

J.I. rapporterade därefter händelsen till G.A. som kontrollerade med M.R. hur olyckan hade gått till och vad som hade sagts. G.A. kallade M.S. till ett samtal, men M.S. infann sig inte. När M.S. fick veta att J.I. hade rapporterat olyckan till G.A. blev han upprörd och i kafferummet ropade han högljutt efter J.I. och ifrågasatte varför denne rapporterat saken till G.A. J.I. svarade att det inte var lämpligt att diskutera frågan i kafferummet utan att de kunde tala om saken på J.I:s rum. M.S. sade då att han inte tänkte komma till J.I. utan menade att den som ville honom något fick komma till honom.

Vid två tillfällen efter tillbudsrapporteringen tog J.I. och M.R. med M.S. på nytt upp dennes uttalande om att han önskade att en olycka skulle ske. Han höll alltjämt fast vid vad han hade sagt. Samtalen var ett led i skyddskommitténs arbete med att försöka förebygga olyckor.

Den 26 oktober 1999 ägde det planerade mötet med skyddskommittén rum. Kommittén beslutade att rekommendera bolaget att dra in M.S:s tillstånd att köra truck.

Den 4 november 1999 hölls en lokal förhandling då det bl.a. utdelades en skriftlig varning till M.S. Vid förhandlingen beslutades också att M.S:s tillstånd att köra truck skulle dras in. J.I. och vice klubbordföranden P.E.J. gick därefter till M.S. för att förklara att hans tillstånd att köra truck hade dragits in. Detta gjordes inte på något oklart eller otydligt sätt och M.S. kan omöjligen ha uppfattat det som att han fick köra en s.k. ledstaplare. Även ledstaplaren är ett motordrivet fordon och omfattades av förbudet.

M.S. beordrades att utföra arbete på godsmottagningen där det inte är nödvändigt att använda truck i arbetet. Det rör sig bl.a. om plockarbete i samband med lossning av gods. På godsmottagningen är det vanligt förekommande att arbetet fördelas på så sätt att en arbetstagare kör truck och en annan arbetstagare utför plockningsarbetet.

Den 5 november 1999 använde M.S. två olika typer av truckar. Han använde dels den s.k. ledstaplaren, dels en s.k. motviktstruck. M.S. körde motviktstrucken på lastbryggan. Biträdande lagerförmannen och tidigare klubbordföranden N.J. kände väl till att M.S:s trucktillstånd hade dragits in. Den aktuella dagen var det stressigt på godsmottagningen och när N.J. såg att M.S. körde truck sade han omedelbart åt denne att stiga av trucken. N.J. var tvungen att springa bort med handlingar till ankommande lastbilar men utgick från att M.S. skulle göra som han var tillsagd. M.S. fortsatte emellertid att köra trucken. En kort stund senare kom N.J. tillbaka och på platsen fanns då också G.J. Den senare blev vittne till att N.J. åter beordrade M.S. att ställa trucken. Under tiden hade M.R. sett M.S. köra truck varvid han kontaktade P.E.J. Även J.I. hade sett M.S. köra truck.

M.S. vägrade således två gånger under samma dag lyda order från överordnade att sluta köra truck. Denna ordervägran skall ses mot bakgrund av att beslutet att dra in M.S:s tillstånd att köra truck hade fattats av arbetsmiljö- och säkerhetsskäl.

Till grund för bestridandet av förbundets talan gör bolaget sammanfattningsvis gällande följande. M.S. har uppvisat upprepad misskötsamhet, haft svårigheter att samarbeta samt vägrat att lyda order. Bedömningen av M.S:s handlande att köra truck sedan han förbjudits att göra detta skall ses mot bakgrund av att förbudet meddelats av säkerhetsskäl och av arbetsmiljöhänsyn. Att i strid med givna order trotsa detta förbud är en mycket allvarlig förseelse och tyder på bristande ansvar och dåligt omdöme långt utöver vad en arbetsgivare skall behöva tåla. Bolaget anser följaktligen att M.S. inte är lämplig för fortsatt anställning i bolaget och att han helt har förbrukat sitt förtroende hos företaget. Att M.S. är facklig förtroendeman utgör en i sammanhanget försvårande omständighet. Det har förelegat laga skäl för avskedandet av M.S. eller i vart fall saklig grund för uppsägning av honom.

