Författningen har upphävts / ska upphävas 1994-04-01 genom SFS 1993:1617

Inledande bestämmelse

1 § Med allmän plats förstås i denna stadga gata, torg, park och annan plats, som enligt fastställd stadsplan eller byggnadsplan utgör allmän plats och som upplåtits för avsett ändamål, för allmänheten tillgänglig del av hamnområde samt allmän väg ävensom annat område, som är upplåtet till eller eljest nyttjas för allmän samfärdsel.
   I lokal ordningsstadga må bestämmas, att andra till allmänt begagnande upplåtna områden än nyss sagts vid tillämpningen av allmänna ordningsföreskrifterna i denna stadga ävensom av föreskrift i lokal ordningsstadga skola vara likställda med allmän plats.

Allmänna ordningsföreskrifter

2 § Allmän plats inom stadsplanelagt område får inte användas för upplag, avstjälpning, försäljningsstånd, ställningar och liknande utan polismyndighetens tillstånd. Sådan plats får inte heller i övrigt utan tillstånd av polismyndigheten användas på ett sätt som inte stämmer överens med det ändamål för vilket den har upplåtits eller anvisats eller som inte är allmänt vedertaget. Tillstånd krävs dock inte för försäljning på salutorg och liknande plats som är upplåten till allmän försäljningsplats.
   Innan tillstånd meddelas, skall polismyndigheten inhämta yttrande från den kommunala nämnd som kommunen har bestämt. Om denna avstyrker, får tillstånd inte meddelas.
   Vid tillståndsprövningen skall polismyndigheten ta särskild hänsyn till gångtrafikens intresse och om tillstånd beslutas meddela de föreskrifter som behövs för att förhindra olyckshändelse.
   I fråga om allmänna vägar gäller kravet på polismyndighetens tillstånd endast beträffande åtgärd som inte är reglerad i väglagen (1971:948). Lag (1979:970).

3 § Allmän plats inom stadsplanelagt område och allmän väg inom byggnadsplanelagt område skall genom tjänliga renhållningsåtgärder, genom snöröjning jämte undanskaffande av snö och is, genom sandning eller annan åtgärd till motverkande av halka, genom bortförande av sand och annat som påförts till motverkande av halka samt genom rensning och upptining av rännstensbrunn och ledning som förbinder sådan brunn med allmän avloppsledning hållas i sådant skick, som med hänsyn till ortsförhållandena, platsens belägenhet inom samhället och omständigheterna i övrigt tillgodoser skäliga anspråk.
   Till renhållning hänföres sopning, bortförande av orenlighet och nedskräpande föremål, borttagande av ogräs samt annan med de nu nämnda jämförlig åtgärd.
   Angående fullgörandet av skyldighet, som nu sagts, finnas särskilda bestämmelser. Kungörelse (1971:953).

4 § Byggnader samt ställningar, skyltar och andra liknande anordningar skola ägnas sådan tillsyn att fara icke uppkommer för dem som färdas eller uppehålla sig å allmän plats. Snö och is, som genom ras kan vålla olycksfall för sådan vägtrafikant, skall avlägsnas från tak, rännor och dylikt.

5 § Den som upptager vak eller isränna, verkställer schaktning eller grävning eller utför annat liknande arbete, vilket med hänsyn till platsens belägenhet och omständigheterna i övrigt medför fara för annan, är skyldig vidtaga de åtgärder som erfordras till förebyggande av faran.
   Vid brunnar skola vidtagas sådana skyddsanordningar, som med hänsyn till platsens belägenhet och övriga omständigheter kunna anses påkallade.

