En arbetstagare hos ett företag inom processindustrin har vid tre tillfällen lämnat arbetsplatsen några timmar före nattskiftets slut. Han har därefter gjort korrigeringar i det databaserade systemet för registrering av arbetstiden så att det framstod som om han arbetat full tid vid de aktuella tillfällena. Fråga om det har förelegat saklig grund för uppsägning av arbetstagaren.


Lagrum:
7 § lagen (1982:80) om anställningsskydd

Parter:

Stora Enso Paperboard Aktiebolag; T.K.

Nr 64

Stora Enso Paperboard Aktiebolag i Skoghall

mot

T.K. i Skoghall.

ÖVERKLAGAD DOM

Karlstads tingsrätts dom den 9 december 1999 i mål T 257-99

Tingsrättens dom, se bilaga.

Stora Enso Paperboard Aktiebolag har yrkat att Arbetsdomstolen med ändring av tingsrättens dom ogillar T.K:s talan samt befriar bolaget från skyldigheten att utge ersättning för T.K:s rättshjälpskostnader vid tingsrätten och i stället förpliktar honom att utge ersättning för bolagets rättegångskostnader där.

T.K. har bestritt ändring.

Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader i Arbetsdomstolen.

Målet har avgjorts efter huvudförhandling. På bolagets begäran hölls därvid nya förhör med L.O. och E.K. På T.K:s begäran hölls nya förhör med honom själv, B.R., A.E. och J.W. På båda parters begäran hölls nytt förhör med M.F.

Till utveckling av sin talan har parterna i Arbetsdomstolen anfört i huvudsak detsamma som vid tingsrätten.

Domskäl

Beträffande bakgrunden till de händelser som är aktuella i målet är följande ostridigt. Bolagets verksamhet med tillverkning av pappersmassa fortgår i skift dygnet runt alla dagar. Verksamheten bedrivs med hjälp av ett högteknologiskt processdatasystem och processen styrs från ett manöverrum med dataterminaler. T.K. arbetar på sina skift som silare tillsammans med en annan silare och tre andra arbetstagare. På nattskiften, som pågår mellan kl. 21.30 och 06.00, förekommer numera inga arbetsledare.

Det är vidare ostridigt i målet att T.K. varit frånvarande från arbetsplatsen under tiden kl. 04.33 - 06.00 på det skift som påbörjades på kvällen den 12 oktober och avslutades på morgonen den 13 oktober 1998 samt under tiden kl. 03.00 - 06.00 på vart och ett av de nattskift som avslutades den 15 och 16 oktober 1998.

Närmare om T.K:s frånvaro

Av utredningen framgår att det under tiden den 5 - 12 oktober 1998 hade företagits ett av bolaget planerat driftstopp för reparationer och vissa nyinstallationer. Driften upptogs igen den 13 oktober men det förekom därvid endast igångkörning och testning med vatten. Tillverkningen av pappersmassa kom igång först omkring den 18 oktober, dvs. efter de i målet aktuella nattskiften.

Beträffande nattskiftet den 13 oktober, då T.K. lämnade arbetsplatsen kl.04.33, står det klart att testkörningen avbröts på grund av ett tekniskt fel och att testkörningen inte skulle kunna återupptas innan skiftet slutade kl. 06 00. Det finns enligt Arbetsdomstolens mening ingenting i utredningen som ger stöd för T.K:s uppgifter om att det förekom en praxis innebärande att arbetstagare i situationer av detta slag hade rätt att lämna skiftet. Arbetsdomstolen finner därför i likhet med tingsrätten att T.K. även i den föreliggande situationen i och för sig var skyldig att stanna kvar på arbetsplatsen och invänta skiftavlösningen. Hans frånvaro under den senare delen av skiftet var alltså olovlig.

Beträffande nattskiften den 15 och 16 oktober har T.K. gjort gällande att han hade tillstånd till frånvaron av sin arbetsledare M.F. Att så skulle ha varit fallet har emellertid förnekats av M.F. även vid förhöret inför Arbetsdomstolen. Som tingsrätten har konstaterat finns det inte något stöd i den övriga utredningen för T.K:s uppgifter i denna del. Arbetsdomstolen anser det därför vara styrkt i målet att T.K. även under de nu angivna nattskiften var frånvarande från arbetsplatsen utan lov.

