SFS 1966:301

Källa
Regeringskansliets rättsdatabaser

Utfärdad:
1966-06-16

Upphävandedatum:
1992-01-01

Uppdaterad:


Författningen har upphävts / ska upphävas 1992-01-01 genom SFS 1991:1137

1 § I brottmål äger rätten besluta om undersökning av den misstänktes sinnesbeskaffenhet (rättspsykiatrisk undersökning) enligt denna lag.
   Rättspsykiatrisk undersökning utföres av läkare vid rättspsykiatrisk klinik eller station eller av annan läkare som socialstyrelsen utser. Socialstyrelsen bestämmer undersökningarnas fördelning på kliniker och stationer. Lag (1969:40).

2 § Beslut om rättspsykiatrisk undersökning får meddelas, om den misstänkte erkänt gärningen eller övertygande bevisning förebragts att han begått den och undersökningen kan antagas få betydelse för bestämmande av brottspåföljd eller i annat hänseende för målets avgörande.
   Finner rätten att svårare straff än böter ej bör följa på brottet, får rättspsykiatrisk undersökning beslutas endast om särskilda skäl föreligga.

3 § Rätten får ej förordna att någon skall överlämnas till sluten psykiatrisk vård eller till vård i specialsjukhus för psykiskt utvecklingsstörda utan att rättspsykiatrisk undersökning företagits.
   Förordnande som avses i första stycket behöver dock ej föregås av rättsprykiatrisk undersökning om den misstänkte är intagen på sjukhus för sluten psykiatrisk vård med stöd av beslut enligt 9 § andra stycket lagen den 16 juni 1966 (nr 293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall eller på grund av domstols förordnande eller är utskriven på försök enligt 19 § samma lag eller är inskriven i specialsjukhus för psykiskt utvecklingsstörda med stöd av 35 § lagen den 15 december 1967 (nr 940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda. I sådant fall är det tillräckligt att i målet föreligger utlåtande av socialstyrelsen enligt vilket det är uppenbart att den misstänkte kan beredas fortsatt vård med stöd av lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall eller med stöd av 35 § lagen angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda. Lag (1969:40).

4 § Beslut om rättspsykiatrisk undersökning skall meddelas så snart det kan ske.
   Undersökningen skall utföras med största möjliga skyndsamhet. Skriftligt utlåtande över undersökningen skall avges till rätten inom sex veckor från det beslutet om undersökningen inkom till den klinik eller station till vilken undersökningen hör. Socialstyrelsen äger medge anstånd i särskilt fall. Lag (1969:40).

5 § Utlåtande över rättspsykiatrisk undersökning skall, om annat ej följer av rättens beslut, innehålla uttalande dels om förutsättningarna för att bereda den misstänkte vård med stöd av lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall eller vård i specialsjukhus med stöd av 35 § lagen angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda, dels om den misstänktes sinnesbeskaffenhet vid gärningens begående. Anser undersökningsläkaren att den misstänkte på grund av sin sinnesbeskaffenhet bör bli föremål för annan åtgärd än sluten psykiatrisk vård eller vård i specialsjukhus, skall detta anmärkas.
   Undersökningsläkaren skall i utlåtandet ange de omständigheter på vilka han grundar sina uttalanden. Lag (1967:947).

6 § Om rätten infordrar socialstyrelsens utlåtande över verkställd rättspsykiatrisk undersökning, skall styrelsen vid behov komplettera undersökningen.
   Socialstyrelsen skall i sitt utlåtande taga ställning till undersökningsläkarens uttalanden och, om styrelsens mening avviker från undersökningsläkarens, ange skälen härför. Lag (1969:40).