6 § Inom stadsplanelagt område må sprängning, fyrverkeri och skjutning med eldvapen ej äga rum utan tillstånd av polismyndigheten.
   Den som ej fyllt arton år må ej heller inom område, som nyss nämnts, utan tillstånd för skjutning utomhus begagna luft- eller fjädervapen, med vilket kulor, hagel eller andra projektiler kunna utskjutas. Detsamma gäller även utanför sådant område, om ej skjutningen sker under uppsikt av person som fyllt tjugo år.
   Skjutbana, som ej hör till krigsmakten, må icke tagas i bruk innan den godkänts av myndighet, som i första stycket sägs. Kungörelse (1973:1178).

7 § De ytterligare föreskrifter i avseende å den allmänna ordningen, som för kommun eller del därav finnas erforderliga och ej angå förhållanden, om vilka annorledes är bestämt, meddelas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, i lokal ordningsstadga av kommun eller länsstyrelse i den ordning som föreskrivs i 23 §.
   Vid meddelande av sådan föreskrift skall tillses att därigenom icke lägges onödigt tvång på allmänheten eller eljest göres obefogad inskränkning i den enskildes frihet. Lag (1982:1171).

8 § För särskilda fall äger polismyndigheten meddela de ordningsföreskrifter som finnas erforderliga med avseende å handel och därmed jämförlig hantering, som bedrives utomhus å allmän plats eller angränsande område, samt annan verksamhet eller annat förehavande, som äger rum å allmän plats och ej är att hänföra till offentlig tillställning eller allmän sammankomst. Dylika föreskrifter må avse jämväl användande av badplats eller lägerområde, vartill allmänheten äger tillträde, samt hållande av lokal eller plats för sport, spel eller liknande. Vid meddelande av föreskrifter skall iakttagas vad i 7 § andra stycket sägs.
   När så befinnes påkallat med hänsyn till den allmänna ordningen, må nämnda myndighet förbjuda verksamhet eller förehavande, som i första stycket sägs, samt påbjuda borttagande av försäljningstillstånd, ställning och dylikt som utan tillstånd anbringats å eller invid allmän plats.
   Visar sig behov föreligga av allmänna föreskrifter i sådant eller annat hänseende skall myndigheten göra anmälan därom till kommunfullmäktige. Kungörelse (1971:672).

Offentliga tillställningar

9 § Med offentlig tillställning avses tävling och uppvisning i sport och idrott, danstillställning, cirkusföreställning, tivolinöjen, festtåg, marknad och mässa samt tillställning av annat slag, som anordnas för allmänheten och som inte avses i lagen (1956:618) om allmänna sammankomster.
   Såsom offentlig skall anses jämväl tillställning, till vilken tillträde är beroende av medlemskap i viss förening eller av inbjudning, därest tillställningen uppenbarligen utgör del av rörelse, som föreningen eller inbjudaren driver uteslutande eller väsentligen för anordnande av dylika tillställningar, eller vilken eljest, såsom med avseende å omfattningen av den krets som äger tillträde eller de villkor under vilka tillträde lämnas, är att jämställa med tillställning till vilken allmänheten har tillträde. Lag (1990:1185).

10 § Offentlig tillställning som utgör pornografisk föreställning får inte anordnas. Lag (1982:344).

11 § Därest det med hänsyn till krig, krigsfara eller andra sådana utomordentliga förhållanden eller farsot finnes påkallat, äger regeringen eller, efter regeringens bemyndigande länsstyrelsen förordna, att offentlig tillställning icke må hållas inom visst län eller del därav. Lag (1976:1003).

12 § Offentlig tillställning får inte anordnas på allmän plats utan tillstånd av polismyndigheten.
   Sådant tillstånd fordras även i annat fall för offentlig danstillställning, cirkusföreställning, tivolinöjen och därmed jämförlig nöjestillställning, utomhusmarknad samt tävling och uppvisning i motorsport och professionell brottning.
   Om det kan ske utan fara för ordning och säkerhet, får polismyndigheten befria en sammanslutning eller annan anordnare från skyldigheten att söka tillstånd enligt andra stycket beträffande tillställningar av ett visst slag. Lag (1990:1185).