Vid en bedömning av betydelsen för uppsägningsfrågan av T.K:s olovliga frånvaro anser Arbetsdomstolen att man måste fästa avseende vid följande omständigheter. T.K. tjänstgjorde den 13 oktober som extraskift, dvs. som extrapersonal utöver den ordinarie bemanningen. Vid samtliga i målet aktuella skift bedrevs endast igångkörning och testning och det finns anledning att utgå från att T.K:s frånvaro därför var av mindre betydelse än om pappersmassetillverkningen hade återupptagits. Det står i alla händelser klart att T.K:s frånvaro faktiskt inte kom att leda till några allvarligare olägenheter för verksamheten under de aktuella skiften. Det finns inte heller något som tyder på att frånvaron medförde någon påtaglig risk för sådana allvarligare olägenheter.

Arbetsdomstolen återkommer till frågan om betydelsen av T.K:s olovliga frånvaro vid en sammanfattande bedömning av uppsägningsfrågan.

T.K:s ändringar i tidsredovisningssystemet

I denna del av målet är följande ostridigt. Bolaget tillämpar sedan april 1998 ett databaserat tidsredovisningssystem som ger den enskilde arbetstagaren förtroendet att själv sköta redovisningen av arbetstiden. Arbetstiden registreras i tidsregistreringsapparater, som har ersatt stämpelklockorna. Varje anställd har ett särskilt tidsregistreringskort som används vid registrering vid arbetstidens början och slut. Med systemet ges möjlighet för den enskilde arbetstagaren att i efterhand gå in i datasystemet och göra rättelser i tidsrapporteringen. Det framgår i ett sådant fall genom ett utropstecken i dataregistreringen att en viss uppgift bygger på en manuell korrigering, och systemet gör det möjligt att undersöka vilken uppgift som har ersatts genom korrigeringen. Varje månad skall arbetstagaren ta en utskrift på sin arbetstidsrapport, kontrollera att den är korrekt och därefter överlämna den till arbetsledaren i undertecknat skick. Arbetstidsrapporten ligger sedan till grund för löneutbetalningen.

I målet är vidare ostridigt att T.K. avseende samtliga tre nattskift senare gick in i datasystemet och korrigerade utstämplingstidpunkterna. Beträffande den 13 oktober ändrade T.K. den tidigare med tidsregistreringskortet registrerade utstämplingstidpunkten kl.04.33 till 06.00. Beträffande den 15 och 16 oktober markerade han först utstämpling kl. 03.00 och ändrade det därefter till kl. 06.00. Av datasystemet framgick sedan genom utropstecken att uppgifterna om utstämpling kl. 06.00 tillkommit efter särskild korrigering i datasystemet.

T.K. har i målet gjort gällande att han gjorde de aktuella ändringarna mot bakgrund av samtycket till frånvaron från M.F., dvs. i syfte att skydda M.F. som skulle ha bett T.K. att inte avslöja frånvaron för andra. Arbetsdomstolen har emellertid redan i likhet med tingsrätten, konstaterat att det inte finns stöd för T.K:s uppgifter i denna del. Med denna bedömning kan domstolen inte heller sätta tilltro till den förklaring som T.K. har lämnat till sitt handlande.

T.K. har vidare gjort gällande att de gjorda tidskorrigeringarna var lätta för bolaget att upptäcka eftersom de i datasystemet hade markerats med utropstecken. Av de uppgifter som i målet lämnats av L.O. och M.F. framgår dock att markeringar med utropstecken i praktiken är mycket vanliga och att systemet bygger på att tidskorrigering skall ske när det finns en legitim orsak till det. Av deras uppgifter framgår vidare att arbetsledaren när han attesterar den månatliga av arbetstagaren undertecknade arbetstidsrapporten inte förutsätts göra rutinmässiga undersökningar om alla de uppgifter som har lämnats efter tidskorrigering och därför är markerade med utropstecken.

Mot bakgrund av det anförda kommer domstolen till slutsatsen att de av T.K. lämnade felaktiga uppgifterna har varit ägnade att vilseleda bolaget så att han skulle få ut ett högre lönebelopp än vad han i verkligheten var berättigad till. Det kan tilläggas att bolagets misstankar om att allt inte stod rätt till enligt vad som är ostridigt i målet uppstod på grund av uppgifter från andra arbetstagare.

