Fråga om det på grund av arbetets särskilda beskaffenhet varit tillåtet att tidsbegränsa vissa anställningar som lärare. Även fråga om en deltidsanställd arbetstagare som har en tidsbegränsad anställning kan göra anspråk på anställning med högre sysselsättningsgrad.


Lagrum:
5 § och 25 a § lagen (1982:80) om anställningsskydd

Parter:

Tjänstemannaförbundet HTF; Uppsala kommun

Nr 51

Tjänstemannaförbundet HTF

mot

Uppsala kommun.

BAKGRUND

I Uppsala finns en kommunal utbildningsenhet som kallas Läromästaren. Läromästaren anordnar utbildningar för vuxna personer i olika ämnen på uppdrag av bland andra Länsarbetsnämnden. Vid Läromästaren sysselsätts bland andra ca tio tillsvidareanställda lärare. Utöver dessa lärare anlitar Uppsala kommun ett relativt stort antal lärare som anställs på viss tid för att genomföra särskilda kurser vid Läromästaren.

M-L.H., som är medlem i Tjänstemannaförbundet HTF (HTF), har haft ett flertal visstidsanställningar hos Uppsala kommun för att tjänstgöra som lärare i ekonomiska ämnen vid Läromästaren. Hon anställdes första gången i augusti 1990 och hennes sista anställning upphörde i januari 1999. Under våren 1998 hade hon fyra olika delvis parallellt löpande visstidsanställningar avseende fyra olika kurser, som gav henne sysselsättning på deltid. Parterna tvistar om huruvida det var tillåtet att tidsbegränsa dessa anställningsavtal. HTF har gjort gällande att det var otillåtet enligt 4 § anställningsskyddslagen, medan kommunen å sin sida har hävdat att det var tillåtet enligt 5 § samma lag med hänsyn till arbetets särskilda beskaffenhet.

Vidare har HTF gjort gällande att M-L.H., som under hösten 1997, då hon var visstidsanställd på deltid, hade anmält att hon önskade få en anställning med högre sysselsättningsgrad, hade företrädesrätt till sådan anställning och att kommunen genom att under år 1998 anställa ett antal andra lärare i ekonomiska ämnen har brutit mot 25 a § anställningsskyddslagen. Kommunen har bestritt att M-L.H. hade någon företrädesrätt enligt detta lagrum, i första hand därför att hon inte var tillsvidareanställd och i andra hand för att hon inte hade tillräckliga kvalifikationer för de arbetsuppgifter som fanns att utföra.

Parterna har fört tvisteförhandlingar utan att komma överens.

YRKANDEN M.M.

HTF:s yrkanden

HTF har väckt talan vid Arbetsdomstolen och - såsom talan slutligen bestämts - yrkat att domstolen skall

1. förklara att vart och ett av M-L.H:s visstidsanställningsavtal enligt nedan skall förklaras gälla tills vidare från att de påbörjades till dess de upphörde den 21 januari 1999:

a) anställningsavtal för tiden 1998-01-07--06-16 avseende lärare i företagsekonomi B med en sysselsättningsgrad av tolv procent av heltid,

b) anställningsavtal för tiden 1998-02-25--06-26 avseende lärare i företagsekonomi med en sysselsättningsgrad av 17 procent av heltid,

c) anställningsavtal för tiden 1998-03-02--06-12 avseende lärare i marknadsföring med en sysselsättningsgrad av 15 procent av heltid,

d) anställningsavtal i januari 1998 avseende lärare i företagsekonomi (kursen MES II) med en sysselsättningsgrad av tre procent av heltid,

2. förplikta kommunen att för brott mot 4 § anställningsskyddslagen till M-L.H. utge ett allmänt skadestånd om 40 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för delgivning av stämning tills betalning sker,

3. förplikta kommunen att för brott mot 25 a § anställningsskyddslagen till M-L.H. utge ett allmänt skadestånd om 40 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för delgivning av stämning tills betalning sker.

4. förplikta kommunen att för brott mot 25 a § anställningsskyddslagen till M-L.H. utge ett ekonomiskt skadestånd motsvarande utebliven lön för år 1998 med i första hand totalt 86 714 kr, varav 15 518 kr avser januari, 14 002 kr februari, 0 kr mars, 5 355 kr april, 3 560 kr maj, 3 685 kr juni, 12 347 kr juli, 5 406 kr augusti, 2 548 kr september, 10 385 kr oktober, 5 327 kr november och 8 581 kr december, eller i andra hand det lägre belopp som domstolen finner skäligt med hänsyn till den sysselsättningsgrad M-L.H. kan anses ha varit berättigad till, jämte ränta enligt 6 § räntelagen på det totala beloppet från den 30 april 1998 tills betalning sker.

Kommunens inställning

Kommunen har bestritt samtliga yrkanden. För det fall Arbetsdomstolen skulle finna att kommunen brutit mot 4 § anställningsskyddslagen på det sätt som HTF påstått har kommunen vitsordat 15 000 kr som skäligt skadestånd. Inget allmänt skadestånd för brott mot 25 a § anställningsskyddslagen har vitsordats. Kommunen har däremot vitsordat beräkningsgrunderna för det yrkade ekonomiska skadeståndet, och för det fall domstolen skulle finna att M-L.H. varit berättigad till en sysselsättningsgrad motsvarande heltid under år 1998 har kommunen vitsordat beloppet 86 714 kr. Kommunen har slutligen vitsordat HTF:s sätt att beräkna ränta.

Parterna har yrkat ersättning för sina rättegångskostnader.

PARTERNAS SAKFRAMSTÄLLNINGAR

HTF

Läromästaren är en utbildningsenhet inom Uppsala kommun och har funnits sedan år 1990. Enheten handhar utbildningsverksamhet genom att sälja utbildningar, främst till Försäkringskassan, Länsarbetsnämnden och andra myndigheter men även till organisationer och företag. Kurserna är på gymnasienivå och utmynnar i betyg motsvarande gymnasiebetyg. Läromästaren säljer utbildningar bl.a. i ekonomiska ämnen.

Den rättsliga grunden för yrkandena under punkterna 1 och 2 ovan är att de där angivna anställningsavtalen har tidsbegränsats i strid med 4 § anställningsskyddslagen. Med stöd av 36 § samma lag skall anställningarna förklaras gälla tills vidare. För brottet mot 4 § skall kommunen betala allmänt skadestånd med yrkat belopp.