Domskäl

Tvisten

Biltema Sweden AB bedriver försäljning av bil-, båt- och cykeltillbehör och har fyra lager belägna i Linköping. M.S. anställdes som lagerarbetare hos bolaget år 1992 och han har huvudsakligen arbetat vid bolagets huvudlager, det s.k. Torvingelagret. I M.S:s arbetsuppgifter har bl.a. ingått att köra truck. Under år 1998 valdes M.S. till ordförande i den lokala fackklubb som hade bildats vid bolaget året innan. Den 24 november 1999 avskedades han från sin anställning. Som huvudsaklig grund för avskedandet angav bolaget att M.S. den 5 november 1999 hade framfört truck på arbetsplatsen trots att bolaget dagen innan hade dragit in hans tillstånd att köra truck.

Tvisten i målet gäller dels om bolaget genom att avskeda M.S. har kränkt hans föreningsrätt, dels om det förelegat laga grund för avskedandet.

Förbundets inställning är att föreningsrättskränkning skett och att det inte förelegat vare sig laga grund för avskedande eller saklig grund för uppsägning. Förbundet har med hänvisning härtill yrkat att avskedandet av M.S. skall förklaras ogiltigt och att bolaget skall förpliktas att utge såväl ekonomiskt som allmänt skadestånd till honom samt allmänt skadestånd till förbundet. Bolaget har bestritt bifall till förbundets talan.

Vid huvudförhandlingen i målet har förebringats såväl skriftlig som muntlig bevisning. På förbundets begäran har M.S. hörts under sanningsförsäkran samt vittnesförhör hållits med biträdande arbetsledaren G.J., lagerarbetaren R.W., kassören i fackklubben vid bolaget T.Ö., nuvarande klubbordföranden P.E.J., tidigare huvudskyddsombudet M.R. och tidigare sekreteraren i fackklubben Y.P. På förbundets begäran har även ombudsmannen på förbundets avdelning 16, U.L., hörts upplysningsvis. På bolagets begäran har verkställande direktören G.A. hörts under sanningsförsäkran samt vittnesförhör hållits med lagerchefen J.I., ställföreträdande lagerförmannen och tidigare klubbordföranden N.J., M.R., logistik controllern X.X., tidigare ordföranden i tjänstemannaklubben L.B. och tidigare verkställande direktören S Å.L. Arbetsdomstolen har vidare på förbundets begäran hållit syn vid bolagets lager i Torvinge.

Arbetsdomstolen kommer att i skilda avsnitt behandla först frågan om föreningsrättskränkning och därefter frågan om det förelegat laga grund för avskedandet.

Frågan om föreningsrättskränkning

Förbundet har gjort gällande att bolaget genom sin åtgärd att avskeda M.S. har gjort sig skyldigt till en föreningsrättskränkning. Bolaget har bestritt detta påstående.

En kränkning av föreningsrätten föreligger enligt 8 § medbestämmandelagen bl.a. om någon på arbetsgivar- eller arbetstagarsidan vidtar åtgärd till skada för någon på andra sidan för att denne utnyttjat sin föreningsrätt. I mål om föreningsrättskränkning har Arbetsdomstolen brukat göra en uppdelning av bevisbördan så att det ankommit på arbetstagarsidan att först visa sannolika skäl för att en kränkning av föreningsrätten föreligger, varefter det varit arbetsgivarens sak att, om sådana skäl framlagts, styrka att han har haft skälig orsak till sin åtgärd oberoende av föreningsrättsfrågan (se t.ex. AD 1998 nr 108 och där gjorda hänvisningar).

