1 § Kapitlen II-VI i konventionen den 9 februari 1972 mellan Sverige och Norge om renbetning skall, med undantag av 64 och 66 §§, gälla som svensk lag, dock att 7, 8, 10-12, 14, 22, 25, 27, 30-34, 38, 41, 48, 51-55, 59, 61, 62 och 65 §§ i konventionen skall gälla som svensk lag i den lydelse de fått enligt avtalet den 3 oktober 1984 om ändring i konventionen. Konventionen och ändringsavtalet har den lydelse som framgår av bilagorna 1 och 3. Konventionen har den giltighetstid som framgår av bilaga 5. Lag (2002:88).

2 § Statens jordbruksverk indelar de för svensk renbetning i Norge upplåtna områdena så att områdena i Troms fylke fördelas mellan de samebyar som anges i 5 § A konventionen samt områdena i Nordlands och Nord-Tröndelags fylken fördelas mellan de samebyar som anges i 5 § B konventionen. Lag (1991:388).

3 § Betesavgift som sameby enligt 52 eller 57 § konventionen betalat på grund av olovlig renbetning får byn kräva åter av den som varit vållande till den olovliga betningen.

4 § Med uttrycket oaktsamhet i 61 § konventionen avses oaktsamhet som ej är ringa.

5 § Uppkommer genom denna lag skada eller olägenhet för renskötsel på svenskt område med hänsyn till tidigare rätt till renskötsel, lämnas ersättning av statsmedel om skadan eller olägenheten uppkommit efter den 30 april 2002.
   Talan om ersättning enligt första stycket skall väckas före utgången av april 2005 vid den fastighetsdomstol inom vars område skadan i huvudsak inträffat. Lag (2002:88).

Övergångsregler

Övergångsbestämmelser

1972:114
Denna lag träder i kraft den 1 maj 1972 och gäller så länge konventionen är i kraft.
I fråga om vissa betesavgifter gäller de tillfälliga avvikelser från 52 och 57 §§ konventionen som anges i artiklarna 1, 2, 4 och 14 i det i samband med konventionens ingående upprättade protokollet om uppförande och underhåll av spärrstängsel för renar, dock att artikel 1 i protokollet skall gälla som svensk lag i den lydelse den fått enligt avtalet den 3 oktober 1984 om ändring i protokollet. Protokollet och ändringsavtalet har den lydelse som framgår av bilagorna 2 och 4. Protokollet har den giltighetstid som framgår av bilaga 5. Lag (2002:88).

Bilaga 1

Konvention mellan Sverige och Norge om renbetning

Den svenska och den norska regeringen har, på grundval av det betänkande som avgivits av den svensk-norska renbeteskommissionen av 1964, fört förhandlingar om samernas renbetning och blivit eniga om följande bestämmelser:

Kapitel I. Svensk renbetning i Norge

   Betesområden
   1 §
   A. Troms fylke
   I Troms fylke får följande områden användas för svensk renbetning: Tamok-Rosta, Devdisfjellet, Havgavuobmi, Anjavassdalen, Sarevoubmi och Salvasskardet.
   Områdena har följande gränser:
   1. Tamok-Rosta
   Från riksröse 294 (Treriksröset) vid Gåldajavri, denna sjö och Breiddalen till Gåvdajavri, östra sidan av Gåvdajavri till dess nordligaste vik, därifrån en rät linje till Langvatnets västligaste vik, därifrån en rät linje i västlig riktning till Midterdalen, denna dal och Kitdalen till Storfjorden, denna fjord till utloppet av Signaldalselva, denna älv till sammanflödet med Balsfjordelva, denna älv till Övergård, därifrån en rät linje i sydlig riktning till Nordkjoselva, denna älv till Tamokvatnet, denna sjö till dess södra ände, därifrån en rät linje i sydlig riktning till Tamokelva, denna älv till sammanflödet med Rostaelva, denna älv med Lille Rostavatn till riksröse 287 i Stuorra Råstajavri, därifrån riksgränsen tillbaka till riksröse 294.
   2. Devdisfjellet
   Från riksröse 287 i Stuorra Råstajavri längs sydgränsen för området Tamok-Rosta till sammanflödet mellan Rostaelva och Tamokelva, därifrån Målselva till sammanflödet med Divielva, denna älv till sammanflödet med Skaktarjåkka, denna älv och Ravdujåkka till Ravdujavri, denna sjö till dess södra ände, därifrån en rät linje till riksröse 285, därifrån riksgränsen tillbaka till riksröse 287.
   3. Havgavuobmi
   Från riksöse 285 längs sydgränsen för området Devdisfjellet till Skaktarjåkkas sammanflöde med Divielva, denna älv till Moarsejavri, denna sjö till dess södra ände, därfrån en rät linje till riksöse 283, därifrån riksgränsen tillbaka till riksöse 285.
   4. Anjavassdalen
   Från Moarsejavris södra ände längs västgränsen för områdena Havgavuobmi och Devdisfjellet till Divielvas sammanflöde med Målselva, denna älv till sammanflödet med Beinelva, denna älv och Beinelvdalen, Guovdelasvaggi och Langedalen till Sandelvvatn, denna sjö till dess södra ände, därfrån en rät linje över punkt 896 till tjärn på Hubitdievat, därfrån en rät linje i sydvästlig riktning till sammanflödet mellan bäcken från tjärnen vid punkt 829 och Maddajåkka, därfrån en rät linje till tjärn vid punkt 918, vidare en rät linje över Måskanjavris östra ände till Helvetjavri, denna sjö och bäcken till Doarrujavri, denna sjö och Doarrujåkka till sammanflödet med Multujåkka, därfrån en rät linje till Moarsejavris södra ände.
   5. Sarevuobmi
   Från riksröse 283 en rät linje till riksröse 280, därfrån riksgränsen tillbaka till riksröse 283.
   6. Salvasskardet
   Från riksgränsen vid Leinavatn, denna sjö, Astuaedno och Altevatn till dammen vid sjöns västra ände, därifrån Barduelva till sammanflödet med Sördalselva, denna älv och Sördalen till riksröse 272, därifrån riksgränsen tillbaka till Leinavatn.
   B. Nordlands och Nord-Tröndelags fylken
   I Nordlands och Nord-Tröndelags fylken får för svensk renbetning användas de områden som ligger mellan riksgränsen och nedan angivna gränslinjer:
   1. I Ankenes, Ballangens och Tysfjords kommuner
   a) Från riksgränsen vid Katteratvatnets norra sida, denna sjö till dess västra ände, därifrån en rät linje till järnvägsbron över Hundalselva, denna älv till sammanflödet med Oallajokka, denna älv och Oallavagge till östra änden av Saelkajavrre, denna sjö och Saelkajokka till Cunojavrre, denna sjö och Cunojokka till sammanflödet med Sandelva, därifrån en rät linje till bäcksammanflödet vid punkt 716 i Kaliksdalen, därifrån en rät linje över punkt 1314 till sjön vid punkt 1111, denna sjö och Coarvvejokka till Nordre Coarvvejavrre, denna sjö och bäcken till Söndre Coarvvejavrre, denna sjö till dess sydvästra vik, därifrån en rät linje i sydvästlig riktning till närmaste vik i Vannaksvatn, denna sjö, Gautelisvatn, bäcken till Båtsvatn, denna sjö, Nuorjujokka, Kobbvatn, Kobbelva och Sörelva till sammanflödet med Tverelva, denna älv till Iptovatn, denna sjö till dess södra ände, därifrån en rät linje till riksgränsen omedelbart norr om Rarkajaure.
   b) Från riksröse 255 till Kjårdavatnets norra ände, därifrån en rät linje till Middagsvatnets södra ände, denna sjö till bäcken som rinner ut i sjön norr om punkt 1262, från bäckmynningen en rät linje till Vabakkvatn, denna sjö och bäcken till Forsvatn, denna sjö och bäcken till Sidasjavrre, från bäckmynningen en rät linje i sydvästlig riktning över Baugefjell, Baugevatn och punkt 1156 på Paurofjell till Paurovatn, denna sjö till utflödet från Naidivatn, denna sjö till dess sydvästligaste vik, därifrån en rät linje i sydvästlig riktning över punkt 1150 till Björnvatn, denna sjö och bäcken till Röysvatn, denna sjö till dess östra ände, därifrån en rät linje till riksöse 251.
   2. I Sörfolds och Fauske kommuner
   Från riksgränsen vid Leirvatnets södra strand, denna sjö till Blåmandsisen, längs Blåmandsisens östra kant till Småsorjusvatn vid punkt 958, denna sjö till dess södra ände, därifrån en rät linje till Nedre Duoldagopjavrre, denna sjö till dess södra ände, därifrån en rät linje över punkt 859 till Låmielva, denna älv, Låmivatn och Eidevatn till riksgränsen vid Låmitjern.
   3. I Saltdals och Rana kommuner
   a) Från riksgränsen vid Mellomvatnets södra strand, denna sjö till dess västra ände, därifrån en rät linje till Dorrovatnets östra ände, denna sjö till dess sydvästra ände, därifrån en rät linje till viken Kvebilok i Balvatn, denna sjö till Skaitidalen, denna dal med Skaitielva till sammanflödet med Graddiselva, denna älv till riksgränsen.
   b) Från riksgränsen där denna korsar Dypenåga, denna älv till sammanflödet med Lönselva, denna älv söderut till Stödi järnvägsstation, därifrån järnvägslinjen söderut till den plats där den korsat bäcken från Svangstjern, därifrån Randalselva till sammanflödet med Virvasselva, denna älv till sammanflödet med Blerekelva, därifrån en rät linje i sydväsligt riktning till punkt 834, därifrån en rät linje till Kvefsendalstjernens östra ände, denna tjärn och Kvefsendalselva till Kalvatnmagasinet, detta magasin till bäcken från Melkfjellet och Sandtjern, därifrån en rät linje till en punkt på riksgränsen 1 km öster om riksröse 220 A.
   4. I Hemnes kommun
   Från riksgränsen vid Grasvatnets södra strand, denna sjö till Oksfjellelvas mynning, denna älv till Okstindbreen, därifrån en rät linje i sydvästlig riktning till punkt 1435, därifrån en rät linje i sydöstlig riktning till Hulbekktjern, därifrån en rät linje till Storfossen i Storelva, denna älv till riksröse 215.
   5. I Hattfjelldals kommun
   a) Från riksgränsen vid Östre Krutvatnets södra strand en rät linje till Måsvatnets norra ände, denna sjö till dess södra ände, därifrån en rät linje till Övre Elgsvatn vid mynningen av bäcken från Krokfjellet och Risfjellet, därifrån en rät linje till riksröse 210.
   b) Från en punkt på riksgränsen 500 m söder om riksröse 209 längs trädgränsen till Finskarbekken 1 km ovanför dess utlopp i Skarmodalselva, därifrån Finskarbekken till tjärnen söder om Ritterifjellet, därifrån en rät linje till Rotvatn, denna sjö och Rotvaselva till sammanflödet med Grensebekken, därifrån en rät linje till riksröse 208.
   6. I Hattfjelldals kommun (Nordland) och Röyrviks kommun (Nord- Tröndelag)
   Från riksgränsen vid Valdanjaure en rät linje till sammanflödet mellan Drakonelva och Tiplingelva, denna älv till Östre Tiplingen, denna sjö och Tiplingelva till sammanflödet med Simleelva, denna älv till sammanflödet med bäcken från tjärn norr om Rotnan, denna bäck till tjärnen, därifrån en rät linje till Rotnans norra ände, denna sjö och bäcken till sammanflödet med Ranserelva, denna älv till sjön vid punkt 977, denna sjö till dess västra ände, därifrån en rät linje till sjön vid punkt 960, denna sjö till dess södra ände, därifrån en rät linje till tjärn vid punkt 966, denna tjärn och bäcken till Vestre Sipmeksjöen, denna sjö och älven till Östre Sipmeksjöen, denna sjö till riksgränsen.
   Betestider
   2 §
   Betesområdena får användas för svensk renbetning under följande tider:
   A. I Troms fylke: Från och med den 1 maj till och med 14 september.
   B. I Nordlands och Nord-Tröndelags fylken: Från och med den 1 juli till och med den 31 augusti.
   3 §
   I följande områden får svenska renar uppehålla sig även under annan tid än som anges i 2 § när renskötsel bedrivs i angränsande svenska gränsområden:
   1. I Ballangens och Tysfjords kommuner den söder om Sidasjavrre belägna delen av det område som anges i 1 § B 1 b;
   2. I Rana kommun den söder om Ardekfjället belägna delen av det område som anges i 1 § B 3 b;
   3. I Hattfjelldals kommun det område som anges i 1 § B 5 a;
   4. I Hattfjelldals kommun det område som anges i 1 § B 5 b.
   Betesområdenas utnyttjande
   4 §
   Betesområdena får icke användas för norsk renbetning under den del av året då svensk renbetning är tillåten där enligt 2 §.
   Samebyar från vilka renar får föras på bete i Norge.
   5 §
   Betesområdena får användas för renar från följande samebyar:
   A. I Troms fylke: Könkämä, Lainiovuoma, Saarivuoma och Talma.
   B. I Nordlands och Nord-Tröndelags fylken: Rautasvouma, Kaalasvuoma, Norrkaitum, Mellanbyn, Sörkaitum, Sirkas, Tuorpon, Luokta-Mavas, Semisjaur-Njarg, Svaipa, Gran, Ran, Umbyn, Vapsten, Vilhelmina norra, Vilhelmina södra och Frostvikens norra.
   Renantal
   6 §
   I Anjavassdalen är högsta tillåtna renantal 6 000.