13 § Vill någon inom stadsplanelagt eller byggnadsplanelagt område anordna annan offentlig tillställning än sådan för vilken fordras tillstånd, skall därom göras anmälan till polismyndigheten.
   Om det finnes erforderligt för ordningens upprätthållande, må länsstyrelsen förordna, att vad som föreskrivits för stadsplanelagt och byggnadsplanelagt område skall gälla även inom annat område; tillställningar som hållas inomhus må därvid undantagas.
   Befrielse från anmälningsskyldighet må av polismyndigheten, i den mån det kan ske utan fara för ordning och säkerhet, medgivas sammanslutning eller annan anordnare beträffande tillställningar av visst slag. Kungörelse (1972:784).

14 § Ansökan om tillstånd att anordna offentlig tillställning skall göras skriftligen i god tid före tillställningen. Om inte annat föreskrivs med stöd av 22 § andra stycket, skall ansökningen om möjligt göras så tidigt att den är polismyndigheten tillhanda senast på sjunde dagen före tillställningen.
   Ansökningen skall innehålla uppgift om anordnaren, tiden och platsen för tillställningen, dennas art och huvudsakliga utformning samt de åtgärder rörande ordning och säkerhet vid tillställningen som anordnaren avser att vidtaga.
   Om det behövs, får polismyndigheten förelägga anordnaren att inkomma med ytterligare uppgifter eller själv ombesörja utredning. För undersökning som kräver särskild fackkunskap får sakkunnig anlitas på anordnarens bekostnad.
   Föreläggandet får inte avse skyldighet att tillhandahålla handling angående eller redogörelse för innehållet i dramatisk eller annan muntlig framställning som avses förekomma vid tillställningen. Detta gäller inte, om medgivande behövs enligt 21 § första stycket. Lag (1979:970).

15 § Anmälan om offentlig tillställning skall göras skriftligen eller muntligen och om möjligt så tidigt att den är polismyndigheten tillhanda senast på femte dagen före tillställningen.
   Anmälningen skall innehålla uppgift om anordnaren, tiden och platsen för tillställningen, dennas art och huvudsakliga utformning samt de åtgärder rörande ordning och säkerhet vid tillställningen som anordnaren avser att vidtaga. Om det behövs, får polismyndigheten förelägga anordnaren att inkomma med närmare upplysningar i nämnda hänseenden. Lag (1979:970).

16 § Anordnaren skall svara för att god ordning råder vid tillställningen.
   Vid en offentlig tillställning, som äger rum inomhus eller utomhus inom inhägnat område, får sprit, vin eller starköl inte drickas annat än i samband med tillåten servering av sådana drycker. Polismyndigheten får dock, om särskilda omständigheter föreligger, medge att så sker. Sprit, vin eller starköl som inte får drickas vid tillställningen får inte heller förvaras i lokalen eller på platsen.
   Polismyndigheten får meddela de föreskrifter som behövs för att upprätthålla ordning och säkerhet vid tillställningen. Föreskrifterna får innefatta skyldighet för anordnaren att anlita förordnade ordningsvakter och annan personal. De får inte medföra att anordnaren belastas med onödiga kostnader eller att möjligheten att hålla tillställningen onödigtvis försvåras på annat sätt. Innan polismyndigheten meddelar föreskrifter om ordning och säkerhet, skall myndigheten samråda med anordnaren, om denne begär det och det inte är uppenbart obehövligt.
   Den som inte följer de föreskrifter som polismyndigheten har meddelat får avvisas från tillställningen. Lag (1979:970).

17 § Den som anordnar en offentlig tillställning i vinningssyfte skall ersätta polisens kostnader för ordningshållning som föranleds av tillställningen. Detta gäller dock inte, om anordnaren är en sådan ideell förening som avses i 53 § 1 mom. första stycket e) kommunalskattelagen (1928:370). Ersättningsskyldighet får nedsättas eller efterges, om särskilda skäl föreligger.
   Polismyndigheten beslutar om ersättningsskyldighet. Därvid får det högsta belopp som kan ha bestämts enligt 17 a § inte överskridas.
   Regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter om hur polisens kostnader för ordningshållning skall beräknas. Lag (1979:970).