M-L.H. anställdes vid Läromästaren första gången år 1990. Hon arbetade som lärare i ekonomiska ämnen, framför allt företagsekonomi och marknadsföring. Hon erhöll därvid löpande visstidsanställningar för respektive kurs. I vissa fall löpte anställningarna parallellt med varandra. M-L.H. hade hela tiden en hög sysselsättningsgrad, fr.o.m. år 1995 varierade den mellan ca 90 och 140 procent av heltid.

Läromästaren har haft en god tillströmning av uppdrag. Lärare har anlitats dels såsom tillsvidareanställda, dels såsom visstidsanställda. De flesta lärare har varit visstidsanställda. Även externa konsulter har anlitats som lärare.

HTF bestrider att arbetet skulle ha en sådan karaktär som medför en rätt för kommunen att med stöd av 5 § första punkten anställningsskyddslagen visstidsanställa lärare vid Läromästaren. I synnerhet gäller detta för M-L.H:s anställningar. Tidsbegränsningen av de anställningar som M-L.H. hade var också otillåten med hänsyn till upprepandet av visstidsanställningarna. De har följt på varandra kontinuerligt sedan lång tid och löpt parallellt, s.k. rullande visstidsanställningar. Arbetsuppgifterna var inte till sin natur begränsade och skilde sig inte från de arbetsuppgifter som de tillsvidareanställda lärarna utförde vid Läromästaren.

Den första av de i målet aktuella visstidsanställningarna avsåg en kurs i företagsekonomi under tiden 1998-01-07--06-16 med en undervisningstid omfattande 60 timmar, innebärande en sysselsättningsgrad av tolv procent av heltid. Den andra avsåg en kurs i företagsekonomi för egna företagare under tiden 1998-02-25--06-26 med en undervisningstid omfattande 85 timmar, innebärande en sysselsättningsgrad av 17 procent av heltid. Den tredje avsåg en kurs i marknadsföring under tiden 1998-03-02--06-12 med en undervisningstid omfattande 75 timmar, innebärande en sysselsättningsgrad av 15 procent av heltid. Den fjärde avsåg en kurs i företagsekonomi under januari 1998 med en undervisningstid omfattande 16 timmar, innebärande en sysselsättningsgrad av tre procent av heltid.

M-L.H. hade flera på varandra följande visstidsförordnanden under hela år 1998. Den sista anställningen upphörde den 21 januari 1999.

Den 27 oktober 1997, då M-L.H. var deltidsanställd på viss tid, anmälde hon intresse för en anställning med högre sysselsättningsgrad. Trots detta anställde kommunen under våren 1998 andra personer som lärare vid Läromästaren för vissa kurser i stället för att erbjuda M-L.H. att undervisa på kurserna. Kommunens behov av arbetskraft skulle ha tillgodosetts genom att M-L.H. erbjöds kurserna och M-L.H. hade tillräckliga kvalifikationer för de ifrågavarande arbetsuppgifterna. Genom att inte erbjuda M-L.H. arbetsuppgifterna bröt kommunen mot 25 a § anställningsskyddslagen, som är tillämplig även beträffande visstidsanställda. De personer som kommunen anställde i stället för att ge M-L.H. en högre sysselsättningsgrad var följande.

A.H. anställdes som lärare på en kurs i rättskunskap under tiden 1998-02-26--06-04 omfattande 22 undervisningstimmar. I kursbeskrivningen beskrevs målet med kursen på följande sätt: "Kursen skall ge kunskaper om rättsväsendets uppbyggnad och funktion. Den skall också ge kunskaper om de delar av rättsordningen som är av väsentlig betydelse för individ och företag. Genom formulering och lösning av olika juridiska problem skall kännedom ges om principer och syften bakom olika rättsregler. - Kursen skall också ge information om internationell rätt och individens rättssäkerhet i ett internationellt perspektiv."

P.B. anställdes som lärare på kurser i internationell marknadsföring och handel med inriktning på EU, innefattande export- och importteknik samt EU-kunskap. Kurserna hölls under perioderna 1998-03-02--06-26 och 1998-01-07--06-12 och omfattade 22,6 respektive 72 undervisningstimmar. Enligt kursplanen för kursen i exportteknik innehöll kursen bl.a. momenten exportmognad, val av exportmarknad, marknadsundersökning och produktanpassning. Kursen i importteknik innehöll enligt motsvarande kursplan bl.a. momenten allmänt om svensk handel, återförsäljare eller handelsagent, transport, spedition och leveransbestämmelser.

U.Å. anställdes som lärare på två kurser i kalkylering under tiden 1998-03-02--06-12 omfattande sammanlagt 188 undervisningstimmar.

T.P. anställdes som lärare på tre kurser: en kurs i hur man startar eget företag, en kurs i småföretagande samt en kurs som innefattade bl.a. analys av ett företags marknadssituation och kompetensen hos företagets personal. Det sista momentet innefattade i sin tur att göra en utredning och ta fram en individuell handlingsplan hos ett företag för kompetensutveckling och utbildning. Kurserna hölls under tiden januari-juni 1998 och omfattade sammanlagt 329,5 undervisningstimmar.

P.P. anställdes som lärare på en kurs i redovisning under tiden 1998-01-19--01-28 omfattande sammanlagt 30 undervisningstimmar. Kursen innebar undervisning av arbetslösa redovisningskontorister i användningen av ett datorprogram för redovisning.