Kapitel II. Norsk renbetning i Sverige

   Betesområden
   7 §
   A. Norrbottens län
   I Norrbottens län får följande områden användas för norsk renbetning: Maunu, Njuorajaure, Patsajäkel, Älvsbyn och Storsund.
   Områdena har följande gränser:
   1. Maunu
   Jeitisjoki från Kelottijärvi till skogsgränsen, därfrån en rät linje till Kutsurjärvis östra ände, därifrån en rät linje till översta tjärnen i Saarijoki sydost om Kutsuroivi, därifrån Saarijoki till sammanflödet med Ainattijoki, därifrån en rät linje till Outajärvis sydligaste vik, därifrån en rät linje till väg nr 396 vid Ahvenjärvis nordöstra strand, denna väg till Muonioälven vid Karesuando, denna älv och Könkämäälven till Kelottijärvi, denna sjö till Jetisjokis inflöde.
   2. Njuorajaure
   Från riksröse 272 en rät linje till Pålnoluokta, därifrån Torneträsk till Paktajåkas inflöde, denna bäck och Paktajaure till sjöns sydligaste vik, därifrån järnvägslinjen till riksgränsen, denna tillbaka till riksröse 272.
   3. Patsajäkel
   Torneälv från Torneträsk med sjöarna Tarrajaure, Jekejaure, Alajaure, Vakojaure och Nuorajärvi till Kallojärvi, därifrån sjön Alanen Voulusjärvi, Vuolusjåkka och Alep Vuolusjaure, därifrån en rät linje till sjön Lulep Stalojaure, denna sjö, Stalojåkka och Korttojärvi till Torneträsk, denna sjö till Torneälv.
   4. Älvsbyn
   Från Holmsel längs vägen till Åträskets sydöstra ände, därifrån en rät linje till västligaste viken i sjön Manjärv, därifrån en rät linje till byn Manjärv, därifrån längs vägen från Manjärv över Avaträsk till väg nr 90, denna väg till bron över Piteälven, denna älv till Holmsel.
   5. Storsund
   Från Storsund längs järnvägslinjen till landsvägen Storträskliden- Koler, denna väg till Lillpiteälven, denna älv med sjöarna Lyckoträsket (Lukoträsket), Häbbersträsket, Pärlträsket, Klockarträsket och Åträsket till Råbäcken, därifrån en rät linje till vägskälet nordväst om Lillpite, därifrån vägen till Söravan i Inre Arvidsträsket, därifrån södra sidan av sjöarna Inre Arvidsträsket och Lilla Arvidsträsket, därifrån en rät linje till Teugerliden, därifrån vägen till Storsund.
   B. Västerbottens län
   I Västerbottens län får följande områden användas för norsk renbetning: Ramsele, Granö och Meselefors.
   Områdena har följande gränser:
   1. Ramsele
   Från landsvägsbron över Umeälven vid Ottonträsk, längs denna älv till bäckutflödet vid byn Kvarntorp, denna bäck till väg nr 93, denna väg till vägskälet vid Gullbäck, därifrån vägen Gullbäck-Västerbäck- Sarsjöliden-Harrselsfors-Näsåker, därifrån en rät linje i västlig riktning till vägskälet norr om Bastuträsket, därifrån vägen förbi Skivsjö och Sundö till Umeälven vid Ottonträsk.
   2. Granö
   Från kraftverksdammen vid Bålforsen i Umeälven, längs denna älv till landsvägsborn vid Ottonträsk, därifrån vägen mot Skivsjö till Satmyrsjön, denna sjö och Korbebäcken till Stora Korbesjön, denna sjö och en rät linje från sjöns norra ände till vägen vid Byssträsk, denna väg till byn Gäddträsk, därifrån Gäddträsket och en rät linje från denna sjös nordvästra ände till vägskälet vid Tannträsk, därifrån vägen Tannträsk-Vilhelmina till Skovelträsket, denna sjö och en rät linje från sjöns nordvästra ände till dammen vid Bålforsen.
   3. Meselefors
   Från landsvägsbron över Ångermanälven vid Volgsjöfors, längs denna älv till järnvägsbron vid Meselefors, därifrån en rät linje i sydöstlig riktning till Krutsjöns södra ände, därifrån en rät linje över Oxkullen till punkt 512 vid Storberget, därifrån en rät linje till Stensjöns södra ände, därifrån en rät linje till Algovik vid Ångermanälven, denna älv till gården Erikshall, därifrån en rät linje över punkt 457 till kronoparken Avasjöns sydvästgräns, denna gräns till kommungränsen mellan Vilhelmina och Åsele, denna gräns till kommungränsen mellan Vilhelmina och Dorotea, denna gräns till den punkt där väg nr 343 skär gränsen, denna väg till vägskälet söder om Tjärnässjön, därifrån vägen Tjärnäs-Svanberget-Sörstensele, därifrån vägen till landsvägsbron över Ångermanälven vid Volgsjöfors.
   C. Jämtlands län
   I Jämtlands län får följande områden användas för norsk renbetning: Leipikvattnet och Blåsjökilen.
   Områdena har följande gränser:
   1. Leipikvattnet
   Från riksgränsen vid Östra Sipmekejaures (Sippmikkjaures) södra strand, denna sjö till Sipmekebäcken, denna bäck till sammanflödet med Gaustjokk, denna bäck till Leipikvattnet, denna sjös västra strand till rågången mot hemmanet Ankarvattnet, denna rågång till riksgränsen och denna tillbaka till Östra sipmekejaure.
   2. Blåsjökilen
   Från riksröse 199 längs rågången för stora Blåsjöns skifteslag till rågången för Jorms skifteslag, därifrån denna rågång till riksgränsen vid riksröse 197 A, därifrån riksgränsen till riksröse 199.
   Betestider
   8 §
   Betesområdena får användas för norsk renbetning under följande tider:
   A. I Norrbottens län: från och med den 1 oktober till och med den 30 april med följande undantag:
   1. Området Patsajäkel från och med den 1 december till och med den 30 april. Uppföres stängsel mellan Saarivuoma och Talma samebyar, får området användas från och med den 15 november.
   2. den del av området Älvsbyn som ligger mellan väg nr 90, sjöarna Muskusträsket och Avaträsket samt Korsträskfluren från och med den 1 januari till och med den 30 april.
   B. I Västerbottens län: Från och med den 1 oktober till och med den 30 april.
   C. I Jämtlands län: Från och med den 1 april till och med den 14 november.
   9 §
   I ett område i Storumans kommun i Västerbottens län mellan riksgränsen, Stora Umevattnet och Mjölkbäcken får norska renar uppehålla sig när renskötsel bedrivs i angränsande norska gränsområden.
   Betesområdenas utnyttjande
   10 §
   Betesområdena får icke användas för svensk renbetning.
   Från första stycket gäller följande undantag:
   1. Området Njuorajaure får användas för svensk renbetning under den del av året då norsk renbetning ej är tillåten där.
   2. genom den del av området Älvsbyn som anges i 8 § A 2 får Luokta- Mavas sameby företaga snabb höst- och vårflyttning. Höstflyttningen skall vara genomförd senast den 31 december.
   Renantal
   11 §
   Högsta tillåtna renantal är i nedan angivna områden:
   A. Norrbottens län
1. Maunu                    1 100
2. Njuorajaure och
3. Patsajäkel 1 500
4. Älvsbyn och
5. Storsund 2 500
   B. Västerbottens län
1. Ramsele                  1 000
2. Granö 1 000
3. Meselefors 1 500
   Flyttningsleder
   12 §
   Vid flyttning till och från betesområdena höst och vår användes följande flyttningsleder:
   A. Norrbottens län

Maunu

   Från trakten av Treriksröset längs fjällsluttnignarna mot Kilpisjärvi och mot Könkämäälven till Kelottijärvi.
   Patsajäkel
   a) Från området Njuorajaure på Torneträskets is eller från Pålnoluokta längs stranden och fjällsluttnignen norr om denna sjö, till Laimoluokta, därifrån längs vägen till Korttolahti.
   b) Från riksgränsen vid Vuoskojaure, väster om renstängslet mellan Leinavatn och Koojärvi till Korttolahti.