T.K. har ytterligare invänt att bolaget hade uppmärksammat de felaktiga uppgifterna den 2 november och att det hade varit möjligt för bolaget att korrigera lönen fram till den 5 november. Som domstolen har uppfattat saken är det visserligen möjligt att bolaget hade hunnit förhindra att den felaktiga löneutbetalningen gjordes. Detta saknar dock enligt domstolens mening nämnvärd betydelse. Det för bedömningen avgörande är att T.K. faktiskt lämnat oriktiga uppgifter som var ägnade att vilseleda bolaget i fråga om beräkningen av hans lön.

Saklig grund för uppsägning?

T.K:s olovliga frånvaro är inte någon bagatellartad förseelse, men frånvaron som sådan kan under de i målet aktuella omständigheterna inte heller betraktas som särskilt allvarlig. Detta gäller inte minst mot bakgrund av att hans frånvaro inte ledde till några olägenheter för driften och inte heller synes ha inneburit påtaglig risk för några allvarliga sådana olägenheter.

Det finns anledning att se betydligt allvarligare på T.K:s åtgärder att i efterhand ändra i tidsrapporteringssystemet. Arbetsdomstolen har i det föregående kommit fram till att motivet för T.K. att ändra utstämplingstidpunkterna inte kan ha varit att han önskade skydda M.F. Det kan visserligen inte uteslutas att hans primära syfte faktiskt var att han ville dölja sin olovliga frånvaro, men det kan inte råda någon tvekan om att han var klar över att ändringarna ledde till att han skulle få lön även för den tid då han varit olovligen frånvarande. Han var med andra ord medveten om vad han gjorde, och hans egna uppgifter visar att korrigeringarna inte tillkom genom slarv eller efter någon plötslig ingivelse. Det spelar då enligt domstolens mening inte någon roll att T.K., enligt vad han uppgett i målet, inte kontrollerade den senare utskrivna rapporten så noga innan han undertecknade den och lämnade den till M.F.

Arbetsdomstolen har i anslutning till uttalanden i förarbetena till anställningsskyddslagen (se prop. 1981/82:71 s. 72) i sin praxis tillämpat ett strängt betraktelsesätt i fråga om förmögenhetsbrott och andra slag av ohederlighet på arbetsplatsen (se exempelvis domarna 1984 nr 48, 1998 nr 2, 1998 nr 25 och 2000 nr 12). Motsvarande synsätt gör sig enligt domstolens mening gällande i situationer som den nu aktuella, även om hänsyn alltid måste tas till omständigheterna i det enskilda fallet.

De oriktiga uppgifter som T.K. lämnat i sin arbetstidsrapport var ägnade att leda till att han skulle få lön för 7,5 timmar, enligt vad som obestritt uppgivits från arbetsgivarparterna uppgående till 1 239 kr. Hans handlande innebar utan tvekan ett allvarligt åsidosättande av det förtroende som bolagets tidsredovisningssystem måste bygga på. Det kan tilläggas att ett förtroende för de anställda är en viktig förutsättning för en övergång till arbetsformer, där arbetet som hos bolaget bedrivs utan att arbetstagarna hela tiden står under överinseende av arbetsledare.

Vad som har anförts i det föregående om omständigheterna kring T.K:s handlande innebär att det i hans fall inte kan anses ha förelegat några förmildrande omständigheter. Mot detta står det faktum att T.K. har varit anställd hos bolaget under en mycket lång tid. Denna omständighet kan dock enligt domstolens mening inte ensam föranleda att han trots sitt handlande får behålla anställningen.

Sammanfattningsvis kommer Arbetsdomstolen till slutsatsen att det har förelegat saklig grund för uppsägningen av T.K. Hans talan om ogiltighet och skadestånd skall därför, med ändring av tingsrättens dom, avslås.

Domstolen vill tillägga att situationen i detta mål på en avgörande punkt skiljer sig från fall där en arbetstagare med tidlön under ordinarie arbetstid försummar att fullgöra sitt arbete, underlåter att upplysa arbetsgivaren om detta och därigenom får full lön (jfr NJA 1978 s. 398). Skillnaden ligger i att T.K. aktivt har lämnat medvetet oriktiga uppgifter till grund för löneberäkningen.

Rättegångskostnader

Den angivna utgången innebär att bolaget skall befrias från ålagd ersättningsskyldighet för rättshjälpskostnader samt att T.K. skall förpliktas utge ersättning för bolagets rättegångskostnader vid tingsrätten och i Arbetsdomstolen. Om beloppet råder det inte tvist utom såvitt gäller ersättning för de av bolaget åberopade vittnenas resekostnader. Domstolen anser att dessa resekostnader skäligen inte bör bestämmas till högre belopp än vad som kan antas motsvara kostnad för tågresa Karlstad-Stockholm tur och retur. Arbetsdomstolen bestämmer rättegångskostnaderna i denna del till 4 000 kr.