17 a § Beslut med anledning av ansökan enligt 14 § eller anmälan enligt 15 § skall meddelas skyndsamt. Beslutet skall innehålla de föreskrifter om ordning och säkerhet som polismyndigheten meddelar för tillställningen. Vidare skall beslutet innehålla uppgift om det högsta belopp som anordnaren kan komma att åläggas att betala i ersättning för polisens kostnader för ordningshållning. Lag (1979:970).

17 b § Om anordnaren inte har gjort ansökan enligt 14 § eller anmälan enligt 15 § eller inte har fullgjort ansöknings- eller anmälningsskyldigheten inom tid som anges i dessa paragrafer och beslut enligt 17 a § på grund därav inte har kunnat meddelas före tillställningen, skall polismyndigheten ålägga honom att ersätta polisens kostnader för ordningshållning som har föranletts av tillställningen, i den mån kostnaderna beror på anordnarens försummelse. Detsamma gäller om anordnaren inte har följt de föreskrifter om ordning och säkerhet som har meddelats för tillställningen. Vad som sägs i denna paragraf gäller även i fråga om anordnare som inte är ersättningsskyldig enligt 17 §.
   Om de kostnader som beror på anordnarens försummelse inte kan beräknas med tillräcklig säkerhet, skall polismyndigheten uppskatta dem till skäligt belopp.
   Ersättningsskyldighet enligt första stycket får nedsättas eller efterges, om särskilda skäl föreligger. Lag (1979:970).

18 § Tillträde till offentlig tillställning må icke förvägras polischefen i orten, annan som företräder polismyndigheten eller polisman som beordrats närvara därvid.
   Polismyndigheten äger föreskriva, att den som av annan myndighet därtill utses skall äga närvara vid tillställningen.

19 § Polismyndigheten äger inställa eller upplösa offentlig tillställning, om den hålles i strid mot 11 § eller om beslut meddelats att tillställningen ej må äga rum. Rätt att upplösa tillställning föreligger jämväl om vid densamma förekommer något som strider mot lag eller om tillställningen föranleder oordning eller fara för de tillstädesvarande samt andra åtgärder visat sig vara otillräckliga för att förebygga fortsatt lagstridigt förfarande, återställa ordningen eller bereda skydd för de tillstädesvarande.
   Befogenhet att upplösa tillställning må av polismyndigheten uppdragas åt polisman som beordras att närvara vid tillställningen. Där ej särskilda skäl föranleda undantag, må sådan befogenhet endast anförtros polisman som innehar befälsställning. Kungörelse (1969:413).

20 § Polismyndigheten äger förbjuda förnyande av offentlig tillställning, som åsyftar eller innebär något som strider mot lag. Sådant förbud må ock meddelas om tillställningen visat sig föranleda oordning eller fara för de tillstädesvarande och detta ej kan förebyggas genom ordningsföreskrifter eller andra åtgärder.

21 § Barn under femton år må ej medverka vid offentlig cirkusföreställning, tivoli- och marknadsnöjen eller därmed jämförlig offentlig tillställning. Länsstyrelsen äger dock medgiva undantag, om deltagandet kan anses icke menligt inverka på barnets andliga eller fysiska hälsa.
   Vid offentlig tillställning må ej förekomma hypnotiska eller därmed likartade experiment, med mindre socialstyrelsen funnit det kunna ske utan våda.
   Om filmförevisning vid offentlig tillställning, tävling med fordon på väg, tävling eller uppvisning med luftfartyg, gälla särskilda föreskrifter utöver bestämmelserna i denna stadga. Lag (1991:595).