Älvsbyn

   Från riksgränsen i trakten öster om Balvatn genom Radtjaområdet mellan Peskehaure och Mavasjaure, antingen längs Piteälven till Norra Bergnäs, eller genom fjällområdet Partortetuottar (Barturte) mellan Piteälven och vattendelaren, över Skärfajaure till Norra Bergnäs, därifrån förbi Gallaure och Mattaureälven till Piteälven, därifrån på Piteälvens södra sida förbi Jäknajaure, Trollforsen, Njunjesvare och Benbryteberget till Holmsel.

Storsund

   Från riksgränsen norr om Nasafjäll förbi Värdejaure, längs fjällkedjan norr om Laisälven, över Peljekaise och Jutis, längs Hornavans västra strand till Arjeplog, därifrån i närheten av vägen Stensund-Svannäs- Abraur-Moskosel, från Moskosel förbi Lomträsk och Njallejaur, längs Grundselån, förbi Södra Brännsträsk till Storsund.
   B. Västerbottens län

Ramsele

   Från riksgränsen vid Umbukta över Brantsfjället, Norra Storfjället och fjället Väretje till Danasjön, därifrån till Abborberg, Fjällbosjön, sjöarna Gunnarn och Nedre Gunnarn till Blåviken, därifrån längs Umeälvens norra sida förbi Lycksele och Granö till Ottonträsk.
   Flyttningen får i stället företagas på Umeälvens is eller längs norra sidan av älven.

Granö

   Antingen från riksgränsen vid Östre Krutvatn längs Södra Storfjällets nord- och östsluttningar till Löfjället eller från riksgränsen vid Arevattnet, genom Arevattnets och Abelvattnets dalgång till Löfjället, därifrån förbi Gimjafjället, norr om Gardfjället till Holmträsket, därifrån till Bastansjön och längs sjön Storumans södra sida till Vinliden, därifrån förbi Joranträsken och Rusträsket till Bålforsen.
   Från Löfjället får flyttningen i stället företagas på Gardikens och Umeälvens is eller längs södra sidan av Gardiken och Umeälven till Bålforsen.

Meselefors

   Från riksgränsen vid Ranseren förbi Stekenjokk, längs Burgfjället, Gitsfjället och Blaikfjället, förbi Klinkhöjden och Stadsås till Meselberget.
   Från Stekenjokk får flyttningen i stället företagas längs Kultsjön samt södra sidan av Ångermanälven och Malgomaj till Meselberget.
   13 §
   När omständigheterna gör det nödvändigt, kan lantbruksnämnden föreskriva tillfällig avvikelse från flyttningsled. Innan sådan föreskrift meddelas, skall om möjligt berörda förmän beredas tillfälle att yttra sig.
   Rastplatser
   14 §
   Utmed flyttningslederna skall finnas tillräckligt antal rastplatser med erforderlig beteskapacitet. Rastplatsernas antal, läge och utsträckning fastställes av lantbruksnämnden efter samråd med reindriftsinspektören.
   Flyttning
   15 §
   Flyttning till och från betesområde skall äga rum inom den betestid som enligt 8 § gäller för området.
   Senast tre veckor innan flyttning börjar, skall renägarna eller deras förman sända lantbruksnämnden en plan för flyttningen.
   Kan flyttning ej genomföras enligt planen, skall lantbruksnämnden snarast möjligt underrättas härom och om när flyttningen kommer att börja eller fortsätta.
   Under flyttning skall renarna hållas samlade.
   Flyttning skall genomföras så snabbt som förhållandena medger. Under flyttning till Älvsbyn får längre uppehåll göras i Radtjaområdet och vid Jäknajaure. Under flyttning till DSorsund får längre uppehåll göras vid Stensund.
   16 §
   När flyttning äger rum enligt 15 §, skall svenska renar hållas borta från flyttningsleden så att flyttningen kan genomföras utan hinder och utan fara för sammanblandning. Lantbruksnämnden utfärdar de ålägganden och allmänna föreskrifter som behövs.
   17 §
   Anläggning för renskötseln längs flyttningsled får användas av norska renägare mot skälig ersättning till anläggningens ägare. Kan överenskommelse icke träffas om ersättningens storlek, fastställes denna av lantbruksnämnden.
   18 §
   Flyttning får företagas med motorfordon. För sådna flyttning gäller 14-17 §§ i tillämpliga delar.