7 § Den som är häktad och skall undergå rättspsykiatrisk undersökning skall så snart det lämpligen kan ske överföras till den klinik vid vilken undersökningen skall utföras. Om undersökningen ej skall utföras vid rättspsykiatrisk klinik, skall han i stället förvaras i kriminalvårdsanstalt eller häkte.
   Har misstänkt, som är häktad, för rättspsykiatrisk undersökning förvarats på annan plats än i häkte, skall han återföras till häktet så snart undersökningen avslutats. Är han enligt undersökningsläkarens utlåtande i behov av sluten psykiatrisk vård eller vård i specialsjukhus, skall han i stället förvaras på rättspsykiatrisk klinik.
   Har rätten förordnat att någon skall överlämnas till sluten psykiatrisk vård eller vård i specialsjukhus och därvid förklarat att han skall vara häktad, skall han vårdas på rättspsykiatrisk klinik eller psykiatrisk avdelning i kriminalvårdsräjong till dess han intages på sjukhus enligt 12 § lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall eller på specialsjukhus. Han får, även sedan domen i målet vunnit laga kraft, hindras att lämna kliniken eller avdelningen och i övrigt underkastas det tvång som är nödvändigt med hänsyn till ändamålet med vården eller för att skydda honom själv eller omgivningen. Lag (1974:207).

7 a § Om det beträffande misstänkt, som är häktad, kan förutses att det kommer att dröja avsevärt innan beslutad rättspsykiatrisk undersökning kan inledas, får förordnas, att den misstänkte skall förvaras i sådan kriminalvårdsanstalt eller avdelning av kriminalvårdsanstalt som är sluten och därvid vara underkastad bestämmelserna i 10, 17, 18 och 20-22 §§ lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt i tillämpliga delar. Sådant förordnande får meddelas endast om chefen för den klinik vid vilken undersökningen skall utföras eller, om undersökningen ej skall utföras vid rättspsykiatrisk klinik, undersökningsläkaren begär det samt den misstänkte och åklagaren samtycka därtill. Innan förordnande meddelas skall tillfälle beredas den misstänktes försvarare att yttra sig.
   Så snart undersökningen kan inledas skall den misstänkte föras till den plats där undersökningen skall utföras. Om särskilda skäl i annat fall föranleda att förvaring under villkor som avses i första stycket avbrytes, skall förordandet därom återkallas.
   Beslut enligt denna paragraf meddelas av kriminalvårdsstyrelsen eller tjänsteman inom kriminalvården som styrelsen bestämmer. Lag (1974:207).

8 § Den som är på fri fot och skall undergå rättspsykiatrisk undersökning är skyldig att inställa sig för undersökningen på tid och plats som undersökningsläkaren bestämmer. Undersökningen bör om möjligt bedrivas på sådant sätt att den misstänkte ej hindras i sin förvärvsverksamhet eller åsamkas annan allvarlig olägenhet.

9 § Underlåter misstänkt som är på fri fot att inställa sig till rättspsykiatrisk undersökning eller föreligger annat skäl att antaga att han ej kommer att frivilligt medverka till undersökningen, äger rätten besluta om hans intagning på viss rättspsykiatrisk klinik. I beslutet skall fastställas den längsta tid, högst tre veckor, under vilken den misstänkte får hållas kvar på kliniken. Kan undersökningen ej avslutas inom fastställd tid, äger rätten besluta om fortsatt intagning under ytterligare högst tre veckor.
   Den som är intagen på rättspsykiatrisk klinik med stöd av första stycket får hindras att lämna kliniken och i övrigt underkastas det tvång som är nödvändigt med hänsyn till ändamålet med intagningen eller för att skydda honom själv eller omgivningen.
   Framställning om intagning på rättspsykiatrisk klinik med stöd av första stycket göres av undersökningsläkaren. Den misstänkte skall beredas tillfälle att yttra sig över framställningen.

9 a § Vill misstänkt som vistas på rättspsykiatrisk klinik enligt 7 eller 9 § avsända brev, får chefen för kliniken kvarhålla brevet, om den misstänkte lider av psykisk sjukdom och anledning föreligger antaga att brevet har ett sådant av sjukdomen påverkat innehåll att dess avsändande kan föranleda betydande olägenhet för den misstänkte. Medger den misstänkte att brevet får öppnas och granskas, får brevet kvarhållas, om brevet visar sig uppenbarligen ha ett sådant innehåll som nu har sagts.
   Första stycket gäller ej brev som är ställt till svensk myndighet eller den misstänktes offentlige försvarare.
   Vad i denna paragraf är föreskrivet om brev gäller även annan skriftlig handling. Lag (1976:372).