Domslut

1. Med upphävande av punkterna 1 och 2 i tingsrättens domslut avslår Arbetsdomstolen T.K:s talan.

2. Med upphävande av punkt 4 i tingsrättens domslut befriar Arbetsdomstolen Stora Enso Paperboard Aktiebolag från skyldigheten att ersätta T.K:s rättshjälpskostnader vid tingsrätten.

3. T.K. förpliktas att utge ersättning för bolagets rättegångskostnader vid tingsrätten med sextiosextusen (66 000) kr, varav 60 000 kr avser arvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen på det förstnämnda beloppet från den 9 december 1999 till dess betalning sker.

4. T.K. förpliktas att utge ersättning för bolagets rättegångskostnader i Arbetsdomstolen med trettioentusensjuhundra (31 700) kr, varav 25 000 kr avser arvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen på det förstnämnda beloppet från dagen för denna dom till dess betalning sker.

5. För det biträde T.W. lämnat T.K. i Arbetsdomstolen fastställs ersättningen enligt rättshjälpslagen till fyrtiotvåtusenetthundrafem (42 105) kr, varav 30 637 kr avser arbete.

Dom 2000-06-14, målnummer B-6-2000

Ledamöter: Michaël Koch, Maria Nygren och Jörgen Andersson. Enhälligt.

Sekreterare: Peter Syrén

BILAGA

Tingsrättens dom (ledamöter: Staffan Widlund, Lars Holmgård och Gunilla Persson

YRKANDEN M M

T.K. har varit anställd vid numera Stora Enso Paperboard Aktiebolag, nedan Stora, sedan den 22 april 1974. Den 9 december 1998 sades han upp från sin anställning. Som skäl för uppsägningen angav arbetsgivaren personliga skäl på grund av olovlig frånvaro och bedrägligt beteende. Med anledning av uppsägningen har tvist uppkommit mellan parterna om uppsägningen är sakligt grundad. Tvisteförhandlingar har genomförts utan att parterna kunnat enas. T.K:s fackförening, Svenska pappersindustriarbetareförbundet, har efter central förhandling den 27 januari 1999 beslutat att inte driva hans ärende.

T.K. har väckt talan mot Stora och yrkat att tingsrätten ogiltigförklarar uppsägningen av honom och förpliktar Stora att till honom betala allmänt skadestånd om 70 000 kr för brott mot 7 § anställningsskyddslagen. På beloppet har fordrats ränta enligt 6 § räntelagen från den 1 mars 1999 till dess betalning sker. T.K. har som grund för sin talan åberopat att han inte gjort sig skyldig till olovlig frånvaro och inte heller till bedrägligt beteende. För det fall tingsrätten skulle finna att han har varit olovligt frånvarande kan denna frånvaro, med beaktande av den långa anställningstiden och den korta tid han varit frånvarande, inte anses utgöra saklig grund för uppsägning och detta särskilt mot bakgrund av att han inte erhållit någon muntlig eller skriftlig varning före uppsägningsbeslutet. Till stöd för yrkandet om allmänt skadestånd har även åberopats att T.K. mått mycket dåligt av den felaktiga uppsägningen, och till skillnad mot vad som varit kutym på företaget, har utsatts för kränkande särbehandling.

Stora har bestritt bifall till käromålet på den grund att bolaget har haft saklig grund att säga upp T.K. på grund av personliga förhållanden. Stora har därvid anfört att T.K. utan lov vid tre tillfällen samma vecka lämnat arbetsplatsen före arbetstidens slut och genom ändringar i tidsredovisningssystemet registrerat full arbetstid, varigenom han vilselett Stora att betala lön för tid när han inte befunnit sig på arbetsplatsen. Stora har inte vitsordat något skadeståndsbelopp som skäligt i och för sig, dock har ränteyrkandet vitsordats.

Stora yrkade i skrift till tingsrätten den 27 maj 1999 med stöd av 34 § 3 st lagen om anställningsskydd att tingsrätten för tiden intill det slutliga avgörandet beslutar att T.K:s anställning skall upphöra vid anställningstidens utgång den 9 juni 1999 eller vid den senare tidpunkt som tingsrätten bestämmer. T.K. bestred bifall till yrkandet. Tingsrätten lämnade Storas yrkande utan bifall.

