Begreppet hemvist i 2 kap. 2 § tredje stycket arbetstvistlagen har ansetts ha samma innebörd som i 10 kap. 1 § första stycket rättegångsbalken (jfr beslutet 1999 nr 78).


Lagrum:
2 kap. 2 § lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister; 10 kap. 1 § rättegångsbalken

Parter:

Uddeholm Tooling Aktiebolag; U.M.

Nr 49

Uddeholm Tooling Aktiebolag i Hagfors

mot

U.M. i Stockholm.

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Stockholms tingsrätts, avd 3, beslut 2000-03-08 i mål T 14573-99

U.M. väckte den 4 november 1999 talan om skadestånd enligt anställningsskyddslagen mot Uddeholm Tooling AB (bolaget) vid Stockholms tingsrätt. Som grund för rättens behörighet åberopade U.M. 2 kap. 2 § tredje stycket lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister (arbetstvistlagen)

Bolaget, med säte i Hagfors, anförde i sitt svaromål att tingsrätten inte var behörig att uppta målet till handläggning och yrkade att käromålet skulle avvisas. Bolaget gjorde därvid bl.a. gällande att U.M. varken var folkbokförd i Sverige eller hade sitt faktiska hemvist i Stockholm. Bolaget bestred även käromålet i sak.

Sedan U.M. förklarat sig vidhålla att Stockholms tingsrätt var rätt forum uttalade tingsrätten följande i det överklagade beslutet. Enligt 2 kap. 2 § tredje stycket arbetstvistlagen får arbetsgivaren sökas vid den ort där arbetstagaren har sitt hemvist. Eftersom U.M. inte är folkbokförd i Sverige skall frågan om hans hemvist i Stockholm prövas med ledning av den anknytning till orten som kan föreligga. U.M. har anfört att han är bosatt i den hyreslägenhet som hans hustru förhyr på S:t Eriksgatan 86, att han kan nås med post på denna adress samt att han tillsammans med hustrun äger telefonabonnemang till adressen. Han har vidare anfört att han tillbringar sin dygnsvila periodvis i Florida, där han äger en lägenhet, men att dygnsvilan till övervägande delen tillbringas i Stockholm. Bolaget har vitsordat bl.a. att U.M. periodvis vistas i Florida och Stockholm, men till övervägande delen i Stockholm. De lämnade uppgifterna visar inte annat än att U.M. får anses ha hemvist inom domsagan. Tingsrätten lämnar därför avvisningsyrkandet utan bifall.

Bolaget har överklagat tingsrättens beslut och yrkat att Arbetsdomstolen, med ändring av tingsrättens beslut, skall avvisa käromålet.

U.M. har bestritt ändring och har - för den händelse Arbetsdomstolen skulle finna att Stockholms tingsrätt inte är behörig att uppta målet till prövning - yrkat att Arbetsdomstolen hänvisar målet till annan tingsrätt som är behörig, i första hand Sunne tingsrätt.

Parterna har yrkat ersättning för sina rättegångskostnader i Arbetsdomstolen.

Skäl

I 2 kap. 2 § tredje stycket arbetstvistlagen anges beträffande sådana arbetstvister som i första instans skall upptas av tingsrätt att arbetsgivaren får sökas vid rätten i den ort där arbetstagaren har sitt hemvist. I lagens förarbeten (prop. 1974:77 s. 149 f.) anges att bestämmelsen är avsedd att komplettera de forumregler som finns i rättegångsbalken och att arbetstagaren alltså kan väcka talan antingen vid sitt eget hemvistforum eller vid något av de fora som anvisas i 10 kap. rättegångsbalken (jfr 10 kap. 21 § rättegångsbalken).

Det förekommer i förarbetena till den särskilda forumregeln i arbetstvistlagen inget uttalande som tyder på att lagstiftaren har tänkt sig att begreppet hemvist vid tillämpningen av den lagen skulle ha en annan innebörd än den i 10 kap. 1 § rättegångsbalken (jfr SOU 1974:8 s. 142 f., prop. 1974:77 s. 126 f. och s. 149 f.). Med denna utgångspunkt har Arbetsdomstolen i avgörandet 1999 nr 78, som gällde en arbetstagare som var folkbokförd på en ort och hade sitt faktiska hemvist på en annan ort inom Sverige, funnit att arbetstagarens hemvist skulle bestämmas med tillämpning av legaldefinitionen i 10 kap. 1 § andra stycket rättegångsbalken, vilket innebar att hans hemvist ansågs vara den ort där han var folkbokförd den 1 november föregående år. Den angivna bestämmelsen förutsätter emellertid för sin tillämpning att personen i fråga är folkbokförd i Sverige. När, som i förevarande fall, arbetstagaren inte är folkbokförd i Sverige får ledning i stället hämtas från huvudregeln i 10 kap. 1 § första stycket rättegångsbalken. Arbetstagarens hemvist får därvid, på sätt tingsrätten gjort, bestämmas utifrån den anknytning till orten som kan föreligga (jfr Fitger, Rättegångsbalken I, 10:5-7).

Arbetsdomstolen delar tingsrättens bedömning att U.M. får anses ha hemvist inom tingsrättens domsaga. Överklagandet skall därför avslås.

Vid denna utgång skall bolaget, med tillämpning av 18 kap. 1 § och 15 § 2 st rättegångsbalken, utge ersättning för U.M:s rättegångskostnader i Arbetsdomstolen.

U.M. har yrkat ersättning för sina rättegångskostnader i Arbetsdomstolen med 14 000 kr avseende ombudsarvode. I yrkat belopp ingår mervärdesskatt.

Bolaget har överlämnat åt Arbetsdomstolen att pröva skäligheten av yrkat ombudsarvode.

Arbetsdomstolen finner att U.M., med hänsyn till målets beskaffenhet, skäligen får anses vara berättigad till ersättning för ombudsarvode med 7 000 kr.

Slut

1. Arbetsdomstolen avslår överklagandet.

2. Uddeholm Tooling Aktiebolag skall ersätta U.M. dennes rättegångskostnader i Arbetsdomstolen med sjutusen (7 000) kr, avseende ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för beslutet till dess betalning sker.

Beslut 2000-05-10, målnummer B-54-2000

Ledamöter: Michaël Koch, Inga Åkerlund och Christian von Szalay. Enhälligt.

Sekreterare: Christian von Szalay

Rättsfall från Arbetsdomstolen
Publicerat med tillstånd
av Sveriges Domstolar

Avgörandedatum:
2000-05-10

Målnummer:
B-54-2000