M-L.H. hade tillräckliga kvalifikationer för att undervisa på samtliga dessa kurser. Hon har läst ekonomlinjen vid Uppsala universitet och tog civilekonomexamen år 1987. I denna ingick statistik för ekonomer och samhällsvetare, 20 poäng, statskunskap, 20 poäng, nationalekonomi, 20 poäng, företagsekonomi, sammanlagt 50 poäng och handelsrättslig översiktskurs, 10 poäng. Inom ramen för ekonomlinjen läste hon om intern redovisning, kalkylering och kapitalplanering. Härutöver läste hon vid universitetet en kurs i ekonomistyrning vid internationellt företagande, 5 poäng, och en kurs i journalistik, 40 poäng. Vid universitetet läste hon också en kurs i EU-kunskap. Vidare har M-L.H. ämneslärarexamen avseende ekonomiska ämnen, innefattande 40 poäng vid högskola för lärarutbildning. M-L.H. har själv undervisat på kurser i marknadsrätt, köprätt, organisation och ledarskap, innefattande arbetsrätt, företagsekonomi, beskattningsrätt, marknadsföring, innefattande konsument- och köprätt. Kurserna i marknadsföring och företagsekonomi har innehållit frågor om export och import. M-L.H. har dessutom tidigare arbetat i näringslivet med bl.a. frågor rörande internationell handel. Hon har erhållit mycket goda vitsord över sin tjänstgöring vid Läromästaren.

Sammanfattningsvis är alltså M-L.H. väl meriterad och har haft tillräckliga kvalifikationer för att undervisa på samtliga ifrågavarande kurser. De krav som arbetsgivaren ställt för att hålla de ifrågavarande kurserna är inte objektivt godtagbara.

När det gäller det ekonomiska skadeståndet skall M-L.H. i första hand tillerkännas ett skadestånd som motsvarar skillnaden mellan den lön hon skulle ha erhållit om hon hade haft en sysselsättningsgrad motsvarande heltid, dvs. 18 800 kr per månad, och den lön hon faktiskt erhållit. I andra hand skall skadeståndet bestämmas i enlighet med den högre sysselsättningsgrad som Arbetsdomstolen finner att M-L.H. varit berättigad till. Härvid skall skadeståndet beräknas i förhållande till sysselsättningsgraden för respektive kurs. Undervisningstimmarna per kurs skall delas med den undervisningstid som en lärare har att genomföra per år enligt gällande kollektivavtal. Undervisningstiden enligt avtalet är 504 timmar per år. Detta innebär att kursen i rättskunskap hade en sysselsättningsgrad av 4,4 procent av heltid, kurserna i internationell marknadsföring och handel 18,7 procent, kurserna i kalkylering 37,4 procent, kursen i hur man startar eget företag, kursen i småföretagande och kursen som innefattade bl.a. analys av ett företags marknadssituation 65 procent samt kursen i redovisning 6 procent.

Kommunen

Läromästaren har inga åtaganden mot Skolverket eller andra myndigheter utan får sina utbildningsuppdrag genom en rent marknadsstyrd upphandling. Läromästaren säljer kurser på marknaden till sådana kunder som HTF angett. För att tillhandahålla undervisningen har Läromästaren viss personal. Det finns ca 20 personer anställda som sköter administrationen och ca tio tillsvidareanställda lärare, varav en heltidstjänst avser ekonomiska ämnen. De tillsvidareanställda lärarna undervisar även på gymnasieskolor vid behov och då undervisningsuppdrag saknas vid Läromästaren. Utöver de tillsvidareanställda lärarna sysselsätter Läromästaren mellan 50 och 100 visstidsanställda lärare. Dessa personer har olika bakgrund. Några är formellt behöriga lärare, andra är rena ämnesexperter som är verksamma i arbetslivet och som har en speciell kompetens och erfarenhet för en viss kurs. Eleverna på kurserna har också olika bakgrund. I en del fall är det fråga om utbildning av arbetslösa personer utan gymnasiekompetens, i andra fall är det fråga om kompetenshöjning av yrkesarbetande personer, t.ex. ekonomipersonal.

Kommunen gör gällande att yrkandet under punkten 1 inte lagligen kan bifallas. En pågående anställning kan förklaras gälla tills vidare om anställningen har ingåtts i strid med 4 § anställningsskyddslagen. I detta fall är det ostridigt att M-L.H:s anställning under alla förhållanden upphörde den 21 januari 1999. Ett förordnande enligt 36 § anställningsskyddslagen kan inte avse förfluten tid. En anställnings karaktär kan alltså inte ändras retroaktivt. I andra hand gör kommunen gällande att den haft rätt att anställa M-L.H. på viss tid med stöd av 5 § första punkten anställningsskyddslagen med hänsyn till arbetets särskilda beskaffenhet. Kommunen kunde inte förutse behovet av arbetskraft vid Läromästaren för längre tid än en viss kurs eller vissa kurser. Kommunens sätt att bedriva verksamheten vid Läromästaren har sanktionerats av de traditionella fackliga organisationerna för lärarkåren.

Det är riktigt att M-L.H. under hösten 1997, då hon var deltidsanställd, anmälde intresse för en anställning med högre sysselsättningsgrad. Kommunen gör emellertid gällande att 25 a § anställningsskyddslagen bara är tillämplig på tillsvidareanställd personal. Den har därför inte varit tillämplig på M-L.H. I andra hand gör kommunen gällande att M-L.H. inte har haft tillräckliga kvalifikationer för att ersätta de fem angivna lärarna.

DOMSKÄL

Vid huvudförhandlingen i målet har hållits förhör med M-L.H. på HTF:s begäran. På Uppsala kommuns begäran har hållits förhör med den operative chefen för Läromästaren, P-A.B. HTF har åberopat viss skriftlig bevisning rörande M-L.H:s kvalifikationer.

Allmänt om verksamheten vid Läromästaren

Arbetsdomstolen behandlar först vad som framkommit i målet om verksamheten vid Läromästaren. Utredningen härom består främst av uppgifter som lämnats av P-A.B. Sammanfattningsvis har framkommit följande.

Läromästaren är en kommunal enhet för vuxenutbildning, som har sitt ursprung i en tidigare enhet som gick under benämningen Linné-Komvux. Läromästaren säljer utbildningar till olika kunder på marknadsmässiga villkor, till skillnad från Linné-Komvux, som bedrev en statsfinansierad verksamhet. Läromästarens verksamhet finansieras helt och hållet genom försäljningen av utbildningar, och försäljningen sker framför allt till myndigheter sådana som Länsarbetsnämnden och Försäkringskassan men också till privata företag. Även kommunen kan ge Läromästaren i uppdrag att anordna utbildningar av olika slag, t.ex. inom ramen för det s.k. Kunskapslyftet.