T.K. har till utveckling av sin talan anfört i huvudsak följande. Han har varit anställd vid Stora under 25 år. Först arbetade han som blekare under 17 år. Därefter har han arbetat som silare. Han har trivts mycket bra. Före uppsägningen har han inte erhållit några klagomål från vare sig arbetsgivare eller arbetskamrater. Strax före skiftavlösning den 2 november 1998 uppmanades T.K. av sin chef M.F. att skriva på sin tidrapport, vilket han också gjorde utan att närmare kontrollera densamma. Två timmar senare kontaktade hans arbetsgivare ordföranden i T.K:s fackliga organisation, Roger Karlsson, och kallade till möte snarast med anledning av tidsrapporten. När han den 6 november 1998 tillsammans med sin fackliga organisation samlades till möte med arbetsgivaren så överlämnades varsel om uppsägning av personliga skäl. - T.K. bytte den 12 oktober 1998 sitt ordinarie eftermiddagsskift till ett extra nattskift. Han började då arbetet kl. 21.00. I verksamheten hade varit en veckas driftsstopp för utförande av underhållsarbete. Den 13 oktober inleddes några dygns provkörning av systemen. Natten den 13 oktober kl. 03.00 upptäckte T.K. att vissa pumpar och rörledningar höll på att skaka sönder. Det befanns att det inte gjutits fundament runt pumparna. Ansvarig konsult beslutade att arbetet skulle läggas ned till dess företagsledningen kunde informeras eftersom det bedömdes vara alltför riskfyllt att fortsätta. Eftersom T.K. på grund av detta inte hade några arbetsuppgifter att utföra stämplade han ut kl. 04.33. Arbetsplatsen var då tillräckligt bemannad av annan personal. Under sådana förhållanden har det förekommit och förekommer fortfarande att personal går hem från nattskift och detta utan att ringa och väcka närmaste chef för tillstånd. Påföljande dag ville verkmästaren M.F. tala med T.K. angående hans byte av arbetspass från eftermiddag till natt den 12 oktober. Verkmästaren informerade honom då om att man inte längre fick byta arbetspass med sig själv utan enbart med arbetskamrat. T.K. upplyste då om att han inte kände till att så var fallet och frågade samtidigt om han fick sluta tidigare de två följande nattpassen. Han fick tillåtelse till detta med orden: "Ja om du inte talar om det för någon annan, för då vill alla göra så här". Den 15 och 16 oktober skulle han ha slutat sina nattpass kl. 06.00. Han lämnade dock arbetsplatsen kl. 03.00 båda nätterna. Han stämplade inte ut vid dessa tillfällen. Den 17 oktober gick han in i datasystemets tidredovisning, timecon, och registrerade sin frånvaro mellan kl. 03.00 - 06.00. Detta tillgick så att han först markerade utstämpling kl. 03.00 och därefter markerade utstämpling kl. 06.00. Vid ändring av utstämplingstid sker markering med ett utropstecken efter klockslaget. Utropstecknet indikerar alltså att en tidskorrigering skett och det är lätt att få fram vilken tid korrigeringen avser. Hans förfarande skedde i syftet att uppmärksamma arbetsgivaren om den beviljade ledigheten. Han har inte lämnat angivna tidsredovisningsuppgifter med avsikten att erhålla felaktig lön. Hade han sålunda velat vilseleda Stora skulle han inte ha gjort någon ändring av tid i systemet. Högre chef skall kontrollera och attestera tidrapporten innan utbetalning av lön sker varför ansvaret för att felaktig lön utbetalats åvilar attesterande chef. Från den 17 oktober hade Stora haft gott om tid att korrigera T.K:s lön via kontroll i arbetstidsredovisningssystemet. I vart fall borde detta ha gjorts den 2 november när ärendet initierades. Möjlighet att rätta tidsrapporten för utbetalning av korrekt lön förelåg till den 5 november. Av arbetstidsrapporter framgår att det under perioden september till och med november 1998 förekom 63 tillfällen då arbetstagare gick hem "för tidigt" i samband med skiftavlösning. Elva av dessa fall motsvarar sådan situation som inträffade för T.K. den 13 oktober 1998. Således är nämnda händelser att betrakta som praxis på arbetsplatsen och bolagets agerande mot T.K. torde bero på att man sökt en anledning till att säga upp honom. Av praxis från Arbetsdomstolen framgår att en arbetsgivare inte får säga upp en arbetstagare utan att först ge en varning så att vederbörande ges en chans att bättra sig. Stora har inte givit T.K. någon varning och händelseförloppet har varit mycket snabbt. Den 13 mars 1998 fick T.K. en muntlig tillsägelse av förmannen Riko Savolainen. Tillsägelsen innebar en uppmaning till honom att redovisa sin arbetstid i timecon och utgjorde inte någon varning. Riko Savolainen gav motsvarande tillsägelse till ett antal andra arbetstagare. Tillsägelsen finns nedtecknad i skrift. T.K. förevisades handlingen första gången den 13 november 1998. Den 2 november 1998 informerade Stora facket om T.K:s tidsredovisning. T.K. blev varken hörd eller informerad i saken förrän han den 6 november blev varslad om uppsägningen. Genom angivet förfarande samt förhållandet att han är den ende vid Stora som sagts upp p g a olovlig frånvaro och att hans aktuella arbetstidsrapport inte behandlats enligt gängse regler har T.K. utsatts för en särbehandling. Detta bestyrks av att 39 av T.K:s arbetskamrater undertecknat en protestlista med anledning av varslet om uppsägning av honom.