Utöver det förhållandet att avskedandet av M.S. varit ogrundat har förbundet pekat på en rad omständigheter för att visa att åtgärden vidtagits i syfte att bli av med M.S. som facklig förtroendeman. Förbundet har tecknat en bakgrund som enligt förbundet visar att bolaget sedan lång tid tillbaka har en negativ inställning till att fackligt arbete över huvud taget bedrivs på arbetsplatsen. Vidare har förbundet pekat på en rad omständigheter och händelser som är hänförliga till bolagets sätt att hantera personalfrågor och som utgjorde grunden till att en lokal klubb bildades vid bolaget år 1997. I fråga om bolagets förhållningssätt till M.S. har förbundet bl.a. anfört att bolaget bestämt sig för att inte förhandla med det lokala facket om detta vid förhandlingarna företräds av M.S., att han har förföljts och kritiserats under den tid han varit ordförande i klubben samt att företrädare för bolaget vid flera tillfällen vänt sig till förbundets avdelning och uttryckt önskemål om att M.S. skulle avsluta sitt förtroendeuppdrag. Enligt förbundet har anledningen till bolagets vilja att bli av med M.S. varit att denne med styrka arbetat för att få bolaget att följa arbetsrättsliga lagar och avtal och att han därmed varit "obekväm" för bolaget.

Bolaget har invänt i huvudsak följande. Det bestrids att bolaget skulle vara avogt inställt till facklig verksamhet. Tvärtom har det setts som positivt att det funnits en lokal klubb i bolaget. Vissa av de missförhållanden som förbundet har pekat på i fråga om sättet att hantera personalfrågor har varit hänförliga till personer som inte längre arbetar kvar i bolaget. De problem som har förelegat vid förhandlingarna mellan facket och bolaget under den period M.S. varit klubbordförande har berott på M.S:s temperament och hans sätt att agera vid förhandlingarna. Kontakterna med förbundet har tagits enbart i syfte att försöka komma till rätta med dessa problem, eftersom de har inverkat negativt på relationen mellan facket och bolaget. Det har därvid inte varit fråga om att man från bolagets sida har velat bli av med M.S. som facklig förtroendeman. Relationerna mellan bolaget och det lokala facket har i övrigt alltid varit goda. Det bestrids att M.S. på något sätt skulle ha förföljts av bolaget. Den kritik mot M.S. som bolaget redogjorde för i anledning av beslutet att avskeda honom har avsett M.S. som arbetstagare och inte som facklig förtroendeman. Bolaget skulle inte ha agerat annorlunda mot M.S. om han inte hade varit fackligt aktiv.

I målet synes ostridigt att det som utlöste bolagets beslut att avskeda M.S. var att han den 5 november 1999 körde truck trots att bolaget dagen innan hade beslutat att dra in hans tillstånd att köra truck. Frågan är då om bolaget som förbundet gjort gällande sett denna händelse som en förevändning för att bli av med en besvärlig facklig förtroendeman.

Vad först gäller frågan om bolagets inställning till fackligt arbete kan beträffande utredningen i den delen följande sägas. Det har från flera förhörspersoner i målet framförts att det i och för sig har varit svårt att få igenom fackliga krav vid förhandlingar med bolaget. Tidigare klubbordföranden N.J. har för sin del bl.a. uppgett att det dock inte förelegat några större problem i de fackliga relationerna mellan bolaget och facket under hans tid som klubbordförande. Inte heller har tidigare ordföranden i tjänstemannaklubben i bolaget, L.B., ansett att bolaget haft en negativ inställning till fackligt arbete. Nuvarande klubbordföranden P.E.J. har uppgett att bolaget enligt hans mening inte visat någon avog inställning till facket. I målet har visserligen också framkommit att det hos bolaget förekommit incidenter som synes stämma mindre väl överens med en godtagbar inställning till fackligt arbete på arbetsplatsen. Bolagets påstående att dessa förhållanden ligger långt tillbaka i tiden och kan hänföras till delar av den arbetsledande personalen som inte längre finns kvar i bolaget är emellertid inte vederlagt, utan vinner tvärtom stöd i utredningen. Enligt Arbetsdomstolens mening ger vad som sålunda framkommit och utredningen i övrigt inte stöd för uppfattningen att bolaget skulle ha en allmänt negativ inställning till facket som sådant.