Läromästaren har en operativ chef, P-A.B., som under sig har ett antal platschefer, ansvariga för utbildningen på olika områden. Den administrativa personalen består av ca 20 personer. Till Läromästaren är knutna ca tio lärare som är anställda av kommunen tills vidare, varav en är anställd för att undervisa i ekonomiska ämnen. Härutöver anlitar Läromästaren ett stort antal personer som kommunen anställer som lärare på viss tid för att undervisa på särskilda kurser.

Utbildningarna som Läromästaren erbjuder synes grovt kunna indelas i två kategorier, nämligen dels ofta återkommande utbildningar som avser allmänna ämnen på gymnasienivå, dels speciella utbildningar som särskilt anpassas efter en viss kunds behov och önskemål. Till den förstnämnda kategorin hör de kurser som anordnas inom ramen för Kunskapslyftet. Dessa utbildningar har sedan år 1997 utgjort 40-50 procent av Läromästarens kursverksamhet. Till den andra kategorin hör utbildningar som utformas helt enligt kundernas önskemål, utan någon särskild begränsning till vissa ämnesområden. De ämnesområden som Läromästaren erbjudit kurser i har varierat mycket över tiden. I dag efterfrågas framför allt utbildningar inom områdena vård och omsorg samt data och i viss mån restaurang och kök. Läromästaren har även som ambition att kunna anordna kurser med mycket kort varsel. Det står ofta inte klart att en viss kurs skall hållas förrän ett par veckor före kursstarten. Vissa kurser har utformats av en viss lärare, som också enligt offerten skall genomföra kursen.

Förfarandet vid försäljningar av utbildningar tycks kunna gestalta sig på olika sätt beroende på vad för slags kurs det är fråga om. P-A.B. har dock uppgivit att det ofta går till på ungefär följande sätt. Företrädare för Läromästaren träffar den som är intresserad av en utbildning vid ett eller flera möten, vid vilka denne redogör för sitt behov av en viss utbildning. Denna kräver ofta särskilda egenskaper hos den som skall undervisa på kursen. Läromästaren utfärdar sedan en offert, som bl.a. innehåller en presentation av den tilltänkte läraren och hans eller hennes särskilda kunskap och erfarenhet på ifrågavarande område. Den aktuella läraren är ofta en väsentlig del i den produkt som Läromästaren erbjuder. Som en särskild grupp av kurser kan man urskilja kurser som utformats av en viss lärare, vilken sedan enligt offerten också skall genomföra kursen.

Läromästarens verksamhet ökade mycket i omfattning under 1990-talet. I början av decenniet låg omsättningen omkring en miljon kr per år. Vid mitten av 1990-talet hade den ökat till runt tio miljoner kr. Det senaste årsbokslutet visade en omsättning på ca 26 miljoner kr.

Otillåtna visstidsanställningar?

HTF har gjort gällande att fyra olika anställningsavtal som M-L.H. och kommunen ingick under år 1998 har tidsbegränsats i strid med 4 § anställningsskyddslagen. De fyra anställningsavtalen är följande:

a) anställningsavtal gällande tidsperioden 1998-01-07--06-16 för undervisning på kurs i företagsekonomi med en undervisningstid omfattande 60 timmar, innebärande en sysselsättningsgrad av 12 procent av heltid,

b) anställningsavtal gällande tidsperioden 1998-02-25--06-26 för undervisning på en kurs i företagsekonomi med en undervisningstid omfattande 85 timmar, innebärande en sysselsättningsgrad av 17 procent av heltid,

c) anställningsavtal gällande tidsperioden 1998-03-02--06-12 för undervisning på en kurs i marknadsföring med en undervisningstid omfattande 75 timmar, innebärande en sysselsättningsgrad av 15 procent av heltid,

d) anställningsavtal för undervisning på en kurs i företagsekonomi under januari 1998 med en undervisningstid omfattande 16 timmar, innebärande en sysselsättningsgrad av 3 procent av heltid.

Kommunen har med åberopande av 5 § första stycket första punkten anställningsskyddslagen gjort gällande att tidsbegränsandet av dessa anställningsavtal varit tillåtet med hänsyn till arbetets särskilda beskaffenhet.

Arbetsdomstolen gör i denna del följande bedömning.

Anställningsskyddslagen utgår från att anställningsavtal som regel gäller tills vidare. Avtal om tidsbegränsad anställning får - förutom då det enligt kollektivavtal eller särskilda författningsbestämmelser är tillåtet - träffas endast i de fall som anges i lagens 5, 5 a och 6 §§. Ett sådant fall av tillåten visstidsanställning är när anställningsformen föranleds av arbetets särskilda beskaffenhet (5 § första stycket första punkten).

1974 års anställningsskyddslag innehöll en motsvarande bestämmelse till 5 § första stycket första punkten i den nu gällande lagen. Enligt 5 § andra stycket första punkten i den äldre lagen fick avtal om att anställning skulle avse viss tid, viss säsong eller visst arbete träffas om det föranleddes av arbetsuppgifternas särskilda beskaffenhet. Den äldre lagens förarbeten lämnade endast mycket begränsade upplysningar om vad som skulle krävas för att en tidsbegränsning av en anställning skulle vara föranledd av arbetsuppgifternas särskilda beskaffenhet.

I den nu gällande 5 § anställningsskyddslagen talas om "arbetets särskilda beskaffenhet" till skillnad från 1974 års lag, i vilken användes uttrycket "arbetsuppgifternas särskilda beskaffenhet". I förarbetena till den nu gällande lagen redogjordes för syftet med denna ändring (prop. 1981/82:71 s. 119 ff.). I anslutning till vissa exempel hämtade från den statliga sektorn anförde departementschefen:

I de nyss beskrivna fallen kan de omständigheter under vilka verksamheten bedrivs motivera att man tillåter tidsbegränsning av anställningsavtal på grund av arbetets särskilda beskaffenhet. En viktig omständighet i åtskilliga hithörande fall är att statsmakterna har genom beslut om finansieringen eller på annat liknande sätt på förhand dragit upp den tidsmässiga ramen för en viss verksamhet som det ankommer på en myndighet att genomföra, eller i varje fall undandragit myndigheten själv möjlighet att besluta om denna ram. Man kan vidare urskilja det ifrågavarande arbetet som något fristående inom den totala ramen av den verksamhet som bedrivs, inte med nödvändighet så att arbetsuppgifterna som sådana till sin art skiljer sig från vad som eljest förekommer i verksamheten men väl så att författningsbestämmelser, en annan myndighets beslut eller liknande omständigheter föranleder att ett på förhand avgränsbart arbete måste utföras vid en viss tid och med en personal med vissa kvalifikationer. Har man då inte anledning att räkna med ytterligare liknande uppdrag som skapar sysselsättning i omedelbar anslutning till det första arbetet och är inte heller i övrigt omständigheterna sådana att det ter sig praktiskt genomförbart och meningsfullt med tillsvidareanställning, bör det anses röra sig om arbete av särskild beskaffenhet i den här behandlade meningen. Detsamma gäller anställningar där det ligger i arbetets natur att en viss arbetstagare inte bör komma i fråga för fortsatt anställning, när den förutbestämda perioden har gått till ända. I syfte att markera möjligheten till bedömningar av denna innebörd har i den föreslagna lagtexten använts uttrycket "arbetets särskilda beskaffenhet" i stället för "arbetsuppgifternas särskilda beskaffenhet".

Det kan i förevarande fall till att börja med konstateras att de arbeten som M-L.H. anställdes för var klart avgränsade i tiden. Vid tidpunkten för ingåendet av de olika anställningsavtalen stod det klart vid vilken tidpunkt arbetena, dvs. respektive kurs, skulle vara slutförda.

Utredningen i målet ger inte vid handen att M-L.H:s arbetsuppgifter - förberedande och genomförande av undervisning - på något principiellt sätt skilt sig från de arbetsuppgifter som utförts av de tillsvidareanställda lärarna som varit knutna till Läromästaren. En av dessa lärare har för övrigt varit anställd för att liksom M-L.H. undervisa i ekonomiska ämnen. Det förhållandet att arbetsuppgifterna inte principiellt sett skiljer sig från den tillsvidareanställda personalens arbetsuppgifter utgör dock, som framgår av det citerade förarbetsuttalandet, inte något absolut hinder för att tidsbegränsa en anställning. Det kan i sådana fall ändå vara befogat och tillåtet att tidsbegränsa en anställning på grund av arbetets särskilda beskaffenhet när omständigheterna föranleder att ett på förhand avgränsbart arbete skall utföras under en viss bestämd tid och med en arbetstagare med vissa kvalifikationer. För bedömningen av om det varit tillåtet att i ett sådant fall tidsbegränsa en anställning på grund av arbetets särskilda beskaffenhet har det betydelse i vilken mån det för arbetsgivaren funnits anledning att räkna med ytterligare liknande uppdrag som skulle skapa sysselsättning i omedelbar anslutning till det första arbetet och om omständigheterna i övrigt gjort att det tett sig praktiskt genomförbart och meningsfullt med tillsvidareanställning. Det bör i detta mål betonas att det är omständigheterna vid ingåendet av ett vart av de fyra anställningsavtalen som är avgörande för om tidsbegränsningen kan anses tillåten eller inte.

Av utredningen framgår att M-L.H. före de nu aktuella anställningarna hade haft ett flertal anställningar på viss tid för att undervisa i ekonomiska ämnen vid Läromästaren. Hon hade nästan uteslutande undervisat på kurser i företagsekonomi och marknadsföring. Det saknas anledning att ifrågasätta hennes uppgift om att hon ofta hade en hög sysselsättningsgrad. Det har vidare framkommit att hon anlitades som lärare även under hösten 1998. Dessa förhållanden kan tyckas tala för att kommunen i början av år 1998 hade anledning räkna med ett behov av M-L.H. som lärare i ekonomiska ämnen även fortsättningsvis. Hur Läromästarens behov av lärare i ekonomiska ämnen såg ut efter höstterminen 1998 ger emellertid inte utredningen i målet något besked om. Enligt P-A.B. har utvecklingen lett till att utbildningar numera hålls huvudsakligen inom områdena vård och omsorg samt data. Det har framkommit att de ämnesområden som det efterfrågats utbildning i har förändrats mycket över tiden. Det har i vart fall inte framkommit att kommunen i någon nämnvärd omfattning anlitat andra lärare för undervisning som M-L.H. lämpligen kunde ha genomfört.

Underlaget för domstolens bedömning i denna del av tvisten måste allmänt sett betraktas som osäkert. Den utredning som parterna lagt fram ger enligt Arbetsdomstolens mening inte underlag för slutsatsen att kommunen i början av år 1998 kunde förutse ett fortsatt behov av lärare i ekonomiska ämnen vid Läromästaren. HTF har inte anfört några omständigheter som talar emot vad kommunen uppgett, nämligen att det hela tiden varit mycket svårt att planera verksamheten och förutse framtida behov av lärare i olika ämnen samt att det ofta inte står klart att en viss kurs skall hållas förrän ett par veckor före kursstarten.

Det finns i förevarande fall även anledning att beakta den speciella karaktären hos Läromästarens verksamhet. Läromästaren tycks ha som ambition att kunna erbjuda utbildningar inom en i princip obegränsad mängd vitt skilda ämnesområden, som naturligtvis också ställer vitt skilda krav på kompetens hos dem som skall undervisa. Verksamheten måste tydligen hela tiden kunna anpassas efter marknadens skiftande efterfrågan på utbildningar. Läromästaren har också en ambition att vara mycket flexibel och kunna erbjuda utbildningar med specifikt innehåll med mycket kort varsel. Det står klart att kommunen för att Läromästaren skall kunna bedriva verksamheten på detta sätt har ett särskilt behov av att i stor omfattning kunna anlita medverkande utanför den fast anställda personalen genom att visstidsanställa lärare för speciella kurser.

Enligt Arbetsdomstolens mening finns det också mot bakgrund av uttalandena i förarbetena anledning att ifrågasätta om det kan betraktas som meningsfullt att tillsvidareanställa en lärare för kurser med så låg sysselsättningsgrad som det här är fråga om, som lägst tre procents sysselsättningsgrad.

Arbetsdomstolen vill betona att omständigheterna i detta fall är speciella på det sättet att arbetsgivaren inte bara haft svårt att bedöma den totala omfattningen av det framtida lärarbehovet utan också att bedöma inom vilka ämnesområden lärare kommer att behövas. Ämnesområdena är så vitt skilda att det kan vara berättigat att säga att arbetsgivaren vid skilda tidpunkter inriktar sig på olika verksamhetsområden.