Stora har till utveckling av sitt bestridande i huvudsak anfört följande. Stora bedriver verksamhet med tillverkning av pappersmassa och kartonger. Verksamheten fortgår i skift dygnet runt alla dagar, frånsett ett uppehåll om sju - tio dagar varje höst när reparations- och underhållsarbeten utförs. Bolaget har 940 anställda. T.K. arbetar i massafabriken som silare. Det är fråga om ett högteknologiskt processdatasystem. Fysiskt styrs processen från manöverrum med dataterminaler. T.K:s arbete utförs i sex skiftlag med två personer i varje lag. T.K. arbetar i lag med J.W. I ett manöverrum tjänstgör två silare, en kokare, en blekare och en skiftoperatör. 420 av de anställda arbetar i kontinuerligt treskift. Skifttiderna är kl. 06.00 - 13.30, kl. 13.30 - 21.30 och kl. 21.30 - 06.00. Vid skiftavlösning är det mycket viktigt att information om vad som förekommit under det tidigare skiftet, t ex driftsstörningar, lämnas till det efterföljande skiftlaget. Informationen överförs mellan operatörerna. Den avgående operatören har därvid att stanna kvar efter skifttidens slut eller har den avlösande att komma något tidigare. Tidsåtgången för denna information ersätts genom kompensationsledighet med 24 timmar per år. Den som slutar ett skift får inte lämna arbetslokalen innan avlösaren anlänt. Av tradition och hävd kan arbetstagarna själva komma överens om avlösning vid andra tider än de fasta skiftväxlingstiderna. En timmes differens såväl före som efter skiftväxlingstiden är tillåten utan att medföra löneavdrag. Den 1 april 1998 införde Stora ett nytt tidredovisningssystem, som ger den enskilde förtroende att själv sköta redovisningen av arbetstid. Registreringen görs i tidsregistreringsapparater, timecons, som ersatt stämpelklockan. Varje anställd har ett särskilt tidregistreringskort. Stämpling skall ske i timecon med tidregistreringskortet före arbetets början och efter dess slut. Dessutom skall stämpling ske efter det arbetet avbrutits för rast och innan det återupptas efter rast. Motsvarande skyldighet att stämpla föreligger också då anställd av annan orsak än rast avbryter arbetet och lämnar respektive återkommer till arbetsplatsen. Enligt kollektivavtal kommer eventuella brister i nyssnämnt hänseende att påpekas för vederbörande arbetstagare och arbetsledare i syfte att vinna rättelse. Arbetstagaren skall varje månad skriva ut sin arbetstidsrapport, kontrollera att den är korrekt, underteckna rapporten och lämna den till sin arbetsledare för attest, varefter löneutbetalning kan ske. Med införandet av det nya systemet gavs möjlighet för den enskilde att via datorn rätta tidrapporten innan den lämnades till arbetsledaren och var och en har därför att svara för att tidrapporten är riktig. En relativt omfattande utbildning i det nya systemet ägde rum. T.K. uppmanades vid fyra tillfällen att delta i utbildningen, men han vägrade. Den 13 mars 1998 meddelades T.K. en muntlig varning av arbetsledaren Riko Savolainen. Varningen dokumenterades i skrift och överlämnades samma dag till T.K. Därav framgår att varningen avsett att T.K. inte redovisat sin arbetstid i timecon, inte stämplat överhuvudtaget samt skrivit u-tid i liggaren och redovisat ö-tid på tidssedlar. På handlingen står vidare antecknat att nästa steg skulle bli skriftlig varning men att T.K. dock var överens om att detta ej sker fortsättningsvis och att han skulle bättra sig från och med nu. Under tiden den 5 - 12 oktober 1998 förekom sedvanligt driftstopp för reparationsarbeten vid Stora. Arbetsreglerna vid driftstopp är inte annorlunda än vid drift, dock med undantaget att arbetstagare får göra eftermiddagsskift i stället för nattskift. Vid stopp erfordras nattetid endast personal som brandvakt. Tiden den 13 - 16 oktober var s k igångkörningsskede. Fr o m den 13 oktober återupptogs den ordinarie skiftgången. T.K. har vitsordat att han avlägsnat sig från arbetsplatsen den 13 oktober kl. 04.33. Det har inte varit tillåtet för honom att gå utan tillstånd från vederbörande chef. Vid provkörning av systemen är viktigt att personalen är på plats. T.K. har heller inte kunnat avgöra om hans arbetsinsatser behövdes inom någon annan del av verksamheten. Det är obegripligt att han stämplat ut kl.04.33 och därefter i datorn ändrat till kl. 06.00 om avsikten inte vore att han skulle uppbära lön för den olovliga frånvarotiden. Den 15 och 16 oktober har T.K. inte använt sitt tidkort utan registrerat tiden direkt i datorn. Stora bestrider att han av M.F. fått tillstånd att gå hem tidigare. T.K:s åtgärd att även beträffande dessa tillfällen ange att han lämnat arbetsplatsen kl. 03.00 och sedan ändra tiden till kl. 06.00 måste haft syftet att han oriktigt skulle tillskansa sig lön för mellantiden. Uppsägningen har således sin grund i olovlig frånvaro den 13 oktober 1998 under tiden kl. 04.33 - 06.00 samt den 15 och 16 oktober 1998 under tiden kl. 03.00 - 06.00 i kombination med att T.K. bedrägligen uppburit lön för angiven tid.