Däremot är det ostridigt att bolaget med tiden kommit att inta en alltmer kritisk inställning till M.S:s sätt att fungera i sin roll som klubbordförande. Denna kritiska inställning har framförts inte bara till M.S. utan även till fackklubben och avdelningen. Bolagets missnöje har sedermera tagit sig det i sammanhanget tvivelaktiga uttrycket att man från bolagets sida deklarerat som sin avsikt att direkt begära centrala förhandlingar om facket vid lokala förhandlingar företräddes av M.S. Utredningen i målet ger emellertid inte stöd för någon entydig slutsats om vad som har sagts vid kontakterna mellan bolagets företrädare och avdelningsombudsmannen U.L. eller vad dessa kontakter från bolagets sida skulle ha syftat till. Som Arbetsdomstolen tidigare uttalat innefattar det förhållandet att en arbetsgivare kritiserar en viss facklig förtroendemans sätt att bedriva facklig verksamhet eller uttrycker önskemål om att denne slutar sitt uppdrag som förtroendeman i sig inte någon föreningsrättskränkning (se t.ex. AD 1982 nr 33). Att bolaget varit missnöjt med M.S:s sätt att fungera som klubbordförande utgör mot bakgrund av det nu anförda enligt Arbetsdomstolens mening inte ensamt sannolika skäl för att avskedandet vidtagits av just den anledningen.

Utredningen ger inte heller något entydigt besked om vad de efterhand försämrade relationerna mellan M.S. och bolagets företrädare berott på. Det går t.ex. inte att av utredningen sluta sig till att M.S. - som förbundet velat göra gällande - skulle ha hållit på arbetstagarnas rättigheter på något för bolaget särskilt besvärande sätt och av den anledningen kommit att bli obekväm för bolaget. De spända situationer som ostridigt har förelegat vid flera av de förhandlingar där facket företrätts av M.S. synes i stället vara att hänföra till förhållandet mellan honom å ena sidan och bolagets företrädare å den andra sidan. P.E.J. har i sitt förhör uttryckt saken så att i grund och botten har personkemin inte varit den bästa mellan M.S. och G.A., som i dessa sammanhang oftast företrätt bolaget.

Av utredningen har förvisso framgått att M.S. under den aktuella perioden mått dåligt både psykiskt och fysiskt. Det kan inte heller uteslutas att hans tillstånd påverkats av att han haft uppdraget som ordförande i den lokala fackklubben i bolaget. Enligt Arbetsdomstolens mening kan man dock inte därav dra den slutsatsen att M.S:s tillstånd skulle på något mera påtagligt sätt vara orsakat av bolagets agerande gentemot honom som förtroendeman. Flera av de utsagor som lämnats i målet förmedlar i stället det intrycket att de fackliga förtroendemännen vid bolaget ofta stod inför ett mycket starkt medlemstryck som utan tvekan kunde upplevas som betungande, inte minst när det visat sig svårt att hos bolaget få gehör för de krav som framställts.

I sammanhanget måste också beaktas att den kritik som har riktats mot M.S., utöver hans agerande vid framför allt förhandlingarna, enligt Arbetsdomstolens mening i huvudsak är att hänföra till M.S. i hans egenskap av arbetstagare och inte till hans roll som facklig förtroendeman. Påståendet från förbundets sida om att bolagets agerande har utgjort något slags förföljelse av honom i anledning av att han varit klubbordförande kan inte anses vinna stöd i utredningen. Det finns inte heller stöd i utredningen för att han på något negativt sätt har särbehandlats i förhållande till andra anställda.

Vid en samlad bedömning kommer Arbetsdomstolen fram till att förbundet inte genom den förebringade utredningen har gjort sannolikt att avskedandet av M.S. syftat till att bli av med en besvärlig facklig förtroendeman. Oavsett om avskedandet av M.S. varit lagligen grundat eller ej finner således Arbetsdomstolen att förbundet inte gjort sannolikt att åtgärden har utgjort en kränkning av M.S:s föreningsrätt. Förbundets talan i denna del skall därför avslås.

Har laga grund för avskedande av M.S. förelegat?

Enligt 18 § anställningsskyddslagen får avskedande ske om arbetstagaren grovt har åsidosatt sina åligganden mot arbetsgivaren. Det bör krävas att arbetstagaren gjort sig skyldig till ett sådant avsiktligt eller grovt vårdslöst förfarande som inte rimligen skall behöva tålas i något rättsförhållande.