Vid en samlad bedömning av omständigheterna i detta mål finner Arbetsdomstolen inte annat utrett än att ifrågavarande visstidsanställningar har varit tillåtna enligt 5 § första stycket första punkten anställningsskyddslagen. HTF:s yrkanden i vad de grundas på påstående om otillåtna visstidsanställningar skall därför avslås.

Vid denna bedömning saknar Arbetsdomstolen anledning att uttala sig om huruvida det med en annan bedömning hade varit möjligt att med stöd av 36 § anställningsskyddslagen förklara att ifrågavarande anställningar skulle gälla tills vidare till en viss slutdag på det sätt som HTF yrkat.

Företrädesrätt till anställning med högre sysselsättningsgrad?

Det är ostridigt att M-L.H. under hösten 1997, då hon var visstidsanställd på deltid, anmälde till kommunen att hon ville ha en anställning med högre sysselsättningsgrad. Vidare är ostridigt att kommunen under 1998 anställde följande personer:

a) A.H., för undervisning på en kurs i rättskunskap med 22 undervisningstimmar under tidsperioden 1998-02-26--06-04,

b) P.B., för undervisning på kurser i internationell marknadsföring och handel med inriktning på EU, innefattande export- och importteknik, med 22,6 respektive 72 undervisningstimmar under tidsperioderna 1998-03-02--06-26 och 1998-01-07--06-12,

c) U.Å., för undervisning på kurser i kalkylering med 188 undervisningstimmar under tidsperioden 1998-03-02--06-12,

d) T.P., för undervisning på tre kurser: en kurs i hur man startar eget företag, en kurs i småföretagande samt en kurs som innefattade bl.a. analys av ett företags marknadssituation och kompetensen hos företagets personal, med sammanlagt 329,5 undervisningstimmar under tidsperioden januari-juni 1998,

e) P.P., för undervisning på en kurs i redovisning med 30 undervisningstimmar under tidsperioden 1998-01-19--01-28.

HTF har gjort gällande att kommunens behov av arbetskraft som föranledde dessa anställningar hade kunnat tillgodoses genom att M-L.H. anställdes för att undervisa på dessa kurser och på så sätt gavs en högre sysselsättningsgrad. M-L.H. hade enligt HTF tillräckliga kvalifikationer för de arbetsuppgifter som ovanstående personer utförde. Genom att anställa de andra personerna i stället för M-L.H. menar HTF att kommunen har brutit mot 25 a § anställningsskyddslagen.

Kommunen har invänt att företrädesrätt enligt 25 a § anställningsskyddslagen förutsätter att arbetstagaren har en tillsvidareanställning, vilket M-L.H. inte hade. Under alla förhållanden har kommunen gjort gällande att M-L.H. inte hade tillräckliga kvalifikationer för de arbetsuppgifter som ovanstående personer skulle utföra.

Kommunen har alltså gjort gällande att företrädesrätten till högre sysselsättningsgrad enligt 25 a § anställningsskyddslagen endast gäller för tillsvidareanställda arbetstagare under det att HTF gjort gällande att den gäller även för visstidsanställda. Arbetsdomstolen konstaterar att någon sådan begränsning av företrädesrätten som kommunen hävdat inte kan utläsas av lagtexten eller av förarbetena till denna (prop. 1996/97:16 s. 44 ff. och 50 f.). Det finns enligt Arbetsdomstolens mening inte heller några skäl som talar för en sådan begränsning av företrädesrätten, i vart fall inte om den ökade sysselsättning som arbetstagaren kan göra anspråk på, som i detta fall, inte omfattar en längre tidsperiod än den som arbetstagaren redan är visstidsanställd för.

Arbetsdomstolen har på grund av det anförda att pröva om M-L.H. hade tillräckliga kvalifikationer för de arbetsuppgifter som A.H., P.B., U.Å., T.P. och P.P. anställdes för att utföra.

25 a § anställningsskyddslagen trädde i kraft den 1 januari 1997. I förarbetena sägs att begreppet tillräckliga kvalifikationer skall ha samma innebörd som i 25 § samma lag, som avser företrädesrätt till återanställning. Bevisbördan för att en arbetstagare saknat tillräckliga kvalifikationer ligger på arbetsgivaren.

I förevarande fall har det varit fråga om arbetsuppgifter som bestått i undervisning på vissa särskilda kurser som Läromästaren anordnat. Som tidigare anförts tycks utbildningarna som Läromästaren erbjuder grovt kunna indelas i två kategorier, nämligen dels ofta återkommande utbildningar som avser allmänna ämnen på gymnasienivå, dels speciella utbildningar som utformas efter en viss kunds krav rörande kursinnehåll och undervisande lärares egenskaper. De ifrågavarande kurserna tycks, möjligen med undantag av kursen i rättskunskap, ligga inom den senare kategorin. Inom denna kan man också, som tidigare nämnts, som en särskild grupp urskilja sådana kurser som utformats av en viss lärare, vilken också enligt offerten skall genomföra undervisningen.

När det gäller kurser av ett slag som inte tidigare genomförts framstår det inte som ändamålsenligt att ställa frågan, vilka kvalifikationskrav som kommunen "normalt" eller "i allmänhet" kräver av dem som söker ifrågavarande anställningar. Frågan är i stället om kommunen för de ifrågavarande anställningarna ställt upp kvalifikationskrav som framstår som obefogade eller överdrivna (jämför AD 1986 nr 58).