Kaptiel III. Gemensamma bestämmelser

   Bevarande av betestillgångarna
   19 §
   Vid renbetning i det andra landet enligt denna konvention får betesområdena icke utnyttjas på sådant sätt att betets framtida bestånd äventyras.
   Renägare som får använda områdena i det andra landet
   20 §
   Betesområdena i det andra landet får användas
   1. för renar tillhörande renägare som är av samisk härkomst eller är eller varit gift med eller är adoptivbarn till sådan renägare och som enligt hemlandets lag har rätt till renskötsel samt
   2. för renar tillhörande oskiftat dödsbo efter renägare som avses under 1.
   Uppehåll i det andra landet
   21 §
   Renägre som låter sina renar beta i det andra landet enligt denna konvention och som har renskötsel som huvudyrke samt dennes husfolk och renvaktare får överskrida riksgränsen och upphålla sig i det andra landet under tillåten betestid eller när det eljest är nödvändigt för renskötseln.
   Underrättelse om renbetning i det andra landet
   22 §
   Lanbruksnämnden/reindriftsinspektören skall senast två månander före betestidens början underrätta vederbörande reindriftsinspektör/lant bruksnämnd i det andra landet om hur betesområdena där kommer att används.
   Underrättelse lämnas för varje sameby/renbetesdistrikt och skall innehålla uppgift om:
   1. renägarnas namn, födelseår, hemort, renantal och renmärken,
   2. de betesområden som skall användas,
   3. namn och födelseår för de personer som avser att överskrida riksgränsen och upphålla sig i det andra landet enligt 21 § samt
   4. förmannens namn och upphållsplats under betestiden.
   har uppgift om renmärken en gång lämnats, behöver därefter endast nya märken eller ändringar av märken anmälas.
   Legitimation
   23 §
   Den som enligt 21 § uppehåller sig i det andra landet och som fyllt 15 år skall medföra särskild legitimationshandling, som på begäran skall uppvisas för landets myndigheter.
   Legitimationshandling utfärdas av myndighet i hemlandet och skall gälla högst fem år.
   Förmän
   24 §
   I varje sameby/renbetesdistrikt som berörs av denna konvention skall finnas en förman och en eller två ersättare för denne.
   Förmannen skall vara kontaktman mellan myndigheterna och renägarna i frågor som uppstår i samband med att renar från det ena landet betar i det andra. Han skall tillse att konventionens bestämmelser iakttages vid renskötselns utövande. Förmannen kan ge renägare som tillhör hans sameby/renbetesdistrikt de anvisningar och kräva den medverkan av dem som behövs för att konventionen skall efterlevas.
   Det åligger förmannen särskilt att:
   1. uppehålla sig på lämplig plats inom eller i närheten av betesområdet när renbetning är tillåten i det andra landet,
   2. vidtaga de åtgärder som är nödvändiga om konventionen överträder,
   3. söka utreda vems renar som vållat uppgiven skada.
   Tillsyn och bevakning
   25 §
   Under uppehåll och flyttning i det andra landet skall utövas sådan tillsyn över renarna som god renskötsel kräver.
   Renarna skall hållas under sådan bevakning att de såvitt möjligt hindras från att göra skada, att komma uanför betesområde eller flyttningsled eller att sammanblandas med främmande renar.
   Bevakas icke renarna på sätt som avses i andra stycket och vidtages ej rättelse efter anmaning, kan den lantbruksnämnd/reindriftsinspektör inom var område renarna finns ordna bevakning på renägarnas/samebyns bekostnad.
   Samling och skiljning
   26 §
   Samling för kalvmärkning eller för slakt eller skiljning får icke äga rum utan att underrättelse om tid och plats har sänts till förmännen i de sambyar/renbetesdistrikt i det andra landet som har angränsande områden. Underrättelsen skall sändas i så god tid som möjligt.
   27 §
   Har renar från de båda länderna sammanblandats skall samling och skiljning verkställas snarast möjligt.
   Samling och skiljning kan dock uppskjutas eller underlåtas om förmännen i berörda samebyar/renbetesdistrikt är eniga härom, eller om detta bestäms av den lantbruksnämnd/reindriftsinspektör inom vars område renarna finns.
   Samling och skiljning verkställes genom försorg av förmannen i den samby/det renbetesdistrikt inom vars område renarna finns. Om förmannen fordrar det skall andra berörda samebyar/renägare sända erforderlig arbetspersonal för att deltaga i arbetet och omhändertaga till samebyn/renägarna hörande renar. Förmannen avgör hur stor arbetstyrka de skall sända med hänsyn till det antal renar de kan antagas ha i den sammanblandade hjorden och till förhållandena i övrigt.
   Förmannen skall i så god tid som möjligt sända underrättelse om tid och plats för skiljningen till förmannen i övriga berörda samebyar/renbetesdistrikt.
   28 §
   Finner förman anledning antaga att renar från hans sameby/renbetes distrikt sammanblandats med renhjord från det andra landet, får han syna denna tillsammans med förmannen i det renbetesdistrikt/den sameby som renhjorden tillhör.
   29 §
   Vid tillbakaflyttning av norska renar från vinterbete i Sverige skall, innan renarna passerar riksgränsen, företagas samling och utskiljning av svenska renar.
   Samling och skiljning kan underlåtas om lantbruksnämnden samtycker. Samtycke bör lämnas när det finns anledning antaga att sammanblandning icke har skett.
   Samlingen och skiljningen verkställes genom försorg att den norske förmannen. Tid och plats skall godkännas av lantbruksnämnden, som underrättar förmännen i berörda samebyar.
   Lantbruksnämnden kan ålägga sameby att sända erforderlig arbetsper sonal för att biträda vid skiljningen och omhändertaga till samebyn hörande renar.
   30 §
   Innan svenska renar slutligt lämnar betesområde i Norge eller angränsande svenska områden och senast vid utgången av den i 2 § bestämda betestiden skall företagas samling och utskiljning av norska renar.
   Skiljningen skall verkställas på den norska sidan av riksgränsen om icke reindriftsinspektörer samtycker till att skiljningen företages på svenskt område.
   Samling och skiljning kan underlåtas om reindriftsinspektören samtycker. Samtycke bör lämnas när det finns anledning antaga att sammanblandning icke har skett eller när omständigheterna eljest gör det befogat. Reindriftsinspektören kan bestämma att sådant samtycke skall gälla tills vidare.
   Samlingen och skiljningen verkställes genom försorg av den svenska förmannen. Tid och plats skall godkännas av reindriftsinspektören, som underrättar förmännen i berörda renbetesdistrikt.
   Reindriftsinspetören kan ålägga renägarna i berörda renbetesdistrikt att sända erforderlig arbetspersonal för att biträda vid skiljningen och omhändertaga till distriktet hörande renar.
   31 §
   Renar som utan stöd av denna konvention befinner sig i det andra landet får icke föras tillbaka till hemlandet innan skiljning företagits.
   I fråga om skiljningen och samling som föregår den äger 27 § motsvarande tillämpning. Den lantbruksnämnd/reindriftsinspektör inom vars område renarna finns kan ålägga förmannen för den sameby eller det renbetesdistrikt, som huvuddelen av renarna tillhör, att ombesörja samlingen och skiljningen.
   Lantbruksnämnden/reindriftsinspektören kan medge undantag från föreskriften i första stycket. Lantbruksnämnden/reindriftsinspektören kan föreskriva att förmannen ombesörjer att skiljningen sker på lämplig plats i hemlandet och kan meddela denne närmare föreskrifter härför. Underrättelse om skiljningen skall sändas till den reindrifts inspektör/lantbruksnämnd inom vars område skiljningen skall verkställas.
   32 §
   Lantbruksnämnden/reindriftsinspektören kan föreskriva att samling och skiljning skall äga rum då
   1. förman i strid mot konventionen underlåter att ombesörja samling eller skiljning,
   2. förmän med stöd av 27 § andra stycket överenskommit att uppskjuta eller underlåta samling eller skiljning men sådan enligt myndighetens bedömande bör verkställas utan dröjsmål,
   3. det finns anledning antaga att sammanblandning skett eller
   4. eljest särskilda skäl föreligger.
   Lantbruksnämnden/reindriftsinspektören bestämmer tid och plats för samlingen och skiljningen.
   Innan föreskrift enligt första stycket meddelas skall berörd förman beredas tillfälle att yttra sig.
   33 §
   Efter skiljning skall den sameby/renägare till vilken utskild ren hör ombesörja att renen utan dröjsmål återföres till eget område.
   Sameby/renägare som i det andra landet hämtar egna renar som utskilts skall, där det kan ske utan väsentlig olägenhet, till hemlandet återföra även utskilda renar som tillhör annan sameby/renägare.
   Förman som ombesörjt skiljning skall tillse att märkta renar som icke omhändertages på sätt som anges i första eller andra stycket, bevakas till dess de hämtas av sameby/renägare till vilken de hör. Förmannen skall underrätta samebyns/renbetesdistriktets förman om var renarna kan hämtas samt ange en med hänsyn till förhållandena rimlig tid inom vilken hämtning skall ske.
   Kan renarna icke bevakas eller återföras utan väsentlig olägenhet eller underlåter samebyn/renägaren att avhämta djuren inom angiven tid, kan renarna efter medgivande av lantbruksnämnden/reindrifts inspektören säljas till slakt för ägarens räkning.
   34 §
   Uppstår oenighet vid genomförande av samling eller skiljning kan lantbruksnämnden/reindriftsinspektören vidtaga de åtgärder som påkallas av omständigheterna.
   Kostnader för renar från det andra landet
   35 §
   Kostnader för nödvändigt arbete med renar från det andra landet och utlägg som uppstår i samband härmed skall betalas av sameby/renägare som renarna tillhör.
   Har renar från de båda länderna sammanblandats, fördelas kostnader för samling och skiljning mellan samebyarna/renägarna i förhållande till det antal renar de har i den sammanblandade hjorden. Har sammanblandningen orsakats av oaktsamhet eller otillräcklig tillsyn och bevakning, kan den ansvariga samebyn/renägaren påföras en större del av eller hela kostnaden.
   Förmannen skall upprätta sammanställning över kostnderna, fördela dessa och sända dem som kräves på ersättning specificerade räkningar.
   Godtages icke ersättningskrav, bör lantbruksnämnden eller reindrifts inspektören, om någon av parterna begär det, medverka till att förlikning kommer till stånd.
   Renmärken
   36 §
   Vid registrering av renmärke skall tillses att detta tydligt skiljer sig från annat giltigt märke, som användes eller får användas på renar från det andra landet med vilka sökandens renar kan sammanblandas.
   Närmare bestämmelser om utväxling av upplysningar om renmärken fastställes efter överenskommelse mellan jordbruksdepartementet i Sverige och lantbruksdepartementet i Norge.
   Omärkt ren
   37 §
   Ren som icke är märkt före utgången av aril året efter det den fötts (omärkt ren) behandlas enligt lagen i det land där renen finns.
   I fråga om omärkt ren som finns i de betesområden som anges i 1 och 7 §§ under de enligt 2 och 8 §§ för varje område bestämda betestiderna gäller dock följande:
   1. Har renar från de båda länderna icke sammanblandats, skall omärkta renar behandlas enligt lagen i det andra landet om det icke är sannolikt att renarna hör hemma i det land där de finns.
   2. Har renar från de båda länderna sammanblandats, skall omärkta renar fördelas i förhållande till antalet märkta renar i den sammanblandade hjorden.
   Bestämmelserna i denna paragraf äger motsvarande tillämpning i fråga om ren med förstört eller okänt märke.
   Slakt
   38 §
   Under tillåtet uppehåll i det andra landet får renar slaktas med iakttagande av de bestämmelser som gäller i landet.
   Renar som finns i det andra landet utan stöd av denna konvention får icke slaktas utan tillstånd av den lantbruksnämnd/reindriftsinspektör inom vars område renarna finns.
   I fråga om kött och andra produkter som härrör från slakt av ren i det andra landet gäller detta lands bestämmelser om införsel och försäljning.
   Jakt och fiske
   39 §
   Den som enligt 21 § uppehåller sig i det andra landet har under den betestid som anges i 2 eller 8 § rätt till jakt och fiske inom betesområdet enligt samma bestämmelser som gäller för landets egna renskötande samer, dock endast till husbehov.
   Skogsfångst.
   40 §
   Den som låter sina renar beta i det andra landet enligt denna konvention får inom betesområdet och längs flyttningsled taga virke för att använda i renskötseln enligt samma bestämmelser som gäller för landets egna renskötande samer.
   Erfordras enligt dessa bestämmelser anvisning eller utsyning skall framställning härom göras senast sex månader före avverkning.
   Anläggningar för renskötseln m.m.
   41 §
   Den som låter sina renar beta i det andra landet enligt denna konvention får uppföra anläggningar eller bostad som behövs för renskötseln enligt samma bestämmelser som gäller för landets egna renskötande samer.
   Om det är ändamålsenligt, bör anläggningar för renskötseln nyttjas gemensamt av svenska och norska renägare. Lantbruksnämnden/reindrifts inspektören bör medverka till att överenskommelse härom träffas.
   Spärrstängsel
   42 §
   Längs riksgränsen och betesområdenas gränser får spärrstängsel uppföras för att underlätta renskötseln.
   Närmare bestämmelser om uppförande och underhåll av stängsel såsom om sträckning, utförande och fördelning av kostnader, fastställes genom särskild överenskommelse.
   Avviker stängselsträckning från riksgränsen eller betesområdets gräns, skall stängslet anses utgöra renbetesgräns vid tillämpningen av denna konvention.
   Inom betesområdet får spärrstängsel uppföras efter särskild överenskommelse.
   Naturvård
   43 §
   Vid planläggning, placering, uppförande och underhåll av anläggningar för renskötseln inbegripet stängsel skall tillbörlig hänsyn tagas till naturvården.
   Anläggningarna skall såvitt möjligt utföras och underhållas så att djur icke skadas.
   Den som uppfört anläggning svarar för uppröjning efter det att anläggningen utförts och för att överblivet material m.m. avlägsnas. Anläggning som ej underhålles eller icke längre behövs för renskötseln skall avlägsnas och erforderlig uppröjning skall utföras.
   Hundar
   44 §
   För bevakning av renarna får renhundar medföras från det ena landet till det andra.
   Medförande av utrustning m.m.
   45 §
   För användning av renskötseln får person som avses i 21 § från det ena landet till det andra medföra nödvändig utrustning, redskap och livsmedel samt material för uppförande och underhåll av anläggningar m.m. som nämns i 41 §.
   Vapen och ammunition
   46 §
   För användning i renskötseln och vid jakt enligt 39 § får person som avses i 21 § från det ena landet till det andra medföra vapen och ammunition.
   Närmare bestämmelser kan fastställas genom särskild överenskommelse.
   Radiosändare och mottagare
   47 §
   Person som avses i 21 § får från det ena landet till det andra medföra och i renskötseln använda radiosändare och mottagare med iakttagande av det andra landets bestämmelser.
   Närmare bestämmelser kan fastställas genom särskild överenskommelse.
   Motorfordon
   48 §
   För användning i renskötseln får person som avses i 21 § från det ena landet till det andra medföra motorfordon som är registrerar i hemlandet.
   För användning av terränggående motorfordon tillämpas samma bestämmelser som gäller för landets egna renskötande samer.
   Under annan tid än tillåten betestid får dock terränggående motorfordon användas i renskötseln i det andra landet först sedan meddelande tillställts den lantbruksnämnd/reindriftsinspektör inom vars område motorfordonet skall användas.
   Tull- och avgiftsfrihet
   49 §
   Utrustning, redskap och andra varor som avses i 45-48 §§ får medföras tull- och avgiftsfritt.
   Smittsamma djursjukdomar
   50 §
   När det finns anledning antaga att svårartad smittsam sjukdom utbrutit bland renar eller husdjur i det ena landet och att fara föreligger för att renbetning i det andra landet kan medföra ytterligare utbredning av sjukdomen, skall veterinärmyndigheterna i de båda länderna samråda. Vartdera landet kan därefter vidtaga de åtgärder eller utfärda de föreskrifter som behövs för att hindra sjukdomens utbredning.
   Förbud mot att renar från det ena landet kommer in i det andra utfärdas av vederbörande departement. Sådant förbud skall upphävas så snart faran för sjukdomens utbredning upphört.