Som huvudsaklig grund för avskedandet av M.S. har bolaget åberopat att han den 5 november 1999 trotsat ett förbud för honom att köra truck genom att på bolagets godsmottagning framföra dels en s.k. ledstaplare, dels en s.k. motviktstruck. Bolaget har därutöver angett ett antal ytterligare omständigheter till stöd för den vidtagna åtgärden.

Arbetsdomstolen finner anledning att inledningsvis något uppehålla sig vid dessa senare omständigheter. Det kan konstateras att det rör sig om i huvudsak påståenden om samarbetsproblem i förhållande till både arbetsledning och arbetskamrater samt olika former av misskötsamhet. Kritiken mot M.S. har i stor utsträckning uttryckts i allmänna ordalag och kan i dessa delar inte anses belagd av utredningen i målet. Ett konkret fall av misskötsamhet från M.S:s sida som bolaget har framhållit är att han vid ett tillfälle i ilska kastat en tilläggsorder som han fått efter det att huvudordern stått packad och klar. M.S. har vidgått att han blivit arg över denna sent tillkomna arbetsuppgift. Hans uppgifter om hur detta närmare har gått till avviker emellertid något från vad som påståtts från bolagets sida. Han har bl.a. uppgett att han själv, i motsats till vad bolaget påstått, utfört arbetet. Det finns inte stöd i utredningen för att det har gått till på något annat sätt än M.S. själv berättat. Även om M.S:s beteende redan enligt hans egen berättelse inte kan undgå kritik är det knappast av det slaget att det kan tillmätas någon nämnvärd betydelse för bedömningen av avskedandefrågan. En ytterligare händelse som bolaget pekat på är att M.S. vid ett tillfälle olovligen avbrutit sitt arbete för att ringa till radion och delta i en musiktävling. M.S., som har vidgått även denna händelse, har framhållit att han ringt från sin egen mobiltelefon och att samtalet pågått mindre än en halvminut. Enligt Arbetsdomstolens mening får denna händelse betraktas som så bagatellartad att den inte kan tillmätas någon betydelse för prövningen i målet. Sammantaget finner Arbetsdomstolen att vad som har anförts i dessa delar inte visats vara av sådant slag att de bör ha någon avgörande betydelse för bedömningen av om M.S. kan anses ha grovt åsidosatt sina åligganden gentemot bolaget. Avgörande för frågan om avskedandet av M.S. varit lagligt grundat är därför bedömningen av bolagets påstående att han framfört truck på arbetsplatsen trots att han av bolaget fråntagits sitt tillstånd att köra truck.

Bolaget har här särskilt framhållit att beslutet att dra in tillståndet har meddelats efter rekommendation från en enig skyddskommitté och att det således har tillkommit av säkerhetsskäl. Vidare har bolaget hävdat att det faktum att M.S. vid tidpunkten i fråga var facklig förtroendeman utgör en försvårande omständighet i sammanhanget. Förbundet har för sin del anfört att M.S. den aktuella dagen endast kört en mindre truck, den s.k. ledstaplaren. Enligt förbundet hade M.S. uppfattningen att det indragna tillståndet bara avsåg framförande av truck på lagret och inte på godsmottagningen samt att det inte heller omfattade ledstaplaren.

Det är ostridigt i målet att M.S. den 5 november 1999 framfört den s.k. ledstaplaren på bolagets godsmottagning. M.S. har, bl.a. i samband med synen, förklarat hur han den aktuella dagen använde denna truck och att det skett för att möjliggöra en bättre arbetsställning. Vidare har han vitsordat att han suttit på motviktstrucken i avsikt att köra den. Han har dock uppgett att han inte hann göra detta innan han blev tillsagd av N.J. att kliva av trucken, en tillsägelse som han genast åtlydde. Han har även uppgett att han uppfattade indragningen av trucktillståndet som att han inte längre fick köra truck på lagret, eftersom det ingick truckkörning i det arbete han hade blivit anvisad på godsmottagningen.

I målet är inte ifrågasatt att även den s.k. ledstaplaren är ett motordrivet fordon som kräver truckkörkort för att få framföras. Det skall i sammanhanget anmärkas att det är ostridigt att M.S. haft kvar sitt truckkörkort, dvs. behörigheten som sådan att köra truck, även sedan arbetsgivaren dragit in hans tillstånd att köra truck på arbetsplatsen.