22 § I lokal ordningsstadga må bestämmas vilka föreskrifter som i allmänhet skola meddelas beträffande tillträde till offentlig tillställning och den ordning som skall iakttagas vid sådan tillställning.
   Föreskrifter och anvisningar för prövning av ansökan om tillstånd att anordna tävling eller uppvisning i motorsport samt om tid för och innehållet i sådan ansökan meddelas av Rikspolisstyrelsen i samråd med Vägverket. Lag (1992:1646).

Särskilda bestämmelser

23 § Lokal ordningsstadga antages av kommunfullmäktige på förslag av eller efter hörande av de myndigheter, vilkas verksamhetsområden beröras därav. Finner länsstyrelsen lokal ordningsstadga påkallad har länsstyrelsen att därom göra anmälan till fullmäktige.
   Fullmäktiges beslut om antagande av lokal ordningsstadga skall underställas länsstyrelsens prövning. Vägras fastställelse, skola skälen därtill angivas. Underlåta fullmäktige att antaga lokal ordningsstadga av innehåll, som länsstyrelsen finner erforderligt, äger länsstyrelsen förordna i ämnet men skall i så fall underställa sitt beslut regeringens prövning.
   Vad här stadgas skall äga motsvarande tillämpning i fråga om ändring eller upphävande av lokal ordningsstadga. Lag (1976:1003).

24 § Då lokal ordningsstadga fastställts, skall länsstyrelsen på kommunens bekostnad ofördröjligen införa beslutet och stadgan i länets författningssamling. Det åligger kommunstyrelsen att ombesörja, att kungörelse om fastställelsen anslås samt införes i ortstidning och att tryckta exemplar av stadgan finns att tillgå för allmänheten.
   Första stycket skall äga motsvarande tillämpning i fråga om ändring eller upphävande av lokal ordningsstadga. Förordning (1977:926).

25 § Förekommer behov av reglementen eller taxor för åkare, spårvägsföretag, stadsbud, bärarelag eller dylikt, utfärdas sådana av länsstyrelsen efter hörande av kommunfullmäktige, där ej annorlunda är föreskrivet. Kungörelse (1971:672).

26 § Vid handläggningen av ärenden enligt denna stadga skall polismyndigheten samråda med annan myndighet som beröres av ärendet. I frågor som avse offentliga nöjestillställningar skall polismyndigheten samråda med myndigheter vilkas verksamhet berör barnavård, undervisning och nykterhetsvård. Samarbete bör också upprätthållas med polismyndigheterna inom angränsande polisdistrikt.
   Innan åtgärd, som berör polismyndighetens verksamhetsområde, av annan myndighet vidtages, skall samråd äga rum med polismyndigheten. Kungörelse (1964:677).

27 § Beslut som en polismyndighet eller en kommunal myndighet har meddelat på grund av denna stadga eller lokal ordningsstadga överklagas hos länsstyrelsen genom besvär.
   I fråga om överklagande av en kommunal myndighets beslut i fall som avses i 2 och 23 §§ gäller dock vad som föreskrivs i 10 kap. kommunallagen (1991:900).
   Länsstyrelsens beslut om föreläggande av vite eller om ersättningsskyldighet enligt 17 och 17 b § överklagas hos kammarrätten genom besvär.
   Annat beslut av länsstyrelsen på grund av denna stadga eller lokal ordningsstadga överklagas hos regeringen genom besvär. Detsamma gäller socialstyrelsens beslut enligt 21 §.
   Beslut som på grund av denna stadga eller lokal ordningsstadga meddelas av polismyndigheten, länsstyrelsen eller kammarrätten skall utan hinder av besvär lända till efterrättelse, om ej annorlunda förordnas. Detta gäller dock inte beslut om ersättningsskyldighet enligt 17 eller 17 b §. Lag (1991:1650).