Stora har fordrat ersättning för rättegångskostnader.

DOMSKÄL

På T.K:s begäran har han själv hörts under sanningsförsäkran samt har B.R., A.E., M.F. och J.W. hörts som vittnen.

På Storas begäran har som vittnen hörts L.O., E.K. och nyssnämnde M.F.

T.K. har som skriftlig bevisning åberopat protestlista från arbetskamrater, arbetstidrapporter och skiftschema med avlösningslista beträffande andra arbetstagare samt utskrift av tidredovisning i timecon för T.K. de tre aktuella arbetspassen.

Stora har som skriftlig bevisning åberopat delar av protokoll från lokal- och central tvisteförhandling gällande T.K:s ärende samt utskriften av Riko Savolainens muntliga varning till T.K.

T.K. har i förhöret bekräftat att de uppgifter som antecknats ovan under utveckling av hans talan är riktiga och därutöver bl a uppgett följande. Anledningen till att han ändrade utstämplingstiderna från klockan 03 till 06 var att han ville skydda M.F. så att denne inte råkade illa ut med anledning av tillåtelsen för honom att gå tidigare från skiften den 15 och 16 oktober. Eftersom ändringarna gav markering med utropstecken i datorn skulle arbetsgivaren ändå kunna se att han gick från arbetet kl. 03. M.F. gav sitt medgivande den 14 oktober. Eftersom M.F. uppmanade honom att hålla tyst i saken tolkade han Fjäll på det sättet att han inte skulle avslöja att han gått tidigare från skiftet den 13 oktober. Det var skälet till att han ändrade utstämplingstiden från kl. 04.33 till 06.00. Den ändringen gjorde han den 14 oktober. Den 2 november påminde M.F. om att det var sista dagen för att lämna tidrapporten för oktober. Han tryckte då ut sin tidrapport men kontrollerade den inte speciellt noga. Det var vid tillfället stressigt i arbetet. Fjäll tog hand om rapporten. Strax före skiftavlösningen kl. 13 samma dag kontaktade Fjäll honom per telefon och sade att han måste skriva under sin tidrapport. Han tryckte då ut en ny rapport som han undertecknade och vidarebefordrade till Fjäll. Den 5 november fick han besked om att han skulle inställa sig till ett möte med arbetsgivaren dagen därpå. Han frågade både M.F. och den fackliga förtroendemannen B.R. vad mötet skulle handla om. B.R. svarade att det var något med timecon. M.F. sade sig inte veta något därom. På morgonen den 6 november ringde M.F. och berättade att det var hans tidrapport som skulle avhandlas på mötet.