G.J. har vid huvudförhandlingen uppgett att han den aktuella dagen inte sett M.S. köra motviktstrucken och att han med säkerhet borde ha sett om så skett. N.J. har för sin del uppgett att han sett M.S. köra motviktstrucken och att han då sade åt denne att upphöra med detta. Han var därefter tvungen att bege sig till en väntande lastbil med handlingar. När han återvände körde M.S. alltjämt motviktstrucken. Han påtalade då för M.S. att denne var hänvisad till att utföra andra arbetsuppgifter som inte kräver truckkörning. Även X.X. och J.I. har uppgett att de sett M.S. framföra motviktstrucken. Arbetsdomstolen finner med hänvisning till det anförda att det får anses styrkt att M.S. körde också motviktstrucken den aktuella dagen.

I utredningen finns enligt Arbetsdomstolens mening inte något stöd för M.S:s uppfattning att förbudet för honom att köra truck var begränsat till att gälla truckkörning på lagret eller till vissa trucktyper. Det borde således ha stått klart för honom att han genom att framföra såväl ledstaplaren som motviktstrucken på godsmottagningen bröt mot det förbud han meddelats. Även om M.S., mot bakgrund av de arbetsuppgifter han tilldelats, hamnat i tvivelsmål om förbudets omfattning hade det, med tanke på att han faktiskt hade fått sitt tillstånd att köra truck indraget, varit rimligt att kräva att han innan han använde truck på godsmottagningen undersökte tillåtligheten i detta.

Beslutet att dra in M.S:s tillstånd att köra truck har fattats efter rekommendation från arbetsplatsens skyddskommitté. Enligt Arbetsdomstolens mening finns det under sådana förhållanden i och för sig skäl att se allvarligt på M.S:s underlåtenhet att efterleva beslutet. Därtill kommer att M.S:s ställning som facklig förtroendeman i viss mån måste medföra att större krav på honom att efterfölja arbetsledningsbeslut har kunnat ställas än för andra arbetstagare (jfr t.ex. AD 1992 nr 68). Enligt Arbetsdomstolens bedömning kan emellertid enbart en händelse av det här slaget svårligen betraktas som ett så grovt åsidosättande av en arbetstagares åligganden att laga grund för avskedande föreligger. Härför torde enligt Arbetsdomstolens mening krävas att ytterligare försvårande omständigheter föreligger.

Bolaget har här framhållit att N.J. sagt till M.S. två gånger att han skulle sluta att köra motviktstrucken. Enligt bolaget måste därmed M.S:s handlande också ses som en ordervägran. Mot detta skall då ställas att det redan av N.J:s egna uppgifter framgår att dessa uppmaningar gjordes närmast i förbigående och utan klarläggande av det allvarliga i handlingssättet. N.J. tycks också för sin del ha lämnat det hela därhän efter de två tillsägelserna. Det finns även skäl att i detta sammanhang framhålla att såväl J.I. som M.R. inför domstolen berättat att de sett M.S. när han tidigare på dagen framförde ledstaplaren. Såvitt framkommit har detta inte föranlett något ingripande från bolagets sida. Visserligen kan beträffande M.R. tilläggas att han inte själv, såsom är fallet i fråga om J.I., företrätt arbetsgivaren gentemot M.S. men han var ändå vid denna tidpunkt huvudskyddsombud och hade deltagit i det skyddskommittémöte vid vilket rekommendationen om indragningen av M.S:s trucktillstånd beslutades.

Bolaget har också åberopat att M.S. den 4 november 1999 hade tilldelats en skriftlig varning. Varningen innehåller visserligen en erinran om att bolaget kan komma att skilja M.S. från hans anställning om han inte i fortsättningen hanterar sitt humör och uppför sig på ett normalt sätt. Det kan emellertid också konstateras att varningen är mycket allmänt hållen och närmast rör M.S:s sätt att bete sig i samband med truckolyckan den 7 oktober 1999 och de efterföljande händelserna. Varningen synes därmed utgöra arbetsgivarens reaktion på samma händelser som också ledde fram till bolagets samtidigt meddelade beslut om att dra in trucktillståndet. Det har inte från bolagets sida vare sig i samband med varningen eller senare klargjorts för M.S. att man såg så allvarligt på det meddelade förbudet att köra truck att han riskerade att skiljas från sin anställning om detta inte till fullo iakttogs. I stället valde bolaget att omedelbart avskeda M.S. från anställningen i och med att han den 5 november 1999 hade kört truck trots förbudet.