28 § Den som bryter mot 2--6 §§ eller mot en föreskrift som har meddelats med stöd av 7 § första stycket eller i reglemente eller taxa, som avses i 25 §, eller underlåter att följa en föreskrift eller ett förbud eller påbud som har meddelats med stöd av 2 eller 8 § döms till penningböter.
   Om förseelsen har avsett en skyldighet av större vikt eller om avsevärd skada eller olägenhet har förorsakats genom förseelsen, döms till böter. Till böter döms också den som har framkallat fara för personskada genom att bryta mot 2 § eller föreskrift som har meddelats med stöd av 2 §.
   Om ett barn, som inte har fyllt femton år, handlar i strid mot 6 § första eller andra stycket, skall den som har vårdnaden om barnet straffas enligt första eller andra stycket denna paragraf. Detta gäller inte, om vårdnadshavaren har gjort vad som ankommer på honom för att förhindra förseelsen. Lag (1991:275).

29 § Till böter eller fängelse i högst sex månader döms
1) den som anordnar offentlig tillställning i strid mot 10 § eller mot förbud som meddelats enligt 11 § eller anordnar offentlig tillställning utan att ha fått tillstånd, där sådant fordras enligt 12 §;
2) den som fortsätter offentlig tillställning sedan beslut meddelats om dess upplösning eller i strid mot förbud enligt 20 § förnyar offentlig tillställning;
3) den som anordnar offentlig tillställning, varom anmälan skall ske, utan att anmälan blivit rätteligen gjord, eller som, då polismyndigheten medgivit befrielse från anmälningsskyldighet, icke ställer sig till efterrättelse för befrielsen stadgat villkor;
4) den som lämnar oriktig uppgift eller underlåter att meddela begärd uppgift angående förhållande, varom polismyndigheten äger infordra upplysning;
5) den som icke efterkommer av polismyndigheten för offentlig tillställning meddelade föreskrifter; samt
6) den som bryter mot bestämmelserna i 21 § första eller andra stycket.
   Vid förseelse mot 21 § första stycket skall jämväl den som har vårdnaden om barnet straffas på sätt i första stycket denna paragraf sägs, därest han icke gjort vad på honom ankommit för att förhindra förseelsen.
   Den som bryter mot bestämmelsen i 16 § andra stycket döms, om gärningen inte är belagd med straff i annan författning, till penningböter.
   Försummelse i fråga om anmälningsskyldighet eller med avseende å uppgiftsskyldighet beträffande tillställning som må hållas utan tillstånd skall dock ej föranleda ansvar, om försummelsen med hänsyn till omständigheterna kan anses ursäktlig och ej vållat någon olägenhet, samt ej heller om tillställningen icke kommit till stånd. Lag (1991:275).

30 § Vapen som har använts i strid med 6 § första eller andra stycket och ammunition som är avsedd för vapnet får förklaras förverkade, efter vad som kan anses skäligt.
   Om en anordnare av offentlig tillställning har begått en överträdelse som avses i 29 §, får vad som har uppburits i avgifter eller i annan ersättning för bevistande av tillställningen förklaras förverkat efter vad som kan anses skäligt. Om vederlaget har utgått i annat än pengar och om vederlaget inte finns i behåll, får i stället värdet förklaras förverkat.
   Spritdrycker, vin eller starköl, som påträffas hos den som förtär sådana drycker i strid med bestämmelse som har meddelats med stöd av 7 § första stycket skall, oavsett vem dryckerna tillhör, förklaras förverkade, om inte särskilda skäl talar mot det. Vad som har sagts nu gäller också i fråga om spritdrycker, vin och starköl som påträffas hos någon som vid tillfället var i sällskap med den som bröt mot bestämmelsen, om det är sannolikt att dryckerna var avsedda även för den senare.
   Angående beslag av egendom, som kan antas vara förverkad enligt första eller andra stycket, gäller bestämmelserna om beslag i rättegångsbalken med den avvikelsen att bestämmelsen att åtal skall väckas inom viss tid inte gäller i annat fall än då rätten utsatt sådan tid. I fråga om drycker som kan antas vara förverkade enligt tredje stycket gäller lagen (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m. m. i tillämpliga delar. Lag (1982:1171).