Kapitel IV. Överträdelser av konventionen

   Meddelande om olovlig betning
   51 §
   När renar från det ena landet uppehåller sig i det andra landet utan stöd av denna konvention skall underrättelse härom snarast lämnas till den lantbruksnämnd/reindriftsinspektör inom vars område renarna finns. Skyldighet att lämna sådan underrättelse åligger renarnas ägare, den som i ägarens ställe svarar för bevakning och tillsyn samt den som har rätt att driva renskötsel inom det område där renarna finns.
   Lantbruksnämnden/reindriftsinspektören skall snarast underrätta förmannen i den sameby/det renbetesdistrikt där renarna finns, reindriftsinspektören/lantbruksnämnden i det andra landet samt om möjligt förmannen i det renbetesdistrikt/den sameby som renarna kan antagas tillhöra.
   Bestämmelserna i första och andra styckena äger motsvarande tillämpning när renarna finns på betesområde i strid mot 4 eller 10 § eller på flyttled i strid mot 16 §.
   Betesavgift
   52 §
   Har renar från det ena landet uppehållit sig i det andra landet utan stöd av denna konvention kan vederbörande renägare/sameby åläggas att betala betesavgift.
   Betesavgiften är i Sverige skr 1:00 och i Norge nkr 1:40 per ren utan hänsyn till uppehållets varaktighet samt i Sverige skr 0:40 och i Norge nkr 0:55 per ren för varje dag renarna uppehållit sig i det andra landet. Har uppehållet ej bringats att upphöra senast fjorton dagar efter det att lantbruksnämnden/reindriftsinspektören mottagit meddelande om olovlig betning enligt 51 § andra stycket är avgiften från och med den femtonde dagen efter mottagandet av meddelandet i Sverige skr 0:75 och i Norge nkr 1:05 per ren och dag.
   För kalvar under ett år utgår ej avgift.
   Avgiftsbeloppen enligt andra stycket omräknas vart femte år med tillämpning av konsumentprisindex i Sverige respektive i Norge med utgångspunkt i index per den 1 juli 1971. Omräkning skall icke ske om ändringen i indexen är mindre än 10 procent sedan beloppen senast fastställdes. De belopp som därvid framkommer avrundas till närmaste femörestal.
   53 §
   Beslut om betesavgift fattas av den lantbruksnämnd/reindriftsinspektör inom vars område det olovliga uppehållet ägt rum.
   Kan det olovliga uppehållet icke läggas renägaren eller den som på hans vägnar ansvarar för renarna till last eller är det eljest med hänsyn till omständigheterna oskäligt att ålägga full avgift, kan lantbruksnämnden/reindriftsinspektören nedsätta avgiftsbeloppet eller, om särskilda skäl föreligger, besluta att betesavgift icke skall utgå.
   Lantbruksnämnden/reindriftsinspektören sänder beslutet till den reindriftsinspektör/lantbruksnämnd inom vars område renarna eller huvuddelen av dem hör hemma. Samtidigt med beslutet lämnas upplysningar om alla de omständigheter som ligger till grund för beslutet.
   Den reindriftsinspektör/lantbruksnämnd som mottager beslutet skall utan dröjsmål sända detta till förmannen i det renbetesdistrikt/den sameby som renarna eller huvuddelen av dem tillhör och sända den lantbruksnämnd/reinsdriftsinspektör som fattat beslutet uppgift om när förmannen mottagit detta.
   Över beslut om betesavgift kan den som beslutet rör eller reindrifts inspektör/lantbruksnämnden anföra besvär hos lantbruksstyrelsen/fylk esmannen inom fem veckor efter det förmannen mottagit beslutet.
   54 §
   Beslut om betesavgift förfaller om det icke sänts till lantbruks nämnden/reindriftsinspektören i det andra landet senast tre månader efter det att det olovliga uppehållet upphört.
   55 §
   Betesavgiften skall betalas till den lantbruksnämnd/reindriftsinspek tör inom vars område det olovliga uppehållet ägt rum inom tre månader efter det att beslutet om avgiften vunnit laga kraft. Betalas icke avgiften inom denna tid skall beloppet på begäran av lantbruks nämnden/reindriftsinspektören förskotteras av vederbörande myndighet i det andra landet.
   56 §
   Betesavgift skall användas inom renskötseln.
   57 §
   Har renar uppehållit sig i område i strid mot 4 eller 10 § kan betesavgift enligt 52 § uttagas. Därvid gäller 53-56 §§ i tillämpliga delar.
   Ersättning för skada
   58 §
   I den mån särskilda bestämmelser om ersättning icke finns i denna konvention skall skada som vållas i det andra landet vid utövande av renskötsel ersättas enligt detta lands skadeståndsregler. För skada som därvid uppstår på renbete utgår icke ersättning.
   59 §
   Fordrar någon ersättning för skada vållad genom det andra landets renskötsel och träffas icke uppgörelse, skall på begäran av endera parten den lantbruksnämnd/reindriftsinspektör inom vars område skadan inträffat undersöka ansvarsfrågan och skadans storlek samt lägga fram förslag till förlikning.
   60 §
   Talan i anledning av skada som avses i 58 § kan väckas vid rätten i den ort, där skadan uppkom.
   Straffbestämmelser
   61 §
   Till böter dömes den som uppsåtligen eller av oaktsamhet
   1. åsidosätter åläggande eller föreskrift som meddelats med stöd av 16 § andra punkten,
   2. verkställer samling för kalvmärkning eller för slakt eller skiljning utan att sända underrättelse enligt 26 §,
   3. för renar tillbaka till Norge utan att samling och skiljning företagits enligt 29 § första stycket och utan att samtycke lämnats enligt 29 § andra stycket,
   4. för renar tillbaka från betesområde i Norge eller angränsande svenska områden utan att samling och skiljning företagits enligt 30 § första stycket och utan att samtycke lämnats enligt 30 § andra eller tredje stycket,
   5. för renar tillbaka till hemlandet utan att skiljning företagits enligt 31 § första stycket och utan att undantag medgivits enligt 31 § tredje stycket,
   6. åsidosätter åläggande som meddelats av lantbruksnämnd eller reindriftsinspektör med stöd av 31 § andra stycket andra punkten eller 32 §,
   7. slaktar renar i strid mot 38 § andra stycket,
   8. använder terränggående motorfordon i det andra landet i strid mot 48 § tredje stycket.
   Till ansvar enligt första stycket dömes ej, om ansvar för gärningen kan ådömas enligt allmän strafflag.
   62 §
   Allmänt åtal för förseelse som avses i 61 § får väckas endast efter anmälan av lantbruksnämnden eller reindriftsinspektören.
   63 §
   Den som i ena landet lagförts för gärning som avses i 61 § får ej lagföras för samma gärning i det andra landet.