10 § Från en verksamhet där sekretess gäller enligt 7 kap. 1 § eller 4 § första och tredje styckena sekretesslagen (1980:100) skall utan hinder av sekretessen lämnas ut sådana uppgifter om en misstänkt som behövs för en rättspsykiatrisk undersökning eller ett utlåtande från socialstyrelsen enligt denna lag.
   Polismyndighet skall på begäran av undersökningsläkaren lämna biträde om en misstänkt, som är på fri fot, inte ställer sig till förfogande för en rättspsykiatrisk undersökning som han skall genomgå. Lag (1980:988).

11 § Talan mot beslut, varigenom rätten med stöd av 9 § första stycket förordnat att någon skall vara intagen för undersökning på rättspsykiatrisk klinik, föres särskilt.
   Beslut som rätten meddelat med stöd av denna lag länder omedelbart till efterrättelse. Beträffande beslut enligt 9 § första stycket gäller detta dock endast om beslutet innefattar förordnande om fortsatt intagning för undersökning på rättspsykiatrisk klinik.

11 a § Mot socialstyrelsens beslut enligt 4 § och mot kriminalvårdsstyrelsens beslut enligt 7 a § föres talan hos kammarrätten genom besvär. I samma ordning föres talan mot beslut i särskilt fall av kriminalvårdsstyrelsen eller socialstyrelsen rörande tillämpningen av 7 eller 9 §.

Talan mot annat beslut av kriminalvårdsstyrelsen eller socialstyrelsen rörande tillämpningen av denna lag föres hos Konungen genom besvär. Lag (1971:640)

12 § Närmare föreskrifter för tillämpningen av denna lag meddelas av Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer.

Övergångsregler

Övergångsbestämmelser

1966:301
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1967.
Vid tillämpning av 3 § jämställes den som är kvarhållen på sinnessjukhus efter prövning enligt 12 § sinnessjuklagen den 19 september 1929 (nr 321) med den som är intagen med stöd av beslut enligt 9 § andra stycket lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall och den som utskrivits på försök enligt 19 § sinnessjuklagen med den som utskrivits på försök enligt 19 § lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall.
Är någon, som ej är häktad vid lagens ikraftträdande, intagen på sinnessjukhus eller sinnessjukavdelning vid fångvården på grund av dom, som ej vunnit lag kraft, äga till dess så sker bestämmelserna i 47 § 1 och 2 sinnessjuklagen tillämpning på honom. Bestämmelsen i 47 § 1 tredje stycket nämnda lag om sinnessjuknämnden gäller därvid psykiatriksa nämnden.
Har rätten med stöd av bestämmelse som gällde före lagens ikraftträdande förordnat om intagning av misstänkt på sinnessjukhus för undersökning, får den misstänkte ej på grund av detta förordnande kvarhållas på sjukhuset längre tid än tre veckor från ikraftträdandet. Kan undersöknigen ej avslutas inom denna tid, får beslut om intagning för undersökning meddelas enligt 9 § denna lag, dock ej för längre tid än sammanlagt tre veckor. Sådant beslut länder omedelbart till efterrättelse.
Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till bestämmelse som ersatts genom bestämmelse i denna lag, skall den nya bestämmelsen tillämpas.
1971:640
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.
Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om talan mot beslut som meddelats före den 1 januari 1972.
Karnov Group Testa Karnov Juridik gratis Testa Karnov Kommun
Läs artikeln om EU:s dataskyddsförordning Läs om Innovationspartnerskap –  en innovation inom offentlig upphandling Läs intervjun med Göran Lambertz. Om karriären, Quick och framtiden Läs artikeln om hur LVU ska skydda barn och ungdomar från hedersvåld Läs artiklar och krönikor från jurdikbranschen