31 § Har någon underlåtit att utföra arbete eller vidtaga annan åtgärd, som åligger honom enligt denna stadga eller lokal ordningsstadga eller med stöd av sådan stadga meddelad ordningsföreskrift, och fullgör han icke genast efter därom erhållen tillsägelse vad han försummat eller kan han icke anträffas med sådan tillsägelse, äger polismyndigheten förelägga vite eller, där så anses nödigt, låta verkställa arbetet eller åtgärden på den försumliges bekostnad. Kungörelse (1964:677).

32 § har upphävts genom kungörelse (1964:677).

Övergångsregler

Övergångsbestämmelser

1990:1185
1. Denna lag träder i kraft den 1 april 1991.
2. Bestämmelserna om tillståndsplikt i 12 § och om anmälningsplikt i 13 § tillämpas inte i den mån tillstånd fortfarande gäller enligt den upphävda kungörelsen (1941:206) med vissa bestämmelser angående marknader.
1993:1617
1. Denna lag träder i kraft den 1 april 1994.
Vid ikraftträdandet skall följande författningar upphöra att gälla, nämligen
a) lagen (1956:618) om allmänna sammankomster,
b) allmänna ordningsstadgan (1956:617),
c) förordningen (1874 nr 26 s.11) angående hamnordningar och andra ordningsföreskrifter för allmänna hamnarne i riket, samt
d) kungörelsen (1950:153) med vissa tillämpningsföreskrifter till förordningen (1874 nr 26 s. 11) angående hamnordningar och andra ordningsföreskrifter för allmänna hamnarne i riket.
Vid ikraftträdandet skall också punkt 4 i övergångsbestämmelserna till förordningen (1990:1510) med länsstyrelseinstruktion upphöra att gälla.
Vid ikraftträdandet skall taxor och reglementen som har beslutats med stöd av 23 § ordningsstadgan för rikets städer den 24 mars 1868 (nr 22) eller med stöd av 25 § allmänna ordningsstadgan upphöra att gälla.
Den 1 januari 1996 skall lokala ordningsföreskrifter, hamnordningar och andra ordningsföreskrifter för hamnar som har utfärdats före ordningslagens ikraftträdande upphöra att gälla.
Föreskrifter som har beslutats med stöd av 10 § länsstyrelseinstruktionen (1971:460) skall upphöra att gälla den 1 januari 1995.
2. I ett ärende som gäller en ansökan eller anmälan enligt en författning som avses i punkt 1 andra stycket tillämpas ordningslagen vid prövning efter ikraftträdandet, om inte något annat sägs i det följande.
3. Ett godkännande enligt 6 § tredje stycket allmänna ordningsstadgan gäller till den 1 januari 1995 som ett tillstånd enligt 3 kap. 6 § tredje stycket ordningslagen.
4. Utan hinder av bestämmelserna om besiktning i 2 kap. 12 och 13 §§ ordningslagen får ett samlingstält eller en tivolianordning användas för sitt ändamål till dess första besiktning sker. Rätten till användning utan föregående besiktning upphör dock den 30 september 1994, om inte skriftlig ansökan om besiktning har gjorts dessförinnan.
5. I fråga om överklagande av ett beslut som har meddelats före ordningslagens ikraftträdande enligt en författning som avses i punkt 1 andra--fjärde styckena gäller äldre bestämmelser.
6. Om det i en lag eller i en författning som har beslutats av regeringen hänvisas till en föreskrift som har ersatts genom en föreskrift i denna lag tillämpas i stället den nya föreskriften.
SFS 1956:617

Källa
Regeringskansliets rättsdatabaser

Utfärdad:
1956-12-14

Upphävandedatum:
1994-04-01

Uppdaterad:
t.o.m. SFS 1992:1646