Kapitel V. Särskilda bestämmelser

   Myndigheternas medverkan för konventionens uppfyllande
   64 §
   Myndigheterna i de båda länderna skall vara för sig och i samarbete genom lämpliga åtgärder verka för att bestämmelserna i denna konvention följs. De skall därvid eftersträva att den renskötsel som det egna landets samer bedriver i det andra landet sker i överensstämmelse med konventionen och skall lämna varandra bistånd vid tillämpningen av dess bestämmelser.
   Dispens
   65 §
   När väderleks- eller betesförhållanden eller andra omständigheter gör det nödvändigt, kan lanbruksnämnden/fylkesmannen efter framställning från reindriftsinspektören/lantbruksnämnden i det andra landet föreskriva tillfällig ändring av betesområden (7 respektive 1 §), betestider (8 respektive 2 §), renantal (11 respektive 6 §) och flyttningsleder (12 §).
   I brådskande fall kan ändring som avses i första stycket beslutas efter framställning direkt från förmannen i den sameby/det renbetesdistrikt i det andra landet som påkallar ändringen.
   Om fylkesmannen/landbruksnämnden i det andra landet lämnar samtycke härtill kan lantbruksnämnden/fylkesmannen medge tillfälligt undantag från bestämmelserna i 10 respektive 4 § om betesområdenas utnyttjande.
   Fast utskott
   66 §
   Vid ikraftträdandet av denna konvention skall de båda ländernas regeringar tillsätta ett fast utskott med uppgift att följa utvecklingen av den samiska renskötseln i de båda länderna och att lägga fram förslag om åtgärder som kan bidraga till en effektiv och ändamålsenlig tillämpning av konventionen.
   Utskottet skall bestå av tre medlemmar från vartdera landet. Av medlemmarna skall en från vartdera landet vara sakkunnig i rennäringsfrågor och en vara renskötande same.
   Medlemmarna tillsättes för en period av tre år. För varje medlem skall utses en personlig suppleant, som skall inträda vid förfall för ordinarie medlem.
   Sammanträde hålls minst en gång om året och i övrigt när det ena landets medlemmar begär det. Utskottet företager de resor som bedöms nödvändiga. Utskottet fastställer självt sin arbetsordning.
   Kapitel VI. Övergångsbestämmelser
   67 §
   Under en tid av fem år från konventionens ikraftträdande får området Rieppe i Troms fylke användas för svensk renbetning. Området har följande gränser:
   Från riksgränsen vid riksröse 295 B en rät linje i östlig riktning till Galgujavri, denna sjö, Galgujåkka och Skibotnelva till sammanflödet med Lavkajåkka, därifrån Lavkajåkka och Lavkavaggi till Gåvdajavri, denna sjö till södra ändan, därifrån Breiddalen till Gåldajavri, denna sjö till Treriksröset, därifrån riksgränsen tillbaka till riksröse 295 B.
   Betestiden är från och med den 1 maj till och med den 15 juni
   68 §
   Så länge betestillgången inom området Meselefors som anges i 7 § B 3 ej är tillräcklig för 1 500 renar skall i stället för området Hälla i Västerbottens och Västernorrlands län användas för norsk renbetning. Området har följande gränser:
   Från Vispsjöns södra ända en rät linje över punkt 469 på Vispsjöberget till väg nr 90, denna väg till Hällby regleringsmagasin, detta magasin till Risåns utlopp, därifrån en rät linje till vägskälet vid byn Mossaträsk, därifrån vägen till byn Käl, därifrån en rät linje till Holmträskets västra ända, därifrån en rät linje till Norra Hedvattensjön, denna sjö till dess norra ända, därifrån en rät linje till tjärn vid punkt 355, därifrån bäcken till Vispsjön.
   Högsta tillåtna renantal i Hälla är 1 500.
   Vid flyttning till Hälla användes den flyttningsled som i 12 § fastställt för Meselefors fram till Klinkhöjden. Därifrån sker flyttningen förbi Häggås, Avasjö, Lomsjö och Södra Noret till Vispsjön.
   Lantbruksnämnden avgör efter samråd med det fasta utskttet när området Meselefors skall tagas i bruk.
   Kapitel VII. Slutbestämmelser
   69 §
   Senast fem år före utgången av denna konventions giltighetstid eller före den 1 maj 1997, skall, om en av avtalsparterna påkallar det, en blandad svensk-norsk kommission tillsättas för att utreda frågan om det ena landets renskötande samer efter utgången av konventionens giltighetstid har behov av fortsatt renbetning i det andra landet i de betesområden som omfattas av denna konvention eller delar av dessa.
   Avtalspart, som påkallar tillsättandet av kommissionen, skall härom underrätta den andra avtalsparten senast ett år före den i första stycket angivna tidsfristen. Parterna skall därefter omgående inleda förhandlingar om utseende av ordförande för kommissionen samt om komissionens sekretariat m.m.
   70 §
   För att fullgöra den uppgift som är angiven i 69 § skall kommissionen i erforderlig utsträckning undersöka betestillgångarna inom Finnmarks, Troms och Nordlands fylken och i nordligaste delen av Nord-Tröndelags fylke samt i Norrbottens och Västerbottens län och i nordligaste delen av Jämtlands län. Kommissionen skall undersöka hur betestillgångarna utnyttjas inom dessa områden och hur de mest rationellt skall kunna utnyttjas. Därvid skall hänsyn också tagas till andra samhälls- och näringsintressen. Inom denna allmänna ram bestämmer kommissionen själv hur utredningsarbetet skall bedrivas.
   71 §
   Kommissionen skall bestå av tre medlemmar från vartdera landet. För varje medlem skall utses en personlig suppleant, som skall inträda vid förfall för ordinarie medlem.
   Kommissionen skall stå under ledning av en ordförande från ett tredje nordiskt land. Han skall utses gemensamt av de båda ländernas regeringar.
   De båda ländernas regeringar överenskommer om sammansättningen av kommissionens sekretariat, om behörighet för kommissionens ordförande att tillkalla sakkunniga och arbetsbiträde samt att utföra fältundersökningar och inhämta uppgifter från det fasta utskottet, tillsatt enligt 66 § och från myndigheter och enskilda.
   De gemensamma kostnaderna för kommissionens arbete skall fördelas lika mellan de båda länderna.
   72 §
   Kommissionen skall avge sitt betänkande senast tre år efter det att den tillsatts.
   Så snart kommissionens betänkande avgivits skall de båda ländernas regeringar inleda förhandlingar rörande den fortsatta rätten till renbetning i det andra landet efter utlöpandet av denna konventions giltighetstid. Förhandlingarna skall föras på grundval av betänkandet.
   Förhandlingarna skall ej omfatta det i 1 § A 4 angivna området Anjavassdalen om ej de båda ländernas regeringar enast om att särskilda skäl talar härför.
   Förhandlingarna skall såvitt möjligt slutföras innan denna konventions giltighetstid utlöper.
   73 §
   Denna konvention har följande kartbilagor:
   1. Topografisk karta över Norge i skala 1:50 000 förminskad till skala 1:100 000, bladen Helligskogen, Signaldalen, Storfjord och Tamokdalen samt topokrafisk karta över Norge i skala 1:100 000, bladen R 8 Råstajavri, P 8 Dividalen, P 9 Altevatn, O 9 Salvasskaret och O 8 Bardu på vilka inlagts gränser för betesområdena Tamok-Rosta, Devdisfjellet, Havgavuobmi, Anjavassdalen, Saarevuombi och Salvasskardet som anges i 1 § A 1-6 och Rieppe som beskrivs i 67 §.
   2. Topografisk karta över Norge i skala 1:100 000,
   a) bladen N 9 Narvik, N 10 Skjomen, M 10 Tysfjord och M 11 Hellemobotn på vilka inlagts gränser för de betesområden i Ankenes, Ballangens och Tysfjords kommuner som anges i 1 § B 1 a och b,
   b) bladen L 13 Saltdal och M 13 Sulitjelma på vilka inlagts gränser för det betesområde i Sörfolds och Fauske kommuner som anges i 1 § B 2,
   c) bladen L 14 Junkerdalen, L 15 Nasa, L 16 Virvand, K 15 Dunderlandsdalen och K 16 Umbugten på vilka inlagts gränser för de betesområden i Saltdals och Rana kommuner som anges i 1 § B 3 a och b,
   d) bladen K 16 Umbugten, K 17 Krutfjell och K 18 Skarmodalen på vilka inlagts gränser för de betesområden i Hemnes och Hattfjelldals kommuner som anges i 1 § B 4 och 5 a och b,
   e) bladen J 19 Börgefjell och K 19 Ranseren på vilka inlagts gränser för de betesområden i Hattfjelldals och Röyrviks kommuner som anges i 1 § B 6.
   3. Topografisk karta över Sverige i skala 1:100 000,
   a) en karta sammansatt av blad 2 Naimakka, 5 Soppero och 6 Karesuando på vilken inlagts gränser för betesområdet Maunu som anges i 7 § A 1,
   b) en karta sammansatt av blad 30 H Riksgränsen, 30 I Abisko, 30 J Rensjön och 29 J Kiruna på vilken inlagts gränser för betesområdena Njuorajaure och Patsajäkel som anges i 7 § A 2 och 3,
   c) en karta sammansatt av blad 35 Arvidsjaur, 36 Boden och 44/45 Piteå/Rödkallen på vilken inlagts gränser för betesområdena Älvsbyn och Storsund som anges i 7 § A 4 och 5,
   d) en karta sammansatt av blad 49 Lycksele, 55 Fredrika och 56 Degerfors NV på vilken inlagts gränser för betesområdena Ramsele och Granö som anges i 7 § B 1 och 2,
   e) en karta sammansatt av blad 48 Vilhelmina, 54 Åsele och 61 Junsele på vilken inlagts gränser för betesområdena Meselefors och Hälla som anges i 7 § B 3 och 68 §, och
   f) en karta sammansatt av blad 39 Jadnem och 46 Frostviken på vilken inlagts gränser för betesområdena Leipikvattnet och Blåsjökilen som anges i 7 § C 1 och 2.
   4. Topografisk karta över Sverige och Norge i skala 1: 250 000 bladen 30 Sollefteå, 32 Grong, 33 Vilhelmina, 34 Skellefteå, 36 Mosjöen, 37 Tärna, 38 Arvidsjaur, 39 Luleå, 40 Mo i Rana, 41 Saltdal, 42 Jokkmokk, 44 Sulitelma, 45 Kiruna, 47 Narvik, 48 Enontekiö, Nordreisa och Tromsö på vilka markerats gränserna för de betesområden som anges i 1, 7, 67 och 68 §§ och de flyttningsleder som anges i 12 och 68 §§.
   5. Topografisk karta över Sverige och Norge i skala 1: 1 000 000 på vilken markerats gränserna för de betesområden som anges i 1, 7, 67 och 68 §§ och de flyttningsleder som anges i 12 och 68 §§.
   Vid bristande överensstämmelse mellan gränsbeskrivning i 1, 7, 67 och 68 §§ och gränsens inläggning på kartbilaga skall beskrivningen äga vitsord.
   Detsamma gäller vid bristande överensstämmelse mellan beskrivning av flyttningsled i 12 och 68 §§ och dess inläggning på kartbilaga, då inläggningen endast avser att antyda ledens sträckning.
   74 §
   När denna konvention träder i kraft skall konventionen den 26 oktober 1905 angående flyttlapparnas rätt till renbete m.m. upphöra att gälla.
   75 §
   Denna konvention skall ratificeras och ratifikationsinstrumenten skall utväxlas i Stockholm senast den 28 april 1972.
   76 §
   Konventionen träder i kraft den 1 maj 1972 och gäller till och med den 30 april 2002.
   Till bekräftelse härav har nedanstående befullmäktigade ombud undertecknat konventionen och försett den med sina sigill.
   Som skedde i Oslo den....... i två exemplar, på svenska och norska språken, vilka äger lika vitsord.

Bilaga 2

Protokoll om uppförande och underhåll av spärrstängsel för renar

I samband med ingåendet av konventionen mellan Sverige och Norge om renbetning har den svenska och den norska regeringen med hänvisning till 42 och 43 §§ konventionen endast om följande bestämmelser rörande uppförande och underhåll av spärrstängsel för renar:

Ariktel 1

   Spärrstängsel skall snarast möjligt före den 1 maj 1975 uppföras på de sträckor som anges i denna artikel.
   A. Troms fylke
   1. Tamok-Rosta
   Längs den gräns som anges i 1 § A 1 konventionen från riksröse 294 (Treriksröset) till lämplig plats i Kitdalen (ca 35 km).
   2. Anjavassdalen och Havgavuobmi
   Längs den gräns som anges i 1 § A 4 konventionen från södra änden av Sandelvvatn till södra änden av Moarsejavri, därifrån längs den gräns som anges i 1 § A 3 konventionen till riksröse 283 (ca 50 km).
   3. Sarevuobmi
   Längs den gräns som anges i 1 § A 5 konventionen från riksröse 283 till riksröse 280, därifrån längs riksgränsen till Leinavatn (ca 29 km).
   B. Nordlands fylke
   1. I Ankenes och Ballangens kommuner
   a) Längs den gräns som anges i 1 § B 1 b konventionen från mynningen av bäcken som rinner ut i Middagsvatn norr om punkt 1262 till Forsvatn (ca 5 km).
   b) Från Forsvatn vid den gräns som anges i 1 § B 1 b konventionen i västlig riktning till Langvatn (ca 1 km).
   2. I Ballangens och Tysfjords kommuner
   Från den sydligaste viken i Langvatn i sydlig riktning förbi sjön vid punkt 792 till Baugevatn (ca 4 km).
   3. I Tysfjords kommun
   a) Längs den gräns som anges i 1 § B 1 b konventionen från den sydöstliga delen av Baugevatn till Paurovatn (ca 2 km).
   b) Längs den gräns som anges i 1 § B 1 b konventionen från Paurovatn till Naidivatn (ca 2 km).
   4. I Sörfolds kommun
   Från södra kanten av Flatkjölens sydöstra del, norr om riksröse 241 i sydlig riktning till Veiskivatn, därifrån till Kvitvatn, därifrån till Messingmalmvatn (ca 8 km).
   5. I Rana kommun
   Längs den gräns som anges i 1 § B 3 b konventionen från Kvefsendalstjen till riksgränsen ca 1 km öster om riksröse 220 A (ca 20 km).
   6. I Hemnes kommun
   Längs den gräns som anges i 1 § B 4 konventionen från Grasvatn till Okstindbreen (ca 2 km).
   C. Nordlands och Nord-Tröndelags fylken

I Hattfjelldals och Röyrviks kommuner

   Längs den gräns som anges i 1 § B 6 konventionen från sammanflödet mellan Ranserelva och bäcken från Rotnan till riksgränsen vid Östre Sipmeksjöen (ca 26 km).
   D. Jämtlands län

I Frostvikens kommun

   Längs den gräns som anges i 7 § C 1 konventionen från Östra Sipmekejaure till Leipikvattnet, därifrån till Ankarvattnet (ca 19 km).