Utredningen om M-L.H:s kvalifikationer för de aktuella tjänsterna består främst av de uppgifter hon själv lämnat under förhör. Dessa uppgifter har delvis bekräftats av de av henne åberopade handlingarna rörande hennes meriter. M-L.H. har sammanfattningsvis berättat följande. Hon har vid Uppsala universitet läst ekonomlinjen, allmän inriktning, omfattande 120 universitetspoäng. Hon tog examen den 1 december 1987. Inom ramen för ekonomlinjen läste hon statistik, 20 poäng, statskunskap, 20 poäng, nationalekonomi, 20 poäng, företagsekonomi, flera kurser om sammanlagt 50 poäng, och en handelsrättslig översiktskurs, 10 poäng. Vid universitetet har hon också läst bl.a. en särskild kurs i ekonomistyrning vid internationellt företagande, 5 poäng, under år 1989, och en kurs i journalistik, 40 poäng, under åren 1994 och 1995. Vidare har hon läst ämneslärarlinjen vid Högskolan för lärarutbildning i Stockholm avseende ekonomiska ämnen. Hon erhöll ämneslärarexamen den 21 juni 1990. Innan hon utbildade sig till lärare arbetade hon på bank med försäljning av ADB-tjänster och i två olika företag som administratör respektive marknadsförare. När hon arbetade på banken gick hon en kurs i företagsbeskattning och en kurs benämnd Skatterätt 1. Hon har själv undervisat på en kurs i marknadsrätt och på kurser i organisation och ledarskap, i vilka ingått arbetsrätt. Hon har dessutom hållit en föreläsning i köprätt. Vidare har hon hållit många kurser i marknadsföring, i vilka ingått konsument- och köprätt. Hon har också hållit kurser som innehållit frågor rörande internationell handel. Slutligen har hon undervisat i kalkylering och hållit en kurs i bokföring med hjälp av dator.

Utredningen om kommunens kvalifikationskrav för ifrågavarande anställningar och förfarandet vid tillsättning av tjänsterna består främst av uppgifter som P-A.B. lämnat. P-A.B. har sammanfattningsvis berättat följande. Kommunen valde att anställa A.H. som lärare på kursen i rättskunskap, eftersom han hade läst mer juridik än M-L.H. och tidigare undervisat i ämnet rättskunskap, vilket M-L.H. inte hade gjort. När det gäller de kurser som P.B. anställdes för att undervisa på, ställde kommunen som krav på läraren att denne själv hade praktisk erfarenhet av ämnesområdet. Detta krav ställdes upp med tanke på att eleverna skulle få ta del av en färsk praktisk erfarenhet hos läraren så att de efter utbildningen direkt skulle kunna börja arbeta. P.B. hade arbetat som konsult och rådgivare i ämnet och var delaktig i utformandet av kurserna. Kurserna i kalkylering, som U.Å. anställdes för att undervisa på, anordnades på uppdrag av kommunen. U.Å. och P-A.B. skapade tillsammans kursen med en speciell inriktning mot ekonomiska beräkningar inom kommunen. U.Å. var i hög grad delaktig vid utformandet av kurserna, och han var själv med och presenterade utbildningen för uppdragsgivaren. U.Å. är doktorandutbildad i företagsekonomi och en kalkylmatematiker med bred erfarenhet av ämnet. I den produkt som Läromästaren erbjöd var U.Å. en nödvändig del. När det gäller de kurser som T.P. anställdes för att undervisa på, ställde kommunen som krav på läraren att denne skulle ha praktisk erfarenhet av att starta eget företag och av småföretagandets villkor. T.P. hade varit verkställande direktör inom en klädkedja och hade själv i praktiken hanterat småföretagandets problem under många år. Han hade alltså den praktiska erfarenhet som krävdes. När det slutligen gäller kurserna i redovisning så hade P.P., som är auktoriserad revisor, blivit kontaktad av ett antal redovisningskontorister och företag som själva reviderade. De hade berättat att de hade bristfällig kompetens inom datorredovisning. P.P., som kände till Läromästaren, uppsökte P-A.B. och uppgav att en viss yrkeskår behövde vidareutbildas i detta ämne. Kursens målgrupp hade alltså redan en grundläggande kompetens i redovisning. De aktuella redovisningskontoristerna riskerade att bli uppsagda. P-A.B. presenterade saken för Länsarbetsnämnden, varefter ett möte hölls mellan företrädare för nämnden och P-A.B. och P.P. P.P. presenterade sitt kursupplägg för Länsarbetsnämnden, som därefter gav en offertförfrågan till Läromästaren. Även här var kursledaren, i detta fall P.P., en nödvändig del i den produkt som Läromästaren erbjöd.

Arbetsdomstolen gör följande bedömning.

Den av kommunen presenterade utredningen visar inte tydligt vilka kvalifikationskrav som gällde för att undervisa på kursen i rättskunskap. Av kursbeskrivningen framgår att kursen var av övergripande natur och syftade till ge eleverna kunskaper om rättsväsendets uppbyggnad och funktion. Kursen skulle också ge kännedom om principer och syften bakom olika rättsregler samt information om internationell rätt. Kursens vida omfattning bör ha krävt en juridisk allmänbildning hos den undervisande läraren. M-L.H. har läst en handelsrättslig översiktskurs och synes därutöver ha viss erfarenhet av att undervisa i specifika juridiska ämnen, som haft anknytning till eller ingått i hennes ekonomiska ämnen. Vad P-A.B. uppgett talar också för att han ansåg att M-L.H. i och för sig kunde hålla kursen men att han bedömde A.H. som mer lämpad för uppgiften. Enligt Arbetsdomstolens mening har kommunen inte visat att M-L.H. skulle sakna tillräckliga kvalifikationer som lärare på kursen i rättskunskap.

För att undervisa på de kurser som P.B. och Tomas Petterson anställdes för ställde kommunen som krav att läraren hade egen yrkeserfarenhet av ämnena. Detta krav kan inte anses ha varit obefogat eller överdrivet. M-L.H. saknade sådan yrkeserfarenhet och var därför inte tillräckligt kvalificerad för att undervisa på dessa kurser.

När det slutligen gäller de kurser som U.Å. och P.P. anställdes för att undervisa på, ger utredningen vid handen att dessa kurser krävde andra kvalifikationer än de M-L.H. hade. Det framstår också som praktiskt taget uteslutet att några andra än just U.Å. och P.P. skulle ha kunnat anställas som lärare på kurserna. De var i hög grad initiativtagare till anordnandet av kurserna och hade utformat dem. Det tycks som om kurserna över huvud taget inte hade kommit till stånd utan dessa personer som lärare.