Vid bedömningen av M.S:s handlande måste också beaktas att det, när beslutet att ta ifrån honom tillståndet att köra truck fattades, hade förflutit omkring en månad sedan de omständigheter som i grunden ledde fram till beslutet inträffade. Ingenting har framkommit i målet som visar att M.S. under denna period har utgjort någon särskild risk vid framförandet av truck på arbetsplatsen. Under sådana förhållanden saknas stöd för att M.S:s framförande av truck på godsmottagningen den 5 november 1999 medförde någon överhängande risk i säkerhetshänseende.

Vid en samlad bedömning mot bakgrund av det anförda finner Arbetsdomstolen att M.S. inte genom sitt handlande kan anses ha åsidosatt sina åligganden mot arbetsgivaren i sådan grad att laga grund för avskedande förelegat.

Har saklig grund för uppsägning av M.S. förelegat?

För att förbundets yrkande om ogiltigförklaring av avskedandet skall kunna bifallas krävs enligt 35 § anställningsskyddslagen att inte ens saklig grund för uppsägning förelegat. Bedömningen härav skall ske utifrån väsentligen andra utgångspunkter än bedömningen av om avskedande kunnat äga rum. Vid bedömningen av om saklig grund för uppsägning förelegat skall prövningen inriktas på de slutsatser om arbetstagarens fortsatta lämplighet som kan dras av det som förekommit.

Som Arbetsdomstolen redan konstaterat finns i och för sig anledning att se allvarligt på M.S:s underlåtenhet att efterleva förbudet för honom att köra truck på arbetsplatsen. Arbetsdomstolen har emellertid även konstaterat att det inte rör sig om någon upprepad misskötsamhet i detta avseende och att det inte har, såvitt framkommit i målet, uttryckligen klargjorts för M.S. att han kunde komma att skiljas från sin anställning om han inte efterlevde beslutet. Inte heller kan det antas att M.S. ändå borde ha insett att ett brott mot förbudet att köra truck skulle kunna medföra att han sades upp från anställningen. I sammanhanget måste också beaktas att M.S. vid den här tiden uppenbarligen inte var helt i balans, vilket även torde ha stått klart för bolagets företrädare. Det finns även skäl att i bedömningen väga in det förhållandet att han, såvitt framkommit, placerades på godsmottagningen utan att några närmare instruktioner gavs vare sig till honom eller den närmaste arbetsledningen där om vilka arbetsuppgifter han skulle utföra fortsättningsvis och hur dessa skulle förenas med det förhållandet att han inte längre fick köra truck.

Arbetsdomstolen finner med hänvisning till det anförda att M.S. inte genom vare sig truckkörningen eller de andra omständigheter som bolaget lagt honom till last, och som berördes i inledningen till närmast föregående avsnitt, har visat sådan olämplighet för fortsatt anställning att det motiverat en uppsägning av honom. Det sagda leder till slutsatsen att avskedandet av M.S. skall ogiltigförklaras.

Skadestånd

Vid nu angiven utgång i målet är bolaget skyldigt att utge ersättning till M.S. motsvarande den löneförlust han har gjort samt allmänt skadestånd för brott mot anställningsskyddslagen. Om beräkningsgrunden avseende den yrkade lönen råder inte tvist. Det allmänna skadeståndet bör enligt domstolens mening bestämmas till 75 000 kr.

Rättegångskostnader

Förbundet har vunnit yrkandena om ogiltigförklaring av avskedandet av M.S. och om ersättning för löneförlust samt fått visst bifall till yrkandet om allmänt skadestånd till honom på grund av det felaktiga avskedandet. Däremot har förbundets yrkande om skadestånd p.g.a. föreningsrättskränkning avslagits. I målet har en relativt stor del av utredningen ägnats den senare frågan. Mot bakgrund av det anförda finner Arbetsdomstolen att parterna enligt 18 kap. 4 § rättegångsbalken bör svara för sina egna rättegångskostnader.