Artikel 2

   Spärrstängsel skall före den 1 maj 1977 uppföras på de sträckor som anges i denna artikel.
   A. Troms fylke

Salvaskardet

   Längs den gräns som anges i 1 § A 6 konventionen på följande sträckor vid Leinavatn:
   a) från riksgränsen ca 2 km,
   b) från Buddugäsloukta till Avzeluokta,
   c) från viken 1 km sydost om Cuolbmaädnos utflöde till Skierreloukta,
   d) från Havgaluokta till Altevatn
   (tillsammans ca 10 km).
   B. Nordlands fylke
   1. I Ankenes kommun
   a) Längs den gräns som anges i 1 § B 1 a konventionen
   1. från sjön vid punkt 1111 till Nordre Coarvvejavrre, från denna sjös södra ände till Söndre Coarvvejavrre, från denna sjös sydvästra vik till närmaste vik i Vannaksvatn (ca 4 km),
   2. från Iptovatns södra ände till riksgränsen omedelbart norr om Rarkajaure (ca 4 km).
   b) Längs riksgränsen från Rarkajaure till Kjårdavatns sydöstligaste vik, från Kjårdavatns norra ände längs den gräns som anges i 1 § B 1 b konventionen till Midagsvatns södra ände (ca 6 km).
   2. I Saltdals kommun
   Längs den gräns som anges i 1 § B 3 a konventionen
   a) i Skaitidalen från sydvästsluttningen av Tausafjell mot Graddiselva (ca 5 km),
   b) från lämplig plats vid Graddiselva ca 1 km väster om riksgränsen fram till riksgränsen (ca 1 km).
   3. I Rana kommun
   Längs den gräns som anges i 1 § B 3 b konventionen från sammanflödet mellan Virvasselva och Blerekelva till Kvefsendalstjern (ca 12 km).
   4. I Hemnes kommun
   Längs den gräns som anges i 1 § B 4 konventionen från Okstindbreens sydligaste utlöpare till riksröse 215 (ca 15 km).
   5 I Hattfjelldals kommun
   a) Längs hela den gräns som anges i 1 § B 5 b konventionen (ca 15 km).
   b) Längs riksgränsen från Harvatn till den gräns som anges i 1 § B 6 konventionen, längs denna gräns till sammanflödet mellan Ranserelva och bäcken från Rotnan (ca 30 km).

Arikel 3

   Spärrstängsel skall före den 1 maj 1979 uppföras på de sträckor som anges i denna artikel.

A Troms fylke

Anjavassdalen

   Längs den gräns som anges i 1 § A 4 konventionen från lämplig plats i Beinelvdalen till Sandelvvatns södra ände (ca 30 km).
   B. Norrbottens län

I Jokkmokks kommun

   Från sjön Slapejaure till riksgränsen vid sjön Numirjaures västra ände (ca 7 km).
   C. Nordlands fylke 1. I Hamaröys kommun
   Från slutpunkten av sistnämnda stängsel längs riksgränsen till riks röse 244 A (ca 5 km).
   2. I Sörfolds kommun
   a) Från Sorjasjavrre vid punkt 770 till Langvatn ca 2 km väster om riksgränsen vid riksröse 243 (ca 2 km).
   b) På vissa sträckningar mellan Trolldalen och riksröse 242 (ca 7 km).

Arikel 4

   När betesområdet Maunu som anges i 7 § A 1 konventionen tages i bruk för norsk renbetning, skall i mån av behov stängsel uppföras längs områdets gräns från Kelottijärvi till Muonioälven.

Arikel 5

   Sprärrstängsel får uppföras i betesområdet Havgavuobmi i Troms fylke längs en av följande sträckningar:
   1. Från den punkt där det svenska stängsel som uppföres mellan Lainiovouma och Saarivuoma samebyar ansluter till riksgränsen mellan riksrösen 284 och 284 A, genom Julusvaggi, längs Julusjåkka och Divielva till lämplig punkt vid denna älv (ca 22 km).
   2. Från den punkt där det svenska stängsel som uppföres mellan Lainiovouma och Saarivouma samebyar ansluter till riksgränsen mellan riksösen 284 och 284 A, längs nordsidan av Råggastatjaeggi och tjärn vid punkt 625, därifrån i västlig riktning till Havgajåkka, längs denna bäck till inflödet i Divielva (ca 12 km).
   Norska myndigheter beslutar vilket av dessa alternativ som får utföras och meddelar jordbruksdepartementet i Sverige sitt beslut senast två månader efter protokollets ikraftträdande.
   Spärrstängsel enligt denna artikel får uppföras endast som fortsättning på det svenska stängsel som uppföres mellan Lainiovuoma och Saarivuoma samebyar.

Artikel 6

   De frister för uppförande av spärrstängsel som anges i artiklarna 1-3 kan förlängas om hinder uppstår på grund av ogynnsamma väderleksför hållanden, brist på arbetskraft eller material eller andra oförutsedda omständigheter av väsentlig betydelse.

Artikel 7

   Stängselsträckningarna fastställes närmare av vederbörande lantbruksnämnd och reindriftsinspektör gemensamt. Mindre avvikelser från de sträckningar som anges i artiklarna 1-5 får göras när det är lämpligt på grund av terrängförhållandena eller önskvärt av naturvårdshänsyn.
   Lantbruksnämnden och reindriftsinspektören upprättar protokoll över de stängselsträckningar som fastställes av dem. Protokollet skall åtföljas av kartbilagor.
   Arikel 8
   1. Norge uppför, bekostar och underhåller de stängsel som anges i
   artikel 1 punkt B 1 a, B 1 b, B 2, B 3 a, B 3 b, B 4 och B 5 (den del som icke uppföres av Sverige, se nedan),
   artikel 2 punkt B 1 a 1, B 1 a 2 och B 1 b,
   artikel 3 punkt C 2 b,
   2. Sverige uppför, bekostar och underhåller de stängsel som anges i
   artikel 1 punkt A 1, A 2, A 3, B 5 (en sträcka av 2 km med början vid riksröse 220 A), B 6, C och D,
   artikel 2 punkt A, B 2 a, B 2 b, B 3, B 4, B 5 a och B 5 b,
   artikel 3 punkt A, B, C 1 och C 2 a,
   artikel 5.
   3. Sverige uppför och underhåller det stängsel som anges i artikel 4. Kostnaderna härför fördelas lika mellan Sverige och Norge.
   När det är lämpligt med hänsyn till arbetets rationella utförande kan annan fördelning av skyldigheten att uppföra, bekosta och underhålla stängsel på vissa sträckor fastställas genom avtal mellan jordbruks departementet i Sverige och lantbruksdepartementet i Norge.

Arikel 9

   I fråga om stängslens utförande m.m. skall artikel 5 i Protokoll mellan Sverige och Norge om uppförande och underhåll av renstängsel utmed vissa delar av riksgänsen (Jämtlands län och Nord-Tröndelag och Sör-Tröndelag fylker) äga motsvarande tillämpning. Andra bestämmelser om stängsels utförande m.m. kan dock fastställas genom avtal mellan jordbruksdepartemenetet i Sverige och lanbruksdepartementet i Norge när detta är önskvärt av hänsyn till naturvården eller av andra skäl.
   Stängslen skall förses med erforderliga genomfartsportar och övergångsbroar.

Artikel 10

   När stängsel färdigställts, skall de kontrolleras och godkännas av vederbörande lantbruksnämnd och reindriftsinspektör gemensamt.

Ariktel 11

   Om det vid uppförande eller underhåll av stängsel är nödvändigt att utföra arbete i det andra landet, skall myndigheterna i detta land lämna de tillstånd som behövs.

Ariktel 12

   Arbetet med att uppföra eller underhålla stängsel kan utföras av svensk eller norsk myndighet eller upplåtas på entreprenad.

Artikel 13

   Arbete som i samband med uppförande eller underhåll av stängsel verkställs genom svensk myndighets eller svensk entreprenörs försorg på norsk mark eller genom norsk myndighets eller norsk entreprenörs försorg på svensk mark, skall med avseende på arbetsmarknadsför hållandena anses som utfört inom det egna landet.
   Vara som skall användas för arbete som avses i detta protokoll får tull- och skattefritt föras över från det ena landet till det andra av den som utför arbetet eller för hans räkning. När fråga är om maskiner, verktyg, material och annat som inte förbrukas för arbetets utförande, får dock tull- och skattefrihet åtnjutas endast om varan återföres eller utföres efter användningen.

Ariktel 14

   Innan spärrstängsel som anges i artikel 1, 2 eller 4 uppförts gäller i fråga om betesavgift nedan angivna avvikelser från 52 och 57 §§ konventionen.
   1. Om svenska renar olovligen överskrider gräns för betesområde i Norge under tillåten betestid för området eller olovligen överskrider riksgränsen under tiden den 1 maj - 15 september eller olovligen kommer in på betesområde som anges i 7 § konventionen samt det olovliga uppehållet upphör inom tio dagar efter det att den som ansvarar för renarna genom särskilt meddelande eller på annat sätt fått kännedom om uppehållet tillämpas följande bestämmelser:
   Om det olovliga uppehållet inträffar under första året av konventionens giltighetstid utgår icke betesavgift. För tiden därefter kan betesavgift utgå med följande andelar av de belopp som anges i 52 § konventionen.
    a) under andra året 30 procent,
    b) under trejde året 50 procent,
    c) under fjärde året 60 procent,
    d) under femte året 80 procent,
   2. Bestämmelserna under 1 äger motsvarande tillämpning om norska renar olovligen överskrider gräns för betesområde i Sverige, även om stängsel där ej skall uppföras, eller olovligen överskrider riksgränsen under tid då norsk renskötsel bedrives i gränstrakterna eller olovligen kommer in på betesområde som anges i 1 § konventionen under tid då området får användas för svensk renbetning.
   3. Bestämmelserna under 1 och 2 tillämpas icke
   a) om väsentligen samma renar ånyo olovligen överskrider betesgränsen på i huvudsak samma ställe inom 14 dagar efter det att renarna förts tillbaka till tillåtet betesområde,
   b) om renarna olovligen uppehåller sig i det andra landet och uppehållet icke heller skulle ha varit tillåtet enligt 1919 års renbeteskonvention i dess lydelse efter 1949.