Arbetsdomstolen kommer sammanfattningsvis i denna del till den slutsatsen att M-L.H. inte kan anses ha haft tillräckliga kvalifikationer för de arbetsuppgifter som P.B., U.Å., T.P. och P.P. anställdes för att utföra. Däremot är det inte visat att hon saknade tillräckliga kvalifikationer för kursen i rättskunskap. Genom att inte erbjuda henne denna kurs har kommunen ådragit sig skyldighet att till M-L.H. utge ekonomiskt och allmänt skadestånd.

Det ekonomiska skadeståndet kan med det beräkningssätt som HTF anvisat och kommunen inte gjort några invändningar mot beräknas till 9 848 kr, dvs. ett belopp som utgör lika stor andel av årslönen (12x18 800 kr) som undervisningstiden på kursen utgör av den årliga under visningstiden (22/504 timmar). Det allmänna skadeståndet bör med beaktande av bland annat den mycket begränsade omfattningen av den anställning M-L.H. borde ha erhållit bestämmas till 5 000 kr.

Arbetsdomstolen har med de bedömningar som nu gjorts inte anledning att uttala sig om den komplikation som ligger däri, att M-L.H., om hon befunnits ha företräde till alla de anställningar som HTF menar att hon borde ha erbjudits, åtminstone tidvis under våren 1998 skulle ha fått en sysselsättningsgrad på mer än 100 procent. Företrädesrätten enligt 25 a § anställningsskyddslagen gäller ju högst heltid.

Rättegångskostnader

Vad kommunen tappat är endast av ringa betydelse. HTF skall därför och då det inte finns skäl att med tillämpning av 5 kap. 2 § arbetstvistlagen förordna att vardera parten skall bära sin rättegångskostnad åläggas att utge ersättning för kommunens rättegångskostnader. Det råder inte tvist om skäligheten i yrkat belopp.

DOMSLUT

1. Arbetsdomstolen förpliktar Uppsala kommun att till M-L.H. utge dels ekonomiskt skadestånd med niotusenåttahundrafyrtioåtta (9 848) kr, dels allmänt skadestånd med femtusen (5 000) kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen på det förstnämnda beloppet från den 30 april 1998 och på det sistnämnda beloppet från den 20 januari 1999, allt till dess betalning sker.

Arbetsdomstolen avslår Tjänstemannaförbundet HTF:s övriga yrkanden.

3. Tjänstemannaförbundet HTF skall utge ersättning till Uppsala kommun för rättegångskostnader med åttiosjutusenetthundratrettio (87 130) kr, avseende ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för denna dom tills betalning sker.

Dom 2000-05-17, målnummer A-209-1998

Ledamöter: Hans Tocklin, Sören Öman, Christer Måhl, Anders Sandgren, Lillemor Birgersson (skiljaktig), Göte Larsson (f.d. bitr. förbundsordföranden i Svenska Metallindustriarbetareförbundet; tillfällig ersättare (skiljaktig)) och Margareta Zandén (skiljaktig).

Sekreterare: Håkan Lundquist

Ledamöterna Lillemor Birgerssons, Göte Larssons och Margareta Zandéns skiljaktiga mening

Vi är i frågan om tillåtligheten av visstidsanställningarna av skiljaktig mening enligt följande.

Liksom majoriteten anser vi att utredningen i målet inte ger vid handen att M-L.H:s arbetsuppgifter på något principiellt sätt skilde sig från de arbetsuppgifter som utfördes av de tillsvidareanställda lärarna vid Läromästaren. Under sådant förhållande anser vi att det bör föreligga alldeles särskilda omständigheter för att kommunens visstidsanställningar av M-L.H. skall anses tillåtna med hänsyn till arbetets särskilda beskaffenhet. Bevisbördan för att sådana omständigheter föreligger ligger på kommunen.

Kommunen har redogjort för karaktären på verksamheten vid Läromästaren och hänvisat till svårigheterna vid varje tillfälle att planera verksamheten och förutse det framtida behovet av lärare i olika ämnen.

Vi kan i princip ansluta oss till vad majoriteten kommit fram till i fråga om den speciella karaktären hos Läromästarens verksamhet och kommunens behov av att kunna visstidsanställa lärare för speciella kurser. Läromästarens verksamhet kan emellertid enligt vår mening endast delvis anses vara av denna speciella karaktär. Utredningen ger nämligen vid handen att utbildningarna som Läromästaren erbjuder grovt kan indelas i två kategorier: dels kurser som ofta återkommer och som avser allmänna ämnen, dels speciella utbildningar som kanske bara anordnas en gång och som utformas efter en viss kunds krav. Enligt vår mening kan endast den senare kategorin av utbildningar anses ligga inom ramen för den del av verksamheten som kan sägas ha speciell karaktär. De kurser som M-L.H. undervisade i sedan början av 1990-talet och fram till hennes sista anställning upphörde i början av år 1999, dvs. kurser i företagsekonomi och marknadsföring, synes kunna hänföras endast till den första kategorin. Den del av verksamheten som M-L.H. var sysselsatt i kan därför inte sägas ha någon speciell karaktär som motiverar tidsbegränsandet av hennes anställningar.

M-L.H. hade alltså ända sedan början av 1990-talet och fram till början av år 1999 ett flertal anställningar på viss tid för att undervisa i företagsekonomi och marknadsföring vid Läromästaren. Liksom majoriteten finner vi inte anledning att ifrågasätta hennes uppgift om att hon genomgående hade en hög sysselsättningsgrad. Det framgår inte av utredningen i vilken mån Läromästaren tillhandahållit utbildningar i dessa ämnen efter höstterminen 1998, men det finns inte något påtagligt stöd för att behovet av lärare i dessa ämnen skulle ha minskat. Det finns därför enligt vår mening skäl att ifrågasätta kommunens påstående om svårigheterna att planera verksamheten och förutse behovet av lärare, i vart fall när det gäller den del av verksamheten i vilken M-L.H. var sysselsatt.

Mot bakgrund av det nu anförda anser vi inte att kommunen visat att det arbete som M-L.H. anställdes för att utföra under vårterminen 1998 var av sådan särskild beskaffenhet att det kan anses ha varit tillåtet att anställa M-L.H. för begränsad tid på det sätt som gjorts.

Överröstade i denna fråga är vi i övrigt ense med majoriteten.

Rättsfall från Arbetsdomstolen
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
2000-05-17

Målnummer:
A-209-1998