Domslut

1. Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet den 24 november 1999 av M.S. är ogiltigt.

2. Arbetsdomstolen förpliktar Biltema Sweden AB att till M.S. utge allmänt skadestånd med sjuttiofemtusen (75 000) kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 17 mars 2000 tills betalning sker.

3. Arbetsdomstolen förpliktar Biltema Sweden AB att till M.S. utge ersättning för förlorad lön med sextiotretusenåttahundrasextiofem (63 865) kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen på 4 350 kr från den 27 november 1999, på 9 570 kr från den 27 december 1999, på 17 840 kr från den 27 januari 2000, på 12 488 kr från den 27 augusti 2000 samt på 19 617 kr från den 27 januari 2001, allt till dess betalning sker.

4. Handelsanställdas förbund förbehålls rätten att i mån av fullmakt väcka talan om eventuell ekonomisk skada som M.S. kan komma att drabbas av för tid efter huvudförhandlingen.

5. Handelsanställdas förbunds talan såvitt avser allmänt skadestånd för egen del och till M.S. för brott mot 8 § medbestämmandelagen avslås.

6. Vardera parten skall stå sina rättegångskostnader.

Dom 2001-04-11, målnummer A-35-2000

Ledamöter: Carina Gunnarsson, Gudrun Persson Härneskog (hovrättsassessor; tillfällig ersättare), Karin Isacsson (skiljaktig), Mats Holmgren (skiljaktig), Göran Söderlöf (skiljaktig), Alf Karlsson (f.d. förhandlingschefen i Statsanställdas förbund; tillfällig ersättare) och Jon-Erik Eriksson.

Sekreterare: Tommy Larsson

Ledamöterna Karin Isacssons, Mats Holmgrens och Göran Söderlöfs skiljaktiga mening

Vi är ense med majoriteten om att bolaget inte har kränkt M.S:s föreningsrätt och att avskedandet av honom inte varit lagligen grundat. Däremot delar vi inte majoritetens uppfattning i frågan om saklig grund för uppsägning av M.S. förelegat.

Vi menar att det vid bedömningen av om det förelegat grund för uppsägning måste fästas vikt vid följande förhållanden.

Den varning som M.S. tilldelades den 4 november 1999 är visserligen i viss utsträckning allmänt hållen och uppehåller sig till stor del vid händelserna kring truckolyckan den 7 oktober 1999. Av varningen framgår emellertid också att bolaget kommer att överväga att skilja honom från anställningen på grund av samarbetssvårigheter om han inte i fortsättningen hanterar sitt humör och uppför sig på ett normalt sätt. Denna uppmaning måste ses i belysning av att det i målet framkommit att M.S. i olika hänseenden agerat på ett sätt som varit till skada för bolaget och som upplevts som negativt av bolagets företrädare.

Trots detta underlåter M.S. redan dagen därpå att följa direktiv från arbetsgivaren genom att i strid med det förbud som meddelats honom ändå köra truck på arbetsplatsen. Det skall därvid framhållas att han inte heller upphörde med detta oaktat att han fick två tillsägelser därom från en arbetsledare. Truckkörning är ett så riskfyllt arbete att myndigheterna föreskrivit krav på tillstånd från arbetsgivaren för att arbetstagare skall få köra truck. Det finns därför skäl att se mycket allvarligt på truckkörningen som sådan eftersom den skett trots att bolaget i syfte att fullgöra sitt arbetsmiljöansvar enligt arbetsmiljölagstiftningen vidtagit den ingripande åtgärden att dra in M.S:s tillstånd. Detta har skett av arbetsmiljö- och säkerhetsskäl och efter rekommendation av skyddskommittén.

Mot bakgrund av det anförda finner vi att bolaget får anses ha haft fog för sin ståndpunkt att förtroendet för M.S. skadats så allvarligt att åtminstone grund för uppsägning förelegat.

Överröstade i denna fråga är vi i övrigt ense med majoriteten.

Rättsfall från Arbetsdomstolen
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
2001-04-11

Målnummer:
A-35-2000