Artikel 15

   Detta protokoll skall ratificeras och ratifikationsinstrumentet skall utväxlas i ........... senast den...........
   Protokollet träder i kraft den 1 maj 1972 och gäller till och med den 30 april 2002.
   Protokollet föreligger i två exemplar, på svenska och norska språken, vilka äger lika vitsord.

Bilaga 3

Avtal om ändring i konventionen den 9 februari 1972 mellan Sverige och Norge om renbetning

Den svenska och den norska regeringen har efter förhandlingar blivit eniga om följande ändringar i konventionen den 9 februari 1972 om renbetning.

1 § A andra stycket punkt 4 skall ha följande lydelse:

"4. Anjavassdalen

   Från Moarsejavris södra ände längs västgränserna för områdena Havgavuobmi och Devdisfjellet till Divielvas sammanflöde med Målselva, denna älv till sammanflödet med Kirkeselva, denna älv och Kirkesdalen till Kirkestinden, därifrån en rät linje till södra änden av sjön vid punkt 922, därifrån längs Gaskasvagge till Altevatn, denna sjö till Avzzejokkas västligaste utflöde, denna älv till i höjd med punkt 1012, därifrån en rät linje till södra änden av sjön vid punkt 786, därifrån en rät linje till Moarsejavris södra ände."
   6 § skall ha följande lydelse:
   "I Anjavassdalen är högsta tillåtna renantal 9 000."

7 § A första stycket skall ha följande lydelse:
   "I Norrbottens län får följande områden användas för norsk renbetning: Maunu, Jalkis Vuoskåive, Njuorajaure, Patsajäkel, Älvsbyn och Storsund."
   Vidare skall i 7 § under A infogas en ny punkt, 2, av nedan angivna lydelse, medan nuvarande punkterna 2-5 skall benämnas 3-6:

"2. Jalkis Vuoskåive

   Från riksröse 280 en rät linje till Voumajåkka i huvudsak efter befintligt renspärrstängsel på samma sträcka, därifrån en rät linje i nordostlig riktning mot Nautekielas till skärningspunkten med den bäck som mynnar i nordligaste viken av Vuomajaure, en rät linje från angivna skärningspunkt till nordostligaste viken av Kamasjaure, längs dennas norra strand till riksgränsen och denna till riksröse 280.
   Om det vid visst tillfälle inte finns betesmöjligheter inom området, skall lantbruksnämnden i Norrbottens län efter samråd med Saarivuoma sameby och tillitsmannsutvalget för Altevatns renbetesdistrikt anvisa ett annat lämpligt betesområde inom Saarivuoma sameby."
   I 8 § A skall infogas en ny punkt, 1, av nedan angivna lydelse, medan nuvarande punkterna 1 och 2 skall benämnas 2 respektive 3:
   "1. Området Jalkis Vuoskåive från och med den 1 januari till och med den 31 mars. Om det finns särskilda skäl, kan lantbruksnämnden i Norrbottens län efter samråd med Saarivuoma sameby och tillitsmanns utvalget för Altevatns renbetesdistrikt medge att området utnyttjas också från och med den 1 oktober till och med den 31 december samt från och med den 1 till och med den 30 april."
   10 § andra stycket punkt 1 skall ha följande lydelse:
   "1. Områdena Jalkis Vuoskåive och Njuorajaure får användas för svensk renbetning under den del av året då norsk renbetning ej är tillåten där."
   11 § skall ha följande lydelse
   "Högsta tillåtna renantal är i nedan angivna områden:
   A. Norrbottens län
1. Maunu               1 100
2. Jalkis Vuoskåive 1 500
3. Njuorajaure och
4. Patsajäkel 1 500
5. Älvsbyn och
6. Storsund 2 500
   B. Västerbottens län
1. Ramsele             1 000
2. Granö 1 000
3. Meselefors 1 500"

12 § A första stycket skall ha följande lydelse:

"Maunu

   Från Gåldajavri i huvudsak längs den vandringsled som passerar Liksojuovva mot Nilsivare, därifrån till Terpmisvare och längs fjällkjedan över Vadsåive, Njuoktjavare och Kerketjåkko till betesområdet Maunu."
   65 § skall ha följande lydelse:
   "När väderleks- eller betesförhållanden eller andra omständigheter gör det nödvändigt, kan lantbruksnämnden/reindriftssjefen efter framställning från reindriftsagronomen/lantbruksnämnden i det andra landet föreskriva tillfällig ändring av betesområden (7 respektive 1 §), betestider (8 respektive 2 §), renantal (11 respektive 6 §) och flyttningsleder (12 §).
   I brådskande fall kan ändring som avses i första stycket beslutas efter framställning direkt från förmannen i den sameby/det renbetesdistrikt i det andra landet som påkallar ändringen.
   Om reindriftssjefen/lanbruksnämnden i det andra landet lämnar samtycke härtill, kan lantbruksnämnden/reindriftssjefen medge tillfälligt undantag från bestämmelserna i 10 respektive 4 § om betesområdenas utnyttjande".
   I 73 § första stycket punkt 3 skall infogas en ny underpunkt, b), av nedan avgivna lydelse, medan nuvarande underpunkterna b) - f) skall benämnas c) - g):
   "b) en karta sammansatt av bladen 30 J Rensjön och 31 J Råstojaure på vilken inlagts gränser för betesområdet Jalkis Vouskåive som anges i 7 § A 2."
   I 14, 22, 25, 27, 30-34, 38, 41, 48, 51-55, 59, 61 och 62 §§ skall "reindriftsinspektör(en)" ersättas med "reindriftsagronom(en)". Lag (1984:903).

Bilaga 4

Avtal om ändring i protokollet den 9 februari 1972 mellan Sverige och Norge om uppförande och underhåll av spärrstängsel för renar

I samband med förhandlingar mellan den svenska och den norska regeringen om ändringar i konventionen den 9 februari 1972 om renbetning har regeringarna blivit eniga om följande ändringar i protokollet samma dag om uppförande och underhåll av spärrstängsel för renar.
   Artikel 1 första stycket skall ha följande lydelse:
   "Spärrstängsel skall, i den mån inte annat följer av punkt A 2, snarast möjligt före den 1 maj 1975 uppföras på de sträckor som anges i denna artikel."
   Artikel 1 punkt A 2 skall ha följande lydelse:

"2. Anjavassdalen och Havgavuobmi

   Längs den gräns som anges i 1 § A 4 konventionen från Avzzejokkas västligaste utflöde i Altevatn till södra änden av Moarsejavri, därifrån längs den gräns som anges i 1 § A 3 konventionen till riksröse 283 (ca 45 km). Detta stängsel skall uppföras före den 1 maj 1986.
   Vidare skall i mån av behov stängsel uppföras längs den gräns som anges i 1 § A 4 konventionen från Kirkestinden till Altevatn."
   I artikel 3 skall punkt A utgå medan nuvarande punkterna B och C skall bestämmas A respektive B.
   Artikel 7 skall ha följande lydelse:
   "Stängselsträckningarna fastställs närmare av vederbörande lantbruksnämnd och reindriftsagronom gemensamt. Mindre avvikelser från de sträckningar som anges i artiklarna 1-5 får göras när det är lämpligt på grund av terrängförhållandena eller önskvärt av naturvårdshänsyn.
   Om det finns särskilda skäl, får det i 66 § konventionen angivna fasta utskottet föreslå de båda ländernas regeringar att besluta att vissa spärrstängsel enligt artiklarna 1-5 inte skall uppföras eller att i stället renvaktarstugor uppförs eller andra åtgärder vidtas som i huvudsak tillgodoser samma syfte som spärrstängsel.
   Lantbruksnämnden och reindriftsagronomen upprättar protokoll över de stängselsträckningar som fastställs av dem och över de anläggningar som uppförs i stället för stängsel. Protokollet skall åtföljas av kartbilagor."
   Artikel 8 punkterna 1 och 2 skall ha följande lydelse:
   "1. Norge uppför, bekostar och underhåller de stängsel som anges i
   artikel 1 punkt B 1 a, B 1 b, B 2, B 3 a, B 3 b, B 4 och B 5 ( den del som icke uppföres av Sverige, se nedan),
   artikel 2 punkt B 1 a, B 1 a 2 och B 1 b,
   arikel 3 punkt B 2 b.
   2. Sverige uppför, bekostar och underhåller de stängsel som anges i
   artikel 1 punkt A 1, A 2, A 3, B 5 (en sträcka av 2 km med början vid riksröse 220 A), B 6, C och D,
   artikel 2 punkt A, B 2 a, B 2b, B 3, B 4, B 5 a och B 5 b,
   artikel 3 punkt A, B 1 och B 2 a,
   artikel 5."
   Artikel 10 skall ha följande lydelse:
   "När stängsel färdigställts eller annan åtgärd vidtagits, skall detta kontrolleras och godkännas av vederbörande lantbruksnämnd och reindriftsagronom gemensamt." Lag (1984:903).

Bilaga 5

Avtal mellan regeringen i Konungariket Sverige och regeringen i Konungariket Norge om förlängning av konventionen den 9 februari 1972 mellan Sverige och Norge om renbetning jämte protokoll den 9 februari 1972 om uppförande och underhåll av spärrstängsel för renar

Konventionen den 9 februari 1972 mellan Sverige och Norge om renbetning (konventionen) jämte protokoll samma dag om uppförande och underhåll av spärrstängsel för renar (stängselprotokollet) löper ut den 30 april 2002.
   Den svensk-norska renbeteskommissionen av år 1997 presenterade i april 2001 ett betänkande som underlag för en ny renbeteskonvention. Förhandlingar mellan parterna om en ny konvention förestår och eftersom det kan förutses att en överenskommelse härom inte kommer att föreligga innan den nuvarande konventionen löper ut har parterna kommit överens om följande.

Artikel I

   Konventionens och stängselprotokollets giltighetstid förlängs med tre år, till och med den 30 april 2005.

Artikel II

   Denna överenskommelse träder i kraft den dag parterna genom notväxling har meddelat varandra att de interna rättsliga procedurerna för avtalets ikraftträdande är fullföljda.

Artikel III

   Upprättat i , i ett exemplar på svenska och ett exemplar på norska. Lag (2002:88).
SFS 1972:114

Källa
Regeringskansliets rättsdatabaser

Utfärdad:
1972-04-21

Rättelseblad:
Endast den svenska texten är med i bilagorna.

Uppdaterad:
t.o.m. SFS 2002:88