Den 13 oktober 1998 har T.K. utan tillstånd lämnat sitt arbetsskift kl. 04.33. Det är ostridigt att arbetet inom hans verksamhetsområde då hade avbrutits på grund av driftstörningar och att arbetet inte skulle återupptas innan skiftet slutade kl. 06.00. Främst genom E.K:s vittnesmål är klarlagt att T.K. även i den föreliggande situationen varit skyldig att invänta skiftavlösningen. Detta måste T.K. också rimligen ha insett. Här är dock att beakta att det enligt B.R. och J.W. tidigare förekommit att arbetstagare kunnat lämna arbetsplatsen vid driftstopp, men att förmans medgivande då varit en förutsättning. Ett sådant medgivande har T.K. inte haft möjlighet att få på arbetsplatsen eftersom Stora då genomfört den organisationsförändringen att personal i arbetsledande ställning inte var i arbete nattetid. A.E. har omvittnat att det hänt att arbetstagare vid driftstopp lämnat arbetsplatsen utan tillstånd och att detta inte medfört någon åtgärd från arbetsgivarens sida. I belysning av det senast anförda samt det förhållande att T.K. vid tillfället hade extraskift och tillräckligt med personal synes ha varit i tjänst framstår T.K:s olovliga frånvaro som mindre allvarlig.

Den 15 och 16 oktober har T.K. lämnat sitt arbetspass kl. 03, tre timmar i förtid. T.K. har hävdat att han haft tillstånd till åtgärden av sin närmaste chef, M.F. Detta har M.F. förnekat. T.K:s uppgift har inte något stöd av övrig utredning och han har således inte visat att hans frånvaro varit sanktionerad.

T.K. har inte varit berättigad till lön under den tid han varit olovligt frånvarande. Han har själv genom sitt handhavande av tidredovisningssystemet registrerat sin arbetstid på sådant sätt att lön ändock skulle påföras honom. T.K:s registrering av arbetstiden kan emellertid antas ha skett i det primära syftet att dölja hans olovliga frånvaro och tidsregistreringen har automatiskt och oundvikligen lett till ett felaktigt underlag för löneutbetalning. Såvitt framkommit i målet har Stora också känt till de faktiska förhållandena i ett skede när korrigering av lönebeloppet kunnat äga rum.

Med sitt angivna handlingssätt har T.K. åsidosatt vad som ålegat honom i anställningen. Genom sin 25 år långa anställning vid Stora har han emellertid förvärvat ett betydande mått av anställningstrygghet. Därtill skall beaktas att han såvitt framkommit, frånsett vissa underlåtelser beträffande redovisning av arbetstid som lett till en muntlig varning i mars 1998, inte tidigare visat misskötsamhet.

Vid en sammanvägning av omständigheterna i målet finner tingsrätten att Stora inte kan anses ha haft saklig grund för att säga upp T.K. Hans talan om ogiltigförklaring av uppsägningen skall därför bifallas.

Med bedömningen ovan är T.K. berättigad till allmänt skadestånd. Detta bör bestämmas till 50 000 kr.

DOMSLUT

1. Tingsrätten ogiltigförklarar uppsägningen av T.K. från hans anställning vid Stora Enso Paperboard Aktiebolag.

2. Tingsrätten förpliktar Stora Enso Paperboard Aktiebolag att till T.K. utge allmänt skadestånd med femtiotusen (50 000) kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 1 mars 1999 tills betalning sker.

3. Tingsrätten fastställer ersättning enligt rättshjälpslagen åt Tommy Westerlund till sjuttiosextusenåtta (76 008) kr, varav 74 201 kr för arbete, 1 698 kr för tidsspillan och 109 kr för utlägg. Av beloppet utgör 15 180 kr mervärdesskatt.

4. Stora Enso Paperboard Aktiebolag skall utge ersättning för T.K:s rättshjälpskostnader med sjuttiosextusenåtta (76 008) kr.

Rättsfall från Arbetsdomstolen
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
2000-06-14

Målnummer:
B-6-2000